Flytta hemifrån med NPF
TILDA BOISEN: ”Jag var ensam med all skit, allt mörker. Jag såg inget ljus”
På adhdivardagen.se hittar du information om diagnos och behandling, hjälpmedel som underlättar samt berättelser om hur det är att leva med ADHD. Här finns också ett särskilt avsnitt om flickor och kvinnor – om hur unga flickor till äldre kvinnor påverkas och vad det innebär i vardagen.
Strukturer och rutiner är extra viktigt för den som har ADHD. På adhdivardagen.se hittar du hjälpmedel som städscheman, inköpslistor och veckoplaneringar för både barn och vuxna.
Allt för att göra vardagen lite enklare!
ATT VÄXA UPP med en neuropsykiatrisk diagnos innebär ofta att man har gått i en skola som inte riktigt funkat och fått vård som man haft svårt att påverka. Med tiden tär detta på självkänslan och det egna måendet. Det vet vi genom våra olika projekt och satsningar där vi lyssnat på barn och då slagits av hur kloka de är när de möter någon som verkligen vill höra vad de har att säga. Tyvärr känner många precis motsatsen, att vuxna inte anstränger sig för att förstå hur man kan ta till vara barns erfarenheter.
DESSA VIKTIGA SAMTAL stannar givetvis inte hos oss utan vi för dem vidare till dem som har makt att förändra, både till dem som fattar beslut om hur stödet till barn och unga ska se ut och de som jobbar i de aktuella verksamheterna. Genom åren har vi samlat på oss erfarenheter om hur bra det kan gå när man öppnar dörren för ungas delaktighet. Det förändrar på riktigt! Som vi berättar om lite längre fram i denna tidning så är vi på väg att avrunda projektet Ung dialog, där vi jobbat tillsammans med placerade barn och unga. Där kunde vi se hur unga med NPF trots svåra egna erfarenheter valde att engagera sig och tillsammans med Attention jobba för att samhällsvården ska förändras till det bättre för unga med NPF. Projektet fick följa hur de unga succesivt växte och kunde ta sig an nya utmaningar. Även de som från början var tysta kunde till slut möta politiker och prata på seminarier och konferenser. Nu driver vi frågorna vidare med hjälp av de filmer, rapporter, poddar och utbildningar som togs fram med hjälp av dessa unga.
DU FÅR OCKSÅ ta del av texter där unga med egna ord berättar om vad som är viktigt för dem för att fungera och må bra. Vincent tipsar andra unga om att söka sig till fysiska aktiviteter som gör att man måste träffa andra. Den som är osäker kan först öva på sociala interaktioner via internet. Jenny föreslår att man kan studera något man gillar, kanske på en folkhögskola eller gå med i en förening där man kan hitta vänner.
3 LEDARE
4 TEMA: UNG
Intervju med Simon om när ekonomin är en utmaning
7 Ekonomitips från psykologen Katarina A Sörngård
8 Att flytta hemifrån
10 Folkhögskolan förändrade Thomas liv
12 Vad är en folkhögskola?
14 Nu vågar Noah drömma om framtiden
16 Tilda Boisen om att må psykiskt dåligt
20 Social gemenskap – hur gör man?
22 Izabelle: ”Skolan behöver först och främst lyssna”
25 AKTUELLT
ICF, fokus på funktionstillstånd
26 Omprövning av adhd-diagnos
27 Resultatet från Attentions årliga skolenkät
28 ATTENTIONKOLL
29 Projektet Ung dialog avslutas
Jag har ett stort behov av att min ekonomi ska vara tydlig och konkret, men tyvärr har pengar och ekonomi egentligen aldrig varit det för mig, säger Simon Karlsson som har adhd.
Läs mer om Simon på sidan 4–6 ▶▶▶
Riksförbundet Attention sprider kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF), påverkar beslutsfattare och erbjuder gemenskap. Medlemstidningen är en medlemsförmån och kommer ut med fyra nummer per år.
På sidan 27 berättar vi om årets skolenkät och vilka förändringar som Attention ser behövs. Mer information finns på www.attention.se
Bli medlem i Attention: www.attention.se/bli-medlem
Kontakta Riksförbundet Attentions kansli för adress- och prenumerationsärenden: kansliet@attention.se
073-941 68 63
Utgivare: Riksförbundet Attention
Ansvarig utgivare: Ann-Kristin Sandberg
Redaktör: Nina Norén
AD/Layout: Pernilla Förnes
Omslagsfoto: Magnus Ragnvid
Ledarfoto: Lovisa Schiller
Korrektur: Karin Friberg
Tryck: Mixi Print
Kontakta redaktionen: nina.noren@attention.se
Annonsbokning: anders@gimner.se
0708-653 603
För Simon Karlsson har impulsiviteten varit det största hindret för att ta hand om sin ekonomi. I dag har Simon en god man, som han kan lämna över en del av ansvaret till. Impulsivitet och snabba beslut har genomsyrat hela mitt liv. Det var en nyckel att våga ta hjälp, säger Simon Karlsson som i dag har en god man.
Impulsiviteten har alltid funnits där, även om det är först i vuxen ålder som Simon Karlsson, 27, blivit helt medveten om den. Impulsiviteten har gjort det vardagsekonomiska pusslet till ett stressmoment, särskilt i turbulenta perioder.
– Jag har ett stort behov av att min ekonomi ska vara tydlig och konkret, men tyvärr har pengar och ekonomi egentligen aldrig varit det för mig, säger Simon Karlsson som har adhd.
Flytten hemifrån
Att flytta hemifrån och bli självständig var inget som Simon funderade särskilt mycket över när det begav sig, för fem år sedan.
– Mina föräldrar hade fixat så att jag skulle kunna flytta hemifrån. Det kändes både bra och lätt. Men visst var det nervöst, jag behöver ju tydlighet, struktur och planering för att fungera och må bra, säger Simon.
Han fick jobb på en specialskola och trivdes direkt. Jobbet funkade bra, särskilt första året, och tillvaron rullade på. Men flytten hemifrån hade ändrat hans rutiner och att sköta ekonomin själv var ovant. Efter ett par år bytte Simon arbetsgrupp och arbetsplats, och förändringarna blev tillsammans tuffa att axla för Simon. Matlagning och ekonomi var två områden som plötsligt blev tydligt utmanande att råda över själv.
– Det är lustigt och konstigt samtidigt, för jag klarade ju ändå av vardagen. Jag fick in min lön och betalade mina räkningar, samtidigt som jag impulsköpte olika produkter. Och jag gick ut jättemycket, framför allt för att slippa stå med matlagningen själv.
Livskris förändrade allt
Hösten 2019 blev Simon utsatt för grovt rån, och förlorade fotfästet.
– I och med rånet blev allt mer mentalt påfrestande än innan. Det gjorde att jag inte vågade lita på mina egna förmågor, säger Simon.
Strax därefter tog Simon hjälp av sin mamma, både för att underlätta vardagen och för att få hjälp att lägga undan lite pengar. Det fungerade som en temporär lösning för att hantera ekonomin, men det ledde också till konflikter och slitningar i relationen, förklarar Simon.
– Min mamma har hjälpt mig mycket med min ekonomi, och har sett till att pengarna inte bara försvinner. Men det har varit mycket kontroll från hennes sida, vilket jag förstår, främst på grund av min impulsivitet. Föräldrar vill ju väl, men det kan vara svårt med balansen.
Simon mådde allt sämre. Men under de följande åren bytte han jobb, samtidigt som han påbörjade en förskollärarutbildning. Han kände mer och mer att han befann sig på botten, och han beskriver att han så småningom ”gick in i den berömda väggen”. Han sa upp sig och blev arbetssökande, och slutade plugga.
– Först tänkte jag att jag ”bara” skulle vara arbetslös en månad. Men det var för mycket. Jag hade stora visioner, men jag mådde så pass dåligt att jag inte orkade gå tillbaka till arbetsmarknaden. Jag förstod ganska snabbt att jag var maktlös, men jag var inte hjälplös!
Bad om hjälp och sökte stöd Simon ansökte om boendestöd för att få de praktiska bitarna i tillvaron på plats, som till exempel matlagning och myndighetskontakter. Struktur och rutiner hade sakta men säkert byggts upp.
Simon beslutade sig också för att ansöka om en god man, för stöd och hjälp i ekonomiska beslut och planering. Efter en lång process har han nu hittat en god man där personkemin stämmer.
– Det handlar så mycket om personkemi och trygghet när man släpper in någon i det privata. Men när det funkade sjönk stressnivån så extremt mycket, säger Simon i en utandning.
I dag kan Simon släppa vissa bitar av det ekonomiska ansvaret till sin gode
• Bli inte avskräckt av begreppet god man.
• Våga ta hjälp och sök information om hur man kan få hjälp med till exempel ekonomin om man upplever det som utmanande.
• Om du får ett nej i ansökan, ge inte upp!
• När ansökan om god man är beviljad, genomför intervjuer. Om du inte vill själv, ta hjälp av någon du litar på. Ställ frågor utifrån vad som är viktigt för dig i ert samarbete.
• Se till att få hjälp med att få en överblick, för att dra ner stressnivåerna och få energibalans. Målsättningen är ju, ur ett adhd-perspektiv, att insatserna ska leda till bättre hälsa.
“Min mamma har hjälpt mig mycket med min ekonomi, och har sett till att pengarna inte bara försvinner.”
man. De kommunicerar regelbundet via mail och telefon. Simon känner att han får den överblick han vill ha samtidigt som han inte måste ha det, beskriver han.
– Men steg ett handlar om att känna sig trygg med att lämna över ansvaret. Och att ge förtroende för att kunna bygga en relation. Steg två är alla de praktiska bitarna, som att göra upp en budget.
Simons önskan just nu, särskilt det första året med en god man, är att endast behöva veta att pengarna räcker till allt det nödvändiga, att han kan spendera lite vid sidan av och att han kan spara.
– Allt annat försöker jag lägga över ansvaret för. Till exempel ska jag förnya mitt bolån snart, och då har jag bett honom hjälpa mig att kolla upp räntor och kostnader. Att prioritera, planera och strukturera tar både tid och energi för mig.
Vill sköta ekonomin själv Simon tror på två scenarier, långsiktigt. Det ena är att han kommer behöva stöd länge, till exempel genom en god man. Tills att saker och ting ”har lugnat ner sig”. Och han tycker att det är viktigt att våga ta hjälp.
– Det skulle jag säga till vem som helst som upplever att det här med ekonomi och siffror och helhet är svårt. Det handlar om att våga tro på sig själv, och att våga ta hjälp. Alla vill vi vara starka i oss själva och ha det bästa självförtroendet, bästa jobbet, bästa allt. Men om man är på botten av livet så är det ganska svårt att ta sig upp. Då är en nyckel att våga ta hjälp.
Det andra scenariot är att han på sikt kan sköta ekonomin själv, men då är förutsättningen att det mesta runt omkring funkar.
– Om inte jobbet funkar eller om inte det där hemma funkar, då blir ens egen hälsa sämre. Och jag värderar välmående och hälsa högt. För utan hälsa, vad har vi då egentligen? ●
Att flytta hemifrån och få ansvar för sin egen ekonomi är en utmaning för de flesta, och särskilt svårt kan det vara om man har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF). Men det finns många strategier och stöd att ta till. Gör upp en budget och var snäll mot dig själv, är några av råden från psykologen och författaren Katarina A Sörngård.
Att ta steget in i vuxenvärlden innebär att möta nya utmaningar, och för unga med NPF kan dessa utmaningar vara ännu mer krävande.
Katarina A Sörngård har 30 års erfarenhet som psykolog, hon har träffat många ungdomar och vuxna med NPF och har också skrivit flera böcker om autism, adhd och föräldraskap. Den senaste i raden är ”Föräldraguiden vid autism och adhd”, där ekonomi är ett av de områden som tas upp.
Vuxenblivandet kan vara svårt
Katarina A Sörngård förklarar att de utmaningar som unga med NPF kan möta vid övergången till självständigt vuxenliv ofta handlar om funktionsnedsättningens karaktär.
– Man kan ju säga att vuxenblivandet,
och inte minst ekonomiskt ansvarstagande, kräver just de funktioner som man ju inte har så utvecklat om man har adhd eller autism. Det är ju egentligen ett väldigt komplext beteende att sköta sin ekonomi, och då är det väldigt rimligt att det är problematiskt, säger hon.
Utmaningarna kan till exempel handla om att leva på en begränsad budget efter att ha bott hemma. Plötsligt ska man ha framförhållning och fördela pengarna så att de räcker hela månaden – eller ta konsekvenserna om de inte gör det, förklarar hon.
– Att avstå från något som känns roligt i stunden för att pengarna inte kommer att räcka kan vara svårt. Som att avstå från de där skorna man så gärna vill ha för att kontot inte ska bli tomt.
Katarina A Sörngård är leg. psykolog, leg. psykoterapeut och specialist i neuropsykologi och psykologisk behandling. Hon har lång erfarenhet av att utreda och behandla personer som har adhd. I många år har hon arbetat inom vuxenpsykiatrin och är nu verksam på sin privata mottagning i Stockholm.
Budget och rutiner är viktiga
För att bättre kunna hantera den överväldigande känslan av att flytta hemifrån och ta ansvar för ekonomin, föreslår Katarina
A Sörngård därför först och främst att försöka skapa överblick över de inkomster och utgifter man har varje månad – och göra just en budget över vad pengarna måste räcka till.
– Det är viktigt att bli medveten om vilka utgifter man har och att bestämma hur mycket pengar man kan göra av med under en vecka. Där kan det vara hjälpsamt med kortare tidsintervall, säger hon.
Katarina A Sörngård betonar också vikten av att etablera starka rutiner. Det kan innebära att skaffa autogiro för regelbundna utgifter som räkningar, hyra, avgift, ränta eller amorteringar, och att med jämna mellanrum övervaka sitt saldo. Hon rekommenderar också att ha små marginaler för hur mycket man kan swisha och att inte inneha ett kreditkort.
– Det hjälper verkligen att ha rutiner som inte bara vilar på hur man mår, utan som funkar ändå, säger Katarina A Sörngård.
Undvika lån
För att undvika att falla i spelmissbruk eller skuldsätta sig råder Katarina A Sörngård också till att inte låna pengar över huvud taget, vare sig från vänner, föräldrar, bank eller olika kreditinstitut eller via sms-lån.
– Många lever i ständig ekonomisk stress för att pengarna aldrig ska räcka. Man lånar och ska lämna tillbaka och har alltid en känsla av att man är på minus. Det handlar inte alltid om att man har låga inkomster, utan mer om hur mycket utgifter man har, säger Katarina A Sörngård.
För en del är ekonomin ett så stort orosmoln och leder till sådana svårigheter att det är bättre att någon annan sköter hela eller delar av ekonomin. Där finns olika steg, förklarar Katarina A Sörngård.
Det första kan vara att be sina föräldrar eller någon annan närstående om hjälp
och stöd att strukturera upp en budget. Nästa steg kan vara att ge någon man litar på en fullmakt att sköta bankärenden. I de fall en förälder griper in som fullmaktstagare kan det finnas både för- och nackdelar att ta med i beräkningen, understryker Katarina A Sörngård.
– Om man har en bra relation och inte tycker att föräldrarna lägger sig i för mycket kan det vara en bra idé, men har man en konfliktfylld relation och inte är överens om hur pengar ska hanteras är det bättre att ta hjälp av en oberoende person.
Det finns också stöd som samhället kan ge, som möjligheten att ansöka om god man. Att ha en god man är, till skillnad från förvaltare, frivilligt men för att ha rätt till en god man måste man ha ett tydligt behov. Det är tingsrätten som beslutar om huruvida behovet är tillräckligt och i de fall ansökan beviljas kan den gode mannen bland annat finnas där för att ansöka om bostadsbidrag, överklaga myndighetsbeslut och ta hand om ekonomin.
– Om man inte klarar av att sköta sin ekonomi utan hamnar i allvarliga situationer och känner stor press över det kan det vara viktigt med en god man. Det är mycket bättre att acceptera att det här är ett problem och att man känner att man tar ansvar för att man inte kan hantera det. Att vara vuxen handlar ju om att ta ansvar, och att ta ansvar för sin funktionsnedsättning innebär att be om hjälp för det man inte kan hantera själv, säger Katarina A Sörngård.
Om man skulle fastna i negativa tankar eller föreställningen att andra jämnåriga klarar av något man själv upplever som utmanande, understryker Katarina A Sörngård vikten av att vara rättvis mot sig själv.
– Man har ju ett annat utgångsläge om man har en NPF-diagnos. Det är inte rättvist att jämföra sig med de som inte har det. Man måste vara snäll mot sig själv. ●
Börja tidigt
Prata ekonomi med barnen i god tid och ge dem en begränsad summa pengar att ta ansvar för – och som ska räcka. Definiera väl vad pengarna ska räcka till, och var realistisk. Ge inte pengar så fort barnet ber om det, visa att pengar tar slut. “Det kommer kanske inte att vara lätt, men har man inte tränat alls och är omedveten om det här blir det ju ännu svårare”, säger Katarina A Sörngård.
Var inte dömande
Närma dig ämnet pengar med öppenhet och utan att vara dömande. Genom att ställa frågor och lyssna på den unges tankar kring ekonomi kan man enligt Katarina A Sörngård skapa en dialog och främja kritiskt tänkande kring ekonomiska beslut. “Var inte kritiserande, vilket ju är jättelätt som förälder. Fråga i stället hur det går med ekonomin, hur den unge känner inför pengar och hur hen tycker att det funkar.”
Ibland funkar det inte
Hur det fungerar att ta hjälp av en förälder är väldigt individuellt. Det beror både på ungdomens svårigheter och hur relationen till föräldrarna ser ut. Ibland behöver det vara en annan person som hjälper till, någon som inte har en känslomässig relation till den unge men som det finns förtroende för. “Det är som när man ska övningsköra med sitt barn. Har man en ansträngd relation, så går det nästan inte att övningsköra tillsammans. Har man en lugn relation och kan reglera sig själv som förälder och barnet också kan det, då kan det gå bra“, säger Katarina A Sörngård. ●
Katarina A SörngårdsNär Fanny Elmgren flyttade hemifrån som 21-åring, uppskattade hon tystnaden och friheten. Samtidigt kändes det läskigt med ansvar för hem och räkningar, att hon nu förväntades vara vuxen på riktigt. Inför första flytten tipsar hon om veckoplanering, smarta inköp och berättar om det värdefulla stödet från föräldrarna
När Fanny Elmgren var 21 år flyttade hon hemifrån. En tid hade passerat sedan studenten, hon hade jobbat ett och ett halvt år inom restaurang och kände att det var dags. Att bo hemma och arbeta samtidigt hade skapat möjlighet att spara pengar inför flytten, till en hyresetta nära familjen i Växjö:
– Att få vara själv i tystnad var så skönt. Det var bekvämt att bo hemma, men jag ville ha mer tid för mig själv. I den åldern orkar man inte heller höra på tjat. Första tiden i min lilla lägenhet kände jag: Äntligen. Nu är det bara jag, ingen annan. När jag bodde med mina föräldrar gick det aldrig att vara helt ifred, eftersom jag kunde höra dem prata utanför mitt rum. Då längtade jag efter tystnad.
Frihet och ansvar
Fanny fick sin autismdiagnos ett år före flytten. Hon har tagit hjälp av sina föräldrar med allt hon upplever extra utmanande, som ekonomi och planering.
– I samband med flytten kände jag mig nojig inför hela ansvaret för hem, matlagning, städning och räkningar. Att jag förväntades vara vuxen på riktigt. Samtidigt
upplevde jag stor frihet och efter flytten blev rutinerna lättare med tiden. Mina föräldrar pushade mig och påminde mig alltid om att ta en sak i taget. Alla tycker nog att det är läskigt att flytta hemifrån, även om man som jag har familjen nära.
Våga testa dina vingar, var inte rädd. Tiden som följde tätt inpå flyttlasset kändes jobbig och utmattande:
– Mamma är den som fått kämpa mest med mig, hon är envis och har alltid sagt att rutiner och planering hjälper. Till en början var allt konstigt och ovanligt men allting blir bra, så länge jag planerar. Oftast tycker jag det är väldigt skönt att komma hem och vara ensam, där ingen stör mig. Andra dagar kan jag vara social och babbla på tills folk blir galna. Blir det för tyst, sätter jag på tv:n för bakgrundsljud.
Värdefull veckoplanering
Hon vill egentligen få alla måsten överstökade snabbt, för att slippa tänka på allt som ska göras. Hennes whiteboardtavla i köket med veckoplaneringen hjälper Fanny att inte bli överbelastad:
–Behövs det städas, handlas, lagas mat, diskas eller tvättas? Jag planerar en sak varje dag, annars blir jag slutkörd. Veckoschemat hjälper mig att komma till ro, jag behöver mycket förberedelse. Är jag för trött för tvätt, flyttar jag uppgiften till en annan dag – men jag vill alltid få veckans uppgifter utförda.
Inför flytten planerade Fanny en budget tillsammans med föräldrarna.
– Nya möbler och inredning kostar, utöver hyra och räkningar. Mamma var även tjatmaja om pengar, vilket jag förstår. Jag övertygades att bli sparsam, annars blir det jobbigt om det skulle krisa. Ekonomi är fortfarande den tuffaste utmaningen. När jag har pengar kan jag bli impulsiv och shoppa, men jag har blivit bättre på ekonomi och vet att jag först behöver betala hyra, räkningar och mat.
”Bara ingen granne stör mig”
Fanny sökte mycket inredningsinspiration på nätet inför flytten:
Text: Caroline Jonsson ● Foto: Privatom att flytta hemifrån:
I samband med flytten kände jag mig nojig inför hela ansvaret för hem, matlagning, städning och räkningar.
– Jag frågade mig själv vad jag verkligen ville ha i mitt drömhem. Det var roligt att experimentera i min lilla etta. Robotdammsugaren som jag döpt till Rufus har varit bästa köpet till hemmet. När jag går till jobbet sätter jag på dammsugaren, så gör den jobbet åt mig när jag är borta.
Hon störs inte av grannljud, så länge ingen knackar på hennes dörr:
– Hockeykillarna intill kunde ha fest, men folk får göra som de vill. Bara ingen granne stör mig.
Det är slöseri med energi att bli en människa som stör sig på oväsen. Jag försöker låsa ute alla intryck och vara i min atmosfär. Ibland lyssnar jag på musik eller kollar på film så jag släpper allt utanför.
Fanny är 26 år i dag och arbetar som undersköterska sedan några år. Med en stabil inkomst fick hon nyligen möjlighet att köpa sin första bostadsrätt. Livets andra flytt blev annorlunda:
– För ett halvår sedan köpte jag en något större lägenhet. Nackdelen är lånen som ska betalas till banken, men man kan inte ha all lycka hela tiden.
Det var lika jobbigt med själva flytten, men jag anpassade mig snabbare till förändringen och rutinerna. Här får jag göra nästan vad jag vill, som att måla om.
Jag får ofta komplimanger för mitt hem, jag älskar rosa och beige vilket syns i min inredning. När jag får gäster vet man: Här bor Fanny. ●
1. Planera inredning: Välj saker som gör att just du känner dig välkommen hem.
2. Planera matbudget: Utöver hyra och räkningar, bestäm hur mycket maten får kosta. Ta hjälp. Håll koll på matrabatter, billiga basvaror kan du köpa mycket av.
3. Lappa & markera: Skriv innehållet tydligt på produkter som rengöringsmedel och matförpackningar, då blandar du aldrig ihop. Handskrivna lappar ser dessutom trevligt ut.
4. Köp olika tvättkorgar anpassade efter färg och gradantal.
5. Köp en robotdammsugare och whiteboardtavla/veckokalender.
Thomas Sundvall, 24 år, är född och uppvuxen i Kolmården. De första åren i skolan var ljusa, han tyckte om och hade lätt för att lära sig. Men i fjärde klass, då han bytte skola, blev omställningarna svåra att anpassa sig till och Thomas började må dåligt. På höstlovet i sjuan kraschade Thomas psykiskt.
– Jag gick ner i en jättedjup depression. Sedan dess har jag inte kunnat gå mer än kanske 25 procent. Jag har varit hemmasittare väldigt länge, berättar han.
Fick sin diagnos
14 år gammal fick Thomas till slut en autismdiagnos. Han beskriver framför allt sina svårigheter med att osäkerhet och otydlighet skapar ångest och oro och att han snabbt blir dränerad om intrycken blir för många.
– Jag är väldigt blyg också och har svårt att inleda konversationer. Jag behöver en
motor i en konversation.
När Thomas Sundvall skulle sluta nian fick han tenta av en mängd ämnen för att kunna få gymnasiebehörighet. Han kom in på en gymnasieklass speciellt riktad till personer med autism, med mindre klasser och mindre spring mellan lektionerna. Men eleverna läste fortfarande många ämnen samtidigt och under det andra året på gymnasiet, efter en tids kämpande, fick Thomas dispens att läsa gymnasieämnen på komvux i stället för att ha möjlighet att studera på egen hand och i lägre takt. Studiemässigt fungerade det, Thomas gjorde det han skulle, han kom in en gång i veckan och skrev prov. Men han mådde allt sämre.
– Det gjorde inte mitt mående bättre av att vara helt själv och bara träffa familjen. Det blev destruktivt. Jag tror att man behöver interaktioner, även om man tror att man inte vill, säger han.
Mamma föreslog folkhögskola
Thomas Sundvalls mamma hade hört att folkhögskolor kunde vara ett bra alternativ för personer som inte har funnit sin plats i grundskolan. En bekants barn, med liknande problem som Thomas, hade gått på Fellingsbro folkhögskola i Örebro län, två timmar hemifrån Kolmården. Thomas mamma började lite försiktigt att tjata på sin son att söka in. Thomas var minst sagt skeptisk.
– Jag tycker ju att det är lätt att skriva prov och göra läxor, men på folkhögskola har man ju inget av det. Dessutom var det en läskig tanke att behöva flytta dit.
Vid det laget hade Thomas nästan gett upp tanken på att få sina gymnasiebetyg för att kunna uppnå det han ville – utbilda sig till arkeolog. Han tyckte att han hade provat allt och att han hade fått all tillgänglig hjälp.
– Men så tänkte jag också att min
Thomas Sundvall ville inte gå ut, han kände hopplöshet inför framtiden. När han fann folkhögskolan vände livet. ˮDet jag hade drömt om och saknat så länge, det bara komˮ, säger han. Text: Johanna Aggestam ● Foto: Privatsituation inte var hållbar och att jag ju i alla fall kunde prova.
Gav det en chans
Hösten 2021 började Thomas Sundvall på en tvåårig allmän kurs på Fellingsbro folkhögskola, i syfte att få sina gymnasiebetyg.
– Till en början var min inställning att det kommer vara precis som med allting annat, att jag bara kommer försöka få det här överstökat. Absurt nog kändes det mer rimligt att sitta längst bak och inte prata med någon i två år än att faktiskt få vänner.
Thomas hade vid det laget inte haft vänner på fem år. Första dagen möttes han av trevliga och välkomnande lärare och elever. Aktiviteter för att knyta an och finna gemenskap upplevde han stod högst på agendan.
– Det var jätteviktigt för mig, eftersom
Lärarna är inte där främst för att lära ut, utan för att hjälpa eleverna att lära sig av och med varandra. Det tyckte jag var ett jättehäftigt sätt att lära sig på.
det är lättast att knyta an till människor i början. Skulle man ha behövt på egen hand gå och sätta sig vid ett bord och ta initiativ hade jag inte gjort det, då hade jag bara suttit för mig själv.
Thomas hittade redan under de första veckorna ett flertal vänner, som han nu ser som vänner för livet.
– Det var en chock, det var fantastiskt och extatiskt. Det jag hade drömt om och saknat så länge, det bara kom. Allt blev roligare och jag fick ny motivation till att plugga, eftersom jag plötsligt gick mot ett mål, berättar han.
Gemenskapen betyder allt Att folkhögskolan var annorlunda än det Thomas dittills hade upplevt var tydligt från dag ett. Fokus på gemenskap och samspel mellan eleverna var det sammanhållande kittet.
– Man har liksom inget annat val än att
bli del av den gemenskapen. Även om jag inte ville något hellre än att vara del av en gemenskap, så hade jag ändå valt att undvika det om jag hade kunnat.
Även om Thomas kom till Fellingsbro med det huvudsakliga målet att få en gymnasieutbildning, så tycker han att den viktigaste effekten är att han har utvecklats socialt. Förutom fokuset på gemenskap trycker han också på vikten av en annorlunda pedagogik.
– Lärarna är inte där främst för att lära ut, utan för att hjälpa eleverna att lära sig av och med varandra. Det tyckte jag var ett jättehäftigt sätt att lära sig på.
Vid avslutningen höll Thomas Sundvall tal inför hela skolan. Han fick stående ovationer, uppskattande ord från skolkamrater och lärare och meddelanden från föräldrar som tackade för att han ingjutit nytt hopp i familjen.
– Jag visste inte om jag var kapabel att hålla tal, men jag ville göra något stort som tack och det blir väl inte större än så. Mitt liv hade inte förändrats om jag inte hade gått på Fellingsbro, säger Thomas.
Efter en festivalfylld sommar har Thomas nyligen flyttat ihop med sin flickvän i Söderhamn. Under hösten påbörjar han en minst treårig arkeologutbildning i Uppsala, hans dröm sedan 11 års ålder.
– Det var när jag började på Fellingsbro som jag tänkte att drömmen faktiskt kan bli verklighet. Det känns jättekul att kunna ta det första steget och förverkliga den drömmen nu.
Thomas tror och hoppas att sättet man studerar på universitetet passar honom, i det att man läser en kurs i taget och arbetar mycket individuellt. Från Fellingsbro tar han också med sig nya studietekniker och känslan av att se det positiva med grupparbeten.
– Jag har fått en helt annan syn på hur roligt det faktiskt kan vara om man samarbetar på rätt sätt.
Vad skulle du vilja säga till andra som är i det läget som du var innan du började på Fellingsbro?
– Sluta aldrig hoppas. Oavsett hur mörk situationen känns just nu så kan ljuspunkten alltid finnas runt hörnet. Man vet inte runt vilket hörn, men om man aldrig ens försöker, så kommer man kanske aldrig hitta det. ●
För många med en neuropsykiatrisk diagnos är skolåren en kamp, såväl betygsmässigt som socialt. Då kan folkhögskolan vara en alternativ väg, den är frivillig och saknar både läroplaner och betyg.
Vad är en folkhögskola?
De första folkhögskolorna etablerades redan 1868, när stora delar av befolkningen stängdes ute från utbildningsväsendet. Sedan dess har folkhögskolan fungerat som ett komplement till det traditionella utbildningssystemet.
Folkhögskolan riktar sig till personer över 18 år och deltagande i utbildningar och kurser är frivilligt. Kurserna står också fria från både centrala läroplaner och den kommunala vuxenutbildningen och kursinnehåll formas efter deltagarnas behov och förutsättningar. Många folkhögskolor erbjuder anpassad undervisning, socialt stöd och en tillgänglig miljö som en väg till personlig utveckling och fortsatta studier.
Syftet med folkbildning
Statens syfte med att stödja folkbildningen, det vill säga ge medel för bildning och utbildning för vuxna, är bland annat att främja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin. Syftet är också att fler ska kunna påverka sin livssituation och få möjlighet att delta i samhällsutvecklingen, och att utbildningsklyftor ska utjämnas.
Folkhögskolan är den form av vuxenutbildning som har flest deltagare
med funktionsnedsättning. I en rapport från 2022, inom ramen för Föreningen för folkbildningsforsknings projekt Praktiknära forskning, framgår det att 41 procent av de som läste allmän kurs på gymnasienivå under 2020 hade någon funktionsnedsättning. Deltagare med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning är den största gruppen på just allmän kurs, som främst riktar sig till dem som saknar fullständig gymnasieutbildning.
Kursformerna på folkhögskola
Alla folkhögskolor erbjuder det som heter allmän kurs, där deltagaren kan komplettera sina gymnasiebetyg. Vissa folkhögskolor har även en variant av allmän kurs som är anpassad för deltagare i behov av en lugn studiemiljö med tydlig struktur. Kursernas innehåll och längd anpassas efter deltagarnas förkunskaper och ambitioner och den deltagare som blir klar med kursen kan studera vidare vid yrkeshögskola, högskola eller universitet.
Utöver allmän kurs finns en stor mängd yrkesutbildningar och så kallade särskilda kurser, för den som vill fördjupa sig i ett visst intresse. Vissa särskilda kurser går att läsa på distans och det finns även korta kurser, ofta ett par veckor under sommaren.
FOLKHÖGSKOLAN I SIFFROR
• Det finns 155 olika folkhögskolor och en försöksverksamhet i Sverige.
• Drygt hälften av folkhögskolorna har verksamhet på en eller flera filialer, totalt finns 173 filialer.
• Av folkhögskolorna drivs 113 av idéburna organisationer, och resten av regioner.
• Cirka 58 000 unika deltagare per år i långa kurser.
• Cirka 25 000 deltagare per år på korta kurser.
Källa: Folkbildningsrådet
Text: Johanna Aggestam ● Illustration: Pernilla FörnesHÄR KAN DU SÖKA MER INFORMATION OM OLIKA FOLKHÖGSKOLOR, VAR DE FINNS OCH VILKA KURSER DE HAR: >> folkhogskola.nu/sok-skolor
Ett urval av allmänna kurser och särskilda kurser med NPF-profil:
Fellingsbro folkhögskola
Fellingsbro folkhögskola i Örebro län har en profil inom funktionsvariation och språk. De har kurser och utbildningar för personer med funktionsvariation, men även yrkesutbildningar där man kommer att jobba med personer med funktionsvariation.
>> fellingsbro.fhsk.se
Fristads folkhögskola
Fristads folkhögskola utanför Borås har allmän kurs för personer inom autismspektrat, en variant som är särskilt anpassad för deltagare i behov av en lugn studiemiljö, tydlig struktur och möjlighet att studera utifrån egna förutsättningar.
>> fristads.fhsk.se
Gotlands folkhögskola
Den allmänna kursen Enter på Gotlands folkhögskola riktar sig i första hand till personer med diagnos inom autismspektrumtillstånd och som är folkbokförda på Gotland. På Enter läser man färre ämnen i ett lugnare tempo och med mer personalstöd. Är man intresserad av programmering, kan man välja programmeringsprofil.
>> gotlandsfolkhogskola.se
Marieborg folkhögskola
Marieborg folkhögskola i Norrköping har en allmän kurs som heter Tema TAKT – allmän kurs NPF, en kurs på gymnasienivå motsvarande år ett och två. Där studerar man i mindre grupper och har tillgång till förstärkt pedagogiskt stöd och anpassad studietakt. Kursen kan också fungera som en ingång till andra behörighetsgivande kurser på folkhögskolan.
>> marieborg.org
Sundsgårdens folkhögskola
Teater för mig är en ettårig kurs på Sundsgårdens folkhögskola i Skåne. Den vänder sig i första hand, men inte enbart, till personer med NPF utan intellektuell funktionsvariation.
>> sundsgarden.se
Södra Vätterbygdens folkhögskola
Södra Vätterbygdens folkhögskola i Jönköping har allmän kurs på olika studienivåer. Utöver Allmän kurs A, B och C som motsvarar gymnasiets tre år finns en gren för studerande med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, Allmän kurs D. På Allmän kurs D läser man i en klass vars studiemiljö är anpassad efter funktionsvariationen och där det ges utrymme för extra stöd under schemalagda studieverkstäder. Deltagaren läser olika ämnen för att få behörighet till yrkeshögskola eller universitet, och andra valbara kurser för att träna förmågan att delta i samhällsgemenskapen.
>> svf.fhsk.se
Valla folkhögskola
Valla folkhögskola i Linköping har en särskild kurs “för vuxna med kognitiv funktionsnedsättning”, som heter STUDS. Det är en ettårig kurs som i första hand vänder sig till studerande med en neuropsykiatrisk funktionsvariation. Kursen ger inga gymnasiebehörigheter, utan ger i stället de studerande ”chansen att mogna och stärka sig inför arbetsliv och kommande utmaningar i vuxenlivet”. STUDS står för stimulans, trivsel, utveckling, dramatisering och studieresa.
>> valla.nu
Ågesta folkhögskola
Ågesta folkhögskola ligger nära centrala Stockholm och har konstnärlig och musikalisk profil. De har en arbetslivskurs för personer med en autismspektrumdiagnos (stödbehov 1). Utöver arbetslivet har kursen fokus på personlig utveckling, kommunikation, kunskap om autism, hälsa och stresshantering. I kursen ingår studiebesök samt fyra veckors praktik.
>> agesta.nu
Ålsta folkhögskola
Ålsta folkhögskola i Västernorrland erbjuder en anpassad undervisning, socialt stöd och en tillgänglig miljö för deltagare med olika NPF-diagnoser vid allmän kurs.
>> rvn.se/sv/Folkhogskolor/Alsta-Folkhogskola
När Noah Arvidsson var familjehemsplacerad levde hon dag för dag utan möjlighet att planera för framtiden. Socialtjänsten hade inte tid för drömmar, beslut kunde rivas upp närsomhelst och Noah var hela tiden beredd på att behöva omplaceras.
Unga med NPF är överrepresenterade inom samhällsvården, samtidigt som kunskapsluckorna är stora. Ung Dialog är ett arvsfondsprojekt som ska utveckla metoder för att öka dessa ungdomars delaktighet och förbättra deras livskvalitet. Noah Arvidsson, 23, är en av projektets experter och hon utgår från egen erfarenhet när hon föreläser för familjehem, blivande socionomer eller andra professionella.
– Jag hade 24 handläggare under fyra år, vilket innebar många olika typer av bemötanden från många olika personer. När jag föreläser utgår jag från barnperspektivet och vad som var viktigt för mig i mötet med socialtjänsten. Framför allt handlar det om att hålla löften, vara tydlig i sin kommunikation och transparent när man inte vet svaret på en fråga. Att som barn i samhällsvård få vara delaktig i besluten är avgörande för känslan av att ha en egen röst, konstaterar Noah Arvidsson.
När Noah ser tillbaka på sin barndom är känslan av ensamhet stark, liksom upplevelsen av att som alltför ung behövt axla vuxenansvar. Noah blev familjehemsplacerad på sin 17-årsdag och det var först därefter som hon fick sina diagnoser adhd och autism. Dessförinnan led hon av social fobi, något hon nu förstår berodde
på avsaknaden av en stabil grund och rätt stöd i skolan. Att övervinna rädslan och våga föreläsa om sina erfarenheter inför hundratals människor har betytt mycket för hennes personliga utveckling.
Redan när Noah var i sjuårsåldern fanns tydliga tecken på att allt inte stod rätt till hemma. Hon kom ofta till skolan i smutsiga och trasiga kläder i fel storlek och de frekventa vredesutbrotten sågs som problembeteenden som ingen gick till botten med. Länge präglades Noahs bild av sig själv som liten av skuld, skam och känslan av att vara ett ”problembarn”. Hon har ägnat tid åt att lägga barndomens pusselbitar på plats i ljuset av det hon vet i dag, och numer ser hon på sig själv med förstående blick.
– I dag vet jag att jag gjorde så gott jag kunde med de förutsättningar jag hade. När jag tittar tillbaka på tiden innan jag fick mina diagnoser, och innan jag förstod vad vuxenvärlden borde ha haft för roll i mitt liv som barn, tänkte jag väldigt negativt om mig själv. Jag trodde att det var mitt fel att jag inte fick stöd, nu ser jag att jag gjorde tusen försök att få hjälp men att de aldrig fick gehör.
Noah menar att hennes familjehem haft en avgörande betydelse för den vändning som hennes liv tog, eftersom de fick henne att känna sig älskad, respekterad och trygg. Noah säger att hon är medveten
om att hon hade tur: ”när man har en kaosartad bakgrund och inte vet vad som är normalt blir man väldigt godtrogen”.
– De hade lätt kunnat lura mig med att säga att du får tre mål mat om dagen, så länge du lagar maten till hela familjen. Om ”soc” sen hade frågat hur jag hade det hos familjehemmet hade jag skrikit att det var fantastiskt. Men nu gjorde de inte så, tack och lov. Utan familjehemmet hade jag inte vetat om mina rättigheter.
Läker genom att hjälpa
Genom sitt engagemang i frågor som rör kopplingar mellan NPF och samhällsvård har Noah fått upp ögonen för samband hon inte tidigare reflekterat över. I kontakten med andra experter inom Ung Dialog förstår hon sig själv bättre och ser att hon kan bidra med värdefulla perspektiv som kan förbättra livet för barn och unga med NPF som befinner sig i samhällsvård.
– Jag ser mig själv i många av de som är placerade i dag och att kunna hjälpa dem blir ett sätt för mig att läka. Jag hoppas kunna bidra med tips och råd – och framför allt hopp om en bättre framtid. När jag själv var i samhällsvård hade jag aldrig möjlighet att planera för framtiden, fokus var alltid på att klara av tillvaron just nu. Jag visste ju att det där skyddsnätet i form av stöttande föräldrar inte
Text & foto: Nicole Kling ●Noah har tecknat omslaget till podden På egna ben, och förklarar att hon valde att ha med en soppåse i bilden eftersom unga i samhällsvård ofta behöver packa ihop alla sina ägodelar i soppåsar när de flyttar mellan olika placeringar eller när de ska flytta hemifrån.
Jag kan inte ändra hur det blev för mig, men jag kan vara med och påverka hur det blir för ungdomar som är i samhällsvård i dag. Framför allt vill jag bidra med hopp om att livet kan bli bra.
fanns där för mig, och så fort jag tänkte på framtiden kände jag bara stress, berättar Noah Arvidsson.
Det var först när Noahs familjehemsplacering upphörde och hon inte längre var beroende av socialtjänstens bedömningar som hon började våga fantisera om livet längre fram. Hon insåg att hon var kapabel att ta hand om sig själv och att hon inte längre behövde vara ständigt beredd på att bli omplacerad.
– När jag var i samhällsvård var ett år en evighet – på den tiden kunde allt förändras, vad som helst kunde hända och jag kunde förlora allt igen. Nu känns ett år som en kort tid som går att planera för. Jag märker att hopp om framtiden gör att jag läker i nuet, att det finns en anledning för mig att fortsätta kämpa, säger Noah Arvidsson, som drömmer om att utbilda sig till sjuksköterska.
Noah pluggar nu upp sina gymnasiebetyg och planerar att göra högskoleprovet i höst, målet är att arbeta som sjuksköterska på en långtidsintensivavdelning för barn. Hon är även engagerad i en rad föreningar som på olika sätt jobbar för barn och ungas rättigheter, och arbetar extra som kolloledare på LSS-läger i Stockholm stads regi.
I dag ser Noah ljust på framtiden. Hon och ungdomskärleken är sambos och har nyligen adopterat två vanvårdade kattungar, Irma och Boo. Dessutom sitter Noah med i styrelsen för den nya ungdomssektionen Attention Ung som tar vid där det treåriga arvsfondsprojektet Ung Dialog slutar.
– Jag kan inte ändra hur det blev för mig, men jag kan vara med och påverka hur det blir för ungdomar som är i samhällsvård i dag. Framför allt vill jag bidra med hopp om att livet kan bli bra, avslutar hon.
Arvsfondsprojektet Ung dialog startades i juni 2020 av Riksförbundet Attention med syftet att placerade barn och ungdomar med NPF ska bli mer delaktiga, få ett ökat inflytande och bättre livskvalitet när de vårdas utanför hemmet. Projektet pågår till och med oktober 2023, därefter fortsätter arbetet med fokus på unga i den nya organisationen Attention Ung.
»» Läs intervju med projektledare Fanny Eklund på sid 29
TILDA BOISEN:
Om lillebror inte skrikit hade Tilda Boisen, 18, med stor sannolikhet varit död i dag. Tillsammans med mamma Frida Boisen, ger hon nu ut ”Aldrig släppa taget” där vägen upp ur den mörka psykiska ohälsan skildras.
– Jag hoppas att den här boken kan hjälpa andra som mår dåligt, visa dem att det kan finnas ljus och hopp, säger Tilda.
Ihallen hemma i familjen Boisen/ Johanssons våning står en studentskylt lutad mot en av väggarna. På bilden en glad och förväntansfull treåring i rosa stickad hatt som pryds av en blomma. Det är ett tidigt foto på Tilda Boisen där det nästan går att ta på hennes livsglädje och upptäckarlust.
– Det var alltid full rulle när Tilda var liten. Hon var så framåt och nyfiken. I skolan beskrev de henne som en person med stort hjärta och ledaregenskaper, skinn på näsan så det räckte och blev över. Betygen var mestadels A:n och B:n, berättar Frida Boisen.
– Sedan, under flera år… Det var ingen självklarhet att vi skulle få ha kvar henne, att hon skulle orka bli myndig.
Utlösande faktorn
Livet tog en svår och plågsam vändning för den nu snart 19-åriga Tilda. Som ung drabbas Tilda av intensiv smärta. Hon tvingas inledningsvis operera ett knä och den älskade handbollen var ett minne blott. Men det stannar inte där. Det onda har satt sig i kroppen på Tilda. Läkarna står maktlösa och kan varken förklara vad som sker eller vad som skulle kunna vara en eventuell hjälp. En av dropparna som får bägaren att till slut rinna över och skickar ner Tilda i förtvivlan är när en chefsdoktor kallt konstaterar att: ”Du får nog förbereda dig på att ha det så där resten av livet”. Tilda vänder tröstlösheten mer och mer inåt, det övergår i självhat.
Depressionen var ett faktum Pandemin, som inleds 2020, blir en mardröm. För mamma Frida är det tydligt att Tilda har gått in i en depression. Den glada, livfulla tjejen är ett minne blott. Dottern har nu svårt att komma upp på morgnarna, orkar inte gå till skolan, ilska är det främsta kommunikationsredskapet och de en gång så fina betygen rasar. Efter ett vredesutbrott där Tilda vid en frukostdiskussion krossar en av familjens köksstolar i hårdplast mot golvet ringer Frida psykakuten.
– Det kom som en blixt från klar himmel, gick från noll till hundra på ingen tid alls. Sedan skrek Tilda att hon inte orkade leva längre. Det skrämde mig oerhört. Det gick inte att blunda för, säger Frida Boisen som tidigare givit ut ”Berätta aldrig det här” om sin egen mors självmord.
– Min make Lars som under studietiden också jobbade inom psykvården sa: ”Älskling, det här är någonting mer än enbart tonårstrots, det här är allvar.”
Responsen från psykakuten blir inte den förväntade. I stället för hjälp, eller i minsta fall råd och tips, blir svaret att det inte finns någonting de kan göra. Och tillägger att det kommer dröja månader innan det kan bli aktuellt för Tilda att få en tid på BUP.
En mardrömslik karusell inleds. Tilda och familjen slussas runt under vad som till synes är Kafkaliknande omständigheter. BUP
och BUMM bollar dem mellan sig. Ingen verkar höra deras vädjan. Instans efter instans hänvisar vidare. Under de nio månader som förflyter sjunker Tilda allt djupare, hennes psykiska mående allt sämre.
– Det kändes verkligen som att ingen lyssnade på mig. Att ingen i hela världen förstod. Jag var ensam med all skit, allt mörker. Jag såg inget ljus, berättar hon.
Samtidigt blir förhållandena i hemmet stadigt allt sämre. Den plågsamma väntan eskalerar känslorna och under perioder är det i princip omöjligt för föräldrarna att ha ett samtal med dottern utan att det slutar i bråk och skrik. Avståndet dem emellan ökar.
Katastrofen närmar sig
Allt kulminerar i början av januari 2021 på ett sätt som kunde slutat i ren katastrof. Dottern och hennes vänner har varit ute på en ”försenad nyårsfest”. När Tilda kommer hem är hon uppenbart berusad och rejält sur för att en killkompis inte får sova över. Tidigare på kvällen har Frida av en vän blivit uppmärksammad på ett klipp på webben där dottern sitter i sitt fönster och tjuvröker. Benen dinglar utanför fasaden och avståndet ner till gatan är långt nog att bli ödesdigert om olyckan skulle vara framme.
Diskussionen om alkoholen bestämmer Frida och pappa Lars sig för att ta med Tilda i morgon, när hon nyktrat till. Men
Det kom som en blixt från klar himmel, gick från noll till hundra på ingen tid alls. Sedan skrek Tilda att hon inte orkade leva längre. Det skrämde mig oerhört
– Mamma Frida Boisen
Tilda blev till slut utredd och visade sig ha både adhd och EIPS. I juni tog Tilda studenten och ser på framtiden med tillförsikt.
vill ändå varna dottern för att sitta på fönsterblecket, särskilt nu när hon är påverkad. Frida går in till Tilda i hennes rum för att be henne vara försiktig. Situationen eskalerar snabbt. Dottern blir aggressiv, knuffar ner sin mamma på sängen, försöker slita av henne tröjan. Känslorna är ilskna och högljudda. Pappa Lars och lillebror Arvid kommer springande från vardagsrummet.
– Det blev för mycket. Jag ville inte vara kvar där. Det kändes som att alla var emot mig. Jag ville bara försvinna, berättar Tilda.
Kastar sig ut genom fönstret Lillebror upptäcker det först:
– Mamma hon hoppar!
Tilda dyker ut genom fönstret med huvudet före. Men Arvids skrik gör att pappa Lars hinner reagera. Han får tag på dotterns ben i höjd med anklarna och lyckas hålla fast, sedan dra henne tillbaka in i lägenheten. Ambulans och polis anländer. Tilda får till slut tillbringa flera dygn på Maria ungdom. Det har konstaterats att hon har droger i kroppen.
– Det kändes som att jag svikit alla. Min lillebror, min mamma, min pappa. Jag ville bara försvinna. Benzon som jag hade i blodet var verkligen en engångsföreteelse, det är verkligen ingenting jag håller på med i dag.
Nu gnisslar vårdmaskineriet långsamt igång. Men när hjälpen på allvar väl
kommer har det gått över ett och ett halvt år sedan Fridas första vädjan för sin dotter.
Nu kom vändningen
På ett kusligt sätt blir Tildas försök att hoppa mot döden vändningen. Det är på hennes initiativ boken ”Aldrig släppa taget” kommit till. Det är en skildring av hur det är att vara ung och inte kunna hantera sitt eget mående, hur det är att vara förälder och inte nå fram till den man älskar mest. Arbetet med boken har fört mor och dotter närmare varandra.
–
Jag har lärt mig sedan jag var liten att det är viktigt att berätta. Att tystnaden kan vara farlig. Vi måste prata för att få till förändring. Jag vill att färre, ingen, ska behöva må dåligt, säger Tilda.
Mottagandet av ”Aldrig släppa taget” har varit odelat positivt.
Och Frida och Tilda har även startat podden ”Berätta alltid det här” som snabbt blivit populär. Där tar mor och dotter upp psykiskt mående och vägen till att må bättre.
När det gäller barn, eller vuxna som mår dåligt, finns inte tid att sitta och vänta några år till. Jag tycker det är så viktigt att Tildas röst får ta plats. Att tonåringar som går igenom samma sak får möjligheten att känna igen sig i hennes röst. Den är stark och viktig, säger Frida och ler mot sin dotter. ●
UTLOTTNING AV BOKEN:
Vill du läsa boken? Vi lottar ut tio exemplar.
»» Mejla senast 1 oktober till: kansliet@attention.se
Vinnare meddelas via mejl.
Frida och Tilda har även startat podden ”Berätta alltid det här”. Där tar mot och dotter upp psykiskt mående och vägen till att må bättre.
Daglig verksamhet på dina villkor
Söker du daglig verksamhet? Hos oss på SOLOM i Sollentuna finns mycket att välja mellan, bland annat två specialiserade autismverksamheter. Läs mer och se filmer på www.solom.se/dv
När man lämnar barndomen bakom sig och träder in i vuxenlivet kan det bli tydligt att det sociala är svårt. Det finns inga ”hjälp-jag” kvar i bakgrunden, de uppstyrda aktiviteterna och lekarna avtar och plötsligt ska man bygga upp sin egen sociala gemenskap. Vincent, Jessika och Jenny har alla tre varit där. I den här artikeln berättar de var och en om vad de tyckt varit utmanande samt vad som hjälpt dem till ett mer socialt liv.
VINCENT RANKILA
Vad heter du, hur gammal är du och vilka diagnoser har du?
– Jag heter Vincent Rankila, 26 år, adhd.
Är det viktigt för dig att ingå i en social gemenskap?
– Ja, det betyder mycket för mig att vara med vänner och göra mina hobbys.
Tycker du att det sociala har varit enkelt?
– Under vissa perioder i mitt liv har det sociala kommit naturligt. Min adhd gör mig väldigt extrovert i många situationer. Jag har oftast inga problem att prata med nya människor.
Om inte – vad är utmanande?
– Vid sidan av min adhd så har jag också vissa autistiska drag. Det gör att jag plötsligt i vissa sociala situationer kan bli väldigt
obekväm. Då känns det som ett krig i mig själv. Min adhd vill att jag ska träffa människor och vara utåtriktad. Medan andra delar av mig själv är väldigt restriktiv och introvert på vissa sätt.
Har du vänner och en social gemenskap i dag? Hur gjorde du för att hitta dem?
– Jag umgås mycket med mina syskon. Jag har också träffat en del vänner via olika hobbyaktiviteter jag håller på med. Det är ju kul, men tyvärr så sker mina hobbys mest på distans. Det är dessutom få av dessa vänner som bor i samma stad som jag. Jag skulle önska mig mer regelbunden fysisk kontakt.
Vad gör du på fritiden?
– Jag målar, simmar, tränar och klättrar. Jag har också alltid spelat mycket datorspel och har därför naturligt träffat mycket människor via det.
Kan du ge något tips till andra unga med NPF som gärna vill hitta sin plats, men inte riktigt lyckas?
– Mitt största tips är att försöka gå utanför sin egen ”comfort zone” lite då och då för att kunna hitta nya sociala sammanhang. Hitta fysiska aktiviteter som gör att du måste träffa människor och lära känna dem. Jag tycker också datorspel och andra internetsammanhang är bra. Då kan du lära känna människor runt hela Sverige och världen. Där kan man ju öva lite på sociala interaktioner, så det blir lite lättare när du kanske vill försöka komma in i den fysiska världen. ●
Text: Nina Norén ● Foto: PrivatVad heter du, hur gammal är du, var bor du och vilka diagnoser har du?
– Jag heter Jenny, är 29 år och bor i Stockholm. Jag har Aspergers syndrom, och Developmental Coordination Disorder.
Är det viktigt för dig att ingå i en social gemenskap?
– Jag tycker absolut det är viktigt att ingå i en social gemenskap. Det är viktigt för hälsan, för återhämtning, för att lära sig ge och ta och förstå sociala koder. Det är även extra viktigt för att få hjälp, särskilt när samhällsnätet brister.
Tycker du att det sociala har varit enkelt eller svårt?
– Jag tycker inte riktigt att några vänner kommit riktigt naturligt, i alla fall inte djupa, seriösa vänskapsrelationer. Jag har varit väldigt extrem i mitt sätt, varit för ”på” eftersom jag ofta varit ensam, eller betett mig väldigt speciellt. Jag har dragit till mig märkliga personer ibland. Och jag har fått vänskaper att gå i kras genom mitt beteende. Antingen så att jag eller den andra personen ”gjort slut” som vänner. Jag har som tur är utvecklats med åren, och är därför lugnare i dag. Jag är inte perfekt, men jag blir bättre för varje dag gällande min personlighet.
Har du vänner och en social gemenskap i dag?
– Jag har en del bekanta och ytliga vänner.
Om inte – vad är utmanande?
– Det som är svårt är magkänslan, att lita på den. Jag har varit praktexempel på en duktig flicka. Det mitt värde har baserats på är vad jag gjort för andra, och inte hur jag är som person. Jag har
tvingat mig till saker jag inte vill och varit väldigt giftig mot mig själv för att andra ska bli nöjda. Även detta har jag lämnat bakom mig.
Kan du ge något tips till andra unga med NPF som gärna vill hitta sin plats, men inte riktigt lyckas?
– Jag har inte direkt några bättre tips än andra, men kanske att delta i föreningslivet, att ansöka om kontaktperson (som i min kommun är svårt att få) och att vara sig själv, men inte försöka för hårt så att det går fel.
– Jag tror att om man gör saker man tycker om, typ går på fotokurs, studerar något ämne på högskola/folkhögskola, går med i en förening eller liknande kan man hitta vänner som kan passa. Men energin måste ju också finnas där, och av egen erfarenhet kan det vara svårt att få hushållssysslor, vardagen och roliga aktiviteter att hinnas med samtidigt.●
JESSIKA SANDSTRÖM
Vad heter du, hur gammal är du och vilka diagnoser har du?
– Jag heter Jessika Sandström, 20 år och jag har diagnosen Autism.
Är det viktigt för dig att ingå i en social gemenskap?
– Ja, för mig är det viktigt att ingå i en social gemenskap. Att känna samhörighet på något sätt ger mycket och jag tror att de flesta människor mår bra av att känna sammanhang i till exempel en social gemenskap.
Tycker du att det sociala har varit enkelt eller svårt?
– Både ja och nej. När jag var yngre var det sociala enklare eftersom det ofta innebar bestämda lekar eller aktiviteter men jag minns att det sociala aldrig kommit naturligt för mig. Någonstans i mellanstadiet blev det svårare, jag behövde fortfarande leka lekar med regler eller ha bestämda aktiviteter för att trivas socialt. Men allt blev mycket friare och de flesta ville inte
leka längre. Under gymnasiet var det sociala som allra svårast. Framför allt mellan lektionerna, jag var osäker på hur man tog kontakt och hur man höll igång samtal. På min skola fanns det ett rum man kunde gå till om man behövde en lite lugnare miljö. Det var viktigt för mig och där kände jag att jag inte behövde tänka så mycket på hur jag skulle vara socialt.
Har du vänner och en social gemenskap i dag? Hur gjorde du för att hitta dem?
– I dag har jag några få vänner, båda gamla och nya som jag trivs bra med. Direkt efter gymnasiet hjälpte min mamma mig att hitta en daglig verksamhet. Nu har jag gått där i ett år och det har varit viktigt för min sociala gemenskap. Jag trivs med både personal och de andra deltagarna.
Vad gör du på fritiden?
– På fritiden brukar jag vara med min familj och min hund. På tisdagar spelar jag golf och när jag orkar brukar jag träffa vänner.
Kan du ge något tips till andra unga med NPF som gärna vill hitta sin plats, men inte riktigt lyckas?
– Mina tips till andra är att försöka hitta sammanhang som man trivs i till exempel genom ett intresse. Det finns idrottsklubbar som har grupper för personer med NPF. ●
I sexan och sjuan var Izabelle i princip alltid arg i skolan. Hon argumenterade högljutt med lärarna och började bry sig mindre och mindre om skolan. Skolresultaten rasade och frånvaron eskalerade. I sjuan slutade hon helt gå till skolan. Att det blev så var egentligen inte konstigt alls. Anpassningar hon tidigare haft hade plötsligt tagits bort och hon kände sig oförstådd, missuppfattad och skolmiljön gjorde henne helt slut.
Izabelle är 17 år och har adhd, autism och en hörselnedsättning. Redan innan hon fick sina diagnoser för tre–fyra år sedan, så hade hon fått anpassningar beviljade av skolan. Hon fick sitta avskärmad från de andra i klassen och hade lurar på så mycket hon behövde. Det var inte enkelt, men skolarbetet flöt ändå på hyffsat. Men så en dag i femte klass togs anpassningarna bort helt och hon förväntades delta i klassrummet på samma villkor som alla andra. Det var då hennes nedåtgående spiral i skolan snabbt tog fart.
– Det var plötsligt så mycket intryck hela tiden. Skolan hade dålig ljudanpassning och folk skrek hela tiden. Jag blev trött och arg och blev verbalt utåtagerande. Jag började hata skolan, slutade jobba på lektionerna och började provocera mina lärare i stället, berättar Izabelle.
Ångesten och det dåliga måendet eskalerade
Även om den yttre fasaden var tuff och obrydd så härjade stressen och prestationsångesten inombords.
Hon försökte berätta för sin mentor hur dåligt hon mådde, men fick inget gensvar. Hon fick underkänt på prov efter prov i sexan och hennes frånvaro började skjuta i höjden.
– Ju fler ”vilodagar” jag var tvungen att ta desto svårare blev det att ta mig tillbaka. Till slut var jag hemma på heltid i sjuan, säger hon.
Även om hon inte längre umgicks med vännerna, så isolerade
hon sig inte dagtid. Ibland hittade hon på saker utanför hemmet och umgicks med sin familj. På nätterna däremot mådde hon riktigt dåligt och oron över skolan slet och rev i henne.
– En natt fick vi åka in akut. Jag hade hjärtklappning och trodde jag skulle då, men det visade sig vara ångest och oro, säger hon.
Pandemin tvingade fram distansundervisning
Skolan var oengagerad i hennes väg tillbaka till skolan. Ibland fick hon sporadiskt någon uppgift via ”Classroom” som var omöjlig att lösa om man inte deltagit på den fysiska lektionen. Annars var det mest bråk och ingen frågade hur hon mådde. Att arbeta med skolarbetet på distans fungerade inte alls och Izabelle började ge upp hoppet helt. Men så bröt pandemin ut i samhället och hennes skola övergick till distansundervisning.
– Då kände jag att jag lika gärna kunde vara med på alla lektioner. Det gick jättebra och jag fick plötsligt bra resultat. När covid hade lagt sig och skolan öppnade igen så kände jag att jag inte ville sabba det som jag ändå kämpat för i månader, så jag började så smått gå i skolan igen, säger hon.
Izabelles mamma och mormor kämpade för att hennes återgång till skolan skulle bli så bra som möjligt medan skolan visade ointresse. Izabelle lyckades till slut få ett anpassat schema, vilket fungerade bra ett tag. Tills en dag när hon spontant kände sig redo
att gå på ytterligare en lektion som inte fanns med i schemat. Skolan sa av någon oförklarlig anledning nej och hennes framsteg vändes snabbt till ett bakslag och hon gick inte dit på länge.
Skolan för hörselskadade blev vändningen
På grund av sin hörselskada blev hon i nian erbjuden en plats i en kommunal skola för hörselskadade. Det visade sig bli ett lyckokast för Izabelle, eftersom skolan även visade sig vara NPF-vänlig.
– Rektorn skrattade när han såg listan på mina anpassningar jag haft i förra skolan. Särskilt på punkten ”Fråga eleven hur hon mår”. På den här skolan var allt det här självklart, det ansågs vara grundanpassningar som fanns för alla, så där behövde jag inget åtgärdsprogram, säger Izabelle.
Nu när Izabelle fick gå i en liten klass och omgavs av lärare som brydde sig och stöttade henne sköt hennes skolresultat i höjden. Hon slutade vara arg, eftersom hon kände sig sedd och blev mottaglig för inlärning och fick upp sina meritpoäng till 275, vilket är en fantastisk prestation. Hennes skolfrånvaro försvann och hon hade tre sjukdagar på hela året.
Hennes år på skolan förbättrade både hennes betyg och tilltron till sig själv. Men år av misslyckanden, missförstånd och utanförskap sätter djupa spår. Grundskolan har nyligen bytts ut mot gymnasiet och Izabelle har precis påbörjat sina studier på
fordon- och transportprogrammet. En eländig förkylning har satt käppar i hjulet och hon måste stanna hemma några dagar första veckan. Direkt känner hon ångest och stress inför att komma efter i skolarbetet och de negativa tankarna maler omedelbart i gång. ”Kommer jag misslyckas igen?”, ”Har jag det som krävs?”.
Medskick till andra
Anledningen till att Izabelle ställer upp på intervjun är att hon inte vill att fler barn och unga ska behöva gå igenom det hon har gått igenom.
– Det är så onödigt, när allt egentligen handlar om att skolan först och främst behöver lyssna. Både på oss och på våra föräldrar. Vi kanske behöver kosta lite pengar för att det ska bli bra på slutet. Vi behöver känna stöd och omtanke i stället för hot och tjat om prov och betyg. Vi vet redan om det – tro mig, säger hon.
När hon får frågan vad hon vill skicka med till barn och unga som är hemma från skolan just nu tar hon fram ett dokument på datorn. Det är tydligt att det här är en viktig fråga för henne och hon tar ett djupt andetag och läser högt:
– De ska veta att de inte är ensamma. De är mycket bättre än de tror. Det är inte deras fel att skolan inte orkar kämpa. En vacker dag kommer du visa hela världen hur bra du är. Livet blir bättre. Alla vi som är/har varit hemma från skolan hejar på dem. ●
Ju fler ”vilodagar” jag var tvungen att ta desto svårare blev det att ta mig tillbaka. Till slut var jag hemma på heltid i sjuan.
Joel är en positiv och social ung man som har många järn i elden och trivs med att ha full aktivitet i livet. Det fanns en tid när detta inte var lika självklart. Skolåren kantades av många hinder och utmaningar som fick Joel att inte alltid må så bra. Ett kosttillskott med fettsyror blev stödet som fick honom att känna sig balanserad igen och i alla år har sedan Joel hållit fast vid denna lösning.
Joel är nu 22 år och har just flyttat in i en gård med sin flickvän.
–Vi ska renovera och hoppas inom en inte alltför avlägsen framtid även ha lite djur på gården. Jag har alltid trivs bättre i skogen och på landet och därför känns det helt fantastiskt nu, berättar han.
Med all sin energi och envishet fungerar det bra för Joel att kombinera heltidsjobb, familjeliv och stort renoveringsprojekt.
Men denna höga aktivitetsnivå har inte alltid gynnat Joel.
Jag var ett livligt barn med vissa svårigheter att tygla humöret. Dessutom hade jag stora koncentrationssvårigheter, fortsätter Joel.
Sökte lösningar för Joel
I skolan blev detta i princip ohållbart och familjen sökte lösningar för Joel. Man provade olika metoder men ingenting fungerade på tillfredsställande sätt – så strulet och problemen fortsatte. När Joel var i sina
tidigare tonår kom Joels familj, via tips från mormor, i kontakt med fettsyratillskottet Equazen (som på den tiden hette eye q) och såg det som en möjlighet. –Det var ett lyckokast med Equazen, fortsätter Joel. Efter några månaders användning infann sig harmonin. Jag kunde sova ordentligt på nätterna, fokusera på det som var viktigt, mina aggressioner dämpades och jag kunde börja utvecklas som person.
Håller fast vid Equazen
Efter snart 10 år tar Joel fortfarande sina Equazen-kapslar varje dag.
–Numera fungerar all min energi på rätt sätt. Jag har massor av idéer och ett starkt driv och fokuserar nu framåt och trivs i livet. Jag är verkligen så glad för stödet jag känner att Equazen ger mig och kommer definitivt fortsätta med kapslarna i många år till, avslutar Joel nöjt.
För hjärnans funktion
Fettsyran DHA bidrar till att bibehålla hjärnans normala funktion. Den gynnsamma effekten uppnås vid ett dagligt intag av 250 mg DHA. Vi får i oss en del fettsyror via kosten men för att säkerställa intaget, väljer många ett högkvalitativt extra tillskott.
Underlättar läsförmågan
Fleromättade fetter och dess roll för inlärning är ett växande forskningsområde.
I en svensk studie* har man för första gången visat att ett tillskott av omega-3 och omega-6 kan förbättra läsförmågan. Studien pågick under sex månader och involverade 154 västsvenska skolbarn i årskurs 3.
Experter över hela världen rekommenderar Equazen till barn och vuxna som behöver ett smart tillskott av omega-fettsyror.
*Johnson, M et al. (2016). Omega 3/6 fatty acids for reading in children: a randomized, double-blind, placebo-controlled trial in 9-year-old mainstream schoolchildren in Sweden. The Journal of Child Psychology and Psychiatry.
Konsumentkontakt Tel: 040-239520 eller info@newnordic.se www.newnordic.se
eye q blir Equazen
– Nytt namn samma innehåll! eye q utvecklades av engelska forskare i bolaget Equazen för över 20 år sedan och har sedan dess varit många familjers favorit runt om i världen. Internationellt är Equazen även namnet på produkterna. Nu justerar vi detta även i Sverige. eye q blir nu Equazen - innehållet förblir däremot samma välbalanserade kombination av fettsyrorna EPA, DHA och GLA.
Eftersom vår kropp behöver de essentiella fettsyrorna omega-3 och omega-6 och inte kan tillverka dem själv så måste de tillföras via kosten. Equazen innehåller en välstuderad och specifik kombination av fettsyror, är därför trygg att använda och ett enkelt och smidigt sätt att tillgodose det dagliga intaget.
Equazen finns som kapslar, tuggisar och flytande. Equazen säljs på apotek och i hälsobutiker.
Joel, 12 årDIAGNOSER FYLLER EN viktig roll när det gäller att erbjuda vård och stöd, men är också ett otillräckligt och trubbigt instrument när det gäller att beskriva en individs förmåga och utmaningar i sin vardag. Vi på Attention glädjer oss därför åt att Center of Neurodevelopmental Disorders på Karolinska Institutet (KIND) fått forskningsmedel för att genomföra en bred satsning på att anpassa och implementera den internationella klassifikationen av funktionstillstånd (ICF) för adhd och autism. Begreppet funktion handlar om hur en individ i samspel med sin miljö kan hantera sin vardag och samhällets krav och förväntningar.
I PROJEKTET SKA man utveckla så kallade ICF Core Sets, som är en kortversion för specifika diagnoser. Projektet bygger på att personer med egen adhd- eller autismdiagnos beskriver sin egen funktionsnivå och sina svårigheter i en digital intervju. Syftet är att underlätta och standardisera bedömningen av individuella
funktionstillstånd som utgångspunkt för vård, stöd och styrkebaserade insatser. I projektet studeras också sambanden mellan funktion, mental hälsa och livskvalitet.
Attention kommer att vara delaktiga i satsningen genom att informera om projektet och hjälpa till att rekrytera intervjupersoner. Det gör vi i övertygelse om att vi genom detta bidrar till:
• Bättre förståelse för hur en person fungerar i sin egen vardag.
• En tydligare bild av individrespektive miljörelaterade faktorer.
• Verktyg för att sätta mer individanpassade mål för stöd och anpassningar.
• Mer träffsäkra rekommendationer till familjer, skolor, arbetsgivare.
• Feedback på individens utmaningar men också användbara styrkor.
ICF, Internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa, är en av WHO:s huvudklassifikationer.
ICF erbjuder en struktur och ett standardiserat språk för att beskriva funktionstillstånd och funktionshinder i relation till hälsa. Klassifikationen kompletterar ICD-10 (Internationell statistisk klassifikation av sjukdomar och relaterade hälsoproblem), eftersom två personer med samma sjukdom kan ha olika nivåer av funktionstillstånd.
Socialstyrelsen rekommenderar användning av ICF för att arbeta med funktion inom alla livsområden, från skola till äldreomsorg. ICF bygger på en biopsykosocial modell, vilket innebär att individen ses befinna sig i ständigt samspel med sin omgivning.
Den senaste tiden har frågan om avdiagnostisering dykt upp i media. Frågor från medlemmar har kommit in till Attention. Hur ställer vi oss till det här egentligen? Vi kontaktade Attentions ordförande för att få lite klarhet i saken.
Hallå där Ann-Kristin! Vad tycker Attention –kan man verkligen helt plötsligt ”bli av med en diagnos”?
– Adhd är ett heterogent tillstånd där symtombild och svårighetsgrad varierar såväl mellan personer med diagnosen, som över tid och i olika livssituationer. Det är väl känt att en hel del barn som får diagnosen mognar och växer ur sin diagnos. Man räknar med att runt 5 till 7 procent av alla barn, men bara 3 till 4 procent av den vuxna befolkningen, har adhd. Dessa siffror är allmänt accepterade. Samhället har därmed redan konstaterat att en ganska stor grupp inte lever upp till diagnoskriterierna som vuxna, så det här är ju varken nytt eller konstigt.
Finns det nackdelar med att ta bort en diagnos?
– Jag tror det är viktigt att individen som vill bli av med sin diagnos verkligen funderar över anledningen. Är det för att man aldrig känt att den stämmer, att utmaningarna avtagit, eller är det för att man upplever sig diskriminerad i samhället?
Vidare är det bra att tänka på hur man uppfattar sina svårigheter över tid. Det kan ju komma skeden i livet i samband med att man flyttar hemifrån, skaffar familj och ska försörja sig själv där utmaningarna kopplade till diagnos åter gör sig påminda. Det stigma som råder runt psykiatriska diagnoser är ett samhällsproblem som utestänger och förhindrar mångfald. Där måste myndigheter, arbetsgivare och andra samhällsaktörer tänka om och ta bort onödiga hinder. Regelverk som stoppar människor att antas till militärtjänstgöring eller vissa utbildningar är
slöseri med mänskliga resurser och borde inte få vara skäl nog till omprövning av en diagnos.
Köerna för att bli utredd är redan alltför långa. Kan inte behovet av avdiagnostisering leda till ännu längre köer?
– Vi har ärligt talat svårt att förstå poängen med att lägga vårdresurser och starta kliniker för att avdiagnostisera. Vården klarar inte av att hantera det behov av utredningar, vård och stöd som redan finns. Alltför många barn och vuxna tvingas vänta i långa köer till BUP och psykiatrin. Vården ska arbeta med utgångspunkt i Hälso- och sjukvårdslagen. Där står det tydligt att de människor som har störst behov av vård och behandling ska ha företräde. Om det efterföljs kan man inte prioritera vårdsökande som vill ha papper på att diagnoskriterierna inte längre uppfylls.
Okej, ni vill inte lägga resurser på att ta bort diagnoser. Men hur ska det då gå till?
– Först av allt vill jag understryka att vi på Attention inte är motståndare till att ompröva diagnoser. Symtom kan ha förändrats eller tillkommit, men då talar vi fortfarande om personer som behöver stöd och behandling. För den som saknar det skulle man kunna använda WHO-instrumentet ICF för bedömning av funktionsförmåga, se artikel på sidan 22. Mer exakt hur det ska gå till vill vi prata vidare om med våra medlemmar och med sakkunniga inom området. Det borde kunna ske utan att det ska behöva konkurrera med övriga vårdresurser som våra medlemmar kämpar så för att få ta del av. ●
SNABBA
• 25 procent av eleverna är frånvarande från skolan helt eller större delen av tiden
• 33 procent av eleverna är frånvarande mellan några gånger i veckan och några gånger i månaden
• 62 procent av föräldrarna upplever oro för barnens psykiska hälsa
• 60 procent av eleverna har svårt att hänga med i skolan eller ligger långt efter
• 36 procent av föräldrarna har gått ner i arbetstid på grund av skolsituationen
• 8 procent av föräldrarna har helt slutat jobba på grund av skolsituationen
• 62 procent av eleverna känner ganska eller mycket stor oro inför skolstarten
• 77 procent av föräldrarna känner ganska eller mycket stor oro inför skolstarten
LÄS HELA RAPPORTEN
Attentions skolenkät har sammanställts i rapporten ”Skrämmande stor okunskap. Inte bara om NPF utan också om skolans skyldigheter”.
▶▶ Rapporten hittar du på www.attention.se
En fjärdedel av eleverna med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) är hemma från skolan helt eller större delen av tiden. Det visar Attentions skolenkät 2023.
– Det är en katastrof att en fjärdedel av alla med NPF slås ut ur det svenska skolsystemet. Samhället måste reagera nu, säger Ann-Kristin Sandberg, ordförande Attention.
Årets enkätundersökning med fokus på skolan besvarades av 2 700 föräldrar. Enligt underökningen har sex av tio elever med NPF svårt att hänga med i skolan eller ligger långt efter. Hälften av föräldrarna säger att barnen bara till liten del eller inte alls får det stöd och de anpassningar de behöver. Den svåra skolsituationen sätter spår som kan ta lång tid att läka. Sex av tio föräldrar upplever oro för barnens psykiska hälsa kopplat till skolan.
Hela familjen drabbas
När skolan inte fungerar påverkas hela familjen. Bland de svarande i enkäten är det nästan fyra av tio föräldrar som har gått ner i arbetstid på grund av skolsituationen, och nästan en av tio har helt slutat jobba. Sammantaget innebär den bristande skolsituationen för elever med NPF ett lidande för barn och föräldrar, och ett samhällsproblem som på sikt riskerar att bli kostsamt på många olika plan.
– Det här är ett svek mot en stor grupp barn såväl som deras föräldrar. Det saknas NPF-kunskap hos skolpersonal och föräldrar förväntas fungera som en extra resurs när skolan misslyckas med sitt uppdrag. Skolorna måste ge de här barnen den utbildning de har rätt till enligt skollagen, säger Ann-Kristin Sandberg. ●
ANMÄL DIG NU!
lager@aktiverastockholm.se
Vi har massor med roliga läger och korttidsvistelser både på vardagar och helger. Vi gör saker både i stan och på landet : studsar på
JumpYard, bowlar, går på hundpromenad och mycket annat.
Den 18–19 april anordnar vi 2024 års upplaga av NPF-forum – Sveriges mötesplats inom neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Konferensen äger rum i Stockholm vänder sig till både yrkesverksamma, anhöriga och personer med egen funktionsnedsättning.
Under två fullspäckade dagar har du möjlighet att ta del av intressanta seminarier, besöka utställare och knyta nya kontakter. Dagarna kommer att vara fyllda av seminarier med fokus på forskning, stöd, skola, arbetsliv och mycket, mycket mer.
Bred målgrupp
NPF-forum har under åren utvecklats till en arena för personliga möten, en plats för fortsatta och nya kontakter. Forumet vänder sig till alla som är intresserade av vad som händer inom området. Målgruppen är en bred blandning av yrkesverksamma, beslutsfattare, personer med egna diagnoser och deras anhöriga.
Årets Ljuspris 2024
Priset årets Ljus kommer att delas ut av Riksförbundet Attention på NPF-forum 2024. Syftet är att lyfta fram personer som gjort beundransvärda och betydande insatser inom NPF-området och för våra målgrupper.
Köpa biljett
Boka gärna in datumet! När det är möjligt att köpa biljett till NPF-forum 2024 kommer vi att uppmärksamma detta på www.attention.se och i våra sociala medier. Vi kommer att erbjuda rabatt till våra medlemmar.
Från den 19 september erbjuds våra lokalföreningar en föreningstelefon varannan tisdag. Dit kan du ringa om du ingår i styrelsen och har frågor som rör ert arbete där som ni behöver hjälp och stöd kring.
Telefonnummer: 070 052 30 46
»» Du hittar mer info om detta på www.attention.se
Du började jobba hos Attention i våras, berätta om dina arbetsuppgifter!
– Jag jobbar som kommunikations- och insamlingsansvarig. När det gäller kommunikation handlar mitt jobb om planering och samordning, eftersom så mycket av det vi gör i projekt och löpande arbete är just kommunikation. Insamling är något vi kommer att utveckla för att på sikt få fler privatpersoner och företag som vill skänka pengar till Attention, för att vi ska kunna göra ännu mer bra grejer som gynnar våra medlemmar.
Vad har du gjort innan du kom till Attention?
– Jag har jobbat med kommunikation hela livet, som PR-konsult och kommunikatör främst inom kultursektorn och upplevelseindustrin. Innan jag kom hit jobbade jag med forskningskommunikation på KIND, som forskar om NPF. Jag har också hållit på med fundraising både på KI och före det på Drottningholmsteatern.
Varför sökte du dig till Attention?
– Därför att Attention gör ett så himla viktigt arbete och att jag så gärna vill vara med i det. Det här är ett riktigt drömjobb för mig. Jag är själv NPF-förälder och ser dagligen hur stor okunskapen är i alla delar i samhället. Det måste vi ändra på, och det bästa sättet är förstås att göra det tillsammans.
Vad hoppas du kunna bidra med inom förbundet?
– Jag har en bred erfarenhet från kommunikation i olika områden, och har jobbat med allt från isbjörnar i Orsa till ostkakor i Frödinge. Dessutom har jag koll på NPF-området både från ett inifrånperspektiv och när det gäller forskning. Jag hoppas att jag ska kunna hjälpa till att göra Attention ännu mer känt och att vi med hjälp av gåvor ska kunna utveckla verksamheten ytterligare. Men allt är ett teamwork, och jag ser också fram emot att lära mig en massa.
Foto: Kajsa WestAttentions projekt Ung dialog har nu pågått i tre år och avslutas i oktober. Vi ställer frågor till projektledaren Fanny Eklund om projektåren.
Vilka kunskaper och insikter har projektet bidragit med till SiS, soc och andra instanser som möter placerade barn med NPF?
– I projektet har vi arbetat för att synliggöra placerade barn och unga som har NPF och ge dem en röst. Det handlar bland annat om att SiS, HVB och soc behöver förstå att dessa barn och unga finns i verksamheter och att de är många. Personal och ledning behöver därför ha kunskap om målgruppen, annars är vården dömd att misslyckas. Vi har också förmedlat barnens röster och vikten av att få vara delaktig och där är de unga eniga; att känna sig brydd om, lyssnad på, känna trygghet och få rätt stöd och anpassningar utifrån ens behov är helt nödvändigt för att kunna vara delaktig och utvecklas.
Hur kan de fortsätta ta del av rapporter, poddar och filmer som tagits fram inom projektet?
– Allt material vi tagit fram är viktigt för projektets efterlevnad! Våra rapporter och annat material, t ex checklistor som vi tagit fram för yrkesverksamma kommer att finnas att läsa på Attentions hemsida, likaså de två webbutbildningar vi tagit fram – en för familjehem och en för HVB. Vår podcast Placerad med sex ungdomars berättelser finnas att lyssna på där poddar finns, t ex Spotify, och de olika filmerna med ungas röster finns på vår Youtubekanal Attentionplay. Under våren har vi
också jobbat med en Ungdomswebb som vänder sig till alla ungdomar mellan 13 och 25 år. Där kommer mycket material för unga själva att finnas, bland annat en del som handlar om vilka rättigheter man har när man har NPF och är placerad och tre nya filmer där unga berättar om sin egen resa och vad som varit viktigt för att kunna börja må bra. Den nya webben lanseras senare i höst. Håll utkik!
Berätta om några av projektets höjdpunkter!
– Oj, det är supersvårt att välja. Hela projektet har varit en höjdpunkt i sig och det har hänt så mycket under dessa tre år. Men det allra häftigaste har varit att få lära känna de ungdomar som trots svåra erfarenheter och ofta tuffa livsomständigheter valt att engagera sig i projektet och jobba för att samhällsvården ska förändras till det bättre för unga med NPF. Det har varit ett privilegium att få följa med på deras resa och se hur de har vuxit av att våga berätta om sina erfarenheter och idéer och faktiskt bli lyssnade på. Att få se hur någon som knappt vågat prata i en grupp i början av projekttiden, mot slutet vågat ställa sig på en scen inför 100 professionella och berätta sin historia. Så häftigt! Sen har vi gjort massor av roliga och viktiga saker, som att hålla ett tv-sänt seminarium i Almedalen, träffa socialtjänstministern, vara med i flertalet statliga
ningar m.m. Och förstås allt viktigt material vi tagit fram tillsammans; filmer, rapporter, podcast och utbildningar.
Vad har du som projektledare och socionom lärt dig via projektet?
– Som projektledare tar jag med mig den otroliga kraften som finns i att som människa få dela med sig av sina erfarenheter, tankar och att bli lyssnad på. Den kraften kan vi som organisation bidra till och underbygga, genom att ge utsatta grupper en plattform och mellanmänskligt stöd. Som socionom tar jag med mig att kunskap om NPF behöver finnas i alla verksamheter som möter människor i behov av stöd, detta då personer med NPF, oavsett ålder är överrepresenterade inom t ex socialtjänst, psykiatri och samhällsvård. Den kunskapen är i dag bristfällig och behöver bli bättre!
Vad vill du säga till ungdomarna som deltagit i projektet?
– Jag vill säga är att ni är så fantastiskt modiga och att det arbete ni har lagt ner har gjort och kommer att fortsätta göra skillnad för placerade barn och unga med NPF. Ett stort tack till er!!! ●
Attentions projekt Vägen vidare erbjuder Attentions medlemmar möjlighet att se teaterpjäsen ”Churchill var inte heller klok” av Östra teatern som handlar om arbetsliv och funktionsnedsättning.
Pjäsen är digital och kommer att visas under anhörigveckan 5–7 oktober via en länk och inlogg. Speltid: 55 min.
» Kostnadsfri men medlemskap krävs för inlogg.
» Om du inte är medlem kan du bli det här: www.attention.se/bli-medlem
Attentions Arvsfondsprojekt Vägen vidare har tagit fram ett gruppträffsmaterial för föräldrar till unga vuxna med NPF som varken arbetar eller studerar. Syftet med träffarna är att kunna erbjuda föräldrar ett forum där de kan berätta om sina egna erfarenheter och också ha möjlighet att ta del av andras. Under träffarna kan de dela tips och strategier med andra i liknande situation och få känna en gemenskap. Materialet består av fyra träffar med olika teman, såsom t ex samhällets stöd och att stötta ett vuxet barn, och innehåller diskussionsfrågor och korta filmklipp. Det går bra att använda gruppträffsmaterialet som enskilda träffar med olika målgrupper, eller som fyra träffar med en och samma grupp.
» Du hittar gruppträffsmaterialet på www.attention.se UNDER: Om oss > Våra lokalföreningar > För lokalföreningar > Medlemsaktiviteter > Gruppträffar
Illustration: Linnea Blixt
Attention har ett 50-tal aktiva lokalföreningar i från norr till söder. De erbjuder aktiviteter, föreläsningar och gruppträffar för medlemmar.
»»» Information om var de finns och hur du når dem hittar du på www.attention.se
I vår medlemstidning vill vi spegla vad som händer runt om i landet. Redaktören vill ha tips på nyheter om föreningarnas egna aktiviteter, men även om spännande personer och annat intressant som händer på er ort.
» Skicka förslag till nina.noren@attention.se
Du kan får personlig assistans om du har en stor och varaktig funktionsnedsättning som innebär att du behöver stöd i vardagen.
Vi är Sveriges största privata assistansanordnare som drivs utan vinstsyfte.
Assistans är frihet!
Nytida ger stöd till barn, unga och vuxna för hela livets behov inom funktionsnedsättning och psykosocial problematik.
Läs mer om oss på nytida.se
För att öka medvetenheten om autism har vi designat armbandet UNIQUE.
Tillsammans ökar vi medvetenheten om autism!
Silver 395 kr
För den som brottas med lässvårigheter eller är ny för svenska språket kan den stora mängden information om studievägar och arbetsmarknad lätt bli övermäktig. De två lättlästa och praktiska böckerna Börja plugga och Söka jobb gör vägen till studier och nytt jobb tydligare och lättare att överblicka. De är skrivna av Moa Candil.
Båda böckerna är faktagranskade av experter som arbetar med arbetsmarknadsfrågor och studie- och yrkesvägledning.
Finns att köpa i nätbokhandeln. Läs mer på ll-forlaget.se
Prova 7 veckor
Beställ med QR-koden eller på sajten: 8sidor.se/unik2023
7 nummer endast 99:–
8 Sidor är en nyhetstidning med kortare meningar och enklare ord. Tidningen kommer ut varje vecka.
Gratis att ladda ner 8 Sidors app, quiz och korsord. Dagliga nyheter och uppläsning finns på 8 Sidor.se
