Fiolen min, nr 2/2022

Page 1

Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f. • 2/2022 • Årgång 53

SpelmansFolk i Åbo Sidan 8

Folkdansringens roll i framväxten av Spelmansförbundet Sidan 18

Johanna – Fiollärare och folkmusiker Sidan 24


Fiolen min 2/2022 En folkmusikvår går mot sommar................................ 3 Aktuellt............................................................................. 4 Välkomna till SamStämt 2022 i Ingå............................ 5 Folkmusikläger på Kyrkogårdsö.................................... 6 Spelmansstämma i Önningeby...................................... 6 Skärikurs på Sälgrund.................................................... 7 SpelmansFolk i Åbo.................................................. 8–11 Spelmanslaget: Kvevlaxgille, 50 år på banan.............. 12 Styrelsen för Finlands svenska spelmansförbund..... 13 Förbundsdag och Vinterstämma i Borgå............. 14–15 Spelmän dansade till musik ur gammal notbok..16–17 Folkdansringens roll i framväxten av FSSF.......... 18–23 Johanna Lönngren–fiollärare och folkmusiker... 24–28 Digital låtkurs med Jenny Gustafsson........................ 29 In memoriam................................................................. 30 Nya skivor....................................................................... 31 Händelsekalender.......................................................... 32 Pärmbild: Johanna Lönngren i musikstudion Foto: Mika Suikkanen

www.spelmanforbundet.fi kansliet@spelmansforbundet.fi Ordförande: Synnöve Svanström 050 545 7264 ordforande@spelmansforbundet.fi Viceordförande: Michaela Lassus 040 759 0542 michaela.lassus@multi.fi Spelmansförbundets kansli: Finlands svenska spelmansforbund r.f. Centrumvägen 3 65610 Korsholm Kansliet är öppet mån-tors kl 10–14 Organisationssekreterare: Pia-Stina Sarin 0500 560 209 kansliet@spelmansforbundet.fi Styrelseledamöter: Jan-Anders Barkar 050 343 8396 jabarkar@gmail.com Birgitta Beijar-Österberg 050 525 3072 birgitta.beijar-osterberg@korsholm.fi

Fiolen min | Tidskrift för Finlands svenska spelmansförbund r.f. ISSN 0782-3479 Ansvarig utgivare: Synnöve Svanström Redaktör: Simon Gripenberg | 044 291 4680 fiolenmin@spelmansforbundet.fi Annonser: Helsida (183x257 mm): 270 euro Halvsida (183x126mm eller 89x257 mm): 130 euro 1/4 sida (89x126 mm): 100 euro 1/8 sida (89x63 mm): 70 euro Kontakta kansliet för bokning Nästa nummer kommer ut i månadsskiftet augusti-september 2022. Deadline för material är 15.7.2022 Material till tidningen sänds till kansliet@spelmansforbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi Tryckeri: Grano/Vasa, www.grano.fi Utges med stöd av Föreningen Konstsamfundet samt Svenska kulturfonden. 2

Kenneth Nordman 040 594 6546 kennethnordman@hotmail.com Antonia Nyström 044 066 1012 antonia.nystrom@gmail.com Sten Eriksson 0457 344 7712 stenchie60@gmail.com Linnea Holmberg 040 558 2075 linnea1975.lh@gmail.com Henrica Westerholm 040 169 3399 henrica.westerholm02@gmail.com Emil Antman 0400 487 877 emil.antman@gmail.com JÖMÄRKT MIL

4041 0955 Trycksak


En folkmusikvår går mot sommar Nu ser det ut som om vi kanske kan få uppleva en rik-

Full fart även på planeringsfronten

Livlig folkmusikvår

Också när det gäller det administrativa har det varit livligt. Styrelsen har mötts flera gånger (på Zoom), både till ordinarie styrelsemöten och till ett informellt diskussionsmöte. Ett par möten har också hållits med samarbetsgruppen för SamStämt. Sammanställningen av Lilla spelmansstämmans program hamnade nu för första gången på mitt bord och blev lite hektisk på grund av sen info från Kaustby. Planeringen av höstens SpelmansFolk har varit intensiv. Främst för Pia-Stina på kansliet men den har också engagerat mig och Kurs- och lägerutskottet. Återuppta ditt spelande har hållits i Helsingfors, Ekenäs, Kristinestad, Vasa och Jakobstad med sammanlagt 19 deltagare och fyra undervisningstillfällen på var ort. Planer finns på att fortsätta verksamheten i höst. Under våren har vi också börjat samla in feedback från våra kurser och evenemang med hjälp av Googleformulär. Stämmoutskottet och Kurs- och lägerutskottet har varit behjälpliga vid planeringen av formulären. Vårt första formulär handlade om Vinterstämman och dess kurser. Vi fick in dryga dussinet svar. De hade gärna fått vara fler, men de svar vi fick gav värdefulla synpunkter och förslag som stöd för det fortsatta arbetet. Jag hoppas att alla som framöver får en länk till ett feedbackformulär ska ge lite av sin tid och bidra med sina åsikter gällande vår verksamhet.

tig spelmanssommar igen. Fortfarande kastar pandemin sin skugga och alla är väl smått beredda på att det ännu kan komma bakslag, men vi har vant oss vid att man får ta det som det kommer. Jag har förstått att många grupper kommer att vara ute och spela i sommar, men det verkar vara vanligt att man väljer endast ett evenemang och satsar på det – man kommer inte på flera. För många av oss hägrar nu SamStämt i Ingå medan andra har planerat in utlandsresor eller kommer att åka till folkmusikfestivalen i Kaustby och spela under Lilla spelmansstämman på onsdagen.

För undertecknad blev det mer folkmusik den här våren än på många år. Det började med kursen med Marianne Maans som vi ordnade i Åbo den 2 april. P.g.a. coronaviruset och andra förhinder blev vi endast fyra på kursen trots att vi två dagar tidigare hade sju anmälda. Vi lyckliga som kunde träffas hade en riktigt mysig och lärorik dag med fina låtar och diverse experiment med stämmor och komp. Sedan var det Förbundsdag och Vinterstämma i Borgå nästsista veckoslutet i mars. Mycket jam och dans och god mat... Man kan läsa mer om hela härligheten längre fram i tidningen. Nu senare i vår har jag haft nöjet att öva ett par gånger med Johanna Lönngren och hennes fiolelever från Vörå, Oravais, Jakobstad och Pedersöre inför deras deltagande i Lilla spelmansstämman under folkmusikfestivalen i Kaustby. Det är ett trevligt gäng med medlemmar i alla åldrar och när Johanna samlar dem till samspel går de under namnet Fiddlarna. Jag blev också kontaktad av Kaustby. De önskade att någon från Oravais skulle komma och spela på en konsert med anledning av att det i fjol var 50 år sedan Erik Johan Lindvall blev mästerspelman – de har ett sådant koncept på gång. Nu har ”Oravais spelmän” med dryga dussinet medlemmar börjat öva för att kunna fara till Kaustby och spela. Vem vet, kanske vi kan fortsätta träffas ibland också efter Kaustbyäventyret.

Önskar er alla en fin spelmanssommar! Synnöve Svanström, ordförande ordforande@spelmansforbundet.fi

3


Minns du spelmansstämman 1989? Eller 1973? Nu kan man i sökportalen Finna hitta fotografier från Finlands svenska spelmansförbunds spelmansstämmor och från andra offentliga evenemang där finlandssvenska spelmän deltagit. SLS arkiv har publicerat ett första urval bilder från 1970-talet och framåt. Bilderna kan laddas ner och får användas fritt så länge du anger upphovsman och källa. Gå till sls.finna.fi för att titta! TIPS! Sök på ord som t.ex. "spelmansstämma", "folkmusik", "spelmän" och välj fotografi under avancerad sökning. Östra Nylands spelmansgille i festtåget inför huvudfesten vid spelmansstämman i Borgå 1989.

sls.finna.fi

Foto: Svenska litteratursällskapet i Finland/Birgitta Eklund-Strang

En av årets artister är Dawda Jobarteh. Han är bosatt i Danmark men har sina musikaliska rötter i Gambia. Foto: Pressbild

Bild?

Lilla spelmansstämman & Kaustinen Folk Music Festival Onsdagen den 13 juli arrangeras Lilla spelmansstämman i Kaustby. Detta år medverkar åtta finlandssvenska spelmanslag: • Christine Julin-Häggman och Jepokryddona • Fiddlarna • Harpolekarna • Karlebynejdens Spelmansgille • Oravais spelmän • Pietarsaaren spelmanslag • Smedarna • Småbönders Spelmanslag • TärjäFolk Kom och lyssna på folk- och världsmusik. Ta med ett instrument så har du möjlighet att jamma med andra! Kaustinen Folk Music Festival pågår 11–17.7.

Mer information på kaustinen.net 4


Välkomna till SamStämt 2022 i Ingå Vi ser fram emot att få träffa just dig i Ingå i som-

mar och att få lyssna på det som du gör inom musiken. Jag tror att vi alla saknat att få delta i stämmor och gemensamma evenemang under pandemin men nu ska vi äntligen få förverkliga SamStämt 2022 – och som vi väntat på det! Musiken skapar ju en gemenskap som är unik på sitt sätt, det behövs inte så många ord men desto flera toner. Nu när vi spelmän har en dansglad publik med på SamStämt 2022 så blir det ännu roligare att spela. För egen del är det samverkan mellan musik och dans som intresserar, personligen tycker jag om att höra ljudet av dansstegen från golvet när jag spelar. För en spelman är det lärorikt att komma underfund med när tempot är perfekt för dansarna, och att kunna betona och frasera musiken så att de hittar rätt kan ju ibland vara lite klurigt, men oj vad roligt. Jag hoppas

Foto: Ingå kommun

att vi spelmän tar tillvara möjligheten att spela för dansare då vi får den, men att vi sen också samtidigt får jamma för oss själva som vi brukar göra, det att kanske någon spontant dansar bredvid är ju bara ett beröm för vår musik. Den som kommer som enskild spelman till stämman kan spela med i Allspelslaget som spelar melodier från Spelmansförbundets allspelshäften. Meddela gärna per e-post till samstamt2022@gmail.com om du vill spela med i gruppen så sänder vi dig en lista på låtarna. Vi ses den 1.7. I Ingå

Linnea Holmberg Stämmogruppens ordförande

Foto: Ingå kommun

5


Folkmusikläger på Kyrkogårdsö Välkommen med på föreningen Antons Vänners folkmusikläger på Kyrkogårdsö den 1–5 augusti. Vi spelar, dansar och sjunger, simmar, umgås och äter gott hela veckan. Alla åldrar är välkomna. Lärare och program Lärare är Camilla Linneadotter och Sven Midgren från Sverige, Andreas Nyberg och Siv Ekström från Åland. Två assistenter ansvarar för fritidssysselsättningen. Undervisningen sker på gehör på fiol och cello. Deltagarna delas in i grupper enligt spelvana och undervisas på gehör. Vi spelar mellan ca kl. 9 och 17, men med flera pauser under dagen. På kvällarna håller vi samlingar med spel, lekar och dans, korvgrillning, bastubad mm. Noterna till alla lägerlåtarna delas ut vid lägrets avslutning. Lägret hålls på pensionat Havsgården som består av ett flertal olika byggnader där vi bor i 2–4 personers rum, indelade enligt ålder. I ”stallet” kan ca 12 personer bo i samma sal om det behövs.

Avgifter och anmälan Föreningen subventionerar avgiften med 30 € per barn. Vuxna betalar självkostnadspris. 212 € för barn under 12 år 294 € för 12–18-åringar Rabatt för syskon 20 € 324 € för vuxna Alla måltider ingår i lägeravgiften. Anmälningstiden gick ut i april, men man kan skicka mejl till siveks@icloud.com och höra sig för om det ännu finns lediga platser och i så fall få mer info. Lägret kan genomföras tack vare ekonomiskt bidrag från bland annat följande instanser: Ålands kulturdelegation, Konstsamfundet och Svenska kulturfonden.

6

Spelmansstämma i Önningeby 6.8 Folkmusiklaget Kvinnfolks årliga spelmansstämma vid Önningebymuseet i Jomala hålls i år lördagen den 6 augusti. Där träffas vi för att ”buskspela”, lyssna på andra och medverka i konserten på kvällen. Man kan komma med redan på eftermiddagen – det hela börjar kl 14.00 – om man vill få tillfälle att spela mycket. För att vara med och spela på konserten måste man vara på plats senast 17.30. Konserten börjar 18.30. Middag serveras ca 16.30. Frågor om spelmansstämman besvaras av Siv Ekström, siveks15@gmail.com


Kom på Skärikurs till Sälgrund 23–25.9! Årets skärikurs följer traditionen: vi åker ut med båt från Kaskö fiskehamn på fredag kväll ca kl. 18.30. Själva kursen inleds på lördag morgon kl. 9.00 och avslutas efter lunch på söndag. Kvällarna fylls av jam, trevligt umgänge, bastubad och korvgrillning. Som lärare i år fungerar Lauri Kotamäki, dragspelaren i duon MäSä Duo, och riksspelmannen Pelle Björnlert från Småland.

Lauri Kotamäki

Anmälan Skynda, skynda! Kursplatserna är färre i år än tidigare på grund av att flerbäddsrum i huvudbyggnaden ändrats till tvåbäddsrum. I huvudbyggnaden finns också en separat lägenhet med sex bäddar (tre våningssängar). Finns också möjlighet att övernatta i en skild stuga. Meddela dina boendeönskemål vid anmälan så försöker vi uppfylla önskemålen så långt det går. Boende i tvåbäddsrum i huvudbyggnaden: 150 €/person

Lauri Kotamäki har spelat på fåradiga dragspel sedan 9-årsåldern. Hans första lärare var mästerspelmannen Airi Hautamäki. År 2014 grundade han duon MäSä Duo tillsammans med fiolisten Kyösti Järvelä. Duon har gett ut två skivor, varav den första – Eläköön – röstades fram som bästa folkmusikskiva i Finland 2017. År 2020 gav duon ut Kutsumattomat. Lauri kommer att utexamineras från Sibelius-Akademin inom kort. Sydösterbottniska polkor i moll har alltid legat honom varmt om hjärtat.

Boende i tvåbäddsrum i stugan: 150 €/person

Pelle Björnlert

Skicka din anmälan till kansliet@spelmansforbundet.fi en månad innan kursstart. Platserna fylls i den ordning anmälningarna kommer in.

Pelle Björnlert från Vråka i nordöstra Småland spelar företrädesvis musik ur den småländska och östgötska folkmusiktraditionen. Pelle fokuserar på låtarnas funktion som bruks- och dansmusik och har under lång tid utvecklat sitt låtspel i nära kommunikation med dansen. Tidigt blev han känd för ett personligt spelsätt med en smittande dansrytm och har länge varit en förebild för många spelmän från södra Sverige. Pelle säger: ”Min strävan är att spela en dansant, livfull och variationsrik musik”. På senare år har Pelle börjat komponera egna låtar, de flesta i traditionell stil, men ibland med en lite annorlunda udd. På ”Folk & Världsmusikgalan” 2020, tilldelades han Stims pris som ”Årets kompositör”. Pelle spelar vanlig fiol och även på en fiol med resonanssträngar; violino d’amore. Han är riksspelman och har dessutom erhållit Zornmärket i guld.

Boende i lägenhet med sex bäddar: 120 €/person I priset ingår undervisning, boende och mat samt båttransport till och från ön. Sängkläder ingår, men handdukar bör var och en ta med själva!

Några av Pelles album, som finns tillgängliga på Spotify: • Mikaelidansen (2000) med Bengt Löfberg och Erik Pekkari • Fors (2001) solo • Musikanter, polskor och andanter (2006) med Johan Hedin • Live Concert in Paris (2011) med Johan Hedin och Erik Pekkari • Silfver (2013) med Johan Hedin, Nora Roll och Sven Åberg • d’amore (2019) med Johan Hedin, Anders Löfberg, Erik Pekkari och Nor Roll

Lauri Kotamäki

Pelle Björnlert

Foto: Pressbild

Foto: Jörgen Bergström

Till sommaren 2022 är Pelle aktuell med ett nytt soloalbum

7


Fredagens kvällsprogram ordnas på Restaurant Göran. Foto: Privat

SpelmansFolk i Åbo 30.9–2.10 Årets SpelmansFolk kommer till

stora delar att utspela sig på Restaurang Kåren där vi håller till hela lördagen. Där har vi spel- och danskurser, håller kvällskonsert och dans samt jammar och umgås i baren. På Kåren serveras lunch och kvällsbuffé till facila priser. Under dagen kommer vi också att spela på stan. På fredag kväll samlas vi på Restaurant Göran för middagsbuffé, musikunderhållning och jam. Förmånligt boende har vi hela veckoslutet på museifartyget S/S Bore. I samband med anmälan: välj spelmanspaket för fredag–lördag eller enbart lördag, boka boende, berätta vilka kurser du vill delta i och om du vill medverka i det publika programmet!

Välkommen till Åbo!

Preliminärt program Fredag 30.9 18.00–24.00 Middag, musikunderhållning och jam på Restaurant Göran. Vid ankomsten får de förhandsanmälda spelmanspass till SpelmansFolk, övriga betalar inträde.

Lördag 1.10 10.00

Kårens dörrar öppnas

10.15–12.45 - Kurs med fiolspelmannen Siv Ekström från Jomala - Kurs med dragspelaren Pekka Pentikäinen från Esbo 10.00–12.30 SpelmansFolk på stan i Hansakvarteret 12.30–14.30 Lunch 14.00–16.30 - Pröva på folkmusik – kurs med Siv Ekström - Danskurs för alla med Heidi Palmu och Marcus Blomberg 14.00–16.00 SpelmansFolk på stan i Hansakvarteret 16.30–18.30 Middag 19.00–22.00 Spelmanskonsert

8

22.00–

Dans

22.30–

- Open Stage/”fox- och tangojam” i baren/matsalen - Tradjam i Argentinasalen

02.00

Kårens dörrar stängs


Kom och spela!

Middag, lunch och kvällsbuffé

Anmäl dig eller ditt lag till: - Spelning på Restaurant Göran (fredag 21–24) - SpelmansFolk på stan (lördag 10–12.30) - Konsertspelning på Kåren (19–22) - Dansspelning på Kåren (22–01.00)

Fredag – Middagsbuffé på Restaurant Göran, 26 € kl. 19.00 Salladsbord, husets bröd, stekt kyckling, rostade grönsaker och timjansås, till efterrätt chokladkaka, marinerade bär och vaniljgrädde. Lokalproducerat Thoreau-vatten med eller utan kolsyra ingår i måltiden. Kaffe/te 2,50 € (köpes separat)

Jam dygnet runt - Kvällsjam på Restaurant Göran (fredag) - Jam i Kårens aula (hela lördagen) - Open Stage i baren/matsalen på Kåren (lördagen 22.30– 01.30). Open Stage fungerar tillika som jamplats för dem som gillar dansmusik av nyare snitt - Tradjam i Argentinasalen (22.30–01.30)

Inträden och paketpris Paketpriser – förutsätter anmälan Spelmanspaket 1 För spelmansförbundets medlemmar 70 €, rabatt för studerande -10 € I paketet ingår: inträde till Restaurant Göran (fredag), inträde till Kåren (lördag) inklusive deltagande i 1–2 kurser och samtliga beställbara måltider. Folkpaket 1 För övriga (samma paket som ovan) 80 €, rabatt för studerande -10 € Spelmanspaket 2 För spelmansförbundets medlemmar 40 €, rabatt för studerande -10 € I paketet ingår: Inträde till Kåren (lördag) inklusive deltagande i 1–2 kurser och lördagens beställbara måltider. Folkpaket 2 För övriga (samma paket som ovan) 50 €, rabatt för studerande -10 € OBS: både Restaurant Göran och kurserna har begränsade antal platser och förhandsanmälda har företräde Måltider kan inte köpas på plats utan beställs via anmälan. Inträde till Restaurant Göran 10 €, studerande 5 € Inträde till Kåren 10 €, studerande 5 € Deltagaravgift/kurs 20 € (en betald kursavgift inkluderar inträde till Kåren,) studerande 10 € OBS: Kåren tar en garderobsavgift på 2 € under lördagen.

Lördag – Lunch på Kåren, 10 € kl. 12.30–14.30 Ugnspotatis med kycklingfyllning, sallad, bröd och kaffe. Vatten som måltidsdryck ingår. Lördag – Kvällsbuffé på Kåren, 20 € kl. 16.30–18.30 Salladsbord, husets bröd, sweet& sour griswok med ris, till efterrätt äppelpaj med vaniljsås samt kaffe/te. Vatten som måltidsdryck ingår.

Förmånligt spelmanslogi på museifartyg Vi har bokat hytter på Laivahostel S/S Bore som ligger för ankar i Aura å. Större delen av hytterna har fönster. Hytter för två finns det flest av, och de flesta har två nedresängar. Hytter för tre och fyra samt hytter med vardagsrum finns det endast ett fåtal av. Hytterna fördelas enligt anmälningsordning. Enkelhytt Hytt för två Hytt för tre Hytt för fyra Hytt för två med ett vardagsrum

48 €/hytt/natt 76 €/hytt/natt 105/hytt/natt 124 €/hytt/natt 86 €/hytt/natt

- I hyttpriset ingår frukost (lö–sö 6.30–10.30), sängkläder, handduk och morgonbastu (6.00–10.00). - Efter att anmälningstiden gått ut måste var och en boka logi själv till ordinarie pris. - Incheckning från 15.00 och utcheckning senast kl. 12.00. - Laivahostel Bore har en gemensam parkeringsplats med museicentret Forum Marinum. Hostellets kunder får ett parkeringstillstånd vid incheckning. Anmäl dig senast 1.8.2002 för att få tillgång till SpelmansFolks förmånliga priser

Läs mer på nästa sida 

9


Anmälan Anmälan görs till kansliet@spelmansforbundet.fi senast måndagen den 1 augusti 2022. Uppge följande: - namn - kontaktuppgifter - vilka kurser du vill delta i - vilka programpunkter du vill medverka i - önskat paket (anteckna eventuell specialdiet) - behov av logi på Bore och vem du vill dela hytt med Du kan anmäla flera personer samtidigt, uppge i så fall ovanstående för alla.

Övrigt att notera: Ingen gemensam transport ordnas, men samåk gärna. Aktuella adresser: - Hostel- och museifartyget S/S Bore: Slottsgatan 72, 20100 Åbo - Restaurant Göran: Slottsgatan 72, 20100 Åbo - Restaurang Kåren: Tavastgatan 22, 20500 Åbo Avståndet mellan Slottsgatan 72 och Tavastgatan 22 är ca 3 km och tar ca 30 minuter att promenera.

Pekka Pentikäinen Foto: Jouni Harala

Siv Ekström Foto: Privat

10

Kurs med fiolspelmannen Siv Ekström från Jomala

På den här kursen får vi lära oss lite låtar kryddade med tips om stråkteknik, enkelt komp och stämspel.

Kurs med dragspelaren Pekka Pentikäinen från Esbo

På den här kursen får vi lära oss låtar från Esbo och Lojo och också bekanta oss med Pekkas folkmusikarrangemang.

Pröva på folkmusik – kurs med Siv Ekström

På den här kursen får deltagarna – som namnet säger – pröva på att spela folkmusik. Kursen riktar sig till personer som inte spelat folkmusik tidigare men som spelar ett instrument och har några års spelvana. Siv Ekström är mästerspelman från Åland. Där leder hon folkmusiklaget Kvinnfolk och undervisar vuxna i fiolspel i medborgarinstitutets kurs Polkan går. Siv har lärt upp många nya spelmän både på Åland och i Jakobstad där hon på 80talet startade Vestersundsby spelmän och drog folkmusikkurser i vad som idag är Novias musikutbildning. Siv är en av arrangörerna bakom det årligen återkommande folkmusiklägret på Kyrkogårdsö där hon också är en av lärarna. Hon är en av eldsjälarna bakom spelmansstämman i Önningeby och bakom Öppet hus-kvällarna i Önningebymuseet som samlar 20–30 spelmän varje månad. Pekka Pentikäinen är utbildad dragspelslärare från Sibelius Akademins folkmusikavdelning och har medverkat i många olika folkmusikgrupper på finskt håll. För oss svenskspråkiga är han kanske mest känd som ledare för Espoon pelimannit - Esbo spelmanslag som kommer ut med en ny skiva i dagarna och från gruppen Pirnales som var aktiv i slutet av 1980- och början av 1990-talet. Pekka har arbetat i många olika sammanhang, bl.a. med folkdans och teater och opera. Pekka lärare i Esbo Arbis i durspel och för spelmanslag. Han är en omtyckt och flitigt anlitad pedagog och har också undervisat på Spelmansförbundets kurser tidigare.


Danskurs med Marcus och Heidi Vi vet alla att musiken och dansen hör ihop och att de alltid har gjort det, men vad är det som gör dansen behaglig att dansa? På kursen får du lära dig grunderna i några av de vanligaste pardanserna och öka din förståelse för musikens och dansens samverkan. Utöver det uppmärksammar vi årets tema: menuetten. Inga förhandskunskaper krävs, bekväma kläder och skor kan vara bra att ha med!

I samband med SpelmansFolk hålls en danskurs med Heidi Palmu och Marcus Blomberg. Foto: Privat

Marcus Blomberg: En mångkunnig spelande dansinstruktör. Marcus har lång erfarenhet av både folkdans och folkmusik – främst ur folkdansens synvinkel sett. Han har öga för dansinlärningsprocesser och får dansen att kännas lätt och begriplig också för ovana. Marcus är strukturerad och tydlig som instruktör och jobbar med att öka förståelsen för sambandet mellan dans och musik. Till vardags jobbar Marcus med ungdomar i skolan och på fritiden sysslar han gärna på sin egen gård med olika projekt.

Heidi Palmu: En positiv inspiratör. Heidi är utbildad socionom och danslärare med folkdans som huvudämne och besitter lång erfarenhet av dansutlärning för väldigt varierande grupper. I sin undervisning betonar Heidi naturlighet, glädje, gemenskap och kontakten med danspartnern. Dansen skall ge tillfredställelse och njutning. Heidis spontana sätt och förmåga att ta stunden som den kommer syns även i undervisningssituationerna. Till vardags jobbar Heidi med förebyggande barnskyddsarbete och på deltid som danslärare i olika sammanhang. Fritiden spenderar hon gärna med ”händerna i myllan” och med den stora familjen.

Tillsammans bildar Heidi och Marcus en välfungerande helhet, där bådas pedagogiska styrkor får komma fram. De har jobbat ihop i många år och delar intresset för dans och dansutlärning. Pardanserna ligger dem båda varmt om hjärtat.

SpelmansFolk? Det har då och då framförts tankar om ett evenemang som ordnas på samma plats år efter år – ett evenemang som får växa till sig och hitta sin form och kanske bli mer av en festival. Ifjol arrangerades ett evenemang i Vörå som fick namnet SpelmansFolk. Evenemanget blev lyckat och gav mersmak. Därför återkommer SpelmansFolk i höst, men denna gång i Åbo. – Varför Åbo? Jo, hit är det lätt att komma från hela Svenskfinland, från Nyland, Åland och från Österbotten.

11


Kvevlaxgillet, 50 år på banan Kvevlax Spelmansgille grundades 1972. Grundande medlemmar var Paul Frantz, Sven Sillman och Ingmar Westeråker. Första skivinspelningen Ge mej ungdomen åter kom 1980. Då hade gillet 18 medlemmar. Andra skivinspelningen Glada minnen utgavs i samband med 10-årsjubileet 1982. Då var vi 17 medlemmar. Tredje skivan Höstdrömmar kom 1989. Då var vi 14 medlemmar. Under åren har Kvevlaxgillet krympt betydligt och består idag av endast 6 medlemmar. Detta är förstås en beklaglig utveckling. Vi skulle gärna ta emot fler medlemmar, t.ex skulle vi behöva fler dragspelare och gärna fler gitarrer. Uppsättningen idag är dragspel Stefan Sandqvist, violin Birgitta Beijar-Österberg, bas Paul Vasberg, gitarr Inga-Lill Sund, keyboard Karl-Erik Wasberg, och trummor Håkan Sundvik som också är gillets solist. Gillet spelar omväxlande musik, bestående av gammaldans, som vals, schottis, polka m.m. Vi spelar också nyare dansbandsmusik som slowfox, foxtrot, till och med någon bugg-

Personerna på fotot från vänster är: Stefan Sandqvist , Paul Vasberg, Birgitta Beijar-Österberg, Ingalill Sund, Karl-Erik Wasberg och Håkan Sundvik. Foto: Privat

12

låt. Paul Vasberg är den äldsta medlemmen som varit med nästan ända från starten 1972. Planen är att kunna ordna en jubileumsdans på hösten. Datum och plats är ännu oklara. Gillet övar kontinuerligt i Rönnvik Hembygdsgård på onsdagskvällar. Tag gärna kontakt med Håkan Sundvik om ni behöver en förmånlig orkester till en dans eller fest. Om någon vill komma med och spela så är ni välkomna. Tag då kontakt med Stefan Sandqvist.

Stefan Sandqvist ”Spelmanslaget” är en ny serie som kort presenterar olika spelmanslag och -grupper. Om man vill vara med kan man meddela sitt intresse till Fiolen min.


Styrelsen för Finlands svenska spelmansförbund fr.o.m. 19.3.2022 Ordförande: Synnöve Svanström Viceordförande: Michaela Lassus Styrelsemedlemmar Ordinarie: Jan-Anders Barkar (Norra svenska Österbotten) Birgitta Beijar-Österberg (Mellersta svenska Österbotten) Kenneth Nordman (Södra svenska Österbotten) Antonia Nyström (Åboland) Sten Eriksson (Åland) Linnea Holmberg (Västra Nyland) Henrica Westerholm (Mellersta Nyland) Emil Antman (Östra Nyland)

Personlig suppleant: Tobias Elfving Johanna Lönngren Carl-Erik Herrmans Kurt Svahnström Francine Eriksson Carita Aminoff Göran Jonsson Kim Lönnroos

Sekreterare: Pia-Stina Sarin Skattmästare: Inga-Lill Sund

Utskott och kommittéer Styrelsens arbetsutskott fungerar vid behov som beredande organ för styrelsen samt fattar i brådskande fall beslut med fullmakt av styrelsen. Arbetsutskottet består av ordföranden, viceordföranden och organisationssekreteraren. Arbetsutskottet sammankallas av ordföranden. Medlemmar 2022: Synnöve Svanström, Michaela Lassus och Pia-Stina Sarin Stämmoutskottet samlar på erfarenheter från hållna stämmor och bistår de lokala stämmoarrangörerna med råd. Utskottet har minst två medlemmar. Medlemmar 2022: Anders Holmberg, Stefan Skata och Sten Eriksson Kaustbyutskottet har som uppgift att i samarbete med Pro Kaustinen r.y. planera och utforma programmet för den finlandssvenska dagen under Kaustbyfestivalen. Medlemmar 2022: Jan-Anders Barkar, Johanna Lönngren och Kenneth Nordman Ekonomiutskottet kontrollerar och arbetar för att förbättra förbundets ekonomi. Utskottet har minst tre medlemmar, varav förbundets skattmästare är en. Medlemmar 2022: Synnöve Svanström, Inga-Lill Sund, Göran Jonsson och Emil Antman Redaktionsrådet planerar och drar upp riktlinjerna för tidskriften Fiolen min i samarbete med redaktören. Redaktionsrådet består av ordföranden och organisationssekreteraren samt två medlemmar. Medlemmar 2022: Synnöve Svanström och Pia-Stina Sarin samt Linnea Holmberg och Birgitta Beijar-Österberg Kurs- och lägerutskottet planerar och leder förbundets kurs- och lägerverksamhet och har minst tre medlemmar. Medlemmar 2022: Kenneth Nordman, Mats Granfors, Linnea Holmberg, Henrica Westerholm och Antonia Nyström Valberedningen inför förbundsdagen 2023: Göran Jonsson och Greger Lindell Arbetsgrupper för skärikursen ansvarar för att hitta lämpliga lärare till kursen. Medlemmar 2022: Stefan Kuni, Åsa Lillhannus och Kenneth Nordman. Arbetsgrupper för barn- och ungdomsverksamheten planerar verksamhet för barn och unga. Medlemmar 2022: Johanna Lönngren, Johanna Andersson och Emma Löfdahl.

13


De lokala värdarna, Sibbo spelmanslag och Harpolekarna. Foto: Pia-Stina Sarin

Förbundsdag och Vinterstämma i Borgå Veckoslutet 19–20 mars samlades Finlands svenska spelmansförbund till förbundsdag och Vinterstämma i Borgå på Budget Hotell EasyStay. Det blev en massa spelande, men också en hel del dans. Redan på fredag eftermiddag åkte en buss iväg

från Österbotten lastad med spelmän som skulle till Borgå. I bänkarna ljöd spelmansmusiken när Greger Lindell rattade sin buss söderut. Då vi kring 22-snåret anlände till hotellet sammanstrålade vi med spelmän från sydligare breddgrader. De hade också rest till för att utan stress kunna vara på plats nästa dag. På hotellet fanns ordnat med möjlighet att göra smörgåsar och te för den som var hungrig – och så spelades det förstås. Hotellet drivs av medlemmar i Harpolekarna och de såg verkligen till att vi blev mycket väl omhändertagna under hela veckoslutet. Förbundsdags- och vinterstämmohelgen startade officiellt på lördag klockan 14.00 med välkomstkaffe i hotellets matsal. De lokala värdarna, Harpolekarna och Sibbo spelmanslag, hade spelat ihop sig och bjöd på en förnämlig repertoar som underhållning till kaffet. 14

Förbundsdagen Efter kaffet tog alla sina stolar och förflyttade sig till hotellets aula som på så sätt förvandlades till mötessal. Åsa Lillhannus valdes till mötesordförande och förbundets organisationssekreterare Pia-Stina Sarin till mötessekreterare. Förbundsdagen hade 36 närvarande deltagare och tre deltagare på Zoom. De stadgeenliga ärendena avhandlades smidigt under Åsas ledning. Den avgående styrelsen beviljades ansvarsfrihet för 2021 och återvaldes i sin helhet för 2022. För de läsare som inte deltog i förbundsdagen men är intresserade av en tillbakablick på Spelmansförbundets 2021 står verksamhetsberättelsen att läsa på förbundets webbplats under Förbundsinfo. Efter att mötet avslutats fick Christina Frohm, sekreterare för Södermanlands Spelmansförbund och även medlem i Zornmärkesjuryn, ordet. Hon berättade att det för några år sedan diskuterats huruvida man som finlandssvensk spelman kan spela upp för Zorn-märket och riksspelmanstiteln. Då hade man från juryns sida ställt sig positiva, men av någon numera okänd anledning hade processen avstannat. Hennes hälsning var att det kan vara möjligt att återuppta arbetet så att också vi finlandssvenska spelmän kunde bli riksspelmän en vacker dag. I skrivande stund är det fortfarande öppet på vilket sätt arbetet kunde föras vidare, men ärendet har öppnats på nytt, så vi får se...


Så länge alla ännu var samlade passade undertecknad på att tacka de lokala arrangörerna för de fina arrangemangen.

Välkomstkaffe. Foto: Pia-Stina Sarin

Vinterstämman Efter förbundsdagen blev det middag. Stolarna bars tillbaka och ordningen i matsalen återställdes och alla lät sig väl smaka av den goda maten. Efter middagen tog Vinterstämmans program vid med kurser följda av spel, dans och samvaro i föreningshuset TALO i Hammars. Programmet avslutades klockan 23.00 varefter många återvände till hotellet och fortsatte med jam och samspel till efter midnatt. På söndag förmiddag sökte sig ett litet sällskap till Näsebackens begravningsplats. Initiativet hade kommit från syskonen Evalds och från styrelsens sida hade vi sett det som ett fint tillfälle att genom ljuständning uppmärksamma dem som lagt grunden för vår verksamhet. Vi tänkte särskilt på Klas Gustafsson, Waldemar Lönnroos, Rurik Lönnroos och Knut Ewalds. Tyvärr låg drivorna så djupa över gravarna att man inte kunde gå fram till dem eller ens se dem riktigt bra, men vi kunde se var de fanns och var och en delade med sig av sina minnen av våra föregångare när vi vandrade fram över de isiga gångarna i det vårliga solskenet. Ljusen tände vi på den allmänna minnesplatsen mitt på gravgården. Det var en fin stund. Efter ljuständningen återvände vi till hotellet för lunch före avsked och hemfärd. Ett trevligt spelmansveckoslut var till ända. Men det ska erkännas, för oss som reste norrut blev det ännu några timmar spelmansmusik i bussen innan vi skiljdes åt.

Adrian Lillhannus spelar med Sibbo Spelmanslag. Foto: Greger Lindell

Besök på gravgården. Foto: Greger Lindell

Synnöve Svanström, återvald ordförande

15


Spelmän dansade till musik ur gammal notbok I anslutning till förbundsdagen ordnas alltid en vinterstämma för att de spelmän som sluter upp till årsmötet ska få tillfälle att spela tillsammans och också uppträda om man så vill. Så också i år. Vinterstämman har under åren haft lite olika utformning och program, men ofta har den omfattat en konsert och/eller en danstillställning för allmänheten på lördag kväll, med en massa ”buskspel” och jam i korridorer och aulor. På senare år har det också varit vanligt att man på söndagen haft en kort låtkurs kring årets stämmolåtar. I år hade Vinterstämman ett lite annorlunda program och ett tema. Temat var melodier ur Adolf Fredrik Stares notbok – i spel och dans – och det förverkligades i samarbete med Södermanlands Spelmansförbund.

200-årig notbok i faksimiltryck Notboken i fråga är ett handskrivet nothäfte. På pärmen har den ursprungliga ägaren skrivit ”Pollonesser tillhörige [otydbart] År 1806 AFStare”. Notboken finns bevarad vid Sibeliusmuseum och gavs 2015 ut i faksimiltryck i ett samarbete mellan Södermanlands Spelmansförbund, Finlands svenska spelmansförbund och Sibeliusmuseum vid Åbo Akademi. En av eldsjälarna bakom utgivningen var Finlands svenska spelmansförbunds tidigare ordförande Stefan Kuni som länge hade intresserat sig för Stares notbok. Tillsammans med riksspelmannen Christina Frohm från Sollentuna och danspedagogen Bert Persson från Svartsjö utanför Stockholm – båda aktiva i Södermanlands spelmansförbund – kompletterade han faksimiltrycket med texter om musiken, om hur man dansade i början av 16

Spelkursens deltagare spelar upp till polloness. Foto: Pia-Stina Sarin

1800-talet och om Adolf Fredrik Stare själv. Sedan boken kom ut har de båda spelmansförbunden hållit kontakt och nu den 19 mars 2022 fortsatte samarbetet i form av en kväll med ”pollonesser” i Borgå.

Vem var A. F. Stare? Vinterstämmans lördagskväll inleddes efter middagen på Budget Hotell Easystay med ett bildspel förevisat av Christina Frohm som berättade om Adolf Fredrik Stares liv. Adolf Fredrik föddes 1787 som son till prosten i Klosters församling i Eskilstuna i Södermanlands län. 1796 började han i Strängnäs trivialskola, en skola där sång och musik värdesattes och där elever med fallenhet gavs instrumentundervisning. Tio år senare, efter avlagd examen från gymnasiet, skrevs han 1806 in som studerande vid Åbo Akademi, men studierna i Åbo avbröts efter att Ryssland 1808 invaderat Sveriges östra rikshalva och i mars intagit Åbo. Adolf Fredrik återvände till den västra rikshalvan för att avsluta sina studier vid Uppsala Akademi, men hade det inte varit för hans notbok som blev kvar i Åbo hade vi knappast känt till så mycket om unge herr Stare idag. Han dog nämligen sommaren 1810 endast 23 år gammal. Tack vare notboken är Adolf Fredrik Stare ändå numera ett känt namn bland många spelmän och låtarna han tecknade ner har rönt intresse bland folkmusikforskare och spelmän allt sedan Otto Andersson upptäckte notboken i början av 1900-talet.

Danskurs Efter bildspelet delade sällskapet på sig. En del av vinterstämmodeltagarna – däribland undertecknad – åkte i väg till Hammars Arbetarförenings föreningshus TALO för att få lära sig dansa så som man tror att man dansade till melodierna i Stares notbok. För dansutlärningen stod tidigare nämnda Bert Persson och hans danspartner Lena Vik Iggendal från Enskede. Till danskvällen hade också nejdens folkdansare och andra intresserade inbjudits, men tyvärr märktes det att coronapandemin ännu inte släppt sitt grepp


och fler hade gärna fått vara med på kursen. Å andra sidan var vi tillräckligt många för att det skulle bli en riktigt trevlig stämning utan att det blev för trångt på dansgolvet. Och vad var det då vi dansade? Jo, ”Sörmländsk” slängpolska. Men vi fick börja med att bara gå runt i rummet och vi kunde genast konstatera att för de spelmän som varit lite skeptiska till sig själv som dansare var Bert en idealisk pedagog. Han fick vårt gående att bli till dans och när han sa ”Jag kommer inte att säga åt er vilken fot ni ska börja med” var det precis rätt sak att säga i sammanhanget. Han lärde oss att vara lyhörda för den vi dansar med, lärde oss att följa den som för och att vara tydliga och ta ansvar om vi för. Och hela tiden beledsagades vi av tonerna från Christina Frohms fiol som lät den ena vackra ”pollonessen” efter den andra klinga ut över dansgolvet. Så småningom hade vi lärt oss att gå slängpolskans inledande promenad – som vi testade att stiga på olika taktdelar – under vilken damen förs från kavaljerens ena sida till den andra och sedan tillbaka. Vi hade lärt oss att vända under armarna, hur kavaljeren snurrar damen vid sin sida och till slut prövade vi också på omdansning på fläck.

Originalpärm till Stares notbok.

Spelkurs och avslutning tillsammans De som valt att bli kvar på hotellet hade möjlighet att delta i en spelkurs och lära sig låtar ur Stares notbok med Stefan Kuni som lärare. Tre låtar hade man övat in och kring 20.30 anlände också spelkursens deltagare till TALO för en kvällsbit innan vi fortsatte med en gemensam repetition där vi alla tillsammans spelade eller dansade det vi hade lärt oss tidigare under kvällen, nämligen ”pollonesser” anno 1806, d.v.s. melodier och dans som är över 200 år gamla. Som en liten dansbonus lärde Bert och Lena också ut Engelska från Stigtomta till alla som var på plats, både de som gått danskurs och de som gått spelkurs. Fastän många av oss var ovana dansare – eller kanske inte alls dansare – gick dansen till allas förtjusning riktigt bra till slut. Kvällen avslutades med att Ingå spelmansgille spelade dansmusik en liten timme. Många av spelmännen hakade på och spelade tillsammans med dem, några dansade, men många satt bara och trivdes, umgicks och njöt av den fina musiken. När kvällen var slut och jag letade efter mina uteskor i garderoben hörde jag ett par spelmän förundra sig över att det hade varit så roligt att dansa. Det hade de inte räknat med, och det lät på dem som om de kanske kommer att våga sig ut på dansgolvet fler gånger.

Pärm till faksimilutgåvan.

Exempel på hur en sida kan se ut i Stares notbok. Här sidan 24, pollonesserna 95–98.

Synnöve Svanström Artikeln publiceras även i Finlands Svenska Folkdansrings tidning Folkdansaren inom ramen för ett materialutbyte i anslutning till SamStämt 2022.

Bert Persson och Lena Vik Iggendal dansar Sörmländsk slängpolska ackompanjerade av Christina Frohm. Foto: Pia-Stina Sarin

17


Klas Gustafsson lyckades inte få med spelmännen i Folkdansringens Spelmansgille, men hans goda samarbete med Folkdansringen fortsatte. Till höger svänger han och Gunnel Biskop om i Åtta man engel på Arbær museiområde vid den nordiska folkdansstämman på Island 1975. Foto: Privat

Folkdansringens roll i framväxten av Spelmansförbundet Finlands Svenska Folkdansring (Folkdansringen) arbetade länge med att samla spelmännen från olika delar av Svenskfinland. Dessa strävanden har varit närapå osynliga. I sin förtjänstfulla artikel Från knutdans till spelmansstämma, spelmansmusiken under 100 år, 1991, lyfter Ann-Mari Häggman i korthet fram den roll som Folkdansringen hade vid bildandet av Spelmansförbundet, här granskar jag rollen närmare. Min artikel är samtidigt en fortsättning på serien "Folkdansringen – nittio år" och belyser en bortglömd verksamhet som Folkdansringen har bedrivit. Folkdansringen grundades 1931 och genast från början hade man tankar om att samla spelmännen. Inför arrangemangen av den första nordiska folkdansstämman i Helsingfors 1934 gav man spelmännen Gunnar Granroth och Åke Långberg i uppdrag att kontakta äldre spelmän och de lyckades samla tio spelmän inför stämman. Vid öppningshögtidligheten i Helsingfors konservatoriums konsertsal uppträdde spelmännen i samlat lag med några låtar under ledning av Granroth. De första spelkurserna ordnades även redan under 1930-talet. 18

Spelmansförbund diskuteras Efter att Folkdansringens verksamhetsområde hade indelats i distrikt 1947 började styrelsen, förutom till styrelsemöten, även sammankomma till Förstärkta Centralstyrelsemöten. I dessa senare deltog distriktsordförandena och vid dessa möten framkom ofta idéer till hur verksamheten kunde utvecklas. I januari 1949 föreslog ordföranden för Mellersta Nylands distrikt, Per-Olof Morélius, att spelmansgillen borde bildas inom distrikten. Vid mötet utspann sig, enligt protokollet, följande diskus-

sion: "Intresset för spelmansmusik kunde därigenom väckas bland ungdomen. Ytterligare borde en nyrekrytering av fiolspelare befrämjas. Herr G. Granroth, som varande expert i denna fråga, upplyste mötet om, att det inte är så lätt att samla spelmännen i Nyland till sådana gillen, emedan fiolspelarna vanligtvis medverka i dansorkestrar där förtjänsten är större. Mag. Y. Heikel berättade därefter att spelmansgillen redan bildats i Österbotten, och att ordf. i Vasa-Brage vänt sig till Brage i H:fors med förfrågan om instruktioner för en gemensam spelmansorganisa-


tion. Mag. Heikel hade därför anhållit om stadgar från motsvarande organisation i Sverige." Diskussionen fortsatte vid följande möte. Någon undrade om målsättningen borde vara att återuppliva gammal folkmusik i allmänhet eller enbart folkdansmusik: "Mötet ansåg att härvidlag inga gränser borde dragas då båda formerna ha nära samband med varandra. Beslöts att i cirkulär anmoda distriktsstyrelserna att utse en person, som inom resp. distrikt så vitt möjligt försöker få till stånd en dylik spelmansorganisation, och som upprätthåller kontakt med Centralstyrelsen i dessa ärenden." Vid Folkdansringens 20-årsjubileum i Lovisa 1951 påpekade ordföranden Yngvar Heikel i sitt festtal, att det i Österbotten fanns flera spelmansgillen

och att man borde bilda ett spelmansförbund i nära samarbete med Folkdansringen. Heikel hade, som redan framkom, året förut införskaffat stadgar från Sverige för att ha som modell. I Sverige hade det första spelmansförbundet, Södermanlands spelmansförbund, grundats 1925 i nära samarbete med folkdansarna, och landskapsförbunden i Sverige bildade en centralorganisation 1947. Dessa hade man som förebild och i tankarna. Man kände också till att i Danmark hade spelmännen slutit sig samman 1943 med uppgift att stöda dansen och sammanslutningen ingick i folkdansorganisationen.

"Gubbarna skall hjälpa till själva" Tre år senare sammankallade vice ordföranden Sigurd Kjällman och spelmannen Frans Svahn till ett möte för att föra ärendet vidare. Kjällman berättade om målsättningarna i en intervju i Hufvudstadsbladet 30.10.1954: "Finlands Svenska Folkdansring försöker spåra upp och samla spelmännen i svenskbygden, berättar Folkdansringens vice ordförande Sigurd Kjällman för Hbl. - Det har ju under flera år sett ut som om bygdespelmännen skulle försvinna. Men felet är antagligen bara

det, att kontakterna med dem är obefintliga. I Sverige är spelmännen organiserade i egna landskapsförbund och i en central riksorganisation. Då Folkdansringen har till uppgift att främja finlandssvensk folkdans och bygdemusik, är det naturligt att vi söker nå förbindelse med spelmännen och samla dem under ett tak, men för att detta skall lyckas måste spelmännen själva hjälpa till… Det bästa vore om spelmän i närliggande trakter skulle samlas till 'gillen' enligt rikssvensk förebild. Samverkan kunde utsträckas att omfatta Folkdansringens distrikt i de svenska landskapen, och småningom till en generalmönstring av svenska bygdespelmän vid Folkdansringens riksstämma. Vi vet att ett spelmansgille är verksamt uppe i Österbotten, men har aldrig fått något svar på våra förfrågningar, då vi velat närmare utröna vad de sysslar med. Nu har alltså Frans Svahn och jag fått i uppdrag att samla ihop så många spelmän i svenskbygderna som vi kan nå, vi lovar att göra vårt bästa men som sagt, gubbarna skall hjälpa till själva. Och de kvinnor som trakterar bondfiolen skall vara med förstås. Saken är desto mera aktuell som Folkdansringen planerar deltagande i en samnordisk utsändning av bygdemusik. Saken kräver många förberedelser, och vi skulle

Spelmän vid Folkdansringens stämma i Vasa 1945. I förgrunden känner vi igen Åke Långberg och som den tredje från höger Gunnar Granroth. Foto: Folkdansringens arkiv

19


gärna se att alla de svenska landskapen vore företrädda i utsändningen." Man arbetade vidare med frågan. I januari 1955 riktades en annons till bygdespelmän, äldre och yngre i Kyrkslätt, Esbo, Helsinge, Tusby, Sibbo och Helsingfors, med inbjudan till ett diskussionsmöte. Intresset var ringa och de få spelmän som hörsammade kallelsen ansåg att någon egen organisation inte behövdes, men att det var brist på tryckta finlandssvenska låtar. Eldsjälarna gav inte upp. I Folkdansaren 1/1955 skriver Kjällman: "Såsom i dagspressen framgått försöker Folkdansringen samla alla bygdespelmän i Svenskfinland till ett fastare samarbete. Såsom ordspråket säger, 'all vår början är svår', besannas även detta i detta fall. Frans Svahn och Sigurd Kjällman vilka speciellt gått in för denna sak, har i alla fall kommit så långt att 8 spelmän under Gösta Björns överinseende samlats i Västra Nyland och omkring 10 spelmän i Helsingfors med omnejd. Vi ska hoppas att denna 'rörelse' så småningom också sprider sig till Östra Nyland, Åboland och Österbotten, samt att skarorna ökas så vi snart har ett hundratal bygdespelmän samlade vid någon folkdansstämma."

Folkdansringens Spelmansgille bildas Våren 1955 bildades Folkdansringens Spelmansgille med Frans Svahn som spelledare och Sigurd Kjällman som organisatorisk ledare. Vid folkdansstämman i Tolkis 1955 hade Spelmansgillet ett eget säruppträdande. Spelmansgillet sammankom till sporadiska övningar i samband med olika uppvisningar, där gillet uppträdde.

Önskemål om finlandssvenska låtar Spelmännen, som hade samlats i början av 1955, hade önskat tryckta noter till finlandssvenska låtar. Önskemålet uppfylldes genast och Kjällman skriver i Folkdansaren 4/1955: ”Bygdespelmän. Från och med detta nummer 20

kommer Folkdansringen att publicera noter till musik från våra svenskbygder. Bygdespelmän intresserade av samarbete med Folkdansringen, och vilka ha 'låtar', upptecknade i sin hembygd, vilka tills dags dato icke utgivits i tryck, uppmanas kontakta Folkdansringen för eventuell publicering i 'Folkdansaren'. Folkdansringen hoppas att bygdespel-

Sigurd Kjällman. Initiativtagare till Folkdansringens Spelmansgille.

Folkdansringen avhjälper bristen på tryckta finlandssvenska låtar Bristen på tryckta låtar var verklig. Vid denna tid hade Otto Anderssons utgåvor med melodier inte utkommit, den första utgåvan kom 1963. Folkdansringens styrelse beslöt genast att avhjälpa bristen på tryckta finlandssvenska låtar och bad fil. dr John Rosas vid Åbo Akademi att ur Litteratursällskapets ”rikhaltiga melodisamlingar” deponerade vid Åbo Akademi, välja ut ett antal melodier och arrangera dem. År 1956 utkom ett häfte med 24 låtar, Finlandssvenska folkmelodier, arrangerade för tre violiner. Folkdansringen hade inte råd att stå för tryckningen och häftet utkom på Brages förlag. I förordet skriver John Rosas bland annat att han arrangerat trestämmigt "ett antal av de tusentals melodier som har upptecknats på finlands-

Foto: Folkdansringens arkiv

männen ute i bygderna förstå betydelsen av att alla melodier upptecknas och tillvaratages för kommande släktled.” Under de fyra följande åren publicerades tjugo finlandssvenska låtar i Folkdansaren. Om framtiden fortsätter Kjällman: ”Folkdansringen hoppas även på ett fruktbringande samarbete med alla bygdespelmän, dessa kunde ju någon gång samlas till spelmansdagar och till gemensamma radioframträdanden, förutom de tillfällen då Folkdansringen samlas i sin helhet. När vi kommit så långt står vägen öppen för eventuellt nordiskt samarbete. Det vore även intressant att höra spelmännens åsikt om eventuella tävlingar mellan bygdespelmän. Huru vore det om vi här i Finland kunde få ett märke motsvarande 'Zorn-märket' i Sverige?" Kjällman lovade även att Folkdansaren kommer att sändas till alla spelmän, kostnadsfritt.

svenskt håll". Han fortsätter: ”Tredje stämman kan utföras antingen på violin eller viola. Tempobeteckningar och nyanseringstecken har inte utsatts. Ordningsföljden har gjorts så att varje låt kan spelas utan bladvändning. Det ankommer således på spelmanslagens ledare att bestämma tempi och nyanser samt sammanställa sviter och potpurrier av varierande innehåll och längd.” Han avslutar med orden: ”Jag hoppas,


Spelmän vid Folkdansringens stämma i Pargas 1948. Fr.v. Åke Långberg, Gunnar Granroth, Gösta Björn, Gio (Georg) Grönvall, Helge Eriksson, Frans Svahn, Einar Pehkonen och okänd. Foto: Claes Orre, Folkdansringens arkiv

Frans Svahn

Gunnar Granroth t.v. och Åke Långberg har avtackats med blommor efter en kurs 1935.

Oiva Finér.

Foto: Folkdansringens arkiv

Foto: Folkdansringens arkiv

Foto: Folkdansringens arkiv

Fjorton spelmän vid en uppvisning i Finska Handelshögskolan, 1950. Foto: Folkdansringens arkiv

21


att arrangemangen skall bidraga till att hålla de gamla melodierna vid liv och samtidigt såväl uppöva spelmännens förmåga att läsa noter som sporra dem att företaga även längre strövtåg i musikens värld.” Även Hufvudstadsbladet (25.5.1956) uppmärksammade utgivningen: ”Alla de fyra svenska landskapen är representerade och låtarna är gjorda i lätt utförbar sättning. De är väl egnade att berika spelmansgillenas repertoar. Om häftet vinner talrik spridning, planeras utgivandet av fortsatta häften.” Pärmen ritades av Waldemar Helén och notskriften var av Kurt Helander. I slutet av häftet ingår en förteckning över melodierna med uppgifter om vem som har spelat eller sjungit dem och vem som har upptecknat dem. Häftet, kallat ”Rosas häfte”, började spridas med detsamma och delades bland annat ut till alla fjorton spelmän, som medverkade vid Folkdansringens årliga folkdansuppvisning på Svenska Handelshögskolan – som erkänsla för insatsen.

Folkdansringens Spelmansgille får status av ett distrikt I början av 1960-talet föreslog Klas Gustafsson att Folkdansringens Spelmansgille skulle ha en egen styrelse. Frågan behandlades vid Folkdansringens årsmöte 1961 och Folkdansringens Spelmansgille fick status av ett distrikt, samt tilldelades 50 000 mk för anskaffning av noter m.m. Talman blev Klas Gustafsson, spelledare Oiva Finér, skattmästare Sigurd Kjällman och notbevarare Valdemar Lönnroos. Folkdansringens styrelse bistod med kansliarbete. Folkdansringen hade inga anställda varvid det var Folkdansringens förtroendevalda sekreterare, Signe Westerholm, som hade hand om ärendena. Till Folkdansringens styrelsemöten kallades en representant då spelmansfrågor behandlades. Vid folkdansstämman i Sibbo 1962 inleddes festuppvisningen med att Folkdansringens Spelmansgille, tju22

gofem man starkt, spelade "Gästerna samlas" under ledning av Oiva Finér. Samma år utgav Spelmansgillet en grammofonskiva med fem dansmelodier: Åtta man engel, Oravais menuett, Tanila, Pellinge kontra och Österbottnisk fyrkant. Av skivomslaget framgår att för musiken stod ”Spelmän från FSF:s Spelmansgille”, ledare Oiva Finér. Det var den fjärde grammofonskivan som utgavs av Folkdansringen för att avhjälpa bristen på spelmän.

det kunde finnas en spelmanskonsert på programmet. Så blev också fallet i Odense 1966. Folkdansringens Spelmansgille började ordna kurser för spelmän, på samma sätt som det ordnades kurser för folkdansare. I november 1964 hölls en kurs i Kronoby på inbjudan av Rudolf Svahn, ordförande i Österbottens folkdansdistrikt. Kursen hade aderton österbottniska spelmän, vilka spelade under Waldemar Lönnroos ledning. Vid kursen medverkade också Klas Gustafsson och avsikten var egentligen att hjälpa till att organisera ett spelmansgille ”i denna nordligaste utpost”. Samma år hade Spelmansgillet enligt Folkdansringens verksamhetsberättelse medverkat i 14 evenemang.

Folkdansringen planerar ytterligare nothäften Inför den nordiska folkdansstämman i Oslo 1963 fick Folkdansringens Spelmansgille ett eget märke, som ritades av konstnären och spelmannen Gio Grönvall i Lovisa. Upptill bokstäverna FSF och nertill S G.

Folkdansringens Spelmansgille var med på den nordiska folkdansstämman i Oslo 1963 och stämman blev en stor upplevelse för spelmännen. Tio gemensamma låtar hade publicerats i Folkdansaren och inövats och ett eget spelmansmärke med bokstäverna ”FSF” och "S-G" hade framställts. I Oslo hade Spelmansgillet det ”rätt arbetsamt med olika uppvisningar på tun och torg" och gillet uppträdde tillsammans med de österbottniska spelmännen bland annat i Norges Radio. Folkdansringen stod för spelledarens och ansvariga spelmannen Oiva Finérs kostnader samt understödde alla spelmän ekonomiskt. Efter Oslo-stämman framförde Klas Gustafsson tanken på att spelmännen kunde ha ett särskilt musikprogram vid nordiska folkdansstämmor och kom överens med danskarna, som ordnade följande nordiska stämma, att

Inom Folkdansringen hade man planer på att ge ut nya nothäften. På egen bekostnad lät Sigurd Kjällman 1966 trycka och utge den vals som G. Waldemar Lönnroos hade komponerat och tillägnat honom på hans 70-årsdag 1965. Häftet har nummer 1, vilket visar att det fanns planer på flera häften. ’Källsunds Sigges Wals’ för tre fioler och altfiol. Utgivare Finlands Svenska Folkdansrings Spelmansgille. Häfte 1, kommenterades i verksamhetsberättelsen med orden "Det stiliga häftet utgör en vacker början till det länge påtänkta nothäftet som Spelmansgillet så småningom hoppas kunna utge." Häftet såldes till förmån för Folkdansringens spelmansgille och i förordet konstaterar Waldemar Lönnroos bland annat: ”På grund av att Sigge Kjällman varit initiativtagare till bildandet av Spelmansgillet inom Folkdansringen, anmodade Östra Nylands spelmansgille, på förslag av Runar Lindroos, undertecknad att komponera en vals tillägnad Sigge på hans 70-årsdag den 23.4.65.” Valsen framfördes på födelsedagen och sedan av Spelmansgillet under festuppvisningen vid folkdansstämman i Borgå 1968.


Folkdansringen planerar spelmansstämma I mitten av 1960-talet hade Spelmansgillet två spelledare, Waldemar Lönnroos och Oiva Finér. Bland framtidsplanerna i årsberättelsen 1965 nämns att "försöka få till stånd en hela Svenskfinland omfattande spelmansstämma i Borgå", men någon sådan blev inte av. Vid folkdansstämmorna fortsatte spelmännen att ha ett gemensamt framträdande. T.ex. i Borgå 1968 spelades sex låtar gemensamt vid festuppvisningen och vid samkvämet spelade varje lag två låtar separat. Samma år valdes Klas Gustafsson in i Folkdansringens styrelse och spelmännen var därmed representerade vid alla styrelsemöten.

intresserade av ett fastare samarbete med Folkdansringens Spelmansgille och på så sätt med i Folkdansringen. I Lappfjärd var dock mötets åsikt att "spelmännen önskar arbeta i ett självständigt förbund" och dagen räknas som Finlands Svenska Spelmansförbunds tillblivelse. Klas Gustafsson valdes till interimsstyrelsens talman och Tua Henriksson från Hammars till sekreterare. Gustafsson upplevde det som "ganska snopet", att han i egenskap av Folkdansringens styrelsemedlem och med Folkdansringens pengar inte lyckades samla spelmännen i Folk-

Spelmän sammankallas till möte De flesta medlemmarna i Spelmansgillet fanns i södra Finland och inom Folkdansringen ville man få ett närmare samarbete mellan spelmännen i hela Svenskfinland. På vice ordförande Jarl Westerholms initiativ gavs styrelsemedlemmen Klas Gustafsson i maj 1968 i uppdrag att sammankalla ”alla landets spelmän” till ett gemensamt diskussionsmöte, "kanske även spelmöte", skriver man i protokollet. Under sommaren skrev Klas Gustafsson ett upprop under rubriken ”Riksspelmansstämma”, som publicerades i samtliga femton finlandssvenska dagstidningar. I texten framlade han planerna på att få alla Svenskfinlands spelmän samlade till en första riksspelmansstämma. Uppropet väckte inget intresse och han fick inte ett enda svar. Folkdansringens styrelse gav dock inte upp tanken utan spred uppropet ytterligare och uppmanade Gustafsson att fortsätta ansträngningarna. Med 1 000 mk till disposition för resor och andra kostnader lyckades han sedan samla två spelmän från Åland, två från Nyland och Lappfjärds spelmansgille på tolv personer till ett möte i Lappfjärd i januari 1969. Avsikten var att få spelmännen

Klas Gustafsson talar vid spelmansstämman i Borgå 1989.. Foto: SLS/Hans Bergström

dansringens led, berättar han i Fiolen min 4/1979. Folkdansringens initiativ och ansträngningar ledde inte till avsett resultat – att få spelmännen med i Folkdansringen – men det ursprungliga ändamålet, att samla och aktivera spelmännen uppfylldes däremot. På så sätt hade Folkdansringen en avgörande roll i att Spelmansförbundet bildades, då det bildades.

Folkdansringens Spelmansgille avslutas Folkdansringens Spelmansgille, som hade status av ett distrikt, fortsatte att verka ännu något år. Vid årsmötet i januari 1971 valdes delvis ny styrelse och Klas Gustafsson fortsatte som verksamhetsledare. Spelmännen som spelade till folkdans fanns kvar, men för övrigt nåddes inte nya spelmän. Vid Folkdansringens årsmöte 1973 avslutades

Folkdansringens Spelmansgille, som hade verkat i 18 år, varav 12 år med status av ett distrikt. Som mest hade Spelmansgillet 41 medlemmar. Under åren arrangerades bland annat kurser och seminarier, fram till 1973 ordnades tio avgiftsfria spelmanskurser, där deltagarantalet varierade mellan sex och aderton spelmän.

Den osynliga grunden Under decennier, då folkmusiken runt om i Svenskfinland ”slumrade i en törnrosasömn”, arbetade Folkdansringen för spelmansmusiken på olika sätt. Med impulser från Sverige och Danmark arbetade man med att sammanföra spelmännen och 1961 blev Folkdansringens Spelmansgille jämställt med folkdansdistrikten. Stor skillnad låg dock däri, att folkdansdistrikten omfattade ett mindre geografiskt område med möjlighet till ett närmare samarbete, medan spelmännen var utspridda över hela Svenskfinland. Folkdansringens Spelmansgille hade dock en betydande roll genom att spelmän från olika landsdelar kunde mötas vid kurser och folkdansstämmor i hemlandet och i Norden. Inom Folkdansringen togs initiativ till att publicera låtar från Svenskfinland, då melodierna för övrigt låg i arkiv. Inom Folkdansringen lades den ”osynliga grunden” och Folkdansringen hade den avgörande rollen för tidpunkten, när Finlands Svenska Spelmansförbund bildades. Samarbetet har förlöpt väl förbunden emellan. I mitten av 1980-talet föreslog undertecknad ett utbyte av medlemsblad styrelser emellan. Genom Fiolen min och Folkdansaren har båda förbundens styrelser varit väl insatta i vad som sker. Idag står den fjärde gemensamma stämman för dörren. Gunnel Biskop Artikeln publiceras även i Finlands Svenska Folkdansrings tidning Folkdansaren inom ramen för ett materialutbyte i anslutning till SamStämt 2022. 23


Johanna Lönngren

– fiollärare och folkmusiker

Text: Simon Gripenberg

Efter studier i finska vid Åbo Akademi sadlade Johanna Lönngren om och utbildade sig till musikpedagog med inriktning på folkmusik. Idag undervisar hon i fiolspel och folkmusik. Hon är också engagerad i många egna musikprojekt och har nyligen inlett produktionen av sin andra skiva. Samtidigt som vi sätter oss ner vid ett bord i Campus

Allegro i Jakobstad plingar det till i Johannas telefon. Hon får svar på en mejlförfrågan som hon tidigare skickat till Korsholms vuxeninstitut. De bekräftar att det finns intresse för att

24

ordna en kurs kring finlandssvensk folkmusik från 1800-talet och det tidiga 1900-talet. Johanna har många järn i elden. Efter intervjutillfället skall hon till Edsevö för att hålla spellektioner för barn inom Pedersöre MI. Innan hon kör hemåt mot Vasa skall hon ännu tillbaka till Jakobstad för att undervisa vid kvällens kurstillfälle av Återuppta ditt spelande. Jag börjar ändå med att fråga hur det kom sig att Johanna över huvud taget började intressera sig för folkmusik. – Min morfar spelade i Vörå Spelmansklubb, där min morbror Greger Lindell och kusin Isabella Lindell också är aktiva. Jag inledde själv med att spela klassisk musik vid musikinstitutet i Jakobstad men vid 16-årsåldern tog folkmusiken över. Jag växte upp i Sandsund, som ligger i Pedersöre, så min mamma tipsade mig om Pedersöre Spelmanslag – som jag anslöt mig till och trivdes jättebra.


I gruppen Rie samarbetar Johanna med musikerna (från vänster) Valter Söderbacka, Martin Nybacka, och Egon Veevo Foto: Anders Eklund

25


Från studier i finska till finska folkmusikstudier Det var fiolen som gällde från första början. Johanna berättar hur hon inspirerades av dagisföreståndaren Gunilla LutherLindqvist – numera eldsjälen bakom hjälpföreningen NadaNord. Gunilla hade ibland med sig sin fiol och spelade för barnen vid daghemmet Sandskutan. Hon kom att bli Johannas första stora förebild. Efter musikinstitutet, grundskolan och gymnasiet sökte sig Johanna till Åbo för att studera finska vid Åbo Akademi. Under studietiden spelade hon i folkmusikgruppen Ostämt och dansade i folkdanslaget Otakt – vilka bägge är studentföreningar inom Åbo Akademi. – Någonstans under studierna insåg jag att det nog är med folkmusik och fiolundervisning som jag vill arbeta. Efter examen i Finska språket med litteraturen började jag sedan studera vid Centria i Karleby. Där finns en skild linje för folkmusik och därifrån fick jag sedan en YH-examen som musikpedagog – med inriktning på folkmusik. Under studierna hade vi ganska mycket samarbete med folkmusikfestivalen i Kaustby. Det fanns veckor när folkmusikstuderande från hela Finland träffades där och vi fick ha ”pelimannikeikat” under festivalen. Förut samarbetade Centria också med Ala-Könni-opisto i Kaustby. Johanna trivdes mycket bra på folkmusiklinjen vid Centria – såväl med studierna som med kompisarna och lärarna. En vecka per år fick de som studerade folkmusik åka iväg på NordTrad-utbyte, exempelvis till Vilnius i Litauen och Telemark i Norge. Jag frågar Johanna ifall hon haft nytta av sina tidigare studier i finska – utöver att hon förmodligen lättare kunde anpassa sig till den finskspråkiga studiemiljön vid Centria. Hon berättar att hon har vikarierat som finskalärare och bland annat arbetat som översättare vid Kaustbyfestivalen, där hon översatt programbladen till svenska.

ha egna önskemål så det blir även en del modern popmusik och klassiska låtar. Senare på kvällen skall Johanna alltså hålla andra tillfället av kursen Återuppta ditt spelande på Fiika Café, som ligger ett stenkast från Campus Allegro där vi sitter som bäst. Hon håller en kurs på samma tema även i Vasa. Kurserna har 5 respektive 4 deltagare och på repertoaren finns traditionell finlandssvensk folkmusik. Vid sidan av fiolundervisningen hinner Johanna ägna sig åt flera egna musikprojekt.

Eget spelande, komponerande och skivutgivning Vi diskuterar vidare kring Johannas eget spelande. För några år sedan lyssnade jag till hennes konsert under folkmusikfestivalen i Kaustby. Hon framträdde då tillsammans med några andra musiker som gruppen Johanna Lönngren & Rie. I september 2019 gav de ut en skiva som bestod av tradlåtar samt några låtar komponerade av Johanna själv. – Musiken på skivan är ganska lugn. En av låtarna jag skrivit, Algots schottis, var med i YLE-radions Vegatoppen, vilket var trevligt. Min pappa konstaterade roat att jag för en stund fick befinna mig i ”popdjungeln” med min folkmusik. Det är ju inte så ofta som folkmusik tar sig in på de allmänna spellistorna. Musikerna i Rie, som Johanna samarbetar med, är Martin Nybacka (gitarr), Egon Veevo (kontrabas), Valter Söderbacka (slagverk) och Viktor Veijola (mandolin). Även dragspelaren Antti Paalanen medverkade på en av låtarna, Brudpolka/Kvickströms polka – Antti gör många spännande projekt på 2-radigt och fåradiga dragspel och nuförtiden har han rätt mycket utlandsspelningar. Jag tyckte att hans spelstil skulle passa bra in i låten och frågade ifall han var intresserad av att medverka. Han gjorde således en inspelning på treradigt dragspel åt mig. Medlemmarna i Rie har för övrigt själva en hel del egna musikprojekt. Valter och Egon spelar bland annat med i Jorma Lover & The Others och Egon gör mycket mixningsarbete i sin egen musikstudio. Martin studerar musikvetenskap i Åbo och brukar spela tillsammans med Janeta Österberg. För tillfället övar Rie faktiskt på låtar till sin nästa skiva. Denna gång blir det huvudsakligen mina egna kompositioner samt några tradlåtar. Tyngdpunkten på låtmaterialet är således en annan om man jämför med första skivan. Skivprojektet är i startgroparna och albumet kommer troligtvis ut nästa år. Johanna har nyligen skickat ut låtmaterialet åt bandmedlemmarna men eventuellt hinner det ännu födas någon låt till. Även på denna skiva kommer hon att ha

"Någonstans under studierna insåg jag att det nog är med folkmusik och fiolundervisning som jag vill arbeta"

Fiollärare åt Fiddlarna Johanna trivs med att undervisa och efter intervjun skall hon som sagt hålla spellektioner inom Pedersöre Medborgarinstitut. Hennes elever strålar samman i gruppen Fiddlarna, som brukar uppträda bland annat på Kaustbyfestivalen. – Fiddlarna består av alla de elever som jag undervisar vid Jakobstads Arbetarinstitut, Pedersöre MI och Vörå MI. Åldersskillnaden är väldigt stor – 6 till 70 år – och vi har så roligt tillsammans. Ofta spelar föräldrarna tillsammans med sina barn, vilket skapar en fin samhörighet. Vi spelar allt från finländsk och nordisk folkmusik till irländskt. Eleverna får 26


Rie uppträder på Jeppis Folk Fest 2021.

Deltagare på kursen Återuppta ditt spelande – Vasa hösten 2021.

Foto: Björn Lindholm

Foto: Privat

Det var många som deltog i den barn- och ungdomskurs som ordnades i samband med Vasa Folk 2015. Foto: Camilla Hagström-Lindell

med utomstående musiker. Jarmo Romppanen kommer att spela 10-strängad mandolin i en av låtarna. – Jag brukar ta kontakt med bekanta musiker när jag tycker att det skulle passa att samarbeta kring en specifik låt. För ett antal år sedan hade vi gruppen Trinda, där Jarmo var med. Han är även aktiv i bland annat gruppen Rosenfink. När jag nu tänkte att det skulle passa med mandolin kom jag att tänka på honom. Han spelar in sin del och skickar den sedan åt mig. Johanna har också tidigare spelat med i La Riippa Group, som gav ut en skiva år 2018. Låtarna var i huvudsak skrivna av sångerskan Jessica Riippa.

Inspirationskällor och förebilder När det gäller förebilder inom folkmusiken kommer Johanna genast att tänka på de gamla spelmännen – Johan-Erik Taklax är en av favoriterna. Många av de Oravaislåtar som hon lärt ut och också lärt sig av deltagarna under kurserna i Vörå MI – till exempel låtar av Erik Johan Lindvall och Bagg-Matt – tilltalar henne. Även rikssvenska spelmän inspirerar.

– Den svenska folkmusikern Ellika Frisell är en av mina stora förebilder. Hon undervisar i Stockholm på Musikhögskolan och är ledamot av Kungliga Musikaliska Akademin. De gamla dalaspelmännen, till exempel Nils Agenmark, är också inspirerande. Det känns roligt och meningsskapande att lyfta fram det gamla kulturarvet och föra den traditionella spelmansmusiken, vidare. Jag frågar Johanna på vilket sätt hon hittar intressanta gamla låtar, botaniserar hon i folkmusikarkiven? – Det mesta har jag faktiskt lärt mig direkt av spelkompisar men visst vore det spännande att ta sig tid att studera gammalt arkivmaterial. Det har förstås funnits en del spelmän i Pedersöre, bland annat Johan Johansson Bränn – jag undrar ifall jag kunde hitta någon spelman med rötterna i Sandsund? Under studietiden tog Johanna ett mellanår från Åbo Akademi för att åka till Malungs folkhögskola i Dalarna. Där kom hon i kontakt med rikssvenska spelmän och deras historia. – Det var en rolig tid. Varje skoldag fick jag spela fiol från klockan 8 till 15 och dessutom blev det förstås en hel del 27


spelande på kvällar och helger. Jag gick ett helt år på fiolkurs i Malung och även ett halvt år på folklig danskurs.

Pedersöre–Vasa Som 16-åring gick Johanna med i Pedersöre Spelmanslag. Eftersom hon numera bor i Vasa tillsammans med sin familj blir det inte så mycket spelande med spelmanslaget. – Jag deltog aktivt tills jag åkte iväg för att studera. Visst har jag hoppat in ibland även senare och jag har många goda vänner i gänget. Det vore förstås roligt att också hitta en grupp i Vasa att spela med. Johanna är medlem i Folkmusiksällskapet och intygar att det kommer att arrangeras Folkmusikdagar även denna höst. Eventuellt blir de ”mobila” detta år och går i så fall av stapeln i både Kristinestad, Vasa och Jakobstad. På grund av pandemin blev evenemanget 2020 mycket småskaligt medan det förra året åter gick att skala upp konceptet en aning i Medborgarinstitutet Almas utrymmen. – Vi får verkligen hoppas att restriktionerna släpper helt och hållet. Vi har förstås inte heller kunnat ha spelningar som normalt med Rie. Förra sommaren i samband med Jakobs Dagar ordnade vi dock en folkmusikkväll vid Café Skorpan där också Kusinerna Riippa uppträdde. Den var riktigt lyckad, det var fullt med folk. Själv var jag nyligen till Ritz

i Vasa och lyssnade på en konsert med gitarristen Knipi från gruppen Egotrippi. Det märktes att både han och publiken var ovana. Han skämtade och konstaterade att vi i publiken får ha överseende med att ”han ännu övar”.

Bag of music Ett speciellt musiksamarbete som Johanna ännu vill lyfta fram går under titeln Bag of Music. Tillsammans med sin pappa Markku Lönngren, som fungerar som basist i St. Marcus Bluesband, samt musiker från hemtrakten har hon varit med om att ge ut en EP. Det var Markku som fick idéen att släppa en skiva lagom till 70-årsdagen. – På EP:n finns fyra 70-talslåtar i progg-stil: Bosses låt av Fläsket brinner, Poppolska av gruppen Karelia och tradlåten Hauranmaan polska samt Jännähambo, som är skriven av min kompis Mikael Mattila. Jännähambo fanns med på min egen skiva – pappa ville här göra en progg-version av den. På skivan Bag of Music medverkar – förutom Johanna (fiol) och Markku (bas och akustisk gitarr) – även Sven Wannäs (hammonddragspel), Robin Käldström (tvärflöjt), Tage Borgmästars (trummor, keyboards och akustisk gitarr) och Susanna Haldén (fiol). Gruppen kommer att arrangera spelningar från och med sensommaren och hösten 2022, så det lönar sig att hålla ögonen och öronen öppna!

Johanna hinner bjuda på lite fiolspel i samband med intervjun – innan hon skall vidare och hålla spellektioner inom Pedersöre medborgarinstitut. Foto: Simon Gripenberg

28


Digital låtkurs med Jenny Gustafsson Under fyra veckor i januari–februari gick fjolårets digitala låtkurs med Jenny Gustafsson i repris. Jenny Gustafsson är alltså en välkänd riksspelman och

folkmusikpedagog från Västergötland i Sverige, och hon hade spelat in en lång rad lektioner som hon lagt ut på YouTube enkom för Spelmansförbundets kursdeltagare. Undervisningsfilmerna portionerades sedan ut fyra fredagar i rad. I år var vi sex personer som deltog i kursen. Fem låtar och någon stämma fick vi lära oss under kursens gång + en bonuslåt på den avslutande Zoomträffen. Den som är nyfiken på vilka låtar det var kan läsa mer på sidan fem i Fiolen min 1/2021.

Distansundervisning på hög nivå Låtarna var olika till sin karaktär och bjöd på olika utmaningar. Utmaningar som tacklades genom att Jenny spelade låtarna förutom i sitt originaltempo även i mellansnabbt tempo och riktigt långsamt och både med och utan ornamenteringar. Dessutom plockade hon ut olika detaljer så som ornament, stråkföring och snabba passager och gjorde särskilda filmer med genomgång och övning av dem. Det krävs en van och hängiven pedagog för att via kamera och YouTube hantera en utlärningssituation så som Jenny gör. Hon spelar tydligt och uppmärksamt och på just det där speciella sättet som man gör när man lär ut en låt på gehör. Hon lyckas också förmedla en känsla av att hon förstår

och ser att det kanske inte hela tiden går så bra och enkelt. ”Och om det inte gick så bra, så ta de’ igen”, sa hon, följt av ett gulligt leende. Just möjligheten att ta om, och ta om så många gånger man själv vill, är en fin fördel med den här typen av kurs. Den kompenserar lite för avsaknaden av personlig kontakt. Det hjälper förstås också om pedagogen har utstrålning och stark scennärvaro.

Möjlighet till egen studieteknik Undertecknad hade aldrig gått en digital låtkurs tidigare och jag hade egentligen också lite för lite tid att avsätta för övningar, men då gjorde jag så att jag först bara lyssnade med all koncentration jag kunde uppbåda, utan att ta fram fiolen. Jag lät vänstra handens fingrar spela med i luften och eftersom jag satt framför datorn och hade en vanlig datormus till mitt förfogande kunde jag följa stråkföringen på skärmen med kursorn. När jag någon dag senare hade tid att repetera tog jag fram fiolen och såg på videorna igen, och ser man på, då kunde jag nästan låten redan. Det var intressant och kul. Så gjorde jag, men det att var och en satt på sin kammare och filade gav ju alla möjlighet att lära sig på sitt sätt och vad jag förstod var alla rätt nöjda med sin kurs. Ytterligare en bra sak var att vi fick ha kvar tillgången till videorna ända till slutet av april så man har haft gott om tid att gå tillbaka och repetera. Dessutom fick vi nog också noter. Till slut måste jag ännu bara få påpeka att bonuslåten, Vals efter Spelemaja, är en av de vackraste valser jag hört.

Synnöve Svanström

Jenny Gustafsson Foto: Skärmdump

29


In memoriam

Birgitta Nyberg

11.3.1941–6.3.2022 Birgitta ”Bitta” Nyberg somnade in söndagen den 6 mars. Hon skulle ha fyllt 81 år fredagen därpå. Bitta var en initiativrik person som aldrig var rädd att starta någonting nytt och intressant. När hon på 90-talet kom i kontakt med Sibbo spelmanslag och Sven Runar Wiik vaknade hennes intresse för folkmusik och diktarlust till liv. Hon skrev texter till Svens Runars spelmanslåtar och gav sedan ut CD-skivan Kom vandra 1997. En bit in på 2000-talet började vi tillsammans gå igenom visor i Sibbo hembygdsförenings arkiv och dåvarande Folkkultursarkivet vilket resulterade i CD:n Visorna vandrar 2005. Bitta drog viskurser i Sibbo Mi i många år och ordnade mysiga visträffar i sitt kära sommarviste på Emsalö. Hon var också aktiv i Visans vänner i Östnyland. När Bitta en tid verkade som ordförande i Gumbostrand - Simsalö Marthakrets startade hon upp en sykurs

30

i lappteknik och ordnade varje höst Psalmsång med DagUlrik Almqvist, ett omtyckt tillfälle öppet för alla intresserade. Vid pensionärsbostäderna i Sibbo, Nickby, drog hon verksamheten Gyllene Dagar, dit hon ordnade intressanta föreläsare. Hon ordnade också en omtyckt vårutfärd vid terminens slut. Hon hann också hålla program på servicehuset Linda i Söderkulla, där hon hörde till Lindavännerna. Listan på Bittas engagemang kan göras hur lång som helst... Förutom anhöriga och en stor vänkrets är det många visvänner som saknar och sörjer henne. Hon var den som hållit kontakt med sina klasskamrater sedan ungdomen och med vänner som hon mött i olika sammanhang. Bitta var inte bara en visvän utan min allra bästa vän som fanns med i vått och torrt! Saknaden är enorm!

Synne Jern


Nya skivor

Anna Ekborg/ SOLO (KAKACD045) Anna Ekborg, 25-årig prisbelönt

spelman från Falun i Dalarna – numera bosatt Hälsingland – kom förra sommaren ut med ett soloalbum som nu också finns på LP. Hon är i skrivande stund nominerad till en Grammis för bästa folkmusikskiva. Albumet fokuserar på låtar från Rättvik i Dalarna och innehåller 19 traditionella låtar. Spelstilen är accentuerad och ornamenterad med drillar, medljudande strängar och blåtoner, och texthäftet som följer med CD-skivan vittnar om ett genuint intresse för traditionen. Där berättas om låtarna och om traditionsbärare, förebilder och spelkamrater, och som läsare och lyssnare dras man in i en folkmusikvärld där tid och generationer suddas ut. Texthäftet, CD-omslaget, och skivan går alla i olika toner av varmturkos med inslag av fiolbrunt, en kvällshimmels blekgula stråk och Annas blonda uppenbarelse. Färgskalan skapar en sammanhållen grafisk helhet som jag tycker speglar musiken på skivan. Allt det turkosa motsvarar den enkla fioltonen som klar och nyansrik ljuder i spår efter spår medan de övriga mer jordnära färgerna hörs i melodierna, fraserna och uttrycket.

Att få höra en spelman spela solo på det här sättet är alltid en ynnest. Att få komma så nära och höra allt! Det är nästan så att man känner hartsdoften och vibrationerna i stråken och fiolen när Anna spelar. Klang, intonation, rytm och puls, allt utmejslas noggrant och omsorgsfullt och det gedigna hantverket utgör grunden för ett övertygat och innerligt låtspel. För mig som i ungdomen tillbringade ett läsår på folkmusiklinje i Dalarna blir det mycket nostalgi när jag lyssnar, men jag har förstått att den traditionella solistiska fiolmusiken från Dalarna kan upplevas som lite otillgänglig hos oss. Den öppnar sig på ett annat sätt när man får uppleva den live på nära håll. Likaså kan det att skivan innehåller en vallåt, en vals, två marscher och 15 polskor kännas lite polskastarkt för oss med andra spelmanstraditioner, men det är så det blir om man nördar in ordentligt på den äldre traditionella Dalamusiken – riktigt härligt. Skivan är utgiven av Kakafon Records och vill man få tag på den kan man kontakta dem eller Anna själv, kolla t.ex. på facebook.

Synnöve Svanström

ALDA/ Nine Worlds

färdigt. Gruppen har hämtat inspirationen till skivan i finländsk, svensk och keltisk musik. ALDA består av Elias Frigård (sopransaxofon), Veera Kuisma (5-strängad fiol) och Timo Alakotila (piano). Som en del av deras studier och arbete vid Sibelius Akademin hade de möjlighet att göra inspelningen i Helsinki Music Centre studion. För mig var kombinationen sopransaxofon och 5-strängad fiol ny när jag första gången hörde Veera och Elias spela i Kaustby för några år sedan. Ibland måste man riktigt koncentrera sig för att klura ut vilket av instrumenten det är som spelar vad. Lägg sedan till Timos fenomenala pianospel så har vi en så svängig och varierande skiva att man bara måste lyssna på den ännu en gång. Skivan är uppbyggd med delar av improvisation i så gott som alla låtar men på ett verkligt fint sätt så att alla instrument får briljera. Ibland kan man inte låta bli att stampa takten när det svänger riktigt bra som till exempel i Fen-Fire Polska för att sedan i till exempel Ajastaika och Joulukoti bara falla tillbaka mot ryggstödet och koppla av. Jag tycker att energin i skivan kan liknas vid en blåsig dag på hösten då löven faller och virvlar runt varandra i lek för att sedan lägga sig som ett täcke på marken. Största delen av materialet är komponerat av Veera Kuisma och Elias Frigård men sedan har de också med en tradmelodi som heter Jonk Jonas och Our Side of the Mountain som är komponerad av amerikanen Jeremy Kittel. Jag tycker att detta är en skiva som behöver finnas med på din spellista eller ha sin plats i din skivhylla för att nu och då tas fram och lyssnas på. Om du vill veta mera om gruppen eller beställa deras skiva gå då in på aldasounds.com

Linnea Holmberg

Gruppen fick sin början efter ett jam i Helsingfors 2018 och i augusti 2021 var debutalbumet Nine Worlds

31


Avs. Finlands svenska spelmansförbund Centrumvägen 3, 65610 KORSHOLM

2022

Händelsekalender Under våren

Kurser vid Lafo Folkmusikcenter, Lappfjärd

29.6–1.7

Barn- och ungdomsläger, Ingå

1–3.7

SamStämt, Ingå

11–17.7

Kaustinen Folk Music Festival, Kaustby

13.7

Lilla spelmansstämman, Kaustby

1–5.8

Folkmusikläger, Kyrkogårdsö

6.8

Spelmansstämma, Önningeby

23–25.9

Skärikurs, Sälgrund

30.9–2.10

SpelmansFolk, Åbo

Händelser till kalendern skickar du på adressen kansliet@spelmansförbundet.fi eller fiolenmin@spelmansforbundet.fi Händelsekalendern publiceras också på www.spelmansforbundet.fi