finska språkets ställning inom kulturen och fyllde på ordförrådet med ord och uttryck från östra delen av det finskspråkiga området. Vid sekelskiftet blev den finska nationalitetskänslan allt starkare och språket blev också en politisk fråga. Finskspråkiga tidningar startades och många översatte eller bytte sitt efternamn. Från den tiden härstammar också många helt nya ord som skapades för nya företeelser, t.ex. puhelin (telefon), sähkö (elektricitet) o.s.v. Denna tendens, d.v.s. att ha egna ord för de internationella begreppen, har hållit i sig ända till våra dagar, t.ex. tietokone (dator). Nu för tiden är det engelskan som försöker tränga in och bryta den här principen. Nya finska ord uppstår ändå hela tiden, dialektala och lokala uttryck blir allmänt accepterade o.s.v. Finska språket lever i högsta grad.
Om finska språkets struktur Den viktigaste skillnaden mellan svenskan och finskan är nog finsk ans kasussystem. Det innebär att i stället för prepositioner använder man olika böjningsformer. Det är inte så komplicerat som det låter, det finns i genitiv i svenskan också: Kalles, kattens o.s.v. Och tänk på att man slipper lära sig en mängd nya prepositioner! Bestämda och obestämda former används inte på samma sätt som i svenskan, det finns andra sätt att uttrycka det på. Därför finns det inte heller artiklar. Vad gäller verben har finskan kvar personformerna samt singularis och pluralis. Tidsformerna följer samma mönster som svenskan, förutom i futurum som inte har någon egen form. Den här boken behandlar endast presensformen. Ytterligare en skillnad är värd att nämna. Ordföljden är inte lika bunden som i svenskan. Däremot kan ordföljden utgöra en förstärkning när man placerar orden på ett speciellt sätt i meningen.
7