Issuu on Google+

NORDPOLEN 2011 MED EXPEDITIONSRESOR PÅ ÄVENTYR


NORDPOLEN 2011


SVALBARD DAG 1 - Tisdag 5 april, 2011 I ankomsthallen på Longyearbyen flygplats välkomnades vi av Ola och Jonas som redan var på plats sedan några dagar, så nu var gruppen äntligen komplett. Efter en lång väntan var det dags att  landa på Svalbard efter veckor och månader av för-beredelser. Det kändes otroligt skönt. Nu började det kännas att det var på riktigt, att vi verkligen var på väg till Nordpolen . Världens tak; i alla fall en liten bit på väg.   På tal om väg, i Longyearbyen finns det totalt 45 km väg. Under vår transport till det centralt belägna Hotel Base Camp hann vi med att avverka cirka tre av dem. Vi passerade bland annat MC-klubbens stuga, den gamla kolkajen, den nya ”bykaia” och byns värmeverk.   Base Camp ligger mitt inne i Longyearbyen och är ett annorlunda och charmigt litet hotell. Det är byggt i gammal ”fångsthytte” stil med alla typiska detaljer. Varje rum är som en egen liten hytte med möbler byggda av timmer och drivved. Väggarna är klädda i gamla kaffesäckar och dekorerade med säl- och rävskinn, som hyllor tjänar gamla uppspikade trälårar.

Det tog ett tag att släpa upp allt bagage på rummen men när det var klart och alla hade kommit på plats  var det dags för en snabblunch på ”Classic Pizza”. För vissa stod det klart att äventyret redan hade börjat när Rulle Kebab och hamburgare serverades.   Innan museet stängde hann vi med en snabbvisit för att ta del av Svalbards historia och lära oss om bland annat kolgruvebrytning, isbjörnsjakt och valfångst. Vi hann med en snabbvisit på museet innan de stängde. Där fick vi ta del av Svalbards historia och lära oss om bland annat kolgruvebrytning, isbjörnsjakt och valfångst.   En kolhydratladdning med hjälp av pizza på restaurang Kroa fick lägga grunden för kvällens utforskande av Svalbards nattliv, och flygpersonal.  


I VÄNTANS TIDER DAG 2 - Onsdag 6 april, 2011 Utrustningskontroll och pulkapackning stod på schemat över dagens aktiviteter. All utrustning och alla pulkor transporterades till Radisson och den lokal som var bokad för aktiviteten. Under fem timmar, med avbrott endast för en utsökt Kokkefrokost på Kroa, gick vi igenom packlistan och i tur och ordning prickades allt av: allt i från skalkläder, underställ och extra kalsonger till solglasögon, kompass och bestick. De sista batterierna köptes, matpåsar preparerades med extra choklad, fuktspärrpåsar räknades och gemensam utrustning fördelades.  För säkerhets skull märktes också pissflaskan upp lite extra en sista gång,  för ingen vill vakna mitt i natten och av misstag ta fel flaska...   På grund av  dåligt väder i Murmansk hade Ryssarna haft problem med att flyga ut och påbörja byggandet av Barneo, som följd att av tidsschemat blev förskjutet några dagar. 

Som om inte det vore nog sprack dessutom den nybyggda landningsbanan upp så vår planerade flygning till Barneo under eftermiddagen var skjuten på framtiden. Nu var i alla fall utrustningen i ordning (till och med Staffans skidor som av någon anledning inte kom fram med samma plan som all den andra utrustningen hade dykt upp) och vi var redo. Nu återstod det bara att snällt vänta och se hur arbetet framskred på Barneo.   För kvällens inkvartering fick Svalbards Lodge stå till förfogande och efter en utsökt köttmiddag på Kroa utforskades Svalbards nattliv än en gång.


UT PÅ ÄVENTYR DAG 3 - Torsdag 7 april, 2011 ”Ni kommer inte att flyga förrän tidigast i morgon eftermiddag” var beskedet vi fick på morgonen. Med anledning av detta gick vi snabbt över till plan ”B”, det vill säga att ge oss ut på en miniexpedition i Bolterdalen med övernattning vid Scott Turnerglaciären. Mat och utrustning hade vi ju så det var lika bra att utnyttja tiden för ett träningsdygn.   En buss hämtade oss vid Svalbards Lodge och via hangaren, där vi hämtade pulkorna, blev vi körda till botten av Bolterdalen där vi spände på oss skidorna. I början blåste det på rejält så både balaclavor och skidmasker fick göra rätt för sig, men så fort vi kom in i dalen lugnade det ner sig lite. Med fullpackade pulkor (så när som på några matpaket) kämpade vi på uppför dalen och under rasterna förundrades vi över den otroliga utsikten. Vilken miljö! Vilka berg! Vilket väder! Just då kändes det inte så dumt att planet till Barneo hade blivit inställt, då hade vi ju gått miste om allt det här. Under dagen avverkade vi cirka 10 km i uppförsbacke och när vi kom fram till Scott Turnerglaciären letade vi upp en bra plats och satte sedan igång med att bygga vårt läger enligt de rutiner vi hade övat på i Sälen nästan tre veckor tidigare.

När snön och glaciärerna smälter under sommarmånaderna skapar smältvattenforsarna tunnlar i glaciären. Under vintermånaderna går dessa tunnlar att utforska och vid Scott Turnerglaciären tar man sig lätt ner via några stegar som sitter fast i det brunnsliknande hålet vid ingången, mitt ute på glaciären. Med pannlampor på huvudet gav sig större delen av gruppen ner för lite glaciärutforskning. Wow! Vilken mäktig upplevelse att befinna sig inne i en livs levande glaciär. Istappar hängde som stalaktiter från taken och under fötterna på oss kunde man se moränen genom det frusna vattnet. På vissa ställen var det så trångt att vi fick krypa. Vi stannade på ett ställe och släckte pannlamporna och satt tysta ett tag i mörkret inne i glaciären.   När vi kom tillbaka till lägret var det dags för middag, en liten whisky och en genomgång av dagen. De flesta av oss tyckte nog att det var lite spännande att krypa ner i sovsäckarna för en första övernattning i isbjörnens rike med endast en larmminering som skydd utanför tältet. Trots det tog det inte många minuter innan kören av snarkningar fyllde dalen.


LÄNGTAN TILL ISEN

DAG 4 - Fredag 8 april, 2011 ”God morgon! Har ni sovit gott? Är det någon som har några tomma termosar?” Jonas ljuva stämma väckte oss och vi gnuggade sömnen ur ögonen. Det var en kall natt och vissa hade sovit bättre än andra, men vi var alla överens om att det hade varit en bra natt.   Efter en välsmakande frukost, rivning av lägret och packning av pulkorna var det dags att åka ner för dalen tillbaka till vår upphämtningsplats. För att pulkorna inte skulle glida förbi oss  satte vi en gummirem under pulkorna som broms. På vägen ner mötte vi några grupper som var ute på tur med hundsläde. Solen sken som vanligt från en klarblå himmel och Nordenskjölds land visade oss sin allra bästa sida. Tillbaka på Svalbards Lodge var det dags att torka kläder, utrustning och sovsäckar. Nu hade vi fått en ny flygtid, i morgon lördag, kl. 16. Det

kändes lite pirrigt att äntligen få en flygtid. Snart är vi där! Kokkefrokost på Kroa och egen tid med sista-minuten-shopping, vila och utforskning av Longyearbyen tog upp större delen av dagen innan det var dags att träffas på Svalbar för en grupp-öl. När vi kom dit visade det sig dock att vissa hade börjat lite tidigare än oss andra så det var med varierande nivå av glasartad blick som vi transporterade oss till Huset för att äta middag. Eftersom vi inte skulle flyga förrän på eftermiddagen dagen där på passade vi även på att utforska Longyearbyens nattliv ännu en gång innan vi gick och lade oss för en sista natt på fast mark.


TILL BARNEO DAG 5 - Lördag 9 april, 2011 Dagen vi alla väntat länge på var kommen och det var dags att flyga norrut för att påbörja vårt äventyr på isen. Innan vi kunde flyga  var vi dock tvungna att väga in våra pulkor och det gjorde vi iklädda vår expeditionsutrustning uppe vid hangaren vid flygplatsen. Efter lite rysk logistik involverande en viss Margarita, lämnades pulkorna prydligt staplade i väntan på att lyftas ombord och nu var bara den stora frågan: skulle vi åka med förmiddagens eller eftermiddagens plan? Det visade sig att bulldozern fick förtur och vi fick snällt vänta till eftermiddagen så vi passade på att klämma in ytterligare en Kokkefrokost på Kroa.   Vilka tankar som rörde sig genom huvudet på alla när vi gick över landningsbanan i riktning mot den Antonov 74 som skulle ta oss till Barneo kan bara var och en svara på. Men med största sannolikhet var det en blandning av förväntan, lättnad, nervositet och glädje.Planet var så fullt av passagerare, pulkor, proviant och oljefat så några av oss fick ligga på packningen i lastutrymmet. Kaptenen tog sikte på Barneo och en och annan passagerare försvann in i drömmarnas värld.   När piloten satte ner planet på isen bröt ett jubel ut i kabinen och alla applåderade. Äntligen var vi på isen. Det kändes konstigt, på gränsen till surrealistiskt. Att bara ha kommit så här långt kändes fantastiskt.

Det är inte många människor som har varit så här långt norrut. Det är ju faktiskt bara mindre än en grad kvar till Nordpolen. Sikten var klar, temperaturen låg på strax under -25°C och aktiviteten på isen var enorm.   I tältlägret bjöds vi på varm soppa, fläsk och andra ryska tillbehör; allt medan bränsleflaskor fylldes och det poserades för fullt för bloggfoton och filmklipp. Eftersom vi kommit upp till Barneo lite senare än planerat, hade vi redan tidigare tagit ett gemensamt beslut att flyga lite närmare med helikopter för att ha en realistisk chans att komma fram innan det var dags att flyga hem igen. Sagt och gjort, in med all utrustning i en rysk helikopter av märket MI-8 och iväg. När helikoptern lämnat oss där vi låg på vår utrustning i ett moln av snörök jublade vi och gratulerade varandra. Klockan var mycket och det hade varit en lång dag men en gruppbild kändes som ett måste innan vi skidade iväg några hundra meter för att bygga vårt första läger på isen.   Nu var vi verkligen här; i mitten av ingenstans på isen i norra ishavet. Inte en levande varelse så långt ögat kan nå och under oss var det cirka 4000 meter djupt. Nu var det bara upp till oss.


UPP TILL BEVIS DAG 6 - Söndag 10 april, 2011 Vi hade bra fart och vädret var definitivt på vår sida. Sikten var helt otrolig, temperaturen pendlade mellan -19°C och -25°C och endast vid ett fåtal tillfällen svepte en svag vind på 4-5 sekundmeter in över isen. Trots det fina vädret är det oerhört viktigt att hela tiden tänka efter och ha koll på utrustningen och skydda ansiktet och ögonen så balaclava, solglasögon och skidmask användes växelvis under dagen.   På med dunjackan, fram med termosen, drick varmt, ät kex och choklad, håll händerna varma, vänd ryggen mot vinden, kolla på varandra efter köldskador. Det kändes bra att ha övat rutinerna eftersom det var lätt att bli kall när man stannade.   Vi passerade en hel del skruvis under de 16 km som vi förflyttade oss under dagen. Det krävdes lite samarbete att ta sig förbi de stora hindren med pulkor som välte, fastnade och lossnade. Det var nog ingen av oss som ens funderade på om det var jobbigt dock, för det var ju det här vi har längtat efter. Det var det här vi hade berättat om för våra kamrater och familjemedlemmar när de frågat oss om det stora äventyret vi skulle iväg på. Det var det här som Ola hade berättat om och som vi läst om. Det är det här det handlar om när man skidar till

Nordpolen…och det var ju faktiskt det vi gjorde; vi skidade ju till Nordpolen!   Vid en skruvispassage råkade Jonas tappa fotfästet när han hjälpte till med pulkorna och klev rakt igenom isen och ner i vattnet upp till låret. Tack vare en snabb spread eagle, fuktspärrspåsar och åtdragna snöfångare klarade han sig dock utan att bli allt för blöt. Vid ett annat tillfälle passerade vi en aktiv skruvisvall. Det var ett mäktigt skådespel att se och höra dessa otroliga krafter när de stora ismassorna kolliderar och tornar upp sig som stora vågbrytare. Det här är naturen på naturens villkor!   Att slå läger började kännas naturligt vid det här laget så det flöt på ganska bra utan några större problem. När vi senare samlades i stortältet för kvällens middag låg ångan tät, men trots det kunde man tydligt se de stora leendena på alla.  Vilken fantastisk dag! Första dagen på isen och vi hade kommit en bra bit på väg. Det kändes som om målet låg inom räckhåll och vi mådde bra; oförskämt bra.


KAMP MOT POLEN DAG 7 - Måndag 11 april, 2011 Vi vaknade till ännu en vacker dag på isen. För vissa gick det lite långsammare än det gjort tidigare mornar. Koma heter det visst. Det hade varit en kall natt, temperaturen i stortältet hade legat mellan -17°C och -20°C. Dessutom var det ju första efterföljande natten. Tidigare under träningen i Sälen och i Boltedalen hade vi  bara haft en natt i fält och sedan kunnat torka sovsäckarna.  Om man hade fuskat eller missat någon viktig detalj hade man nu fått uppleva vad det innebar. En fuktig sovsäck värmer inte lika bra som en torr och och kalla och fuktiga kläder är inte lika mysiga att ta på sig som varma och torra. Nåja, man blir ju varm när man rör på sig så det är bara att äta frukost, fylla termosar, riva tält och packa pulkor och ge sig av, så ger det sig själv.   Det var lite kallare idag. Termometern visade mellan -23 °Coch -32°C och det blåste lite mer än gårdagen. Vi skidade på i ett rasande tempo och Nordpolen kom mer och mer inom räckhåll. Helt plötsligt var det bara 3 km kvar och vi kände att det kanske fanns en chans att vi skulle komma fram redan under tidig eftermiddag.  Kan det vara sant. Vi tog ytterligare en rast och det kändes som om det bara hade gått 15 minuter sedan sist vi kollade positionen. Men några hundra meter fram såg vi en grupp av människor dyka upp. Kunde det vara sant? Var vi framme? Alla började röra sig framåt och gå upp på skyttelinje.  Ola stannade till, kollade på GPSen, skidade lite till, stannade, kollade GPSen, skidade ytterligare lite till, stannade ännu en gång, kollade

GPSen, skidade lite till, stannade igen… ”Vi är framme!”   Alla jublade och glädjen var total. Vi hade nått vårt mål, världens tak, Nordpolen. Det kändes lite konstigt att vara framme eftersom det såg likadant ut som det gjort de senaste två-tre dagarna. Det fanns ju ingenting som markerade att vi var framme, förutom GPSen förstås. Men det är ju det som gör den här platsen extra speciell. Alla som kommer fram till Nordpolen får ”sin” Nordpolen. Den gruppen vi stötte på några hundra meter bort hade kommit fram lite tidigare än oss och befann sig således en bit bort eftersom isen driver.  Nu blev det full aktivitet på isen; vimplar, baskrar, pins och andra objekt plockades fram ur pulkorna och  det poserades både till höger och vänster. Givetvis tog vi en gruppbild också, fattas bara. Det var viktigt att fortfarande hålla koll på varandra och inte tappa fokus, för det var lätt att förfrysa sig i den kalla luften.   Nattens och äventyrets sista läger satte vi upp cirka 200 meter från ”vår” Nordpol, i närheten av en gammal skruvisvall. När alla var samlade för middag frossade vi i ölkorv och skålade i både whisky (Ballentines så klart) och isbjörnskonjak. Urladdningen över att komma fram visade sig på olika sätt och fältkoman började krypa sig på hos vissa, men trots att planen var att vi skulle bli hämtade kommande morgon var det viktigt att följa rutinerna. Eftersom vi fortfarande var på isen och allt kunde hända, så ville vi inte stå där med skägget i brevlådan om vi blev fast på isen.


SEGERNS SÖTMA

DAG 8 - Tisdag 12 april, 2011 Var det en hallucination, eller luktade det verkligen ägg och bacon och riktigt kaffe? Nej det stämde faktiskt. I stortältet satt Ola och Jonas och stekte bacon och lagade äggröra. Vilken härlig frukost att få serverad på Nordpolen. Även om vi rent tekniskt sett inte var kvar på Nordpolen eftersom vi drivit nästan 6,8 km under natten, men det är ju bara en teknikalitet. Så fort frukosten var klar packade vi ihop allt och lagom till helikoptern kom var vi klara. Tillbaka på Barneo skulle bränsleflaskor tömmas, souvenirer inhandlas och pass stämplas. Vi fick ännu en god varm rysk soppa serverad i mässtältet och Solsidan skaffade en flaska

vodka som snabbt slank ner i struparna på alla 9 (!?) polarfarare i gruppen. Landningen på Longyearbyens flygplats med den fullastade Antonov 74an var nog en av de mjukaste landningarna som någon av oss upplevt. De är verkligen riktiga proffs de där ryska piloterna.   Tillbaka på Base Camp draperades rummen av utrustning som hängdes upp för att torka. En trerättersmiddag med vinpaket intogs på Radisson och sedan var det dags för Longyearbyens nattliv igen innan vi kröp ner i våra fångsthyttor för att ladda för den kommande dagen.


TILL RYSSLAND

DAG 9 - Onsdag 13 april, 2011 En bonusdag att spendera på Svalbard: vad kan passa bättre än att hyra skoter? Efter utprovning av overaller, hjälmar, handskar och skor gränslade vi varsin skoter och styrde kosan mot Barentsburg.   I Barentsburg besökte vi bland annat baren, hotellet och sporthallen med dess vittrande mosaik. Precis som det sig bör inhandlades även ett gäng med souvenirer, pass stämplades och vykort skickades. Lagom till vår hemfärd till Longyearbyen blev det dess värre lite sämre sikt. Men det gjorde inte så mycket eftersom klockan hade blivit ganska mycket och vi inte hade tid att stanna och titta på utsikten i alla fall. Vi kom tillbaka till Longyearbyen en skoter kort dock, eftersom en av skotrarna hade börjat brinna och vi fick lämna den i Barentsburg.

Som en trevlig avslutning på vårt stora äventyr åkte vi till huset där hovmästaren Andre tog emot oss i den fina vinkällaren. Här bjöds vi på champagneprovning innan vi flyttade ut till restaurangen där vi serverades en fyrarätters middag med vin. Det blev ett värdigt slut på kvällen på byns krogar med en avrundning på Classic Pizza. Allt enligt den numera inlärda rutinen. Allting har ett slut och det här äventyret är inget undantag. Men oavsett om vårt gemensamma äventyr till Nordpolen tagit slut så fortsätter äventyret att leva kvar i våra minnen.


OJ OJ OJ OJJOJJOJ OJ OJ OJ OJ OJJOJJOJ OJ To be continued.........


Följ med Expeditionsresor på ditt livs äventyr. Sveriges främste äventyrare Ola Skinnarmo och den erfarne expeditions-guiden Jonas Sundquist tar dig till unika platser spridda över världen. De tar dig till platser där få människor tidigare satt sin fot, långt bortom civilisationens gränser. De låter dig upptäcka nya oändligt vackra miljöer och ger dig nya dimensioner på livet. De tar dig helt enkelt med på upplevelser du inte trodde var möjliga. Du reser alltid i små grupper. Alla expeditionsresor är väl organiserade och planerade in i minsta detalj. Expeditionsresors unika kontaktnät gör det möjligt att verkligen uppleva det stora äventyret som blir till ett garanterat minne för livet! LÄS MER PÅ WWW.EXPEDITIONSRESOR.SE



Fotobok - Nordpolen 2011