en svår stund

Sverige och Finland övade tillsammans under storövning

Under den stora militärövningen Aurora 17 som genomfördes i september övade inte bara större delen av den svenska Försvarsmakten. Även internationella partners fanns på plats med olika förband. Vår granne Finland var en av dem.

Mörkret har lagt sig och soldaterna har precis tagit på sig sina mörkerglasögon. Alla väntar nu spänt på att Black Hawk helikoptrarna ska landa så att de snabbt kan hoppa in och flygas vidare till nästa uppgift.

De svenska specialförbanden har en lång tradition att öva med sina motsvarigheter i andra länder. Men för de svenska, finska och amerikanska specialförbanden så var Aurora 17 en historisk milstolpe för alla tre länderna. Det var första gången någonsin de övade på att lösa uppgifter i Sverige som ett sammansatt förband. Det var allt från rena stridsuppgifter till olika former av underrättelseinhämtning. - Sverige måste ha förmågan att snabbt kunna möta olika händelseutvecklingar. Den kompetensen har specialförbanden. Och under övning Aurora övade vi på att kunna leverera effekt tillsammans med andra nationer. Genom att öva med andra länder ökar också vår egen slagkraft, säger Urban Molin som är ställföreträdande insatschef. Sekretessen kring specialförbandens verksamhet är hög och det går inte att i detalj gå in på vad exakt de övade på under Aurora 17. Men övningsmomenten var både komplexa, fysiska och taktiska utmaningar för soldaterna. - Under de senaste åren har det militära samarbetet mellan våra länder ökat alltmer. Och det gäller även inom specialförbanden. Övning Aurora 17 är ett bra exempel på det. Det innebär att vi alla blir bättre rustade och redo att tillsammans möta framtidens olika kriser, säger Jari Kallio, Finska Armens operationschef.

En viktig del i övningen var också att säkerställa att länder

Sverige och Finland övade tillsammans under storövning

nas olika system går att koppla ihop med varandra. Exempelvis så att sambandet mellan förbanden fungerar. Men även att dela på erfarenheter och lärdomar stod på agendan. - Vi har testat om materielen fungerar och tillämpat olika operationskoncept och metoder vi skulle använda i krig. Och vår anpassning till den nya hotbilden har varit framgångsrik. Vi har fått en värdemätare på att vi kan lösa uppgifter som ligger bortom det som reguljära förband klarar av. Precis det som våra politiska och militära beslutsfattare vill, säger chefen för den sammansatta specialförbandsstyrkan under övning Aurora 17.

Kolla video

Svenska och finländska officerare planerar försvaret av Sverige i Aurora 17 Bild: Försvarsmakten

Under försvarsmaktsövningen Aurora 17 spelar flygbasen i Hagshult en av huvudrollerna och den ger förutsättningar för ett ytterligare avstamp i det svensk-finska försvarssamarbetet. De finska teknikerna jobbar dygnet runt med de fem F-18 som baserar på Hagshults flygbas. Allt för att vid varje given tidpunkt kunna sända upp flygplan för att möta fienden. Bild: Försvarsmakten

De finska F18 planen startar med ett mäktigt buller från flygbasen i Hagshult och lyfter sedan brant för att tillsammans med svenska JAS 39 fortsätta att försvara Sverige mot en angripare.

Under Aurora 17 var flygbasen i Hagshult navet i det svensk-finska försvarssamarbetet. Och personalen fick arbeta hårt. Mellan 0500-2100 genomfördes varje dag omkring sex olika flygföretag.

Den svenska divisionen från F17 i Blekinge hade sina plan i ena banändan medan de finska planen stod i den andra. Men tillsammans löste de en rad olika uppgifter ute över Östersjön.

Finland hade med sig fem stycken F 18 från 31:e Fighter Squadron som hela tiden var redo att gå upp och möta fienden. Och teknikerna fick jobba i princip dygnet runt. På plats på basen hade det finska flygvapnet satt upp sin transportabla ledningsplats och organiserat en mängd utrustning och reservdelar. Totalt handlade det om cirka 10-15 containrar som kommit på lastbilar. - Allt fungerade mycket bra för oss, vi var fullt integrerade på den yta vi blev tilldelade för våra plan, säger den finske flygunderhållschefen Jukka Muhonen.

Sättet att lösa olika uppgifter skiljer sig inte så mycket mellan länderna. Men trots det fanns det en del utmaningar för att få övningen att fungera som tänkt. Bland annat att dela gemensam lägesbild och att ge det finska förbandet tillgång till klassificerad information. Ett annat exempel var storleken på de finska flygplanen. De förbrukar mer bränsle än de svenska motsvarigheterna och ställde därmed nya krav på bränsleförsörjningen på flygbasen.

Men även start- och landningsbanan var föremål för diskussion. De finska F18 planen har längre stoppsträckor och i Finland har man dessutom en vajer i slutet av landningsbanan som hugger tag i planet om piloten av någon anledning inte får stopp på maskinen tillräckligt snabbt. Det finns inte på basen i Hagshult. För att lösa problemet satte man istället upp extra tydliga markeringar för landningsbanans olika dellängder. På så sätt kunde piloterna enkelt avgöra hur långt det var kvar av landningsbanan och därmed välja att ge gas för att lyfta om man upplevde att man kommit för långt för få stopp i tid. - Innan övningen var vi tillsammans och tittade på flygbasen i Hagshult. Sedan har vi haft en bra dialog för att lösa ut de utmaningar som fanns, säger Hans Evefalk som var områdesövningsledare. Under övning Aurora 17 var det första gången som Finland varit fullt integrerade i det svenska luftförsvaret. Något som den finske kontingentschefen och piloten Tomi Böhm var nöjd med. - Men på sikt hoppas jag att vi får möjligheten att bidra med förmågan att bekämpa mål på marken nästa gång vi övar, säger han.

Finske flygunderhållschefen Jukka Muhonen är mycket nöjd med förutsättningarna som givits på Fanbäraren • 4/2017 15 Hagshultsbasen Bild: Jerry Lindbergh/ Försvarmakten

HMS Carlskrona glider lugnt och säkert genom vattnet. Fartyget har precis lämnat marinövningen Northern Coast efter tio dagar till sjöss. Nu väntar ytterligare en period på öppet hav. Men nu är det övning Aurora som gäller för den svensk-finska staben som finns

ombord för att leda sjöstridskrafterna i försvaret av Sverige.

Att samarbetet mellan Sverige och Finland är väl utbrett är ingen nyhet. Det gäller dessutom särskilt på den marina sidan. Sedan flera år delar man

sjölägesbild över de fartyg som rör sig i vårt närområde. Något som ger direkt nytta varje dag, året runt.

Just nu pågår också uppbyggnaden av den svensk-finska marina stridsgruppen - Swedish-Finnish Naval Task Group, SFNTG. Och för den gemensamma staben är Aurora ett ypperligt tillfälle för övning. Och att en svensk-finsk stab nu leder svenska sjöstridskrafter i försvaret av landet är unikt. För officerarna i den gemensamma staben var det heller inga problem att gå direkt från övningen Northern Coast till Försvarsmaktsövningen Aurora 17.

– Vi jobbade enligt Nato-procedurer och med engelska som arbetsspråk. Det som skiljer övningarna är våra insatsregler

då Northern Coasts var en krishanteringsövning i ett oroligt område medan Aurora 17 genomfördes under mer krigslika omständigheter då Sverige är under anfall, säger Mikko Villikari som var stabschef under övningen. Men utvecklingen av den svensk-finska marina stridgruppen fortsätter även efter att övning Aurora nu är avslutad. Styrkan beräknas vara fullt operativ år 2023. I framtiden finns också planer på gemensam sjöövervakning med fartyg. Ytterligare ett exempel på bra samarbete i vardagen. Efter att ha övat anfallsstrid på morgonen fick de svenska soldaterna från 18:e stridgruppen och deras finska kamrater plötsligt celebert besök. Det var kung Carl XVI Gustaf och prins Carl Philip som besökte övning Aurora 17 på Gotland. Trots ihållande regn var humöret på topp och soldaterna berättade gärna om övning Aurora och personliga erfarenheter från övningen. I samtalen med kungligheterna blev det också en hel del teknikfrågor. Under striderna på Gotland var det första gången som svenska Vid besöket på Gotland fick kung Carl XVI Gustaf och prins Carl Philip en pratstund med de finska soldaterna

Bild: Försvarsmakten och finska soldater stred tillsammans sida vid sida mot en gemensam fiende på svensk mark under en svensk chef. Syftet med samarbetet var att tillsammans öva anfallsstrid till fots och utveckla ledningsförmågan.

Philip Simon

Presschef Försvarsmakten Högkvarteret

Kolla video

Unik granatröjning i Leksvall

Då fortsättningskriget bröt ut hämtade Sovjetunionen tre massiva järnvägskanoner till sin arrenderade marinbas på Hangö udd. Kanonerna sköt granater av kalibern 305 millimeter med en maximal räckvidd på 50 km. Granaterna vägde upp till nästan 500 kg. Personalen vid Hangö Frontmuseum, Martin Grünwald, Guy Gröning samt brigadens stabschef kommendör Jörgen Engroos, blev informerade av Rolf samt hans son Patrik Fagerström från Leksvall om en dylik granat. Granaten hade under fortsättningskriget i juli 1941 skjutits in i skogen intill deras hus. Granaten hade inte kreverat utan blivit kvarliggande där efter kriget. I början av 1950-talet kom en grupp med pionjärer från försvarsmakten för att inspektera granaten, då hade man beslutat att gräva ner den och komma tillbaka senare för att röja den. Rolf Fagerstöm sade att han inte hade hört att så skulle ha skett. Skogen där granaten låg används numera som lägerområde av bl.a. scouter och även därför var det viktigt att granska om granaten var borttagen eller inte. Personalen vid Frontmuseet, Gröning, Grünwald och Engroos, beslöt sig för att bege sig till området 24.9.2017 för att försöka lokalisera granaten, med hjälp av Fagerströms anvisningar. Efter några timmars letande och grävande gav Martin Grünwalds metalldetektor utslag på ett stort metallföremål, och där låg den, på samma plats där den hade blivit nergrävd för 70 år sedan.

Fyndet anmäldes till polisen som kom och identifierade granaten samt spärrade av området. Polisen bad om handräckning av Försvarsmakten och Nylands brigad fick en röjningsorder. Redan två dagar senare, 26.9.2017, utförde Pionjärkompaniet röjningen som ett tjänsteuppdrag åt polisen. Minröjarna, båtsman Mikael Hulten och båtsman Peter Kuusinen beordrades som röjningsansvariga, och för transporten ansvarade översergeant Mats Lindholm. Denna röjning var unik och granaten massiv, vilket gjorde hela röjningen till ett uppdrag som kräver hög yrkeskunnighet. Polisen evakuerade Leksvalls by och vägarna avspärrades. Därefter lyfte man granaten försiktigt på en splitterskyddad lastbil som transporterade granaten i poliskonvoj till Syndalen för att detoneras ännu samma kväll.

Man lyckades spränga granaten mycket varsamt så att granatens fram- och bakstycke behölls intakta. Dessa förvaras numera på Frontmuseet och kan där skådas av museibesökare som ett minne från kriget på Hangö udd.

Text och bild Kommendör Jörgen Engroos

Vasa Kustjägarbataljons första kommendör

Generallöjtnant Heikki Tilander avled 30.10.2107. Han föddes i Helsingfors 30.7.1944 och blev student från Kottby finskspråkiga samskola 1963. Han inledde sin beväringstjänst vid Savolaxbrigaden i juni, stannade följande år som sommarfänrik vid Nylands Jägarbataljon och började på hösten i Kadettskolan, därifrån han utexaminerades som löjtnant 1967. Han var en synnerligen exemplarisk och belevad officer som var uppskattad av sin omgivning och sina arbetskamrater, och hans officerskarriär var ytterst mångsidig. Karriären innebar även talrika internationella uppdrag. Han inledde sin tjänstgöring som undervisningsofficer och kompanichef vid Nylands Jägarbataljon. Under denna tid tjänstgjorde han i ett års tid som FN:s militärobservatör på Golan. Då pågick även kriget i Mellanöstern 1973 och Heikki Tilanders observationer användes i stor utsträckning i analyserna av den moderna krigföringen. Han utexaminerades från Krigshögskolan 1977, varefter han tjänstgjorde där som utbildningsofficer, lärare och som biträdande chef för försvarskurserna ända fram till 1989. Under denna tid inföll även uppgiften som biträdande militärattaché i Stockholm. Kursen för försvarsmaktens högsta ledning gick han 1993. Utomlands gick han bl.a. en kurs om krigets rättsregler i San Remo 1986 och kursen General and Flag Officer Course i Rom samt kursen US and European Security Issues i USA. Han tjänstgjorde som kommendör för Vasa Kustjägarbataljon åren 1989-91 då kustjägarna förflyttade sig från Obbnäs till Dragsvik. Detta uppdrag följdes av uppgiften som stabschef vid Helsingfors militärdistrikt samt som chef för Huvudstabens operativa avdelning, chef för avdelningen för påbyggnadsexamina i Försvarshögskolan (generalstabsofficersutbildningen), vicechef för landstridskrafterna vid Huvudstaben och vidare uppgiften som kommendör för Norra försvarsområdet i Uleåborg 2001-04. Heikki Tilander var en flitig och ansvarskännande person och hade därmed många förtroendeuppgifter. Han fungerade bl.a. som ordförande för Helsingfors kadettdistrikt, Kadettkåren och Kadettkårens delegation, föreningen Champion of Liberty och Krigshistoriska kommissionen samt som militär ledamot i Högsta domstolen. Han kallades till hedersmedlem i Kadettkåren rf. Heikki Tilander var en hängiven motionär som tyckte bäst om orientering och vintertid skidning. Som ung officer var han i många år ledare för sitt truppförbands patrull. I Jukola-budkavlen deltog han i flera årtionden, i Försvarsmaktens orienteringsmästerskapstävlingar i över 40 års tid, med undantag för några år då han var på utlandskommendering. Också som pensionär deltog

Bild: Försvarsmakten

han i budkavlen i generalernas och överstarnas lag. Han fungerade bl.a. som generalsekreterare för Nordiska orienteringsrådet. Hustrun Maire Heikkinen fann han i Kajanaland och tillsammans har de sonen Tuomas. Heikki Tilander var en djupt bildad och beläst person som skrev flitigt i olika publikationer och fungerade som ordförande för flera publikationskommittéer. Själv publicerade han böckerna ”Constantem decorat honor” och ”Sotilaan vuosikymmenet - muistikuvia noottikriisin ajasta EU-Suomeen”. Fosterländskhet och kadettbroderskap innehade en viktig plats i hans värderingar.

Lauri Kiianlinna Heikki Hult Författarna är bevärings-, kadett- och officerskamrater till Heikki Tilander.