Aktuellt

Text: Mats Grundberg Nyhetstips? Mejla news@hansenforlag.se

Mycket nytt i Cubase 12

Steinberg Cubase 12 har landat, och med den kommer en rad nya funktioner och hanteringsmässiga förbättringar. En av höjdpunkterna är utökat stöd för externa MIDI-kontroller, med automatisk identifiering och förbättrade mappningsmöjligheter. En annan är att Chord Track-funktionen kan skapa MIDI-ackord från ljudfiler, ytterligare en att volymautomatiseringen är exakt ner på samplingsnivå. VariAudio-funktionen har försetts med en Scale Assistant som underlättar justeringar av tonhöjd och rytmik, medan Audio Warp nu kan justera tajmingen på flera spår samtidigt. Bland övriga nyheter märks FX Modulator, en samling modulationseffekter med avancerad enveloppstyrning, en ny kraftfull limiter kallad Raiser, förbättrade och mer flexibla Logical Editors, ljudexport med sidechain-stöd och förbättrad crossfade-hantering. Med Pro- och Artist-versionerna följer även pianot Verve, som uppges ha en mjuk, stämningsfull karaktär. Cubase 12 ger direkt stöd för Apples M1-processorer och MIDI över bluetooth under Windows 10 och högre och kräver inte längre någon hårdvarunyckel. Priser: Pro: 579 euro, Artist: 329 euro, Elements: 99,99 euro.

Tillverkare: Steinberg, www.steinberg.net

Ödsligt lågmälda stråkar från Spitfire

Spitfire Audio Cinematic Frozen Strings är ett stråkbibliotek som med en minimal ensemble utforskar det ödsligt lågmälda. Cinematic Frozen Strings ingår i Spitfires lågprisserie Originals och uppges vara inspirerat av företagets Albion Tundra. Medan stråkensemblen i Tundra består av 56 musiker har detta dock endast åtta: fyra violiner, två celli och två kontrabasar, vilket ger en intimt detaljerad klang som lämpar sig väl att komplettera andra stråkar med men som fungerar lika väl på egna ben. Här finns totalt tolv speltekniker som alla presenteras på låga dynamiska nivåer, på gränsen till tystnad, och med ett uttryck som beskrivs som nordiskt isig ödslighet. Bland teknikerna, som i experimentell anda inte hör till de vanligaste, kan nämnas flautando med sordin, sul tasto till sul ponticello och den tremololiknande col legno tratto. Ensemblen har spelats in ur tre mikrofonperspektiv som kan blandas valfritt, och biblioteket, som väger in på 2,8 GB, använder Spitfires egen uppspelningsmotor. Pris: 29 euro.

Tillverkare: Spitfire Audio, www.spitfireaudio.com

USB-C-baserat Zen Q-interface från Antelope

Antelope Audio har släppt en USB-C-version av ljudinterfacet Zen Q Synergy Core. Det har samma kompakta, skrivbordsanpassade hölje som sitt thunderboltförsedda syskon, och förutom skillnaden i gränssnittet mot värddatorn är alla specifikationer desamma. Enheten är försedd med fyra analoga ingångar: två kombinerade mick/linje/ instrument-anslutningar på baksidan och två instrumentingångar på framsidan. De analoga utgångarna utgörs av ett balanserat monitorpar, ett balanserat linjepar samt två självständiga hörlursutgångar. Dessutom finns S/PDIF in/ut och Adat in. På ovansidan sitter en färgdisplay med bland annat nivåmätare, en stor ratt och tre knappar med vilka man når samtliga funktioner och kopplingar som den medföljande mjukvaran erbjuder. Zen Q stödjer upp till 24 bitar/192 kHz, är utrustad med Antelopes välrenommerade 64-bitarsklocka och har omvandlare med en dynamik på upp till 127 dB. Med enheten följer också 37 pluginmoduler som får kraft från en intern processor, med allt från studioeffekter till gitarrförstärkare. Enheten funkar utan drivrutiner under MacOS och Windows och strömförsörjs via USB-porten. Pris: 899 euro.

Tillverkare

Antelope Audio, www.antelopeaudio.com

Baklängeseffekter i realtid med Mirror

United Plugins och JMG Sounds presenterar Mirror, en plugin som kan effektlägga och spela upp ljud baklänges – i realtid.Tillverkaren nämner virveltrumma som ett exempel på populära ljud att spela upp baklänges men Mirror fungerar på alla tänkbara källor, bland annat för att ge trumloopar ökat rytmiskt liv, krydda arpeggion och leadstämmor, spejsa till röster och klangmattor eller för övergångseffekter. Att pluggen arbetar i realtid innebär att effekten appliceras innan originalljudet spelas upp, vilket låter som trolleri, men Mirror använder sig av en falsk latencyrapportering, vilket innebär att den skapar tid åt sig själv att bearbeta ljudet medan värdprogrammets ljudbuffert fylls. Fiffigt. Gränssnittet innehåller reglage för att styra förhållandet mellan det bearbetade och originalljudet, för att applicera reverb, för att trimma svansen på effektljudet och för att mjuka upp transienter. Dessutom finns ett hög- och ett lågpassfilter ombord. Mirror arbetar i upp till 192 kHz och stödjer alla pluginformat under MacOS och Windows. Pris: 69 euro.

Tillverkare: JMG Sound, www.unitedplugins.com

Virtuellt hemmakeyboard à la 50-tal

Med M-Tron MkII har GForce gjort en virtuell version av de sällsynta dubbelmanualiga instrumenten Mellotron MkI/ MkII och Chamberlin Musicmaster. Förlagorna tillverkades under 1950–60-talen och byggde precis som efterföljaren Mellotron M400 på förinspelade bandslingor som spelades upp när man tryckte ner tangenterna. De lanserades som instrument för hemmabruk, och hade på den ena manualen kompletta rytmer och kompinstrument och på den andra melodiinstrument, allt präglat av dåtidens dans- och underhållningsmusik. I M-Tron MkII har GForce samlat alla rytm- och melodiljud från förlagorna, 66 av vardera, och tack vare modern teknik kan nu alla loopar kombineras fritt i synk, och ljuden kan även transponeras med bibehållet tempo. Man kan också använda båda manualerna till loopar och på så sätt spela upp fyra rytmer samtidigt. Enligt GForce har mycket arbete lagts på att restaurera originalbanden med bibehållen karaktär, och alla melodiljud finns i två versioner, direktinspelade och uppmickade. M-Tron MkII fungerar både fristående och som plugin under Mac OS och Windows. Pris: 3 900 kronor.

Tillverkare: GForce Software, www.gforcesoftware.com

Programmerbar lättviktsbastopp från Darkglass

Darkglass Exponent 500 är en kompakt elbastopp med inbyggda effekter som kan redigeras via bluetooth. Toppen är stor som en Aladdin-ask och väger bara 1,65 kilo men kan leverera upp till 500 watt. Anslutningarna utgörs av instrumentingång, högtalarutgång på Speakon-don, hörlursuttag, DI-utgång på XLR med tillhörande jordlyft, effektloop, MIDI in, en USB-C-anslutning som används för såväl uppdateringar och MIDI som ljudinterface, samt ingång för nätkabel med spänningsväljare. På fronten sitter dedikerade rattar för ingångsnivå och mastervolym plus fem rattar, A–E, som kan kopplas till valfria funktioner. Här finns också en presetväljare med fem lägen och en mute-knapp, som när den trycks in aktiverar en stämapparat. Preseten kan programmeras med en app som finns för iOS och Android, och man kan fritt välja bland 22 olika effekter, liksom i vilken ordning de skall ligga. Enligt tillverkaren är Exponent 500 en komplett förstärkar/multieffekt-lösning för professionella basister. Pris: 999 euro.

Från drömskt till kaotiskt med Fragments

Arturia Efx Fragments är en ny effektplugin som bygger på granulär teknik. Med Fragments uppger Arturia att man förvandlat den komplicerade granulära syntestekniken till ett lättanvänt, inspirerande och musikaliskt verktyg för alla som tycker om att experimentera med ljud. Pluggen gör det möjligt att dekonstruera ljud av alla slag och omforma delarna på valfritt sätt. Till sitt förfogande har man tre granulära lägen, kreativa funktioner för manipulering av tonhöjder och klanger, modulation som kan skräddarsys samt inbyggda effekter, vilket sammantaget uppges ge stor flexibilitet. Enligt tillverkaren kan man med Fragments gå från det vackert drömska, skimrande ambienta till det kaotiska, metalliska och hackigt, stötigt rytmiska och allt däremellan. Pris: 99 euro.

Tillverkare: Arturia, www.arturia.com

Inspirationssynt från Kia

Biltillverkaren Kia har i samarbete med syntdesignern Arthur Joly och ljudproducenterna DaHouse Audio tagit fram en mjukvarusynt: move. ment. Under sitt arbete med reklamkonceptet ”movement that inspires” säger sig Kia via mätningar av människors hjärnaktivitet ha upptäckt att folk blir mer kreativa av att lyssna på musik och naturljud, och i skärningspunkten mellan just rörelse, musik, naturljud och en vilja att inspirera uppstod move.ment-synten. Den består av två huvuddelar, som kan mixas fritt. Den ena består av naturljud, som vind, skog, regn och fåglar, och aktiveras som ett slags skärt brus. Den andra är en mer traditionell, spelbar synt med en oscillator och några olika vågformer, ett filter, en ADSR-envelopp och reverb. Huruvida move.ment kan bli den inspirationskälla för musikskapare som Kia verkar hoppas på återstår att se, men den kostar inget att ladda ner och testa – eller för den delen behålla – och fungerar fristående och som plugin under MacOS och Windows. Pris: gratis.

Tillverkare: Kia, www.worldwide.kia.com

Nya Evo-monitorer från Focal

Focal har utökat sitt studiomonitorsortiment med modellerna Alpha 80 Evo, Alpha Twin Evo och Sub One. Den förstnämnda är en Evo-uppdaterad tidigare modell, vilket innebär att det 8 tum stora baselementet försetts med ett membran av kolfiber och att XLR- och phonoingångarna kompletterats med en balanserad teledito. Diskanten hanteras av en inverterad 1-tums dome tweeter av aluminium. Elementen drivs av var sitt slutsteg som ger 106 dB ljudtryck, och frekvensåtergivningen är 38 Hz till 22 kHz. Alpha Twin Evo är en ny konstruktion med dubbla 6,5-tums baselement och en tweeter. De tre elementen drivs av var sitt slutsteg som kan producera ljudtryck upp till 108 dB och frekvensåtergivningen är densamma som hos Alpha 80 Evo. Sub One är utrustad med två 8-tumselement med dubbla kolfibermembran som återger ljud ner till 32 Hz och genererar ljudtryck upp till 114 dB. Den är också försedd med reglage för att justera delningsfrekvens, volym, fasförhållande och polaritet. Priser: 534, 665 respektive 1022 Euro.

Tillverkare: Focal, www.focal.com

Helix-baserade gitarrförstärkare från Line 6

Line 6 har släppt en ny förstärkarserie, Catalyst, som bygger på samma digitala teknik som Helix-pedalerna. Catalyst är dock kompletta tvåkanaliga komboförstärkare som hanteras som traditionella gitarrförstärkare men som också bjuder på utökade funktioner. Serien består av tre modeller: Catlyst 60, 100 och 200, där siffran anger uteffekten i watt. Med en dämpsats kan effekten halveras, ställas på 0,5 watt eller ljudet till högtalaren strypas. Ombord finns sex förstärkarmodeller som täcker allt från rent ljud till hi gain-dist. Här finns också en boostkrets och sex reverbtyper plus arton ytterligare effekter. Ljuden kan redigeras på djupet via en app som finns för både mobila enheter och datorer. Bland övriga funktioner ingår en linjeutgång på XLR, effektloop, möjlighet att ansluta direkt till slutsteget, MIDI samt en USB-port som fungerar både för appkommunikation och som ett fyrkanaligt ljudinterface. Enligt tillverkaren fungerar Catalyst lika bra i livesammanhang som i studio och för övning. Priser: 3 925 kronor, 5 340 kronor respektive 6 930 kronor.

Tillverkare: Line 6, www.line6.com

Förfinad kompressorplugin från PSP

Impressor är uppföljaren till PSP Audiowares kompressorplugin Mixpressor. Enligt PSP är Impressor en kompressor som arbetar med mycket hög precision, oavsett om den används på enskilda spår, bussar eller hela mixar. Den emulerar karaktären hos klassiska rör- och optiskt uppbyggda hårdvaruenheter, arbetar i såväl Peak- som RMS-läge, erbjuder en mängd soft knee-karaktärer och är försedd med en flexibel sidechain-funktion som kan kopplas om mellan interna och externa signaler och som har ett justerbart filter som gör det möjligt att använda kompressorn som de-esser eller för att reducera pumpande effekter. Utgången kan ställas om mellan att agera antingen brick wall-limiter eller mjuk överstyrningskrets. Förutom en rad förbättringar och förfiningar av ljudkvaliteten är en avgörande skillnad mot föregångaren det nya gränssnittet, som är skalbart och mer högupplöst än tidigare. Impressor stödjer alla pluginformat under MacOS och Windows. Pris: 99 US dollar.

Tillverkare: PSP Audioware, www.pspaudioware.com

Mobilt ljudinterface från Presonus

Som namnet antyder är Presonus AudioBox GO ett ljudinterface där mobilitet är en nyckelegenskap. Följaktligen är AudioBox GO mycket kompakt, strömmatas av värdenheten via USB-C och fungerar med såväl Mac- och Windows-datorer som iOS- och Android-enheter. Den är försedd med två ingångar, en högohmig instrumentingång och en kombinerad mikrofon/linje-ingång med valbar 48 volts fantommatning, och utgångar i form av två balanserade monitoranslutningar och ett hörlursuttag. Reglagen består av gainrattar för de båda ingångarna, separata volymrattar för monitorer och hörlurar samt en mixratt för att balansera det inkommande ljudet med det som spelas upp från värdprogrammet. Micksteget uppges vara lågbrusigt och dynamiskt och erbjuder upp till 50 dB förstärkning, medan omvandlarna uppges vara av studioklass med stöd upp till 24 bitar/96 kHz. Pris: 79 euro.

Musikaliska landskapsbilder med Habitat

Tillsammans med producenten av elektronisk musik Dominik Eulberg har Orchestral Tools tagit fram mjukvaruinstrumentet Habitat. Habitat har tre utmärkande beståndsdelar: samplingar av symfoniska orkesterinstrument, elektroniska instrument och fältinspelningar av naturljud; de senare är en följd av Eulbergs passion och arbete vid sidan av musiken som biolog och konservator. Grunden utgörs av de symfoniska instrumenten, som är inspelade på samma vis som tillverkarens övriga orkesterbibliotek, medan de elektroniska är hämtade från Eulbergs samling av legendariska analoga syntar. Naturljuden omfattar inspelningar från olika biologiska miljöer – därav namnet Habitat – som bergstrakter, sjöar, våtmarker och hav och representerar såväl olika årstider som tider på dygnet. De tre ljudtyperna kan kombineras och morfas mellan fritt och ger enligt tillverkaren en bred palett av unika ljud och stämningar som passar allt från ljudläggning och film till electronica. Pris: 229 euro.

Tillverkare: Orchestral Tools, www.orchestraltools.com

Effektivare notskrivning i Dorico 4

Steinberg har släppt Dorico 4, en uppgradering som innehåller förbättringar i alla versioner av notskrivningsprogrammet. Huvudnyheterna utgörs av funktioner som effektiviserar arbetsflödet. Inskrivningsläget har fått en key editor som är synkroniserad med notskriften och som medger redigering av all slags MIDI-information. MIDI-filimporten har fått en ”smart” funktion som automatiskt tolkar och adresserar olika spår till rätt instrument. Programmet kan nu också, såväl vid realtidsinspelning som import, fördela musiken på olika stämmor, vilket besparar mycket efterbearbetning. Insert-funktionen medger nu att nya noter kan läggas till utan att efterföljande flyttas; man kan välja om det ska gälla alltifrån enskilda notsystem till hela partitur. Bland de många övriga nyheterna kan nämnas möjligheten att enkelt omvandla melodik och rytmisering komplett med alla utförandenoteringar, inbyggda piano-, gitarr- och truminstrument som kan spelas på med beröringsbara enheter, en förenklad spåröversikt jämte en kraftigt förbättrad mixer i uppspelningsläget samt direktstöd för Apples M1-datorer. Dorico 4 är också första programmet ut som använder Steinbergs nya licensieringsmetod, utan hårdvarunyckel. Prisexempel: 5 905 kronor/1 019 kronor (Pro/Elements).

Tillverkare: Steinberg, www.steinberg.net

Klassisk Hiwatt-topp i pluginformat

Nembrini Audio presenterar en ny gitarrförstärkarplugin: Hivolt 103 Custom Guitar Amplifier. Pluggen emulerar den klassiska Hiwatt DR103-toppen från 1970 med Partridge-transformatorer och handlödda kretsar. Den har två kanaler, Brilliant och Normal, med var sina Hi- och Low-ingångar, volymrattar och en gemensam uppsättning tonkontroller. Liksom på originalet kan kanalerna bryggkopplas och blandas för utökad ljudvariation. Pluggen innehåller också emuleringar av sex högtalarlådor och fyra riktbara mikrofoner med steglös inställning av vinkel och avstånd, liksom en mixer med reglage för solo, mute, pan och volym. Dessutom kan man ladda in och samtidigt spela genom upp till tre IRfiler från tredje part som kan blandas fritt. En browser förenklar letandet bland IR-filerna. Sist men inte minst finns en noise gate och en funktion som kallas cleaner och som kan reducera bumlighet och hårdhet i ljudet. Pluggen stödjer formaten VST2, VST3, AAX och AU under MacOS och Windows. Pris: 137 US dollar.

Uppgraderad mickförstärkare från Black Lion Audio

Black Lion Audio har uppgraderat sin tvåkanaliga halvrackstora mikrofonförstärkare Auteur till mkIII. På den nya modellen har XLR-ingångarna kompletterats med var sin teleingång som kan hantera både instrument- och linjenivåsignaler, de senare balanserat eller obalanserat. Den har också försetts med nya utgångstransformatorer från Cinemag, som uppges ge en vintage-inspirerad färgning med kraftfull botten. Kombinationen med ingångsstegets moderna IC-baserade, snabba och ofärgade karaktär ger enligt tillverkaren det bästa av två ljudvärldar. Att det låter bra utgår vi ifrån, med tanke på företagets gedigna rykte som modifierare av mikrofonförstärkare. I övrigt är funktionerna och specifikationerna i stort sett oförändrade: balanserade teleutgångar, valbar 48 volts fantommatning, –10 dB dämpsats, polaritetsvändare, 10 Hz till 30 kHz frekvensomfång samt upp till 62 dB förstärkning. Med enheten följer en 24-volts nätadapter och öron för rackmontering. Pris: 524 euro.

Tillverkare: Nembrini Audio, www.nembriniaudio.com Tillverkare: Black Lion Audio, www.blacklionaudio.com

Ableton Link till Cubasis

Steinbergs inspelningsprogram för mobila enheter, Cubasis, har nått version 3.4. Huvudnyheten är att programmet nu stödjer Ableton Link, vilket gör att det kan samspela med Ableton Live och andra musikprogram som stödjer Link-funktionen. Bland de många ytterligare förbättringar som kommer med Cubasis 3.4 framhålls att det markerade området på tidslinjen med en enkel gest kan flyttas till en ny plats vid inspelning, att det tillkommit knappar med vilka man på ett enkelt sätt kan bygga ackordföljder, att man med en ny timestretchfunktion snabbt kan justera hastigheten på en MIDI-sekvens och att State Save-funktionen nu garanterar att ett projekt ser exakt likadant ut när det öppnas som när man lämnade det. Sist men inte minst har den underliggande tekniken setts över så att prestandan förbättrats under iOS och Android. Priser: 49,99 euro på Apple App Store, 29,99 euro på Google Play Store.

Text: Gunnar E Olsson Foto: Hangar Nord

Äntligen en egen landningsplats

Ibland tar sig musiken underliga vägar. Vår vän Thomas Kristiansson – han med TK Audio, ni vet – berättade på sin facebooksida i höstas att det fanns en bra platta att lyssna på. Hangar Nord. Vi lyssnade, och sen var det kört…

Hangar Nord. (Från vänster) Hans Gardemar, Mikael Nord Andersson och Martin Hansen.

Sist jag blev helt golvad av en platta, var när jag lyssnade på en annan svensk produktion, gruppen Exit North. Det är förstås bara en tillfällighet att även dagens gruppnamn pekar norrut. Eller … det är kanske ödet som styr mig mot dessa krafter, som båda lyckats fånga det nordiska vemodet.

Gemensamt för både Exit North och albumet Hangar Nord är också den oerhört lyhörda och känsliga produktionen. Där Charles Storm drog det tyngsta lasset med Exit North har dock alla tre medlemmarna i Hangar Nord bidragit med massor av input. Projektet startades i januari 2017 och plattan släpptes i mitten av 2021. Plattan har spelats in och mixats i Nord Studio, The Garage, Gardemar Studio och Peppermint Park.

Hangar Nord

Vi anar att namnet på både gruppen och plattan kan vara en sammansättning av HANsen, GARdemar och NORD. Trion består nämligen av Martin Hansen, Hans Gardemar och Mikael Nord Andersson. Tillsammans och var och en för sig har man tidigare jobbat med artister

– Jag kommer från en spelmansfamilj i Dalarna. Min pappa var traktens dragspelare, och jag halkade med honom i väldigt tidiga år ut på spelningar. Det blev fiol och gitarr. Fiol ingick i konceptet och gitarr tvingade jag mig till … det, och det långa håret. Det var inte populärt däruppe, det kan jag lova dig. Jag berättar att jag förstår precis hur det var, eftersom jag växte upp mitt i Värmland, med precis samma problem. Martin å sin sida kommer från Danmark från början. – Min pappa spelade trummor, och det höjdes en del på ögonbrynen när jag ville ha en synt, när jag var tolv. Varför skulle jag ha ett instrument där man bara kunde spela en ton i taget? Det blev en Korg MS-20. – Men det som mest intresserade mig var att spela in och sitta och ”fnula” i studion, så jag gick ljudingenjörsutbildning i Piteå mellan -95 och -97, och lyckades sen få praktik på Europa Studios i Stockholm. Redan efter ett par veckor fick jag frilansa som tekniker och träffade Micke som precis hade köpt studion. The rest is history… – Jag och Martin har producerat nåt så in i helvetes många grejer tillsammans, allt ifrån TV-serier, filmer, till dansband. Micke och jag har sjungit väldigt mycket – Och tyska hårdrocksband, inflikar Martin. – Och ryskt neo-klassisk, speed-metal… Vi har varit där stämmor på de produktioner vi har gjort. Vi har och nallat.

sjungit tillsammans i 20 år… MARTIN HANSEN Och hur började det för Hasse?

– Det är ganska likt Mickes. Min mor och far träffades och gifte sig uppe i Leksand. Farsan hade ett band som hette som Scorpions, Roxette, Lena Philipsson, Björn Skifs och många fler. Alla Gardemar & Kompani, och när de sedan flyttade till Örebro kom jag instrument (utom några stråkpålägg) på plattan hanteras av trion, och och brorsan rakt in i en familj där morsan sjöng och farsan spelade en även sången kommer från de tre rutinerade musikanterna. massa instrument. Det var mycket jammande och folkmusik och sånt. Det är första gången jag gör en intervju via Zoom, och vi kan på så sätt Min farsa var i första hand klarinettist, men han var också gitarrägare, både se och höra varandra, trots att vi sitter på olika platser i Sverige. och jag har fortfarande kvar hans gamla Levin orkestergitarr, som han Martin Hansen sitter i sin studio/replokal/syntförvaring vid skrev många kupletter på.

Odenplan, Hans Gardemar sitter på KMH (Kungliga Musikhögskolan) Fadern, som var oskolad, tyckte att sönerna borde lära sig musiken mer där han undervisar och handleder framtidens musikproducenter, och grundligt. Det blev tidiga pianolektioner för Hasse, och Musikhögskola herr Nord hittar vi på Österlen, där han även har sin studio. direkt efter gymnasiet. – Jag gick ut Musikhögskolan -86, och jobbade med [Lena]

Bakgrund Philipsson samma år. Sen kom Micke med -87. Vi gjorde en massa

Mikael ”Nord” Andersson (låt oss kalla honom för Micke i fortsätt- gig tillsammans som frilansmusiker. Det var TV-produktioner och ningen) berättar om sin uppväxt. allt möjligt…

– Vi har gjort ett gig med både Hasse Alfredsson och Povel på samma gig. Det är stort, inflikar Micke. – Jag måste få berätta en historia där, fortsätter han. Jag ville lära mig läsa noter, och sprang på Hasse nånstans på Söder och sa att du måste lära mig läsa. Han sa bara: ”Det bästa sättet är att bara kasta sig rakt in i elden. Har jag nåt gig så hör jag av mig”. – Sen ringde han alldeles strax efter, och då var det just det här giget, och dom första noterna jag får är Povel Ramels Birth of the Gammeldans. 13 sidors jävla partitur! – Vi brukar skratta när vi ser framför oss hur jag står på hårdrocksmanér med ena foten på monitorn och läsglasögonen på näsan, och försöker lista ut var i helvete vi är nånstans. – Ditt största bekymmer var ju hur du skulle vika skiten, avslöjar Hasse. Du stod som med en bilkarta. Jag önskar jag hade tagit en bild på dig i det läget! – Milan [Peter Milefors] ödmjukade sig och viskade: ”Kom ska jag lära dig hur man viker dom här papperen!” – Men jag måste intyga att det jag sa var korrekt. Det är den enda sättet, påpekar Hasse. – Ja, jag är väldigt tacksam, lovar Micke.

Ett nytt projekt

Men hur träffades de tre musikanterna varandra? Hasse berättar… – Micke och jag träffades redan 1987, genom Rutger Gunnarsson som var kapellmästare för Lena Philipssons kompband. Vi var båda med i bandet. Sen jobbade vi även ihop på Rocktåget, runt -91. – Jag träffade Martin första gången när vi spelade med Björn Skifs, och där träffade vi även Micke.

Var uppstod tanken med att skapa Hangar Nord?

– Det var en trött känsla på en flygplats i Berlin, säger Micke. Då hade vi gjort en produktion med ett band, där vi hade gjort väldigt mycket, så jag tänkte kanske bara högt: Varför gör vi inte något själva? Vore det inte läge nu? I stället för att vi gör allt det här åt andra? – Då visste vi egentligen inte åt vilket håll vi ville gå, för vi har ju ganska många musikaliska influenser, fortsätter Hasse. Sen fanns det ju gemensamma musikaliska nämnare, som vi kunde ta av.

Martin tar vid.

– Det fanns ju aldrig nån riktning från början. ”Vi ska göra den här typen av grej…” Det var mer: ”Vi sätter oss och ser vart det bär.” – I början var det mest instrumentalgrejer, men sen började det komma andra idéer, och då stod vi inför frågan: ”Vem ska sjunga?” Det var ingen som ville göra det, så det blev jag och Micke som sjunger stämmor hela tiden. – Det finns också en anledning till att vi sjunger båda två. Då slipper vi bli bedömda ensamma som sångare, säger Martin.

Vi konstaterar att många gitarrister kan sjunga, men av någon anledning gör man inte det ändå. Rösten är så personlig – nästan privat. Att sjunga är att blotta sig så mycket mer än vad man gör som instrumentalist.

Det är faktiskt aldrig nån som sjunger ensam på plattan, och stämmorna är väldigt tajta, och likartade i karaktär. Martin förklarar: – Micke och jag har sjungit väldigt mycket stämmor på de produktioner vi har gjort. Vi har sjungit tillsammans i 20 år…

Och beträffande tajtheten? – Jag har använt mycket VocAlign på andra artister genom tiderna, men på oss är det ingenting av den varan. – Som jag minns det, så tyckte vi att det var svårt att kliva fram som leadsångare, efter att ha jobbat som körsångare på så många produktioner, berättar Micke. Det var då vi testade idén att göra som Everly Brothers, där stämsången är själva idén. Vi var lite för blyga för att sjunga solo. Kanske på nästa produktion…

Beträffande instrumenteringen… – Av och till har vi väl varit lite här och där och petat på grejer som varit utanför våra spjutspetsområden. Även om strängar och sång varit min grej, kan det hända att jag lagt nån synt nånstans, men det finns ingen anledning för mig att vara inne i Hasses professionalism och fara, säger Micke. – Det finns egentligen inget som är uttalat. Vi har naturligtvis områden där vi är mest bekväma, men skulle det var att en elbas är närmast mig, och jag kommer på två toner som behöver läggas, så kan jag lika gärna

Eller som Hasse uttrycker det: – Jag njuter ju av att det är tre producenter som jobbar ihop. Det innebär hela tiden att nån kan producera de andra, i vilken riktning som helst. Jag önskar att man alltid hade en producent med sig när man jobbar ensam. Det är svårt att prodda sig själv.

Lite mer om instrumenteringen… Hur har det funkat med trummorna?

– Det är programmerat, berättar Martin. Jag har spelat in så mycket trummor genom tiderna att jag fått en viss känsla för hur det ska vara. Det finns ju så otroligt bra verktyg idag. Jag har använt en kombination av alla möjliga samplingsbibliotek. Slate [Digital] har Man betonar att Micke är gruppens lead- jag använt en del, och många av standardbiblioteken som finns i [Native Instruments] Kontakt. Jag tycker att Abbey gitarrist, och att Martin och han lägger alla Road 50s och 60s är otroligt bra, framför allt när man ska ha vispar och sånt.gitarrer. För övrigt finns inga vattentäta skott. – Jag hittade också ett udda bibliotek där 14 trummisar spelar på samma gång, Wavesfactory Drum Circle. Och naturligtvis har vi använt Toontracks Superior Drummer.

lägga det som Micke, förklarar Hasse. – Det är samma sak med keyboardgrejerna. Martin spelar till exempel pianointrot på ”Parachutes”, och det kom till när det var inspiration från Martins sida. Så måste det få vara i det här projektet. Vi har inga fackliga förhandlingar om vem som måste göra vad.

Man betonar att Micke är gruppens lead-gitarrist, och att Martin och han lägger alla gitarrer. För övrigt finns inga vattentäta skott.

Alla tre är också eniga om att man gett varandra ett enormt stöd, och att man även vågat avbryta varandra under processen om nya idéer dykt upp. All inspelning har inte skett med alla tre på plats, men fördelen med att för det mesta ändå ha en annan person som bollplank är något man betonar. Både Micke och Hasse erkänner att man aldrig hade blivit färdig med sina pålägg om inte någon annan sagt att nu är det bra!

Gitarr

Ibland börjar man fundera…

Ett exempel är den arpeggiogitarr som Micke spelar på i A Thousand Years From Now. Den spelades in redan när man skrev låten, och det provades massor av andra gitarrer ända tills man till sist konstaterade att den första man provat, en Sandéngitarr, ändå lät allra bäst. – Jävlar vad det hölls på, konstaterar Micke.

Och apropå gitarrer. – Det är Martin och Sandéngitarrer som jag använt när det gäller akustiska gitarrer. På elsidan är det väldigt enkelt. Det är Johan Gustafssongitarrer som gäller. Jag har aldrig spelat på nåt bättre, så är det, berättar Micke.

– Jag har ägt över 100 gitarrer i mitt liv, men sen de här dök upp, står det fem av hans gitarrer, plus en lap-steel, som Johan också byggt. Det är mina arbetshästar. – Jag har också använt nån Esquire, men du har ju också dina gitarrer, Martin. – Ja, fast det är ju mer kuriosagitarrer, medger Martin. Vi har ju en diger samling, och ibland vill man hitta ett speciellt ljud för att ge det nån sorts originalitet. – Ett exempel är ju början på ”Safe and Sound”, där hörs en gammal Levin ”jesusknäppare”, som låter fantastiskt. 50 spänn på en loppis. Allt går att använda nånstans.

De har även använt en Weisenborn som Sandén byggt, en National El Trovador från 30-talet, och en Dobro square-neck från 40-talet – framför allt till slide-grejerna. – Det blir ju den lilla country-touchen. Att blanda brittisk prog-rock med en Dobro som spelas med stål, det blir en blandning som jag gillar. Ett arv är också en Levinbanjo Superior från 1926. På en låt, Domino, spelar vi slide på den. – Tillsammans med en Mellotron-sax, inflikar Martin. – Vi har också ett trick med Gretschgitarrer, där Micke har en Country Gentleman och jag har en 6120 från tidigt 60-tal, berättar Martin, och när vi skulle ha stora refränger på vissa produktioner la vi dem på varsin kanal med vibrato på. På Heavy Weather används det… – Och på Over You har vi det i verserna, säger Micke. En Boss VB-2 på ena sidan och en clean, rak, på den andra sidan. Det blir ett väldigt speciellt sound, lite ”Beatleskt”, lägger han till.

Snygg produktion med många instrumentalpartier

Jag ger grabbarna beröm för att de har varierat produktionen och soundet så mycket på plattan, och för de många instrumentalpartierna, som fungerar som smakfulla bryggor mellan sånginslagen. Man har gått in för att fånga stämningar, och det har man även jobbat med i sånglåtarna.

Press-releasen till plattan nämner influenser som Pink Floyd, Simon & Garfunkel, och Alan Parsons Project, men man anar även tongångar från 10 CC, Crowded House, och kanske framför allt bandet Klaatu (också det en trio). Klaatu var ett tämligen okänt kanadensiskt band som ryktades bestå av medlemmar från the Beatles, när deras första platta släpptes. Lustigt nog har ingen i Hangar Nord tidigare lyssnat på Klaatu, men man medger att det låter väldigt likt Beatles och förstår även att jag dragit paralleller med deras egen musik.

Hur var det med låtvalen inför plattan?

– Vi hade egentligen ingen deadline för att göra en platta. Vi hade ju inte bestämt vad det skulle bli av det här… Vi kom fram till att vi hade väldigt mycket musik. Plötsligt hade vi en färdig platta, berättar Hasse. – Man kan fråga sig: Är det bra när det är klart, eller klart när det är bra? tillägger Hasse. I vårt fall var det plötsligt bara klart. – Det blev ju rätt bra också, påstår jag, och får faktiskt visst medhåll från grabbarna.

De borde verkligen vara nöjda med slutresultatet, och det enda man har investerat är sin tid. De har tre studior att jobba i, med all tänkbar utrustning. Micke är sedan en tid bosatt i Skåne, där han även har sin studio, och Martin har sin studio i huvudstaden tillsammans med en kollega. Man riskerar med andra ord ingenting med att ge ut plattan, men har allt att vinna.

Pandemiåret har dock varit ”lite knepigt”, men Martin och Micke har jobbat oavbrutet med att producera gruppen Scorpions. Det har varit ett heltidsjobb de senaste tio åren, och inför en unplugged-konsert tog man även med Hasse, som fick stå för klaviatur, stråkar och arrangemang. Sen turnerade de också med Scorpions. – Kanske var det lite ur det som den här idén föddes också, berättar Micke. Vi hade gjort det rätt mycket och allt var rätt komplext.

Tid för mixning

Micke fick också Covid tidigt och ställde sedan in turnerandet och höll sig för sig själv nere på Österlen. – Tack och lov har jag en jättefin studio, så det har inte gått nån nöd på mig, men visst har jag saknat att vi inte har kunnat träffas… – De flesta låtarna fanns nog redan, mer eller mindre färdiga, innan Coronan slog till, säger Martin. – Det var väl också då du började med själva mixarbetet, inflikar Hasse.

Martin har varit ansvarig för hela mixningen, och någon extern mastering behövdes inte heller. Det var enbart kodning för CD:n som krävde en extern kraft [Uffe Börjesson]. – Mixning är Martins absoluta spjutspets, och där ligger han i världsoch vice versa. Det har ju hänt mycket på den fronten, speciellt när det gäller högtalarresponser [IR, eller impulssvar]. Där går det att få det oerhört autentiskt. – Det händer också att jag använder en fysisk förstärkare, men använder en IR som högtalare. Det rekommenderar jag varmt – framför allt om du bor i lägenhet. Det blir på riktigt! – Vi har använt Scuffham [S-Gear] ganska mycket. Där kan du använda enbart högtalardelen med impulsresponser. Du måste ju förstås ha en konverter, så du inte bränner stärkaren.

Micke använder där hårdvara från franska Two Notes, och hans favoritförstärkare är annars förstås Olsson, där han har en egen 40-wattsmodell, men också Maads från Skåne bygger fantastiska förstärkare, påpekar han. Även Martin har flera gitarrer på väggen i studion, men när det gäller förstärkare är han mer sparsmakad. Han har en gammal Vox AC-30 från 1962.

Var aldrig rädd för att använda en billig mick för att spela in ett dyrt instrument – till exempel en SM57 till en fiol för

en miljon. MIKAEL NORD ANDERSSON

– Jag tycker också att man ska använda vad som blir bäst för tillfället, säger han. Jag satt och kollade på vad vi har gjort egentligen. Jag tror det är på Dancing on the Verge of the Abyss, som det ligger några baklängesgitarrer. Där är det squarenecken som går igenom Scuffham-ampen, sen har vi bara vänt den i Logic. – Country goes flum alltså, skrattar

klass, säger Micke. Jag har inte känt något behov av att lägga näsan i blöt där.

Och Hasse håller med…

– Det bär mig emot, men där måste jag också berömma Martin, säger han, och får skrattarna med sig.

Den här plattan har gjorts i Logic, men man använder även Pro Tools till vissa delar. Martin har till och med anpassat kortkommandona i Logic efter Pro Tools, så han inte ska sitta och trycka på fel knappar hela tiden.

På låten Safe & Sound spelar Hasses dotter Tilde – 13 år – kontrabas, och violin och viola trakteras av hans bror Peter. – Tilde går på Lilla Akademin och har spelat kontrabas sen hon var 5–6 år. Det är ganska spännande… – Brorsan är med på flera låtar. Jag brukar ofta använda honom tillsammans med olika bibliotek. Man toppar upp med tre-fyra dubbar på första fiol, andra fiol, och viola. Ju längre ner i register man kommer i stråkbiblioteken, desto lättare är det att ljuga med samplingar. Kontrabas och cello låter väldigt bra samplade utan några dubbar, medan det ofta behövs till de övriga instrumenten.

Förstärkare eller pluggar…

Jag frågar om Micke använt några pluggar, eller om alla förstärkare har varit fysiska. – Det händer att jag använder pluggar. Återigen är det ”det som blir bäst” som gäller. Ibland har ju pluggar saker som en amp inte kan göra, Micke. – På Safe & Sound kör vi baklänges dragspel också, påpekar Hasse. Det borde låta likadant tycker jag, men det gör det inte. Det blir nån sorts inandning som är rätt cool.

Hasse är dragspelskungen i bandet. – Jag har faktiskt spelat mycket dragspel igenom åren. Till och med på Scorpions MTV-gala, på några låtar. – Om vi pratar om blandningar, så tror jag det var Martin och Micke som kom på att vi även kunde köra munspel och dragspel unisont. Då har man ”bendsen” från munspelet ihop med raka signaler från dragspelet. Den blandningen gifter sig väldigt väl, faktiskt.

Keyboards

När det gäller keyboards är det en Hohner Cembalet och en [Roland] Jupiter 8 som har använts mest. Dessutom är Martin lycklig ägare till en Juno 60, en Korg Polysix, och en Korg Trident. Och man har använt Fender Rhodes och Wurlitzer elpianon, Martins piano i studion (bland annat till pianointrot till Parachutes), Hasses piano från Svenska Pianofabriken, och naturligtvis Hammondorgel. På mjukvarusidan har man använt Spectrasonics Keyscape och Omnisphere, Kontaktbiblioteken, och de flesta syntarna i Arturias V Collection. – Både jag och Martin är lite allergiska mot att det låter för mycket Hollywood, vilket det kan göra med större stråkbibliotek. Spitfire Audio har ett bibliotek som heter Chamber Strings med ganska liten besättning: fyra första fioler, tre andra, tre viola, och tre cello i sättningen. Det finns en liten friktion i ljuden. Det är inte så där perfekt hela tiden. De har också ett solostråkbibliotek som låter helt fantastiskt. – Sen har vi använt East West Hollywood Strings Diamonds Edition, som är ett vansinnigt snyggt samplat bibliotek, med närmickningar, Decca Tree, och midmickningar. – Vi har ju en mängd analogsyntar och pianon, tillägger Martin, och det är klart att vi försökt använda dem mest, men vi är ju inte ortodoxa på något sätt… – Det är ju lite som med gitarrer, det finns nånting som gör att man känner för att lira på ett visst instrument. Cembaleten tittar ju på en uppfodrande: ”Gör nånting bra!”, på ett helt annat sätt än vad en plugg gör, påstår Hasse. – På samma sätt är det med en riktig flygel. Där får man en feeling på ett helt annat sätt, och jag skulle aldrig kunna tänka mig att använda ett samplat dragspel. Det är the real thing, som gäller.

Jag har några sista frågor… Jag undrar vilken kompressor som använts på lead-gitarren på Heavy Weather. Det är förstås en [Urei] 1176, och Micke berättar att han använt en hel del ”DI-gitarrer”, det vill säga kört gitarren direkt in i bordet, eller i en effektburk utan förstärkare. – Det går att göra massor om man överstyr bordet, men också ”cleana” gitarrer, som gamla Sven-Ingvars, Shadows… Det är jättefint, men ganska svårt, för man får ju inget häng om man inte har en bra kompression där. Då kan man behöva både två och tre kompressorer – limitering, kompression, och ren sustain. – I Heavy Weather är det DI-gitarrer hela vägen. De spetsas lite, med en Scuffham, när stråkarna kommer in, för det har jag läst att Dave Gilmour har gjort, lägger Micke till, med ett stort flin.

Mickar, preampar och effekter

– Var aldrig rädd för att använda en billig mick för att spela in ett dyrt instrument – till exempel en SM57 till en fiol för en miljon. Det låter asbra. Tvärtom är inte lika kul!

Det sitter i fingrarna, enas vi om. – Det är det viktigaste i alla sammanhang, lägger Martin till. Vi har ju försökt att förbättra de svaga länkarna hela tiden. Vi vet att Neven låter bra här, API låter bra där… – Och TK låter alltid bra, lägger Micke till. Hans preamp [TK Audio DP2] har ju verkligen gått varm här också. Den och Neve 1073 och Chandler TG2 har jag använt. – Jag har ju MCI-bordet, och några API-preampar från ett gammalt slaktat bord från -72, säger Martin.

På Martins mixerbord har för övrigt tidigare spelats in både Främling och Bra vibrationer… – Vi har även använt en hel del UAD-pluggar, berättar Martin. Och Eventide, och Exponential Audio är väl det som gått mest på reverbsidan. – Till sång har vi använt en [Lexicon] 224, och en gammal EMT guldplåt, och även Eventide H3500 – framför allt har vi använt en breddningspreset i den, uteslutande på sång. En standardgrej bland mixtekniker, som låter fantastiskt bra. – På gitarr har jag använt den klassiska Roland Dimension-D, och TC-2290. Där får man så mycket kropp och karaktär, så det använder vi gärna för inspelning. – Till sång är det mest Neumann U-47 FET och M269b, som vi har sen vi hade Europa Studios, säger Martin. – Ja, där hade man samlat på sig en mikrofonpark som inte var av denna värld, och den har vi kvar, säger Micke. – Jag måste också berätta att jag har använt en Ehrnlundmikrofon till elgitarr. En EHR-E. Den upptäckte vi när vi gjorde Scorpions. Den har Ehrnlunds typiska trekantiga membran, och den fångar distgitarr väldigt bra. Det var säkert inte det den var avsedd för, tror Micke.

När jag kollar på tillverkarens hemsida visar det sig att man faktiskt rekommenderar den micken för bland annat elgitarr, just för att den tål tämligen höga ljudtryck, som när Scorpions eldar på.

Efter en och en halv timmes musiknörderi är det dags för oss att avsluta intervjun, och vissa av oss behöver tömma blåsan, men jag undrar ändå om Hangar Nord kan tänka sig att spela den här musiken live. De medger att de gärna skulle göra nåt i radio- eller TV-väg, men någon turné är inte på gång just nu – som läget ser ut. Tanken är dock definitivt inte främmande för grabbarna. – Vi får väl se, säger Micke.

Det vore ju onekligen trevligt om fler än enbart de som köpt plattan fick möjligheten att njuta av deras storslagna och magnifika popalster. Alla på MM:s redaktion håller tummarna. —

musikermagasinet.se

EN HELT NY UPPLEVELSE

28

Yamaha Revstar

GITARR

Det tog tre år för Yamaha att utveckla den ursprungliga Revstar-serien, som presenterades i slutet av 2016. Nu har den serien fått chansen att mogna, och i och med den nya lineupen har den förändrats och förbättrat på en rad punkter. MM tyckte att det var dags att ta en rejäl kik igen.

MÅNADENS TESTER

36 44

Steinberg WaveLab Pro 11

MJUKVARA

I nya versionen av Steinbergs ljudworkbench bjuds det på rejält med nyheter. Vi öppnar WaveLab Pro 11 och kikar på bland annat nya sätt att editera flerkanalsljud, förbättrad visualisering och nya effekter.

NI Session Guitarist Picked Nylon, Wavesfactory Strum Guitar & IK Multimedia the Resonator

MJUKVARA

Förra månaden kikade vi på en rätt diger samling av förstärkaremuleringar för gitarrbruk. Men om man nu inte har någon gitarr. Hur fixar man gitarrkompet? Vi har kollat några alternativ…

50

Toontrack Upright, Americana EBX Sound Expansions & Americana EZX Sound Expansion

PIGGA PLUGGAR

När Toontrack släppte EZbass för ett par år sedan möttes den av lovord från en enig kritiker- och musikerkår, och MM fanns naturligtvis med i den beundrarskaran (se MM nummer 5 2020). Nu har Toontrack fyllt på sortimentet, och vi måste förstås kika på det – och lyssna.

SÅ HÄR GÅR VÅRA TEST TILL

Alla tester i MM är utförda av skribenter med hög expertis och lång erfarenhet inom sitt eller sina områden. Samtliga produkter granskas utefter en generös testperiod för att skribenten ska kunna genomföra en rigorös bedömning av allt från spelbarhet ned till minsta komponent. Men det allra viktigaste är att du som läsare får dina frågor besvarade: • Är den här produkten bra? • Passar den här produkten mig? • Är den prisvärd?

REKOMMENDERAR

MM REKOMMENDERAR

MM Rekommenderar är det högsta betyget vi delar ut. För att en produkt ska erhålla den här utmärkelsen krävs att den håller tillräckligt hög nivå för inget ska nämnas under rubriken ”Minus” i betygsättningen.

MM REKOMMENDERAR

Arturia

MINIFUSE 2

TESTADES I NR 2021-10

MM har tidigare kikat på ett par av Arturias audio-interface i AudioFuse-serien, och gett dem högsta betyg. Vad vore väl då naturligare än att även låta lillebror MiniFuse få hoppa upp på testbänken? Låt oss kolla blodvärdena… 1 595 SEK

IK Multimedia

Amplitube 5 2021-10

AmpliTube finns i fyra olika versioner. AmpliTube 5 SE innehåller sammanlagt 80 olika pedaler, förstärkare, kabinett, mickar, och så vidare. AmpliTube 5 erbjuder över 170 modeller av motsvarande apparater, och AmpliTube 5 MAX innehåller över 400 olika enheter. 249,99 EURO

Presonus

Studio One 5 Professional 2021-8

I den underbara skog av kompetenta och mångsidiga DAW-program som finns, kan lätt ett och annat bli förbisett. Vi får försöka råda bot på det nu. Vi tar en titt på den senaste versionen av Presonus inspelningsprogram Studio One 5 Professional. 399,95 USD Native Instruments

Guitar Rig 6 Pro 2021-10

Vi har nu kommit fram till version 6 av Guitar Rig, och den har dessutom uppgraderats till Pro. Man betonar dessutom från utvecklarnas håll att GR 6 fungerar utmärkt till så många fler ljudkällor än just gitarr eller elbas.

199 EURO

Cranborne Audio

Camden EC1 2021-7

Nykomlingen Cranborne Audio uppvisar en stor portion nytänkande hos sitt bidrag till samlingen av bra mikrofonförstärkare till vettiga priser. Vi kikar på deras Camden EC1.

Blue Cat

Audio Axiom

TESTADES I NR 2021-10

Blue Cats Axiom är en multieffekt-processor och förstärkaremulering för både gitarr och bas, både fristående och i de vanliga pluginformaten. Den innehåller flera av Blue Cats fristående pluggar, som Destructor, Re-Guitar, Hot Tuna och Late Replies. 159 EURO

iZotope

Stutter Edit 2 2021-9

Ett decennium är lång tid, särskilt när det gäller programvaror. Så lång tid har gått sedan iZotope, i samarbete med Brian Transeau (alias BT), presenterade första versionen av Stutter Edit. Idag laddar vi in uppföljaren och kikar på några av de spännande nyheterna. 199 EURO Lewitt

LCT 440 PURE, LCT 540 S & LCT 640 TS 2021-8

Det är alltid kul när en mikrofontillverkare vågar bygga mickar som inte hämtat all sin inspiration från någon av alla klassiker från det senaste århundradet. Ett företag som vågat gå lite egna vägar är österrikiska Lewitt. 269, 699 & 899 EURO

Universal Audio

Golden Reverberator, Starlight Echo Station & Astra Modulation Machine 2021-7

Ibland dyker det upp gitarrpedaler som bara känns helt rätt. Trion från Universal Audio hör definitivt till den kategorin – men kan de leverera? Vi beslöt oss för att ta reda på det. 4 195 SEK/st Black Lion Audio

Revolution 2x2 2021-6

Nu har det hänt igen! Vår inhemske pickupspecialist Johan Lundgren har lindat mikrofoner där han hämtat inspiration från en tid då allt var mycket bättre – i alla fall det mesta i musikväg. Vi har kikat på hans strataset Grey Monterey. 299 EURO