Steinberg WaveLab Pro 11

Förenklar, förbättrar och framtidssäkrar

I nya versionen av Steinbergs ljud-workbench bjuds det på rejält med nyheter. Vi öppnar WaveLab Pro 11 och kikar på bland annat nya sätt att editera flerkanalsljud, förbättrad visualisering och nya effekter.

TESTDATORER

Dator 1 Windows 10 64-bit 20H2 eller 21H1, Intel Core i7-9700F @ 3.00 GHz. 16 GB RAM Dator 2 MacBook Pro, 2,3 GHz Intel Core i7, 16 GB/RAM, OS 11.6.1 Big Sur Dator 3 Microsoft Suface Pro, Windows 10 64-bit, Intel Core i7, 8 GB RAM Dator 4 iMac Pro, 3,2 GHz, 8-Core Intel Xeon W, 32 GB/RAM, macOS 11.6.1 Big Sur

TYP Programvara för ljudeditering, mastering, ljud till film med mera … SYSTEMKRAV Windows 10 64-bit med Intel- eller AMD- multi-core-processor (Intel i5 eller bättre rekommenderas). MacOS Catalina, Rosetta 2-app. Minst 4 GB RAM (8 rekommenderas), rekommenderad skärmupplösning: 1920 x 1920, USB Type-A för USBeLicenser, internetuppkoppling för installation och aktivering. PRIS 5 119 kr, uppgradering från Wavelab 10: 611 kr, uppgradering från Wavelab 9/9.5: 911 kr (se tillverkarens hemsida för information om fler uppgraderingsalternativ). DISTRIBUTÖR Steinberg, www.steinberg.net

REKOMMENDERAR

✚ PLUS

• Föredömlig hantering av multikanalsljud • Bra interna pluggar • Cast-integreringen • Ljud till video bättre separerat

■ MINUS

• Inget

Det är faktiskt ganska svårt att få till en kortare beskrivning av WaveLab som program. När version 1 lanserades i mitten av nittiotalet rörde det sig redan då om en avancerad ljud-editor. Med tiden har funktioner tillkommit och idag benämns den ofta som ett verktyg för mastering. Och visst, WaveLab är väl försett med funktioner för just detta, men när jag tänker mig in i många andra infallsvinklar inser jag att det går att använda programvaran för en hel del annat: ljudtvätt, post-produktion, effektskapande, ljudläggning till film och video, batch-konvertering av format. Ja, med lite god vilja kan du faktiskt till och med använda WaveLab som DAW …

Under ett par år inbillade jag mig att jag inte behövde WaveLab. Cubase hade succesivt utvecklats och försetts med fler och fler avancerade verktyg för ljudhantering, funktioner som faktiskt slår de flesta konkurrenter på fingrarna. Det går utmärkt att lösa det mesta, inklusive mastering, direkt i såväl Cubase som Nuendo. Grejen är att det går så mycket effektivare i WaveLab, i synnerhet i och med de tillägg som tillverkaren i Hamburg bjudit på under de senaste 2–3 versionsupphöjningarna.

Dongle på upphällning

Som vanligt med Steinbergs programvaror laddas WaveLab ned via Steinberg Download Assistant, och eLicenser på USB-dongle utgör kopieringsskyddet i den Pro-version som vi idag fokuserar på. De två enklare versionerna, WaveLab Elements och WaveLab Cast kräver inte någon fysisk USB-nyckel. Som du säkert vet är Steinberg på gång med att helt överge dongle-konceptet nu under 2022. Jag kan inte i ord beskriva hur lycklig jag personligen är över detta.

Enklare multikanals-hantering

Vi har ju länge kunnat hantera stereofiler som interleaved-element men i takt med att flerkanalsljud blivit alltmer omfattande har det känts som att verktygen ibland inte riktigt hållit jämn takt i utvecklingen. I WaveLab Pro 11 renodlar Steinberg denna hantering och presenterar en rejäl förbättring.

Nu finns stöd för upp till 22.2-surround, som då organiseras enligt ett koncept som tillverkaren kallar för Channel Clusters. I dessa smarta klustrar undergrupperas spåren på ett logiskt sätt: till exempel så att front vänster/ höger hänger ihop som en interleaved stereo-fil medan center är en ensam mono-kanal.

Genom att ha allt samlat i en gemensam box ser man tydligt vad som är vad: Det blir som en egen multitrack-session i ett och samma spår, komplett med solo- och mute-hantering på varje element och annat. Du kan sedan enkelt, och utan större risk att virra bort dig, redigera, processa alla spår individuellt eller samtidigt, kopiera mellan de olika spåren och ja, du fattar. Du har långt bättre koll än genom att själv jobba med en herrans massa monospår.

Denna kraftfulla hantering av multikanalsljud får dig säkert att tro att du är helt strandsatt om du nu inte sitter på uppemot ett tjugotal högtalare i studion. Här gör sig ytterligare smarta lösningar påminda då det i WaveLabs Master-sektion är möjligt att välja vart vart och ett av dessa kluster ska skickas. Du kan då anpassa det efter eventuell stereolyssning (ja, faktiskt även mono) eller något annat multikanalsupplägg. I Master-sektionen kommer du åt ditt ljudinterfaces alla olika utgångar, så med lite grundläggande pulande och vettigt namngivande av varje instans, behöver inte lyssningen bli en mardröm, tvärtom! Notera att det i version 11 av WaveLab Pro också bjuds på Mixconvert V6, en VST3-plugg som gör det enkelt att realtidskonvertera olika sorters flerkanalsljud.

Vi får inte heller glömma en annan ytterst trevlig effekt med Steinbergs klustertänk: eftersom varje kluster blir en nedklyvning av ett större format kan vi på individuella delar använda vanliga plugin-effekter. Dessa behöver därför inte ha surroundstöd då de ju jobbar mot separata delar av själva multikanals-konkarongen.

Track Lanes

Track Lanes påminner i grunden om den nya multikanalshantering som vi precis tittat närmare på, men här ligger fokus på att jobba mot en given buss och den givna ”top of mind”situationen är stem-mastering. Alltså, där du jobbar med olika grupp-exporter från en mix,

I WaveLab Pro 11 renodlar Steinberg denna hantering och presenterar en rejäl förbättring.

till exempel: trummor, bas, gitarrer, blås, rytmiska syntar, pads, lead-sång och körer.

Upp till åtta olika Lanes kan samsas på ett och samma spår och var och en av dessa kan ha egna effekter på både individuella clip och lanes och dessutom övergripande för hela kanalen. Track Lanes innebär också ett smidigt sätt att jobba med olika master-versioner och gör det enkelt att pussla ihop olika partier från olika master-varianter till en samlad supermaster.

Track Groups

Gruppspår är ju något vi alla är vana vid, men tanken med gruppspår i WaveLabsammanhang innebär främst att kunna skicka olika spår till flera olika grupper. Då det finns en egen grupphantering, avseende både effekter och rendering, kan du göra väldigt smidiga lösningar där du i ett och samma projekt får tillgång till: vanlig mix, instrumental, tvversion med mera: Allt genom att tänka rätt och tilldela spåren rätt grupptillhörigheter. Och du, precis som med Track Lanes är det en god idé att använda färgpaletterna för att göra det hela ännu tydligare.

Äntligen riktig automatisering

Tidigare har WaveLab inte riktigt levt upp till de djuplodande möjligheter till automatisering som erbjuds i exempelvis Cubase och Nuendo. Men, nu i WaveLab 11 ser de till att göra det möjligt att få tillgång till alla VST 3-parametrar i varje plugin. Samtidigt har de också uppdaterat editeringsbiten så det är lättare att snabbt rita in rätt typer av kurvor, utan att behöva slita sitt hår för att lyckas hitta varje punkt med musen. Det går också att mata in värden numeriskt, samt även ställa in tidsspann för ett helt förlopp. Tack för det!

Nu när jag arbetat i WaveLab Pro 11 ett tag har jag blivit bortskämd med de nya automatiseringsfinesserna. Jag bönar och ber till de allsmäktiga utvecklarna att de låter dessa funktioner smitta av sig på kommande versioner av Cubase/Nuendo.

En annan enkel, men ack så bra, uppdatering, är att Steinberg lagt till A/B-jämförelse för alla VST-pluggar, både version i 2 och 3.

Supervision

WaveLab har länge, förmodligen ända sedan version 1, varit ett av de program som erbjuder mest och bäst visualisering av ljuddata via olika mätare. I nya versionen lånar man dessutom in Supervision från Cubase och Nuendo. Denna funktion gör det möjligt att bygga egna, fullt skalbara visningsmiljöer, och i samlingen får vi modulerna Signal, Spectral Domain, Phase, Spatial Domain, Waveform och Other. Mycket geschwindt att ha till hands och det bjuds också på en bra bredd med presets, allt från mix-anpassade till mastering-diton med loudness-standarder och annat viktigt.

Nya pluggar

Förutom en massa fina tweaks i själva programmet har tillverkaren gjort tillägg i den interna plugin-floran. Totalt åtta nyheter rör det sig om, varav sex är tagna från systerprogrammen som tidigare nämnts.

Den stora nyheten i Frequency 2 är dynamisk hantering av signalen, alltså att vi kan sidechaina mot olika frekvensspann och vart och ett av de åtta banden i denna plugin kan ha sin egen input – antingen interna eller från externa kanaler. Det innebär att du på galet ingående nivå kan skära ut alternativt boosta frekvenser i relation till vad som händer på andra kanaler. Squasher erbjuder både up- och downwardkomprimering vilket i klarspråk gör att vi både kan köra den traditionella varianten – pressa ned ljudet som går över en viss nivå – men man kan även pressa upp ljud som går under en annan. Det gör att man verkligen kan få dynamiken att slava efter ens eget tycke och smak. Frekvensbanden är tre till antalet och respektive spann ställs in steglöst via en grafisk förhandsvisning. Var och en har sina egna reglage, som exempelvis drive och gate.

Medan man definitivt kan använda Squasher på en masterbuss för att fläska till sitt sound, kommer den ändå mer till sin rätt på enskilda

spår och bussar. Den är oerhört bra på att verkligen separera och dela in de olika elementen i låten och motverka grötiga ljudbilder (brasklapp: givetvis kan ibland en sådan ljudbild vara det man vill ha, men det är ju trevligt att välja själv). Med den här pluggen kan du göra allt från att ta fram bettet i en lead-synt/gitarr, tämja en fladdrig bas (basisten rår den dessvärre inte på) samt även lyfta upp exempelvis delay- och reverbsvansar som ofta maskas bakom annat.

Imager låter oss i upp till fyra band placera ljudet i stereofältet. Du kan alltså inom fyra helt oberoende och ställbara frekvensband välja mellan mono och full stereo-bredd. I pluggen finns också väldigt bra grafisk återgivning och den är ett framtida måste i både mix- och mastering-situationer.

Multidisten Quadrafuzz 2 är något av en modern klassiker och en av de pluggar som icke-Steinberg-DAW:are brukar vara avis på. Här jobbar vi i upp till fyra band och med olika typer av distorsion på varje: Tape, Tube, Dist, Amp och Decimator. Varje band har egna reglage för drive, gate, bredd, panorering och mix. När jag personligen använder denna i Cubase brukar det vara för just dist-effekter, men jag vill slå ett slag för att den i mastering kan användas mer subtilt, och den får till minst lika bra värme som de flesta av de hajpade och dyra tredjepartspluggar som – med en retro-tår i ögonvrån – erbjuder kreativ smuts.

Mixconvert V6 och VST AmbiDecoder ger oss olika sätt routa om flerkanals- och Ambisonics-ljud på olika sätt. Jag hoppas att fler börjar ta det här med att kontrollera kompatibiliteten med traditionell stereolyssning på allvar nu när vi får så här fina verktyg. Det är långt ifrån sällan som dialog drunknar i bakgrundsljud och soundtrack när man inte lyssnar i multikanal, till exempel gammal tjockteve på landet.

DeReverb är en av de nya WaveLab-unika pluggarna och som namnet antyder jobbar den med att via analys av ljudmaterial skapa impuls-responser för att tvätta bort rumsklang från ljud. Du utgår från fem olika algoritmer: Smooth, Musical, Rhythmic, Strong och Speech. Därefter kan du enkelt göra fininställningar i fyra olika band och procentuellt ställa in hur hårt pluggen ska jobba med reduktionen av blöt signal. Ett bra verktyg att ha tillhands när man exempelvis spelat in podcast i ett icke helt optimalt utrymme. Ett hett tips är att inte stirra sig blind på namnen på de olika algoritmerna. Under testperioden har jag märkt att olika grundmaterial kräver olika varianter. En röst kan på en inspelning bli bättre om du använder Musical och inte Speech. Kanske hade det varit bättre att döpa algoritmerna till något mindre specificerat? Ingen big deal, bara en tanke.

Lin Pro Dither är också den unik för just WaveLab 11 och här har man samarbetat med MAAT Audio för att erbjuda oss flera olika noise-shapes och avancerade ditheringalternativ. Nu ska jag vara helt ärlig och villigt erkänna att jag inte har vidare koll på kvalitetsskillnaden mellan olika dithering-varianter. Och för er som inte vet vad det handlar om så kan hela konceptet beskrivas med att man genom att lägga till olika nivåer av knappt hörbart brus maskerar missljud som annars kan uppkomma när man går från ett högre bit-djup till ett lägre. Det är det sista som görs i kanalkedjan när du till exempel exporterar ditt 24-bitarsprojekt till en 16-bitars wav.

Medan vi ändå är inne på pluggar så vill jag klämma in att den för externa ljudbussningar uppdaterats så man får bättre koll på både in- och utvolym, och nu finns även stöd för egna bilder. Du kan nu i varje projekt alltså plåta inställningarna på din jätteballa

vintage-kompressor så att du enkelt kan ratta in samma inställningar när du öppnar WaveLabprojektet om tre veckor.

En annan enkel, men ack så bra, uppdatering, är att Steinberg lagt till A/B-jämförelse för alla VST-pluggar, både version i 2 och 3. Det gör det alltså möjligt att köra sådana jämförelser även med plugins där tillverkaren själva inte lagt till denna funktion. Egentligen borde detta varit standard hos alla värdprogram redan från början, kan man nu påstå i all sin efterklokhet.

Podcast-prylar

Efter att WaveLab 10 (både Pro och Elements) släpptes lanserade Steinberg ett annat derivat av mjukvaran – strömlinjeformat och specialanpassat för podd-producenter. Namnet på denna är WaveLab Cast och nu när storasyskonen i programfamiljen nått version 11, har funktioner från denna specialare också lyfts in i Pro och Elements. Här rör det sig om enklare One Knob-lösningar som ger snabba – och oftast riktigt bra – resultat. Dessa funktioner återfinns i Master-sektionen, och även om proffs kanske kan fixa det genom de vanliga verktygen, är de från Cast-versionen bra att ha till hands; ibland vill man ju bara göra något snabbt. Det rör sig om lättanvända och situationsanpassade verktyg som DeHummer, DeNoiser, DeEsser, Voice Exciter Reverb, EQ och Maximizer.

Även andra spårverktyg har flyttat med från Cast till Elements och Pro, som till exempel ducking-hantering, som är väldigt enkel att följa för oss som annars kanske lätt virrar bort oss i sidechain-djungeln.

Vi kan nu även sköta själva podd-distributionen direkt inifrån WaveLab. Podcast Hoster support låter oss ladda upp de färdiga avsnitten direkt till Buzzsprout, Castos, Blubrry, Captivate, PodBean, Soundcloud och Spreaker.

Smått och gott

Förutom de nya funktioner och tillägg som vi betat av här finns så klart en hel del annat nytt, som inte nödvändigtvis syns, utan snarare märks. En efterlängtad uppgradering, helt i tidens anda, är att WaveLab nu har stöd för

Jag är personligen väldigt nöjd med hur WaveLab har utvecklats, speciellt under de senare åren.

multicore-processorer. Detta kommer mest till sin rätt i större Audio Montage-projekt, med massor av spår och effekter på både kanaler och clips.

Det har även hänt saker i själva filhanteringen i programmet. Då WaveLab går att använda i så många olika dimensioner är det inte svårt att bli lite förvirrad. Det är ändå på sin plats att ge Steinberg en eloge då man lyckas bra med att göra det så överskådligt som det bara går.

Vi som jobbar med ljud till rörlig bild kan nu dessutom glädja oss åt att vi enkelt kan bounca ut och byta själva ljudspåren i ett projekt utan att behöva rendera själva videofilen. Vi vet ju hur det brukar sluta: man har kanske inte stenkoll på just video, och vips har man förstört filmkvaliteten eller lyckats få ut en ny videofil som är 15 gånger större än ursprungsfilen. Genom att kunna separera ljud- och video-biten blir det mycket smidigare arbetsgång även i dessa fall.

Jag är personligen väldigt nöjd med hur WaveLab har utvecklats, speciellt under de senare åren. Från att hamnat lite i skymundan, som en bieffekt av att DAW-programmen fått allt bättre stöd för editering, visar Steinberg var skåpet ska stå. WaveLab inte bara förbättrar och effektiviserar flödet. Via multikanalshanteringen går programvaran även i bräschen för hur man kan hantera många spår på samma gång på ett väldigt överskådligt sätt.

Track Lanes och multikanalsstödet – som med fiffig routing via Master-sektionen gör att vi kan nyttja uråldriga mono-pluggar i surroundmiljöer – är goda exempel på områden där vardagen för professionellt post-arbete nu blir smidigare.

De nya effekterna är ett väntat tillskott, då de flesta av dem redan funnits en tid i både Cubase och Nuendo. De två ”riktiga” nyheterna i detta sammanhang, DeReverb och Lin Pro Dither, skäms verkligen inte för sig, men det är inte effektpluggarna som är grejen med uppgraderingen till WaveLab Pro 11: Det är den konceptuella evolutionen som gör det. —