Page 1

Fotografisk Tidskrift #5–2012

Möt en fotograf som hatar digitaliseringen, som skyr ljuset och drömmer istället för att kämpa. Möt Julia Hetta. www.procenter.se

INGVAR KENNE PLÅTAR MEDBORGARE FOTOGRAFLIVET SOM ANSTÄLLD

------------------

JOHAN PERSSON »ETIOPIEN VANN FÖRSTA RONDEN« Professionell utrustning och support för bildskapare och bildanvändare

-----------------Fotografisk Tidskrift #5–2012


När jag tog bilden på Azorerna stod kameran på en blöt sten på en höjd. Jag fick stabilisera och förankra kameran så att den inte skulle rasa ned till mig i vattnet. Det var en hal och lerig väg upp varje gång jag gjorde nya kamerainställningar. Att både jag och kameran kom hela därifrån var tursamt.

Vi har bett SFF-medlemmar att fånga tillfällen då det känns tryggt att vara försäkrad. Fotografi: Ann Eringstam

Du tar bilden. Vi tar hand om försäkringen.

portfolion

ingvar kenne

Gefvert AB Danderydsgatan 14 114 26 Stockholm Tel 08-440 54 42 Fax 08-678 29 20 sff@gefvert.se

fotografisk tidskrift | 2


3 | no 5/2012


fotografisk tidskrift | 4


5 | no 5/2012

PRIVAT

»

i mitt bokprojekt Citizen möter du en präst, en prostituerad, kändisar, min fru, en före detta statsminister, en pedofil med flera. Jag har skapat porträtt av många olika slags människor och låter ingen vara förmer än någon annan. Rätt upp och ner. Utan att försöka polera eller försköna. Kända, okända, ökända. Vi är alla medborgare – oavsett.«

namn Ingvar Kenne, 48 år. bor Sydney. bakgrund Gick ut Fotohögskolan i Göteborg 1991. Flyttade till Australien fem år senare och arbetar som fotograf för olika uppdragsgivare runt om i världen. Har i sitt nya hemland bland annat blivit fler­faldigt belönad för sina porträtt. aktuell med Boken Citizen. Läs mer på www.ingvarkenne.com


portfolion

ingvar kenne

fotografisk tidskrift | 6


7 | no 5/2012


DAYANITA SINGH

hej

LOTTA SCHWARZ FÖRBUNDSORDFÖRANDE

Att sälja är det som gäller varför inte testa en ny pizza idag? Tipset kommer ur en handbok med 400 tips för att bli en bättre företagare. Pizzabytet skall göra mig mer kreativ sägs det. Jag känner min nästan lockad att prova. En Pepperoni Lovers, eller kanske El Taco Loco. Det vore helt fantastiskt om det fungerade. Att en så enkel sak som ett pizzabyte gav mig en ny idé till en bok eller utställning.

Det är lätt att tro att man måste köpa allt möjligt för att lyckas, men poängen är ju ändå att det skall in pengar på kontot, inte ut. Tips i all ära, men det som gäller är egentligen att sälja. Att säga ja till jobb, att leverera enligt avtal och att bygga goda affärsrelationer. De flesta fotografer är egna företagare och väldigt bra på entreprenörskap. Ändå är det lätt att man blir lurad till att tro att man måste köpa och äga allt möjligt för att lyckas, men poängen är ju ändå att det skall in pengar på kontot, inte ut. Ett stort aber numera är offentlig upphandling. Alla offentliga inköp regleras genom upphandlingslagstiftningen som bygger på gemensamma eu-regler. Reglerna ska skapa möjligheter för leverantörer att tävla på lika villkor i varje enskild upphandling. Tanken är god, men alltför många medlemmar vittnar om hur reglerna istället har motsatt effekt. Nya företag har dykt upp vilka har specialiserat sig på att skriva och vinna upphandlingar. De fungerar sedan som mellanhand mellan kund och fotograf. Stor del av vinsten går ner i dessa fickor istället för till den som faktiskt utför arbetet. Viktiga värden såsom goda och tillitsfulla kundrelationer finns inte med i kriterierna för upphandling. Positivt i sammanhanget är att det i Sverige pågår en upphandlingsutredning. Slutdatum skulle varit nu i november, men har blivit framflyttat till januari 2013. På utredningens hemsida kan man gå in och skriva vad man tycker. Har du erfarenheter eller synpunkter så är det väldigt bra om du utnyttjar den möjligheten. Adressen är upphandlingsutredningen.se. Det vi också ser mer och mer av är bemanningsföretag. I den arbetsrelation som uppstår är det lätt att fotografen känner sig maktlös och livegen. Man är inte frilansare med kontroll över sitt företag. Man är inte heller anställd med den trygghet det innebär. Att vara anställd fotograf är just vad detta nummer handlar om. Det är lätt att skoja om nio-till-fem, men håll med om att det ibland hade varit skönt. Förr, och då menar jag för ungefär trettio år sedan, fanns det många fler tjänster. Man hittade anställda fotografer inom polisen, sjukvården – och pressen såklart. Många utbildade sig på det som då hette Fotohögskolan i Göteborg, Sveriges första högskola för fotografi, vilken då den startade hade flera tydliga yrkesinriktningar. Högskolan fyller nu 30 år och passar samtidigt på att gå in under konstinstitutionen Akademi Valands tak. Grattis! säger vi och önskar lycka till. Studenterna lär klara sig bra utan pizzadilemman.

13

INNEHÅLL Portfolio / Ingvar Kenne / 1 Hej / »Att sälja gäller« / 8 Aktuellt / Modefotografi i London / 10 5 frågor / Maria Lantz / 11 Aktuellt / Världens roligaste pappa / 12 Utställningar / Över hela Sverige / 13 Gästen / Jonas Andersson / 13

JOHAN PERSSON / 438 dagar senare / 14 NIO TILL FEM / Fotograferna som går till jobbet / 18 Praktisk teknik / Anpassa bilder för tryck / 26 Teknik / Förbannad över dålig kvalitet / 28 Recensioner /Peirone, Gustavsson och Ruka / 30 Medlemssidor / De vann fotobokspriset / 32 Juristen / »Egen upphovsrätt och andras« / 33 Tips och trix / Spara din tid / 34

»Fotografiet har lyckats att både behålla sin särart

och bli av med den underdogstämpel som det hade förr.« SIDAN 11

FOTOGRAFISK < TIDSKRIFT Finns naturligtvis att läsa på Ipad. Surfa in på www.sfoto.se eller köp F på qiozk.com.

fotografisk tidskrift | 8


www.rajalacamera.se

En av nordens största Canon Pro dealers

Nikon D800

Canon EOS 5D Mark III

Rajala Pro Shop pålitlig kameraleverantör sedan 1919.

EOS 5D Mark III är en digital systemkamera med 22,3 mp fullformatssensor med 61-punkters autofokus och 6 b/s. Spela in högkvalitativ Full HD-video, med manuell kontroll över allt från bildhastighet till ljud.

Swedish Chameleon

GITZO

Manfrotto

Rode

Slik

Rajala Pro Shop Stockholm

Rajala Pro Shop Malmö

Besöksadress: Herkulesgatan 11 Post nr: 111 52 STOCKHOLM Tele: 08 - 789 45 00 Mail: info@rajalacamera.se

Besöksadress: Drottninggatan 36 Post nr: 211 41 MALMÖ Tele: 040 - 12 13 06 Mail: malmo@rajalcamera.se

9 | no 5/2012

Skapa exceptionella bilder med banbrytande D800. Sensorn i FX-format med 36,3 megapixlar och klassledande autofokussystem ger dina bilder djup och en oöverträffad detaljnivå. D-Movie i full HD-kvalitet ger dig stor flexibilitet att dela med dig av filmer i hög kvalitet.

Tamrac

Sandisk


TIM WALKER

aktuellt

DOKUMENTÄRT FOTOPRIS Arbetets museum delar ut dokumentärfotopris till fotografer som är nyskapande, opinionsbildande, socialt engagerade eller inspirerande. Årets tre pristagare är fotograferna Lina Haskel, Åke Ericson och Jerker Andersson och de får 20 000 kronor var.

VERSIONER AV AMANDA

HELENE SCHMITZ

i »Vidvinkel #3 2012« har 22 fotografer porträtterat fotografen Amanda Ericsson. Här finns porträtt tagna av bland andra Trinidad Carillo, Casia Bromberg, John Gripenholm, Carl Hasselgärde och Jasmin Storch. Det handlar om identitet och flytande gränser men också om att undersöka vad ett porträtt kan vara, skriver redaktören Oscar Poulsen i boken.

Tim Walker gillar dockor.

100 år av modefotografi just nu pågår utställningen Selling Dreams på The McManus, Dundee Art Gallery & Museum, Skottland. Här visas bilder av fotografiska giganter som Edward Steichen, Irving Penn, Richard Avedon, Helmut Newton tillsammans med flera samtida modefotografer som Tim Walker och Steven Meisel. Utställningen pågår till och med 6 januari 2013. Vogue-fotografen Tim Walker har skapat sig ett namn som en modern och magisk berättare inom det kommersiella fältet. Hans bilder är fulla av referenser från många sagor, bland annat Lewis Carrols Alice i Underlandet. I år gav han ut boken Story Teller. Läs mer om honom på timwalkerphotography.com

Fotobok med prischans.

AUGUSTNOMINERAD FOTOGRAF Fotografen Helene Schmitz är nominerad till Augustpriset för boken »Ur regnskogens skugga – Daniel Rolander och resan till Surinam«. Augustpriset delas i år ut för tjugofjärde gången. Priset är en bronsstatyett av Mikael Fare samt 100 000 kronor. Prisutdelningen sker vid Augustgalan måndagen den 26 november.

resebyrån Super Saver Travel visar på ett lysande sätt att de kan detta med att spara kostnader på bilder. Enligt ett avtal – som fotografen godkänner när hen skickar in sina bilder – får alla inskickade bidrag användas i marknadsföring. I evig tid och i alla medier, och utan att ange upphovsmannens namn. Och vad får fotografen? Resebyrån uppmanar fotograferna att tjata på alla sina sociala nätverksvänner så att man blir en veckovinnare och får 250 spänn i rabatt när man bokar en resa plus hotell. Men det är inte vännerna som avgör om man vinner det stora priset. Det gör en

WALTER HIRSCH

SUPER SAVER

Hirsch i New York 1969.

jury, vars beslut naturligtvis inte kan överklagas.

HIRSCH I BOKFORM i boken Walter Hirsch Fotografier 1960–2003 presenteras fotografens viktigaste bildserier på 400 sidor. Delar av bildurvalet gjorde Walter Hirsch själv under två års tid tillsammans med bildredak-

tören Mia Bengtsson Plynning på Link Image. I boken finns texter av bland andra Bodil Malmsten, Roy Andersson och Olle Granath. I samband med bokreleasen släpps även en specialutgåva i 99 exemplar av ett originalfoto kopierat från Walter Hirschs negativ. fotografisk tidskrift | 10


AIDA CHEHREHGOSHA

VEM Maria Lantz. ÅLDER 50. BOR Stockholm. AKTUELL MED: Ny rektor på Konstfack, ledamot i Scanpixprisjuryn.

5 frågor

Maria Lantz letar samtidshistorier Hur valde ni de Scanpixprisnominerade? – Vi letade efter starka och oväntade berättelser om vår samtid. Juryn var väldigt enig även om vi hade olika utgångspunkter. De inlämnade bidragen höll mycket hög kvalitet. Det gladde mig som gammal dokumentärfotograf att den klassiska dokumentära genren inte bara lever vidare utan också utvecklas. Saknade du något i materialet? – Jag saknar reportage och inblickar från till exempel styrelserum 11 | no 5/2012

och övre medelklasshem. Även i dessa miljöer utspelar sig samtidshistorier: möten mellan städerskor och arbetsgivare, barnflickornas vardag och besvär med larmet till villan. Som teve-serien Solsidan fast i reportageform. Tendenser i samtidsfotografin? – Det historiska fotografiet verkar intressera både en större publik och unga konstnärer. Många fotograferar analogt vilket också jag själv gör eftersom jag vägrar överge min favoritkamera. Samtidigt är Photoshop

inte längre en specialistkompetens utan ett självklart redskap. Denna kombination av analogt och digitalt är nog vad som är typiskt just nu. Som rektor på Konstfack – hur ser du på fotografins roll inom samtidskonsten? – Fotografiet spelar en självklar roll och ses som ett material bland andra: måleri, skulptur, video med mera. Men roligt nog har det också ett eget fält. Fotografiet har faktiskt lyckats att både behålla sin särart och samtidigt bli av med den under-

dog-stämpel som det hade förr. Finns fotografer om 100 år? – Jag skulle vilja säga ja, men tror samtidigt att man arbetar annorlunda i framtiden. Gränsen mellan stillbild och film suddas ut. Man måste lära sig även de omkringliggande fälten så som tryck- och datortekniker och koncept-tänk. Fotografen blir då snarare en regissör som vet vilka han eller hon ska samarbeta med, snarare än en yrkesperson som gör allting själv. / JENNY MORELLI


CHI PENG

aktuellt

GERRY JOHANSSON FÅR 300 000

»Sprinting Forward 2«. Chi Peng är en av de kinesiska fotograferna.

Ny kinesisk fotografi secret love är den första stora samtida konstutställningen från Kina på temat kärlek och homosexualiet. Utställningen på Östasiatiska i Stockholm vill visa den förändring som pågår i det kinesiska samhället och vad det har för betydelse för den enskilda individen. Totalt medverkar 27 konstnärer med drygt 150 verk, som alla ger uttryck för känsliga ämnen som identitet, sexualitet och normer. Läs mer på varldskulturmuseerna.se

ROLIG PAPPA

Sjöswärd ur det pågående projektet »Alsike Kloster«.

GULLERSPRIS TILL SJÖSWÄRD SFF-fotografen Sanna Sjöswärd, som bland annat har gett ut boken »Eldsjälar«, har fått K.W. Gullers stipendium. Priset på 10 000 kronor delas ut för förtjänstfulla insatser på det dokumentära fotografiets område. Stipendiet inrättades till K.W. Gullers 60-årsdag 1976 och förvaltas sedan 1990 av Nordiska museet.

Med World’s Best Father har fotografen Dave Engledow skapat en charmig fotoserie med sig själv och sin dotter Alice Bee. På varje bild har han en mugg med just den texten. Han har till dags dato fått in ca 9 000 dollar via crowdfunding så att han ska kunna skapa en månadskalender för 2013. Läs mer om projektet på kickstarter.com

DAVID ENGLEDOW

SANNA SJÖSWÄRD

Fotografen Gerry Johansson får Bildkonstnärsnämndens stora stipendium på 300 000 kr. Motiveringen lyder: »Vi kan kalla det Gerry Johanssons lugn. Det är med en oerhörd konsekvens och frenesi, helt utan åthävor han fotograferat det urbana och det lantliga landskapet, mänskliga spår men utan människor och lite från sidan. Han lyckas på ett gåtfullt sätt vända våra föreställningar om närvaro och frånvaro, melankoli och eufori, tragedi och komedi«. Gerry Johansson är för närvarande aktuell med en utställning som öppnar den 26 oktober på Moderna museet i Stockholm.

PENGAR TILL DYRA PROJEKT

Driftig kalendermakare.

Bidrag till kostnadskrävande arbeten/projekt kan sökas för ett mer omfattande konstnärligt experiment- eller utvecklingsarbete. Projektet ska ha ett avgränsat mål eller syfte och vara tidsbegränsat.

Bidraget kan sökas av enskilda bild- och formkonstnärer. Även kollektiva projekt, där konstnärer samarbetar med en eller flera andra personer, går att söka för, men

det måste vara en enskild konstnär som står som projektägare. Sista ansökningsdag är den 26 november 2012. Läs mer på www.kro.se. fotografisk tidskrift | 12


FORSMAN & BODENFORS

JEAN -MICHEL FAUQUET

gästen

JONAS ANDERSSON MEDIEFORSKARE SÖDERTÖRN

Vi måste kunna tänka större den digitala sfären är som en sorts »andra natur«, ett ekosystem som flikas in i och påverkar vårt dagliga liv på ofta paradoxala sätt: Den i det närmsta oreglerade cirkulationen av filer, snabbt och enkelt tillgängliga, är en fantastisk rikedom – men samtidigt en orsak till ökad fragmentering när vi bara konsumerar det vi själva väljer. Värdet på enskilda kopior strävar mot noll, medan värdet på plattformar strävar mot det oändliga. Användarfrihet och sant globala nätverk gör att filer alltid läcker ut; om du stoppar en användare från att sprida så sprider någon annan i stället. Paris Photo – Jean-Michel Fauquet.

UTSTÄLLNINGAR Ett urval av höstens sevärdheter! Hitta fler på sfoto.se. MINNETS MOTSATS Fotografins Hus, Stockholm 25 oktober–8 december DAVID LACHAPELLE Fotografiska, Stockholm 30 november–3 mars, 2013 THERESIA VISKA Blue Sky Gallery, Oregon, USA 6 december–6 januari, 2013

WOLFGANG TILLMANS Moderna Museet, Stockholm 6 oktober–20 januari, 2013 COOPER & GORFER Dunkers Kulturhus, Helsingborg 15 juni–17 februari, 2013 MIA PETZÄLL Arbetets museum, Norrköping 8 september–20 januari, 2013 MARGRET M. DE LANGE Fotogalleriet Format, Malmö 29 september–9 december

DAYANITA SINGH Bildmuseet Umeå 14 oktober–13 januari, 2013

PARIS PHOTO 15–18 november

ANJA CALLIUS Hotel Anglais, Stockholm 7 november–16 december

WE ARE GEORGIA Galleri Kontrast, Stockholm 27 oktober–25 november

GERRY JOHANSSON Moderna Museet, Stockholm 26 oktober–6 januari, 2013

ANNIKA HOLMÈR Galleri Axel, Stockholm 1 november–25 november

SONIA NANSID Instituto Cervantes, Stockholm 15 november–4 januari, 2013

MATS BÄCKER Nathalie Béreau, Paris 8 november–1 december

PAUL GRAHAM Hasselblad Center, Göteborg 26 oktober–6 januari, 2013

TORBJÖRN CALVERO Clarion Hotel, Stockholm 8 november–2 december

13 | no 5/2012

Vanliga medborgare har blivit små publicister, sägs det. Varför då inte sträva efter att hjälpa dem publicera på ett sjystare sätt? Kulturskapare måste bli bättre på att jobba på flera fronter samtidigt. Att tilltvinga sig respekt genom att stämma sina potentiella kunder är kontraproduktivt. Användarna väntar sig att filer, länkar och foton kan delas blixtsnabbt och enkelt. Kommersiella lösningar kämpar i uppförsbacke, när både kopieringsskydd och reklam upplevs som hinder för bekvämlighet och tillgänglighet. Nya aktörer, såsom Spotify, måste bygga användarvänlighet och vattentäta system – till priset av att internet allt mer liknar kabel-tv eller en privatägd galleria. Vanliga medborgare har blivit små publicister, sägs det. Varför då inte sträva efter att hjälpa dem publicera på ett sjystare sätt? Html-länkning till bildfiler har sina problem: antingen djuplänkning till material hostat på någon annans server eller kopiering av filen, hostad på den egna servern. Vissa Wordpress-plugins finns redan, för att stävja detta: Sökmotoroptimering och metadata. Bildgallerier såsom NextGEN. Högerklicksblockerare (hindrar läsare att ladda ner bilder till sin hårddisk). Men folk kommer ändå alltid att kunna rippa din bild genom en enkel skärmdump (⌘-shift-4 på Mac, en trogen kombination på designbyråer). Vi måste kunna tänka större! Jag ser framför mig en kollektiv lösning: en plattform för social och associativ länkning och delning. Jag ser ett nytt Flickr, men med den associativa länkningen hos Dribbble, säljfunktionen hos Society6 och ännu bättre integrering med sociala medier. Rikligt taggat med användarskapad taggning, listor och temasidor – allt för att inspirera, låta folk upptäcka nytt, och uppmuntra till faktisk användning av bilderna, på ett sätt som är både sjystare för både medborgarpublicisten och bildskaparen. Genom integrering med de bloggverktyg som idag används för upphovsrättsintrång görs det attraktivt att länka bilden till denna kollektiva, socialt navigerbara fotoresurs, både vad gäller form och funktion. Varje bloggare som idag lägger upp en bild utan tillstånd är en potentiell licenstagare för dina bilder. Vi behöver en avtalslösning där hen tillåts lägga upp din bild – kanske genom plattformen jag beskriver. Priset behöver inte ens vara monetärt, utan endast att gå med på att använda plattformen. Inte minst för att slippa allt meck med ⌘-shift-4.


438 dagar senare Full av arbetslust och glad för allt det stöd han och kollegan Martin Schibbye fått under fängelsetiden i Etiopien. F träffar SFF-medlemmen och fotografen Johan Persson. – Journalister i farliga områden måste få stärkt skydd, säger han. text jenny morelli foto magnus laupa/johan persson

438 dagar i Kalitifängelset i Etiopien ser inte ut att ha gett fotografen och sff-medlemmen Johan Persson några synliga men. Vi ses samma dag som han och Martin Schibbye ska ta emot Publicistklubbens stora pris, instiftat till den ryska journalisten Anna Politkovskajas minne: »Det fria ordet kan inte undvika farliga områden« står det i motiveringen. – Det står 1–0 till Etiopien just nu. Risken som jag ser det är att andra länder följer Etiopiens exempel, det vill säga anklagar seriösa journalister för terrorism, fabricerar bevis och fängslar dem. Det är fan inte ok vad de gjorde och världssamfundet bör göra kraftiga markeringar mot regimer som hindrar journalister att göra sitt jobb. Vi träffas i arbetslokalen i Hägersten, Stockholm. Källare, ett långbord med datorer, ett litet pentry, löpsedlar på väggarna, synliga rör i taket och tidningspapper över fönstren. Orden strömmar ur Persson på rapp göteborgska och hans budskap är glasklart: journalister och

fotografer som gör sitt jobb måste få ett förstärkt skydd när de åker till konfliktdrabbade områden. Förutom boken de skriver om sina egna upplevelser kommer de att arbeta fram strategier för att förbättra säkerheten. Snart bär det av till Paris för ett möte med Reportrar utan gränser. Genèvekonventionens artikel 79 handlar om skyddet för journalister i områden med väpnade konflikter. Den har varken hjälpt Persson/Schibbye eller andra journalister som fängslats. – De svenska tongångarna när vi greps var först lite yrvakna, ungefär som att vi hade gjort något ovanligt när vi tog oss in i landet utan tillstånd. Tvärtom är det en vanlig journalistisk metod, vi visste vad vi gjorde när vi tog hjälp av onlf-gerillan. Alternativet hade varit att åka in i landet med regimens goda minne eller ett oljebolag – då hade vi fått en väldigt tillrättalagd bild. Vi ville berätta något som inte tidigare berättats, säger han. Några bilder har han inte med sig hem. Ka-

meran togs ifrån honom vid gripandet. Schibbye hittade en pennstump i fängelset som han kunde arbeta med, men Persson har fått klara sig utan kamera. När han lyfter upp sina splitternya Canon 5D lyser han upp. Så vad ska vi lära oss? Persson är tydlig med vad de gjorde för missar när de tog sig in i landet. Bland annat felbedömde de risknivån i området. – Eftersom det inte finns människor på plats som kan rapportera får man förlita sig på andrahandsinformation. Vi hade även tagit reda på vad som hade hänt journalister som blivit gripna tidigare – de hade suttit ett par veckor i fängelse och sedan slängdes de ut. Vi trodde att det var det värsta som kunde hända. Men nu med facit i hand säger Persson att den etiopiska regimen visste exakt vad den gjorde när den grep de två svenskarna. Efter de arabiska vårvindarna som blåste över hela norra Afrika ville fotografisk tidskrift | 14


15 | no 5/2012


»Jag är inte säker på att vi överlevt annars. De hade lätt kunnat iscensätta en bilolycka eller fejkad rymning och skjutit oss, sådan var känslan.«

den statuera exempel och visa upp vad som händer när någon sticker upp. Persson och Schibbye målades raskt upp som fiender till staten. – Eftersom eu är svagt och vi är svenskar var det ok för dem att fängsla oss, om vi hade varit amerikaner skulle vi nog släppts, det utrikespolitiska priset hade blivit för högt för dem, säger Johan Persson. Bilden som spreds på etiopisk tv där de poserar med vapen var tagen långt tidigare i Somalia, i samband med att de bondade med en militant grupp som slogs mot Al-Shabab. – Vår ambition är ju alltid att hitta vår egen berättelse. För att få en story måste man ju träffa alla möjliga slags människor och vinna förtroende. Att jag druckit sprit med ungerska nynazister gör mig inte till nazist. Att ta emot ett vapen i en viss situation kan fotografisk tidskrift | 16


[FRÅN OVAN]

Hårdrockare i Botswana. Nynazister i USA. Ursprungsbefolkning i projektet Avatar. [VÄNSTER]

Piratfiskare i Kamerun

vara ett sådant sätt att bonda. Det ångrar jag inte. Men jag var otroligt korkad som hade med den bilden när vi reste in i Etiopien. Den blev ett saftigt köttben för den etiopiska regimen när de ville stämpla oss som terrorister. Fyra dagar hann de gå med gerillan innan de greps och dagarna som följde framstår som mardrömslika. De var inte säkra på att de skulle överleva. Båda var skottskadade, de fick inte ordentlig sjukvård och de hotades till livet. Militärerna iscensatte bland annat en skenavrättning av Martin Schibbye. Förhören och även rättegången därefter var Kafkalik och anklagelserna absurda. Perssons och Schibbyes strategi gick tidigt ut på att ligga väldigt lågt. – Jag är inte säker på att vi hade överlevt annars. 17 | no 5/2012

De hade lätt kunnat iscensätta en bilolycka eller fejkad rymning och skjutit oss, sådan var känslan, säger han. Alla de pengar som samlats in av olika organisationer i Sverige (bland annat sff) har gjort det möjligt för dem att äta ordentligt och träffa sina familjer. – Det känns jätteskönt med allt stöd vi fått. Vi har inte förstått vidden av det riktigt förrän nu. Ensam är inte stark och vi har fattat hur många som bryr sig, vi är mycket tacksamma för det. Tiden efter hemkomsten har varit omtumlande och hektisk. Johan Persson säger att det tar tid att landa ordenligt. De har träffat en traumapsykolog och är uppmärksamma på att det kan komma reaktioner när stressen släpper.

– Vi får också mycket hjälp av kollegor som gått igenom liknande händelser. Det har även hjälpt att vi själva är journalister eftersom vi ser intervjuer som en form av debriefing. De lämnade Sverige som två okända män och återvänder som två kändisar. Alla rycker i dem. – Ja, det är underligt att plötsligt vara förvandlade till »Johan och Martin«. Samtidigt känns det väldigt fint då främmande människor kommer fram och hälsar och önskar oss välkomna hem. Och så länge vi kan använda vår position till att tala om vikten av att stärka journalisters säkerhet och skydd är det väl bra. Men förr eller senare måste vi bli subjekt igen och börjar jobba. Det är det man längtar efter, säger han.


PETER WIKLUND

De anställda fotograferna – vad gör de egentligen på jobbet? Vi har besökt produktionsbyrån Bsmart i Stockholm och hälsat på ICA-fotograferna utanför Kungälv.

Fotograf 9 till 5

fotografisk tidskrift | 18


19 | no 5/2012


PETER WIKLUND

Acnes AD Alex Lundgren och Kalle von Hausswolff på Bsmart synar resultatet.

Bsmart: De är pionjärer inom

det man kan kalla avancerad stilleben­ fotografi i kombination med retusch. För fyra år sedan började de arbeta med att kombinera 3D och foto. text peter wiklund

E

n höstblåsig dag i Sibirien, Stockholm. På en av innergårdarna huserar fotooch produktionsbyrån Bsmart. Direkt innanför entrén möter en febril verksamhet i den stora studiodelen, för dagen uppdelad i fem mindre enheter där team av varierande storlekar arbetar fram bilder. I en av studiodelarna sitter fotografen Kalle von Hausswolff på fonden och justerar en trumpet så att den hamnar rätt i bilden. Denna dag är det stillebenfotografering på schemat för honom, närmare bestämt ett 15-tal prylar till en kampanj för försäkringsbolaget Skandia. Efter trumpeten hamnar en laptop framför kameran, och Kalle tar några testbilder. Alex Lundgren, art director på reklambyrån Acne, står intill honom och granskar bilden på datorn. Hon rynkar lätt på näsan; nej, det blev inte riktigt som hon tänkt sig. Det visar sig ha varit svårt att hitta en passande dator, någon modell som är precis lagom neutral men ändå inte tråkig. Upp med en annan laptop som de har skakat fram istället. – Men du, vi kan ju plocka det bästa av de här två i tuschen. Jag lägger upp dem så kan vi kolla hur det blir, säger Kalle. »Tuschen« sköts av en av de retuschörer som sitter en trappa upp. Hos Bsmart finns lika många som arbetar med retusch eller 3D som det finns fotografer. Kalle stirrar stint på skärmen och förklarar:

– Jag lägger in det som ett jobb på servern och gör några enkla förklaringar av vad vi vill ha – vi ska ha bort en del av datorn så att den inte ser så gammal ut, och så ska den bli blå istället för tråkigt grå. Plåtningen fortsätter, närmast med en väckarklocka modell over-size. Efter en stund ropar han till sig Alex Lundgren på nytt. Ett första utkast till retuscherad dator finns att beskåda. Nu är det en nöjd art director som utbrister: – Gud så härligt när man kan fixa det så snabbt! Framåt eftermiddagen har alla prylar plåtats, några i flera olika varianter precis som laptopen. – Det visade sig också vara svårt att hitta en bilnyckel som kunde funka, så vi kommer att bygga ihop någon utifrån några olika som vi lånade ihop, berättar Kalle och pustar ut i soffhörnan efter det fokuserade jobbet i studion. Samarbetet med retuschören, som i fallet med datorn, visar sig vara en normal arbetsmetod för Kalle. Inför varje nytt uppdrag utses både en fotograf och en retuschör. – I förberedelserna ingår det sedan att snacka ihop sig, tillsammans med vår producent, hur vi ska lösa det kunden vill ha. Det är ju det vanliga, att en ad kommer med en idé som vi ska försöka komma så nära som möjligt. Ibland handlar det om att ta en bild som bättras

på med retusch. Andra gånger är det retuschören som styr, och fotografen blir mer av en underleverantör av utgångsmaterial. – Jag har hållit på en del med retusch själv tidigare, så jag har väl rätt bra koll på vad som är rimligt att göra. Jag menar, allt går ju att göra, det är bara frågan om man hinner göra det på den tid som vi har utlovat i offerten. Ett sätt att stämma av under tiden är att ladda upp bilderna, som han gjorde med laptopen för Skandia. Ett annat är att be retuschören komma ner till studion och diskutera lösningar när kunden är på plats. – Det är en skön möjlighet, att allt finns i huset. Som regel brukar det i och för sig inte behövas så mycket diskussioner. Det brukar räcka med att retuschören säger »ja« eller »nej« till mina förslag… Kalle von Hausswolff har arbetat på Bsmart i ungefär ett år. Han inledde sin fotografbana som assistent åt Carl-Johan Rönn, och jobbade sedan som frilans i omkring 15 år. Nu är han alltså en av de sex anställda fotograferna, och trivs bra med den nyvunna trygghet som det innebär. - Jag kände att det blev en annan livssituation när jag fick barn… Även om jag hade agent när jag frilansade, så att jag inte behövde vara ute och sälja aktivt själv, så hade jag ju ingen garanti för att det skulle trilla in jobb. Nu får jag en månadslön, fotografisk tidskrift | 20


»FOTOGRAFER MÅSTE ÄVEN KUNNA FILMA«

Bild > Bsmart för Shirt Factory

oavsett om jag är fullbokad eller om det skulle råka bli lite lugnt en period. Frilansandet trivdes han dock väldigt bra med, lägger han snabbt till. – Bristen på trygghet kompenseras ju av friheten. Det är en balansgång. När jag var yngre passade det att frilansa, säger Kalle som passerade 40-strecket för drygt två år sedan. En annan skillnad mot frilansandet är att han nu har tillgång till en given arbetsgrupp, ett sammanhang, där han både kan umgås och diskutera bildidéer. – Det nog det allra bästa just nu. Jag gillar alla här, det är verkligen kul att gå hit om dagarna. Det är inte dumt att ha arbetskamrater. En vanlig dag, hur ser den då ut som anställd fotograf på Bsmart? Som för de flesta andra är dagarna väldigt varierande. Men för Kalle blir det förhållandevis många fotograferingar utanför 21 | no 5/2012

studion, antingen på plats eller i en större studio – han har nämligen bilfoto som specialitet. – Annars, när det är jobb här i studion, kan det ju vara som i dag med en lång fotografering tillsammans med kunden. Och då fick det ju bli en hel del förberedelser igår, så att allt är så klart som möjligt när deras team kommer. Så mycket retusch blir det däremot inte frågan om, eftersom det finns andra med den kompetensen i huset. – Tidigare gjorde jag mycket retusch själv, fram­för allt på bilbilder, men 3D är ett helt eget yrkeskunnande, och det är inget jag behärskar tillräckligt bra. Däremot är det fantastiskt kul att sitta med en duktig 3D-artist här uppe och hjälpas åt med en bild. Jag känner att jag ofta har mycket att tillföra ändå – ljuset beter sig ju på samma sätt i 3D som i foto. Och det är något jag har koll på!

Tomas Lestrup är vd för Bsmart, och han berättar att de har en klar inriktning på samarbete i sina produktioner. - Vi producenter uppmuntrar fotograferna att gå till någon kollega – fotograf, retuschör eller 3D-artist – och dra sin idé en extra vända, säger han. – Det tar lite extra tid, men lönar sig i längden eftersom det minskar korrvändorna i slutet av projektet, så är det. Ofta är man lite stressad, och väljer lätt att köra vidare på egen hand. Därför ser vi till att aktivt uppmuntra att man går runt och håller koll på vad som händer i andra hörn av lokalen. Det är ett fantastiskt sätt att skapa dynamik och så frön till idéer. Fotografen har blivit en lagspelare, och den utvecklingen kommer att forsätta. – Förändringen har redan skett inom vissa områden, kanske tydligast inom reklamfoto, men det kommer att fortsätta åt samma håll även framöver. Precis som när man gör film är det en himla massa folk som ska jobba ihop mot ett gemensamt mål, säger Tomas Lestrup. Den allt tuffare arbetsmarknaden kommer att ställa krav på fotograferna att nischa sig som extremt duktiga inom sitt område, till exempel stilleben, anser han. – Den som väljer att lansera sig som mer av en mainstream-fotograf måste kunna filma också. Eller ha en kompis som är bra på det. Det är en otroligt tydlig trend hos våra kunder nu. Och webben kommer så klart fortsätta växa – och därmed efterfrågan på rörlig bild. Däremot är han inte säker på hur länge till den starka efterfrågan på 3D kommer att finnas kvar. Han skiljer i och för sig mellan »fotografisk 3D« och »effekt-3D«, där det förra är en bild som ska se ut precis som ett foto och det senare är uppenbart fejkat. – Reklambranschen vill förstås hela tiden ha nya bilder som sticker ut – då blir de också mer extrema. Men jag tror att vi kommer att nå en gräns för det bildspråket så småningom. Då blir det nog istället en retrovåg, och bilderna ska helst se ut som om de är tagna på svartvit film och manuellt kopierade på fiberpapper. Fast de kan vara gjorda med 3D ändå, det är klart!

FAKTA ANSTÄLLDA Av Svenska Fotografers Förbunds cirka 2400 medlemmar har ungefär 10 procent en anställning. Ett femtiotal är anställda på museum, ett trettiotal på skolor och universitet och lika många inom medieföretag. Ett femtiotal arbetar på landsting, sjukhus, privata företag eller myndighet. En växande arbetsmarknad är 3D och CGI som efterfrågas av reklambranschen.


Bild > Icafotograferna. Från art directorns skiss till färdig bild.

ICA: Fläckar av choklad, smuts under

naglarna eller en grillvante som ser ut att sväva i luften? Det är vardags­problem för fotograferna på Ica Reklam utanför Kungälv. text marit larsdotter bild ica-fotograferna

S

mörgåsgurka, chokladpudding, fruktsoppa, handskalade räkor och kikärtor är redan avklarade. Nu är det schampo som gäller. – Hur stort ska avståndet vara mellan flaskorna? Ska man kanske se korkens knäpplock lite ovanifrån..? Fotografen Marcus Bergman resonerar med formgivaren, tar ett par bilder, vänder och vrider på produkterna. En ny hudvårdsserie är på väg ut på marknaden och en dragspelsfolder i storlek A7 ska i maj ligga på disken hos Icas alla apotek. Men nu är det mars. I studion på andra våningen i Rollsbo Industriområde. Fönstret står på glänt och talgoxen kvittrar. Nere på marken lastar långtradarna livsmedel som snart rullar iväg mot butikerna. Här finns alltså inte enbart Icas reklamavdelning utan även ett av de största varulager Ica har i Sverige. Det är tur att det står »välkommen« på skylten vid porttelefonen. Den väldiga byggnaden är omgärdad av taggtråd, parkeringen enorm. Kontorets interiör desto varmare. Vitt möblemang med rött som accentfärg. Kulörta väggar och soffgrupper, med tunn textil som rumsavdelare. Lokalerna nyinvigdes innan jul och är idag det största öppna landskap jag sett. För åtta år sedan bestod reklamavdelningen av 35 personer. Idag är de 220

och en av Sveriges största inhousebyråer. Trots den väldiga ytan och antalet människor är det påfallande lugnt. Heltäckningsmattan bidrar till att hålla ljudnivån nere. I taket hänger skyltar av den typ som i matbutiken anger var det finns kryddor, frukt och pasta. På dessa står det istället Kvantum, Maxi och Nära och talar om var varje grupp av medarbetare hör hemma. Bildgruppen har en egen skylt och det är under den jag hittar Marcus Bergman, Joakim Alexandersson och Patrik Roos bakom varsin skärm. Den fjärde kollegan, Tony Halldin Hultkvist, ligger hemma magsjuk. Enligt deras egen beskrivning är de fyra skäggiga män i 30-årsåldern som alla är bosatta i stadsdelen Majorna. För dagen är det lite si och så med skäggen, men resten stämmer. På sant kontorsmanér dricker de en hel del kaffe och bildgruppens medlemmar har själva lagt ihop pengar till en espressomaskin som gör livet som koffeinist lite roligare. Den ordinarie apparaten förklarar cappuccino med »kaffe med vitt skum«. Fotograferna varnar mig från att ens pröva. De sliter sig från förmiddagens sysslor vid datorerna och över varsin ångande pappmugg berättar de om bildgruppens förändrade arbete.

Tills för tre år sedan gick det enbart ut på att hantera bildbanken. Idag är jobbet indelat i fyra huvudsakliga uppgifter; att fotografera (främst produkter), sköta bildbeställningar (oftast från andra avdelningar inom företaget), ta hand om inkommande mail (och se till att de hamnar hos rätt fotograf) och att ägna sig åt göromålen som går under rubriken »kampanj, övrigt« (retuschering, färgställning). Enligt ett rullande schema arbetar de med varje syssla i två dagar. Idag är det Marcus tur att fotografera, medan Patrik har »kampanj, övrigt« på sin lott, och så undantaget som bekräftar flexibiliteten; Joakim skulle ha skött inkommande mail men eftersom Tony är sjuk fick han istället rycka in där. Framöver är planen att fotograferna ska plåta mer och administrera mindre. Gruppen utökas nämligen i dagarna med forne fotografen Johan Stephan, bildansvarig med ansvar för att leda produktionen, fördela jobb och sköta kommunikation med beställare. En mellanformatskamera ska införskaffas för att öka kvalitén så att gruppen ska kunna åta sig större fotojobb. Bildgruppens arbete resulterar i bland annat direktreklam som delas ut i brevlådor. Det blir blad med veckans erbjudande från lokala handlaren nåfotografisk tidskrift | 22


Fr책n v채nster: Marcus Bergman, Tony Halldin Hultkvist, Joakim Alexandersson, Patrik Roos och l채sandes Johan Stephan. BILD ICAFOTOGRAFERNA

23 | no 5/2012


gonstans i Sverige, men även vepor och någonting som i butikskretsar kallas lama; en rundad stående skylt som vid exempelvis mejeridisken berättar om ett särskilt erbjudande. – En annan av våra huvuduppgifter är att hålla uppe kvalitén i bildbanken, säger Marcus Bergman. Som frilans hade jag rätt bra koll på mina bilder för det var inte så många. Här måste allt vara så tyskt. Om det inte finns sökbara beskrivningar är det meningslöst att lägga in en bild. Metadata på Ica innebär bland annat kortfattad information om vad bilden föreställer, produktnamn och ean-kod. Banken innehåller idag bortåt 150 000 bilder med alltifrån frilagda morötter till enskilda handlares bilder av den egna fruktdisken. Eftersom det finns 1 400 icahandlare i Sverige innebär det 1 400 potentiella fotografer, med varierad kunskap om fotografering. Bildgruppen ansvarar även för att se över de professionella externa fotografernas material. En del slarvar och ser inte alls vitsen med att de ska ägna tid åt metadata. Trots att det tydligt ingår i det hyfsat välavlönade uppdraget att plita ner de där raderna. Bildgruppen delar solidariskt sysslorna mellan sig men de tre fotografer jag möter håller »kampanj, övrigt« högst. Avancerade retuscheringsjobb är mumma. – Det roligaste är att inte veta hur man ska lösa en uppgift, säger Patrik Roos. Vi gör ibland en

folder som kunder kan plocka i butiken och den innehåller alltid en bild på en hylla med sex-åtta produkter. Då skickar formgivarna en skiss över hur bilden ska se ut. Sen plåtar vi alla grejer och i Photoshop placerar vi in dem i en hylla. Det är extremt utmanande och roligt. Patrik visar ett exempel på en hylla som snart är klar. Han finputsar på skuggorna som ska få grilltången i hyllan att se ut att vila stadigt. Det gäller också att varorna längst ner är plåtade aningen uppifrån, produkterna på mittenhyllan i ögonhöjd medan grejerna högst upp har en antydan till underifrån i sin vinkel. En av produkterna i Patriks hylla är en chipspåse med en färg och en smak som ännu inte finns att plåta. Lösningen blir att byta färg i Photoshop och klistra in en etikett med den nya smaken. Ur det tysta landskapet dyker det upp en glad trio som vill se hur det går och som ljudligt berömmer hyllan. Ad, originalare och chef försvinner sen nöjda tillbaks till sina platser. Eftersom de fyras gäng relativt sällan fotograferar människor tycker de att det är ett krävande men välkommet avbrott. Det kan vara barn som visar regnkläder eller en icahandlare som behöver nya porträttbilder. – Sitter man med tomater en hel dag blir man glad när man ser någonting annat, säger Marcus. Samtidigt – fotograferna jag möter hyser en förkärlek för det ensamma grottandet. – Jag tycker att det kan vara gott att sätta på sig

lurarna, slappna av och fokusera på att frilägga till exempel. Vad jag lyssnar på? Jazz, gärna fusion, det funkar fint till friläggning, säger Patrik Roos. De är alla tillsvidareanställda på heltid och har jobbat mellan ett och drygt tre år på företaget. Fullt tillräckligt för att bli yrkesskadade. Ingen av dem kan låta bli att kolla retuscheringsjobben på reklamtavlorna när de väntar på bussen. Är inte matkassen i Willys annonser lite sned? De skrattar åt sitt detaljkollande. Flera av dem har noterat just den där kassen. En strid ström av människor börjar plötsligt att passera oss i klungor. Klockan har blivit halv tolv som betyder lunch på Ica. Vi hänger på. Genom korridoren med budord i klarröda versaler längs väggarna: Vår framgång allas ansvar, Jag tar ansvar, Vi ligger rätt. I den stimmiga matsalen undrar jag om den konstnärliga kreativiteten tar sig andra uttryck när det yrkesmässiga fotograferandet är så pass styrt? – Om! säger Marcus Bergman. Jag spelar i ett band och jag har aldrig gjort så mycket musik som sedan jag började här. Att verkligen kunna vara ledig bidrar till att det går att slappna av och fokusera på musiken. Patrik Roos känner igen sig. – Jag sysslar en del med retuscheringar på egen hand på kvällar och helger och gör helt andra slags bilder än här. fotografisk tidskrift | 24


»På många andra arbetsplatser syns ens arbete bara internt, men det är många på stan som ser vad vi gör och det är kul.« När vi en risotto senare travar tillbaks mot kontoret står dörren öppen in till idrottshallen. Där pågår det pingisturnering vid två bord. – Det är Maxi och Kvantum, de spelar alltid turneringar på lunchen. De har utmanat oss ibland men vi säger att det vore så tråkigt för dem att förlora… För Patrik är Icas bildgrupp det första jobbet efter folkhögskoleutbildningen i Jönköping. Han visste inte riktigt vart han ville efter examen och är idag med sina 3,5 år den fotograf som arbetat längst i gruppen. Strax efter honom kom nästa smålänning; Tony Halldin Hultkvist hade inte ens gått ut Fotoskolan när han blev erbjuden jobbet. Han var skeptisk. Anställning? Han som tänk frilansa… Tony sov på saken och stortrivs idag. Joakim gick också Fotoskolan, jobbade som assistent, frilansade som fotograf inom reklam och jobbade som ad-assistent när finanskrisen slog klorna i reklambranschen 2009. Han var sist in och fick således gå. Som nybliven pappa tackade han mer än ja när tjänsten på Ica dök upp. Marcus har tidigare frilansat fyra-fem år. Plåtat men främst arbetat med bildbehandling och som bildredaktör för olika publikationer hos filmfestivalen i Göteborg. Han är den som fått den till synes största förändringen i sitt arbetsliv i och med anställningen här. – Tryggheten! Dels den ekonomiska, dels den tidsmässiga och att jag får struktur på mina dagar med fasta tider. Det har heller aldrig tidigare varit 25 | no 5/2012

så skönt att vara ledig som nu, när jag verkligen kan vara ledig. Efter ett års anställning ser jag också fram emot mitt livs första semester utan ångest, säger Marcus. Lönen är såklart också en faktor. Runt 26 000 kronor tjänar Icas fotografer. Fördelarna med att vara anställd tycker Marcus Bergman överväger med råge, men han är trots allt glad att slippa stämpelklocka som vissa på reklamavdelningen har. Industribussen han tar varje morgon transporterar främst ica-anställda och det var med viss förskräckelse han sållade sig till gruppen som flyter från hållplatsen in i moderskeppet. Och ut åtta timmar senare. Bildgruppen håller ett hyfsat högt tempo och Patrik säger att han hellre har för mycket att göra än för lite. Joakim Alexandersson har just denna morgon varit med sin tjej på ultraljud och tittat på deras nya bebis. Han ligger lite efter och räknar med att få jobba sent ikväll. Vanligen är det åtta till halv fem som gäller men arbetsbelastningen varierar snabbt. Eller som Joakim uttrycker det; klockan nio kan det vara en stilla sjö, klockan tio kaos. Det kan exempelvis vara en originalare från andra änden av den väldiga lokalen som ögonaböj behöver hjälp med en bild som ska till tryck. Bortsett från ledigheten finns det för Marcus Bergman en annan viktig skillnad mellan hans nuvarande och tidigare fotografjobb.

– Här behöver jag inte ha något samvete. Vi gör bara det andra väljer åt oss. Tidigare har jag ibland, som på filmfestivalen, haft i uppgift att välja bilder. Ibland starka bilder ur filmer där man får fundera över vad som alls ska publiceras och inte. Här bestämmer ansvarig ad på huvudkontoret i Solna vad som ska publiceras. Vi i bildgruppen utför och skapar kvalité utifrån de ramar som ges, säger han. Ett mindre ansvar med andra ord. Och mindre av credit i form av byline eller medverkan i redaktionsrutor. Ingen säger sig dock längta efter att stoltsera med egen byline. De säger sig vara tillfreds med att vara en del av en grupp. Och tvärtemot min första tanke ser de resultatet av deras arbete som mycket synligt. – På många andra arbetsplatser syns ens arbete bara internt, men det är många på stan som ser vad vi gör och det är kul, säger Marcus. Nyligen åkte hela fotografgänget in till Ica i Kungälv för att se sina alster på plats i butiken. Hur används materialet? Hur väl syns det? Borde vi tänka på något annat vis? En nyttig och lärorik utflykt. Att deras arbete i slutänden syftar till att få oss konsumenter att köpa fler produkter från Ica tänker de sällan på. Ett väl utfört jobb är ett väl utfört jobb. Eller som Patrik Roos säger: – Det är inte roligt att släppa ifrån sig sådant som man inte är nöjd med.


Ovan: För att bevara valörerna i blommorna såg jag till att bilden inte blev särdeles mättad innan konverteringen till CMYK. Nedan: Efter konverteringen kunde jag höja mättnaden i färgerna utan att riskera att hamna utanför det tryckbara omfånget.

fotografisk tidskrift | 26


praktik

STEFAN OHLSSON TEKNIKREDAKTÖR

Anpassa bilder för tryck – del 2 Lär dig leverera bra grundmaterial för ett bra slutresultat. Digitaltryck gör det enkelt att producera böcker i små upplagor, och med dagens digitalpressar kan bildåtergivningen i trycket bli bra. Levererar du ett bra grundmaterial blir också din bok bra, men gör du något fel är det ingen som kommer att korrigera dessa brister. I det föregående numret beskrev jag hur du ställer in ditt layout-program för att få rätt färghantering, hur du skalar bilderna till rätt upplösning och slutligen hur du exporterar ditt material till ett tryckbart pdf-dokument. Har du gjort allt rätt kan du nu skicka iväg ditt dokument till ett tryckeri. Men hur ofta blir allt rätt vid första försöket? Kontrollera din bok om och om igen för att se att allt är rätt gjort. Jag börjar denna kontroll redan innan jag exporterar ut en bok till ett pdf-dokument med hjälp av InDesigns preflight-kontroll (Fönster > Utdata > Preflight). I denna panel får du en varning om dina bilder har för hög eller låg upplösning, om bilderna inte har tillräckligt stort utfall, om dina bilder ligger i fel färgrymd med mera, med mera. Du kan själv bestämma vilka parametrar som ska kontrolleras, men det kräver en hel del kunskap för att veta hur man ska göra dessa inställningar. Istället för den grundläggande preflight-profil som följer med programmet, vilken missar ett antal viktiga felkällor, använder jag istället en profil från www.vigc.org. När jag tagit hem denna profil kan jag läsa in den genom att klicka på den lilla nedåtriktade triangel som finns i preflight-panelens övre högra hörn. En meny öppnas då, i vilken jag väljer »Definiera profiler«. Då öppnas ett nytt fönster, Preflight-profiler, där 27 | no 5/2012

jag kan läsa in den profil som jag fått från vigc:s hemsida. Många steg, men väl värt alla klick. För när du är färdig med din bok öppnar du nu bara preflight-panelen (Fönster > Utdata > Preflight). Har ditt dokument då något av alla de brister som vigc-profilen upptäcker ser du en röd varningsprick och en lista med felrapporter. När du klickar på en felrapport får du inte bara en beskrivning över problemet, det finns också en anvisning om hur du rättar till bristerna. När alla mindre och större tekniska brister är korrigerade är det dags att korrigera bilderna. För vad man ofta upptäcker är att varje enskild bild kanske ser bra ut, men när de hamnar tillsammans med andra bilder ser de kanske inte så lyckade ut. Små skillnader i ljushet, kontrast eller färgbalans syns då mycket tydligare när bilderna jämförs med varandra. Det är dags att korrigera alla bilder en sista omgång. Jag skriver helst ut alla boksidor, eftersom det är enklare att se dessa variationer på utskrivna sidor än på skärmen. I InDesigns dialogruta för

Små skillnader i ljushet, kontrast eller färgbalans syns då mycket tydligare när bilderna jämförs med varandra.

utskrifter byter jag från Dokument till Provtryck vid mina färghanteringsinställningar. Sedan väljer jag en profil som svarar mot det papper jag ska skriva ut på. Till slut avaktiverar jag färghanteringen i skrivardrivrutinen. Om du har en bra skrivarprofil har du nu fått en utskrift som nära simulerar hur den tryckta bilden kommer att se ut. Om du nu vill redigera en bild i ditt InDesign-dokument gör du det genom att markera bilden i länkpanelen (Fönster > Länkar) och klicka på den lilla pennformade ikonen i panelens nedre del. Bilden öppnas då i Photoshop och du kan göra de ändringar som bilden kräver. Om du har följt den arbetsgång jag beskrivit i den föregående artikeln är bilden konverterad till cmyk. Många verkar tro att bilder som är cmykseparerade inte går att bearbeta, men det är helt fel. Korrigera din bild för att få fram det resultat du vill ha. Det finns dock en regel du inte får bryta mot när du arbetar med cmyk-bilder, den totala färgmängden i bilden får inte överskrida det värde som tryckprofilen sätter upp. Den totala färgmängden som din bild innehåller kan du kontrollera genom att sätta ut ett färgprov i bildens mörkaste parti. Du ser då hur mycket färg som kommer att tryckas i denna punkt. Men hur mycket färg får du ha? Det är enkelt att ta reda på genom att skapa en helt svart bild i rgb. Konvertra denna sedan till cmyk med din tryckprofil. Gör ett färgprov och kolla hur mycket den totala färgmängden är på denna svarta färg. Detta är den maximala färgmängd som du kan ha i din bild. Har din bild högre färgmängd än detta gränsvärde måste den justeras

I Acrobat Pros panel »Förhandsgranska utdata« kan du kontrollera ditt dokuments utseende. Genom att klicka för kryssrutan vid »Total täckning« och sedan skriva in värdet på den totala färgmängd som din tryckprofil tillåter får du en varning på dina bilder om detta värde överskrids.

för att inte ställa till problem vid tryckningen. Du gör det enklast med panelen »Selektiv färgändring«. Slå sedan ihop dina lager till ett enda och spara din bild. Bilden uppdateras automatiskt i ditt layout-dokument. Exportera till slut ditt dokument till det färdiga pdf-dokumentet. Som en sista kontroll, öppna ditt dokument i Acrobat Pro och öppna verktygslådan för tryckproduktion (Visa > Verktyg > Tryckproduktion). Där väljer du »Förhandsgranska utdata«, klickar för kryssrutan »Total täckning« och skriver in den totala färgmängd som du fick fram vid din test av tryckprofilen. Om någon av dina bilder innehåller för mycket färg kommer det partiet täckas av en grön färg. Om du får en sådan varning, återvänd till InDesign och justera din bild. Men om du inte får någon varning är det nu dags att skicka din bok till tryckningen.


teknik

STEFAN OHLSSON TEKNIKREDAKTÖR

Förbannad över dålig kvalitet med jämna mellanrum är jag ute på tidningsredaktioner och granskar de bilder som kommer in från fotografer och bildbyråer. Varje gång jag gör detta blir jag lika förbannad, eftersom det är så många bilder som har stora tekniska brister. Jag har nu återigen varit ute på ett tidskriftsförlag och sett ett hundratal slumpmässigt utvalda bilder, tagna av frilansande fotografer. Många av namnen på fotograferna känner jag igen som medlemmar i sff. Om jag kontrollerade bilderna enligt det schema som beskrivs i Felboken fanns det brister hos lite drygt tre fjärdedelar av bilderna. På ungefär en femtedel av bilderna var bristerna så allvarliga att det inte gick att korrigera bilderna till ett fullgott resultat, hur mycket arbete som än hade lagts ner på dem.

Om professionella fotografer ser till att leverera bra digitala filer konkurrerar de ut de som levererar undermåligt material. Jag blev rätt förvånad över detta resultat, jag trodde att det skulle se bättre ut idag än för två år sedan, när jag senast gjorde en sådan undersökning. Det riktigt allvarliga är att idag, när ekonomin på många tidningsredaktioner är så pressad, medför den dåliga kvaliteten på bilderna mycket onödigt arbete. Vi gör ett litet räkneexempel. Om vi antar att den dåliga bildkvaliteten medför att det kräver 10 minuter extra arbete i genomsnitt, kostar det redaktionen cirka 100 kr i löne- och övriga kringkostnader att korrigera varje bild. För en månadstidning med runt 200 bilder i varje nummer innebär det att 150 bilder måste korrigeras mer än vad som egentligen borde göras, vilket medför en onödig merkostnad på 15 000 kr/nummer. Det här börjar redaktionerna nu se. De vill spara pengar genom att få in ett bättre bildmaterial från början. Detta borde egentligen alla yrkesfotografer jubla över. Om professionella fotografer ser till att leverera bra digitala filer konkurrerar de ut de som levererar undermåligt material. Detta borde gynna de professionella. För en yrkesfotograf borde det vara enklare att investera i en bra kamera, bra skärm, bra skrivare och, antagligen viktigast, investera i den nödvändiga kunskapen som krävs för att hantera denna utrustning. Men så verkar det inte vara. Bildernas tekniska kvalitet är lika bristfällig från proffsfotograferna som från semiproffsen och hobbyfotograferna. Och ändå är det så enkelt att möta de tekniska krav som ställs på dig som fotograf. Om du får godkänt på alla punkter som finns med i Felbokens checklista för de bilder du levererar, då kommer dina bilder att ingå den fjärdedel som är OK redan från start. Jag inbillar mig att det kommer medföra att det blir lättare för dig att få ett nytt uppdrag från den tidningen när de ser att du tillhör denna grädda av fotografer. Och jag ser fram emot den dag när jag slipper bli både förbannad och generad över den dåliga kvalitet som alltför många yrkesfotografer levererar.

SONY OCH HASSELBLAD SAMARBETAR

SAMYANGS TILT/SHIFT OBJEKTIV

Hasselblad har börjat samarbeta med Sony. Det första resultatet blir en kamera kallad Hasselblad Lunar, som bygger till stor del på komponenter från Sony Nex-7. Kameran har till exempel samma objektivbajonett, vilket innebär att kameran kan använda Sonys objektiv i Eserie och, med en adapter, också objektiven i A-serien. Också sensorn är densamma som Nex 7 använder. Men kamerahuset är byggt i aluminium, titan och kolfiber. Handtaget kan fås i kolfiber, läder eller en rad olika träslag. Hasselblad och Adobe har utvecklat en plug-in till Lightroom som gör det möjligt att ansluta en H4D direkt till datorn och styra kameran från Lightroom. Hasselblad fortsätter också att utveckla sin H-serie av kameror. Under Photokina introducerades en ny version, kallad H5D. Kameran har fått en ny design, med mera ergonomiskt utformade knappar. Även kamerans skärm har förbättrats, med enklare och mer lättlästa menyer. Internt har man en helt ny elektronik som ska ge bättre bildkvalitet. Bland andra nyheter från Hasselblad hör ett nytt objektiv, HCD 24 mm f/4,8. Bildvinkeln motsvarar vad man får med en 17 mm optik på småbildsformatet. En ny macrokonverter kan användas tillsammans med Hasselblads 28 mm-, 35 mmoch 50 mm-objektiv. Tillsammans ska denna kombination ge makrobilder av hög kvalitet.

Samyang har blivit kända för en serie objektiv med manuell fokusering med en låg prislapp. I denna serie adderas nu ett tilt/ shift-objektiv på 24 mm f/3,5. Samyang T-S 24mm F/3.5 ED AS UC har en konstruktion på 16 linser, varav två är asfäriska och två använder ED-glas. Objektivet kan tiltas upp till 8,5° och shiftas upp till 12 mm. Objektivet är konstruerat så att man kan vrida hur tilt och shift görs. Objektivet finns med bajonetter som passar Canons, Nikons, Pentax och Sony α kameror.

SONYS CMOS-SENSOR Sony har tidigare visat att man kan ta fram kameror som inte följer de uppkörda hjulspåren. Man fortsätter i den traditionen med introduktionen av Cyber-shot DSC-RX1, en kompaktkamera med ett fast 35 mm f/2 objektiv från Carl Zeiss. Kameran väger 482 gram och har en CMOS-sensor på 24 x 36 mm och 24 megapixlar. Men detta är inte den enda kameran som Sony introducerar med en 24 x 36 mm sensor. α99 är en DSLR-kamera med en CMOS-sensor på 24 megapixlar fotografisk tidskrift | 28


och en fast, semitransparent spegel. Kameran använder dubbla AF-system och kan också fokusera kontinuerligt under filmning. Även Sonys nya videokamera Handycam NEX-VG900E har fått en sensor med formatet 24 x 36 mm. Kameran har utbytbara objektiv. Med hjälp av en adapter kan även Sonys objektiv för deras vanliga DSLRkameror användas. Med NEX-VG900E är det möjligt att filma Full HD-video med antingen 50p, 25p eller 24p (progressiv). Kamerans sensor har en upplösning på 24 megapixlar och kameran kan också användas för stillbildsfotografering.

NIKONS SENSOR Nikon har introducerat en ny kamera med en 24 x 36 mm sensor. Nikon D600 har en CMOS-sensor på 24 megapixlar. Kamerans AF-system har 39 fokuspunkter, varav 9 är korslagda. Autofokusen fungerar med objektiv som har f/8 som största bländaröppning. I Live View-läget använder kameran en kontrastdetekterande AFsystem. Kameran filmar med Full HD i 30p, 25p eller 24p. Känslighetsomfånget är 100-6400 ISO. Nikon säger att de har arbetat intensivt för att förbättra brushanteringen, framförallt vid högre ISO. De lyfter fram det stora dynamiska omfånget som den nya sensorn har. Som tillbehör finns en WiFisändare som gör det möjligt att sända bilder direkt till en smartphone eller surfplatta för att lagra bilder eller lägga upp dem på en blogg. Det går också att fjärrstyra kameran från en sådan enhet.

CANON FULLFORMAT Canon lägger till en ny fullformatskamera till sitt sortiment, Canon 6D. Kameran har en sensor på 20 megapixlar som har ett känslighetsområde på 29 | no 5/2012

100-25600 ISO. Canon har också utvecklat en ny autofokussensor till denna kamera som använder 11 AF-punkter och kan fokusera i ljusnivåer ner till EV-3. Genom trådlös anslutning till en smartphone kan man justera inställningar innan man fjärrutlöser kameran. Med den inbyggda GPS-mottagaren i EOS 6D märks bilderna med geografiska koordinater.

MAMIYAS SUPERVIDVINKEL Sedan PhaseOne blev den dominerande ägaren i Mamiya har man arbetat intensivt med uppdateringen av Mamiyas 645-modell. I samband med Photokina lanserades den senaste versionen, kallad Mamiya eller PhaseOne 645DF+. Mamiya säger att man har gått igenom och förbättrat alla rörliga konstruktioner i kameran. Slutresultatet ska bli en kamera som är betydligt mer robust än tidigare versioner. Man har också förbättrat autofokusfunktionen, vilket ska ge en mer korrekt fokusering även under sämre ljusförhållanden. Man har också infört en ny justeringsmöjlighet för användaren för att finjustera bakstyckets anpassning till kamerahuset. Samtidigt lanseras en ny supervidvinkel med en brännvidd på 28 mm och en ljusstyrka på f/4,5. Objektivet är designat av Schneider och tillverkas av Mamiya och ger en diagonal bildvinkel på 102°. Objektivet har en centralslutare, vilket tillåter användaren att synkronisera blixtljus ner till 1/1600 sek.

BATTERIDRIVNA BLIXTGENERATORER Profotos nya aggregat Pro-B4 är en batteridriven blixtgenerator där man satsat på att bygga den robust och stryktålig.

Profoto tillverkar själva chassiet i gjuten aluminium, med ett stötdämpande lager av gummi runt om blixten. Alla anslutningar har skyddslock. Blixten är också snabb, både i brinntid och i uppladdningstid. Brinntiden är som kortast 25/1 000 sek, vilket ska vara den kortaste som någon batteridriven blixt har enligt Profoto. Även vid full effekt är uppladdningstiden mindre än en sekund. Från Broncolor kommer en ny blixtgenerator, driven av litiumbatterier som ger upp till 230 blixtar vid full energi, 1200 J. Två lamphuvuden kan anslutas och styras individuellt. Styrkan kan regleras upp till 9 steg (4,5-1200 J). Lamphuvudena kan också användas för videoinspelning, eftersom de använder lysdioder med en färgtemperatur på 5 500K. En laddning räcker till för upp till 2 timmars filmning.

LEICA UTVECKLAS Mellanformatskameran Leica S har fått ett nytt autofokussystem, som ska vara snabbare och säkrare än på den gamla modellen. Skärmen har också blivit betydligt bättre, med högre upplösning. Leica S är också den första professionella kameran som har en inbyggd GPS som taggar bildfilerna med geografisk information. Tre nya objektiv har också adderats till S-systemet, Leica Super-Elmar-S 24 mm f/3,5 ASPH, Leica Vario-Elmar-S 30-90 mm f/3,5-5,6 ASPH och Leica TS-APO-Elmar-S 120 mm f/5.6 ASPH. 120 mm är ett tilt/

shift-objektiv, lämpligt för stillebenfotografering. Leica fortsätter att utveckla sitt system med mätsökarkameror. Den nya modellen kallas Leica M. Främsta nyheten är att man nu använder en CMOSsensor, som gör det möjligt att använda kamerans skärm som sökare. Leica säger att den nya sensorn ska ge betydligt lägre brus än tidigare modeller. Max känslighet är nu 6400 ISO. CMOS-sensorn gör det också möjligt att filma med kameran i full HD. Ett nytt tillbehör är den elektroniska sökaren som kan fästas i tillbehörsskon. Det gör det möjligt att använda objektiv med längre brännvidder än de 135 mm som varit maximal brännvidd i mätsökaren. För att knyta an till sin historia har man valt att kalla sökaren Visoflex, ett tillbehör som omvandlade de ursprungliga M-modellerna till en spegelreflexkamera.

PENTAX NYA BRÄNNVIDD Pentax har tagit fram ett långt teleobjektiv med en brännvidd på 560 mm. Objektivet heter HD Pentax-DA 560mm F/5,6 ED AW. Pentax använder sin nya antireflexbehandling på detta objektiv. Eftersom objektivet används på Pentax kameror med APS-sensorer får användaren en bildvinkel som motsvarar 859 mm på småbildsformatet. Pentax mellanformatskamera får ett makroobjektiv på 90 mm. Objektivet är vibrationsstabiliserat, vilket gör detta till det första objektivet med VR-teknik till en mellanformatskamera. HD PENTAX-D FA645 MACRO 90mm F2.8 ED AW SR är det fullständiga namnet. Pentax säger att de fått en hög upplösning över bildfältet tack vare konstruktionen med två ED- och en asfärisk lins.

Annons A&T Pho-Tech

Rullväskor Nyheter Airport International Retrospective 5, 10, 20 & 30 Airport TakeOff Sling-O-Matic 10, 20 & 30 Airport Security www.atphototech.se Airport Airstream Logistics Manager


JULIA PEIRONE

Julia Peirone utforskar tonåringen.

Fotografiska mellanlägen böcker

art and theory publishing

tonåren präglas i hög grad av ett slags drönartillvaro. Ett vegeterande skede av livet som tillbringas framför datorns ändlösa tv-serier eller i ett självbespeglande sällskap med kompisar. Fasen mellan barndom och vuxenliv liknar en enda lång och utdragen förpuppningsprocess. Och någonstans på andra sidan ska vi komma ut som fullvuxna individer. Tonåringens känslor vacklar från den ena stunden till nästa. Upplevelsen av fullkomlig självsäkerhet – av att inte kunna vänta på att livet ska börja – byts hastigt mot en känsla av att vara helt bortkommen. Pinsamt är bara förnamnet! Tonåren är en vilsen tid, men också en tid av nya upptäckter.

i den nya boken More than Violet ingår tre sviter med arbeten som på olika sätt kretsar kring tonårstjejer och deras värld. Fotografiet Violet Vertigo från 2008 inleder boken, och fungerar som en sammanhållande punkt för de andra bilderna. Vi ser närbilden av en tjej med tandställning, en tydlig markör för tonåren, vars ögon är halvt slutna. Hon ser ut att inte riktigt vara vid medvetande,

som om hon drömmer – eller som om hon vore drogad! I de tolv fotografier som följer finns samma slags upplösning av motivet, som går på tvärs mot bildernas utpräglat realistiska stil. De är samtidigt förbryllande och befriande, och avspeglar den förlägna bortvändhet som tonåringar allt som oftast utstrålar. Tjejerna fingrar rastlöst i håret och tuggar tuggummi, hela tiden till synes omedvetna om kamerans närvaro. Även om Peirone minst av allt försöker närma sig den våg av nyandligt intresse som sprider sig inom konstvärlden, är det ändå möjligt att associera fotografiernas uttryck med ett slags nykter mysticism. Tjejernas halvt slutna ögonlock och blottade ögonvitor pekar i den riktningen.

Hyr de bästa bildverktygen du med! ”Servicedepån för Master Photographers" www.molanders.se

Bild: Magnus Cramer

Julia Peirone More than Violet

Den innebär ett sökande efter sig själv, och efter en relation till världen. Julia Peirone utforskar tonåringen i sitt konstnärskap. Närmare bestämt tonårstjejer, som hon i porträttsviter ofta har fotograferat mot en svart bakgrund. Hennes bilder fokuserar just på ett slags mellanlägen. De är fotografier som egentligen ligger bortom vanliga porträtt, inte foton som endast bekräftar en mall. Peirone söker och använder fotografier som annars skulle betraktas som misslyckade, underliga eller fula. Genom att ta fasta på de bilder som fotografen inte brukar visa fram, undersöker Peirone samtidigt fotografiets konventioner.

fotografisk tidskrift | 30


utpekande av något helt vardagligt ger dem en öververklig karaktär.«

KENNETH GUSTAVSSON

»Bildernas tekniska exakthet och specifika

Gustavssons hårt bundna kaos.

Kenneth Gustavsson The Magic Bar

Inta Ruka People I know

max ström

max ström

DEPRESSIV KRAFT

ÄKTA MÖTEN

more than violet är en tunn, men koncentrerad och dessutom läckert formgiven volym som ger en tydlig presentation av Peirones konst. Boken innehåller två korta texter, varav en är skriven av Peirone själv. Med en inre monolog skildrar hon sina tankar under en sittning med en av tjejerna. Texten hade gärna fått vara längre. Och översatt till svenska.

En svart dörr, omgiven av två svarta fönster. Och så överskriften: »The Magic Bar«. Så ser omslaget ut till Kenneth Gustavssons fotografier, valda av kollegan Thomas Wågström. Ingen bar kunde se mindre bister ut, ingen kunde mer återspegla människans tapperhet: härda ut. Öga, öga, näsa, mun: baren ser även ut som ett hårt sammanbitet ansikte med hoppressad mun. I en koncentrerad bild fångas smärta och förborgad ensamhet. »The Magic Bar« är också titeln på den i förtid bortgångne fotografens bok, stramt formgiven av Patric Leo. Wågström har med konsekvens valt fotografier som visar Gustavssons depressiva kraft. En död man på en väg i Afrika, där ansiktskött och benmuskler ruttnat och blottar kraniet och det vita lårbenet. Det inre sköra medvetandet möter den yttre verkligheten, utan att väja med blicken. Det gör ont att se Gustavssons bilder, de är omöjliga att glömma. Skulpterad tid, fastnaglad ensamhet, ett hårt bundet kaos.

Det här är den första stora monografin över denna hyllade lettiska fotograf som fick sitt genombrott i Venedig 1999. Boken innehåller drygt 150 fotografier ur tre bildsviter som hon arbetat med sedan 1970-talet. Hennes bildvärld är hämtad från en del av Europa som fortfarande känns som en marginaliserad periferi, dit utvecklingens »välsignelser« ännu inte nått. Vårt sökande efter något djupt gemensamt och mänskligt i ett ansikte är både basalt och evigt i människans historia. När ljusskriften kunde förmedla en annan sorts närvaro av ett ögonblick fick det mänskliga ansiktet, fångat i ett fotografiskt porträtt, en alldeles särskild laddning som ännu inte förlorat sin kraft. I Inta Rukas bilder som alla i den här boken är just porträtt av människor, kommer vi mycket nära denna laddade ursprunglighet. Det är så nära magi och ett äkta möte man kan komma utan att bli metafysisk i sina försök att förklara känslan.

/ MAGNUS BONS

/ EVA STRÖM

/ STEFAN NILSSON

Men Peirones fotografier stannar tyvärr på ytan. Tjejerna blir aldrig till subjekt, utan vi lär enbart känna dem genom deras grupptillhörighet. Det är som om Peirone sökt efter bilder, inte individer. bokens mittersta svit Infinite består av olika nyanser av ögonskugga som smetats ut på papper. Bildernas horisontellt liggande plan påminner, med en humoristisk blinkning, både om fotografen Hiroshi Sugimotos oändliga havsutsikter och om Mark Rothkos atmosfäriska målningar. Varje färgpar refererar till ögonskuggan som tjejerna i fotografierna har målat sig med. Infinite framstår som abstrakta porträtt av var och en, som ett slags mentala landskap. Men kanske visar bilderna helt enkelt vad tjejerna tänker på under fotosessionen – färgen på sin ögonskugga? Den naturalistiske 1800-talsförfattaren Émile Zola lär ha sagt följande om fotografi: »Det går inte att säga att du verkligen har sett något förrän du har ett fotografi av det.« Så fungerar Julia Peirones fotografier av tonårstjejer, vars verkliga förtjänst är att de skapar motbilder till de som reklam och magasin flödar över av. Hon rör sig på en grundläggande nivå, som i de hårsnoddar som avslutar boken. Bildernas tekniska exakthet och specifika utpekande av något helt vardagligt ger dem en öververklig karaktär.

08-680 15 70

www.molanders.se

31 | no 5/2012


MIRIAM KLYVARE

medlem

NYA MEDLEMMAR

SONJA HESSLOW

Maria Agrell, Ekerö; Kenny Bengtsson, Stockholm; Joakim Borén, Norwich, United Kingdom; Elisabeth Daly, Stockholm; Linda Dybeck, Stockholm; Theo Erbenius, Hägersten; Jan-Åke Eriksson, Skarpnäck; Sonja Hesslow, Göteborg; Kajsa Juslin, Göteborg; Björn Mattisson, Tullinge; Jens Ohlsson, Malmö; Johan Persson, Malmö; Anders Robertsson, Funäsdalen; Joacim Schwartz, Göteborg; Therese Syrén-Nilsson, Falkenberg.

HEJ SONJA HESSLOW! Varför gick du med i SFF? – Jag gick med i Svenska Fotografers Förbund dels för att man är så utelämnad som fotograf och det känns bra att ha någon som står bakom en. Dels för att det är bra att man kan få hjälp med att sätta rätt priser på sina bilder vilket är väldigt svårt att avgöra själv i början. Eftersom jag har mitt företag vid sidan om när jag studerar så hoppas jag på att kunna få lite reklam genom SFF så jag, när jag är färdig med min utbildning, har lättare att klara mig som fotograf. Det är även ett plus att man får förmåner med försäkring genom att vara medlem.

Så här glada var fotoboksprisvinnarna på Rival.

Vinnare fotobokspriset 2012 inka lindergård och niclas holmströms bok Watching humans watching vann Svenska Fotobokspriset 2012 i samband med en helkväll arrangerad av Fotoförfattarna på Rival, Stockholm. – Det känns verkligen jättekul. Särskilt eftersom det är den första bok vi har gjort tillsammans, säger Inka Lindergård. Juryn motiverar priset med att de två fotograferna »gjuter nytt liv i landskapsfotografiet och vårt sätt att betrakta korsdraget mellan människa och natur. Med ett okonventionellt och associativt förhållningssätt knyter de an till naturen som det stora okända, både med ett konsthistoriskt och nutida bildspråk.« Inka och Niclas håller på med ett nytt projekt som de berättade om i förra numret av Fotografisk Tidskrift och prissumman 30 000 kommer de använda till en ny resa och för att samla mer material. Det kan mycket väl bli en ny bok. – Det är perfekt det här. För oss handlar vårt arbete mycket om att isolera oss och koncentrera oss, det kan vi göra nu, säger Inka Lindergård.

VÅRA AVTALSMALLAR

AUKTORISATION PÅ GÅNG

NORRLANDSDAGARNA 2013

använd våra avtalsmallar som finns på www.sfoto.se. Där hittar du uppdragsavtal, modellreleaseavtal, fakturamallar m m. En nytillkommen avtalsmall om fastighetsfotografering kompletterar samlingen. Den är tänkt att vara ett intressant alternativ till de orimliga avtal mellan enskilda fotografer och tjänsteföretagen som finns på marknaden för fastighetsfotografering.

den 1 februari sjösätter vi den nya auktorisationskursen på distans. Kursen är relativt flexibel och skall alltså kunna genomföras var som helst och parallellt med vanligt arbete. Deltagare måste ha tillgång till Photoshop och till en kalibrerbar skärm. Vi räknar med 4 kursstarter per år och ca 20 deltagare per gång. Mer information kommer att publiceras på sfoto.se

nästa år intar Norrlandsdagarna Norrlandsoperan i Umeå. Tre fantastiska dagar av inspirerande möten med föreläsare, leverantörer och kollegor i blivande europeiska kulturhuvudstaden Umeå. Åsa Sjöström, Jens E. Haugen, Linda Forsell och Daniel Nilsson är klara som föreläsare. Anmälan och fler föreläsare hittar du på hemsidan. Boka in helgen den 8–10 februari. www.norrlandsdagarna.se fotografisk tidskrift | 32


SFF PÅ FOTOMÄSSAN

BLI MASTER

träffa oss på Fotomässan! Den pågår 23–25 november i Älvsjö, Stockholm. Vår monter under den fotospäckade helgen är B 14:29. På fredagen arrangerar vi spännande rundabordsamtal i »Proffs­ hörnan« mitt på mässgolvet.

nu går det att söka till Master of Arts-programmet i bildjournalistik vid Mitthögskolan, Sundsvall. Sista ansökningsdag 15 januari 2013. Den 2-åriga masterutbildningen startade hösten 2012. Utbildningen är på heltid och sker på engelska. För mer information: photojournalismsweden.se.

Vi ses där! Hälsar kansliet och styrelsen.

COPYSWEDE/UMA upphovsmän får kompensation för den privatkopiering som sker av film och musik på externa hårddiskar och usbminnen. Det är konsekvensen av den dom som meddelats av nämnden i skiljeförfarandet mellan kulturskaparnas organisation Copyswede och UniversalMediaAlliansen (uma). Skiljenämnden anser att externa hårddiskar och usb-minnen är »särskilt ägnade« för privatkopiering.

Egen upphovsrätt och andras

ANETTE PALM WIGARDT

FREDAGENS PROGRAM: 13.00–13.45 Sex säljer bilder – men vilket ansvar har fotografen? Om könsstereotyper och sexism. 14.00–14.45 Ta bort rynkor och finnar – är det ok? Retusch och bildmanipulation/etik och moral. 15.00–15.45 Proffsbildens värde i en värld som översvämmas av bilder. Nya tider – nya affärsmodeller. 16.00–16.45 Man får fotografera var man vill, eller? Myten om fotoförbudet. Hur ser egentligen lagstiftningen ut?

Helena Bergengren Hammarskiöld.

IN MEMORIAM fotografen Helena Bergengren Hammarskiöld somnade in i sitt hem den 7:e oktober 2012, efter en lång tids kamp mot sin bröstcancer. Helena var en vän som funnits som en röd tråd under, i stort sett, hela våra vuxna liv. En klok, vacker och gåtfull kvinna med ögon för det vackra. I hennes något trolskt och drömmande bilder finns ofta en bitterljuv känsla. Nu får vi och alla vänner fortsätta våra liv, något fattigare – utan Helena. Tack för Dig Helena! Anki Almqvist och Anette Palm Wigardt.

Fotoateljé till salu! Den äldsta och nu den enda fotoateljén i centrala Örnsköldsvik säljes till den som vill föra fototraditionen vidare. Lokalen är en bostadsrätt med 182 kvm och ligger centralt med bra parkeringsplatser. Fotoateljén grundades av Werner Wångström 1898, övertogs av Olle Bågenholm 1951 och av mig 1973. Ateljén har varit på sin nuvarande plats sedan 1981 och är lätt att hitta till. Ateljé Bågenholm eftr., Karl-Uno Olofsson. Tel. 0660-122 01. Lasarettsgatan 25 B, Örnsköldsvik. www.bagenholm.se.

33 | no 5/2012

juristen

CATHARINA EKDAHL VD/VERKSAMHETSCHEF SFF

att upphovsmannen själv bestämmer över det han eller hon har skapat känner de flesta till. Det ligger inom upphovsmannens så kallade ensamrätt att kunna stoppa andra från otillåten användning eller att låta det passera utan att ingripa. Valet är och ska alltid vara just upphovsmannens. Hyfsat enkel regel att komma ihåg och respektera. Ändå är den tydligen svår att minnas i tider som präglas av omfattande »delning« av bilder i sociala medier. Åtminstone när det gäller andras bilder. Det spelar ingen roll om användaren själv är petnoga med att aldrig låta någon annan använda de egna bilderna. När det kommer till samma fotografs glädje över att dela bilder som någon annan har skapat, blir plötsligt upphovsrätten totalt betydelselös.

En av de vanligaste inskränkningarna rör citat och är också en av de som missuppfattas mest. Citat gäller inte för bildanvändning. Även om upphovsmannen har en hel del att säga till om, så finns det ett antal tillfällen när ensamrätten inte gäller. Det handlar om när någon av de olika inskränkningar som finns inskrivna i upphovsrättslagen kan tillämpas. En inskränkning innebär att upphovsmannens tillstånd inte krävs för nyttjandet. Förutsättningen är att verket har gjorts tillgängligt för allmänheten av upphovsmannen själv eller med dennes tillstånd. En av de vanligaste inskränkningarna rör citat och är också en av de som missuppfattas mest. Citat gäller nämligen inte för bildanvändning. För att ändå kunna använda bilder utan tillstånd finns det i upphovsrättslagen ett par tillfällen som motsvarar bl a citat. Dessa inskränkningar gäller inte bara fotografier, utan även konstverk och illustrationer. Allt under lagens samlingsbegrepp konstverk. I § 20 a hittar man den så kallade »bild-i-bild«-inskränkningen. Denna inskränkning har ursprungligen handlat om när filmer och tv-program innehåller konstverk som är av underordnad betydelse för filmen eller programmets innehåll. Sedan ett antal år gäller den även när ett konstverk förekommer i bakgrunden eller inte utgör en väsentlig del av exempelvis ett fotografi. § 23 berättar att konstverk får återges bland annat i anslutning till texten i en kritisk framställning, men notera att det bara gäller i analog form. Det var detta som den s k Genusfotografen gick bet på i somras, när han på sin blogg kritiserade en annan fotografs bilder ur ett genusperspektiv. I samma paragraf hittar vi även att en tidning eller tidskrift får återge ett befintligt konstverk i samband med en dagshändelse. En dagshändelse är en nyhet som normalt varar under 24 timmar från det att nyheten blev känd. Enligt § 24 får konstverk avbildas när de är stadigvarande placerade utomhus vid allmän plats. Den här inskränkningen kallas även »vykortsundantaget«. I paragrafen framgår det vidare att avbildning av konstverk får ske vid utställning eller försäljning av konstverken och om de ingår i en samling, men det sistnämnda får inte ske i digital form.


spara tid

Tips & trix

12 enkla tips som ger dig mer tid och mindre stress.

1. Stäng av ljudsignalen på e-posten och stäng av skicka och ta emot automatiskt.

8. Uppmuntra inte folk att småprata, be dem gå rakt på sak.

2. Kolla e-posten två gånger per dagklockan 12.00 och klockan 16.00 är tider som ger dig ett maximalt antal svar på tidigare skickad e-post.

9. Gå aldrig på möten om du inte behöver. Möten bör endast hållas för att fatta beslut om en redan definierad situation – inte för att fastställa ett problem eller för att ha »trevligt«.

3.Kolla aldrig din e-post det första du gör på morgonen. Slutför istället din viktigaste uppgift före klockan 11.00.

10. Slå alltid fast en sluttid på möten. Lämna ingen diskussion öppen och se till att mötena hålls korta.

4. Sålla bland inkommande samtalha gärna två nummer – ett för privata samtal och ett för jobbsamtal.

11. Ränn aldrig runt på stan på luncher. Låt dem du träffar som är anställda komma till dig i stället för tvärtom. Din tid som frilans är dyrbar.

5. Svara aldrig i telefon om det är okänt nummer. 6. Stäng av mobiltelefonens ringsignal. 7. Tala in ett meddelande på svararen där du ber personen lämna ett meddelande eller om du föredrar – skicka ett sms.

Fotografisk Tidskrift Nr 5 2012, årgång 124 Ansvarig utgivare Lotta Schwarz lotta.schwarz@sfoto.se Chefredaktör Jenny Morelli jenny.morelli@sfoto.se Grafisk form Anders Birgersson anders@birgersson.se Layout Zoopeople Teknikredaktör Stefan Ohlsson stefan.ohlsson@sfoto.se Korrektur Åsa Sandzén Repro Projektor Tryckeri Trydells tryckeri ab, Laholm

12. Bestäm innan hur lång tid ett visst jobb får ta. Får du fakturera 5 000 kronor? Ja, om din timlön är 1 000 kronor får jobbet inte ta mer än 5 timmar. källa: Timothy Ferris bok 4 timmars arbetsvecka.

Redaktionsråd Casia Bromberg, Martin von Krogh, Yvonne Sundin, Thomas Wågström Omslagsbild Ingvar Kenne Bildbylines Knut Koivisto Webbadress www.sfoto.se/f Redaktionsadress Årstaängsvägen 5 b, 7 trappor 117 43 Stockholm

För icke beställt material ansvaras ej.

Prenumeration Yvonne Sundin 08-702 03 45 prenumeration@sfoto.se 450 kronor/helår 500 kronor/helår, utland postgiro 13 0199-3 bankgiro 274-9075

Annonser Annonshuset Linnégatan 22 114 47 Stockholm 08-662 75 00 annons@annonshuset.se

Vill du sälja Fotografisk Tidskrift? Mejla ekonomitjanst@natverkstan.net

Ägare Svenska Fotografers Förbund (sff) Årstaängsvägen 5 b, 7 trappor 117 43 Stockholm 08-702 03 45 sff@sfoto.se www.sfoto.se

F sälj digitalt genom Qiozk.com

ISSN 284-7035

Lösnummer kan beställas från kansliet för 75 kronor inklusive moms.

fotografisk tidskrift | 34


När jag tog bilden på Azorerna stod kameran på en blöt sten på en höjd. Jag fick stabilisera och förankra kameran så att den inte skulle rasa ned till mig i vattnet. Det var en hal och lerig väg upp varje gång jag gjorde nya kamerainställningar. Att både jag och kameran kom hela därifrån var tursamt.

Vi har bett SFF-medlemmar att fånga tillfällen då det känns tryggt att vara försäkrad. Fotografi: Ann Eringstam

Du tar bilden. Vi tar hand om försäkringen.

portfolion

ingvar kenne

Gefvert AB Danderydsgatan 14 114 26 Stockholm Tel 08-440 54 42 Fax 08-678 29 20 sff@gefvert.se

fotografisk tidskrift | 2


Fotografisk Tidskrift #5–2012

Möt en fotograf som hatar digitaliseringen, som skyr ljuset och drömmer istället för att kämpa. Möt Julia Hetta. www.procenter.se

INGVAR KENNE PLÅTAR MEDBORGARE FOTOGRAFLIVET SOM ANSTÄLLD

------------------

JOHAN PERSSON »ETIOPIEN VANN FÖRSTA RONDEN« Professionell utrustning och support för bildskapare och bildanvändare

-----------------Fotografisk Tidskrift #5–2012

Fotografisk Tidskrift 5 2012  

Cover: Ingvar Kenne. A magazine about photography.

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you