438 dagar senare Full av arbetslust och glad för allt det stöd han och kollegan Martin Schibbye fått under fängelsetiden i Etiopien. F träffar SFF-medlemmen och fotografen Johan Persson. – Journalister i farliga områden måste få stärkt skydd, säger han. text jenny morelli foto magnus laupa/johan persson
438 dagar i Kalitifängelset i Etiopien ser inte ut att ha gett fotografen och sff-medlemmen Johan Persson några synliga men. Vi ses samma dag som han och Martin Schibbye ska ta emot Publicistklubbens stora pris, instiftat till den ryska journalisten Anna Politkovskajas minne: »Det fria ordet kan inte undvika farliga områden« står det i motiveringen. – Det står 1–0 till Etiopien just nu. Risken som jag ser det är att andra länder följer Etiopiens exempel, det vill säga anklagar seriösa journalister för terrorism, fabricerar bevis och fängslar dem. Det är fan inte ok vad de gjorde och världssamfundet bör göra kraftiga markeringar mot regimer som hindrar journalister att göra sitt jobb. Vi träffas i arbetslokalen i Hägersten, Stockholm. Källare, ett långbord med datorer, ett litet pentry, löpsedlar på väggarna, synliga rör i taket och tidningspapper över fönstren. Orden strömmar ur Persson på rapp göteborgska och hans budskap är glasklart: journalister och
fotografer som gör sitt jobb måste få ett förstärkt skydd när de åker till konfliktdrabbade områden. Förutom boken de skriver om sina egna upplevelser kommer de att arbeta fram strategier för att förbättra säkerheten. Snart bär det av till Paris för ett möte med Reportrar utan gränser. Genèvekonventionens artikel 79 handlar om skyddet för journalister i områden med väpnade konflikter. Den har varken hjälpt Persson/Schibbye eller andra journalister som fängslats. – De svenska tongångarna när vi greps var först lite yrvakna, ungefär som att vi hade gjort något ovanligt när vi tog oss in i landet utan tillstånd. Tvärtom är det en vanlig journalistisk metod, vi visste vad vi gjorde när vi tog hjälp av onlf-gerillan. Alternativet hade varit att åka in i landet med regimens goda minne eller ett oljebolag – då hade vi fått en väldigt tillrättalagd bild. Vi ville berätta något som inte tidigare berättats, säger han. Några bilder har han inte med sig hem. Ka-
meran togs ifrån honom vid gripandet. Schibbye hittade en pennstump i fängelset som han kunde arbeta med, men Persson har fått klara sig utan kamera. När han lyfter upp sina splitternya Canon 5D lyser han upp. Så vad ska vi lära oss? Persson är tydlig med vad de gjorde för missar när de tog sig in i landet. Bland annat felbedömde de risknivån i området. – Eftersom det inte finns människor på plats som kan rapportera får man förlita sig på andrahandsinformation. Vi hade även tagit reda på vad som hade hänt journalister som blivit gripna tidigare – de hade suttit ett par veckor i fängelse och sedan slängdes de ut. Vi trodde att det var det värsta som kunde hända. Men nu med facit i hand säger Persson att den etiopiska regimen visste exakt vad den gjorde när den grep de två svenskarna. Efter de arabiska vårvindarna som blåste över hela norra Afrika ville fotografisk tidskrift | 14