Fiolen min, nr 4/2021

Page 1

Nr 4 | 2021 – 52:a årgången

Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f.


Fiolen min 4/2021 En fin spelmanshöst........................................................ 3 Aktuellt......................................................................... 4–8 Mästare ibland oss?......................................................... 9 SpelmansFolk och jubileumskonsert i Vörå......... 10-15 Kurs på Sälgrund.................................................... 16–17 Decennier av folkmusik, spelmän och sångare... 18–23 Folkmusikdagar i Vasa........................................... 24–25 Nya skivor................................................................ 26–27 Händelsekalender.......................................................... 28 Pärmbild: Hemma hos Ann-Mari Häggman Foto: Simon Gripenberg

Ordförande: Synnöve Svanström 050 545 7264 ordforande@spelmansforbundet.fi Viceordförande: Michaela Lassus 040 759 0542 michaela.lassus@multi.fi Spelmansförbundets kansli: Finlands svenska spelmansforbund r.f. Centrumvägen 3 65610 Korsholm Kansliet är öppet mån-tors kl 10–14 Organisationssekreterare: Pia-Stina Sarin 0500 560 209 kansliet@spelmansforbundet.fi Styrelseledamöter: Jan-Anders Barkar 050 343 8396 jabarkar@gmail.com Birgitta Beijar-Österberg 050 525 3072 birgitta.beijar-osterberg@korsholm.fi

Fiolen min | Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f. ISSN 0782-3479

Finlands svenska spelmansförbund r.f. www.spelmanforbundet.fi | kansliet@spelmansforbundet.fi Ansvarig utgivare: Synnöve Svanström Redaktör: Simon Gripenberg | 044 291 4680 fiolenmin@spelmansforbundet.fi Annonser: Helsida (183x257 mm): 270 euro Halvsida (183x126mm eller 89x257 mm): 130 euro 1/4 sida (89x126 mm): 100 euro 1/8 sida (89x63 mm): 70 euro Kontakta kansliet för bokning

Kenneth Nordman 040 594 6546 kennethnordman@hotmail.com Antonia Nyström 044 066 1012 antonia.nystrom@gmail.com Sten Eriksson 0457 344 7712 stenchie60@gmail.com Linnea Holmberg 040 558 2075 linnea1975.lh@gmail.com Henrica Westerholm 040 169 3399 henrica.westerholm02@gmail.com Emil Antman 0400 487 877 emil.antman@gmail.com

Nästa nummer kommer ut i månadsskiftet februari-mars 2022. Deadline för material är 15.1.2022 Material till tidningen sänds till kansliet@spelmansforbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi Tryckeri: Grano/Vasa, www.grano.fi Utges med stöd av Föreningen Konstsamfundet samt Svenska kulturfonden. 2

JÖMÄRKT MIL

4041 0955 Trycksak


En fin spelmanshöst Med trevligare upplevelser i bagaget än på länge

sätter jag mig nu för att skriva några rader som inledning till det här numret av Fiolen min. Nu kan jag blicka tillbaka på evenemang och verksamhet som faktiskt blivit av, till skillnad från de senaste årens inställda verksamhetsförsök. Kurserna Återuppta ditt spelande kom i gång och har redan hållits i Vasa och Kristinestad och fortsätter nästa år, se sidan 5. Skärikursen var med sina 18 deltagare fullsatt, åtta nöjda spelmän deltog i kursen med Anders Stenmark i Nykarleby och tolv personer deltog i ljudteknikkursen med Kenneth Nordman i Lappfjärd. Spelmansförbundets två folkmusikjam under Folkmusikdagarna i Vasa hölls också som planerat. Och så SpelmansFolk förstås...

SpelmansFolk Till SpelmansFolk kom ett 90-tal deltagare – precis så många som vi vågat hoppas på. Det var trevligt att träffa spelmän från norr och söder och att vistas i hus där spelmansmusiken flödade. Konserter, dansmusik och nattligt buskspel i gott sällskap... Vad kan man mera önska? Längre fram i tidningen får vi glimtar från evenemanget. Här vill jag passa på att tacka de styrelsemedlemmar som kunde vara på plats och som på olika sätt ställde upp och hjälpte till eller var som en osynlig stödtrupp, beredda att rycka in när det behövdes. Ingen nämnd och ingen glömd brukar det heta, men jag nämner ändå några. Vår viceordförande Michaela Lassus från Jakobstad var på plats redan på fredagen för att dela ut deltagarkort och matkuponger när deltagarna började anlända. Hon visade sig också vara en trevlig konferencier under spelmanskonserten. Emil Antman från Borgå var ”inkastare” och såg till att varje grupp var redo att äntra scenen när föregående gick av. Birgitta Beijar-Österberg från Korsholm var en klippa under danskvällen och höll reda på att alla någorlunda höll sig till spelschemat. Antonia Nyström från Dalsbruk var hela tiden redo att hjälpa till och hoppade utan varsel in vid utdelningen av deltagarkorten när vi andra måste i väg på annat. Jag vill också tacka vår organisationssekreterare PiaStina Sarin för alla månader av arbete med planering och förberedelser som gjorde att SpelmansFolk kunde förverkligas trots att vi drabbades av ett stort bakslag. Pia-Stina bröt nämligen armen ett par veckor före SpelmansFolk när vi besökte Norrvalla för ett sista möte med Vörå Spelmansklubb. Hon

blev sjukskriven och vi var tvungna att inse att utan henne skulle allt inte kunna genomföras så som vi hade tänkt och att vi måste sänka ambitionsnivån när det gällde vissa saker. Tack även till Vörå Spelmansklubb och dess representanter, ordförande Wilhelm Skata, Stefan Skata (kassör) och Greger Lindell (spelledare) för stöd och gott samarbete, utan er hade det blivit ett mycket mindre SpelmansFolk. Likaledes tack till personalen på Norrvalla som var hem för hela evenemanget.

Det som komma skall I skrivande stund tittar jag också framåt. Bland annat har jag de senaste dagarna haft nöjet att blanda mig i planeringen av Vinterstämman och förbundsdagen som hålls i mars och som man kan läsa mer om på sidan 8. Redan hägrar också SamStämt i Ingå i sommar. Men, dessförinnan kommer Folklandia. För den som inte kommit till skott tidigare kan det ännu löna sig att kontakta Spelmansförbundets kansli och höra sig för ifall det finns lediga platser. Programmet är redan spikat men väl ombord kan man alltid skriva upp sig på spellistan till Pelimannin penkki och i Allspelslaget finns det alltid rum att komma med och spela. Och före det är det jul...

God Jul och Gott Nytt År önskar

Synnöve Svanström, ordförande ordforande@spelmansforbundet.fi

3


Aktuellt Jenny Gustafsson är riksspelman på fiol och en uppskattad pedagog. Foto: Jörgen Sälde

Digital låtkurs i januari 2022 Missade du den omtyckta digitala låtkursen med Jenny Gustafsson i januari 2021? Nu får du en ny chans i januari 2022 då vi kör kursen i repris. Som kursdeltagare mottar du per e-post en ny filmlänk varje vecka tre fredagar i följd (14.1, 21.1 och 28.1). Filmerna är sedan tillgängliga för dig fram till 30.4.2022. Kursen riktar sig till instrumentalister på alla nivåer och utlärningen sker på fiol. Eftersom det handlar om en digital kurs bestämmer du inlärningstempot själv. Låtarna presenteras i långsam, medel och snabb hastighet. Förutom låtar innehåller kursen fioltekniska övningar och några andrastämmor. Kursavgift: 30 euro för Spelmansförbundets medlemmar, 50 euro för övriga Anmälan: senast 12.1.2022 till kansliet@spelmansforbundet.fi

4

Jenny Gustafsson, född och uppvuxen i Västergötland, är riksspelman på fiol och har med sitt traditionsmedvetna och personliga uttryck de senaste åren samlat en bred lyssnarskara omkring sin musik. Hon framträder som solospelman och i olika ensemblekonstellationer. Jenny är en mycket uppskattad pedagog bl.a. på ungdomskurserna Sjövikskursen och Västra låtverkstan. Jenny har skrivit boken Urmakarns notsamling om spelmannen Carl Johan Andersson och de vaxrulleinspelningar som finns bevarade efter honom. Hon har också gett ut albumen Månsing (2016) och Ornunga (2019) tillsammans med Hans Kennemark. På kursen kommer Jenny lära ut låtar från Västergötland, ett landskap i sydvästra Sverige som har en rik låtskatt att lära känna.


Kurser på kommande Folkmusikkurs med Marianne Maans lördagen den 2 april 2022 kl. 9.00–17.00 i Gillesgården i Åbo. Eventuellt jam efteråt. Mer information om kursen kommer upp på förbundets hemsida så småningom.

Återuppta ditt spelande – återbörjarkurs för dig som lagt instrumentet på hyllan men nu vill damma av det och komma igång med spelandet på nytt...

Foto: Creative Commons/Mic JohnsonLP

Projektet Återuppta ditt spelande fortsätter nästa år, med samma koncept som nu under hösten, d.v.s. en första träff om tre lektioner med en lite längre paus för kaffe och småprat, därefter två träffar om två lektioner vardera. Första kurstillfället kan delvis ägnas åt att se över instrument ifall de legat länge. Kurserna är gratis. Kurser och lärare

Helsingfors, Henrica Westerholm Ekenäs, Linnea Holmberg Kristinestad, Kenneth Nordman Vasa och Jakobstad, Johanna Lönngren Håll utkik på vår hemsida www.spelmansforbundet.fi efter exakta datum och uppgifter om när och hur man anmäler sig.

Ge en julklapp som det låter om! Traditionell folkmusik i två helt nya tappningar Köp i kapsVetens H:fors eln i d n a h k bo ller irja.fi) e (tiedek t ndtjäns u k S L S i Vasa!

NY MUSIK FRÅN FINLANDS SVENSKA FOLKMUSIKINSTITUT De bergtagna av Ostrobothnia Jazz Sextet innehåller allt från medeltida ballader till folkvisor som spelats in i nya jazzarrangemang. Rotlåtar av bandet Röttren bjuder på traditionell västnyländsk spelmansmusik och låtar ur mästerspelmannen Erik Dannbergs notsamlingar.

VISSTE DU ATT ... ... Du kan lyssna på våra skivor via t.ex. Spotify, Youtube Music och Itunes? Bl.a. Jepokryddona, Rosenfink, Helsingby spelmän, The Hobs och många fler!

DE BERGTAGNA Ostrobothnia Jazz Sextet

ROTLÅTAR Röttren

”Jazz och folkliga skärgårdsmelodier möts i nya arrangemang”

”Munter och okonstlad västnyländsk spelmansmusik”

Finlands svenska folkmusikinstitut

5


Välkommen till SamStämt i Ingå 1–3.7.2022

Fagervik kyrka och herrgård ligger vackert invid Bruksträsket. Foto: Creative Commons/Matti Paavola

Hej alla spelmän och dansare. Nu skall vi göra ett

nytt försök att arrangera den gemensamma spelmans- och folkdansstämman i Ingå. SamStämt 2020 som på grund av coronapandemin blev inhiberad, återkommer med så gott som oförändrat programschema, men stämman heter nu naturligtvis SamStämt 2022. Stämman börjar fredagen den 1 juli och avslutas söndagen den 3 juli. Den centrala platsen för stämmans gemensamma uppvisningar, samkväm, öppna dans och huvudfest är Nylund Arena. Maten kommer också att serveras där. Vi ordnar stämmobussar från östra Nyland och Österbotten för deltagarna, men man kan också komma med egen bil, husbil eller husvagn till stämman. Inkvarteringsalternativen som erbjuds är skolgolv eller hotellinkvartering. Hotellinkvarteringen är huvudsakligen i Ekenäs emedan skolinkvarteringen är i Ingå. Busstransporter ordnas till och från hotellen.

Program På fredagen är det ankomst till stämman, stämmoöppning, internt samkväm och som specialprogram för juniorerna ordnas ett pyjamasparty på skolan där juniorerna inkvarteras. På kvällarna kommer det att finnas flera platser kring Nylund Arenan där man kan buskspela. Man får också gärna dansa där men inget golv är byggt skilt för det. 6

Lördagens program bjuder på: • utfärder: bl.a. båt-turer och en resa med museibussen Trötte Theodor • hantverk • uppvisningar på flera platser under Ingådagen som är ett stort evenemang med många besökare • Skinnkompass som är en lekfull tävling för uthålliga och snabbfotade dansare där tempot ökar efterhand och den som är sist kvar vinner • Traditionshörnan, en konsert som Finlands svenska folk musikinstitut ordnar och dokumenterar. Här ges spelmän, små grupper och sångare tillfälle att framföra sin musik – repertoaren kan rymma allt från traditionella låtar till inslag av nyskapad, experimentell folkmusik • flera musik- och danskurser • festsamkväm samt senare öppen dans på huvudfestplatsen på kvällen Söndagens program börjar med övning inför festuppvisningen samt högmässa i Ingå kyrka. Stämman avslutas med huvudfesten på Nylund Arenan.


SamStämts barnoch ungdomsläger 29.6–1.7.2022 I anslutning till SamStämt 2022 i Ingå ordnas ett

läger för barn och ungdomar i åldern 8–18 år. Lägerdeltagarna får spela folkmusik och dansa tillsammans. För att kunna delta i folkmusikdelen är det nödvändigt att du redan kan spela ett instrument. Lägret avslutas med en uppvisning på SamStämts öppningssamkväm på fredagskvällen.

Foto: Creative Commons/Robert Silén

Några sevärdheter i Ingå med omnejd: Ingå kyrka (ovan), hembygdsmuseet Gammelgården (till vänster) och Barösund (nedan).

Foto: Creative Commons/Sofia Ek

Foto: Creative Commons/Sofia Ek

7


Förbundsdag och Vinterstämma i Borgå 19–20 mars 2022 Tredje veckoslutet i mars är alla vänner av folklig musik och dans välkomna till Borgå på Spelmansförbundets Vinterstämma. Alla Spelmansförbundets medlemmar kallas också till ordinarie förbundsdag, vårt årsmöte, där vi blickar tillbaka på året som gick och fattar beslut om nästa verksamhetsår. För ett år sedan gick nästan samma inbjudan ut, men

då kom corona-viruset emellan. Vinterstämman blåstes av och förbundsdagen sammanträdde virtuellt. Nu gör vi ett nytt försök och de lokala spelmännen med Ann Ewalds, Ben Ewalds och Göran Johnsson i spetsen har fräschat upp de bordlagda planerna. Den här gången kommer vi dessutom att ha ett litet tema kring musiken i Adolf Fredrik Stares notbok i samarbete med Södermanlands Spelmansförbund. Stefan Kuni håller ett par lektioner låtkurs med låtar från notboken som de båda spelmansförbunden gett ut i faksimiltryck tillsammans. Parallellt håller Bert Persson och Lena Iggendal danskurs utgående från samma repertoar. Spelman på danskursen är riksspelman Christina Frohm. Sedan kommer vi att spela och dansa tillsammans, både Stare-repertoar och allt annat som vi får lust till.

Förbundsdag

lördagen den 19 mars 2022, kl. 15.00

Johannisbergsvägen 31, 06100 Borgå

8

Program Lördag 12–14 Incheckning på Budget Hotel Easystay. 14.00 Välkomstkaffe 15.00 Förbundsdagen sammanträder 17.00 Middag 18.00 Visning av bildspel med presentation om A. F. Stare 18.45 Spelkurs på hotellet 18.45 Avfärd till danskurs i TALO i Hammars 20.15 Avfärd till TALO för spelkursens deltagare 20.30 Kvällsbit. Deltagarna från spel- och dans- kursen sammanstrålar i TALO till spel och dans. 23.00 Återfärd till hotellet där man kan fortsätta spela och dansa hur länge man vill.

Söndag 8–10 Frukost 9.00 Den nya styrelsen håller konstituerande möte 10.45 Ljuständning vid spelmansgravar 11.30 Lunch 12.30 Hemfärd

Kost och logi Enkelrum 50 €, dubbelrum 80 €, Trippelrum 110 €. Frukost ingår. Middag + kvällsbit 35 €, endast kvällsbit 12 €. Söndag lunch 12 €. Kom ihåg att meddela om eventuella allergier. Anmälningarna bör vara Spelmansförbundets kansli tillhanda senast 27.2.2022. E-postadress: kansliet@spelmansforbundet.fi

Foto: Creative Commons/aixcracker


Mästare ibland oss? Mästerspelmanstiteln är den finaste utmärkelse en spelman kan få i Finland. Bland mästerspelmännen finns 22 finlandssvenska spelmän och en finlandssvensk mästerfolkdansare.

De finlandssvenska mästerspelmännen 1971 Viktor Andersson, fiol, Jeppo 1971 Erik Johan Lindvall, fiol, Oravais 1974 Erik Jansson, fiol, Korpo 1978 Valter Enlund, fiol, Lappfjärd

Mästerspelmanstiteln beviljas av Kaustinen Folk Music Festival (Pro Kaustinen rf) till ”en person som med sitt traditionella kunnande, sin omfattande repertoar eller övriga betydande förtjänster har befrämjat folkmusikutövningen”. Titeln beviljas utgående från inlämnade förslag. Det innebär att det är vi spelmän på fältet och våra vänner runt oss som ska vara uppmärksamma på om vi tycker att någon i våra led är en mästerspelman som ännu inte fått sin titel. Om så är fallet kan spelkamrater och andra som känner spelmannen och hens gärningar hjälpas åt att skriva och lämna in ett förslag med goda motiveringar och en uppräkning av meriter.

1978 Torsten Pärus, fiol, Lappfjärd

En spännande sak med mästerspelmän är att de inte alltid varit det, utan de har blivit det med åren tack vare stort intresse och engagemang. Därför, bästa läsare, nästa gång du är ute i folkmusiksammanhang, se dig omkring. Kanske står du bredvid vår nästa finlandssvenska mästerspelman... eller kanske mästerfolksångare eller -dansare och kanske kan du hjälpa till så att hen får den titel hen förtjänar.

2011 Christine Julin-Häggman, Jeppo

1983 Otto Silander, fiol, Kumlinge 1984 Sven-Runar Wiik, fiol, Sibbo 1986 Boris Wiklund, fiol, Övermark 1989 Elis Andersson, fiol, Jeppo 1996 Bengt Lillhannus, fiol, Helsingby 1998 Ricke Mette, v fiol, Helsingfors 2001 Gösta Bergström, fiol, Vörå 2003 Ingmar Furu, fiol, Esse 2006 Lars Engstrand, fiol, Vörå 2007 Thure Hinds, pianodragspel, Tjöck 2008 Karl Erik Berg, fiol, Korsholm 2009 Eric Dannberg, fiol, Hangö 2010 Jonas Borgmästars, fiol, Esse 2012 Dan Lillas, harmonikka, Korsholm 2014 Klas Nyström, dragspel, Kimitoön 2016 Siv Ekström, fiol, Jomala; 2017 Eivor Wallinvirta, mästerfolkdansare, Helsingfors

Foto: Simon Gripenberg

Synnöve Svanström ordförande Förslag inlämnas till: Kansanmusiikki-instituutti Matti Hakamäki Jyväskyläntie 3 69600 Kaustinen eller matti.hakamaki@kaustinen.fi

9


Efter Vörå Spelmansklubbs jubileumskonsert samlades alla spelmän vid scenen för att, under ledning av Greger Lindell, spela tre gemensamma allspelslåtar.

SpelmansFolk och jubileumskonsert i Vörå Text och foton: Simon Gripenberg

I mitten av november gick evenemanget SpelmansFolk av stapeln i Vörå. Äntligen – efter månader av coronarestriktioner – kunde en större spelmanssammankomst ordnas. Vörå Spelmansklubb passade samtidigt på att fira sitt 50-års jubileum med en stor konsert i idrottshallen vid Norrvalla. Det har varit minusgrader under natten så jag tvingas

skrapa bilrutorna innan jag kommer iväg. Lördagsmorgonen är mörk när jag svänger ut på riksåttan men det börjar ljusna redan innan jag når Oravais. Jag blickar ut över det frostiga åkerlandskapet och tänker att visst är här vackert och fridfullt. Vägen från riksåttan till Rökiö slingrar sig behagligt genom jordbrukslandskapet. Snart är jag framme vid Norrvalla och möter några spelmän i aulan. Åsa Lillhannus visar upp en nygammal fiol som hon

10

tänker spela in under veckoslutet. Det är hennes pappa Bengt som byggt fiolen och den är helt och hållet är tillverkad i björk. – Pappa hann inte göra den riktigt klar så jag lämnade in den till Leif Kronqvist i Nykarleby som nu har färdigställt den, berättar Åsa. Hon konstaterar att fiolen ännu har ett ljust och ganska ”nasalt” ljud och att hon förmodligen måste spela på den en tid för att den skall vakna till liv.


Workshop och bygdespel

Välkomstkaffe och spelmanskonsert

Jag kvitterar ut deltagarmärket och mina matkuponger, skummar igenom dagens program och noterar att det under förmiddagen, förutom en workshop på Holmsgården, arrangeras bygdespel på några av kommunens äldreboenden. Eftersom Holmsgården ligger strax intill Norrvallas huvudbyggnad känns det logiskt att börja dagen där. Ljudet av fioler leder mig till stora salen där Synnöve Svanström lär ut Vörålåtar. Deltagarna lyssnar, någon frågar något om spelmannen som låten tecknats upp efter och en annan undrar om man på ett visst ställe kunde skriva om melodin så att man kunde ha ett e-mollackord istället för G, men konstaterar sedan att båda passar lika bra utan att ändra melodin. Jag konstaterar att dylika folkmusikworkshopar är en fräsch kontrast till alla korta YouTube-tutorials på finns internet. Visst är det värdefullt att på djupet få gå in i en låt. – Nu ställer vi oss upp och spelar friskt igenom låten två varv, säger Synnöve. Jag dras med i rytmen och märker att jag själv börjat stampa takten. Efter en stunds lyssnande smyger jag ut för att söka mig mot äldreboendet Tallmo, där Karlebynejdens spelmansgille strax skall ha sitt bygdespel. På parkeringen stöter jag ihop med Jan-Anders Barkar. Han anlände, liksom ett fyrtiotal andra spelmän, redan på fredag kväll men skall nu tillbaka en sväng till Jakobstad för att göra en inspelning tillsammans med gruppen Folk is Happening. Tallmo ligger en kort bit bortom kyrkan. Jag är osäker på ifall jag på grund av pandemin som utomstående är välkommen men drar på mig ansiktsmasken och ringer på ytterdörren. En anställd öppnar och meddelar att jag nog får komma in en stund ifall jag håller mig vid sidan av matsalen. Ann-Christin Strang presenterar spelmansgillet som inleder med ”Gånglåt från Äppelbo” följd av ”Hejsan grabbar”. Flera i publiken stampar redan takten. – Ni kände visst igen låten? Vi är för övrigt nästan hundra spelmän som under helgen samlats på Norrvalla där vi har sovit gott i natt, berättar Ann-Christin. När spelmännen fortsätter med ”Purpurivalsen” smyger katten Skrållan – också inneboende på Tallbo – förbi mig och sätter sig längst fram i salen för att lyssna. Jag smyger själv ut och söker mig tillbaks mot Norrvalla. På vägen stannar jag till vid Rökiö kvarn för att fotografera den fina kulturhistoriska miljön. Ett duvpar vilar under takkanten. Solen lyser genom byggnadens översta fönster och kastar långa skuggor på gårdsplanen. Rökiö kvarn visar konkret på Vörås historiska betydelse när det gäller spannmålsproduktion. Under lunchen på Norrvalla diskuterar jag med bordsgrannarna om utmaningarna med att få med unga i verksamheten, men även om den folkmusikskatt som finns i Vörå. Även här lär det finnas ett stort antal bortglömda låtar som inte spelats på länge.

Efter maten blir det åter workshop på Holmsgården. Denna gång är det Greger Lindell och Johanna Lönngren som håller i trådarna. På schemat finns de tre allspelslåtar som skall framföras senare under kvällen i samband med Vörå Spelmansklubbs jubileumskonsert. – Konserten är uppdelad i två delar och ni kan hålla er alerta efter pausen, så att ni inte i det skedet börjar söka efter instrumenten på hotellrummen, konstaterar Greger med glimten i ögat. Allspelslåtarna som övas är ”Hujkkanvalsin” av Gösta Bergström, ”Bondpolska från Vörå” och schottisen ”Åkermannen”. – Som ni märker är ”Hujkkanvalsin” en glad låt. Dplus-ackordet, som var Göstas favoritackord, syftar framåt. Sedan övar man Bondpolska från Vörå. – Och nu skall ni lyssna noggrant: första varvet kör vi enbart med fiol och sen får dragspel och komp komma med av hjärtans lust på andra och tredje varvet, instruerar Greger. Synnöve kommer in med Spelmansförbundets fana och hänger upp den framför kakelugnarna längst fram i salen. Hon påminner oss samtidigt om att vi sedan helst skall använda mask under konserten eftersom det då kommer att vara ännu fler människor samlade och utmanande att hålla avstånd till varandra. I samband med välkomstkaffet som Vörå kommun bjuder på passar Jens Antus, ordförande för kommunens nämnd för livskvalitet, på att hälsa oss välkomna och samtidigt gratulera Vörå Spelmansklubb. Efter kaffe och toscakaka öppnar Synnöve konserten och konstaterar att senaste gången medlemmarna sammanstrålade var på 50-årsjubileumsstämman i Tjöck 2019. Spelmansförbundets viceordförande Michaela Lassus fungerar som konsertens konferencier. Först ut är Jeppo Bygdespelmän under ledning av Christine Julin-Häggman. Vi får höra bland annat en vals med spännande rytmer, en namnlös polka och ”Kanckus-Albertas menuett”. Det finns en stark menuettradition i Jeppo och gruppen har övat menuetter under en kurs i Nykarleby Arbis regi. Näst i tur är Désirée Saarela som framför en egen sång som är baserad på en sann berättelse från Kimo och redogör för ett livsöde från början av 1900-talet – akustiskt och stilrent. Efter Désirée står Tjöck spelmanslag i tur. De framför under Kenneth Nordmans ledning ett antal traditionella låtar samt ”Jensas födelsedagsschottis” som Kenneth komponerade enkom när medlemmen Jens fyllde år. Smedarna från Smedsby, som avlöser spelmännen från Tjöck, bjuder på både vals, schottis och tango – samt en snoa från Åland. Ben Ewalds presenterar Harpolekarna som spelar bland annat ”Schottis 86”, skriven av pappa Knut Ewalds som i tiderna grundade gruppen. Jag fascineras åter över den bredd som finns inom Spelmansförbundet och då är konserten inte ännu över. Karlebynejdens 11


spelmansgille, under ledning av Ann-Christin Strang, hinner med fem låtar – varav några har koppling till purpuridans. StämmBandet avslutar konserten med tre låtar, bland annat ”Melodi R2” av Victor Österberg och ”På värman” av PerHenrik Lithen. Michaela Lassus tackar alla och påminner om Vörå Spelmansklubbs jubileumskonsert samt kvällens dansspelning.

Jubileumskonsert Spelmännen promenerar iväg mot restaurangen Elsas Kök i huvudbyggnaden för att äta middag. Norrvallas korridorer börjar samtidigt fyllas med utomstående som skall till idrottshallen på jubileumskonserten. Stämning är uppsluppen och det är gemytligt att höra människosorlet när den förväntansfulla publiken bänkar sig i idrottshallen. Så gott som alla stolsrader fylls. Det känns som evigheter sedan man senast tagit del av ett större publikt evenemang. – Det är roligt med så mycket folk och samtidigt lite spännande. Vi börjar med första låten från vår första skiva: ”Hitton litton”. Nyckelpigan har funnits med sedan början och vi har satt till en svart prick för varje skiva så den blir väl helsvart till sist, konstaterar Wilhelm Skata. Spelmansklubben har alltid arbetat med en mångfald av instrument och stilar. På den skiva som gjordes 1981 kom även sången med i bilden. För att illustrera detta får vi höra låten ”Sommarnatt” med Isabella Lindell på sång. Under årens lopp har Vöråspelmännen, vilket också framgår av de affischer som pryder idrottshallens vägg, gjort otaliga spelningar och varit på intressanta resor tillsammans. – När vi en gång var i Stockholm blev vi tillfrågade om vi ville vara med i Janne Carlsson Show på TV. Vi fick

komma in tidigt i programmet så att vi skulle hinna med den spelning som var inplanerad på kvällen. Vöråborna har nog aldrig varit så stolta över Vörå Spelmansklubb som då de plötsligt såg oss i direktsändning på Sveriges TV, spekulerar Greger Lindell, som ikväll fungerar som kapellmästare. Stefan Skata riktar ett tack till spelmännens fruar som stöttat dem under alla år. Ikväll har flera av dem hand om biljettförsäljningen och i pausen säljer de bland annat skivor och nothäften. Vi får också höra om Gösta Bergström som under lång tid ledde spelmännen: – När klubben var som störst, hela 47 spelmän, konstaterade Gösta att det kändes som att leda en hel by. Han har fostrat otaliga folkmusiker under årens lopp. Allt har varit genomsyrat av spelglädje. Jag minns hur Gösta själv konstaterade att: ”Vad skulle mitt liv ha varit utan musiken”, berättar Stefan. Förutom spelglädje vittnar konsertens humoristiska mellanprat om allmän livsglädje. Publiken bjuds på många roliga historier och en och annan vits. Efter ”Petite Fleur”, där Thorbjörn Ehrman får briljera med klarinetten, får vi höra ”Klubbvalsen”. Konserten fortsätter med låten ”Floridaminnen”, skriven av Gösta Bergman. Låten kom till efter Spelmansklubbens resa till USA. Under ett par veckors tid reste spelmännen runt i Florida och spelade, främst för emigrerade finländare. Skrymmande utrustning, såsom trummor och förstärkare, hyrdes på plats och en hel del finska låtar fanns med på repertoaren. Resan lämnade många trevliga minnen. Spelmansklubbens repertoar har alltid varit bred. – Vi har nio notmappar och i varje mapp finns ungefär 100 låtar, så sammanlagt närmar det sig snart 1000 låtar. Av dem spelar vi aktivt 30–40 åt gången.

Greger Lindell och Johanna Lönngren håller workshop på Holmsgården.

12


Östra Nylands Spelmansgille på bygdespel i Oravais. Foto: Östra Nylands Spelmansgille

En låt som alltid brukar önskas på konserterna är ”Jag älskar dig”, med både text och musik av Wilhelm Skata. Vi får således höra den låten, med Wilhelm på sång. – Då vi har spelning får Wilhelm nu förtiden hälften av gaget då han spelar så många instrument, skämtar Greger och tillägger: nu är det kaffepaus, vi ses om en stund.

Konserten avslutas – dans och buskspel tar vid Efter kaffe, bakelse och småprat strömmar publiken tillbaka in i idrottshallen och söker upp sina sittplatser. – Nu efter pausen kommer vi att spela låtar från vår senaste skiva. Jag har själv blivit förtjust i Rauli Badding Somerjokis låt ”Paratiisi”. Ni kommer nu att få höra Bo Sundströms och Frida Anderssons version ”Paradiset”, berättar Isabella Lindell. Jag sitter själv längst bak i salen för att smidigt kunna röra på mig och fotografera konserten, men hör ändå bra och konstaterar tillsammans med bänkgrannen att Isabella är en mycket duktig sångerska – vilket också märks i följande låt, ”Lyckliga gatan”. – Ett starkt minne från barndomen är när vi med vår familj på sommaren brukade fara ut till villan. Transistorradion knäpptes på då vi skulle dricka kaffe och ur radion kom ofta ”Lyckliga gatan”, berättar Stefan. Efter nya skivans titelspår ”Tid att minnas” bjuds vi slutligen på ett potpurri bestående av ”The White Cliffs of

Dover” och ”We´ll meet again”. Efter stående ovationer får vi sedan ännu höra Wilhelm Skatas låt ”Brevet”. Jag som sitter längst bak i salen noterar, i motsats till den övriga publiken, hur spelmännen diskret börjar smyga fram sina instrument inför allspelet. Vi får ännu höra en bonuslåt av Spelmansklubben innan spelmännen stiger fram i ljuset och spelar de tre allspelslåtarna under Gregers ledning. Det har varit en fin och lång konsert, nästan tre timmar. Synnöve Svanström och Pia-Stina Sarin från Spelmansförbundet stiger fram och tackar Spelmansklubben för samarbetet kring SpelmansFolk med ett stort blomsterknippe. – Vi städar nu undan stolar och sen umgås vi ännu i musikens tecken. Här blir det alltså dans och så kommer det även att spelas i restaurangen och korridorerna. Vi håller på åtminstone till midnatt, informerar Synnöve. Dagen har varit lång och då jag känner att jag suttit stilla en stor del av tiden passar jag på att hjälpa till med att plocka undan stolar i idrottshallen för att mjuka upp ryggen. I matsalen spelar Désirée Saarela sin låt ”Du är banne mej okej” som passar bra inför farsdagen. Tjöck spelmanslag tar vid på den lilla scenen samtidigt som dansen i idrottshallen fortsätter till musik av Smedarna. Sedan kommer ännu StämmBandet, Korpo Spelmanslag och Östra Nylands Spelmansgille att spela. Med tanke på söndagens farsdagsfirande ämnar jag vara hemma innan midnatt så jag hämtar ytterkläderna och söker mig mot bilen. Buskspelet har kommit igång i matsalen och jag antar folkmusiken ljöd vidare i Norrvallas korridorer ända in på småtimmarna.

13


14

Karlebynejdens spelmansgille.

Allspelslåtarna ljuder i idrottshallen.

Holmsgården vaknar till liv i morgonljuset.

Smedarna spelar till dans i idrottshallen.

Harpolekarna med sina hemgygda stråkharpor.

Synnöve Svanström lär ut låtar från Vörå.

Rökiö kvarn.

StämmBandet.


Foto: Östra Nylands Spelmansgille

Östra Nylands Spelmansgille vid furirbostället.

Désirée Saarela.

Tjöck spelmanslag.

Jeppo bygdespelmän.

Thorbjörn Ehrman, Isabella Lindell och Lina Skata.

Workshop med Johanna Lönngren och Greger Lindell.

Foto: Pia-Stina Sarin

Foto: Kim Lönnroos

Buskspel i Elsas Kök.

Foto: Kim Lönnroos

Gammal väderkvarn intill Holmsgården.

15


hl

Foto: Anita Löfda

Foto: Audun Nedrelid Foto: Audun Nedrelid

Kurs på Sälgrund I mitten av september tog 18 spelmän sikte på Sälgrund för ett veckoslut fyllt av spel och umgänge. Deltagarna kom från den finlandssvenska remsan från Östnyland, Västnyland, Åboland och Österbotten. Årets lärare var Pauliina Pajala från Helsingfors och Markku Lepistö från Toijala.

16

”Den som alltid går längs bekanta stigar lär

sig aldrig något nytt”. Med de orden i åtanke och en

med emfas uttalad uppmaning om att komma till Sälgrund, deltog jag äntligen för första gången i den årliga Skärikursen utanför Kaskö. En kan väl säga att det var på tiden eftersom det nu var den trettionde gången kursen ordnades av Spelmansförbundet. Platsen har varierat och något år har kursen inhiberats, men under senare år har Skärikursen varit tradition. Det är inte utan orsak som Sälgrund har blivit populärt för naturen är speciell där och själen vilar i den fridfulla omgivningen samtidigt som intenetuppkopplingen är i det närmaste obefintlig (uppskattades inte av alla, bör en väl tillägga). Det fanns tid för korta promenader under dagen och vi kunde njuta av en nästan blank vattenyta, men en kan föreställa sig hur det är där när det stomar. Då liknar det väl det tillstånd som infinner sig när nya och gamla låtar trängs i huvudet och vill ut. Marktjänsten har under många år skötts av paret Häggblom som stått för förplägnad och transport ut till holmen.


Foto: Audun Nedrelid

Foto: Anita Löfdahl

Foto: Audun Nedrelid

Nu har paret belutat sig för att det var sista sommaren, så åtminstone finns det en ledig plats för en kock. Morgonmålet sköttes av systrarna Rose-Marie, Stina och Sonja i Öspel som såg till att kaffet var bryggt, äggen kokade och bastun eldad på lördag kväll. Instruktörerna är nya för varje år och i år var det Pauliina Pajala på fiol och Markku Lepistö på dragspel. Pauliina har rötter i Kaustbytrakten och Markku i Kuortane. Båda är utbildade vid Sibeliusakademin, men hade lite olika grepp på utlärningen. Pauliina tillämpade gehörsinlärning medan Markku genast delade ut noter som stöd. Repertoaren var omväxlande med mest finsk folkmusik, men en svensk hambo och en finlandssvensk polska fanns också med. Den mest exotiska låten var en judisk dans, Freilach. Och visst hajade en till när en läste Vanha jatsi, en traditionell melodi spelad av Sulo Masalin i Viitasaari. Nej, det handlade inte om jazz, utan bägge låtarna kan användas som musik till schottis och de hängde envist kvar i huvudet ännu en vecka efter kursen. Noter till de låtar vi lärt oss på gehör har skickats till oss

och under kursen gavs möjlighet att spela in låtarna. Sång i bastun är en tradition om en får tro systrarna i Ö-spel. Åtminstone under damernas bastutur sjöngs det, en (liten) del visor är olämpliga i tryck. Lektioner och nya låtar i all ära, men nog är det väl ”buskspelet” som är det viktigaste, ti spel ilaag? Och nog spelades det alltid! På småtimmarna när tröttheten satt in för länge sedan fick en koppla bort tänkandet och låta fingrarna löpa av gammal vana, eller bäst dom ville om det inte fanns någon vana. Ett spännande fenomen! Fiolen vaknade äntligen ur sin dvala. Det är också fint att märka att ålder och bakgrund har noll betydelse när man samlas kring något som alla gillar. Det är något som en önskar fler ville uppleva när det ges möjlighet. Så jag skickar uppmaningen vidare: Ni ska kom ti Sälgrund!

Anita Löfdahl

17


Decennier av folkmusik, spelmän och sångare Text: Simon Gripenberg

Foto: Synnöve Svanström

Under hösten fyllde Spelmansförbundets hedersordförande, folkmusikforskaren och eldsjälen Ann-Mari Häggman 80 år. Fiolen min stämde träff med henne för att blicka tillbaka på de många erfarenheter och människomöten som hon haft genom åren inom ramen för sitt engagemang för den finlandssvenska folkmusiken och för Spelmansförbundet.

Ann-Mari, som vigt en stor del av sitt liv åt folkmusikforskningen, har inrett en trevlig arbetspunkt åt sig i hemmet, där hon kan skriva – ifall hon inte sitter vid SLS arkiv på Handelsesplanaden. Hon visar upp ett Pokemonlexikon. Hennes dotterson är för tillfället fascinerad av Pokemonvärlden och Ann-Mari vill lära sig figurernas namn och egenskaper för att kunna föra ett engagerat samtal när de har videosamtal. Hennes egen mamma, som var en duktig sångerska och bidrog till Ann-Maris musikintresse, hade i tiderna målat ett hundratal olika porslinstomtar som hon tog fram varje jul. Jag konstaterar att vissa fenomen – som att samla Pokemon-figurer och måla en massa porslinstomtar – påminner om varandra trots att tiden är en annan och allt det tekniska har förändrats i grunden.

Förmiddagen är färgsprakande. Solen bryter fram

Ljudtekniken har förändrats

från en blå himmel. Gräset är fortfarande grönt, lönnlöven i Hovrättsparken lyser knallgula medan vildvinet längs husfasaden kontrasterar vackert i rött. Tillsammans med Synnöve Svanström som ska spela in intervjun för SLS arkiv träffar jag Ann-Mari i hennes vackra hem på Strandgatan i Vasa. Jag kan inte undgå att kommentera den fina utsikten mot restaurang Strampen, Kuntsis museum för modern konst och Sandö. – Pappa var byggmästare och jag var 8 år när vi flyttade in till stan på grund av hans arbete. Jag minns hur jag skidade i Hovrättsparken på vintern och att backarna kändes så mycket högre då. Här är oftast lugnt och skönt utom när Vasa Festival går av stapeln och det spelas musik med hög volym. Då brukar vi åka ut till sommarstugan. Livat men inte så hög volym är det när de studerande samlas i parken iklädda sina halare och har picknick. Det brukar vara trevligt att titta på hur de roar sig. 18

När det gäller inspelningar görs det mesta digitalt nuförtiden och analog inspelning är ett minne blott. I bokhyllan hos Ann-Mari står den gamla Nagra-bandspelaren på vilken hon gjort otaliga värdefulla inspelningar. – Min professor John Rosas sa att ”nu skall du göra inspelningar”. Man hade fått pengar för detta ändamål men Åbo Akademi hade 1968 ingen egen bandspelare ännu. Min moster hade en Tandberg hemma hos sig som jag fick låna. Jag kan själv tycka att de första inspelningarna var de mest intressanta, så det är synd att de tekniskt sett inte var så bra. På den tiden var tekniken för ljudinspelning ovanlig och därför dyr. Till en början fick jag åtta rullband och blev ombedd om att vara sparsam. För att spara på de dyrbara banden blev Ann-Mari instruerad att inte spela in hela visorna. Tanken var att det räckte med början av låtarna så att man fick ett grepp om


melodin medan texterna kunde skrivas ner i efterhand. AnnMari minns många speciella inspelningstillfällen. – Hösten 1969 gjorde jag och Bo Lönnqvist en inspelning med Otto Andersson, bara en månad innan han dog. ”Kom in mina barn”, minns jag att han sa när vi anlände. Otto förundrade sig över att det ännu fanns något som var värt att spela in. Han tänkte sig väl att allt redan var dokumenterat. Många traditionsbärare som jag spelade in var som förhäxade när vi plockade fram inspelningsutrustningen och de såg hur bandet snurrade igång. ”Kom det in” kunde de fråga och vi spolade då tillbaka och lyssnade tillsammans. Nagran är fortfarande min favorit, trots att det är en tung bandspelare. Vi brukade säga att vi drabbades av ”nagra-axel”, den vägde trots allt omkring 10 kilogram.

Alla inspelningstillfällen var speciella Ann-Mari konstaterar att samhället var helt annorlunda på den tiden. Det var viktigt att man dök upp oanmäld för att göra inspelningar för att informanterna inte skulle hinna förbereda sig. Trots att människorna kunde vara mitt i matlagningen tog de sig tid och som forskare kände hon sig alltid välkommen. Det hände sig att folk kontaktade henne efteråt för att berätta om något de glömt säga och bad Ann-Mari att komma tillbaka på ett nytt besök. Resorna resulterade i många trevliga människomöten och intressanta inspelningar. – En av de mest intressanta inspelningarna jag har gjort är förmodligen den med Otto Lillhannus 1969. Jag knäppte bara på mikrofonen och så redogjorde han för ett helt Lappfjärdsbröllop – från dag ett tills det att bröllopet avslutades på den tredje dagen och hur en farbror en gång somnat med ansiktet i grötfatet. Otto fick med alla detaljer och tog emellanåt fram fiolen och spelade all musik som hörde till ett bröllop. Jag lyssnade helt förstummad och behövde bara byta band emellanåt. Det är fascinerande att få en bild av hela sammanhanget och allt det som omgav bröllopsmusiken: hur man dansade, åt och berättade historier. Vissa visor spelas ännu idag i samband med bröllop i Lappfjärd, till exempel ”Gustavs skål” som Bellman skrev i Stockholm 1772. Det har blivit otaliga timmar av inspelat material genom åren. De allra första inspelningarna minns Ann-Mari att hon gjorde i Oravais. – Min man är hemma från Röukas i Vörå och i och med detta kom jag i kontakt med spelmannen Smedis-Gusta, Gustav Lindbäck, son till Smedis-Matt som Otto Andersson kallade Bagg-Matt. Smedis-Gusta var en fascinerande person som kunde allt och kände alla. Han konstaterade att ”Nåo finns e spelmän nåo”, när jag frågade ifall han känner till andra spelmän i trakten. Jag gjorde en inspelning då han spelade tillsammans med sin syster Berta. De spelade så fint, menuett efter menuett, och brukade delta i spelmanstävlingar som arrangerades av föreningen Brage samt även på finskt

håll. Vi beslöt att producera en EP-skiva i Folkkulturarkivets regi men Smedis-Gustav gick bort i april 1969 så på skivan spelar Berta istället tillsammans med Erik Johan Lindvall från Pensala och Hans Karv från Munsala. Lindvall var en central folkmusikprofil i Oravaistrakten. Han var annars fåordig men ”pratade genom fiolen”.

Forskaren och arrangören Jag fascineras av Ann-Maris energi och entusiasm. Hon är fortfarande mitt uppe i spännande forskningsprojekt och konstaterar att det bara blir intressantare med åren. Som yngre handlade det främst om att samla in material och dokumentera. Nu intresserar hon sig mer för berättelserna omkring texterna och melodierna – kontexten och de stora helheterna. – Jag vill påstå att Otto Andersson gjorde sin mest värdefulla forskning när han var 80 till 90 år gammal. ”Finländsk folklore” är enligt mig hans bästa verk. Där sätter han in finlandssvensk folkmusik i ett större europeiskt perspektiv. Han var så modig, han vågade dra de stora penseldragen. När det gäller Spelmansförbundet förknippar Ann-Mari det alltid med stor glädje. Hon har tyckt om att träffas och umgås med spelmännen och arbetet i förbundet gav henne alltid energi. En stor inspirationskälla för henne var Viljo S. Määttälä i Kaustby, en radioman och centerpolitiker som i slutet av 60-talet bedrev folkmusikpolitisk verksamhet för att genom folkmusiken lyfta fram landsbygden. Hans engagemang ledde bland annat till grundandet av Kaustbyfestivalen. – Määttälä förberedde allt noggrant i minsta detalj. Jag lärde mig mycket av hans sätt att arbeta och kunde tillämpa det i samband med arrangerandet av Spelmansförbundets stämmor. Före spelmansstämmorna besökte vi ifrågavarande ort och höll pressinfo med den lokala stämmoarrangören och skapade därigenom mycket publicitet inför stämmorna. Vi träffade viktiga politiker, såsom undervisningsministern, och pratade för vår sak. Jag har faktiskt besökt Kekkonen tre gånger i samband med han var beskyddare för ”Suomi soi”, ett årligt evenemang då alla under en dag skulle spela eller sjunga.

Spelmännen finner varandra Inför Kaustbyfestivalen år 1971, då temat var finlandssvensk folkmusik, kom Ann-Mari i kontakt med Klas Gustafsson. Han hade skrivit ett upprop i Hufvudstadsbladet och där det framgick att han kände till 30 spelmän i Svenskfinland. Hon kontaktade honom omedelbart och meddelade att enbart i Österbotten kan han räkna med att det finns 200 spelmän. Omkring 100 finlandssvenska spelmän deltog sedan i den konsert som hölls i folkskolans festsal i Kaustby. 19


– Stämningen när spelmännen träffades och fick lyssna på varandra var så fin och publiken var alldeles ifrån sig. Inspelningar från konserten gavs sedan ut på den första LPskivan med finlandssvensk folkmusik ”Hejsan grabbar”. Det kändes som om alla var på plats då i Kaustby. Min tidigare lärare, professor John Rosas, som själv varit Otto Anderssons elev, och så Klas Gustafsson förstås. Klas var en väldigt positiv och uppmuntrande person – och mycket flitig. Han var en stor personlighet och en stor romantiker med en folkbildande strävan. Vid sidan av folkdansen och fiolspelandet grundade han även Östnylands Brage, ägnade sig åt teosofi, skrev dikter. Han grundade Spelmansförbundet och gjorde själv Fiolen min de första åren. Jag blev god vän med honom och hälsade på honom i Hammars tillsammans med mina barn. Jag minns att han hade målat en blå stjärnhimmel på innertaket och hängt upp rönnbärsklasar åt fåglarna som kunde flyga in genom vidöppna fönster. Klas var en stor livsnjutare som helt enkelt tyckte att livet var härligt. Jag ville att mina barn skulle få lära känna honom så när han kom till Helsingfors brukade han komma och ge dem spellektioner.

Vänskap och starka personligheter En annan som Ann-Mari kände att hon fick ett stort stöd av är Jonas Borgmästars från Esse, som representerade norra svenska Österbotten i förbundets styrelse. Han var viceordförande när Ann-Mari var ordförande. – Jonas såg till att de unga kom med och den traditionen lever vidare med folkmusiker såsom Marianne Maans och Denise Sjöbacka, som var hans elever. Han hade en fin förmåga att organisera och lyckades alltid få bra kläm på ”Finska polkan” när han ledde allspelet. Det fanns för övrigt många duktiga äldre spelmän i Esse och Lappfors, exempelvis Leander Englund, eller Mos-Leander som han kallades. Hugo Kiisk var en stark personlighet som jag gjorde en inspelning med 1972. Han kunde spexa och brukade spela med fiolen bakom ryggen eller upp och ned. Området hade en rik sång- och berättartradition och det var speciellt att de lyckats hålla sin tradition – också berättartraditionen – så levande. Hans Skog var också en otroligt skicklig spelman som jag har gjort inspelningar med. Han och spelmannen Fridolf Gåsfors rörde sig på båda sidor om språkgränsen mellan det svenska och finska och de hade lagt märke till hur man på svenskt håll ville ha mera rivig musik medan den finska musiken varit mer melankolisk även om mycket av musiken är gemensam. Under 1971 utforskade jag och min finska kollega Anneli Asplund folkmusiken längs språkgränsen. Vi skrev några artiklar om detta och det skulle vara intressant att forska vidare i ämnet. I Kronoby fanns en annorlunda tradition med spelmannen Lennart Witting, som samlade in och arrangerade låtar. Han fokuserade mer på undervisning och

20

fungerade som en folkbildare. Hans arvingar donerade hans fiol till Finlands svenska folkmusikinstitut för att stipendiater skulle kunna använda den. Ann-Mari kommer att tänka på Kronoby Hornkapell som grundades 1885. Hornkapell var vanliga i området och brukade spela under bröllopens två första dagar. På tredje dagen spelade vanligen fiolspelmän. Man kan höra att fiolspelet i trakten präglats av blåsmusiken. I Munsala som hör till det norra menuettområdet i Österbotten fanns det också många spelmän och där brukade man ha menuettävlingar mellan byarna. Ett spelmanslag som utgjorde ett extra stort stöd för Spelmansförbundet i början var Vörå Spelmansklubb, som nu firar 50 års jubileum. – Gösta Bergström var en färgstark person. Han lockade med sig många, såväl äldre som yngre och ett tag hade klubben över 50 aktiva medlemmar. Det var ett spelmanslag som minsann hördes. VSK deltog i alla stämmor och eftersom de var ett stort och livat gäng höjdes stämningen genast när de kom. Ett annat ställe där man lyckats hålla traditionerna levande är Lappfjärd i Södra svenska Österbotten, ett område präglat av menuetter och mycket bröllopsmusik. Ann-Mari minns hur imponerad hon var av spelmansstämman 1973 i Lappfjärd då man lyfte fram sin egen musik med många spelmän. I Lappfjärds kyrka spelade man turvist från bägge läktarna. Spelmansförbundet växte starkt under 70-talet vilket medförde vissa utmaningar. – Vid spelmansstämman i Närpes 1980 var vi tvungna att ha två parallella scener och vi insåg att vi nu var så många att alla inte fick den synlighet de förtjänade. Därför beslöt vi att grunda Traditionshörnan där spelmän kunde uppträda också i mindre konstellationer. Det unika med den finlandssvenska folkmusiken är att den är ytterst väldokumenterad. Det är fascinerande att se hur Synnöve Svanström och Birgitta Eklund-Strang fortsatt att systematiskt år efter år dokumentera spelmän och folkmusikgrupper. Genom denna kontinuitet kan man till exempel följa med hur unga musiker utvecklats under årens lopp.

Stort stöd av medlemmarna i förbundets styrelse En som blev ett viktigt språkrör för Spelmansförbundet var Åke Grandell. Han var en av Ann-Maris elever när hon 1968 började föreläsa på den folkmusiklinje som tidigare grundats av John Rosas. – Åke var med på våra spelmansstämmor och fungerade ibland som speaker. En del av stämmornas huvudfester sändes i direktsändning och andra bandade han och sände i sitt radioprogram ”Per Spelman”. Åke grundade också spel-


manslaget Halsbrytarna som varit aktiva i huvudstadsregionen och fick pris på Sepän Soitto i Mäntsälä. Ann-Mari minns även Brunskärs-Maja, Maja Granvik, med stor värme. Hon var hemma från Åboland men bodde som gift några år i Vasa. – Maja var ett enormt stöd för mig i och med att hon var den enda andra kvinnan i styrelsen. Hon var en stabil människa, aktiv i Marthaförbundet och van vid att sköta barn och laga mat och undrade ”varför det bara är karlar i förbundet?”. Tiderna har förändrats men jag minns hur en reporter i samband med förbundsdagen i Ekenäs frågade om det inte är konstigt att ett helt manligt förbund har en kvinna som ordförande. Då sa Torsten Pärus: “Ja är hon kvinna? Jag har inte tänkt på det jag.” I samband med spelmansstämman i Nykarleby 1977 tog Maja initiativet till ”Kvinnolaget”. Apropå stämman i Nykarleby så förutsåg jag att publiken kunde bli stor. Alf Julin, representant för den lokala arrangören, var inte lika övertygad och lovade att ifall det kommer fler än 1000 personer så äter han upp sin hatt. Publikmängden visade sig vara enorm men vi var så snälla att vi lät baka en hatt åt Alf så att han inte behövde tugga på sin filthatt. Maja var också aktiv när förbundet började ordna kurser för att få med fler ungdomar och kvinnor. Hon var ett riktigt ankare för Spelmansförbundet och skrev till och med dikter till förbundet som hon läste upp på stämmorna. En som också utgjorde ett stort stöd för Ann-Mari inom styrelsen var Kurt Sohlström som fungerade som sekreterare.

– Kurt var en underbar sekreterare. Han var hemskt noggrann och skrev fina protokoll och perfekta dokument, vilket underlättade mycket när vi till exempel anhöll om bidrag. Kurt spelade själv aktivt och grundade Brages spelmanslag. Sven Runar Wiik från Sibbo som ledde spelmanslaget och spelade för folkdansarna kunde inte noter utan ledde på gehör – vilket var fascinerande. När vi diskuterar de södra delarna av Svenskfinland kommer Ann-Mari att tänka på Waldemar Lönnroos som grundade Östra Nylands spelmansgille. – Jag satt en gång och pratade tillsammans med Klas Gustafsson, Waldemar Lönnroos och Sven Runar Wiik och förundrades över att de alla var så friska för sin ålder. Då var de alla så eniga: ”det är musiken som håller oss vid liv, det är musiken vi lever för”. Då tycke jag ju att de var så gamla. De var väl nog över 80 då kan jag tänka mig. – Det finns så många personer jag minns med glädje. Handarbetslärarinnan Margareta Häggblom som spelade dragspel i Lovisa spelmanslag kunde man alltid lita på. Torsten Pärus och Valter Enlund från Lappfjärd… jag kan inte räkna upp alla.

Ett förbund med bred verksamhet Speciellt under 70-talet grundades många nya spelmanslag och Spelmansförbundet beslöt sig för att börja ordna kurser för att hjälpa spelledarna. – Kurserna hade oftast många deltagare, det fanns

Ann-Mari visar upp en ”ordförandestatyett” som hon fick av Vörå Spelmansklubb 1975. Trästatyetten är tillverkad av Gunnar Hedlund. Foto: Simon Gripenberg

21


ett stort intresse för lära sig nya saker. Spelmansförbundet började också arrangera kompositionstävlingar. Vi tog även emot bidrag inspelade på kassett ifall man inte kunde skriva noter. Erik Dannberg, Lars Hjerpe och Jonas Borgmästars var aktiva låtskrivare som ofta vann men ibland fick vi också in spännande överraskningar. Ser man på helheten så har Spelmansförbundet alltså haft en stor bredd i sin verksamhet. En sak som Ann-Mari tänker att har varit speciell med Spelmansförbundet är att alla instrument har varit accepterade. Allt ifrån fioler och dragspel till trummor, flöjter och klarinetter. – I samband med spelmansstämmorna började Jonas Borgmästars med konceptet ”Instrumentklinik”. Dit kunde spelmän komma med sina instrument för att få dem justerade eller reparerade. Det har överlag funnits många skickliga instrumentbyggare i Svenskfinland. Förutom Jonas Borgmästars kommer jag att tänka på Torolf Furu och Aron Vistbacka. Bruno Rehn i Bromarv byggde fioler av gårdshäggen – och så fanns ju Carlo Bergman som för oss höll kurser i violinbygge.

Synlighet även utomlands En viktig sak som Ann-Mari lärde sig av Viljo S. Määttälä var att man måste visa att man finns. Hon har alltid varit noga med att ha inbjudna gäster till Spelmansförbundets evenemang, till exempel kända politiker. Teaterchefen Vivica Bandler i Stockholm brukade bjuda in grupper med finlandssvenska författare, däribland Lars Huldén, till ett årligt evenemang vid Kulturhuset. Ett par spelmän brukade ackompanjera sällskapet. Ann-Mari föreslog för Vivica att kanske hon kunde göra tvärtom ett år, det vill säga bjuda in många spelmän och ett par författare. – Vivica blev intresserad och ringde upp mig på nyårsafton. och frågade hur många spelmän jag kan få ihop. 800, svarade jag. Det blev en stunds tystnad i lurens andra ända. ”Jag ringer upp på nytt”, sa hon. Ett par timmar senare ringde hon upp mig igen och meddelade att vi kan komma med 200 spelmän. Det blev alltså flera bussar som styrde mot Stockholm. Jag åkte i väg en vecka på förhand för att marknadsföra evenemanget och jag och Vivica hade föresatt oss att berätta för rikssvenskarna om Svenskfinland och den finlandssvenska kulturen – och betona att det bland finlandssvenskarna finns både bönder, lärare och bankdirektörer, inte bara herrskapsfolk. Vi spelade två fullsatta föreställningar på Stadsteatern inför en publik som främst bestod av finlandssvenska emigranter. Det var roligt att få uppleva alla dessa saker. Spelmansförbundet låg så i tiden.

"Det var roligt att få uppleva alla dessa saker. Spelmansförbundet låg så i tiden"

Det finlandssvenska förenar Det som primärt bundit samman spelmännen är den finlandssvenska gemenskapen. I samband med Samuelin Poloneesi brukade de finska spelmännen årligen hålla en konsert i Finlandiahuset. Inspirerade av detta gick man på Spelmansförbundet in för den ambitiösa planen att i samband med årsmötet i Helsingfors 1975 arrangera ett storspel i Finlandiahusets stora sal som rymmer 1700 personer. – Här fick jag ovärderlig hjälp av Anders G. Lindqvist som tidigare varit ordförande i ungdomsförbundet. Visst hade vi en garanti från Konstsamfundet ifall projektet skulle ha gått med minus men vi hade bestämt oss för att fylla salen. Anders G. skickade ut inbjudningar till alla ungdomsföreningar och meddelade att ifall man bokar tio platser får man en gratis. Många busslaster anlände. Jag tror att det kom publik från alla ungdomsföreningar i Åboland och Nyland och före konserten bildades till och med en kö utanför Finlandiahuset. Åke Grandell var på plats och fotograferade och jag minns att vi fick ett mittuppslag i Hufvudstadsbladet. ”När de finlandssvenska spelmännen spelar i Finlandiahuset ryms publiken inte in” skrev Hufvudstadsbladet. Ett ögonblick som etsat sig fast i minnet är när spelmannen Axel Rönnberg från Härkmeri i Lappfjärd helt ensam spelade en polka på stora scenen i Finlandiahuset.

22

Många fina människomöten När Ann-Mari blickar tillbaks konstaterar hon att det inte har varit något vanligt åtta-till-fyra-arbete som hon ägnat sig åt. Hon har helhjärtat levt med gemenskapen och folkmusiken. – Jag kände att nu gör jag det här för det måste göras, jag hinner skriva senare. Spelmännen är känslomänniskor och vissa kunde ta kontakt när som helst på dygnet. Jag minns hur Otto Engelholm i Närpes en gång ringde på julafton. Han hade kommit att tänka på en låt som vi glömt att banda. Ann-Mari har funderat på vad det är som gör att man blir spelman och konstaterar att ett genuint intresse är det absolut viktigaste. Musiken drar helt enkelt så mycket att spelmannen inte bara kan låta bli att spela. Vissa började till exempel spela på hembyggda fioler av cigarettlådor tills de lyckades komma över en riktig fiol. – När jag hälsade på Rankas-Emil Granvik i Jussila minns jag hur han sa att ”Här sitter jag för mig själv och spe-


lar tills jag dör”. Han gick senare med i Jeppo spelmanslag och första gången han kom med på spelmansstämma var i Mariehamn 1974 – när jag kom in i spelmansbussen för att hälsa steg han upp och utbrast ”Si, Ann-Mari, jag kom!”. Rankas-Emil var en underbar människa, en stor filosof. När jag en gång frågade honom om spelmännen och hur de blev spelmän svarade han: “Jo, sidu, de gjorde som Johan Erikas Jutt. På morgonen när han skulle stiga upp satte han sig på sängkanten i kalsongerna och så tog han ner fiolen och så var han ihop med någon låt, och så måste han äta mellan, och så måste han få låten färdig och satt och spelade i kalsongerna på sängkanten. Och det blev kväll och han sa åt frun att hon skulle gå och ge en hötapp åt hästen eftersom han själv inte hann när han måste reda upp det där på fiolen, och så var det kväll och så behövde han inte klä på sig några byxor heller”.

Livslångt engagemang och fortsatt forskning Ann-Mari har även arbetat för att ge folkmusiken synlighet på nationell nivå. Undervisning i folkmusik inleddes vid Sibeliusakademin på 80-talet som ett direkt resultat av ett gediget samarbete mellan många olika musik- och folkmusikorganisationer. – Folkmusikinstitutet i Kaustby grundades 1974. Fyra år senare grundade Spelmansförbundet Finlands svenska

folkmusikinstitut. Det är också i början av 80-talet som folkmusiklinjen på Sibelius-Akademin börjar utbilda professionella folkmusiker. Under en period på ca 10 år deltog Ann-Mari i de folkmusikpolitiska möten som Määttälä arrangerade i Kaustby. Bland lärare, politiker och övriga deltagare representerade hon forskningen. Ann-Mari har under åren erhållit många pris och hedersbetygelser för sitt engagemang för folkmusiken. År 2012 blev hon till exempel utsedd till Vuoden Wäinö och fick en träskulptur som föreställer henne när hon står med en mikrofon i handen. Numera är det främst forskningen som står i fokus för Ann-Mari. Genom avhandlingen om Maria Magdalena och forskningen kring medeltida ballader har hon allt mer börjat intressera sig för folkmusikens kontext; människorna, miljöerna och berättelserna bortom melodierna och texterna. – Jag intresserar mig till exempel för varför en viss låt har spelats. Vilket är behovet? Kanske den gör att en människa mår bra i stunden, hämtar kraft eller glömmer vardagens bekymmer. Kring jul blir vi till exempel alla väldigt traditionella. Ann-Mari understryker hur tacksam hon är över att hon fick växa upp i ett musikaliskt hem och hur underbart det har varit att få vara med i ett Spelmansförbund där musiken styr allt och hon har fått lära känna så många fina människor.

Ann-Mari tillbringar mycket tid vid SLS arkiv men har också en arbetspunkt i hemmet. Foto: Simon Gripenberg

23


Folkmusikjam i festsalen. Foto: Susanne Svanström

Folkmusikdagar i Vasa Vecka 44 hölls Folkmusikdagarna i Vasa anno 2021 och som vanligt bjöd veckan på program i olika former och för olika målgrupper. Kurser, workshopar och webbinarium

Fredag kväll

I början av veckan besökte Johanna Lönngren skolor och dagisar i Nedervetil, Vasa och på Bergö och lät barnen pröva på att spela fiol, kantele och näverbjällror och att dansa lite folklig dans. På onsdag hade Finlands svenska folkmusikinstitut ordnat ett webbinarium om folkviseforskning. Föreläsningar hölls av Helen Rossil, doktorand vid Uppsala universitet, Sofia Joons Gylling, doktorand vid Åbo Akademi, Magnus Gustafsson, doktor i musikvetenskap, musiker och chef för Smålands musikarkiv och Ingrid Åkesson, doktor i musikvetenskap, specialiserad på folklig sång, balladforskare, tidigare forskningsarkivarie vid Svenskt visarkiv, Stockholm. Seminariet samlade ett trettiotal deltagare främst från Sverige, men också från Norge, Danmark och Finland. Föredragen kommer så småningom att synas i SLS YouTube-kanal. På lördag eftermiddag samlades folk till Vasa medborgarinstitut Alma, ”gamla Arbis”, till visstuga med Sofia Joons Gylling, låtkurs med Thomas von Wachenfeldt och danskurs med Caroline Doktar till musik av StämmBandet. Sedan klockan 18, innan kvällens konserter tog vid, gav Maria Kalaniemi en ”klingande föreläsning”. Föreläsningen var ett samarbete mellan Alma och Lafo Folkmusikcenter som samma veckoslut ordnade en kurs med henne. Maria berättade om sin musikerbana och exemplifierade med låtar ur sin breda repertoar. Att lyssna till henne är alltid lika fascinerande och njutbart. Allt ryms i hennes musik, från de mäktigaste harmonier till de flyktigaste små drillar på dragspelet, för att inte tala om hennes sång som växlar mellan det känslomättade och det rent underhållande.

På fredag kväll gav Janeta Österberg och Röttren konserter i Vasa medborgarinstitut Almas lokal på Kyrkoesplanaden – ”gamla Arbis”. Janeta Österberg var en trevlig överraskning. Jag har hört Janeta spela från det hon var en liten flicka på folkmusikläger och sedan under flera år i duon Double J Twins, men först nu i hennes första solokonsert började jag riktigt inse vidden av hennes kapacitet och potential. Här har vi en ung musiker med kreativitet och fantasi som vilt kastar sig ut i egna brokiga virtuosa arrangemang samtidigt som respekten för låtskatten är starkt framträdande. Så glädjande och så härligt att få ta del av. Ställvis kunde man höra lite stress som gjorde att någon ton här och där inte fick den omsorg den behövde, men på en första solokonsert måste det få finnas utrymme för utveckling. Det kryddar publikens förväntningar inför nästa framträdande. Röttren levde upp till sitt namn. Hur fint är det inte att spelmän gräver där de står och återupplivar en låtskatt som legat och slumrat i hembygdens mylla i Västnyland. Ja, här blir jag tydligen riktigt poetisk och min text börjar låta som om även den grävts upp någonstans ifrån... Gruppen Röttren som bildats inom ramen för ett skivutgivningsprojekt består av idel goda spelmän som alla spelar i Ingå spelmansgille. Linnea Holmberg, initiativtagare till skivprojektet och numera gruppens ledare, på fiol, hennes far, Anders Holmberg, på dragspel, Marina Aspelin, även hon på fiol, Tommi Pietiläinen på mandolin och Ingolf Backman på dragspel och ibland bas. Tillsammans bjuder de på gedigen spelmansmusik i fina arrangemang – till största delen signerade Erik Dannberg –

24


och ett sväng som kommer av att medlemmarna har många års erfarenhet av att spela till dans. Man hoppas att gruppen fortsätter sin verksamhet efter att deras skiva kommit ut och alla PR- och releasekonserter har hållits. I skrivande stund väntar vi otåligt på den nya skivan. Efter konserterna blev det folkmusikjam i festsalen enligt det Åländska konceptet ”spel i ring” där alla i ringen i tur och ordning får önska vilken låt man ska spela. Jammen på fredag och lördag kväll var Spelmansförbundets bidrag till folkmusikdagarna och fredagens jam leddes av Linnea Holmberg. Det blev ett roligt jam med låtar från hela Svenskfinland och ett par låtar ”bortifrån” som Sofia Joons Gylling, som fördjupat sig i bland annat den estniska traditionen, bidrog med.

Lördag kväll Lördagskvällens första konsert gavs av Thomas von Wachenfeldt från Hälsingland. Det är så där vi hoppas att det ska låta när vi bänkar oss för att lyssna till en svensk spelman. Härliga polskor varvat med någon polkett och annat smått och gott. När sedan spelmannen är från Hälsingland förväntar vi oss också några ekvilibristiska rullstråkspolskor. Vi blev inte besvikna. Måttet fylldes till råge och underbyggdes av Thomas berättande. Kanske tänker man att det alltid hört till att spelmän ger en bakgrund till sina låtar, men eftersom Thomas vid sidan av sitt spelmansskap också bedrivit forskning i folkmusiktraditionen på hemorten tar han det här ett steg längre än de flesta, och på ett mycket underhållande sätt. Det var bara att luta sig tillbaka och njuta med ena foten vippandes i tretakt. Kvällens andra konsert bildade stark kontrast till den första. Här fylldes scenen av musiker och instrument när Désirée Saarela och Triskel tog vid. Förutom Désirée på sång och gitarr hade vi Kirsi Vinkki på fiol, altfiol, tramporgel, stråkharpa och sång, Samuli Karjalainen på gitarr, flöjter, bodhrán och sång (han fixade också med allehanda magiska bakgrundsljud), Roger Bäck, på kontrabas och sång, och Oskari Lehtonen på slagverk av olika slag. Skickliga musiker som tillsammans skapar ett alldeles speciellt etno-ljudlandskap. Nu byttes också de traditionella låtarna ut mot nyskriv-

Thomas von Wachenfeldt och Janeta Österberg Foto: Synnöve Svanström

na episka musikburna berättelser. Berättelser om människor och människoöden, både tragiska och hoppingivande. Sanna berättelser som placerar in den lilla vanliga människan i vårt lands historia och gör den relevant och levande. Berättelser som förstärks genom musikens intensitet och Désirées innerliga och passionerade sång. Sista låten ”Det blir bättre igen” gav konsertkvällen en positiv avslutning med ett i dessa pandemitider trösterikt budskap och ett glatt sväng. Också lördagen avslutades med jam efter att folk hjälpt till att röja undan stolar och bära tillbaka körtrappor i festsalen, men nu spelade vi i cafeterian för att arrangörerna samtidigt skulle ha möjlighet att återställa festsalen till hur den var möblerad innan folkmusiken ockuperade den. Jammet leddes av undertecknad tillsammans med Birgitta BeijarÖsterberg. Det blev en mysig spelstund även om utrymmet inte var lika lämpligt som festsalen kvällen innan. Båda kvällarna avslutades motvilligt vid midnatt när det var dags att låsa och lämna byggnaden.

Ett fint litet evenemang Folkmusikdagarna 2021 blev en intim historia eftersom pandemin gjorde att publiken inte var så stor. Ett fyrtiotal entusiaster satt bänkade under konserterna och i jammen deltog ca 15 spelmän båda kvällarna. Arrangörerna var ändå nöjda eftersom salen var fullsatt under konserterna. Förväntningarna på uppslutningen hade inte ställts så högt och salen hade möblerats därefter. Vi som satt i publiken var också nöjda. En fin liten happening som fler kunde ha fått ta del av. Nästa år igen...

Synnöve Svanström

Folkmusikdagarna arrangerades av Folkmusiksällskapet r.f. i samarbete med Finlands svenska folkmusikinstitut, Finland svenska spelmansförbund, Lappfjärds Folkhögskola och Vasa medborgarinstitut Alma.

Gruppen Röttren från Västnyland. Foto: Synnöve Svanström

25


Nya skivor

att man använder sig av originalinspelningar av visor som sedan ackompanjeras av bandet. Det ger en extra dimension och en speciell anknytning till traditionsinspelningarna de utgår från. De utgör också humoristiska inslag och anknyter till folkmusiken på ett trevligt sätt. Skivan kan köpas från Vetenskapsbokhandeln i Helsingfors (www. tiedekirja.fi) eller SLS kundtjänst i Vasa. Den finns också tillgänglig på Spotify, YouTube Music och Deezer.

Ostrobothnia Jazz Sextet/ De Bergtagna Ostrobothnia Jazz sextet är till

sammansättningen är en traditionell jazzsextett bestående av Peter Nordwall, Rickard Slotte, Ralf Nyqvist, Marcus Söderström, Mikael Långbacka och Stefan Brokvist. Medlemmarna har alla en stark anknytning till det svenska Österbotten och speciellt kusttrakterna där. Det är också just därför skärgården och havet har fungerat som inspiration till den nya skivan. Låtarna är hämtade från SLS arkivs samlingar och består av både kända och mindre kända melodier som spelats och sjungits längs med kusten under flera hundra års tid. Stilistiskt har skivan också en förankring i den stil som växte fram i Sverige under 60-talet då svenska jazzmusiker inspirerades av den svenska folkmusiken och på ett spontant och nyskapande sätt kombinerade den med jazzgenren. Titeln ”De bergtagna” beskriver hur gruppmedlemmarna fascinerats av de gamla visorna och mystiken som ofta omgav dem. Skivan i sin helhet är väldigt livfull och består på jazzens vis till stor del av improvisationsinslag. Detta leder till avancerade och varierande arrangemang med spännande harmonier och inslag. Ett speciellt kreativt grepp är också 26

sikalisk inlevelse, snygga fraseringar och fint samspel mellan musikerna. Eftersom många gästartister medverkar på skivan framförs låtarna med olika instrumentuppsättningar, vilket ger dem ett omväxlande sound och bidrar till skivans mångfacettering. Ett flertal låtar framförs också helt på solodragspel vilket är en fin kontrast till resten av skivan. Sololåtarna framförs med ett känslofullt uttryck som i kombination med de behagliga basgångarna resulterar i en stor fyllighet och variation trots att de framförs av endast ett instrument. Eftersom melodierna har en stark koppling till personer och händelser i hennes eget liv blir albumet väldigt personligt. Ett exempel som bidrar till den uppfattningen är att bröllopsvalsen hon komponerat till sin man inför deras bröllop framförs av dem tillsammans på skivan. Som lyssnare känns det som om man får ta del av en musikalisk resa och också som om man bläddrar igenom ett familjealbum. Skivan finns bl.a. på folkshop.dk och Spotify.

Mette Kathrine/ Familiealbum Mette Kathrine JENSEn STÆRK är

en väletablerad dragspelare från Danmark som är framstående inom den danska folkmusiktraditionen. Skivan ”Familiealbum” består av hennes egna komponerade låtar som till största delen är dedikerade till hennes familj. De har ofta spelats av hennes goda vänner och närmaste folkmusikkollegor, som också är så gott som familj. Då hon hört sina vänner spela låtarna har det känts som att bläddra igenom ett familjealbum. Det har också gett upphov till albumets titel. Låtarna på skivan är väldigt olika till sin karaktär och musikaliskt komplexa. Arrangemangen är också stilistiskt snyggt gjorda och varierande samtidigt som de karaktäriseras av mu-

Stundom/ Må jeg holde din hånd Stundom beskriver sig själva

som ljudet av ny nordisk folkmusik, som inspirerats av filmmusik, kammarmusik och traditionell nordisk folkmusik. ”Må jeg holde din hånd?” är


trions senaste album och handlar om att nå ut till andra människor och vilja något mer än bara sig själv. Det handlar om kärlek och om att med öppna ögon våga ta steget ut i livet. Att våga ta steget ut, även i något som är farligt, med hopp om att få ut något gott på andra sidan. Albumet är en hyllning till alla de stunder som gruppen har saknat under ett år med isolering men också till den eftertänksamhet som vuxit fram under den här brytningstiden. Skivan bjuder på högklassig musik skriven av högklassiga musiker. Kompositionerna är konstnärliga och moderna, inspirerade av upplevelser, stämningar och platser, såsom bergochdalbanor och spegelrum. Melodierna är i sig själva väldigt spännande men lyfts ytterligare av de fantastiska arrangemangen. De präglas av variation, finess och kontraster mellan intensitet och lättsamhet. Ackompanjemanget och samspelet mellan musikerna är också exceptionellt och ger i kombination med den genomgående lekfullheten albumet ett väldigt kraftfullt uttryck. Musiken i sig är verkligen levande och talar till lyssnaren på ett väldigt speciellt sätt. Den är inspirerande och uttrycksfull och förmedlar ett budskap. Samtidigt lämnas ändå rum för lyssnaren att skapa sin egen tolkning av låtarna. Detta framkommer också konkret i samband med signaturlåten ”Må jeg holde din hånd?”, där det sägs att den har en väldigt speciell betydelse för dem, men att de önskar att alla som lyssnar finner ut vad låten betyder för dem själva. Anknytningen till traditionen är också tydlig. Några exempel är att låten ”Stjerner i par” baserar sig på en gammal dansk folkvisa och att ”Farvel til Fanø” parats ihop med en traditionell låt därifrån. På det hela taget en väldigt vacker skiva som man verkligen vill ha i sin samling. Skivan finns bl.a. på folkshop.dk och Spotify.

lyssna på utan att foten rör sig i takt till musiken. Arrangemangen är trevliga och repertoaren mångsidig och kanske t.o.m. oväntad! Men det ger en bild av en framåtsträvande spelmansklubb och gör en nyfiken på vad de kommande 50 åren för med sig. Skivan kan beställas via formuläret på www.voraspelmansklubb.fi eller genom att ringa eller skicka sms till tel 050 308 2017. Räkningen kommer med försändelsen.

Vörå Spelmansklubb/ Tid att minnas

Janeta Österberg

Vörå Spelmansklubb fyller 50 i

år och det ska såklart firas med en ny skiva! ”Tid att minnas” är ett värdigt jubileumsalbum som bjuder på fin musik av varierat innehåll. En stor del av musiken har ”lokalt” ursprung och är antingen nykomponerad av Wilhelm Skata, Greger Lindell och Holger Nybäck, eller skriven av andra österbottniska kompositörer. Därutöver förekommer också en del låtar med internationell bakgrund. Nämnvärda exempel är ”Saaremaa Valss” som sjungs på estniska och ”Sukiyaki” som sjungs på japanska! Den gamla klassikern ”Lyckliga gatan” hittas också i repertoaren. På skivan varvas sångnummer och instrumentalmusik flitigt med varandra, vilket ger en smakfull och mångsidig helhet. Isabella Lindell har en vacker sångröst, och den kompletteras i flera nummer av en andra stämma av Stefan Skata. Väldigt snyggt. Att Vörå har starka dragspelare framgår också, då stiliga dragspelsinslag är ett återkommande fenomen. Det ger ett fylligt sound, men är samtidigt välbalanserat och lättsamt. Andra instrument ges givetvis också utrymme och ett fint exempel är låt nr 6 där klarinetten är i fokus, med vibrafon som annat soloinstrument. På det stora hela en mycket välgjord skiva som är näst intill omöjlig att

Deadline för material till Nr 1/2022 är 15.1.2022

Material till Fiolen min skickas in till adressen fiolenmin@spelmansforbundet.fi

27


Avs. Finlands svenska spelmansförbund Centrumvägen 3, 65610 KORSHOLM

2022

Händelsekalender 7–8.1

Folklandia, Helsingfors–Tallinn–Helsingfors

19–20.3

Förbundsdag och Vinterstämma, Borgå

Under våren

Kurser vid Lafo Folkmusikcenter, Lappfjärd

29.6–1.7

Barn- och ungdomsläger, Ingå

1–3.7

SamStämt, Ingå

11–17.7

Kaustinen Folk Music Festival

Händelser till kalendern skickar du på adressen kansliet@spelmansförbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi Händelsekalendern publiceras också på www.spelmansforbundet.fi


Millions discover their favorite reads on issuu every month.

Give your content the digital home it deserves. Get it to any device in seconds.