Lär dig fota fiske_jonke höglund

MÖRRUMSÅN,

2013

LÄR DIG FOTA FISKE

ARTIKEL I FISKEBRÖDER MAGASIN MÖRRUM

TEXT & FOTO : JONKE HÖGLUND, CAPTURE MÖRRUM

Lar dig jonke höglund Text och Foto: Jonke Höglund

fota

fiske Låt mig börja med lite generella tips som inte har med själva kameran och dess inställningar att göra.Ska man ta bra fiskebilder så bör man lämna spöet hemma och klä sig för djupvadning i kallt vatten. Som fiskefotograf ska man krypa på marken, klättra i träd och vada, man bör nämligen kunna befinna sig där fisken är, d.v.s. i vattnet, om situationen och bilden kräver det.

Det finns alltid en bättre plats att ta ”det där fotot” ifrån. Rör på benen.

Vad är sannolikheten att du befinner dig på den absolut bästa platsen för den optimala bilden i den här situationen, just nu? Den är nära nog obefintlig. Man måste vara flexibel och ha viljan att finna bättre vinklar och intressantare perspektiv.

En drillbild till exempel, blir ofta väldigt intressant då fisken befinner sig mellan dig och den som håller i spöet. Det är ju där allt händer. Då får du härligt panikartade ansiktsuttryck med äkta laxfiskeångest och förhoppningsvis så har fiskaren krokat någon av åns mera hoppglada individer.

Kan man även få in en bra diagonal linje som för betraktarens öga mot kärnan och det verkligt intressanta i bilden så är det jackpot.

Tidpunkten är viktig då du fotograferar miljö och

stämningsbilder längs vattnet. Då är det gryning och skymning som gäller. Då är ljuset lagom mjukt och belyser bilden jämnt. I dessa stunder bör man fotografera med stativ eller ta hjälp av en sten eller liknande.

Anledningen att man behöver ha ett stadigt underlag är 38

helt enkelt att det är svagare ljus och kamerans sensor behöver var blottlagd under en längre tid. Man fotar på längre slutartider för att tillräckligt med ljus ska nå *bildsensorn. Detta betyder att minsta lilla skakning kommer att göra bilden suddig.

Tre saker och ett par ben som kan flytta dig dit du vill är allt du behöver för att ta en toppbild!

För att ha full kontroll på dina bilder krävs att du behärskar tre saker på din kamera. Kan du de här sakerna så kommer du alltid att uppnå önskvärt resultat. De tre sakerna du måste kunna är Bländare, Slutare och ISOtal.

Bländare (f-värde)

Bländaren sitter i objektivet och man kan säga att det är öppningen som släpper in ljuset. Bländarvärdet bestämmer hur stor eller liten öppning du har. Det intressanta är vad effekten av de olika värdena ger.

Ett litet bländarvärde till exempel (f)2,8 betyder att linsen är fullt öppen och att ljusinsläppet blir maximalt.

Effekten av ett lågt bländartal kommer att bli ett mycket kort skärpedjup där det som ligger framför och bakom din fokuseringspunkt kommer att bli suddigt, medan det som du fokuserar på kommer att bli skarpt. Ett lågt

bländartal lämpar sig väl vid porträttfotografering eller om du har tråkig omgivningsmiljö, nakna träd, bilväg etcetera.

Ett högt bländartal (f)22 innebär då förstås det motsatta. Lite ljus når fram till bildsensorn. Man sätter skärpa på en större del av bilden och inte bara fokuseringspunkten kommer att framstå som skarp.

Ett högre bländartal lämpar sig väl vid fina miljöer, vackra landskap eller då det är flera objekt i din bild som är intressanta men de befinner sig på olika avstånd från varandra.

Slutare

Man kan säga att det är en lucka som öppnas och stängs under tiden då du tar din bild. Slutartiden bestämmer hur lång tid luckan ska vara öppen och således hur mycket ljus som kommer att nå bildsensorn.

Ska man fota actionbilder, dvs drillbilder, kastbilder med linbågar, fisk som hoppar upp för ett fall så betyder det att man måste fotografera med kort slutartid så att kameran fryser rörelsen utan att objektet blir suddigt.

En längre slutartid används då man vill ha mera mer rörelse i sin bild. Det kan vara riktigt tjusigt då man fotograferar en ström som då ter sig väldigt mjuk och levande.

ISO-tal

Det här talet bestämmer hur ljuskänslig din bildsensor ska vara. På de analoga kamerornas tid fanns det olika filmrullar med olika ISO-tal på. Sen fick man helt enkelt välja en lämplig film för lämplig situation, om man skulle fota i miljöer med mycket ljus så valde man

en film med lågt ISO-tal och vice versa. Ett högt ISOtal betyder att du kan ta bilder under förhållanden med svagt ljus. Problemet är att man genom att skruva upp ISO-talet kommer att få en kornigare bild och inte alls lika klar och ren bild som vid ett lågt ISO-tal. Här gäller det att lära sig sin kameras kritiska gränser vad gäller ISO-talet. Många ignorerar den här inställningen men jag anser att den är oerhört viktig för hur du kan laborera med de andra två faktorerna som påverkar din bild.

Lär man sig dessa tre saker och hur de samarbetar och levererar så kommer du alltid att kunna ta den bild du själv vill ta och inte den bild som din kamera vill ta. Det är stor skillnad.

Det här tre sakerna samverkar för att få en korrekt exponerad bild. Det intressanta är hur man blandar dem.

Låt oss säga att en korrekt exponerad bild har summan 10.

Bländare

8 4 1

Slutare

1 4 2

ISO-tal Summa

1 2 7

= 10 = 10 = 10

I exemplet ovan har du tre perfekt exponerade bilder.

Men resultatet av bilderna kommer att se väldigt olika ut trots att objektet du fotar är det samma under exakt samma förhållanden.

Låt mig få visa på tre exempel, som skiljer sig lite.

37

Pool 1, Mörrumspremiären 2011.

Mikael Frödin återutsätter premiärens första fisk. Tidigt på morgonen och rätt trist väder.

Här vill jag ha en bild där både Micke och öringen är i fokus. Jag vill att eventuella rörelser fryses och att den tråkiga miljön med gråväder och nakna träd suddas ut något och inte stör det jag vill fånga i min bild. Jag känner min kamera och vet att jag kan ta den här typen av bild med ett ganska så högt ISO-värde utan att bruset stör. Jag behöver ett högt ISO-värde för att kunna ta bilden med en snabb slutartid och därmed minimera chansen till oskärpa om fisken lever rövare. I och med att jag bara vill ha Micke och fisken i fokus så innebär det att jag väljer ett lågt bländartal dvs en stor öppning på min lins. Det höga ISO-talet i kombination med det låga bländartalet gör att jag uppnår den mycket korta slutartid som jag önskar mig.

40

Bländartal 5,6 Slutartid 1/500 sekund ISO-tal 1200

Vittskövle i maj 2011.

Jag vill fånga en laxfluga på bild, precis innan den slår ner i vattnet och börjar fiska. Det är ingen enkel bild att ta och den kräver en kamera som är ganska så snabb.

Avståndet mellan fiskaren och flugan är långt. Min ”prio” är att få flugan skarp men bilden kommer inte att fungera om skärpedjupet blir för kort och fiskaren försvinner i oskärpa. Kontakten mellan fluga och fiskare måste finnas kvar för att bilden ska fungera. Därför väljer jag ett bländartal som ligger i mellanspannet av vad linsen har att erbjuda. Fiskaren kommer inte att bli helt skarp men kontakten kommer ändå att finnas.

Jag behöver en extremt kort slutartid för att hinna frysa flugan skarpt, då flugan färdas med en fruktansvärd hastighet precis då den vänder över och ska landa i vattnet. Jag tvingas välja ett högt ISO-värde som ligger på den kritiska gränsen till vad som ger okay bildkvalité.

Förstorar man bilden till 100% så ser man att den innehåller en del brus och kornighet. För att kunna fota den här typen av bild krävs ett starkt och bra befintligt ljus.

Bländartal 11 Slutartid 1/1000 sekund ISO-tal 2400 39

Kungsforsen i januari 2013.

Kungsforsen går hård och kall och ger ett rätt så rått intryck. Jag vill ta en bild som gör att den ser mjuk, majestätisk och inte fullt så kall ut.

För att ta en sådan bild krävs det en lång exponering som möjliggör att mycket av rörelsen fångas på bilden. Därför kan jag bara ta den här bilden under de mörkare timmarna. Mitt på dagen skulle inte den här bilden gå att ta då det hade resulterat i en överexponerad bild. Här krävs ett stativ eller något att ställa kameran på för att inte bilden ska bli suddig. I och med att jag behöver en lång exponering så kan jag välja ett så lågt ISO-tal som möjligt. Det gör bilden ren från brus och kornighet. Jag vill också att skärpedjupet ska vara långt, jag vill att så mycket i bilden som möjligt är i skärpa. Jag väljer alltså ett högt bländarvärde, d.v.s. en minimalt liten öppning på min lins.

Bländartal 22 Slutartid 12 sekunder ISO-tal 200

rrumsån

Älg tjur simmar över Mö

42

JONKE HÖGLUND Text: Alexander Svensson Hur fick du upp ögonen för fotograferandet?

- Min farfar var frilansfotograf och konstnär, kanske är det ett arv som han passat vidare.

Egentligen kan man väl säga att intresset för fotografering tog sin start i min farfars mörkrum när jag var liten pojke.

Ett mörkrum är en fascinerande plats där lite utav magi skapas. Att se hur en bild sakta växer fram på ett blankt papper är riktigt häftigt och något som jag saknar lite idag.

Många av dina bilder som man sett gestaltar djur och natur, är det din nisch?

- Jag har alltid varit intresserad av djur och natur.

Född och uppvuxen i Östersund är steget ut i fin natur, fjällandskap och fina fiskevatten, inte långt. Jag gillar de skiftningar och förändringar som ständigt sker ute i det naturen. Saker och ting ser aldrig likadant ut. Jag gillar vackra saker och naturen är bland det vackraste jag vet så visst, det är nog det jag gillar att fotografera mest, min nisch om du så vill. Ser man vackra saker så vill man gärna ta med sig dem hem, med en kamera har man möjlighet att faktiskt ta med sig det fina.

Du nämner att du är född och uppvuxen i Östersund och i din beskrivning låter det som att du trivdes väldigt bra i Norrland, vad fick dig att flytta hit?

- Jo jag gillar Östersund och en del av mitt hjärta kommer alltid att slå för Jämtland och jobba för att få mig att flytta tillbaka. Men just nu är det Karlshamn som gäller.

Jag trivs väldigt bra här. Här finns också fin natur, hav och inte minst Mörrumsån.

Anledningen till att jag flyttade till Karlshamn är till stor del närheten till Mörrumsån och

drömmen jag hade som liten pojk, att någon gång få fiska med fluga i den.

Jag minns inslagen från Mörrumspremiären som visades på Rapport. Min faster var på den här tiden tillsammans med filmmakare och fiskeprofilen Christer Mattsson som då bodde nere i Blekinge. Som liten spenderade jag en del somrar hemma hos dem och Mörrumsån kom påtagligt nära. Någonting tändes. En sommar när vi var nere hos min faster och hälsade på, höll Christer på att klippa ihop det sista materialet till den Mörrumsfilmen som han då höll på med. Jag kommer

aldrig att glömma då jag smög in i hans arbetsrum.

Det var fyllt till bristningsgränsen med fiskeprylar, spön, rullar, drag, flugor, linor, böcker, filmkameror och fiskefilmer från världens alla hörn.

Jag har en väldigt tydlig bild i huvudet; Christer spelade in en scen om lämpliga flugmönster för laxen i Mörrumsån. Han hade monterat upp diverse flugor på en vackert väderbiten rot. Kameran rullade och utanför bild satt Christer och tillförde artificiell rörelse till flugan, med hjälp av en hårtork. Fantastiskt!

Christer är den person som bidragit absolut mest till mitt fiskeintresse men ska nog tillskrivas en hel del vad gäller fotograferandet och det växande intresset för att fånga saker på bild.

Vilket är ditt bästa fotominne?

Det finns många sådana och det är väldigt svårt att lyfta fram bara en men följande händelse är i alla fall en av dem. Tror att det är helheten och alla faktorer runt i kring själva bilden som gör den speciell.

Det är mitten av september 2011 och jag befinner mig strax norr om Vittskövleområdet i Mörrumsån.

Jag och några kompisar hade tänkt avrunda årets säsong med ett socialt fiske. Mycket prat och lite fiske. Jag anländer lite tidigt och beslutar mig för att gå en ”repa” medan jag väntar på de andra. I fjärde kastet drar det i en mycket argsint laxhona på cirka 10 kilo och dagen kunde knappast börja bättre. Mina kompisar ansluter och jag redogör för morgonens gymnastiska övningar. Vi traskar en bit uppströms och sätter oss på en bänk. Då dagens fiske är sekundärt och den sociala biten primärt så har jag med mig min systemkamera, något som nästan aldrig inträffar då det är fokus på fisket. Vi sätter oss och snackar lite skit, jag lägger kameran på bordet framför mig. Plötsligt hör vi hur kvistar knäcks och dova ljud kommer från marken ett femtontal meter längre nedströms på vår sida. Jag greppar min kamera och reser mig upp. Ut ur buskaget kliver en mäktig älgtjur. Den tar några kliv ner i ån och simmar sakta över till andra sidan. En 11-taggare är ingen en vanlig syn här nere i Blekinge. Jag hinner ta en 5-6 bilder innan älgen simmat över till andra sidan och snabbt försvinner upp i skogen. Det hela tog kanske 20 sekunder. Under tiden som detta sker säger vi inte ett ord till varandra. När älgen försvunnit sätter vi oss ner igen. Vi tittar på varandra och skakar på huvudena. ”Vad fan var det som precis hände, sådant här händer bara inte”. Till saken hör att jag hade varit på jakt efter en bra älgbild till ett barnboksprojekt under en längre tid. Jag hade legat ute på ”heta” älgmarker under många tidiga morgnar men ännu inte sett en enda. Omständigheterna kring den här bilden gör det till en klar favorit och man kan väl lätt konstatera att Mörrumsån är en mycket artrik å.

41