Året var nog 1995 när en skara folkbildare fick en utbildning i det nya med e-post, internet, hemsidor och nyhetsgrupper. Till en början fanns det en viss skepticism, men Folkuniversitetet i Umeå hade redan en hemsida bestående av en gigantisk logotype man fick skrolla långt, långt åt höger. Efter något år kom den första ”riktiga hemsidan” för hela landet. Den innehöll lite information och kontaktuppgifter. Något år senare gjorde jag ett system där man även kunde anmäla sig med hjälp av webb publicering i FileMaker. Kurser hämtades ur det elev adminstrativa systemet som omvandlades och las in för respektive ort. Kamraterna i Stockholm ville senare ha ett mer automatiskt system som resten av landet sedermera anammade. 1995 fick jag låna ett modem och kunde hemifrån koppla upp mig till något som hette IDG Online. En server med massa resurser. Systemet byggde på något som hette FirstClass, där man kunde mötas för samtal och samarbete oberoende av tid och rum. Jag tänkte att det skulle kunna fungera inom Folkuniversitetet som stod i begrepp att skaffa något system för elektronisk kommunikation. Vid den årliga Visingsökonferensen 1996 hade Per Ola Olsson lyckats samla ihop tio PowerBook som knöts ihop till ett lokalt nätverk. Konferensdeltagarna tvingades kommunicera endast med hjälp av datorer och detta blev starten på ett nytt sätt att kommunicera internt och externt, som fortfarande lever. Vid milleniumskiftet var det så dags att förnya det elevadminstrativa systemet och jag fick återigen möjlighet att påverka utvecklingen. Denna gång skapades systemet från grunden av ett it-företag i Örebro, som också blev driftcentral för många av våra system. Nu kunde webb, rapportering och ekonomi närmare integreras till varandra. Några år senare startades Folk universitetets Service AB (FSAB), där jag fick ett deltidsuppdrag som systemförvaltare av FirstClass.
84
FSAB blev Folkuniversitetets samägda it-bolag, vilket även ansvarar för flera system för kurser och utbildningar inom distansområdet. Tekniken att lära sig med hjälp av datorn har funnits länge, men den pedagogiska utvecklingen har inte gått i samma takt som de tekniska landvinningarna, åtminstone inte inom folkbildningen. Det flexibla lärandet I mitten av 1990-talet avsatte KK-stiftelsen resurser för att utveckla det flexibla lärandet, eller distansutbildning, som man sa då. En kommitté, Distansutbildningskommittén (Dukom), skulle fördela medlen inom folkbildningen. Folkuniversitetet Syd var relativt lyckosamma och skapade bland annat material som skulle användas i utbildning av utländsk sjukvårdspersonal. Några år senare omvandlades Dukom till en myndighet, Distum, och medelstilldelningen blev generösare. 2002 splittrades så Distum i två enheter, Nätuniversitetet för universitet och högskolor samt Centrum för Flexibelt Lärande (CFL) för folkbildning och kommunal vuxenutbildning. Min kollega Kerstin Sassola ingick i styrelse och programråd och jag fick möjlighet att ingå i en expertgrupp som skulle föra utvecklingen framåt inom folkbildningen. CFL las ner 2008 och sedan har bidragmedel kanaliserats Cecilia Möller Foto: Jan-Erik Blondell via Folkbildningsrådet.