Genus 2/2011

№ 2/11

populärvetenskapligt MAGASIN Från Nationella sekretariatet för Genusforskning

Tema:

skola

№ 2/11

Genus i skolbänken Skolprestationer och lärarens roll står i fokus i detta nummer av tidningen Genus. Lekrum, klassrum och korridorer är inte bara fyllda av förväntningar om lustfyllt lärande och goda prestationer, utan även av värderingar och föreställningar – inte minst om kön och sexualitet. Vad gör normer om kön med skolprestationer? Och hur påverkar fördomar om kön lärares syn på eleverna och på sitt yrke?

Det är ett evigt arbete att bråka med normer, menar Eva Reimers, Karlstads universitet, i artikeln om normkritisk pedagogik på sidorna 13-15. Normkritik är ett förhållningssätt och ingen metod, ingen ”quick fix”, poängterar hon. Det är att gå från det som är problem till det som skapar problem. Och hon uppmanar alla lärare att våga sticka ut genom vilka de själva är, så att eleverna ges fler möjligheter i sitt skapande av identitet.

Skoldebatten talar gärna om pojkars vikande prestationer och flickors höga prestationskrav och stressen till följd av det. Stereotypa föreställningar präglar deras uppfattningar om sig själva och andra. Flickors och pojkars skolsituation och de delvis motsägelsefulla forskningsresultaten om deras prestationer diskuteras på sidorna 8-12.

Synen på flickor och pojkar som två olika grup-

per gör att man missar mer komplexa mönster.

Variationerna och de som inte faller innanför ramen för det generella osynliggörs, påpekar bland andra Elisabet Öhrn, Göteborgs universitet, i temats porträtt. På sidorna 20-23 resonerar forskare kring barns utveckling, vuxnas förväntningar på lärande och oro

2

för att barnen inte ska lyckas i livet, för att de inte ska bli ”normala”.

Lärares arbetssituation och hur kvinnor och män förväntas vara som lärare är också under ständig debatt. Forskarna Eva Reimers och Maria Hjal­ marsson menar att läraryrket håller på att genomgå en individualisering, vilket kan göra det svårare att diskutera genusordningen inom yrkesgruppen på en strukturell nivå, sidorna 18-19. Den offentliga debatten tar upp den så kallade feminiseringen av skolan, som befaras underminera pojkars utveckling, men Lars Jalmert, Stockholms universitet, håller inte med. Även om fler lärare är kvinnor så präglas skolan av den manskultur som dominerar i samhället, säger han i artikeln om män i förskolan på sidorna 16-17.

Det här temanumret av tidningen Genus lägger örat mot skolbyggnaden för att lyssna in den senaste svenska forskningen om genus och skola. I höst startar vi även webbportalen Genusskolan.se, riktad till skolpersonal, med information om hur man kan arbeta med genus i skolan.

På genus.se hittar du tidningen Genus som pdf, samt temasidor med artiklar från tidigare nummer. Nästa Genus kommer i december och har tema krig och fred.

Inga-bodil Ekselius Redaktör

innehåll

GENUS ÄR EN PUBLIKATION FRÅN: Nationella sekretariatet för genusforskning Göteborgs universitet, Box 200 405 30 Göteborg Telefon: 031-786 56 00 E-post: sekretariat@genus.gu.se Ansvarig utgivare: Kerstin Alnebratt E-post: kerstin.alnebratt@genus.gu.se Redaktör: Inga-Bodil Ekselius E-post: inga-bodil.ekselius@genus.gu.se Telefon: 031-786 56 02 Grafisk form: Emma Hässel Layout: Frida Lundberg, Inga-Bodil Ekselius Tryckeri: Litorapid Media AB, Göteborg ISSN: 1403-8943 Referensgrupp: Sharareh Akhavan, med. dr i folkhälsovetenskap, Skövde, Kerstin Alnebratt, föreståndare, Nationella sekretariatet för genusforskning, Ulrika Dahl, lektor i genusvetenskap, Södertörn, Jennie Granat Thorslund, Vinnova, Ewa Gunnarsson, professor i människa-maskin, Luleå, Kristina Lundgren, lektor i journalistik och mass-kommunikation, Umeå, Annika Forssén, lektor i allmänmedicin, Umeå, Claes Nyberg, kommunikationskonsult, Stockholm, David Tjeder, fil. dr i historia, Stockholm.

Prenumerera på genus Genus utkommer med tre nummer/år.

Allt material i Genus tryckta upplaga publiceras även på webben. Vill du ha Genus hem i brevlådan kan du prenumerera till självkostnadspris (fn 100kr/ år) på: www.genus.se eller e-posta ekonomitjanst@natverkstan.net Postgiro: 182 08 53-8, Nätverkstan Ekonomitjänst Tel: 031-743 99 05 Fax: 031-743 99 06

Nya avhandlingar

4

Tema: skola

6

“Antiplugg” minskar pojkars chanser till jobb

8

Flickor med dåliga betyg de största förlorarna

11

“Konstiga” lärare kan vidga elevernas vyer

13

Förväntningar tynger manliga förskollärare

16

Maskulint lärarideal hyllas i Klass 9A

18

Tiden för knapp för genuspedagogik

20

Lästips

24

Krönika: Kristina Andersson

25

Porträtt: Elisabet Öhrn

26

Noterat

30

Tillbakablick

32

Böcker

33

Personnytt

33

Ledare

35

Enkät

36

Omslagsbild detta nummer: Colourbox Annonser: Handhas av redaktören Nationella sekretariatet för genusforskning har som uppdrag att: • F örbättra villkoren för svensk genusforskning av hög internationell klass.

• Synliggöra svensk genusforskning och bidra till samverkan med omvärlden.

• Underlätta svensk genusforsknings internationalisering.

Läs mer om sekretariatets verksamhet och om genusforskning på www.genus.se.

GENUS № 2 ⁄ 11

3

Maskulinitet, hög ålder och sexualitet, med utgångspunkt i äldre mäns erfarenheter är ämne för Linn Sandbergs avhandling Getting intimate: a feminist analysis of old age, masculinity and sexuality. Män födda mellan 1922 och 1942 har intervjuats och skrivit kroppsdagböcker om upplevelser av kroppen i det dagliga livet. Sandberg utforskar hur äldre män tänker och förhåller sig till maskulinitet och den manliga kroppen, och vad den kan bli i relation till åldrande. Intimitet och beröring är i centrum när äldre mäns sexuella subjektivitet tar form, som alternativa sätt att förstå sexualitet bortom erektion och samlag. Sandberg visar hur intimitet och beröring å ena sidan kan förstås som resurser genom vilka män kan framstå som önskvärda och å andra sidan hur det kan omskapa och ge ny innebörd åt maskulinitet, den manliga kroppen och sexualitet.

Unga svenskor lika riskbenägna som män Unga svenska kvinnor bedömer risker som större än män. Ändå tar de lika mycket risker som männen, visar Margareta Bohlins avhandling Music

4

Foto: colourbox

Intimitet viktigt för äldre mäns sexualitet

Brandstationen en plats för manlig närhet Föreställningar kring brandmannayrket kopplas ofta till maskulinitet, farofyllda uppdrag och hjälteroller. Men för brandmännen är också det vardagliga livet på brandstationen mellan larmen värdefullt. Mathias Ericson visar i sin avhandling Nära inpå. Maskulinitet, intimitet och gemenskap i brandmäns arbetslag på förklaringar till varför kvinnor har utestängts från yrket. Han beskriver hur männen han följt distanserade sig från yrkets koppling till maskulinitet. Samtidigt var det viktigt för dem att gruppen bestod av enbart män.

Den manliga gemenskapen gav känslan av att få vara för sig själva och umgås på ett oförställt sätt. Med kvinnor i arbetslaget befarade brandmännen att de inte skulle kunna leva lika nära inpå

varandra. Studien diskuterar vad för speciell form av intimitet och oförställt umgänge som män antas kunna dela med varandra. Den visar att självförtroende och tillhörighet inte bara är en fråga om att klara rekryteringstesterna och få anställning, utan också om att passa in i kulturen i arbetslagen.

Foto: iStockphoto

Foto: colourbox

and risk in an existential and gendered world. Tidigare har liknande studier i flera länder visat att unga män tar mer risker än unga kvinnor. Så verkar det alltså inte vara i Sverige i dag. Bohlin har studerat ungdomar i åldern 15-20 år. Genom att sammanföra riskstudier med studier av musikanvändande belyser hon även vad som motiverar ungdomar att ta risker. De vet att de kan få hörselskador när de går på konserter och klubbar. Samtidigt beskriver de hur underbart det är med musik och hur mycket musiken ger dem. Existentiella dimensioner måste tas med i forskningen om risktagande och när man arbetar förebyggande, menar Bohlin.

Kinesiska döttrar fortfarande oönskade Lisa Eklund har i avhandlingen Rethinking son preference. Gender, population dynamics and social change in the People´s republic of China studerat varför familjer i Kina väljer bort flickor. En landsomfattande kampanj mot könsselekterade aborter påbörjades 2005, men trots det fortsatte snedfördelningen att öka. Då föddes nästan 121 pojkar på 100 flickor.

En minskning av glappet har skett, men det betyder inte att döttrar värdesätts högre, menar Eklund. Kampanjen kan ha gjort mer skada än nytta, med statliga kompensationer till familjer som föder flickor, eftersom det underblåser idén att flickor inte är lika mycket värda som pojkar. Även om situationen är värst på landsbygden, fördubblades under 90-talet andelen familjer i städerna som till varje pris vill ha en son. En anledning kan vara nedskärningar i städernas välfärdssystem, som har gjort vuxna söner ännu viktigare för äldres sociala och ekonomiska trygghet. Döttrar flyttar till sin mans familj och tar därför inte hand om sina föräldrar när de blir gamla. Pojkar spelar också en viktig roll i förfädersdyrkan, eftersom de får familjens namn att leva vidare.

n y a a v h a n d l i ng a r

Homoerotik på bibliskt vis Teologen Malin Ekström ser en öppning för queerteoretisk läsning av Bibeln i Ruts bok. I sin avhandling Allvarsam parodi och möjlighetens melankoli: En queerteoretisk analys av Ruts bok undersöker hon hur Bibelns normbrytande inslag kan synliggöras med hjälp av queerteori. Vissa tolkar Ruts kärlek till sin svärmor, Noomi, som ett uttryck för att Rut är en trogen kvinna som värnar om sin äldre släkting, men relationen har också lästs som ett homoerotiskt inslag i ett sammanhang där man annars inte pratar om kvinnors begär. I avhandlingen undersöker Ekström hur tolkningar av den antika berättelsen kan rucka på nutida normer om kön och sexualitet. I texten förekommer både likakönade och olikkönade begärsriktningar och beskrivningarna av de tre huvudkaraktärerna i Ruts bok både följer och bryter mot normer kring kön och begär.

Ekström har särskilt intresserat sig för de feministiska tolkningarna av Ruts bok, som hon menar har betytt mycket, genom att de har öppnat upp för feministiska perspektiv inom bibelvetenskapen.

Hon konstaterar samtidigt att dessa tolkningar sällan har lyft fram möjligheten till queera läsningar.

Framtidsscenarier domineras av män Om långsiktig planering för hållbar utveckling handlar Ulrika GunnarssonÖstlings avhandling Just sustainable futures: Gender and environmental justice considerations in planning.

Hon visar bland annat hur miljörättvisefrågor kan manifesteras i en

Könsrollsforskning som förändrade Sverige Jenny-Leontine Olsson analyserar den svenska könsrollsforskningen i sin avhandling Kön i förändring: den svenska könsrollsforskningen 1959-1979.

I fokus står forskarnas omformande av föreställningar om kön och genus och hur det relaterade till den politik som påverkade och påverkades av dessa föreställningar. Kvinnoforskning och könsrollsforskning var enligt Olsson två parallella forskningsinriktningar, där könsrollsforskningen påverkade och färgade debatt och politik, svenska språket och vetenskaplig terminologi. Debatten ändrades när begreppet könsroller introducerades och summerade nya forskningsrön om det sociala könet. Avhandlingen visar hur den sociala kritiken av kön, familj och makt förändrades i och med inrättandet av könsrollsforskningen, och hur mer di-

rekta uttryck för samhällsomvandlande idéer blev möjliga. I slutet av perioden övergavs könsrollsteori till förmån för andra teorier om makt och kön.

Foto: colourbox

Foto: colourbox

svensk urban kontext och hur hållbar utveckling och miljörättvisa kan få ökad betydelse, operationaliseras och politiseras i planeringen. Feministisk kritik av framtidsstudier rör främst att mansdominerade områden står mest i fokus, vilket gör att framtiden redan ses som koloniserad av män. Vidare att framtidsstudier i allmänhet inte jobbar med feministiska frågor eller frågor av särskild betydelse för kvinnor och att fältet ofta saknar ett kritiskt och reflexivt perspektiv. Planering för rättvis, hållbar framtid innebär, menar Gunnarsson-Östling, att erkänna processuella värden, men även själva resultatet. Genom att visa på flera olika önskvärda framtider kan planeringens politiska innehåll bli synligt.

Olika framtidsbilder kan utvärderas i termer av miljörättvisa, jämställdhetsperspektiv eller en specifik miljöaspekt som biologisk mångfald. Det skulle tydliggöra att olika framtider är olika bra för naturen och/eller olika samhällsgrupper.

Protestpräster och HBT-kristna i samsyn Hösten 2005 beslutade Svenska kyrkan att införa en välsignelseakt för samkönade par. En förutsättning för beslutets legitimitet inom kyrkan var att skillnad gjordes mellan genuin homosexualitet och promiskuös homosexualitet förknippad med synd och gudsfrånvändhet.

Det visar Daniel Enstedt i sin avhandling Detta är min kropp: kristen tro, sexualitet och samlevnad. Han har analyserat Svenska kyrkans dokument och intervjuat präster som protesterade mot beslutet och medlemmar i Ekumeniska grupperna för kristna homo- och bisexuella samt transpersoner (EKHO).

I dokumenten framträder dels en distinktion mellan en genuin homosexualitet och en promiskuös homosexualitet, dels två positioner med olika uppfattningar om hur sexualiteten och samkönade relationer ska förstås och definieras. Men dessa uppfattningar, menar Enstedt, kretsar kring en i grunden gemensam föreställning om trohet, tvåsamhet och monogami, även de intervjuade grupperna delar denna föreställning. Hans slutsats är att det huvudsakliga motståndet mot förändring inte är lokaliserat mellan grupperna, utan i grupperna själva, i deras berättelser och förståelse om sig själva. läs mer . Längre artiklar om flera av avhandlingarna finns på genus.se.

GENUS № 2 ⁄ 11

5

skola Skoltiden kan te sig olika beroende på vem du är, varifrån du kommer och hur du blir sedd. Identitet, förmåga och förväntningar påverkas av social tillhörighet och samhällets värderingar. Med lärarrollen och elevernas skol­prestationer i fokus tittar vi närmare på hur genus och normer kring kön och sexualitet hanteras i skolmiljöer.

6

Foto: scanpix

X X X Xsko X X XlXaX X X X

T E M A S KO LA

|

GENUS № 2 ⁄ 11

7

Många pojkar känner att de inte förväntas vara intresserade av skolarbetet. De upplever att de negativa förväntningarna leder dels till lägre omdömen, dels till att de får ett tuffare bemötande.

”Antiplugg” minskar pojkars chanser till jobb t e x t: S i r i r e u t e r s t r a n d f o t o : co lo u r b ox

Pojkar har presterat sämre än flickor så länge man gjort mätningar. Ändå är det pojkarna som hittills har varit vinnare på arbetsmarknaden. Så varför pratar vi om pojkars underprestation som ett problem just nu?

För en tid sedan skrevs det mycket i dagspressen om en sammanställning gjord av Lärarnas tidning, byggd på statistik från Skolverket. Den visade att pojkar i årskurs nio fick sämre slutbetyg än flickor i förhållande till vad de presterat på de nationella proven. Att undersökningen fick så stor uppmärksamhet beror förmodligen på att den bekräftade en annan, djupare debatt. Den som handlar om pojkars underprestation.

Det är inte något nytt att pojkarna halkat efter.

Flickor som grupp har generellt sett presterat bättre än

8

pojkarna så länge som de haft tillgång till utbildning på samma villkor. Från feministiskt håll ifrågasätts ibland om pojkars underprestation verkligen är ett problem, även om den är statistiskt belagd.

– Argumentet är att det ändå går bra för pojkar när de slutar skolan. Och det gör det ju. Betydligt bättre än för flickorna, om vi ser till möjligheter att få arbete, genomsnittlig livstidslön och så vidare. Det betyder förstås inte att det går bra för alla pojkar, säger Inga Wernersson, professor vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik, Göteborgs universitet, och fortsätter med att påpeka att det också finns flickor som underpresterar, men att andelen är lägre än bland pojkar.

Enligt henne, är det mer situationen utanför än inne i skolan, som förändrat fokus i debatten, från de un-

sko l a

derordnade flickorna till de underpresterande pojkarna.

I den allt hårdare konkurrensen på arbetsmarknaden aktualiseras gamla genusordningar, menar Inga Wernersson.

– När det finns gott om arbeten så spelar pojkars underprestation inte så stor roll, förklarar hon. De har oftast fått jobb ändå. Nu riskerar de att bli förbisprungna av flickor med högre meriter.

Hon får medhåll av Anne-Sofie Kalat, doktorand vid Sociologiska institutionen, Uppsala universitet.

– Skolan är så central i dag. Karriär förutsätter allt oftare formella meriter. Att ha gått i ”rätt skola” kan dessutom ge betydelsefulla nätverk, säger hon.

Tydliga jämställdhetsmål sätter fokus på kön En annan anledning till att det blir starkt fokus på kön när man pratar om underprestation är, menar Inga Wernersson, skolans tradition av tydligt uttalade jämställdhetsmål.

– Vi kan utgå ifrån att pojkar och flickor på gruppnivå har samma förutsättningar intellektuellt och då bör de nå samma resultat. Och gör de inte det måste man som skolmyndighet och politiker behandla det som ett problem.

Etnologen René Leon Rosales, verksam vid Mångkul­ turellt centrum i Botkyrka, understryker att man måste se till flera faktorer om man ska kunna förstå och eventuellt göra någonting åt problemen med underpresterande pojkar.

– Att det går bra sedan i livet för pojkar som grupp är inget hållbart argument. Det gäller inte alla, slår han fast och fortsätter: – Det finns ett statistiskt mönster där man kan se en skillnad i meritvärde mellan pojkar och flickor som grupper, oberoende av socioekonomisk bakgrund eller etnicitet eller bostadsort, med några få undantag.

Men det absolut största glappet är ändå inte mellan pojkar och flickor utan mellan olika socioekonomiska bakgrunder.

Inga Wernersson menar att det finns anledning att titta på olika kategorier var för sig.

– Det ger viktig information så länge man inte tror att den helt gäller på individnivå. Det är klart att det finns andra faktorer: var du bor, hur mycket pengar dina föräldrar har, om du är sjuk eller frisk och en massa

sådana saker. Men vetenskapligt sorterar vi ut delar för att se vad delarna har för betydelse, säger hon.

Frågan är också vilken typ av underprestation vi menar. Strukturellt sett underpresterar pojkar i relation till flickor, men på ett individuellt plan kan man prestera sämre än sin egen potential, eller i förhållande till hur man tidigare presterat.

– I den övergripande diskussionen pratar man oftast om den strukturella underprestationen, men inne i skolan är det den individuella som man brukar förhålla sig till, säger Anne-Sofie Kalat, som undersökt högpresterande pojkar, eller snarare unga män, på ett naturvetenskapligt program. Flera av dem beskrev sig som underpresterande i relation till sin egen begåvningspotential. De framhöll även att de inte förväntades vara så intresserade av skolarbetet.

– Killarna sa att det fick två resultat. Dels att de fick lägre omdömen och dels att de blev bemötta på ett annat sätt, oftare fick skäll och därför undvek vissa situationer.

– Det har stor betydelse hur vuxna och jämnåriga förväntar sig att tjejer och killar är i skolan. Det blir lätt självuppfyllande, säger Anne-Sofie Kalat.

Flera möjligheter till framgångsrik identitet Föreställningen om att det finns en antipluggkultur bland pojkar bekräftas till en del av forskning, även om bilden har nyanserats och delvis ifrågasatts på senare tid.

Antipluggkulturen förklaras med att det inte skulle vara förenligt med den manliga normen att vara flitig i skolan.

René Leon Rosales berättar att det bland pojkarna i en sjätteklass i den norra delen av Botkyrka som han studerat, fanns fler möjligheter för att skapa en identitet som framgångsrik, än att vara en god elev, till exempel att vara bra på fotboll.

– Att fotboll var ett så dominerande intresse bland pojkarna pekar på den centrala roll som idrott har för hur olika maskuliniteter görs i samhället. Pojkarna spelade mycket fotboll på rasterna och många av dem drömde om att bli fotbollsproffs.

I studien var detta inte alls lika vanligt bland flickorna. Idrotten blir, enligt René Leon Rosales, en arena där pojkar kan skapa sig själva som socialt framgångsrika i skolvardagen. Intresset för fotboll behövde dock inte alltid stå i konflikt med identiteten som duktig elev. Det

T E M A S KO LA

|

GENUS № 2 ⁄ 11

www

9

»Men det absolut största glappet är ändå inte mellan pojkar och flickor utan mellan olika socioekonomiska bakgrunder.«

Hon tillägger att det inte finns någon forskning som stöder att manliga lärare skulle vara bättre för pojkar.

Det finns, berättar hon vidare, däremot forskning som visar att det för pojkar är en fördel med blandade klasser, men inte för flickor. Det kan, enligt Inga Wernersson, ha sin förklaring i att flickor ofta inte är lika stökiga och verkar använda effektivare arbetsformer. Vilket i sin tur kan ha att göra med att de som underordnade i genusordningen inte förväntas prestera väl utan ansträngning.

I Hollywoodfilmer utmålas inte sällan den gode eleven som en regelrätt tönt till skillnad från de coola som struntar i studierna. Bilden är så förenklad att den blir diskriminerande, säger genusforskaren René Leon Rosales.

www

var snarare så att flera av de mer populära pojkarna sågs både som duktiga elever och som duktiga på fotboll.

René Leon Rosales menar att det finns en väldigt stereotyp bild, som vi får från till exempel Hollywoodfilmer, som visar den goda eleven som tönt, medan de coola är de som inte bryr sig. Men att vara en god elev behöver inte alls vara socialt stigmatiserande.

– Den bilden är så starkt förenklad att det närmast är diskriminerande, säger han.

Däremot kan att framstå som att man inte anstränger sig för att nå bra resultat vara en del av antipluggkulturen.

– Det handlar nog delvis om rädslan för att göra bort sig, säger Inga Wernersson.

Mer forskningsanslag till pojkforskning I diskussionen om pojkar som skolans förlorare framförs ibland att forskningen, och sedermera skolan, skulle ägnat för mycket tid åt flickorna och deras problem.

Det finns de, särskilt från politiskt håll, som hävdat att detta drabbat pojkarna. Frånvaron av män i skolmiljön skulle också vara en del av problemet.

– Det har varit en ganska hätsk debatt om det, särskilt i de anglosaxiska länderna. Där har den lett till att de fått mer forskningsanslag för att forska på pojkar.

Kanske är det en delförklaring till att pojkar syns mer i diskussionen nu, säger Inga Wernersson.

10

Tredje part kontrollerade rättning För att återknyta till de nationella proven och resultaten i relation till betygen; hur var det med pojkarnas eventuella diskriminering?

Ganska snart efter den ovan nämnda undersökningen gjordes en ny, som delvis motsade den första och visade att det inte går att helt entydigt dra slutsatser om elevernas prestationer på det sättet. Forskare vid Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering vid Uppsala universitet, IFAU, lät en tredje part kontrollrätta 1 700 anonymiserade nationella prov för att se om flickornas bättre snittresultat berodde på diskriminering från läraren som rättade. Skillnaden kvarstod och samtidigt visade det sig att alla, oavsett kön, fick bättre betyg av sina ordinarie lärare än av kontrollrättarna. Kanske beroende på personliga relationer eller det faktum att lärare gärna sätter höga betyg för att visa att just deras skola ligger bra till i konkurrensen.

– Allt det här handlar ju om vad det är man ska bedöma. Vad vi ger betyg för, vilken syn vi har på kunskap och lärande, säger Anne-Sofie Kalat. Räcker det att eleverna knäcker koden för hur provsystemet fungerar?

– Killarna jag undersökte kritiserade betygsättningen, som de tyckte mer tog hänsyn till graden av engagemang än kunskap, vilket var till deras nackdel.

Sättet det pratas om prestation och underprestation speglar en mycket instrumentell syn på utbildning, anser Anne-Sofie Kalat. Ställer man den tanken bredvid Inga Wernerssons om att det är samhället utanför skolan som aktualiserat pojkarnas eller rättare sagt, ett maskulint kodat beteendes konflikt med skolans värld, så blir det tydligt att frågan om underprestation ytterst handlar om hur vi ser på utbildning och vad den ska vara till för.

sko l a

Flickor med dåliga betyg de största förlorarna Relativt sett går det bättre för flickorna än pojkarna i skolan. Tittar vi närmare på flickorna är situationen mer komplicerad. Alla lyckas inte, många mår dåligt och inte ens höga betyg garanterar framgång efter skolans slut. t e x t: s i r i r e u t e r s t r a n d f o t o : co lo u r b ox

Två tämligen motsägelsefulla utsagor dominerar diskussionen om flickor i skolan. Det är dels den förhållandevis gamla debatten om de tysta flickorna, de som inte märks i klassrummet och dels den som rör det faktum att flickor relativt sett, är så mycket mer framgångsrika i skolan än pojkar.

– Vi återskapar lätt bilder som är väldigt förenklade, säger Marie Nordberg, docent i genusvetenskap vid Karlstad universitet. Det finns inte bara en kvinnlig könsroll till exempel, utan väldigt många.

– Ofta är det starkt fokus på just kön när vi talar om skola. Det gör att andra maktordningar lätt hamnar i bakgrunden, påpekar hon.

Om vi ändå håller oss till könskategorierna så lägger flickor som grupp ner mer tid, arbete och engagemang i skolarbetet och har mer effektiva arbetssätt, det framgår i flera undersökningar. Det finns dock de som inte lever upp till detta och även de som kanske på ytan lyckas, men som betalar ett högt pris för sina prestationer.

Var femte flicka har psykosomatiska besvär En undersökning som Folkhälsoinstitutet nyligen publicerade visar att unga tjejer mår sämre i dag än tidigare. Flickorna har i undersökningen ”en större problemtyngd än pojkarna med undantag för dimensionen koncentrationssvårigheter”. Nästan tjugo procent av de tillfrågade flickorna i årskurs nio upplever att de har betydande problem med psykosomatiska besvär.

– Det är en stark press i skolan i dag, säger Marie Nordberg. Med det stora fokus som är på betygen, ökar kraven inte bara på de lågpresterande utan även på de duktiga.

– Nu, efter friskolereformen, samlas de duktiga ofta i särskilda skolor och det ökar konkurrensen mellan

Medan pojkar ofta har andra vägar än betyg till ett lyckat yrkesliv och en bra inkomst är många vägar stängda för lågpresterande flickor. Ett av skälen är att de har sämre nätverk än män. Det är fortfarande lättare för pojkar att använda de kunskaper och kontakter de får genom sina fritidsaktiviteter, på arbetsmarknaden än det är för flickor.

dem. Det var förmodligen lättare att vara bäst i klassen förut, när klasserna var mer blandade.

Hon berättar att det är mycket prat om betyg och provresultat mellan eleverna i skolorna: – Det är skämmigt att inte lyckas så bra.

Att inte verka dum är viktig för platsen i kamratgruppen. Så är det för bägge könen, menar Marie Nordberg, även om det kanske är det i högre grad för flickor. Hon fortsätter med att påpeka att forskningen ofta fokuserar på skillnader istället för att se på både likheter och skillnader vilket ger mer komplexa mönster.

T E M A S KO LA

|

GENUS № 2 ⁄ 11

www

11

sko l a

»Det ju inte alla flickor som är tysta och snälla. «

www

Anneli Nielsen, doktorand vid Umeå universitet menar att man också gärna tolkar problem som uppstår olika beroende på vilket kön eleven som har problem tillhör.

– När vi i skolan betraktar pojkars problem är det ofta utifrån problemområden som läsning, skrivning och koncentration. Flickor som inte klarar skolan så bra tolkas som att de mår dåligt. Pojkars svårigheter knyts till något som kan förändras utifrån, genom träning eller anpassad miljö, flickors till något de har inom sig, som de själva måste ändra på, berättar hon.

Skolan har svårt med normbrytande flickor Anneli Nielsen har för sitt avhandlingsarbete intervjuat tjejer med svåra uppväxter. Ungefär hälften av dem har så svåra problem att de blivit omhändertagna.

– Det är inte bara i skolan man kategoriserar så här, det är en samhällssyn som speglas tydligt i skolan. Om man ser till omhändertaganden enligt LVU (Lagen om vård av unga), så är det till exempel väldigt tydligt att pojkar främst omhändertas för saker de gör mot andra, medan flickorna oftast blir det för något de gör mot sig själva, för att de bryter mot könsmönster eller för sådant som gjorts mot dem, förklarar hon.

Skolan har enligt henne svårt att hantera flickor som bryter mönstret.

– Det ju inte alla flickor som är tysta och snälla.

En del av dem som inte mår bra reagerar med att bli tystare, men en del blir utåtagerande på ett sätt som man annars ser som ett typiskt pojkbeteende, säger Anneli Nielsen.

Beredskapen för att ta hand om bägge de här flickkategorierna är mindre än för att ta hand om pojkarna.

Den stereotypa synen på kön visar sig också i strategierna för hjälp. Pojkarna får hjälp av speciallärare med att förbättra sina prestationer, medan flickorna får hjälp att förändra sig själva, hur de bör vara.

Marie Nordberg menar att det förmodligen finns fler strategier och incitament för att ta hand om pojkarna helt enkelt för att de som grupp stökar och stör mer.

12

Anneli Nielsen har tittat på tidigare forskning om elever med skolsvårigheter under 2000-talet och flickorna finns knappt med där. Finns de med är det som del i en grupp elever, där tidigare forskning bygger på pojkar.

– På så vis blir de dubbelt osynliga. När de får vara med så tar man inte upp dem i en kontext där man tar hänsyn till kön. Det gäller även för killarna, men det blir dem vi bygger kunskapen på i det fallet, säger hon.

Mycket forskning pekar också på att stigmatiseringen av flickor som faller utanför ofta är starkare än för pojkarna. De riskerar mer än pojkarna om de inte klarar skolan. Det här gäller både för framtiden och i kamratgruppen.

– Många av dem jag intervjuat har varit med om mobbing, berättar Anneli Nielsen. När jag frågat vad de tror att det beror på så ger de svar som visar att de tycker att de inte varit tillräckligt mycket flickor. De var inte som de andra tjejerna. Det var enda gången de relaterade till sitt kön.

Pojkar finner andra vägar till jobb Marie Nordberg påpekar att lågpresterande flickors problem också lätt fortsätter när de gått ur skolan.

– För pojkar finns det fortfarande andra vägar än betyg till ett lyckat yrkesliv och en vettig inkomst.

För flickor med låga eller inga betyg är många vägar stängda. Ett av skälen är att de har sämre nätverk än män. Det är fortfarande lättare för pojkar att använda de kunskaper och kontakter de får genom sina fritidsaktiviteter på arbetsmarknaden än det är för flickor.

– Även för de flickor som lyckas är belöningen i form av bra lön i snitt lägre än för män, säger Marie Nordberg och framhåller att det fortfarande finns fler manligt än kvinnligt kodade yrkesutbildningar på gymnasiet, utbildningar som ofta leder till jobb med relativt god lön. Eftersom de flesta av dem inte kräver så höga betyg blir de en räddningsplanka för många pojkar.

– Så att pressen känns hård för flickor är kanske inte så konstigt. Så länge samhället i stort inte är jämställt så behöver de helt enkelt prestera bättre.

XXXXXXXXXXXX

Som normkritisk pedagog måste man hela tiden vara vaksam på hur man själv beter sig och bemöter eleverna, konstaterar en av lärarna på musikgymnasiet Rytmus i Nacka, där den normkritiska pedagogiken sedan flera år är en integrerad del av undervisningen.

”Konstiga” lärare kan vidga elevernas vyer t e x t: e va - lo t ta h u lt é n f o t o : co lo u r b ox

På Rytmus musikgymnasium i Nacka är den normkritiska pedagogiken sedan några år en självklarhet. Normkritik innebär att ifrågasätta, omforma och skapa nya normer. Och att som lärare våga se sin egen roll som normbärare, menar Eva Reimers, professor i pedagogiskt arbete.

I den stora hallen utanför lärarrummet står en flygel och i korridorerna hörs gnolande och sång. Rytmus musikgymnasium är inrymt i ett nybyggt hus i Sickla gamla industriområde i Nacka. Inredningen går i svart, vitt och knalligt rött och stora glaspartier vetter ut mot tegelbyggnaderna runtomkring. I ett av klassrummen diskuterar läraren Pia Kangas en isländsk saga med en klass i tredje årskursen.

– Hur var det med könsrollerna då? frågar hon.

– Kvinnorna var liksom manhaftiga, svarar en elev.

Tillsammans fortsätter de att prata om manligt och kvinnligt på 1100-talets Island en stund.

Sedan några år tillbaka arbetar alla lärare på Rytmus med normkritisk pedagogik. I ett litet konferensrum i anslutning till lärarrummet berättar Pia Kangas att hon alltid har varit genusmedveten och när hon och kollegan Lotta Björkman kom med i en studiecirkel med queerperspektiv fick de inspiration att dra igång det normkritiska arbetet på Rytmus. Studiecirkeln är i RFSL:s regi och pågår fortfarande.

– Med ojämna mellanrum träffas teoretiker och praktiker och utbyter tankar, idéer och tips, berättar Pia Kangas.

Hennes kollega David Flato arbetade som jämställdhetskonsult innan han blev lärare på Rytmus och han driver fortfarande ett eget företag för jämställdhetsfrågor parallellt med tjänsten som lärare. Både Pia Kangas och David Flato, liksom skolans dramalärare Lotta

T E M A S KO LA

|

GENUS № 2 ⁄ 11

www

13

Heteronormen i lärarkåren är både osynlig och stark. En ganska stor andel anser också att det är olämpligt att homosexuella lärare talar öppet om sin läggning.

www

Björkman, har ett antal timmar vikta åt att utveckla skolans normkritiska arbete och känner ett mycket starkt stöd från skolans rektor. De håller regelbundet föreläsningar för och workshops med sina kollegor och upplever att all personal är med på tåget. Men även om alla är positivt inställda har många haft svårt att ge den normkritiska pedagogiken genomslag i undervisningen.

– En del ser det som en belastning att arbeta så här, konstaterar David Flato.

Många frågar efter tips på saker de rent konkret kan göra i klassrummet. Som stöd när de pratar normkritik med sina kollegor använder Pia och David bland annat Friends metodhandbok I normens öga och Skolverkets rapport Diskriminerad, trakasserad, kränkt?

Inledande motstånd bland eleverna Bland eleverna är motståndet ofta stort i början men luckras upp efterhand. För att ge dem en skjuts in i det normkritiska tänkandet får hela årskurs ett på Rytmus delta i en temavecka, då det hålls föreläsningar i normkritik. Man studerar även hur medierna framställer män respektive kvinnor och dramaläraren Lotta Björkman håller i forumteater där eleverna får träna sig i att se och bryta förtryck. Normkritikveckan ger elever och lärare gemensamma referensramar och ett gemensamt språk för

14

att prata om normer. Men David Flato och Pia Kangas betonar att det viktigaste sker i vardagen.

– Den normkritiska pedagogiken består av två delar: ett normkritiskt bemötande och en normkritisk undervisning. De två kompletterar varandra och är lika viktiga, förklarar David Flato.

Som normkritisk pedagog måste man hela tiden vara vaksam på hur man själv beter sig och bemöter eleverna. David Flato berättar att han bara några veckor tidigare kommit på att han hälsade olika på eleverna. Till de kvinnliga eleverna sa han hej medan det till killarna ofta blev ett lite coolare ”tja”. Det tog han upp på nästa lärarmöte för att få också de andra att fundera över om de bemöter eleverna olika utifrån kön. Den typen av vardagliga händelser delar pedagogerna ofta med sig av och reflekterar kring i samtal sinsemellan, berättar han.

Att själv göra fel är ofta en bra utgångspunkt för samtal, också med eleverna. I antologin Normkritisk pedagogik kallar deras kollega Lotta Björkman det för ”att se potentialen i sina misstag” och hon trycker på vikten av att vara prestigelös för att kunna arbeta med ett normkritisk förhållningssätt.

I själva undervisningen ska det normkritiska perspektivet också komma in på ett självklart sätt. Det kan innebära att man uppmärksammar vilka normer som avspeglas under olika skeden i historien eller att man ser till att litteraturkurslistorna har en jämn könsfördelning. Och att man om listan ändå får manlig övervikt reflekterar över detta tillsammans med eleverna.

– Det kanske inte märks på alla lektioner att vi arbetar så här, men man ska alltid ha det med sig när man lägger upp lektioner, säger David Flato.

Inga öppet homosexuella lärarstudenter Eva Reimers är professor i pedagogiskt arbete vid Lin­ köpings universitet och verksam som lärarutbildare där. I början av 2000-talet började hon och hennes kollegor att reflektera kring varför det inte fanns några öppet homosexuella lärarstudenter. Ingen av dem sade sig heller ha mött någon öppet homosexuell lärare under sina praktikperioder. Det fick Eva Reimers och Lena Martinsson vid Göteborgs universitet att söka anslag för ett forskningsprojekt som fick namnet ”Den självklara heteronormativiteten. Skolan som plats för sexualitets- och könskonstruktion”. Genusforskaren Judith Butler och queertoerin inspirerade och fokus lades på att undersöka de normer i skolan som möjliggör diskriminering och på att ta fram lärarhandledningar och reflexionsmaterial.

I sin forskning fann Eva Reimers och hennes kollegor bland annat att heteronormen är mycket stark bland lärare men att de själva är omedvetna om det.

sko l a

»Jag kan säga att ”oj, nu har jag visst utgått från att ni alla här är heterosexuella” och använda det som ut­gångspunkt för ett samtal om hur lätt det är att fastna i normerna.« – Som lärare ska man gärna vara personlig. Samtidigt framställs skolan som en asexuell plats och heterosexualitet är vad som förutsätts. Som heterosexuell lärare kan du framställa dig som ”normal” och asexuell men inte om du är homosexuell.

De fann också att lärare tar sig själva för givet som goda och förlägger problem med fördomar och diskriminering till elever, föräldrar eller människor utanför skolan. Homosexualitet osynliggörs bland annat genom att elever sällan tilltalas som om de själva kan vara homo­ sexuella utan bara med information om att det finns andra som är det.

Blandade reaktioner på normkritiskt budskap För Skolverkets räkning har Eva Reimers flera gånger föreläst för lärare och skolledare. Reaktionerna på det hon säger är blandade. En del tycker att det är spännande och befriande. De upplever att det öppnar deras ögon och får dem att se nya saker. Andra bli provocerade och tycker att normer är något som måste få finnas.

– Då svarar jag att visst måste vi ha normer men vi måste också omforma dem och skapa nya. Normer som inte förändras har olyckliga effekter. Det är ett evigt arbete att bråka med normer.

Lärare måste se att de själva också är normbärare. De är inte bara problemlösare utan också en del av problemet, precis som alla andra. Men därmed kan de också vara en del av lösningen. Eva Reimers uppmuntrar gärna lärare att vara ”konstiga” – att våga sticka ut och inte alltid vara mainstream. Ju fler lärare som bråkar med normerna genom vilka de själva är desto bättre.

I sin egen roll som lärarutbildare har hon valt strategin att vara tvetydig med sin identitet.

– Jag försöker framträda så att jag kan framstå som alla möjliga saker för eleverna. Det öppnar möjligheter för dem själva också. Sedan kan jag bli tydligare efterhand.

Det normkritiska perspektivet har fått henne att våga ta ut svängarna mer och provocera sina studenter.

– Om studenterna är missnöjda med en ibland så är det bara bra, säger hon.

Eva Reimers berättar att hon själv ofta ”gör fel” men precis som lärarna på Rytmus försöker hon att göra en pedagogisk poäng av det.

– Jag kan säga att ”oj, nu har jag visst utgått från att ni alla här är heterosexuella” och använda det som utgångspunkt för ett samtal om hur lätt det är att fastna i normerna.

Kontroversiellt tala om egen homosexualitet I antologin Skola i normer berättar forskaren Anna Sofia Lundgren, som också arbetade inom projektet, om ett antal lärares tankar kring normbrytande sexuell läggning. Många av de heterosexuella lärarna uttrycker att alla ska få vara som de vill och att öppenhet är bra.

Samtidigt kommer det fram att ganska många anser att homosexualitet är något som visserligen kan tolereras men att egen homosexualitet inte riktigt passar sig att prata om eller vara alltför öppen med som lärare.

– Tolerans förändrar ingenting utan är bara en negativ makthandling. Det är som att säga att ”jag accepterar dig fast du är konstig”, slår Eva Reimers fast.

Men länge har toleranspedagogiken varit förhärskande i skolan; man har under temadagar bjudit in kvinnor och män som berättar om egna erfarenheter av att komma ut och leva som homosexuell och förutsatt att mötet i sig ska räcka. Men Skolverkets rapport Diskriminerad, trakasserad kränkt? konstaterar att den som ska tolereras objektifieras och underordnas.

Eva Reimers tycker att mycket hänt på de år hon arbetat med normkritik. Numera möter hon alltfler öppet homosexuella studenter på lärarutbildningarna och den normkritiska pedagogiken är på frammarsch i skolans värld.

Samtidigt bekymrar det henne lite att den sprids så snabbt.

– Det finns en risk för förenklingar om man börjar se på det som en metod i stället för som ett förhållningssätt.

Om man försöker få det till en quick fix missar man att det kräver mycket mer än att bara göra lite övningar med eleverna.

LÄSTIPS Skola i normer. Redaktörer Eva Reimers och Lena Martinsson.

Normkritisk pedagogik. Redaktörer Janne Bromseth och Frida Darj Diskriminerad, trakasserad, kränkt? Rapport från Skolverket.

I normens öga. Metodhandbok från stiftelsen Friends.

Against common sense. Teaching and learning toward social justice. Kevin K. Kumashiro www.ytan.se Webbplats för forskningsprojektet Den självklara heteronormativiteten, som vänder sig till skolpersonal.

T E M A S KO LA

|

GENUS № 2 ⁄ 11

15

Ungefär tre procent av förskollärarna är män och så har det i princip sett ut sedan 70-talet.

Förväntningar tynger manliga förskollärare t e x t: C h a r l i e O lo f s s o n f o t o : co lo u r b ox

Manliga förskollärare är både efterfrågade och ifrågasatta. Förväntningarna är många och inte alltid lätta att leva upp till. Den som inte vill spela rollen som den manliga förebilden kan mötas av förvåning eller kanske till och med besvikelse. ”Du har pluggat i fyra år och blev inte mer?” Den typen av reaktioner kan förskolläraren Andreas von Walter få när han berättar om sitt yrkesval. Han tror att i synnerhet män förväntas eftersträva en viss status som är svår att uppnå som förskollärare.

– Det finns ingen prestige i yrket. Om du jobbar som förskollärare ses det som att du inte har några mål i livet, säger han men konstaterar, apropå den inledande frågan, att han blev just det han ville bli.

I den danska rapporten Nordiska män till omsorgsarbete! jämförs några av de nordiska ländernas strate-

16

gier för att öka andelen män i kvinnodominerade yrken.

I Norge får förskolor med ett visst antal män bland sina anställda en ekonomisk belöning och i Danmark arbetar man aktivt för att omplacera arbetslösa manliga industriarbetare till omvårdnadsyrken och barnomsorg.

Marie Nordberg, docent i genusvetenskap vid Karlstads universitet, skrev rapportens avsnitt om Sverige. Hon är bekymrad över att det görs så lite.

– I Sverige finns inga specifika satsningar för att locka män till förskolan och nätverk med manliga förskollärare har svårt att få ekonomiska medel, säger hon och förklarar att frånvaron av män bidrar till att barn i tidig ålder får bilden av att vissa sysslor lämpar sig särskilt för kvinnor.

Alla sorter på alla platser ger budskapet att alla människor kan göra allt, menar Marie Nordberg. Hon poängterar dock att mäns inträde i kvinnodominerade

sko l a

yrken inte nödvändigtvis leder till att gränserna för vad som ses som kvinnliga respektive manliga sysslor suddas ut. År 2005 skrev hon avhandlingen Jämställdhetens spjutspets? Manliga arbetstagare i kvinnoyrken, jämställdhet, maskulinitet, femininitet och heteronormativitet. I avhandlingen intervjuade hon män som arbetar inom kvinnodominerade yrken och det framgår att dessa män ofta förväntas fylla en viss funktion på arbetsplatsen.

– Det har till exempel visat sig att mäns inträde på förskolor ofta leder till att kvinnor försvinner från vissa uppgifter, som att sporta med barnen eller vara i snickar­ vrån, säger hon.

Att det finns vissa förväntningar på manliga förskollärare känner Andreas von Walter igen. Han upplever till exempel att han kan mötas av förvåning från andra pedagoger när han tar initiativ till uppgifter som ses som typiskt kvinnliga, som att sjunga en sång med barnen under samlingen.

Tre procent av förskollärarna män I Sverige är i dag bara runt tre procent av förskollärarna män och så har det i princip sett ut sedan 1970-talet.

Debatten om den låga andelen manliga lärare har i perioder förts högljutt och uppfattningarna om vad det är som männen ska tillföra går isär.

Mats Olsson, lärare på Malmö högskola, har debatterat ämnet på sajten Newsmill och på sin blogg. Han är själv utbildad förskollärare och har startat nätverket ”Män på lut”, som riktar sig till manliga lärarstudenter.

Han menar att den viktigaste konsekvensen av att det är ojämn könsbalans inom lärarkåren är att majoritetskulturen kan beskriva sig själv som neutral. Detta, menar han, drabbar både pojkar och flickor som inte passar in i könsmönstret.

– Viktiga erfarenheter av vad det i dag innebär att vara man blir inte synliga i skolans värld.

Flickor tränas tidigt i social kompetens och det är det förhållningssättet som gynnas av skolan, säger han.

– Det är möjligt att pojkar drar sig undan från den organiserade verksamheten som en form av självförsvar, tillägger han och beskriver det som att många pojkar lever dubbelliv i skolan och förskolan.

– De vet om att deras lekar har låg status. På ytan väljer de att anpassa sig medan de i hemlighet fortsätter att drömma om äventyrliga lekar som utmanar dem på djupet.

Den analysen köper dock inte mansforskaren Lars Jalmert, professor i pedagogik vid Stockholms universitet.

– Den här typen av inspel om att män skulle ha nå-

gonting särskilt att tillföra återkommer då och då i jämställdhetsdebatten och det resonemanget uppmuntrar till gamla mönster, säger han.

Han beskriver det som att man gör skolan en björntjänst genom att fortsätta att hävda olikheter mellan pojkar och flickor.

– Om flickor tränas i social kompetens, varför kan då inte pojkar också tränas i det? Det vi ska eftersträva är en skola där könstillhörighet inte har någon betydelse, säger han.

Lars Jalmert håller inte heller med om att skolan präglas av en kvinnlig majoritetskultur.

– En majoritetskultur formas inte utifrån antalet kvinnor eller män utan utifrån dominerande samhällsmönster. Även om kvinnor är i majoritet bland lärarna så präglas skolan av den manskultur som dominerar i samhället, säger han.

Som han ser det är det inte antalet kvinnor respektive män bland lärarna som är det verkligt väsentliga utan att barnen får en bred repertoar att forma sina egna identiteter utifrån. Han drar en parallell till undersökningar som visar att frånvarande fäder ofta omgärdas av en glorifierad bild just för att de är frånvarande.

– När mannen är borta görs han till en slags stålman.

Det är viktigt att barnen får se att det finns vuxna, kloka män, säger han.

Förväntas vara ordningsvakter Utifrån sin avhandling konstaterar Marie Nordberg att manliga förskollärare som utför de manligt kodade arbetsuppgifterna ofta möts av uppmuntran från såväl kollegorna som från barnen och deras föräldrar.

– Vissa män tar gärna på sig att företräda det som ses som manligt, men det finns också de som har valt yrket just för att de inte trivs i den normen, säger hon.

Informanterna i hennes avhandling beskriver det som att de förväntas vara strängare än sina kvinnliga kollegor och ta ett särskilt ansvar som ordningsvakter. Marie Nordberg och berättar att hon under sina fältarbeten har sett kvinnliga lärare som ropar efter sina manliga kollegor när barnen börjar bråka.

– Kvinnor kopplas ihop med de emotionella och sociala delarna av verksamheten medan män förväntas ryta i och tala om för barnen vad som gäller. Barn lär sig i många olika sammanhang att män står för auktoritära egenskaper och det kan bli ganska slitsamt att vara den som hela tiden ska ordna upp bråk, säger hon och framhåller detta som en bidragande orsak till att män lämnar förskolläraryrket.

– Vi behöver fråga oss vad det är för normalitet som skapas så att vi kan ge både barn och vuxna möjlighet att vara på olika sätt.

T E M A S KO LA

|

GENUS № 2 ⁄ 11

17

Maskulint lärarideal hyllas i Klass 9A t e x t: ch a r l i e o lo f s s o n f o t o : c a r l-j o h a n s ö d e r / s v t

Med tv-programmet Klass 9A blev ”krisen i skolan” underhållning på bästa sändningstid. Eva Skåreus har granskat programmet ur ett genusperspektiv och ser ett lärarideal som betonar auktoritet och disciplin, egenskaper som förknippas med maskulinitet. ”Tre av femton, ett av femton, sex av femton”. Det första avsnittet av tv-serien Klass 9A inleds av matematikläraren Stavros, som läser upp elevernas provresultat. Under tv-serien tar han och sju andra lärare över undervisningen i en klass på Johannesskolan i Malmö. Målet är att eleverna ska avancera från en låg till en hög nationell betygsnivå.

Eva Skåreus, skolforskare vid Umeå universitet, har studerat den första säsongen av Klass 9A ur ett genusperspektiv. Hon konstaterar att den problembild som präglar beskrivningen av skolan berör frågor om genus genom att det som efterfrågas är egenskaper som ofta associeras till maskulinitet. Såväl i programmet som i den övriga debatten om skolan framstår det som att lärarna inte lyckas disciplinera eller ställa krav på sina elever.

– Egentligen är det ett gammalt lärar­ ideal som återkommer i programmet.

Katederundervisning och pekpinne premieras och den lärarrollen förknippas med maskulinitet, säger hon.

– Visst kan kvinnor vara disciplinerande och män omhändertagande, men enligt rådande föreställningar är det inte så. ”Landets främsta pedagoger” Lärarna som tar över undervisningen i Klass 9A presenteras i programmet som några av ”landets främsta pedagoger”. Medan de håller i un-

18

dervisningen förbättras också elevernas betyg avsevärt, men Skåreus tvivlar på att det främst skulle vara lärarnas förtjänst.

– Det finns forskning som visar att ökad uppmärksamhet leder till bättre resultat, men det förbises i programmet. Med ett filmteam på plats och den inspiration som det bidrar med så ska det nog mycket till för att man inte ska bli bättre, säger hon.

Skåreus beskriver Klass 9A som en del av en större medieretorik som svartmålar skolan och läraryrket.

Stavros förkroppsligar det maskulina lärarideal som dominerar i SVT:s serie Klass 9A. ”Han är en auktoritär sanningssägare som styr och disciplinerar”, säger skolforskaren Eva Skåreus som granskat programmen ur ett genusperspektiv.

X X X Xsko X X XlXaX X X X

– Ett stort problem i programmet är att de ordinarie lärarna blir förminskade och förlöjligade. Man ger dem inte en röst utan de är bara några som inte har klarat jobbet, säger hon och tillägger att man på lärarutbildningen också har fått kvittot på den negativa retoriken kring skolan och lärarna.

– Här i Umeå har vi 37 procent färre sökande jämfört med förra året.

Flera skolforskare har noterat att retoriken kring skolan har fått ett ökat fokus på elevernas mätbara kunskaper. Regeringen har infört betyg i lägre åldrar och i medier får betygsstatistik från olika skolor stå som tabeller över hur bra skolorna är.

– Tidigare har vi hanterat kunskap och värdegrund som två jämlika mål, men nu läggs mer fokus på de mätbara kunskaperna medan det mer omätbara tillskrivs ett lägre värde, säger Maria Hjalmarsson, som forskar vid Karlstads universitet och skrev sin avhandling om genusordningen inom läraryrket.

Kvinnliga lärare nedvärderar sig själva De lärare som Hjalmarsson intervjuar i avhandlingen beskriver social kompetens som en lärares viktigaste förmåga. Samtidigt talar de om yrkets sociala aspekter som om detta inte tillhör det ”riktiga arbetet”.

– Omhändertagandet, som uppfattas som kvinnligt, ingår i högsta grad i yrket, men det ses som någonting som vem som helst klarar av. Det framställs som en medfödd egenskap snarare än som en professionell färdighet, säger Hjalmarsson.

I hennes avhandling Lärarprofessionens genusordning. En studie av lärares uppfattningar om arbetsuppgifter, kompetens och förväntningar framträder ett mönster där kvinnliga lärare nedvärderar sig själva medan manliga lärare upplever att de ges fördelar, kanske just för att de är män. De kvinnliga lärarna beskriver sig själva i termer av ”extramorsor”, som ska hålla ordning på barnens rutiner medan de manliga lärarna upplever att de förväntas vara auktoritära ledare. Det är, enligt Skåreus, också just det senare idealet som Stavros får representera i Klass 9A. – Han är en autoritär sanningssägare som styr och disciplinerar, säger Skåreu s och konstaterar att läraren Gunilla företräder ett liknande ideal.

– Jag tolkar hennes distans och auktoritet i förhållande till eleverna som en markering gentemot föreställningarna om den omvårdande, kvinnliga läraren, säger hon, men tillägger att bilden av Gunilla förändras i slutet av tv-serien.

När eleverna går in i klassrummet för att skriva nationellt prov vill Gunilla krama dem, till skillnad från ”Stavros”, som i stället markerar sin distans.

– Genom att Gunilla inte har varit fysisk med eleverna på det sättet tidigare under serien skapar det en bild av att hon inte kan ställa krav när det väl gäller, säger Skåreus, som betonar att hon hanterar lärarna i serien som gestalter skapade av produktionsbolaget.

Hon analyserar alltså inte lärarna i sig utan produktionsbolagets framställning av dem.

Synen på läraryrket i förändring Både Skåreus och Hjalmarsson uppmärksammar att synen på läraryrket håller på att genomgå en individualisering där den enskilda läraren sätts i fokus snarare än lärarlaget. Detta framträder tydligt i Klass 9A genom att det är just de enskilda lärarnas karisma och pedagogiska framgångar som ska rädda elevernas betyg.

– Individualiseringen kan leda till att det blir svårare att föra upp analysen av genusordningen inom läraryrket till en strukturell nivå, säger Hjalmarsson och konstaterar, utifrån sin avhandling, att många lärare inte vill se hur genus präglar deras arbetsplats.

Hon upplever att man inom lärarkåren och på lärarutbildningen främst diskuterar genusfrågor utifrån interaktionen i klassrummet, med fokus på eleverna. Man pratar inte så mycket om genusordningen inom yrkesgruppen.

– Jag tror att vi behöver lägga stor vikt vid det redan under utbildningen och verkligen vrida och vända på olika antaganden om femininitet och maskulinitet, säger hon.

Läraren Gunillas kramar till eleverna före slutprovet signalerar att hon inte kan ställa krav när det väl gäller, menar skolforskaren Eva Skåreus, som betonar att hon hanterar lärarna som gestalter skapade av produktionsbolaget.

T E M A S KO LA

|

GENUS № 2 ⁄ 11

19

sko l a

Tiden för knapp för genuspedagogik t e x t: ch r i s t e r w i g e r f e lt i l l u s t r at i o n e r : s a n d r a wa h l b e c k

Vägen från förskola och skola in i vuxenlivet kantas av intryck som talar om hur flickor och pojkar ska vara och vad de ska tycka om. Hur utvecklar barn medvetande om genus? Och hur har skolan hanterat dessa frågor? Även om förskola och skola upptar en stor del av uppväxten, påverkas barn och ungdomar av allt de kommer i kontakt med i samhället. Barnen läser av vad som händer runtomkring dem i vardagslivet. När de går till leksaksaffären, eller när de tittar på filmer, är ute på stan med någon vuxen, så märker de att det finns vissa saker som verkar hänga ihop med pojkighet och flickighet. Färg är en sådan. Frisyrer en annan, kort och långt hår. Kroppens rörelser. Rösten. De plockar upp från filmer och teve, berättar Anette Hellström, Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande, Göteborgs universitet, som undersöker könsmedvetande bland förskolebarn.

– Jag såg tydligt att yngre barn plockade upp dessa könsmarkörer, som kan skifta över tid. Med ökad ålder och erfarenhet lär man sig kopplingen mellan till exempel pojkighet och pojke, någonstans i fem-sexårsåldern.

Då börjar de rätta in sig själva och andra i hur det ”ska vara”, säger hon.

I den tidiga förskoleåldern har barn en högst diffus uppfattning om skillnader och likheter mellan pojkar och flickor, visar Anette Hellman i sin avhandling Kan Batman vara rosa? I avhandlingen analyseras vilken betydelse den rosa färgen ges bland barnen. Hur förhandlas den när det gäller pojkighet och flickighet?

– Färg är den kanske starkaste markören för kön och den framstod som en väldigt viktig aspekt av genusnormer. Den rosa färgen kom ofta upp i diskussionerna, men även svart och andra mörka färger.

Speciellt bland de yngre barnen på runt tre, fyra år var färg en viktig markör för att skilja flickor och pojkar åt, menar Anette Hellman.

– De säger väldigt sällan att du inte får vara med i den här leken för du är ju flicka. De säger istället: du kan inte vara med i den här leken för du är ju helt rosa. Eller: du rör dig på fel sätt. Eller: du har kort hår. De använder sig av pojkighet och flickighet innan de använder sig av begreppsparet pojke och flicka, säger hon.

Genusfrågor görs inte alltid relevanta bland barnen, men just vid tillträde till leken, när ett barn frågar om ”jag får vara med” är ett tillfälle när det får betydelse, menar Anette Hellman. Då förhandlas vem som passar in i en viss lek, och vilka roller som anses passa för vem. När pedagoger jobbar med gemensamma projekt, snarare än att betona skillnader mellan pojkar och flickor, eller när vänskap mellan barnen underlättas, då tonas genusstereotyper ned. Men pedagoger markerar också genusstereotyper och riktar dessa mot barnen, visar Anette Hellman i sin undersökning. Exempel är när flickor och pojkar disciplineras, när kroppen sätts i fokus för uppmärksamheten, eller när ålder görs relevant i barngruppen.

– En förståelse av hur man kan vara som ”stor” innebär att man förväntas utföra handlingar som kopplas till att vara ”stor pojke”, eller ”stor flicka”. Att bli ”stor” innebär på så vis för pedagogerna att lära sig att bli en könad individ.

Sjutton år i skola och förskola För de flesta tar det runt sjutton år att passera förskola och skola. Har det hänt något under den senaste sjuttonårsperioden som gör att den som börjar i förskolan i dag får en annan process genom systemet?

– Det har hänt mycket på dessa år, inte minst de stora

T E M A S KO LA

|

GENUS № 2 ⁄ 11

www

21

sko l a

»Skolpolitiken i dag uppvisar knappast någon rosig framtidstro på skolans demokratiska och inkluderande möjligheter.«

www

nedskärningarna på 90-talet och det är en helt annan situation i dag på förskolorna. Arbetssituationen är väldigt tuff för många med höga barnantal och stressig miljö, säger Anette Hellman.

Detta påverkar även situationer där genus aktualiseras, menar hon. Barns tillträde till leken är en sådan situation, stress en annan. I det senare fallet tenderar man som pedagog att disciplinera barnen. Sociologen Raewyn Connell skriver att när barn disciplineras sker det ofta med fokus på hur de borde vara som flicka eller pojke.

Vill utmana hur vi sorterar människor Kajsa Ohrlander kommer, tillsammans med Hillevi LenzTaguchi och Linnea Bodén, samtliga vid Centrum för Genus- och utbildningsvetenskap, Stockholms universitet, under hösten ut med antologin En rosa pedagogik – jämställdhetspedagogiska utmaningar. Författarna vill utmana det ofta helt självklara sättet att sortera människor utifrån egenskaper, typiska drag och former. Att låsa fast oss i enkla kategorier.

Möjligheten att lära något handlar ju både om att bli attraherad, att bli utmanad och att bli erkänd i olika situationer. Men utgångspunkten för teorier som väglett pedagogiskt arbete har oftast varit att barnen ska bli något annat än de är, menar Kajsa Ohrlander. Man ser barn utifrån det kikarsikte som är inställt på hur barnen kan hota en tänkt framtid, eller utveckla egenskaper som är viktiga för att den vuxna människan ska bli normal.

Istället för att utgå från att det finns något hos barnen som ska ändras, borde vi ändra våra föreställningar om barn och vad man kan göra med dem, analyserar hon vidare.

– Hela 1900-talet är späckat med föreställningar om vad barn och barndomen är och det är absolut den mest bedömda, utvärderade och utforskade perioden i en människas liv, säger Kajsa Ohrlander. Det är en period som präglas av det vuxna samhällets oro för framtiden och därmed skapar vi ett språk om och till barn som är

22

begränsande. Vi har enormt svårt att platta ut relationen till barn och se dem som delaktiga i samma liv och värld som vi själva.

– För en pedagog är det en etisk utmaning att få tillgång till verktyg som gör det möjligt att teoretisera kring olika pedagogiska situationer som makt, kategoriseringar, lärande, demokrati, jämställdhet.

Efter förskola väntar grundskola och gymnasium.

Inga Wernersson, Institutionen för pedagogik och specialpedagogik, Göteborgs universitet, var på 1970-talet först i landet med att undersöka kommunikationen i klassrummet, där det gjordes tydligt att pojkar får större talutrymme än flickor. Då fanns enligt Kajsa Ohrlander även ett politiskt driv kopplat till demokratifrågor i undervisningen, som också kom till uttryck i läroplanen.

Den politiska visionen om skolan har, menar hon, varit mer experimentell och mer uttalat öppen för att försöka förverkliga visioner kring jämlikhet och demokrati och att motverka diskriminering.

– I dag tunnas sådant ut. Skolpolitiken i dag uppvisar knappast någon rosig framtidstro på skolans demokratiska och inkluderande möjligheter och inte heller skolans relation till unga människors nya verkligheter med sociala medier och ny teknik. Tvärtom har mycket som berör skolan gått tillbaka, säger Kajsa Ohrlander.

Frågor om det pedagogiska vardagslivet Från 90-talet och framöver undersöktes vad som pågick i det pedagogiska vardagslivet och frågor som rör identitet och subjekt. Frågan handlade inte längre enbart om att flickor skulle få mer utrymme för att tala, utan om hur läraren förhöll sig till eleverna. Då kunde man upptäcka att läraren tilltalade flickor och pojkar olika. Flickor tilltalades med vän röst och pojkarna berömdes med stereotypa omdömen för sin djärvhet. Samtidigt kunde man förstå att den typen av kommunikation ingick i ett ständigt pågående könskapande.

Förskolan ligger fortfarande i framkant, jämfört med skola och gymnasium, när det gäller intresse för att uppmärksamma hur kön skapas. Gymnasieskolans elever är inte attitydmässigt färdigformade, menar Kajsa Ohrlander, men de flesta studenter som söker sig till genusrelaterade pedagogikkurser har anknytning till förskolan.

För att skapa en mer positiv umgängeskultur på skolorna startades en genuspedagogisk utbildning i Göteborg och i Umeå. De första utbildade genuspedagogerna gick ut 2005 och kommunerna uppmanades att anställa genuspedagoger som stöd i skolarbetet.

Hur tar skolorna emot denna resurs? Det undersökte Victoria Carlsson Wahlgren, Sektionen för management, Blekinge tekniska högskola, själv gymnasielärare och genuspedagog, i sin avhandling om lärande och kommunikation.

– 560 studenter antogs till utbildningarna i Göteborg och Umeå, men siffran på hur många som gick igenom utbildningen är osäker, den varierar mellan 219 och 294.

Myndigheten för skolutveckling uppger att 105 personer jobbar som genuspedagoger. När jag skickade min enkät till dessa blev svaret ofta att de inte arbetar med det.

Till slut återstod, i undersökningen, sex personer och de flesta av dem arbetar på deltid med genuspedagogik.

Victoria Carlsson Wahlgren berättar att det ofta finns ett stort motstånd bland lärarna att anlita en genuspedagog, och de tycker inte att de behöver hjälp att arbeta med jämställdhet.

– Men skrapar man lite på ytan märker man snabbt att inget sker i praktiken. För att komma vidare måste det föras in i skolans ämnesplaner att det ska ingå genusperspektiv i alla ämnen.

Dessutom räcker det inte med att anslå några timmar till detta utan det måste bli ett långsiktigt arbete, menar hon.

– Det finns mycket annat som tar lärarnas tid och kraft för att få undervisningen i vardagen att fungera.

Genuspedagogik tar tid att utveckla och den tiden finns helt enkelt inte i dag.

T E M A S KO LA

|

GENUS № 2 ⁄ 11

23

till dig som vill veta mer om genusforskning och jämställdhetsarbete inom förskola och skola

En jämställd förskola – teori och praktik

Kristina Henkel, Jämställt.se Boken är upplagd som ett studie- och arbetsmaterial som kan användas i ett jämställdhetsarbete i förskola och skola för de yngre åldrarna.

Jämställdhetsarbete i för­­ skola och skola

Eva-Karin Wedin, Norstedts juridik Läsaren får tips på arbetsmetoder för praktiskt jämställdhetsarbete, konkreta exempel från förskolor och skolor och referenser till teori att använda som ett stöd i arbetet.

Författaren formulerar sex utmaningar för jämställdhetsarbetet: • Gör verksamheten könsmedveten • Genusgranska läromedel och material • Minska skillnaderna i flickors och pojkars resultat • Utmana ojämställda studie- och yrkesval • Motverka verbala kränkningar och trakasserier • Motverka hedersrelaterat förtryck och våld.

Mycket av bokens innehåll finns också på webbplatsen jamstalldskola.se.

Lilla genushäftet 2.0 – om genus och skolans jämställdhetsmål

Maria Hedlin, Linnéuniversitetet En uppdaterad och omarbetad version som ger en kort introduktion i genusteori, forskning om jämställdhet i skolan och några praktiska tips.

24

Flickor, pojkar, individer – om betydelsen av jämställdhet för kunskap och utveckling i skolan

Slutbetänkande av Delegationen för jämställdhet i skolan, SOU 2010:99 Rapporten sammanfattar forskningsläget, behovet av jämställdhetsarbete i skolan och kommer med förslag till insatser.

Delegationen har också gett ut ett flertal kortare delrapporter som ger en forskningsöversikt av olika områden inom skolan.

Normkritisk pedagogik

Janne Bromseth & Frida Darj (red) Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet Forskare och praktiker i ett gemensamt nätverk skriver om vad ett normkritiskt perspektiv på makt, lärande och strategier för förändring innebär och hur det kan användas i olika verksamheter.

jämställdhet i förskolan – om betydelsen av jämställdhet och genus i förskolans pedagogiska arbete

Slutbetänkande av Delegationen för jämställdhet i förskolan, SOU 2006:75 Delegationen fick i uppdrag att lyfta fram, förstärka och utveckla jämställdhetsarbetet i förskolan. I delegationens delbetänkande Den könade förskolan (SOU 2004:115) konstateras att förskolan precis som skolan har svårt att uppnå de jämställdhetsmål som anges i läroplanerna. Forskning på området visar att förskolan i stället för att motverka traditionella könsroller och könsmönster kan stärka dessa. I detta betänkande redovisas delegationens förslag och överväganden.

Xtem X X XaXkXrXöX nX iXkXaX

utbytta ord kan motverka fördomar krönik a KRISTINA AN D ERSSON

Juli-tornseglarungar under tegelpannan, solvarma skogshallon i yoghurten, timmar av P1lyssnande på rygg under äppelträden eller på knä i rabatterna rensandes ogräs. På Vetenskapsradion rapporteras från en konferens inom socialpsykologi.

De redogör bland annat för forskning som studerar hur man kan motverka fördomar. Sådana fördomar som man inte vill kännas vid, som man kanske rent av är omedveten om och som inte passar in i den egna föreställningen om sig själv som en jämlik medborgare som anser att alla människor har samma värde. Torun Lindholm, professor i psykologi, berättar att det framförallt är vita amerikaners fördomar mot svarta amerikaner som har studerats.

För att träna på att motverka sina fördomar har försökspersonerna fått i uppgift att bli medvetna om vilka tankar som kommer upp när de möter en person ur en viss etnisk grupp och sedan istället byta ut dessa egenskaper mot något annat. Som exempel nämnde Lindholm att när vita personer möter en svart person dyker automatiskt tanken ”farlig” upp. När ordet eller känslan ”farlig” dyker upp ska försökspersonen backa tillbaka i tanken, radera “farlig” och ersätta det med en annan association, till exempel egenskapen ”ambitiös”; den svarta personen som kommer emot mig ser ut att vara en ambitiös person.

Medan jag rycker bort våtarv, sumpnoppa och rödplister från lökbädden slår det mig att det här måste vara ett alldeles utmärkt verktyg för oss lärare för att förändra våra föreställningar om kön.

I skolan ser vi ofta flickor och pojkar som två fasta grupperingar som besitter olika egenskaper som vi som ett mantra upprepar om och om igen. Om vi

har tänkt tillräckligt många gånger att flickor är skötsamma och vill vara läraren till lags och att pojkar slarvar och inte sköter skolarbetet, är det detta vi ser och vi blir blinda för alla exempel som strider mot det. Det är också så att lärarens förväntningar på eleverna påverkar deras agerande, men också deras prestationer. Än viktigare alltså att bli medveten om i vilken utsträckning våra tankar är stereotypiserade, eller ska vi hellre säga fördomsfulla, vad gäller kön.

Jag föreslår att vi alla som arbetar inom förskola

och skola börjar den här höstterminen med att ge oss själva i läxa att träna oss i att byta ut våra hemtama associationer mot några helt andra. Först gör vi oss medvetna om vad det är för egenskaper vi associerar till respektive kön och sedan tränar vi på att ersätta dem med nya, friska. Jag börjar med att byta ut ”flickor är flitiga” mot ”flickor är smarta”.

KRÖNIKÖREN Kristina Andersson är lärare vid Högskolan i Gävle och gästforskare vid Uppsala universitet. Hon har tidigare arbetat i grundskolan och disputerade i april med avhandlingen Lärare för förändring – att synliggöra och utmana föreställningar om naturvetenskap och genus.

T E M A S KO LA

|

GENUS № 2 ⁄ 11

25

p o r t r ä ttet

”Där det finns makt finns det motstånd” t e x t: s i r i r e u t e r s t r a n d f o t o : p e t e r l loy d

Det som är riktigt roligt i forskningen är det oväntade, tycker Elisabet Öhrn, professor i pedagogik, som ägnat stort intresse åt att studera variationer och avvikelser. Trots att hon aldrig velat bli lärare har hon ägnat stor del av sitt yrkesliv åt skolan.

Under tidigt åttiotal fanns en diskussion om skolan och klassrumssituationen som handlade mycket om ”de tysta flickorna”. En forskare som tidigt intresserade sig för dem är Elisabet Öhrn, numera professor vid Institutionen för pedagogik och specialpedagogik, Göteborgs universitet.

– Jag hade svårt att acceptera en typ av förklaringar som innebar att flickor inte på något sätt skulle försöka att agera i förhållande till den tystnad de tillskrevs.

– Där det finns makt finns det motstånd, säger Elisabet Öhrn.

För en del forskare kommer intresset för genusfrågor ur aktivism. Så inte för Elisabet Öhrn, det var snarare hennes försök att teoretiskt förstå sitt forskningsmaterial som ledde henne dit.

Vi träffas på den folktomma pedagogiska institutionen. Lärarstudenterna är på sommarlov men Elisabet Öhrn har fortfarande en del att ordna med innan hon själv går på ledighet. Jag blir lite förvånad när jag får veta att hon själv aldrig velat bli lärare eller ens har någon lärarutbildning. Hennes intresse för pedagogikämnet kommer istället ur ett starkt intresse för samhällsfrågor.

Det finns två tydliga linjer i Elisabet Öhrns forskning. Den ena handlar om könade processers villkor och variationer och den andra om makt och motstånd.

Som så många andra kvinnor inom akademien hade hon svårt att själv känna igen sig i beskrivningen av den tysta flickan.

26

– Det självupplevda är ju alltid lite bedrägligt. Jag, liksom dem jag mötte senare, tenderade att tänka på den egna erfarenheten och överskatta den, säger hon.

Hon menar att de tysta flickorna naturligtvis fanns och fortfarande finns. Men hon själv är mer intresserad av variationerna. Av dem som bryter mot förväntade beteenden. Det syns redan i avhandlingen, som fick titeln Könsmönster i klassrumsinteraktion: en observationsoch intervjustudie av högstadieelevers lärarkontakter.

Hennes forskningsmaterial i stort visade tydligt på pojkdominansen, men variationerna var stora när materialet bröts ner i mindre delar.

– Det varierade med ämne till exempel, och mellan olika klasser. Det fanns till och med situationer där flickorna dominerade.

Dessa resultat sporrade till vidare forskning och försök att hitta förklaringsmodeller.

Studerade på experimentellt gymnasium Elisabet Öhrn är uppvuxen i Västra Frölunda, en av Göteborgs tidiga förorter. Hennes pappa arbetade på varvet och i familjen fanns ingen akademisk tradition.

– Jag sökte mig från början till psykologutbildningen.

Jag valde den för att det var en yrkesutbildning. För mig var det viktigt att utbildningen skulle leda till ett jobb.

En ledtråd till varför forskning ändå skulle visa sig passa henne så bra kan vara att hon gått en lite speciell gymnasieform, det i Göteborg smått legendariska Experimentgymnasiet, som var ett radikalt försök att skapa en skola med starkt elevinflytande.

Studierna på Experimentgymnasiet var friare än de senare studierna på universitetet och Elisabet Öhrn säger att det var en studieform som var väl lämpad som förberedelse för universitetsstudier. Den gav en vana att läsa på egen hand och att själv disciplinera läsandet.

www

GENUS № 2 ⁄ 11

27

www

– Det var en fantastisk skola! En sådan skulle jag unna alla.

När Elisabet Öhrn sedan gick psykologutbildningen ingick en termin sociologi och en termin pedagogik. Ämnena var då nära knutna till varandra och efter psykologutbildningen var man också behörig att söka till forskarutbildning i pedagogik. Den samhällsvetenskapliga bredd som pedagogikämnet innehöll tilltalade henne.

– Jag blev tagen av att de sysslade med så intressanta frågor. Jag var intresserad av den sociala bakgrundens betydelse och den studerade man här.

– En annan del som väckte mitt intresse var påverkansprocesser. Det finns en stark fokusering på dem inom pedagogiken. Utbildning som påverkan, uppfostran som påverkan. Det var det som fångade mig.

Arbetade som forskningsassistent Redan när Elisabet Öhrn läste pedagogikterminen fick hon arbete som forskningsassistent i ett projekt som handlade om ungdom och droger och hon skrev också sin trebetygsuppsats inom det projektet.

Inför de sista två åren på psykologutbildningen arbetade hon på Sahlgrenska sjukhuset, på yrkesmedicinska kliniken, och fick samtidigt fortsatt arbete som forskningsassistent på pedagogiska institutionen, vilket efter en tid blev hennes heltidssysselsättning.

– Då föreslog någon att jag skulle söka in på forskarutbildningen, så jag gjorde det – och kom in.

– Jag hade tänkt syssla med frågor som handlade om ungdom och droger, inte alls ur något könsperspektiv.

Det tyckte jag inte var intressant, ler hon.

Och här tog en forskarkarriär som i mångt och mycket bygger på att se på avvikelser i material, verklig fart.

– Egentligen är det ju så att det som är riktigt roligt i forskningen är det som är i någon mening oväntat. Det är inte roligt att försöka bevisa någonting man trodde att man visste, det är intressantare att överraskas.

Efter disputationen, 1991, arbetade hon i ett par olika projekt som båda hade genusperspektiv. Senare fick hon medel för det egna projektet ”Makt, motstånd och kön”.

– Där fick jag möjlighet att gå vidare med motstånds-

28

Som forskare har Elisabet Öhrn bland annat ägnat sig åt skolans ”tysta flickor”. Men någon personlig identifikation med gruppen har hon aldrig känt. Under gymnasieåren präglades hon av pedagogiken på det radikala Experimentgymnasiet i Göteborg, en självständig studieform som förberedde henne väl för det kommande arbetet som forskare.

relationerna. Det var ju ett av mina spår: att man alltid på olika sätt försöker påverka sin situation, där man befinner sig.

Blev professor i Umeå Elisabet Öhrn blev kvar vid institutionen i Göteborg till 2000. Då blev hon på deltid tillförordnad professor vid den nyinrättade lärarutbildningen i Umeå.

– Det var första året med ett nytt ämne, pedagogiskt arbete, och det var jätteroligt, berättar hon.

Trots den stimulerande arbetsmiljön blev långpendlandet mellan tjänsten i Umeå och familjen i Göteborg lite slitsam. Hon slutade därför som överenskommet efter ett år, men är fortfarande knuten till institutionen på 20 procent.

Att vara på ett annat universitet än det där hon själv disputerat var bra, tycker hon.

– Det var viktigt för mig att komma någon annanstans. Det händer någonting när man får komma till en plats som den som man är nu, utan sin historia.

p o r t r ä ttet

»Du kan göra en studie av en skola i England och den uppfattas som generaliserbar, medan du inte kan göra samma sak med två skolor i Småland, för då är det svenskt.« Dessutom är det viktigt för forskare med nya kontakter och nya intryck, menar Elisabet Öhrn. Därför var det självklart att säga ja när frågan sedan kom om en tjänst som vetenskaplig ledare i Borås, 2003. Året efter fick hon en professorstjänst där och blev sedan kvar i fem år.

– Det handlade återigen om att bygga upp en ny forskningsmiljö, tillsammans med nya människor, berättar hon.

2008 kom Elisabet Öhrn tillbaka till Göteborg på heltid som professor. Hon är nu mitt uppe i flera projekt som alla ligger i linje med de tankar som en gång fick henne in på forskarbanan.

Ett av projekten är i sin avslutningsfas och handlar om demokratifostran på gymnasiet. Här finns spåret med påverkansprocesser, både de som sker genom undervisning och elevernas egna försök att påverka sin situation. En viktig grund för den undersökningen är också hur könens villkor och betydelse skiljer sig åt mellan olika grupper av ungdomar. Även i den nyligen igångsatta undersökningen ”Skolprestationer och kön.

Om undervisning, ungdomsgrupper och lokala villkor” finns detta med som ett av de viktiga perspektiven.

– Jämför jag den diskussion som förs nu, med hur den var när jag kom in i forskningen, så var det då mycket mer fokus på vad som händer i själva undervisningen.

Nu förs diskussionen med tydligare bas i kamratgruppen, alltså vad som händer mellan eleverna. Det blir lätt lite märkligt. Det går ju inte att i forskning om skola bortse från undervisningssammanhanget. Ökat fokus på internationella kontakter En annan skillnad mot tidigare är den ökade fokuseringen på internationella kontakter.

– Mycket av det vi gör är starkt influerat av anglosaxisk forskning. Det är ibland problematiskt. Vi tar över mycket från Storbritannien, USA och även Australien, men det är inte så mycket kommunikation i andra riktningen, säger Elisabet Öhrn.

Hon betonar att den nordiska forskningen ligger långt fram. Vi har en minst lika lång tradition som de anglosaxiska länderna, när det gäller genusforskning om skola. Ändå tenderar vi att marginaliseras i vissa sammanhang.

– Du kan göra en studie av en skola i England och den uppfattas som generaliserbar, medan du inte kan göra samma sak med två skolor i Småland, för då är det svenskt.

De nordiska länderna brukar dock vara väl representerade på internationella konferenser om de här frågorna och nästa stora konferens för Gender and Education Association arrangeras av institutionen för pedagogik och specialpedagogik i Göteborg.

När jag frågar om Elisabet Öhrn har några tankar om vad hon skulle vilja göra framöver så svarar hon att hon helst vill fortsätta med det hon redan gör: – Forskning är nog det roligaste arbete en människa kan få ägna sig åt. I alla fall har jag inte hittat någonting som är lika roligt.

ELISABET ÖHRN Pågående forskningsprojekt ”Ett aktivt medborgarskap? Om demokratifostran i gymnasieskolan” Ett snart avslutat projekt som studerat både undervisningens innehåll och organisation och elevernas försök att aktivt diskutera och själva påverka i skolvardagen. ”Kön och karriär inom akademien” Diskuterar dubbelheten i oron för feminiseringen av utbildningssektorn och å andra sidan den fortsatt manliga dominansen på höga poster. ”Skolprestationer och kön. Om undervisning, ungdomsgrupper och lokala villkor.” Projektet utgår teoretiskt från både ungdomsgruppen, den lokala omgivningen och undervisningen som central för utvecklingen av könade förståelser av skolprestationer.

Publikationer i urval Könsmönster i förändring? En kunskapsöversikt om unga i skolan, Skolverket 2002 ”The sound of silence! Reflections on inclusion and exlusion in the field”, tillsammans med Gaby Weiner i Gender and Education, 21(4), 2009 ”Challenging sexism? Gender and ethnicity in the secondary school”, i Scandinavian Journal of Educational Research, 53(6), 2009

GENUS № 2 ⁄ 11

29

Regeringen gör miljonsatsning på sex och samlevnad

– Ämnet rör privata frågor för både elever och lärare, därför är det viktigt att kunna växla mellan det allmänna och privata, utan att göra det privata till ett offentligt innehåll. Att lyckas prata om jämställdhet i klassrummet handlar inte i första hand om att enskilda flickor ska lära sig att stå emot förtryck, utan kanske snarare om att få hjälp med att se igenom samhälleliga normer och ideal, säger Camilla Löf.

Sex- och samlevnadsundervis­ningen ska ämnesintegreras och diskutera frågor om relationer, sexualitet, likabehandling, homo/bi/trans/queer och jämställdhet. Att frågorna tas upp inom alla skolämnen är viktigt, menar Camilla Löf är fil. dr i pedagogik, som föreläser om sex och samlevnad för lärare på Malmö högskola.

– Barn och ungdomar har rätt till undervisning där de får svar på sina frågor om kroppen och om relationer

Foto: colourbox

Regeringen satsar i höst 10 miljoner på fortbildning av lärare i ämnen som rör genus. Ett av dem är sex och samlevnad, ett ämne som många lärare är blyga inför, menar forskaren Camilla Löf.

– I klassrummet är det vanligt att lärare är rädda för att de måste dela med sig av egna erfarenheter.

Många lärare är blyga inför att undervisa i sex- och samlevnad. Nu satsar regeringen 10 miljoner för fortbildning i ämnet.

och hjälp att genomskåda diskussioner och normer som finns i vardagen. Sex och relationer är inte en fråga som går att separera från annat i livet. Och det gynnar varken hbtq eller frågor som sex och jämställdhet att hänvisa det till biologiundervisningen enbart, säger Camilla Löf.

En lektion i veckan Hon har nyligen disputerat på avhandlingen Med livet på schemat. Om skolämnet livskunskap och den riskfyllda barndomen och menar att forskning och utvärdering visar att det är svårt för sko-

lorna att organisera ämnesövergripande frågor. Ämnet Livskunskap är ett sådant försök, men problemet med det, menar Camilla Löf, är just att frågorna samlas till en lektion i veckan istället för att genomsyra undervisningen – som en del av skolans värdegrund.

Uppdrag från i juli Eftersom det nya uppdraget tillkännagavs så sent som i juli har endast Malmö högskola, som fortlöpande vidareutbildar lärare i sex och samlevnad, hunnit ordna en kurs till höstens terminsstart.

– Vi började hålla fortbildningskurser för lärare under 2009 års regeringsuppdrag, och vi har fortsatt sedan dess.

Tonvikten ligger på normkritik, och att synen på sex har förskjutits genom tiderna, säger Camilla Löf.

Skolverket räknar med att fler kurser kommer igång vid universitet och högskolor i november.

Utöver fortbildning i sex- och samlevnadsundervisning ska Skolverket också öka skolans kunskaper om könsskillnader i språk-, läs- och skrivutveckling och lärandeprocesser. Syftet är att främja en undervisning som är optimal för alla elevers kunskaps- och språkutveckling. Skolverket ska även öka skolans kunskap om hedersrelaterat våld.

Du kan inte se Breiviks ideologiska tillhörighet utan att ta med hans kvinnosyn, hans syn på män och kvinnor är helt väsentlig.

Jørgen Lorentzen, genusforskare vid Oslo universitet, apropå terrorattacken i Norge,

C I TAT ET 30

i dagstidningen Verdens gang 3 augusti 2011

N O T E RA T

Sekretariatets ”genusskola” startar till hösten

Lambda nordica ställer frågor om barn Hur skildras regnbågsfamiljer i litteraturen och hur bemöts de av olika samhällsinstitutioner? Och hur framställs barndom, reproduktion och föräldraskap i reklam, film och pornografi? Om dessa och flera andra frågor kan man läsa i senaste numret av den nordiska forskningstidskriften Lambda nordica, som har tema barn.

I nya numret av Tidskrift för genusvetenskap presenteras olika infallsvinklar på tema yta. Yta har länge varit svårhanterligt för feminismen, skriver redaktionen. ”Som ett svar på kravet att behaga har såväl bh, läppstift och rakhyvel kastats på dynghögen…

Men är det här den enda feministiska vägen att gå vad gäller yta, och ska yta alltid förknippas med ytlighet?”.

Nora, Nordic Journal of Feminist and Gender Research, presenterar i sitt senaste nummer forskning på tre

olika teman, skrivna av forskare från tre olika länder. En av artiklarna är skriven av Lundaforskaren Sara Eldén som beskriver hur populärterapeutiska själv­­hjälpsböcker, TV-program och internetresurser framställer ”det goda parförhållandet” och hur dessa framställningar både reproducerar och utmanar stereotyper.

I tidskriften Normas, Nordic Journal for Masculinity Studies, senaste nummer kan du läsa artiklar om vad redaktören Ulf Mellström benämner som ”’hardcore’ masculinities”. Artiklarna handlar om olika former av traditionell maskulinitet som återfinns i miljöer där kvinnor är exkluderade. Läs bland annat om hur manligt hjältemod upphöjs av pensionerade brandmän, om självbilden hos åldrande manliga idrottsmän och om maskulinitetsproduktion bland ”teknik­nördar”.

Privata sektorn diskriminerar homosexuella Homosexuella arbetssökanden får min­ dre positiv respons än heterosexuella.

Det visar en ny undersökning från Linné­universitetet, av forskargruppen Arbetsmarknad, diskriminering och ekonomisk psykologi, som under senaste åren bedrivit flera forskningsprojekt kring homosexuellas situation på den svenska arbetsmarknaden. I denna studie skickades 4 000 fiktiva jobbansökningar, i vilka den sökandes sexuella läggning framgick, ut till arbetsgivare inom olika yrken. Det visade sig att diskriminering på arbets-

marknaden framför allt sker på grund av könstillhörighet, alltså oberoende av sexuell läggning. Däremot finns en tydlig diskriminering av homosexuella när män söker jobb i traditionellt manliga yrken, som verkstadsarbetare, och när homosexuella kvinnor söker jobb i traditionellt kvinnliga yrken, som förskolelärare.

Enligt studien är det arbetsgivare inom privat sektor som diskriminerar homosexuella vid jobbansökningar. Forskarna fann ingen sådan diskriminering inom offentlig sektor.

I höst startar ett projekt riktat till skolpersonal på Nationella sekretariatet för genusforskning. Webbportalen Genusskolan.se ska bli kunskapsbank om genus och skola för personal inom förskola, grundskola och gymnasieskola. Där finns intervjuer med genusforskare inom skolområdet, samt forskningsöversikter och litteraturtips.

Syftet med portalen är att ge skolpersonal lättillgänglig kunskap om genus och skola som kan hjälpa dem i deras arbete med att skapa en likvärdig skola för både flickor och pojkar.

Projektet arrangerar också föreläsningar och seminarier på Bokmässan i Göteborg och på Skolforum i Stockholm i höst. Portalen om skolan finns på Genusskolan.se.

Jämställ.nu flyttar till sekretariatet Samverkansparterna i Program för hållbar utveckling har beslutat att vidareutveckla webbportalen jämställ. nu. Projektet kommer att genomföras av Nationella sekretariatet för genusforskning. Portalen som handlar om jämställdhetsintegrering innehåller i dag bland annat exempel på utvecklingsarbeten från hela landet, databasen Jämda med forskningsrön, offentliga utredningar och litteratur som rör jämställdhetsintegrering, reportage med mera. Där finns även en verktygslåda som ger metoder, modeller och interaktiva verktyg för arbete med jämställdhetsintegrering.

Samverkansparternas ambition är att göra jämställ.nu till den självklara startpunkten för alla som arbetar med jämställdhetsintegrering.

Förutom por­­talen kommer projektet också att anordna seminarier, utbildningar och konferenser med mera.

Program för hållbar utveckling pågår till december 2013. Sam­verkansparter är Europeiska social­fondens tema lika­ behandling, Nationella sekretariatet för genusforskning, Sve­riges kommuner och landsting samt Vinnova.

GENUS № 2 ⁄ 11

31

tillbakablick

Föreningens lokalavdelning i Malmö, 1909 • Foto och fakta: Kvinnsam vid Göteborgs universitetsbibliotek • Text: Charlie Olofsson

Sällskapet för uppmuntran av öm och sedlig modersvård

O

moralen som spred sig i landet blev gnistan som tände elden hos kvinnorna i Sällskapet för uppmuntran av öm och sedlig modersvård. Det framgår av Göteborgsavdelningens stadgar från 1849.

Under 1800-talet blev den privata välgörenheten allt mer organiserad i Sverige och många kvinnoföreningar engagerade sig i hjälpverksamheten. Syftet med just den här föreningen var att bistå fattiga mödrar ekonomiskt och samtidigt fostra till ”kvinnlig skötsamhet”. En granskning av föreningens stadgar gör klart att kvinnorörelsen ur ett klassperspektiv har en långt ifrån oproblematisk historia.

Föreningens grundare var bekymrade över den nyligen instiftade fattigvårdsförordningen, som enligt dem hade bidragit till ”ett lättsinnigt förlitande på det allmännas understöd”.

Sällskapet för uppmuntran av öm och sedlig modersvård bistod endast kvinnor som levde upp till föreningens krav på hur en god mor ska vara. I föreningens stadgar framträder

32

arbetsamhet och kristlighet som viktiga ledord. En god mor skulle sköta sin familj med omtanke och sträva efter att upprätthålla ”huslig trevnad och lugn”. Att stötta kvinnor som ”tillät att barnen tiggde” var till exempel uteslutet.

De mödrar som tog del av sällskapets verksamhet arbetade med att tillverka varor som föreningen sålde i en särskild lokal och på årliga marknader. Tillverkningen skedde i hemmen, så att mödrarna samtidigt kunde sköta sina barn ömt och sedligt.

Mot slutet av 1800-talet växte kritiken mot välgörenhetsföreningarna, inte minst från arbetarrörelsen som menade att välgörenheten var förnedrande för mottagarna.

Arbetarrörelsen krävde att staten skulle ta ett större ansvar och runt sekelskiftet stiftades också flera nya lagar inom det sociala området. Sällskapet för uppmuntran av öm och sedlig modersvård fortsatte dock att bedriva sin verksamhet och föreningen finns faktiskt kvar än i dag.

B ö c ke r

Hallgren, Gabriella Håkansson, Pia Laskar, Mian Lodalen, Elisabeth Mansén, Susanne Mobacker, Cecilia Parsberg, Annika Ruth Persson, Tiina Rosenberg, Lisbeth Stenberg, Ingrid Svensson, Anna-Maria Sörberg, Jenny Tunedal och Ana Luisa Valdés.

EVA BORGSTRÖM (red) Den moderna homofobin (Charlie by Kabusa) De homofobiska mekanismerna i samhället är ämne för Den moderna homofobin.

Boken fokuserar inte bara kriminaliserade företeelser. Den tar också upp vardagssituationer, attityder, traditioner, ord och uttryck, föreställningar och underliggande värderingar. Bland annat kan man läsa om prästen Lars Gårdfeldts väg från ”glad liten bög” till ”fullfjädrad argbigga”, om forskaren Margareta Lindholms syn på forskarvärldens homofobiska situationer, historieprofessorn Gunlög Furs reflektioner över hänsynens homofobi inom kyrka och universitet och läkaren Anna Westerståhls beskrivning av synen på genusfrågor inom läkarkåren.

Texter av även; Fanny Ambjörnsson, Bettan Andersson, Eva Borgström, Andy Candy, Carin Holmberg, Sune Innala, Christina Kjellson, Arne Nilsson, Stina Sundberg och Eva Tiby.

LENITA FREIDENVALL, JOSEFIN RÖNNBÄCK (red) Bortom rösträtten. Kön, politik och medborgarskap i Norden (Samtidshistoriska institutet, Södertörns högskola) Rösträttsrörelsen var den första feministiska massmobiliseringen av kvinnor i historien och de nordiska rösträttsreformerna i början av 1900-talet en viktig demokratisk milstolpe. Men vad hände sedan? Vad kom reformen att innebära för framtiden?

Blev kvinnor som grupp den politiska kategori som vissa rösträttskvinnor drömde om? Vilka nya perspektiv kan läggas på frågorna om medborgarskap, representation och politikens genus när jämförelser görs med processer efter och bortom rösträtten? Antologin resonerar kring svar på dessa frågor, med aktuell forskning om kön, politik och medborgarskap, i artiklar skrivna av forskare från Sverige, Danmark och Finland inom historia, statsvetenskap, företagsekonomi och etnologi.

EVA BLOMBERG, GUN HEDLUND, MARTIN WOTTLE JENS RYDSTRÖM Odd Couples. A History of Gay Marriage in Scandinavia (Amsterdam University Press) Jens Rydström, docent i genusvetenskap och historia vid Lunds universitet, undersöker utvecklingen fram till dagens breda politiska och folkliga stöd för den könsneutrala äktenskapsbalken. Så sent som på 1980-talet var en majoritet av svenska folket emot samkönade äktenskap. Även inom homorörelsen var motståndet stort. I dag kan internationella par och föräldrapar få sina familjer juridiskt erkända. Andra lagar har gett samkönade par rätt till insemination och adoption och därmed har äktenskapet blivit ett sätt att registrera en familj med vuxna och barn. I samband med det har homorörelsens inställning till äktenskapet blivit mer positiv.

Rättigheterna har bidragit med viktiga möjligheter, men samtidigt har homorörelsen till viss del tappat fotfästet som potentiell förändrare, menar Jens Rydström.

PIA LASKAR och INGRID SVENSSON (red) Salongsberusat (Charlie by Kabusa) Salongsberusat är en antologi sprungen ur en föredragsserie – Litterära salongen.

Den genomfördes på café Copacabana i Stockholm åren 2003-2005 med inspiration från det tidiga 1900-talets parisiska salong – Académie des Femmes. Texterna i antologin synliggör och sprider kunskap om den samkönade sexualiteten, genom allt från poesi och skönlitterära utdrag till vetenskapliga texter och historiska analyser. Medverkar gör Katarina Bonnevier, Eva Borgström, Jonas Ellerström, Kristina Fjelkestam, Hanna

Kvinnors företagande – mål eller medel? (Studieförbundet näringsliv och samhälle) I boken Kvinnors företagande – mål eller medel diskuterar författarna hinder och möjligheter för kvinnors företagande och lyfter upp frågor som föreställningar om familjeföretag och om företagande och entreprenörskap. Boken ifrågasätter den i dag rådande politiska enigheten om att fler kvinnor som företagare gynnar både tillväxten och jämställdheten. Tjugo års politik för att gynna kvinnors företagande visar att resultaten sällan blir de som eftersträvas och att lösningar kanske ska sökas i samhällskontexten i sin helhet.

ANNA G JONASDOTTÍR, VALERIE BRYSON, KATHLEEN B JONES (red) Sexuality, gender and power: intersectional and transnational perspectives (Routledge) I essäer av forskare inom området sexualitet och kön belyser denna bok aktuella perspektiv inom fältet. Boken för fram en kritisk diskussion om sexualitet över disciplinära, kulturella, nationella och ideologiska gränser, som bemöter återkommande frågor om agens, makt och identitet. Kapitlen tar upp ämnen som homosexuell identitet i ett modernt Kroatien, sexualpolitik i Karibien, västerländsk tangoturism, sexuellt våld i krig, prostitution, femme-mode, om att förändra sexuella normer i Kina och Taiwan och om feministisk politik i 2008 års presidentkampanj i USA. Boken utforskar intersektioner mellan och inom teorier, analysnivåer och identiteter, och länkar fallstudier till internationella trender och teoretiska debatter till vardaglig erfarenhet.

GENUS № 2 ⁄ 11

33

p e r sonn y tt

År 2000 disputerade hon i statsvetenskap vid Lunds universitet, på avhandlingen About Being (T)here and Making a Difference - Black Women and the Paradox of Visibility.

Lillemor Dahlgren är från 5 september ny projektledare för webbportalen jämställ.nu. De senaste åren har hon framför allt arbetat med jämställdhetsintegrering i praktiken, genom sin tjänst som sakkunnig i jämställdhet på Länsstyrelsen i Västra Götaland och Skåne, men även på Polismyndigheten. Hon har också arbetat som biträdande forskare vid Göteborgs universitet.

Katrine Scott är sedan augusti doktorand i genusvetenskap vid Lunds universitet. Hennes avhandling ska handla om social förändring i Kurdistan i ett genusperspektiv.

Malin Rönnblom är sedan 1 februari gästforskare på 30 procent vid Karlstads universitet, vid både statsvetenskap och genusvetenskap. Övrig tid är hon lektor vid Umeå centrum för genusstudier. Hon disputerade i statsvetenskap på avhandlingen Ett eget rum? Kvinnors organisering möter etablerad politik, 2002

Ina Knobblock är sedan augusti ny doktorand i genusvetenskap vid Lunds universitet. Hennes avhandling kommer att handla om ursprungsbefolkning och feminism.

Pauline Stoltz är sedan 1 juli docent vid Department of Culture and Global Studies och FREIA – Feminist Research Center in Aalborg, Aalborgs universitet i Danmark. Hon har tidigare varit lektor i statsvetenskap på Malmö högskola.

Ulf Mellström tidigare professor i Genus och teknik, Luleå universitet, tillträdde i sommar sin nya tjänst som professor vid Centrum för genusvetenskap, Karlstads universitet. För närvarande är han inblandad i två forskningsprojekt, ett om räddningstjänsten och ett om den högre utbildningens globalisering, samt medlem i Norges forskningsråd samt i Myndigheten för samhällskydd och beredskaps vetenskapliga råd.

Är du genusforskare och har fått ny tjänst eller bytt arbetsplats?

Eller är du ny genusdoktorand och vill berätta om det? Skriv några rader till inga-bodil.ekselius@genus.se.

Prenumerera På TGV du också! ”Med ett nummer på temat ”yta”, lyckas faktiskt Tidskrift för genusvetenskap lägga nya perspektiv till debatten om ytlighet ...”

Göteborgs-posten ”I stället visar numret just en sådan spänst och kritisk uppnosighet som varje akademisk tidskrift borde hålla sig med.”

Svenska dagbladet ”Annars är det inte utseendet som gör denna akademiska tidskrift så läsvärd, utan stil (inte alls knastrig – tvärtom), innehåll och de många olika infallsvinklarna.”

Helsingborgs Dagblad ”Jag älskar att senaste numret av Tidskrift för genusvetenskap har tema Yta, både för att ämnet är min egen konkreta kamp varje dag framför spegeln och för att det är fruktansvärt svårt att ta i.”

Sydsvenskan • Tidskrift för genusvetenskap är Nordens största referee-granskade tidskrift för aktuell tvärvetenskaplig genusforskning. Tidskriften kommer ut med fyra nummer per år och presenterar ny forskning, samt inbjuder forskare, aktivister och feminister att göra inlägg om frågor som är värda diskussion.

• Ordinarie prenumeration: 350 kronor. Studentprenumeration: 250 kronor. Rabatt ges vid köp av klassuppsättningar. För att prenumerera, mejla ekonomitjanst@natverkstan.net eller gå in på www.tegeve.se.

ledare

Tusen möjliga sätt att vara människa

k e r s t i n a l n e b r at t f ö r e s tå n da r e

Det är få delar av samhället som det tycks så mycket om som om skolan. Det är som om det faktum att vi alla gått i skolan gör oss till experter på hur det är och borde vara. Skolan är också ett område som varit föremål för många politiska strider. Det är inte konstigt eftersom fostran och utbildning av unga i mångt och mycket lägger grunden för morgondagens samhälle. Även på skolforskningsfronten är aktiviteten hög. Både politiker och media tenderar att använda den forskning som produceras lite som det passar. Nya (larm-)rapporter om skillnader i resultat får stora rubriker även om inget nytt hänt i sak. Mer nyanserade försök till att förstå de bakomliggande orsakerna och hur man kan arbeta för att göra skolan mer jämlik får dock sällan genomslag i debatten. Genusforskning intresserar sig för varför och på vilket sätt som kön får så stor betydelse på utbildningsområdet. Inte sällan hör man dock miss­ uppfattningen att genuspedagoger och genusforskare har som målsättning att göra pojkar till flickor och flickor till pojkar.

Varje gång jag hör det blir jag förvånad. Inte minst

därför att detta sätt att tala om pojkar och flickor, som om det handlar om två homogena grupper där alla är likadana, är helt främmande för modern genusforskning. Tvärtom utgår genusforskningen från att man måste se variationerna inom grupperna. Det finns inte ett sätt att vara pojke och ett annat sätt att vara flicka – det finns tusen möjliga sätt att vara människa. Sociala faktorer, etnicitet, om man bor på landet eller i en stad spelar roll, liksom naturligtvis personlighet och intressen i livet. Om skolan ska vara till för alla måste vi bli min-

dre kategoriska och istället se de enskilda eleverna och deras förutsättningar. därför blir det märkligt när någon hävdar att genuspedagogik går ut på att göra pojkar till flickor och tvärtom. Genuspedagogik handlar istället om att hitta pedagogiska verktyg som ger möjlighet för både flickor och pojkar att bli sedda och bemötta utan könsstereotypa förväntningar. Att hitta arbetssätt som gör att skolans könsförståelse inte utesluter viss sorts pojkighet och flickighet bara för att den inte stämmer med ett förväntat mönster. Särskilt viktigt blir det förstås när det inte fungerar, när det uppstår problem. Man pratar ofta om de utagerande pojkarna och de tysta flickorna.

Eller hur flickor lyckas i skolan och pojkar misslyckas.

Så enkelt är det ju inte. Flickor presterar visserligen generellt bättre men mår också, visar forskningen, avsevärt sämre än pojkar. Detta är forskningsresultat som måste tas på allvar.

Ibland krävs förstås att man förenklar diskussionen för att kunna arbeta systematiskt med olika problem.

Samtidigt krävs det att man inte förenklar så till den milda grad att de som inte passar in i det gängse mönstret förblir osedda. Det är min absoluta övertygelse att ett ökat utbyte mellan forskning och praktik på skolområdet både vässar skolans pedagogiska och didaktiska verktyg och kan bidra till ny och angelägen forskning.

GENUS № 2 ⁄ 11

35

Posttidning B Avs: Genus, Nätverkstan Ekonomitjänst, Box 31120, 400 32 Göteborg

E nk ä t f r å g a n

Idrott och hälsa är det enda skolämne i dag där pojkar som grupp har bättre betyg än flickor som grupp. Varför är det så? Vad gör pojkar under idrottslektionen som generellt sett värderas högre? Eller kanske är flickorna helt enkelt oengagerade i idrott och hälsa och presterar för dåligt. Vad kan i så fall det bero på?

Varför har pojkar högre betyg i idrott och hälsa?

Jesper Andreasson,

Kutte Jönsson

lektor i pedagogik, Gymnastikoch idrottshögskolan

lektor i idrottsvetenskap, Linnéuniversitetet

lektor i idrottsvetenskap, Malmö högskola

»Bollspel är den aktivitet som dominerar i ämnet, varför innehållsfrågan är intimt kopplad till frågan om varför pojkar får högre betyg. Pojkar är generellt sett mer positiva till ämnet och studier visar att en positiv inställning premieras vid betygssättningen. Pojkars identitet och värde som pojkar verkar också förstärkas genom att prestera i idrott och hälsa, givet det innehåll som nu dominerar, medan detsamma inte kan sägas gälla flickors identitet. Denna genusordning leder till att pojkar ”överpresterar” i ämnet och att flickor inte sällan ”underpresterar”.

»De egenskaper som hyllas i idrottsliga sammanhang är av tradition, både fysiskt och mentalt, kopplade till före­ ställningar om maskulinitet. Pojkar får högre betyg på grund av att de förkroppsligar ett ideal, vilket gör det lät�tare att ”se” deras prestationer som något enahanda positivt. Det är alltså inte självklart att en flicka och en pojke som uttrycker samma kompetenser värderas lika. Man skulle kunna säga att idrottens innehåll och utformning bedrivs på pojkars villkor. Det så kallade glastaket, eller löneskillnader, kan förstås utifrån en liknande logik.

»En möjlig förklaring är att skolidrotten inte är självständig i förhållande till idrottsrörelsen. Det är idrottsrörelsens (maskulina) normer som formar ämnet. Till exempel dominerar alltjämt bollspel på bekostnad av annat. Och pojkar får status genom att vara bra på bollspel. Samma gäller inte för flickor.

Idrottslärarna, som normalt sett kommer från idrottsrörelsen, bär dessutom sannolikt med sig olika förväntningar på pojkar respektive flickor; förväntningar som främjar ”maskulina” elever framför ”feminina”. Inte mycket har förändrats över tid i detta avseende.

Karin redelius

.

På vår webbsida finns samtliga artiklar ur Genus, ytterligare material samt information om aktuella arrangemang. Besök oss på www.genus.se