Jag hoppas att din läsning blir intressant och tankeväckande, för mig har det varit så under tiden jag präntat ner orden, en spännande resa till tiden runt början av vår tideräkning.
Efter detta kommer jag inte att använda e.kr eller f.kr vid årtalen mer.
Jag har lärt mig massor och vill dela med mig av dem i denna essä.
Nu ger jag min forskning vidare till dig och jag hoppas att berättelsen väcker nya tankar.
Elektronisk post: annica.m.andersson@outlook.com
Copyright Fru Anderssons förlag
Bildkälla omslagsbild: Waiting for the word, www.flickr.se 2014-07-03
Efter mitt besök i Vatikanen 2014 insåg jag att någonting är väldigt fel så många människor låter sig ”tjusas” av påvens ledarskap. Påven är inte värd mer än någon annan i världen, varför får han då en så enorm makt över de troende inom den romers-katolska kyrkan? Jag bestämde mig för att gå till botten med detta. Var gick det snett? Historien om Vatikanens makt har jag försökt sammanställa kortfattat på min blogg. Efter den forskningen insåg jag till sist att allt bottnar i spekulationer om Jesus. Vem var han? En helt vanlig människa? En gudason? En kombination? Idag finns inga originalkällor kvar som kan berätta om vad som verkligen hände i början av vår tideräkning. Ingen verkar veta exakt vem han var. Därför har jag försökt ställa samman den mest troliga berättelsen om Jesus och hans liv. Min övertygelse hävdar ihärdigt att han var, för sin tid, en ovanligt vis man, som troligen levde sitt allra sista liv i den långa inkarnationskedjan. Allt jag funnit i mitt sökande efter den mest troliga sanningen har jag benat ut, jämfört, förkastat eller sammanflätat i en mest trolig beskrivning av Jesus och hans liv. Min berättelse är fylld av material från ett antal skrifter, beskrivningar och forskningsresultat. I slutet av novellen finns en lista på mina källor. Jag hoppas du tycker min tolkning, den mest troliga, av Jesus liv är intressant, inspirerande och tankeväckande.
Änkemannen Josef, respekterad, stilig, välutbildad och välkänd, bodde i den lilla byn Nasaret. Han väckte medlidande i bekantskapskretsen eftersom frun och mamman till hans barn dog alldeles för tidigt. Att vara trettioett år och bli ofrivilligt ensam med två små pojkar var naturligtvis inte vad han sett framför sig. För att klara vardagens hårda arbete tvingades han låta sönerna Jakob, åtta år och Johannes, sex år, bo hos deras mammas bror, strax utanför Nasaret.
Hans släkt ståtade, genom gångna tider, med ett stort antal rådiga personer som varit mer eller mindre berömda. Josef kanske hade fint påbrå men var en enkel man som arbetade i sin verkstad med trä och snickerier och en vacker vårdag kom Joakim, en stilig man med ljusbrunt helskägg, in i verkstaden. Bedrövad pekade han ut mot gården där han trasiga vagn stod parkerad. I det skicket gjorde den inte mycket nytta. Josef, som till utseende påminde om Joakim men håret och skägget var mörkare, tog med sig verktygen ut, följd av Joakim som var redo om det behövdes en hantlangare. Under arbetet flöt ett lättsamt samtal på, i gemytlig ton och det dröjde inte länge innan Josef beklagade sin situation som änkling med två barn. Joakim å sin sida, var bekymrad för sin gravida, unga dotter Maria som inte, trots att hon var med barn, var en dålig flicka utan oturligt nog fallit offer för en våldtäkt. Inte en rå och våldsam, utan hon blev burdust förförd av en stilig, blåögd, högrest, romersk soldat med kraftigt, ljust hår. Hormonerna kastade sig vilt omkring i kroppen när han fick se den vackra Maria. Förälskelsen och åtrån slog ner som blixtar. Känslosvallet gjorde honom blind och ostoppbar. I framfarten lägrade han den unga, oskuldsfulla Maria. Efteråt, när han sansat sig, såg han förkrossad på henne. Vad hade han gjort? Så fel. Marias liv var förstört. Romaren var rådlös och misstaget gick inte att göra ogjort. En romersk soldat kunde inte gifta sig med en judisk kvinna.
Efter att vagnen var lagad, slog de sig ner och förhandlade. Josef och Joakim var snart överens, Josef skulle få gifta sig med den femtonåriga Maria.
Också hon var från en finare släkt med många välkända, kloka kvinnor, så parets förutsättningar var goda, två kloka människor bådade gott för framtiden. Trots att de sågs som judar i folks ögon var de egentligen inga ”riktiga” judar utan de härstammade från släkter med anor från många olika håll och religioner.
Som ungkarl var Josef glad och sorglös men när barnen kom och familjelivet tog över gick livet in i ett nytt skede, ibland var han en aning tungsint och modlös, ingen visste riktigt varför. Judendomens seder och bruk ansåg han vara viktiga, de skulle följas, regler var viktigt i det samhälle som rådde. Personligheten visade många goda sidor som lugn, mild, kärleksfull, tyst, tänkande, samvetsgrann och omtänksam. Maria däremot var mer gladlynt med en solig läggning och deras olikheter berikade säkert relationen, som motsatser ofta gör. Maria utmärkte sig också som en god planerare och praktiker trots att hon tyckte sig vara nära gudomen och änglarna. Allt sammantaget trivdes de med sitt nya liv, hemmet var fint och rejält, byggt av Josef med hjälp av hans bröder. Kanske var det enda som hindrade den fullständiga lyckan att sönerna ville stanna hos morbrodern eftersom de trivdes så bra där.
Jesus föddes den tjugoförsta augusti år åtta före vår tid i föräldrarnas hem i Nasaret. Natten innan ville inte sömnen infinna sig hos Maria mer än korta stunder, på morgonen satte värkarna i gång och vid tolvtiden förlöstes hon med hjälp av ett par kvinnor från byn, ett friskt och livligt barn med oemotståndliga ögon låg i hennes famn.
Josef vågade försiktigt hoppas på att livet skulle bli lättare nu men som den grubblande personlighet han var, kom oron tillbaka med jämna mellanrum. Maria däremot var fylld av glädje för sin nya familj, jämt var hon igång med allt som fanns att göra i hemmet och vävstolen användes flitigt. Tack vare att hon hjälpt Anna, sin mamma, mycket hemma var hon en skicklig hushållerska med näsa för heminredning. Josef försörjde inte bara sin egen familj utan även sina gamla föräldrar som inte längre kunde arbeta. Med de knappa medel som fanns lyckades Maria ändå göra huset både hemtrevligt och välkom-
nande.
Stenhuset med platt tak, var litet, med bara ett rum. Inredningen sparsam, ett lågt stenbord, lerkärl, stenfat, grytor, en vävstol, några pallar, mattor för nattvilan och några lamphållare. Vid måltiderna satt de på huk eller på knä och åt hur grytan från skenet av lerlampan fylld med olivolja.
I en anslutande liten byggnad fanns djuren, ett får, två hönor och en åsna, som tack vare huset var skyddade från de vilda djuren.
Marias svärmor, Anna, var en dag på besök och satt med Jesus i knät. Hon såg forskande på honom och vände sig mot Maria. Hennes hand omslöt Marias, deras blickar möttes.
Jesus kommer att bli något stort. Han är speciell, sa hon allvarligt men log sedan. Han är inte som andra. Var rädd om honom. Se till att han får utvecklas och bli en vis man.
Maria kunde inte släppa orden. De värmde hennes hjärta, hennes son var inte som andra, han var speciell och viktig. Hon lät drömmarna växa, till slut såg hon framför sig hur Jesus ledde stora folkgrupper, Jesus med änglar runt sig och Jesus med gloria. Med tiden blev hon övertygad om att Jesus var Messias som alla väntade på. Han skulle bli kung och rädda dem, som skriften Tanach beskrev. Ibland kunde hon bli sjuk av oro att något skulle hända honom men hon försökte sansa sig, för bortskämda barn tyckte hon inte om. Nej, han skulle behandlas som de andra barnen i byn.
Josefs snickeri- och byggnadsverksamhet växte och snart titulerades han byggentreprenör eftersom han tog totalansvar för olika byggprojekt. Familjens ekonomi blev bättre och glädjen lyste i deras lilla hus. Också Jesus gjorde dem lyckliga, ett snällt och stillsamt barn.
När Jesus var fyra föddes brodern Jakob och samma år byggde Josef, med hjälp av sina två anställda, en verkstad, vid bybrunnen, nära karavanernas rastställe. Folk från när och fjärran passerade och Jesus älskade att vara där för att se allt som hände. Karavaner anlände och åkte vidare. Naturligtvis skötte han sina sysslor hemma hos Maria också men så fort han var klar sprang han till verkstaden igen. Följen passerade i ett jämnt flöde och Jesus lyssnade nyfiket, utan att vara blyg, på alla diskussioner och småpratet bland både nationella och internationella karavanförare.
En dag kom Marias kusin Elisabet på besök med sin man Sakarias och sonen Johannes, som var ett år äldre än Jesus. Johannes kom sen att kallas Johannes Döparen. Elisabet och Sakarias var stolta över den efterlängtade sonen. Deras hemundervisning var redan var i full gång och målet var att göra Johannes till en andlig eller religiös lärare. Valet med att själva lära ut var lätt eftersom det enda skolalternativet var synagogskolor som undervisade i de gamla judiska skrifterna och inte så mycket i andra ämnen. Som små pojkar gör ägnade Jesus och Johannes tiden åt att leka med byggklossar, bygga hus i sanden och prata. Efter besöket överraskade Jesus sina föräldrar med ett nytt, stort intresse för Israels historia. Frågorna var många och han undrade också om meningen med sabbatsriterna, predikningarna i synagogorna och om alla minnesfesterna. Josef tog honom i knät och förklarade tålmodigt och vänligt.
Jo du, Jesus. Midvinters ljusfest varar i åtta dagar. Vi firar minnet templets invigning och att gudstjänsterna kunde komma igång igen, förklarade han för Jesus som lyssnade uppmärksamt. På våren firas Purim, en månad före påsk, till minne av Ester som räddade judarna att dödas av Haman.
Jesus lagrade varje ord och väntade för han visste det fanns fler festligheter.
Pesach eller påsken firar vi till minnet av när Moses ledde judarna ut ur Egypten. Alla judar fick arbeta hårt där, de var slavar, så vid påsk ett år, tröttnade alla och gick tillbaka till judarnas eget land, Israel. Shavout, eller pingsten firar vi sju veckor efter påsk för då skördas de första frukterna.
Jesus var tyst och väntade på mer. Josef skrattade mjukt åt sin allvarlige son och rufsade honom i håret.
Du är rolig du, log han. Haschana är vårt nyårsfirande och efter det firandet ska vi tänka över hur året som gått blev. Gjorde vi något bra av året? Vad gjorde vi fel? När vi har funderat klart, tio dagar senare, firar vi Jom kippur eller Försoningsdagen. Då är vi klara med funderingarna på vilka misstag vi gjorde. Då ber vi om ursäkt och ändrar oss så vi inte gör fel igen. Sen är det bara ett firande kvar, Sukkor eller lövhyddohögtiden, då firar vi ökenvandringen till friheten och att allt är skördat.
Jesus föräldrar lärde barnen allt om judendomens seder och bruk, även hur bönen skulle gå till enligt judendomens instruktioner och ritualer men Josef och Marias tvingades inse att Jesus gick sin egen väg. Visserligen bad han till Gud som de krävde men efter bönen ”tog han en egen pratstund med Gud”.
Josefs verksamhet utvecklades och framgången var ett faktum, förutom alla byggen i Nasaret ökade efterfrågan även i de närliggande byarna. Pengarna gjorde att kunde de resa mer och investera i extra undervisning för Jesus, som de förstod hade en gott läshuvud, och en trånad efter kunskap som alltid är en bra grund för studier. Trots att de spenderade mer pengar höll de alltid ett vakande öga på kapitalet. Fattigdom ville de inte hamna i.
När Jesus var fem fick han en syster, Miriam, vilket genererade mer frågor från den vetgirige Jesus. De handlade om hur levande varelser kom till världen. Josef och Maria tog sig alltid tid för hans frågor. Kanske var den värdefullaste undervisningen, svaren på alla tankfulla och forskande frågor. I Galiléen (norra delen av Israel) fanns ett genomtänkt program för att fostra
och undervisa barn. Barnets liv delades in i sju stadier, modern bar ansvaret för uppfostran tills barnet var fem, sen tog pappan vid, ett imponerande upplägg. Josef lärde Jesus grekiska och de läste från de hebreiska skrifterna (en fullständig version av den judiska lagen och profeternas skrifter).
Jesus fick också lära sig mer om de judiska ceremonierna och hebréernas (tidiga israeliters) Tanach (gamla testamentet). Maria gav honom dessutom en vidare synvinkel på det religiösa livet och en friare uppfattning om det andliga.
Föräldrar formar sina barn och Jesus fick antagligen sin ovanliga mildhet och medmänsklighet från sin pappa och sin förmåga att undervisa och agitera över orättvisor från sin mamma. Familjen utökades med ytterligare ett barn, Josef.
När brodern Jakob blev stor nog att hjälpa Maria i hemmet tog Josef med, den alltid glade och sorglöse, Jesus på resor i omgivningen eftersom han älskade att komma ut och träffa människor. Han iakttog inte bara människor och deras sätt att leva, utan undersökte också blommor, växter, djur och naturens fenomen. Många nätter, när alla sov, låg han ute, på rygg och tittade upp på stjärnorna.
Ofta lekte han på hustaket, en farlig lekplats visade det sig när han ramlade ner i samband med en sandstorm. Josef säkrade taket med ett trappräcke för att förhindra fler olyckor.
Vid sju års ålder var det dags att börja i synagogskolan. Jesus kunde redan armeniska och grekiska men i skolan fanns nya utmaningar, att lära sig skriva och tala bibelhebreiska. Efter två år i skolan kände sig antagligen Jesus mer säker och han dristade sig att fråga varför alla skulpturer, bilder och teckningar måste ha en avgudadyrkande natur. Jesus gillade att måla och skulpturerna. Varför var inte det tillåtet? Varför var det så strängt förbjudet i den judiska lagen?
Inget kunde hindra Jesus när han föresatt sig något, så en dag målade han en bild på läraren, med kol på skolsalens golv. Hans kompisar stirrade på honom och insåg att bilden skulle ge problem. Hur vågade han? Följden blev naturligtvis att skolrådet kallade på Josef (Maria följde med), nu fick han ta tag i Jesus uppstudsighet och regelbrott. Faktiskt använde de ordet laglöshet. Den judiska lagen fick man inte bryta mot.
Vad kan man göra som förälder åt en väldigt mångsidig, nyfiken och energisk son? Inte så mycket. Jesus tjuvlyssnade när skolans representanter hutade åt Josef men efter ett tag var måttet rågat, ilskan gick inte att hejda när han hörde hur de gav sig på pappa. Utan tvekan gick han in till dem och sa ifrån, nu fick det vara nog. Säkert gjorde han anklagarna förvirrade, en så ung son, som trots åldern var lika kraftfull eller till och med än mer kraftfull än sin far kunde förvåna vem som helst. En del tog det humoristiskt, andra tyckte uppträdandet var vanhelgande, till och med hädande. Josef hamnade i en svår situation. Hur skulle han hantera detta? Maria grät för att de kritiserade hennes son. I kaoset stod en enda person lugn och sansad, Jesus själv. Tro det eller ej men han tog i princip kommandot i villervallan. Han meddelade att han skulle följa sina föräldrars råd om de bara fick en stund för sig själva. Allt slutade med att en besviken och ledsen Jesus inte tecknade eller modellerade mer, han som älskade att skapa bilder och skulpturer.
Marta, nästa syster, föddes och för att få mer utrymme byggde Josef till huset igen, en kombination av verkstad och sovrum. Jesus fick en egen hyvelbänk med egna verktyg och många timmar vid snickarbänken i kombination av att vara lättlärd, gjorde att han blev duktig på att tillverka bär-ok.
När Jesus var åtta kom Simon, en ny bror till världen. Samma år tipsade Sakarias, Johannes döparens far, de beslutande på rabbinernas akademi i Jerusalem, om att de borde träffa Jesus. Kanske inte den bästa idén eftersom Jesus frispråkighet och okonventionella sätt att förhålla sig till religiösa frågor, chockade den stackars läraren som skickats att träffa Jesus. Hur kunde pojken få såna griller? Säkert beror det på att han är alldeles för långt ifrån Jerusalem, det kulturella och religiösa centrat, kom han fram till. Eftersom ingen tvekan rådde om Jesus potential ville han ändå att Jesus skulle följa med till Jerusalem för att utbildas. Josef och Maria diskuterade länge och kom fram till att säga nej. Jesus sa också nej när han själv fick frågan, han litade mer på sina föräldrars vägledning än Jerusalems ”lärde”.
Jesus väckte tankar hos människor runt omkring sig trots sin låga ålder, att tänka och reflektera så mycket som han gjorde skapade många insikter. Familjens samtal slutade för det mesta med att Josef och Maria inspirerades av det han sa. Hela tiden kämpade Jesus med sina svårigheter att anpassa sig till judendomens seder. Troligen kände han sig inte hemma någonstans. Många gånger drog han sig nedstämd tillbaka
från lekarna med barn i samma ålder, ”deras sinnen var alldeles för tröga” för Jesus smak. För att göra något åt det och för att få mer utbyte av umgänget bildade han en grupp med sju pojkar som tränade fysiska, intellektuella och religiösa mandomsfärdigheter.
Att ha en så speciell elev som nioåringen Jesus, var säkert en ny upplevelse för lärarna. Ständigt utmanade han dem med tankeväckande frågor men kanske fascinerades de också av hans kunskapstörst, en ovanlig egenskap i skolan. Trots alla frågor blev de inte trötta på honom utan var glada åt nyfikenheten och insiktsfullheten. Kanske tyckte Jesus att lektionerna inte var särskilt inspirerande, läraren talade och eleverna upprepade, om det fanns en bok fick eleven läsa högt och sedan upprepades det lästa.
Jesus gillade inte fysiskt våld och kämpade inte för sina rättigheter när han hamnade i bråk men hans kompis Jakob, stenhuggarens ett år äldre son, var imponerad av Jesus och försvarade honom alltid. Kanske var Jesus skolans ”bäste kompis” eftersom han alltid var rättvis, snäll och försynt medlidande.
Människor i alla åldrar inspirerade Jesus och de flesta tyckte om den lille pojken. Folk lyssnade på hans intressanta idéer inom så många vitt skilda ämnen, det kunde handla om kultur, utbildning, sociala och religiösa frågor, ekonomi och politik. Kanske gjorde populariteten att skolkompisarnas föräldrar blev missunnsamma eftersom den näsvise Jesus överglänste de andra barnen. Inte nog med det, Jesus var utan tvekan född till ledare, vilket visade sig när han tog initiativet till mer allvarliga och tankeväckande lekar.
Maria fick sitt sjunde barn, Juda och Josef fortsatte att ta med Jesus på resor som berikade dem på många sätt. Alla möten och all tid som Jesus tillbringade vid verkstaden gav honom mycket information om både nationella och internationella angelägenheter.
Efter Judas födelse blev Maria sjuk så Josef stannade hemma. Jesus, som då var elva, fick snabbt gå från barn till vuxen eftersom han fick ta mer ansvar vid snickeriet. Josefs söner arbetade där också men ändå var det Jesus som tog hand om ledarskapet. Att ta ansvar påverkade inte alls hans personlighet livfullheten, humorn och sorglösheten fanns där men ibland verkade han behöva dra sig tillbaka för att reflektera över livet.
Han mognade och kom bättre överens med sina syskon eftersom en ”vuxen” man har lättare att vara taktfull, deltagande och omtänksam. De fina egenskaperna fick syskonen njuta av. Som mogen och speciell tolvåring upptäckte han musikens tjusning. Många timmar studerade han musik och provade på att spela men det fanns alltid tid för att undervisa syskonen i den egna ”hemskolan”.
Maria var bekymrad för Jesus, han skulle ju bli något stort så hon försökte hela tiden förbereda honom, utbilda honom och göra honom vis. Hon såg inte, förstod inte, att han var visare än henne. Mer än en gång såg hon, men ville ändå inte se, att Jesus blev irriterad på hennes försök att lära honom det han redan visste eller fel lärdomar. Hon bad till Gud för att få hjälp och insåg så småningom att hon borde låta Jesus vara i fred men alltför många gånger lockades hon ändå att tvinga på honom sina råd. Rabblandet av alla de hundratals regler som skulle användas som rättesnöre fick Jesus att gråta mer än en gång. Jesus visdom var inte alltid lätt att förstå sig på eftersom den tog sig uttryck i berättelser, fabler, resonemang och liknelser. Maria begrep inte att historierna innehöll viktiga budskap så hon fortsatte med att försöka förklara viktiga ting för honom, deras relation var svår och sprickan växte för varje dag.
Josef tog med Jesus på en resa till Grekland, under vägen berättade Josef om forntidens historia och när de var framme imponerades Jesus av att det var så välordnat, alla offentliga inrättningarna, hur rent det var i stan, alla de fantastiskt fina byggnaderna, för att inte tala om friluftsteatern och det tjusiga marmortemplet byggt för de tolv grekiska gudarna. Allt detta tog andan ur Jesus. Inget kunde hindra honom från att gå och titta på uppvisningarna i ”fysiskt mannamod” på amfiteatern.
Visst skulle det vara bra om det fanns en amfiteater i Nasaret också, kvittrade den lycklige Jesus, tänk vad alla skulle må bra av att röra på sig. Josef tittade både förskräckt och förvånat på Jesus.
Det är omöjligt, sa han allvarligt, den judiska lagen tillåter inte sånt. Jesus lyssnade inte men Josef var envis och fortsatte att förklara för döva öron.
Snälla! Vi kan väl bygga en amfiteater i Nasaret? Jesus tittade förhoppningsfullt på Josef.
Nu räcker det! Josef höjde rösten. Förslå aldrig mer så onda förslag, inte så länge du lever. Josef hade gränser för sin vidsynthet trots att det gällde Jesus.
Skrämd och förvånad lovade Jesus hålla tyst men inom sig sparade han idén om att ge folk möjlighet att idrotta och leka. Än en gång gick åsikterna isär för Jesus och föräldrarna. Hans visdom gjorde att han hittade svar hans egna svar men det krävdes mycket att försöka anpassa sig till de etablerade trosföreställningarna, de religiösa sederna och reglerna. Trots att hans kämpande gjorde honom trött vägrade han att ge avkall på sina övertygelser och att acceptera föräldrars idéer helt. Vilket bud skulle han följa?
Följ troget den inre rösten som utgår från din högsta övertygelse om sanning och rättfärdighet eller hedra din far och din mor ty de har gett dig liv och dess fostran?
Maria fick sitt åttonde barn, Amos, samma år som Jesus fyllde tretton. Att bli tonåring och vara utbildad ”son av budordet” gjorde att han sågs som en ansvarig ”medborgare i det israelitiska samfundet”. Prästerna tyckte om den vänlige och språkkunnige Jesus, ofta hände det att han fick läsa högt från hebréernas skrifter vid gudstjänsterna.
Jesus som alltid var vänlig och gillade att prata med folk blev en välkänd figur vid vägknuten. Varje dag fick han först göra klart sitt arbete hemma innan han fick gå dit. Han hade hand om djuren, mjölkningen, osttillverkning och vävning. På plats vid verkstaden var han i sitt esse, glatt umgicks han med alla sorters människor, unga, gamla, judar och icke-judar, alla möten gjorde att han fick inblick i mycket. Han tyckte om alla, verkligen alla.
Lärarna i skolan medgav en gång för Josef att de befarade att Jesus frågor hade lärt dem själva mer, än vad de lärt ”gossen”. Det handlade inte om att han var intelligentare än de andra utan mest att han var så flitig. För att de andra eleverna skulle komma ikapp fick han fick ledigt en vecka i månaden. Den veckan utnyttjades dels till att fiska i Galileiska sjön med Josefs bror, dels att arbeta på
en av Marias bröders lantgård strax utanför Nasaret. Släkten tyckte om Jesus och försökte locka honom till just deras hem. Matematik var ett ämne som inte fanns på schemat i synagogskolan men Jesus letade reda på en man som kunde lära ut allt om siffor, avstånd och proportioner. Kunskap växer när den delas och hemma på kvällarna tränade Jesus själv som lärare, Jakob var hittills den ende eleven i ”hemskolan” där det erbjöds lektioner i alfabetet. Även musik lockade Jesus och med list och finurlighet lyckades han övertala Josef att byta några säckar mjöl mot en harpa. Efter en del träning ville han ackompanjera till sång och försökte få kompisarna att sjunga men utan framgång, de ville inte. Många timmars harpaövning gjorde att han snart kunde uppträda hemmavid. Släkt och vänner fick lyssna på ovanliga tolkningar och improvisationer, som alla lät riktigt vackert. Kanske spelade den fjortonårige Jesus också för sin nye lillebror, Simon.
Under året fortsatte studerandet i nya ämnen som vetenskap, geografi, astronomi och naturvetenskap. Folk var vana vid den frågvise pojken och de svarade oftast snällt, eftersom frågorna, som både var förvirrande och intelligenta, fick dem att skärpa till sig och tänka till, för att formulera svaren rätt. Även inom synagogan fanns matnyttigt att hämta eftersom betydelsefulla besökare, oavsett religion, fick tala i synagogan. På så sätt fick Jesus höra många stora tänkares predikningar.
Han tog examen vid synagogan i Nasaret och trots att han orsakat en hel del besvär, var lärarna överens om att han skulle gå långt inom kyrkan. För att bana väg såg de till att öppna dörrar för honom på de ryktbara hebreiska akademierna i Jerusalem.
Samma år tog Josef och Maria med Jesus till Jerusalem för påskfirandet. Vägen dit kändes lång, han kunde knappt bärga sig, äntligen skulle han få se Jerusalem och templet. Trots alla möten med människor och sina kunskaper var han inte förberedd på en viktig sak, hur kvinnor behandlades jämfört med män. Maria fick inte vara med när de trettonåriga pojkarna skulle invigas som israelitiska medborgare. Lätt chockad följde han Maria med blicken när hon hänvisades till kvinnornas läktare. Ilskan svallade inombords men invigningsceremonin med tusentals deltagare fick honom snart i nya funderingar. Vad var den andliga betydelsen av allt det här? Vad var det för gudsdyrkan? Han tänkte på föräldrarnas förklaringar om Guds vrede, den allsmäktiges ilska och raseri. Inte kunde det vara sant. Han drog i Josefs ärm.
Gud fadern kan inte göra så. Han kan inte älska sina barn mindre än vad du älskar mig. Du blir aldrig arg och skäller även om jag är dum. Gud tycker om alla, han är ju god och hjälper till. Han straffar inte. Han älskar ju mig lika mycket som du gör.
Josef hittade inte något bra svar utan klappade honom bara lätt på handen.
Jesus sköt bort alla frågor inom sig och bestämde sig för att njuta av stämningen och gudstjänsten i templet men den ena frågan efter en andra pockade på hans uppmärksamhet. Tänkte inte folk? Hur kunde de bara vara där, som tanklösa deltagare? Han såg inget djup i deras ögon, de verkade bara delta för att så skulle vara, inte för att de själva ville. Han studerade den ene efter den andre, deras ansikten blev allt fulare och falskare. Magen vände sig av alla djur som dödades. Blodet rann överallt. Djuren skrek dödsångest.
Jesus mådde illa.
Kan vi inte gå? bad han blekt. Josef la bekymrat armen om Jesus, som där, just då, tog ett beslut. Han skulle se till att offerceremonierna försvann. Påsken skulle firas utan blod. Gud gillade inte blod.
Natten blev orolig, den ena mardrömmen följde på den andra, alla fyllda av blod, slakt och lidande. Jesus och Josef besökte akademin som erbjudit Jesus en plats för studier, trots att han tackat nej passade de ändå på att se skolan. Lärarna försökte övertyga Jesus att börja där men han visade inget intresse alls. Han satt där, helt likgiltig.
Huvudet var så fullt av intryck och förvirring. Josef försökte förgäves hitta bra svar på alla frågor vilket ledde till att Jesus insikt växte fram människor var blinda, andligt sett, de gjorde som kyrkan sa, inte för att de valt att leva i kärlek. De ägnade inte en tanke åt moral utan ”bara var”. Varför samlades alla här? Inte bara en gång satt Jesus med huvudet i händerna, djupt inne i funderingar och bryderier, kaoset och insikterna som landade, plågade hans själ.
Dagarna i Jerusalem väckte alltså mer frågor än svar. Sin vana trogen intervjuade han så många som möjligt, ungefär etthundrafemtio personer, alla samtal fick honom att inse att han ville ge sig ut i världen och lära sig mer om människor och deras liv, för att förstå.
Vid hemfärden gick kvinnorna i en grupp och männen i en annan, både Josef och Maria trodde att den andre tagit med sig Jesus men han
var kvar i templet, utan en tanke på tiden, djupt inne i en diskussion om änglar. Att bli ensam kvar var ingen katastrof. Han gick tillbaka till deras boende och använde tiden till att samla alla intryck och meditera i trädgården. På väg till templet nästa morgon stannade han på kullens krön och såg ner på tempelområdet. Med tungt hjärta visste han, folket
var fattigt andligt sett, bundet av judiska traditioner med de dryga sexhundra reglerna och dessutom alltid bevakade av präster, angivare och romare. Tredje dagen i templet var Jesus varm i kläderna och hans frågor var många. Ryktet om pojken med frågorna spreds i stan och många kom för att lyssna på diskussionerna. Vad gömmer ni i det allra heligaste, där bakom förhänget? Varför får inte kvinnor vara med? Varför slaktar ni så många djur? Får man göra affärer på tempelområdet? Ska Messias, som alla väntar på, komma för att bli världslig kung eller ska han hjälpa till genom att vara livets ljus i ett andligt rike?
Med intresserad min lyssnade han på svaren utan att kommentera alls, frågorna blev till undervisning för alla. Stämningen var annorlunda än den brukade vara i templet, lättsammare och mer givande. Jesus var den bidragande orsaken, han var omtyckt för han uttryckte sig med klokhet kombinerad med humor. En genomgod människa i templet, var inte en vanlig syn. Jesus var varken ojuste eller hänsynslös. Han var aldrig ute efter att skaffa sig fördelar på andras bekostnad. Kvällens meditation ute i naturen handlade om hur han skulle kunna hjälpa till för att befria folket från judelagens förfärliga slaveri med ritualer, ceremonier och en unken tradition. Alla år i kyrkans rävsax hade gjort folket förblindat.
Maria och Josef kom tillbaka och hämtade Jesus. På hemvägen stannade han på krönet av Olivberget, höjde sin vandringsstav.
Folk i Jerusalem, vilka slavar ni är! Romarna bevakar er och ni är offer för era traditioner men jag kommer tillbaka för att rensa upp och befria er! ropade han högt och ljudligt ut över sänkan.
Medlidandet för det judiska folket ökade för varje dag men så också hans irritation och förakt över de politiskt utnämnda prästerna, de skenheliga fariséerna (djupt traditionella judar) och de oärliga teologerna, religiösa ledare var ohederliga. Han bestämde sig för att skaffa sig kunskaper om allt, så att han en dag skulle kunna vinna över de ”skriftlärde”.
Han lärde sig flera yrken och som fjortonåring hade han erfarenhet av att arbeta som timmerman, husbyggare, lantbrukare, fiskare, snickare med ok-tillverkning som specialitet, tätt följt av att arbeta med läder och tältduk. Trots långa arbetsdagar tvekade han inte att fortsätta med avancerade studiekurser hos synagoglärarna och hemundervisningen för att syskonen också skulle bli skolade. Familjen hade det bra ända tills Josef förolyckades vid Herodes palatsbygge när en träbalk föll ner på honom. Skadorna var stora och hans liv gick inte att rädda. Situationen krävde att Jesus, som var den äldste hemmaboende sonen, tog ansvaret för den stora familjen med åtta barn och ett nionde på väg. Han blev man över en natt och den natten försvann också hans funderande på hur han skulle försörja sig, enda alternativet var att gå i sin pappas fotspår som husbyggare och snickare.
Irritationen över kyrkans alla ritualer ville inte försvinna. Hur hjälpte de folket? Inte alls. Var de till för Gud? Nej. Alla tankar och idéer som han filosoferade kring hemma lockade fler och fler gäster till deras hus. Inspirerande och humoristiska historier stod på programmet och även högläsning ur de grekiska skrifterna. Ofta spelade han fina musikstycken på harpan som avslutning. Familjen klarade sig bra mycket tack vare Jesus som var en klok förvaltare, bra på ekonomi och på att göra affärer. Han var sparsam men storsint och pengarna från dödsboet räckte ungefär ett år sedan blev det värre och när Rut föddes, det sista barnet i den stora barnaskaran, fick de en mun till mer att mätta.
Hur skulle framtiden bli? Vad var hans roll i världen? Skulle han verkligen bli något stort som Maria alltid tjatade om? Han letade efter svar och en del av dem hittade han i Hanoks bok som bland annat berättade om Människosonen. Den benämningen gillade Jesus. Människosonen. Han kände på ordet. Ja, det kunde bli hans ”yrke”.
För att stilla behovet av att fundera och reflektera, behövde han mycket tid för sig själv i naturen och uppe i bergen. Att vara speciell, att vara vis, gav känslan av att ingen riktigt förstod honom och efter att ha blivit besviken av folks gensvar höll han mer och mer sina tankar för sig själv. En genomsnittsmänniska förstod inte, fattade inte, vad han menade, utan såg Jesus som besynnerlig och konstig. Han längtade efter
att ha någon att prata med, någon som förstod honom, som kunde tillföra en utvecklande diskussion. En vän att lita på men någon sådan fanns inte. Jesus var ensam och annorlunda. I naturen fick han styrka, naturen gav trygghet, den fanns alltid där när Jesus behövde prata av sig.
Första helgen efter att Jesus fyllt femton år fick han möjlighet att leda morgongudstjänsten i synagogan. Han läste stolt texter som beskrev vikten av att glädja de ödmjuka att läka dem som har ett krossat hjärta att prata om frihet för dem som är fångna att släppa loss de som är andligen bundna och att trösta alla sörjande.
– Försök leva livet så att ni mår bra, så att ni inte far illa. Njut av det goda och strunta i det som inte får er att må bra. Hur ska jag göra Herren nöjd? Med brännoffer? Med årsgamla kalvar? Offra min förstfödde son? Nej. Det räcker att vi är rättvisa, älskar barmhärtighet och är ödmjuka. Gudomen finns inom oss och finns till vårt stöd, till vår hjälp, till vår styrka. Var inte rädda. Var nyfikna, avslutade han. Hans magnifika allvarlighet berörde åhörarna, hans röst var uppriktig och innerlig, aldrig hade de sett honom så manlig, så beslutsam och auktoritativ. Jesus växte i allas ögon, utom i Marias, klyftan mellan dem blev allt större. Hon kunde inte acceptera att han ville följa sin egen övertygelse och inte råden hon så desperat ville ge. Jesus skulle ju bli något stort. Han behövde ju hennes kunskap och visdom. De kämpade på men stämningen dem emellan var ansträngd. Dessutom blev det kommande året tufft ekonomiskt och Jesus ynkliga lön skulle inte bara räcka till familjen, utan också till skatten till Rom, samhället och kyrkan, dessutom tillkom tempelskatten. Romarrikets stora utgifter ökade skattetrycket på folket och skatteindrivaren hotade att ta Jesus kära harpa. Ett visst hopp fanns om en bättre ekonomi eftersom Josef vid sin död haft fordringar på Herodes Antipas, för arbetet med palatsbygget. Josefs bröder gjorde ett försök att få betalt och Jesus hörde, från Herodes själv, att inget fanns innestående att fordra. Efter den dagen litade han inte på den grymme Herodes Antipas. ”Den räven” kallade han honom.
Dagarna var fyllda av arbete och för att på ett billigt sätt skaffa mat arrenderade Jesus en bit mark norr om hemmet. Barnen fick var sin bit att ta hand om och snart tävlade de med varandra om vem som lyckades bäst med odlingen. Jesus tittade till dem varje dag för att hjälpa till. En
längtan att bo på landet och njuta av friheten, obundenheten och ett obehindrat liv växte men Herodes vägran att betala sin skuld hindrade sådana planer, fjärdingsfursten var en man som bara levde för egen vinning och ingen, inte ens prästerna, vågade säga ifrån. På inget sätt följde han Moses lag. Han stal, mördade, begick äktenskapsbrott och ljög. Varför teg alla kyrkans ledare? Jo, det var lättare att förfölja enkla människor för små förseelser och pressa dem på pengar till tempelkassan än att ge sig på den mäktige Herodes Antipas.
Jesus var som sextonåring en kraftfull, robust, fysiskt stark och attraktiv yngling, sansad och allvarlig men alltid vänlig och sympatisk. Han var betydligt större och kraftigare än sina halvsyskon. Ögonen var vänliga men forskande, leendet alltid vinnande och lugnande. Rösten var melodisk men auktoritativ (observera inte auktoritär). Hans hälsning var hjärtlig och enkel. Egentligen var han en kombination mellan en förstående vän och en duktig lärare. Kroppen var frisk, sinnet skarpt och analytiskt. Det enda negativa var möjligen ett något skiftande temperament som med tiden samordnades till en, stark, imponerande och attraktiv personlighet. Hans snabba mognadsprocess gjorde att familjen inte hängde med och för varje år förstod de sig allt mindre på honom.
Systrarna och bröderna fick samma hemutbildning, där fanns ingen skillnad på behandlingen av flickor och pojkar. Inget kunde rubba Jesus övertygelse om att flickor skulle utbilda sig och eftersom synagogskolan inte tog emot flickor fanns inget annat alternativ än att själv ta hand om undervisningen. Jesus älskade sina syskon och de honom. Flera gånger i veckan tog han fram träbitar från verkstaden och skrev med kol dåtidens griffeltavla, för att lära ut viktiga begrepp. De äldre fick undervisning och de yngre lekte han med. Att be var antagen rutin men Jesus gjorde ”revolt” mot kyrkans ritualer med formella böner och lärde syskonen att be individuella böner, var och en sin.
Maria var frustrerad av situationen, hennes son skulle bli en stor man och hon förstod inte hur han skulle kunna bli det om han inte studerade vidare i Jerusalem. Hur skulle hon göra? Hon visste, var helt övertygadhan skulle bli judarnas efterlängtade Messias. Hon hade förstått det och nu måste han också inse det. Förblindad av sina egna tankar förstod hon inte att Jesus redan var vuxen och att han vägrade kompromissa om sina övertygelser. Utan den minsta tvekan visste han, att någon Messias var han inte.
Hela familjen led av Marias och Jesus konflikt och många gånger var Jesus bedrövad och till slut tog han beslutet att flytta till familjens vänner Benjamin och Maria. Sorgen i hjärtat över att inte kunna bo med sina syskon fick han stå ut med för han hittade ingen annan lösning. Syskonen kom ofta till verkstaden där de ändå fick mycket tid med Jesus. Maria som var hemma kände skam över att han flyttat från henne.
I Jerusalem växte missnöjet för skatterna till Rom och ett nationalistiskt parti bildades, seloterna. De orkade inte vänta på Messias utan tog saken i egna händer och tänkte göra politisk revolt. Eftersom Jesus tillhörde de kloka männen i Nasaret blev han tillfrågad om att vara med. Trogen sin vana lät han dem komma till tals men avstod från att vara med i partiet med följden att många i Nasaret gjorde likadant. Nasaret delades därför i två läger, de fanatiska, revolutionära och våldsamma Seloterna mot en nybildad motgrupp av mer moderat karaktär som väntade sig att Jesus skulle åta sig ledarskapet men han avstod och hänvisade till sitt familjeansvar. En förmögen jude erbjöd sig att underhålla familjen men Jesus stod på sig.
Pengar är inte är tillräckligt för att ta hand om en familj, förklarade han. Det krävs en fars beskydd, en som tar hand om och ger vägledning. Inget bet på hans beslut, han tänkte vara lojal mot Josef. Pengar kan inte älska, sa han kort som avslutning.
Jesus popularitet i Nasaret minskade efter händelsen.
Jesus träffar Maria från Magdala
Vid ett kundbesök i Magdala, en betydande stad med tvåhundratrettio fiskebåtar, träffade Jesus på en flicka som bad honom komma med in i ett av husen där en orolig kvinna låg på sin dödsbädd. Oron för dottern, som ensam flyttat till Jerusalem ensam var stor. Att vara själv i storstaden innebar en stor risk för att hamna i prostitution.
Snälla, se till att hon har det bra, bad hon förtvivlat med vek röst och tog Jesus hand. Han lovade göra det och kvinnan somnade lugnt in.
I Jerusalem hittade han dottern, egentligen utan att leta. Den femtonåriga flickan kom gående mot honom på vägen. Hon tittade ner i marken när de möttes.
Vem är du? frågade han vänligt och stannade mitt framför henne.
Flickan blev rädd. Israels män var i princip alltid farliga. Nu stod en högrest man framför henne, vad som helst kunde hända men eftersom hans röst lät vänlig vågade hon titta upp.
Jag heter Maria och är från Magdala, svarade hon lydigt. Hennes förvånade, mörka, vackra ögon mötte Jesus.
Då är du den jag letar efter. Jag träffade din mamma strax innan hon dog. Hon var orolig för dig så jag lovade att leta upp dig. Jag heter Jesus, från Nasaret, presenterade han sig artigt. Min mor heter också Maria.
En kvinna var i stort behov av en man sin närhet, en make, en bror eller en pappa, om inte, var risken stor att de blev ett tillåtet byte för män. Att våldta en kvinna, sedan kalla henne för hora och på så sätt se till att hon blev ett lovligt byte för alla andra män eller avsluta med att stena henne, var inte alls ovanligt. Utbildning och arv var bara män förunnat samtidigt som unga döttrar såldes som kreatur till blivande makar. Som ogift kvinna ökade också risken att bli betraktad som en handelsvara och ofta byttes hon bort mot tio kor eller dragdjur, under förutsättning att hon var oskuld förstås. Nåde den kvinna som bröt löftet, då väntade oftast döden och om det fanns oönskade friare blev de huvudet kortare.
Jesus och Maria träffades ofta och tyckte mycket om varandra. Maria var förälskad i den ståtlige mannen med högburet huvud som strålade av glädje och kraft. Hela hennes hjärta älskade honom, en ofattbar stark kärlek men hon var inte ensam. Många kvinnor trånade efter Jesus men det tog inte lång tid efter mötet med Maria förrän han var säker på sina känslor och han bad henne bli hans kvinna.
Samhället var präglat av kvinnoförakt, männen vägrade släppa sin makt som de utnyttjade på ett eländigt sätt. Kvinnans låga status gjorde att hon inte fick tilltala någon utanför hemmet, knappt ens sin man. Utan utbildning giftes de bort tidigt men Jesus ville ändra på förutsättningarna för kvinnor och höja deras ställning. För honom fanns ingen anledning att behandla kvinnor och män olika, möjligen att han var mjukare i sitt tal med kvinnor, annars behandlade han dem lika. Han talade med dem, uppmuntrade dem och gav goda råd, ingen var mer värd än den andre, definitivt inte vad gällde kön.
I princip alla män var förtryckare och speciellt prästerna var bland de falskare i samhället, de skodde sig ekonomiskt på
offerdjurshandel, de utnyttjade kvinnor sexuellt och gillade att kvinnorna blev horor så de kunde köpa sex billigt. Det överdrivna manssamhället var grymt, omänskligt, hänsynslöst och ohederligt. Män kunde stena ensamstående mammor eller äldre oattraktiva kvinnor till döds och soldaterna var ofta känslokalla, tanklösa mördare. Eftersom den judiska kyrkans representanter utnyttjade de prostituerade som männen skapat genom att våldta dem, fanns inget skydd att vänta av kyrkan för utsatta kvinnor, tvärtom, prästerna tog för sig av de skändade kvinnorna utan skrupler.
I detta usla samhälle försökte folket ändå skaffa sig ett hyfsat liv men skattebördorna var svåra. För att betala skatterna såldes allt som familjen ägde utom hemmet och trädgården. För pengarna köptes verktyg till Jakob och ett lån betalades. Detta år var det Jakobs tur att följa med till påskfirandet och han hoppades att få höra den artonårige Jesus diskutera i templet men till Jakobs besvikelse ställde Jesus inga frågor. Han var tyst och noterade med sorg det barnsliga och betydelselösa spektaklet. Jakob frågade varför han var så tyst. Det är inte läge än, svarade Jesus kort utan någon ytterligare förklaring.
Väl tillbaka i Nasaret arbetade Jesus vid familjens verkstad där karavanknuten fortfarande var populär. Han älskade verkligen folk och det ledde till en stor vänskapskrets, bekanta och beundrare. Chasan (ungefär kyrkvärd) startade en filosofisk diskussionsklubb som Jesus blev medlem i och då återtog han en del av den prestige som han förlorat då han inte ville bli ledare för upprorsgruppen.
I september kom Johannes på besök, med iver försökte han övertala Jesus att de skulle arbeta tillsammans för att rädda Israel, de diskuterade länge men Jesus var tveksam och kände att det inte skulle fungera med ett nära samarbete, de var för olika.
Johannes började studera redan i sexårsåldern, föräldrarna var ivriga, han skulle få de verktyg han behövde på sin väg att ”göra karriär” inom andligheten. Trots en ständig ström av mammans och pappans lärdomar tröttnade han aldrig utan lyssnade hela tiden intresserat och orden planterade som små frön i Johannes, frön som ständigt grodde inom honom. Allt var intressant, allt han såg och allt han hörde. Johannes blev proffs på Judendomens etthundrasextio år gamla bok Tanach (gamla testamentet). När han kände sig säker i sina kunskaper lockades han att
vara mer i templet, där pappa Sakarias arbetade. All tid där påverkade Johannes på många olika sätt och kanske insåg han också att riter, sägner, myter och offer inte var rätt. Skulle allt det göra att man kom närmare gudomen?
Johannes och Jesus var olika. Johannes var mer hårdför medan Jesus alltid försökte ge positiva uppmaningar att göra gott, istället för den äldre judiska metoden som arbetade med förbud mot att göra det som är ont. Han använde alltid, även utanför hemmet, den positiva formen av förmaning.
Gör så här istället, lockade han. Metoden visade sig vara lyckad på alla hans syskon utom på Juda som ibland tappade humöret och det hände att han blev ålagd straff, som alla syskon beslutade om och som Juda själv fick acceptera.
Jesus var som tjugoåring metodisk och systematisk kombinerat med en följsam i sina tolkningar men med stor integritet. Han var inte rädd för att gå egna, nya vägar och för honom var rättvisa och personlig hänsyn viktigt. Syskonen anförtrodde honom sina problem eller bad om råd när de skulle ta beslut och genom att han alltid var helt närvarande, fokuserade han helt på problemet, som behövde lösas just för tillfället. Trots att han inte bodde hemma stöttade han familjen med pengar. När Juda skulle börja skolan fick Jesus, med tungt hjärta, sälja sin kära harpa för att betala utgifterna.
Maria från Magdala flyttade hem till Jesus, hos Benjamin. Kärleken flödade och lyckan hade inga gränser. Snart var hon en etablerad grönsakshandlare som köpte upp grönsaker från odlare och från Jesus syskon, för att sedan varje dag, sälja dem på torget. Snart visste alla att
hennes grönsaker var av den bästa kvalitén, vilket gjorde att verksamheten blomstrade.
Påskfirandet detta år lockade Jesus att resa ensam för att landa i sina funderingar om hur han skulle kunna få till en förändring. De judiska reglerna var allt annat än heliga för Jesus, han liberaliserade och gjorde om efter eget huvud eller kanske efter hjärtat. Han stannade på höjden, såg ut över templet och på besökarna som gick in i stan. En motvilja vällde upp, mot Herodes, hans tempel och de politiskt utnämnda prästerna. Övernattningen var planerad hos en god vän och efter att ha suttit och pratat en stund bestämde de sig för att fira påsken hemma.
Vi får gå och köpa ett påsklamm, sa vännen. Jag har inget hemma. Nej, vi ska inte ha något lamm, sa Jesus bestämt. Gud är inte intresserad av barnsliga och meningslösa ritualer. Han är inte intresserad av blod.
Vännen såg förvånat på Jesus.
Låt de som är blinda tjäna sin Gud som Moses bestämde, fortsatte Jesus, det är antagligen bäst för dem men vi som förstår bättre, vi vet att Gud är kärlek och inte någon som ska blidkas. Vi firar att Gud är kärlek. Om du har bröd och vatten klarar vi oss bra på det.
Året därpå planerade han, allt mer detaljerat, vad han skulle göra när familjen klarade sig helt själv. Han ville göra skillnad, få människor att öppna ögonen och förstå vikten av egen personlig utveckling. Han valde att kalla sig Människoson. Allt han gjort hittills var förberedelser, han skaffade sig erfarenheter om det mesta i livet, både svårigheter och glädjeämnen. Till det la han studier, inte bara i judendomen utan i alla religioner och filosofi för att förstå helheten.
Jesus behövde inte arbeta lika mycket i verkstaden när Jakob tog över och fick rollen som huvudman för familjen. För att bygga på sina kunskaper begav han sig, tjugotvå år gammal, till Seporis för att arbeta som smed hos en icke-judisk familj. Under sex månader lärde han sig om metaller och att smida, samtidigt fick Jakob och familjen träna på att klara sig själva. Umgänget med icke-judar blev en ny erfarenhet men moralen i stan var väldigt låg så Jesus längtade tillbaka till Nasaret. Maria och barnen klarade sig bra. Marta vävde och Miriam sålde mjölk och smör, som drygade ut inkomsterna. Mamma Maria kunde fortfarande inte släppa bedrövelsen över att Jesus inte ville bo hos henne.
Benjamin försökte några gånger att få dem att försonas men Maria var för stolt.
Tjugofyra år gammal fick han erbjudanden om fina jobb, ett som projektledare för en alldeles ny stor skola och ett som var en hög lärartjänst men Jesus tackade nej och sa att han inte var mogen för sådana uppdrag. Tre gånger i veckan höll Jesus kvällsskola för sina syskon och resten av tiden umgicks han med Maria från Magdala som lyckligt njöt av tiden med Jesus, de åt goda middagar och hade kärleksfulla kvällar och nätter. Maria arbetade hårt med sina grönsaker som skulle forslas till torget, anordnas där, sedan packas ihop och forslas tillbaka. Hon var huvudförsörjaren för dem eftersom Jesus resor kostade en del och under resorna tjänade han inga pengar. Att stå själv på torget var en stor del av Maria liv men när Jesus var hemma hälsade han alltid på henne på torget under dagen.
Som tjugofemåring tog han med sin bror Juda till påskfirandet men besöket blev smått kaotiskt. Juda var hetlevrad och hans patriotiska känslor svallade ofta för mycket. Vid templet träffade Jesus på en god vän och under tiden de pratade lyckades Juda reta upp en romersk soldat som antastat en passerande, judisk flicka. Jesus försökte varna Juda med blicken men munnen gick, utan kontakt med hjärnan. De ilskna orden flödade, grundat i uppdämda anti-romerska känslor vilket gjorde att han arresterades, romerska soldater var känsliga för judisk vanvördnad. I militärfängelset lyckades Jesus nästa dag få honom fri genom envis övertalning och Juda insåg så småningom att Jesus hanterat situationen på ett imponerande sätt. Han glömde aldrig det tålamod och den fördragsamhet som hans bror visat honom.
Jesus älskade att leka med barn, lekfull munterhet och ungdomligt nöje gjorde honom glad och gav honom kraft. Varje gång slutade det med att Jesus fick sitta ner och berätta om sina upplevelser från resor eller om djur och natur. Runt och i verkstaden fanns ofta barn och kanske var det lagret av leksaker som lockade dem. Ofta bad de
något. Han brukade sitta på sin
favoritsten vid hörnet av huset med barnen i en halvcirkel runt sig. Från den hörnan hördes ofta innerliga och hjärtliga skratt. De minsta satt helst i hans knä och stämningen var kärleksfull.
Johannes var färdigutbildad av sina engagerade föräldrar och när han var fjorton lät de honom avlägga nasirlöftet, ett löfte som innebar ett livslångt medlemskap i nasirordern, ingen alkohol, inte klippa håret och inte vidröra döda. En nasir är som en präst utan formell utbildning.
När han var sexton inspirerades han av Elia, en man som levde under åttahundratalet före vår tid och som enligt skriften skulle återvända för att förbereda för Messias ankomst. (Messias skulle få den omöjliga uppgiften att rädda de rättfärdiga, döma de onda och återställa freden i världen och skapa det slutliga gudsriket på jorden). Dessa profetior skapades av mackabéerna på etthundratalet före vår tid, släkten stred för det judiska folket och vann, vilket möjliggjorde en självständighet för judarna. För att säkerställa att det var deras land tillverkade de ett bevis på att Gud hade lovat dem landet redan från tidernas begynnelse och för deras egen gudasända uppgift att ta makten i Jerusalem. Beviset blev myten om Messias, mackabéernas egen produktion eller skapelse.
Johannes bestämde sig för att klä sig som Elia, en hårig skinnbeklädnad med läderbälte. Etthundraåttio centimeter lång, med böljande, lockigt långt hår och den säregna klädstilen gjorde att han väckte uppmärksamhet. Vid arton års ålder reste han med mamma Elisabet (änka) till Nasaret. Med stor iver och otålighet berättade han för Jesus att han skulle sätta igång med sitt livsverk.
Det är viktigt att skynda långsamt och vänta på rätt tidpunkt, förmanade Jesus.
Johannes lyssnade inte och tog beslutet, inom sig, att hjälpa Jesus med hans mission.
Två år senare flyttade Johannes till kolonin vid Engedi, där han arbetade som fåraherde. Där levde nasirer och asketiska herdar tillsammans men Johannes höll sig ofta för sig själv, han kände sig annorlunda och många gånger fastnade han i grubblerier. Elisabets och Marias spekulationer om att Jesus var en blivande stor ledare för judarna och allt som fanns att läsa om bland annat Messias och världens undergång, gjorde honom förbryllad. Han fick inte ihop alla spår. En sak förstod han i alla fall, det krävdes lidande och förfall, innan himmelriket kunde infinna sig. Ingen
kunde säga annat än att samhället hade urartat. Det syndiga levernet, fördärvligheterna i Rom, tygellösheten, den moraliska andefattigheten i landet tillsammans med Herodes och landshövdingarnas illgärningar gjorde att Johannes trodde att eländet snart skulle kulminera och att det sedan skulle bli dags för bättre tider. Stoltheten inom honom växte, när han blev övertygad om att han var den siste av de gamla profeterna och den förste av de nya. Han kunde knappt bärga sig, han ville rusa ut och säga till alla människor.
Omvänd er! Ställ allt tillrätta med Gud! Gör er redo för slutet! Förbered er för ankomsten av den nya eviga ordningen för jorden, himmelriket.
Johannes intalade de flesta inom kollektivet i Engedi att ”tidsålderns slut snart var här”. Han byggde övertygelsen på det han läst om Messias som den utlovade befriaren av det judiska folket.
Inflytandet från Elia stärkte honom, förutom att han klädde sig likadant, försökte han tala som Elia och till det yttre lyckades han bra. Han var ett stort, fängslande naturbarn, orädd och modig i sin predikan och han var påläst. Han kunde de judiska skrifterna men han var inte kultiverad, utan en tänkare, en kärnfull talare och en eldig fördömare. Han bestämde sig för att bli Messias förelöpare och i mars år tjugofem inledde han sin korta, med lysande karriär, som offentlig predikare. Judarna i Palestina väntade ivrigt på en absolut rättfärdig stat där Messias härskade över jordens nationer i fulländad makt som de läst i gamla testamentet. Johannes skulle visa dem att det var dags.
Hans predikningar var entusiastiska och fängslande men den oslipade förkunnaren av rättfärdighet och ånger greps av sin egen förförelse och budskapet ändrades allt efter hans humör, förälskelse, inlevelse och fantasi. Upptrappningen var ett faktum Fly från den kommande vreden! ropade han till åhörarna.
Han predikade ofta vid det populäraste vadstället vid Döda havet och Jordanfloden, där Israels folk en gång gick över, när de kom till det utlovande landet. Hans intensitet gjorde att folk lyssnade förundrat och hans ord lockade deras trötta, förväntansfulla själar som längtade efter en förändring. Johannes budskap spred sig snabbt och för att ytterligare fånga åhörarna döpte han människor för att rena dem inför himmelrikets ankomst, han påstod att dopet också gav syndernas förlåtelse.
Efter fyra månader vid vadstället fortsatte han norrut och folk reste långväga för att lyssna på honom. Ryktet nådde kyrkan och en delegation dök upp, sänd av prästerna, de frågade om han var Messias och med vems behörighet han predikade.
Gå och berätta för era herrar att ni har hört rösten som ropar i öknen, bana väg för Herren, gör huvudvägen rak för vår Gud, ropade Johannes, heroiskt men taktlöst.
Han höll lektioner och rådde skatteindrivarna att inte driva in mer skatt än vad som var fastställt, soldaterna att inte ta till mer våld än saken krävde och de rika att ge till de fattiga.
Bered er för tidsålderns slut! Himmelriket är nära!
Trots att han var förvirrad i sina tankar fortsatte han att egga upp både sig själv och andra, som om han var drogad av sina predikningar. Säkert kände han sitt inre kaos och i sin roll var han ensam, utan någon att tala med. Jesus skulle varit perfekt att prata med men han fanns inte där. Flera frågade Johannes om han var Messias och varje gång gjorde han kopplingen till Elia och sa som det stod skrivet.
Efter mig kommer en större än jag.
Storhetsvansinnet rann över och för varje dag la han till mer än som var nyttigt jämfört med hans tidigare budskap. Många anslöt sig till hans dop- och botkult och Jesus följde Johannes verksamhet på avstånd. En söndag i januari när Jesus var trettio år insåg han att det var dags för honom att ingripa. Han tog av sitt arbetsförkläde.
Nu är det dags, sa han till sina bröder och tog farväl av dem innan han gav sig av.
Dagen efter var han hos Johannes som förvånat såg vem det var. Varför kommer du ner i vattnet till mig? undrade han.
Jesus viskade myndigt och bestämt att han skulle döpa honom utan frågor.
Efter dopet begav sig Jesus upp i bergen och Johannes väntade oroligt på att han skulle komma tillbaka. Vart tog Jesus vägen? Johannes drömde om framtiden, vilken skulle bli hans roll? Skulle Jesus bli en militär ledare eller en kung? När Jesus kom tillbaka en dryg månad senare åt de middag tillsammans och skildes sen åt igen. Jesus gick norrut och Johannes söderut. Många av Johannes följare fortsatte med Jesus istället. Musten gick så småningom ur Johannes och han predikade aldrig mer lika eldfängt. Uppdraget var över, vilket gav honom, som en ”baksmälla”, han var tröstlös och ensam, tillbaka i den trista verkligheten. Trots det fortsatte han att predika men mer om barmhärtighet. Ofta tog frustrationen överhand och för varje gång han talade, fördömde han allt häftigare de fördärvade politiska och religiösa ledarna. Herodes perversa familj använde vin i stora mängder på festerna där det alltid fanns vackra kvinnor, familjeflickor som lurats dit för att utnyttjas sexuellt. Johannes drog sig inte för att säga det många tänkte och fördömde Herodes. Snart kom Herodes män och satte Johannes i fängelse där verkligheten kom ifatt honom. Uppvaknandet gjorde ont, han var inte Elias motsvarighet. Varje dag väntade han på Jesus och sin befrielse men Jesus kom inte. Han var ensam, lämnad åt sitt öde men en kvinna hade honom i tankarna, en ung åtråvärd flicka som tjusade Herodes som krävde att få Johannes döparens huvud på ett fat. Det fick hon.
Jesus fortsatte med sina resor, fast besluten att samla på sig massor av överlägsen kunskap vilket var en viktig förutsättning för att lyckas vända kyrkans negativa utveckling. Alla år av sitt breda studerande gjorde att hans inre var fyllt av en dold skatt av visdom och kunskap. Strategin höll han envist fast vid och tack vare att han talade sju språk var det inga bekymmer att förstå och göra sig förstådd.
Familjerna i Nasaret klarade sig själva och fick bara njuta av Jesus, under de korta uppehåll han var hemma för att hämta kraft och umgås med sina nära och kära. Hans hustru Maria fortsatte att dra in pengar till
försörjningen och hjälpte till att ta hand om Jesus syskon och mamma. Maria saknade naturligtvis Jesus många gånger men kände ändå att hon var lycklig. Jesus stora kärlek gjorde henne stark vilket hon verkligen behövde, eftersom det var riskfyllt att inte han en man. Kvinnosynen gjorde att hon alltid var vaksam på männen runt omkring sig. Ingen visste att hon var gift med Jesus eftersom de höll det hemligt. När Jesus väl skulle börja sitt arbete med att förändra kyrkan var risken stor att prästerna skulle ta till motmedel. Kvinnorna hade ingen talan, ingen arvsrätt. Männen bestämde, utan inblandning av kvinnor. Maria var en av de lyckosamma som fått en utbildning av den rike, gode man hon arbetade för i Jerusalem.
När Jesus var trettioett fick de sitt första barn, sonen Josef, en stor lycka. Jesus syster Miriam, den ständiga ljuspunkten för alla, var ofta barnvakt och hjälpte Maria med torghandeln. Familjen var lycklig och Jesus lekte ofta med Josef när han var hemma och ledig. Benjamins hus var inte stort så de flyttade till ett eget hus, inte så långt från verkstaden och Jesus barndomshem.
Tiden använde han till att knyta ihop sina erfarenheter och hitta svar på alla sina frågor för att bli redo att göra något åt det villospår som kyrkan hamnat på. Han var nu mogen att ta sig an utmaningen att göra något åt alla krävande regler vars efterlevnad bevakades överklassen, översteprästerna och fariséerna, de självutnämnda poliserna. Människorna behövde ledas tillbaka till det verkliga målet för andlighet - att känna i sitt hjärta vad man ska göra, inte att följa en massa regler som hela tiden blev fler och fler.
Kärleken till medmänniskorna var ersatt av angiveri och fördömande. Folk bevakade varandra misstänksamt vilket gjorde människorna ogina, småsinta och initiativlösa. De maktberusade prästerna förtryckte folket och överallt fanns misstänksamhet och rädsla. Det var hög tid att förnya judendomen som blivit korrumperad och fast under pengarnas ok. Jesu ville tillföra judendomen sin kärlekslära, att känna in vad våra medmänniskor önskar så vi förstår dem och kanske kan ge dem den hjälp, tröst och uppskattning som de behöver. Då kommer människor att öppna sig, ge och få förtroenden. Människorna blir fria och spontana istället för instängda och misstänksamma. Livsglädje ersätter inbun-
denhet och surmulenhet. Allt detta pratade Jesus om när han fick chansen, när folk ville lyssna och undan för undan blev åhörarna fler.
Två år senare födde Maria en flicka, Mona. Jesus var glad över sin dotter. Att vara man och endast ha en hustru var ovanligt men Jesus fritid var begränsad av alla resorna. Maria som var vidsynt godkände att han ibland hade andra kvinnor för sina kroppsliga behov men Jesus hävdade många gånger att det också var för att stärka kvinnorna som annars inte skulle orkat leva vidare. Livet var så hårt och grymt att många kvinnor gick under. En kärleksstund med Jesus gav dem kanske kraften tillbaka. Maria kände att även hon gjorde en insats för kvinnorna när hon delade med sig av gåvan, Jesus kärlek. Hon var lycklig och såg deras relation som underbar. Säkerligen fanns många frestelser för Jesus i form av kärlekskranka kvinnor, vem kan motstå en så ovanlig - omtänksam och kärleksfull man? Han var helt emot att avhålla sig från kroppslig ”kärlek” och såg ingen som helst mening till det. Att leva i celibat eller i kloster stred mot naturens lagar och Jesus insikter.
Många hundra år senare instiftade den katolska kyrkan begreppet celibat. Vems idé var det? Inte Jesus i alla fall.
Genom sitt eget, många gånger tuffa liv kunde han förstå människor, det jobbiga han själv upplevt skapade en förståelse för andras lidande. På sina resor spred han ihärdigt sina övertygelser om vikten av medmänsklighet och omtanke om andra.
Livet handlar om möten med människor. Vi ska älska vår nästa istället för att isolera oss från andra. I en relation är det viktigt att ta och ge, att växla mellan egoism och kärlek. Min uppgift är att visa människor kärlek och hur en människa ska leva i kärlek till sina medmänniskor, sa Jesus.
Hans omtanke gällde inte bara människor utan även djur. Vid templet såldes ”godkända” offerdjur för tio gånger så högt pris som inköpspriset, rent ocker, och där växlades pengar med ett arvode på upp till åttio procent – klirr i tempelkassan igen. En dag blev det bråk bland penningväxlarna, bord vältes omkull, i det tumult som uppstod passade Jesus på att smita väg och släppa ut de instängda offerdjuren. Han blev ett utmanande hot mot kyrkans, korrumperade, lönsamma, olagliga och ohederliga kommers vid templet.
Jesus predikningar om kärlek till våra medmänniskor lockade allt fler åhörare och kyrkan höll honom under ständig uppsikt men prästerna kunde inte få kontroll över honom eftersom han hela tiden var på resande fot. När prästerna kom dit var han redan på väg till ett nytt ställe. Frustrationen var stor eftersom Jesus vägrade anpassa sig och den rådande ordningen riskerade att störas. Ihärdigt fortsatte han att försöka inspirera människor och många som kom för att lyssna var intresserade av vad han pratade om, andra kom bara för att snoka. Ryktet om hans oräddhet och nya tankar spreds snabbt mellan byarna. Vem var Jesus? Hur såg han ut? Vad skulle han göra för under? De nyfikna var många men Jesus fokuserade på de som var intresserade.
Jesus berättade att de flesta barn är andliga, små ljusspridare, de minns tiden innan födelsen då de upplevde sanning, ljus och frid. Sen drabbas de av törnar som gör dem besvikna och förvirrade. Människor kan vara grymma mot dem, slå dem, tvinga dem, svika dem och få dem att tappa tilltron till vuxenvärlden. Smärtan bär de med sig till vuxenlivet men såren behöver tas om hand så kärleken inom dem får flöda igen.
Han talade om att vi har ett val att skapa oss fina, goda hem och relationer eller så kan vi göra tvärtom och inrikta oss på stundens njutning, att pressa andra att arbeta för oss, att dra oss från att arbeta tillsammans, att bygga förmögenheter och istället tvinga andra att arbeta genom att utnyttja pengar och vapen. De som inte lyder sina utnyttjare tvingas, med vedergällning, arbeta för låg lön, till slaveri eller så hotas de av straff.
De som var mest inspirerade av Jesus tankar följde honom på hans ”turné”. Den vältalige trettiofemåringen väckte deras intresse och det han sa lät helt rätt. Bland fansen bildades två grupper, en med tolv män och en med tolv kvinnor (diakoner) som samarbetade med Jesus i hans anda, att hjälpa människor i svårigheter. Uppdelningen gjordes eftersom män inte alltid kunde hjälpa kvinnor på grund av den stora risken att kvinnan skulle anses vara dålig. Följden blev att kvinnogruppen tog hand om kvinnorna och mansgruppen tog hand om männen. Arbetet handlade om att söka upp människor, som led på ett eller annat sätt, för samtal, stöd och hjälp. Allt för att visa medmänsklighet och medmänsklig kärlek. Kvinnor var hårdast drabbade på grund av sexgalna, maktfullkomliga män men även gamla och sjuka behövde hjälp.
Fattiga kvinnor utnyttjades ofta av män med pengar, för en spottstyver kunde de köpa sex och kvinnan fick möjlighet att köpa sig mat. De rika männen i kyrkan skötte domstolsverksamheten och gjorde allt för att behålla sin makt. Folket var lydigt och anmälde alla överträdelser de såg, troligen för att själva komma i bättre dager. Läget i landet var laddat, frustrationen var stor och det fick ibland olyckliga konsekvenser eftersom det inneboende hatet mot kyrkans makt många gånger fick helt fel uttryck. Ventilen var ofta att stena och straffa helt fel personer. Vi kan känna igen det idag med alla oroligheter som kommit av den stora klyftan mellan fotfolket och de enormt rika och mäktiga.
Jesus som helt igenom var en god man upplevdes naturligtvis som ett stort hot mot prästerna och deras makt. De som strider mot det som är gammalt och invant brukar bekämpas av dem som förlorar på en förändring, här var prästerna förlorarna.
Lärjungeverksamheten som var i full gång då Jesus var trettiosju år, sköttes som ett mindre företag där administrationen och organisationen fördelades ut till olika ansvarspersoner. Ibland följde allas familjer med på längre resor och då var gruppen stor, uppåt sextio personer. De besökte område efter område, letade upp de som behövde hjälp och åstadkom förändringar till det positiva för de behövande. Kyrkan följde uppmärksamt verksamheten och oron fanns alltid att kyrkans män skulle stoppa arbetet, de fick alltid vara på sin vakt så att de var steget före prästerna. Ibland tog de hand om sjuka som var ensamma och Jesus ofta rycka in eftersom han var en god healer och terapeut, många blev bättre bara av samtal och healing.
Jesus följe utarbetade ett schema för att hålla vakt och ha koll på kyrkans representanter, en ständig katt-och-råtta-lek med översteprästerna och fariséerna.
Kringresandet i ständig flykt, alltid med ett öga i nacken, pressade alla hårt och till slut insåg Jesus att han inte orkade kämpa mot prästerna längre, priset var för högt. Friheten och glädjen byttes ut mot vanmakt och uppgivenhet. Förr eller senare skulle han förlora och tas till fånga. Det gick inte att gömma sig för kyrkans spioner hur länge som helst.
Han bad Judas hämta översteprästen. Egentligen utsatte Jesus den judiska kyrkan för ett test. Skulle de döma en oskyldig man? Skulle de fängsla den som de trodde var Messias? Jesus överlämnades till Pontius Pilatus av kyrkans ledare, utan att ha fått genomgå något förhör. Han frågade ut Jesus och vägrade döma honom till döden. Pilatus var inte dum utan förstod vad som hände och hävdade envist att Jesus var oskyldig. Utan framgång erbjöd han den stolte, imponerande, rakryggade Jesus fri lejd men Jesus tackade nej och ville slutföra sitt test. Pilatus var i knipa eftersom översteprästerna hade hållhakar på honom eftersom han gjort en del misstag genom åren. I ett sista försök att slippa undan försökte han lägga över beslutet på Herodes. Jesus skickades dit men var snart tillbaka utan dom. Pilatus försökte än en gång ta sig ur knipan genom att erbjuda att piska Jesus och sen frige honom. Den, av kyrkans män, mutade folkhopen skrek nej och i ett sista försök att slingra sig ur att uttala dödsdomen lät han folket bestämma. Eftersom det var påsk skulle han visa sin välvilja att frige en fånge. De fick välja att befria busen Barrabas eller Jesus. Ropen skallade: Barrabas, Barrabas, Barrabas. Mutorna till folkhopen från tempelkassan gav utdelning. Jesus skulle dö. Han korsfästes vid tio-tiden på fredagens förmiddag.
En god vän till Jesus, den inflytelserike Josef av Arimatia, medlem i judarnas högsta styrande råd, Sanhedrin, bad på eftermiddagen Pilatus om tillåtelse att få ta hand om Jesus döda kropp som satt på korset. Är han redan död? Efter fem timmar? Nej, det tar minst två dagar, sa han myndigt.
– Ja, han är död, sa Josef. Pilatus skickade sina soldater för att få Jesus död bekräftad.
Jesus förklarades död och Josef tog hand om kroppen i sin örtagård. Kroppen smordes med nardusolja och andra helande örter.
Under den ödesdigra fredagen dränkte soldaterna sina sinnen i alldeles för mycket vin, kanske för att bedöva det dåliga samvetet, att låta sig mutas och att sen också vara dem som såg till att Jesus korsfästes och dog. Händelserna var säkert svåra att ta sig igenom för deras i grunden goda själar. På fredagskvällen härjade de berusade soldaterna runt, i vild framfart, för att leta reda på Maria från Magdala. Hon skulle också dö. Hela Jesus släkt var i fara. De hittade systern Miriam som för att skydda Maria bejakade frågan om att hon var Jesus kvinna. Hon korsfästes i
vågrät ställning på en dörr och efter det mördades också två av Jesus bröder. Nästa offer blev Jesus son Josef som dödades med ett svärd. Efter några dagar lugnade allt ner sig, soldaterna orkade inte berusa sig mer.
De överfulla tempelkassorna var säkrade och kunde fortsätta att användas till mutor för prästernas välfärd. Prästerna hade säkrat sin makt, pengarna kunde fortsätta flöda in med hjälp av deras lagar och regler.
Trots att judarnas kyrkliga ledare väntade på Messias så dödade de honom när han väl kom. De klarade inte Jesus test.
Förlusten av både pappa Jesus och brodern Josef gjorde att lilla Mona, fyra år, vägrade äta och leka. Hon var som paralyserad av saknad. Svagheten och bräckligheten blev värre tills hon en dag, två månader senare tynade bort av sorgen. Maria stod ensam utan sina barn och utan sin man Jesus. Ett hårt livsöde. För Jesus skull intalade hon sig att hon måste vara stark. Jag måste vara stark, blev hennes mantra i den stora sorgen.
Nästa dag fick Maria från Magdala en stark föreställning om att Jesus levde, hon sprang till lärjungarna och berättade om sin känsla. De skyndade till graven men den var tom. Ingen förstod vad som skett.
Det svaga hoppet som kommit försvann. Var fanns Jesus kropp? Maria sjönk ihop på marken och grät. Ett par lärjungar satte sig bredvid henne och försökte trösta. Efter ett tag mindes hon sitt mantra, jag måste vara stark.
– Jag måste vara stark, upprepade hon och tog några djupa andetag innan hon reste sig med hjälp av lärjungarnas varsamma händer. Som ledare för de kvinnliga lärjungarna kände hon sig tvungen att agera. Hon och Simon Petrus, ledaren för de manliga, samlade kraft och fortsatte att hjälpa behövande människor. De gav sig ut i igen, spred sig parvis till närliggande länder och bildade församlingar.
Simon Petrus med sin familj och Maria från Magdala bestämde sig för att resa till Rom där Simon Petrus skulle starta en ny församling. Maria från Betania (som smorde Jesus fötter och som bar hans barn) fick följa med.
Maria från Betania gick av båten i Marseille, de andra hjälpte henne och Jesus avkomma att hitta någonstans att bo. En flicka föddes några månader senare.
Jesus mamma dog året efter korsfästelsen och tiden efter Jesus död fanns lärjungen Johannes ofta vid hennes sida som stöd. Maria ligger begravd i Jerusalem.
En dag sökte Josef av Arimatia upp Maria från Magdala. Han ville prompt träffa henne. Vad ville han?
Jesus grav var egentligen Josefs planerade grotta för sin egen sista vila, den låg i hans örtagård. Josef hade erbjudit Pilatus att låta begrava Jesus där. När Josef fick ta hand om den korsfäste döende Jesus var han i djup koma. Efter att ha smort in honom med örterna täckte de kroppen med långa tygstycken. Sen la de in en annan död kropp i graven, en som begravts tidigare, väldigt grunt och som nu lätt kunde grävas upp. För att Jesus kropp inte skulle upptäckas fick han ta mannens grunda liggplats i jorden ett kort tag.
Kaptenen tillkallades och förseglade graven med sigill. En viss oro gnagde i Josef eftersom den kropp som ersatt Jesus var betydligt kortare men allt gick väl, ingen märkte skillnaden.
Jesus bars in i huset och Josefs behandling fick Jesus sakta men säkert bli bättre. Efter tre månader kunde han flyttas. Färden skulle bli lång. Jesus låg i en vagn som transporterade mjöl, han placerades i mitten mellan en mängd säckar och i den tidiga morgonen lämnade åsnedrivaren och ekipaget Jerusalem. Färden blev svår för Jesus men i långsam takt, på dåliga vägar, nådde de till slut Medelhavet, där en båt förde dem vidare till Samos och i säkerhet hos ett äldre par. Jesus var svag med en skadad njure men efter en månad öppnade han ögonen och talade med svag röst. Ytterligare en månad senare tog han sina första stapplande steg. Endast två personer visste Josef och hans hushållare.
Maria fick pengar av Josef för att kunna resa till Samos och söka upp Jesus med starka förmaningar att de skulle byta identitet och skapa sig nya liv. De fick inte bli igenkända. Han gav henne också ett startkapital så de sedan kunde köpa en bit åkerjord, en verkstad, virke, hudar och verktyg.
Lyckan var enorm och Marias allra lyckligaste ögonblick i livet var när hon fick träffa Jesus igen. Rörda av tårar möttes de i hamnen, hon mager av allt som hänt, han stapplande av sin svaghet. Kärleken hade segrat över alla onda makter.
De bestämde sig så småningom att flytta till Efesos. Ett nybyggarliv tog vid, ett lyckligt liv. Ingen rädsla, ingen förföljelse. Jesus etablerade sig på snickerimarknaden, Maria ägnade mycket tid åt att lära sig språket och återupptog grönsakshandeln. Undan för undan fick de ordning på sina liv, pengarna började komma in och snart kunde de bygga ett litet hus. Maria blev med barn igen och en pojke, Coros, föddes och ett år senare en flicka, Miriam. Dagarna var lugna och trygga, äntligen fick de leva ett rofyllt och fint liv. Jesus snickrade bekväma stolar med lädersits, bord och bänkar men han byggde också hus, båtar och tillverkade ting av läder. Ytterligare två barn kom till världen, Markus och Sara. Sin vana trogen undervisade Jesus barnen i allt han kunde.
Lärjungen Johannes bodde också i Efesos och arbetade i församlingen. En dag mötte han Jesus på stan och glädjen visste inga gränser men Johannes behöll hemligheten om Jesus så länge han levde. De umgicks hela tiden men var väldigt försiktiga så de inte skulle upptäckas.
En dag kom den envise och småväxte aposteln Paulus till Efesos. Han var omvänd från judendomen till Jesus lära. Naturligtvis var Jesus nyfiken och gick till torget för att lyssna.
Förvånad hörde han Paulus, intensivt och vältaligt, berättade om Jesus lära men den var inte som Jesus lärt ut, den innehöll alldeles för mycket av det judiska tänket. Jesus, ett offerlamm som skulle blidka Gud. Han invecklade sig i krångliga resonemang, Jesus skulle offras till Gud för att återlösa syndaskulden. Så fel! Jesus uppgift var en helt annan, betydligt mer okomplicerad, att leva i kärlek till människor och visa dem att kärleken till nästan var livets högsta mål. Utan att kunna agera fick han stå kvar och lyssna på Paulus försoningslära. Gud framställdes som en girig kung som ville bli gottgjord för kontraktsöverträdelser. De motsägande versionerna skulle komma att förvilla kristendomens bibelläsare. Jesus bad Johannes att förtydliga det han skrev om Jesus lära så missförstånden inte skulle bli så stora.
Beteckningen kristen kommer från ordet chrestiani, en benämning på judiska upprorsmän, fundamentalister som använde den judiska religionen för att bli av med det romerska styret, de ville bli av med alla utlänningar och införa en teokrati med grund i Mose lag. Namnet kristendom är alltså inte helt rätt för Jesus lära.
En stor mängd kristna dödades i många år framöver. Maria från Betania stannade i Frankrike. Jesus familj växte till tjugofem personer och alla medlemmarna visade hur väl det fungerade att leva i kärlek. Jesus kärleksfullhet ansågs komisk av andra män som hellre var envåldshärskare, hustruplågare och barnmisshandlare, vilket gav respekt i samhället. Trots att Jesus hållning hånades fick det effekt på invånarna i Efesos, misshandeln minskade, så något kunde de i alla fall påverka.
Kanske kan det tyckas oärligt av Jesus och hans familj att gömma sig i Efesos men de orkade inte offra mer, deras gnista och kraft att göra skillnad i världen, var dödade av den kyrkliga överheten.
Jesus och Marias barn spred sig ut över Mindre Asien, Armenien, runt Medelhavet. Jesus blev sextioåtta år och Maria sextiosju. De ligger begravda under Marias kapell (Jesus mamma) i Efesos, som byggdes av Johannes. Se nästa bild.
Jesus lära ändrades av makthavare
Den katolska kyrkan bakade in rätten att nedvärdera kvinnan, helt emot Jesus tankar. Bibeln hämmade alltså ett jämlikt förhållande mellan män och kvinnor genom att presentera den felaktiga bilden av kvinnor. Bibeln ändrades gång på gång efter vad just den tiden eller de makthavarna,
krävde. Originalkällorna är förstörda och det är i princip omöjligt att vetenskapligt härleda vad som egentligen hände kring Jesus.
Oron i Romarriket med alla religioner krävde att kejsaren såg till att skapa en gemensam religion. Med flera olika religioner följer alltid strider och förföljelser, det ser vi än idag. Visst stabiliseras samhället av att ”tro” men det innebär också ofta ett förtryck av den enskilde medborgaren, inte minst av kvinnan.
Evangeliet om Jesus som Messias skapades omkring år etthundratjugo av den romerske kejsaren Hadrianus för att lugna de upproriska judar som gång på gång gjorde revolt mot romarna för att bereda vägen för Messias. Evangeliet togs fram för att bevisa att de judiska profetiorna redan hade uppfyllts, så att de skulle sluta kriga för att bereda vägen för Messias. Han hade ju redan varit där. Irenaus införde sedan många texter i bibeln, skrev om evangelierna och delade upp dem i fyra delar. Även Arius och många fler bidrog med sina skrifter. Först år 1054 upphörde tvisterna om Jesus och kristendomen, en delning av religionerna uppkom, den ortodoxa och romersk katolska.
Den politiska makten har genom tiderna utnyttjats av den religiösa makten, påvar, kardinaler, biskopar, präster. Den katolska kyrkans makt är i dag enorm och full av ritualer, helt emot Jesus tänk.
Evangeliet som beställdes av kejsaren Hadrianus uppfyller beskrivningen av Jesus liv, vad som skrivits i profetior i de väldigt många olika gamla skrifterna, i myterna och enligt astronomin, allt fanns med i evangeliet, ett digert arbete att sammanställa. Notera dock att det finns ett stort antal personer som har precis samma livsöde som Jesus; Chrishna, Buddha, Salvihana, Zulis, Oris, Odin, Crite, Zoroaster, Baal, Begotten, Inda, Bali, Jao med flera…
utkorades redan i moderlivet av ärkeängeln Gabriel, född av en jungfru född på juldagen, en stjärna lyste i Öster, födelsen i Betlehem, hyllad av tre vise män,
av Davids hus, en fredsfurste, utförde mirakel, kallades Guds lamm, hade lärjungar, var Guds ende son. var kungarnas kung. kallades sanningen, ljuset. blir invigd av en ”röst som ropar från öknen”. korsfäst. lottdragningen om den korsfästes kläder. var död i tre dagar. återuppstod.
Kyrkans överhet hävdade: Om den olycklige trodde helt på Jesus skulle han bli fri från mörker, glad till kropp och själ. Inget mer lidande. Den som inte trodde kunde inte bli befriad från sina egna felaktiga, mörka föreställningar eller "syndakomplex". Du blir hjälpt om du tror. Du blir lycklig om du tror. Du får vara med om du tror. Du tillhör gemenskapen om du tror. Du är bättre än de som inte tror, de vilsna själarna som lever i synd. Tror du inte, straffas du av kyrkan och av Gud.
Förklaring enligt Martinus, Livets Bok: ”Eftersom Jesus i sitt liv uppfyllde den kärlekslag som var helt omöjlig för dem själva, kunde de i honom endast se ett väsen som så helt skilde sig från dem i andlig storhet och kunskap, att han måste vara själva Gudens egen "köttsliga avkomma", född av en kvinna som rent av befruktats av Gudomen själv.”
Alla källor jag använt och jag, kommer fram till att den kristna läran är i stort behov av att förnyas, restaureras och reformeras enligt Jesus egentliga förkunnelse. Kärlek. Bibeln har spelat ut sin roll, det gäller att rensa bort alla missförstånd och felaktiga tolkningar. Alla människor på jorden ska ha samma möjligheter att leva, arbeta och förkovra sig. Ingen ska vara förtryckt och pinad, ingen ska tyrannisera och suga ut sina medmänniskor, inga raser är sämre än någon annan ras, ingen rik eller lärd är mer värd som människa, än någon annan. Män är inte mer värda än kvinnor. Vuxna är inte mer värda än barn. När alla förstår detta har vi till slut åstadkommit ett paradis på jorden. Gud är en enorm kärleksenergi som håller ihop hela vårt universum.
Några av mig utvalda ord som Jesus sagt enligt Thomasevangeliet som jag moderniserat språket för lättare läsning
Om vi börjar söka efter sanningen, slutar vi inte söka förrän vi förstår och när vi förstår blir vi överraskade, som leder till att vi blir förundrade. Vi får en ny insikt som ökar vår vishet och vi har kommit ett steg fram. *
Det finns inget himmelrike där ute, det finns inom oss när vi lär känna oss själva har vi nått målet.
Om vi inte lägger tid på att förstå varför vi agerar som vi gör, kommer vi fortsätta att vara torftiga i både själ och hjärta. *
Reflektera över ditt agerande så kommer du att förstå att något inom dig får dig agera som du gör.
När du förstår vad, kan du också agera mer framgångsrikt. *
Om vi försöker så frön hos människor för utveckling visar det sig ofta att det är få som är mogna att ta emot dem. *
Dessa små barn som diar, försök likna dem var ett tillitsfullt barn.
Då har ni kommit en god bit på väg mot himmelriket. *
Den, som har öron, han hör.
Det finns ett ljus, en sanning, inuti varje människa som kan lysa ut över hela världen men om vi inte tillåter oss att lysa, fastnar vi i mörkret. *
Älska dina medmänniskor och älska din egen själ. Vårda dem som dina ögonstenar *
Det är lättast för oss att kritisera andra än att reflektera över oss själva. Vi låtsas inte se.
Först när vi blivit visa kan vi stötta andra att växa. *
Människor idag är som druckna, inte många är törstiga på visdom, det gör mig ont inom mig.
För de är blinda i sina hjärtan och de ser inte att de har kommit tomhänta till världen och kommer att lämna världen tomhänta.
Men nu är de berusade av tingen men när de nyktrar till, kommer de att ångra sig. *
Om kroppen blivit till för andens skull, vore det förunderligt. Om anden för kroppens skull, vore det ännu mer förunderligt. Men det jag inte kan förstå hur kunde denna rikedom, denna vackra själ, flytta in i kroppens fattigdom. *
Ingen blir profet i sin egen stad. Inte botar läkaren dem, som känner honom.
*
Det som du hört, förstått och lärt bör du dela med dig av. Inte tänder vi ljus och täcker över det och sätter det på en dold plats. Nej, vi sätter det i ljusstaken, för att var och en, som går in och ut, skall se dess ljus."
*
Om en blind leder en blind, riskerar båda att falla ner i en grop. *
De kyrkliga ledarna har lagt beslag på nycklarna till kunskapen men de har dolt den och de låser inte upp och går in för att ta del av den och de som vill gå in, får inte. För att lura sig in krävs visdom och mod *
Om vi skapar en fin gemenskap får vi stora krafter och kan åstadkomma storverk. *
Om vi tar oss tid i ensamhet kommer vi att hitta vår inre kärlek och himmelriket inom oss. *
Allt förändras, allt går i cykler, en evig rörelse, i det stora och i det lilla.
Vilken dag skall den nya världen komma?
Den är här, inom er men ni känner den inte än. Inte förrän ni öppnar ögonen och studerar ert inre. *
Om omskärelsen skulle göra nytta skulle gossarna ha kommit omskurna ur sina mödrar redan vid födelsen.
Omskärelsen skall visa att man är jude, att man bekräftar relationen med Gud och det judiska folket, om inte, sägs man förneka Gud och riskerar ett gudomligt straff, att uteslutas ut sin släkt och ur förbundet med gud. *
Den, som lärde känna världen, fann ett lik, världen är död utan kärleken och den som såg att världen var ett lik är världen inte värdig. Han står långt över dem som är ovetande om kärlek. *
Faderns rike liknar en man, som hade sått en god säd. Hans fiende kom om natten och sådde ogräs bland den goda säden men mannen vägrade att rensa bort ogräset för då skulle det goda vetet riskera att åka med. Han sade till dem: När det är dags för skörd kommer ogräset att visa sig, då kan vi bränna det. När världen en gång blir god kommer de okunniga att mista sin makt. *
Salig är den människa vars lidande har satt igång skapandet av nya insikter och funnit Livet.
Jesus sade: Jag berättar bara om mina insikter för dem som är dem värdiga, de som lyssnar och reflekterar över mina ord.
*
De som fastnat i pengabegär kommer inte att hitta sin inre kärlek eftersom tingen förblindar hjärtat och tar all kraft och tid. *
Den som känner världen men inte sig själv han har inget alls. *
Många vill bli lyckliga i livet och hoppas stöta på en lösning som leder dem till lyckan men de ensamma är de som hittar lyckan och kan nå den. *
Sök efter skatten, pärlan, det för dig värdefulla, som inte kan förstöras utan som för alltid finns kvar. Din själs kärlek. *
Överallt i naturen finns den gudomliga kraften, överallt i universum finns den gudomliga kraften, den finns i träd, under stenar, den finns överallt. *
Den som har makt vill se till att få rätt medan den som har rätt borde få makt.
Varför lägga en massa tid på att göra er vackra på ytan? Förstår ni inte att det viktigaste är att göra insidan vacker. *
När vår manliga och kvinnliga sida inom oss blir lika starka kan vi förflytta berg.
*
Den som finner sig själv, honom är världen icke värdig.
*
Källor
www.judiskaforsamlingen.se www.urantia.fi http://fruanderssonsmojligheter.blogspot.se www.jesusgranskad.se www.kunskapskonsult.com
Jesus Kära av Rolf Nordell http://www.martinus.dk/sv/tt/ Zeitgeist movement