Jakobstads Fotbollsförening var tidigt arbetsnamn för Jaro

Vid Jaros kansli finns mappar med tidningsklipp från åren 1965 och framåt samlade av Rolf Ekstedt. Genom att bläddra i dem kan vi följa historien om det som blev, har varit och är FF Jaro JS. I detta nummer av Futisextra gör vi ett första nedslag vid åren runt föreningens födelse.

1960-tal

Vid denna tid spelade Drott såväl som JBK och Into fotboll i Jakobstad. Spelåret 1965 innebar att både Drott och JBK föll ur Finlandsserien, näst högsta nivån, och degraderas till landskapsserien. Vintern därefter bildades det som skulle bli Jaro.

Ett av de första klippen i den första mappen är en artikel från december 1965. Det framgår inte vilken tidningen eller vem skribenten är, men man kan anta JT.

Texten förkunnar att ”Fotbollskrisen i Jakobstad har nu äntligen lösts i och med att en tvåspråkig förening igår (18 december) bildades”. Nic Janér var mötesordförande och på frågan om mötet ansåg att man borde bilda en ny förening för fotbollen fick han svaret att frågan var helt överflödig. I stället gick man rakt på att godkänna de förslag till stadgar som utarbetats. Bland de stiftande medlemmarna fanns aktiva spelare från både Drott och JBK ”som utträtt ur dessa klubbar”.

I DET HÄR SKEDET hade föreningen ännu inget namn, ”den saken skall styrelsen fundera på”. Arbetsnamnet var Jakobstads fotbollsförening – Pietarsaaren jalkapalloyhdistys.

Leo Gammelgård blev föreningens första ordförande och Nic Janér vice ordförande. I styrelsen fanns också Erik Höglund, Alf Brännbacka, Uuras Korkea-aho, Tauno Saranpää, Börje Backlund och Fjalar Tuuf.

Deras första uppgift blev att anhålla om att få Drotts plats i serien och överta Drotts fotbollsutrustning. Alla Drott-juniorer överfördes till den nya föreningen och ”Dessutom skymtade det fram att föreningen kommer att få de grönvitas juniorledare”.

Dokument som finns vid kansliet visar att styrelsen redan på måndagen efter det grundande mötet tog kontakt med Oy Ja-Ro Ab (dagens OSTP) med förslag om att företaget köper rätten till reklam på ”dräkterna (tränings) och väskorna”. Dessutom presenteras tanken att företaget köper rätten att ge föreningen sitt officiella namn (förslagsvis Boll–JARO–Fotboll, JARO–65, Fotbollsföreningen JARO Jalkapalloseura etc). Avtalet sluts sedan 7 februari 1966 och namnet blir Fotbollsföreningen JARO Jalkapalloseura. Vid den här tiden var det mycket ovanligt att ett företag lånade ut sitt namn på det här sättet.

Första året i landskapsserien betalar Ja-Ro 10 000 mark till föreningen. Statistikcentralens prisomräknare ger informationen att värdet av 1 mark 1966 motsvarade 1,96 euro 2022. Enligt samma verk var medeltimlön inom industrin 1965

3,60 mark för män och cirka 1 mark lägre för kvinnor.

Om föreningen skulle stiga till Finlandsserien stiger det årliga beloppet till 12 000 mark.

Från avtalet kan också nämnas att Ja-Ro inte förband sig att på annat sätt stöda föreningens verksamhet eller att ”anställa arbetskraft på föreningens begäran med fotbollskvalifikationer som speciell merit”.

Under rubriken ”Specialklubb dagens lösen” gör HBL:s signatur Glen och fotograf Hugo Sundström ett besök i Jakobstad. Datering saknas, men vi får veta att månaden är mars och att Jakobstad ”för ett år sedan äntligen fick sin specialklubb genom att Drotts och en del av JBK:s fotbollsspelare bildade Jaro”, så man kan anta att året är 1967. Här konstateras att erfarenheterna av specialiseringen efter det första året är goda: ”Åtminstone på en ort av Jakobstads storlek är specialklubbar melodin. Vissa gamla föreningsmedlemmar godkände inte delningen, men de ansvariga ansåg det bäst att följa tidens krav. Att JBK inte gick med lade naturligtvis en aning sordin på stämningen eftersom man hoppats på en totallösning”.

Även om specialisering är model- len i Jakobstad är det fler sporter som ryms under samma förenings tak. ”Jaro skall ta hand om bollidrotten, närmast nu basket och volleyboll som föreningen MCM–63 sysslat med”. Drott har förutom friidrotten kvar gymnastiken på sitt program, men simföreningen har återupplivats och väckt stort intresse. Detta hänger ihop med att simhallen ska öppnas senare samma år.

I EN INTILLIGGANDE ARTIKEL på samma tidningssida ställs frågan om Jaro är ett rent fabrikslag eller värvarklubb av rang. Svaret är ”Ingendera”, utan ”Det är staden Jakobstads fotbollsförening”. Så vill man åtminstone kalla den i Jaro och ”det ligger en hel del sanning i det”.

Här berättas att Jaro fick Drotts plats i Landskapsserien senaste år och nu har avancerat till Finlandsserien. På Jaros initiativ har seriesystemet lagts om. Från och med nu ska två lag i stället för tre falla från Mästerskapsserien och de två lag som går upp ”måste först visa sin mognad i en dubbel kvalificeringsserie i vilken de tre zonsegrarna i Finlandsserien deltar”, rapporterar HBL. Motståndet mot reformer i denna riktning har tidigare varit stort. ”… det har av någon anledning ansetts vara sportsligt orättvist att avancera via kvalificeringsmatcher”, och att det skulle räcka med att vinna en serie för att stiga. ”Följden av detta har varit att Finland haft den största nedflyttningsprocenten från Mästerskapsserien”.

I samma artikel framkommer att A-juniorerna till sommaren ska åka till Sydtyskland och jobbar hårt på talko för att själva finansiera resan. Under säsongen får man också tyskt besökt i form av Würzburg ETSV.

Några veckor efter HBL:s artikel svarar Jaroledningen på en insändare från JBK, antagligen i JT (som tyvärr inte är arkiverad), där det framkommer att man redan ett år tidigare per brev gett JBK tre förslag om samarbete i olika former, men att det lämnats obesvarat.

När Jaro samlas för årsmöte efter sitt andra verksamhetsår får vi veta att utbytet med Würzburg ETSV varit en höjdpunkt under sommaren för juniorverksamheten.

”Vi tyckte det var galet när 25 procent av lagen i Mästerskapsserien föll ur varje år när den högsta fallprocenten i övriga Europa är 16 procent. Det kan hända att vi här uppe läser svenska tidningar och ser svensk tv så flitigt att vi blivit påverkade av kvalen i Sverige”, säger ordförande Nic Janér. ”Det nya systemet är i varje fall rättvisare än det gamla och standarden i Elitserien höjs. Rent matematiskt bör därtill pratet om uppgjorda matcher minska med 1/3”, säger Nic Janér i HBL. Årets nyförvärv är landslagsspelaren Rainer Aho, JBK-produkt men senast från TPS, samt trion Kaj Jokela, Nils Johansson och Hans Kronholm från JBK. Jämfört med när Drott föll ur Finlandsserien 1965 har laget föryngrats och numera är man också fler som konkurrerar om platserna.

”Många av våra spelare skulle aldrig ha anslutit sig till Drott, så delningen var nog nyttig. Juniorerna är fortfarande rätt jämnt fördelade mellan JBK, Into och Jaro, men det är bara bra med konkurrens på det stadiet.”

FÖR JAROS DEL HAR man tio juniortränare med Kurre Martin som bas. Före detta spelare och andra intresserade sköter tränarsysslorna, men den annalkande sommaren är ett orosmoln: ”Sommaren är en farlig tid här i Jakobstad liksom på andra håll. Det är vad vi fotbollsfolk kallar villaeländet som sätter in då. Stadsborna försvinner ut till sina villor och glömmer allt vad fotboll heter”.

FÖR ÖVRIGT KONSTATERAS att man slagit årtiondets publikrekord för staden då närmare 15 000 personer ”åsett föreningens fotbollsmatcher”. Under året har också tre nya sektioner bildats. ”Damsektionen kan kanske vara en mycket viktig sektion medan ’fotbollsänkorna’ i vanliga fall kan känna sig relativt ensamma. En sektion för basket tillkom när MCM–63 upphörde, men också fortsättningsvis är det MCM–63:s ledare och styrelse som håller i trådarna. Därtill har en bowlingsektion bildats i och med att idrotts- och ungdomsgården invigts. ”Föreningen kommer dock att hela tiden inrikta sig i huvudsak på fotbollen även i fortsättningen även om en breddning av verksamheten anses som positiv”.

I verksamhetsberättelsen från 1972 framkommer att ”korgboll har spelats i division tre med skiftande framgångar”. Sektionen läggs tillsvidare ner och beslut har tagits om att volleyboll i stället tas upp på tävlingsprogrammet.

Basketen har fått karaktären av motionsidrott. ”Ständig nyrekrytering i stället för bortflyttade studerande är ett hinder för sportens utveckling till en verklig tävlingsidrott”. I samma verksamhetsberättelse nämns inte den damsektion som bildats fem år tidigare, däremot en bingosektion, så man får anta att dessa överlappade varandra.

Juniorernas resor fortsatte under 1960-talet.

I ett klipp (JT?) från 1969 berättas att A-juniorerna fått många nya vänner och fina träningsdagar under ett besök i Jakobstads vänort Birkeröd i Danmark. Man bodde i Sjaelsjö-hallen som beskrivs som ”en ordinär träningshall” ett par kilometer från Birkeröds centrum. ”Prima liv har det varit hela tiden, säger reseledningen och minns glada turer till Köpenhamn” där Tivoli, zoologiska trädgården och Carlsberg besöktes. Man såg också en division ett-match mellan Köpenhamns bollklubb och Akademiska bollklubben. ”Verkligt fint spel där tekniken var högklassig och taktiken ren”. Hem reste man med Finlandia direkt till Helsingfors.