3 minute read

Upp ur mörkaste dyn

En kärlekslös barndom, missbruk och ångest resulterade i två självmordsförsök.

För Martina Hallberg återstod bara att gå ner på knä och ropa till Gud. Då fick hon svar direkt. Nu vill hon hjälpa andra med psykisk ohälsa att finna källan till friden.

Martina Hallberg, 45 år, föddes in i en otrygg tillvaro. Pappan var narkoman och våldsam så Martina växte upp med sin mor som ofta var arg och skrek och svor åt sin livliga dotter.

–Jag kände mig varken önskad eller älskad och tänkte att det var mitt fel att mamma mådde dåligt. Och jag kände mig annorlunda, konstig och utanför när jag såg hur andra föräldrar lekte med sina barn och betedde sig emot dem, säger Martina.

Hon tröståt i sin ensamhet och blev retad för sin övervikt, något som drev henne in i anorexi och undernäring. Samtidigt öppnade sig modellvärlden för henne och som 13-åring gick hon som modell på modevisningar. I det sammanhanget var det mycket fester med alkohol och droger och Martina fastnade särskilt för amfetamin. När hon förälskade sig i Henrik blev livet lugnare och vid 19 års ålder födde hon deras gemensamma son, Julian.

— Det är det finaste jag har varit med om, jag har aldrig känt en sådan kärlek. Henriks föräldrar behandlade mig som sin dotter så jag kände mig så inkluderad och älskad, säger Martina.

Den lilla familjen flyttade till Gotland där pojkvännen drev restaurang men Martinas drickande eskalerade och hon mådde allt sämre.

— Jag hade så mycket ångest och kände mig värdelös, förklarar Martina som inte hade gjort upp med sin trasiga barndom, och trots Henriks frieri lämnade hon både honom och ön.

Tillbaka i Stockholm sökte hon hjälp och fick då en rad diagnoser av sin läkare, såsom ADHD, borderline och bipolär sjukdom. Hon åt en näve piller om dagen, men detta förvärrade hennes tillstånd. Hon började umgås med kriminella, våldsdömda män i gatumiljön och utvecklades till en fullfjädrad sprutnarkoman. Det blev många besök på psyket och två gånger överdoserade hon tabletter i syfte att avsluta sitt liv. älskar mig, att jag är hans dotter och att han har en plan för mitt liv, utbrister Martina.

I samma stund fick hon se sitt liv passera revy och hon blev medveten om hur hon i sin självömkan hade behandlat andra människor. Hon fick också till sig att hon tömma sin ”ryggsäck” för att må bra igen.

— Jag insåg att det är det enda som kan hjälpa mot psykisk ohälsa och jag kände att alla människor måste få veta detta, säger Martina.

— Läkarna sa att det var ett mirakel att jag överlevde, att jag borde ha blivit hjärndöd, säger Martina.

Hon insåg att hon testat allt för att försöka må bättre, förutom att vända sig till Gud, om han nu fanns. Så en dag gick hon ner på sina knän och skrek och grät.

— Jag kände mig så ensam och jag ropade till Gud att ”om du finns så hjälp mig!”, säger Martina.

Genast förvandlades atmosfären.

— Jag gick från ångest, mörker och total sinnesförvirring till omedelbar och total sinnesfrid. Och jag kände en sådan ovillkorlig kärlek, som den till min son – Guds varma faderskärlek. Jag hörde honom säga att han

Hon sprang till sin mor och berättade vad som hänt och bad henne om förlåtelse. Hon slutade med vissa mediciner och började läsa Bibeln. I början kunde hon fråga sig själv om hon blivit knäpp eftersom hon hörde Guds röst vägleda henne. Hon var nu tillsammans med Johan som också hade missbruksproblem men i en kyrka träffade Martina på en manlig bekant som bjöd med henne till ett tolvstegsprogram. Med hjälp av det blev både hon och Johan nyktra och drogfria.

— Via programmet får man jättefina verktyg som liknar det jag fick till mig av Gud; att rannsaka sig själv och att göra upp med människor man har sårat, säger Martina.

Hon gick bibelskola, var på helanderetreater och fastade i hela 21 dagar på enbart vatten för att hon önskade få se sin familj frälst. Fastan gjorde sitt och snart hade både Johan och Julian tagit emot Jesus.

År 2017 bjöd paret in till vigsel och dagen innan var det svensexa. En lycklig Julian, då 19 år, ringde sin mor därifrån och nämnde vilket fint tal han tänkte hålla till henne på