telegrafi och telefon tillhör sedan lång tid tillbaka de metoder människor använder för att upprätthålla sina sociala nätverk. Positionering med hjälp av inbyggd GPS eller system som triangulerar positioner i relation till mobilsändare är idag möjlig med i stort sett alla nya mobiltelefoner. Dessutom är det väldigt många bilägare och friluftsmänniskor som då och då utnyttjar en separat GPS-mottagare. Att veta var man är, att kunna hitta vägen och komma överens om tid och plats för möten har en avgörande betydelse vid förflyttningar i de splittrade och glesa delarna av de urbana landskapen. I modernismens stad är geografin visserligen rationell och logisk, men främst för planerarens tränade blick. Att med hjälp av mobilens GPS-mottagare när som helst veta var man är, gör det svåröverblickbara förortslandskapet tillgängligt på ett nytt sätt. Den nya tekniken blir på sätt och vis ett slags förlängningar av människans kropp: sinnen som är anpassade till landskap som radikalt skiljer sig från de som evolutionen anpassat oss till. De nya, hierarkiskt organiserade stråken och de rumsligt separerade platserna blir nu synliga också för den vanliga stadsinvånaren. Inom sociala media – med vissa utvidgningar till spel – utnyttjas positioneringstjänster. Som användare av Facebook kan man ange för sina vänner var i det konkreta rummet man för tillfället befinner sig. Olika former av samspel mellan konkreta och virtuella världar är intressanta eftersom de underlättar möten ansikte mot ansikte. I en tid då människor har bråttom och samtidigt inte vill vara utan stimulansen av möten utanför jobbet eller hemmet framstår uppsjön av mediala kanaler för socialt umgänge som närmast livsnödvändiga. Här tycks det framför allt handla om att umgås med sina likar, att ta del av en inarbetad gemenskap av vänner, bekanta och kollegor. Att dessa möten sker i offentligheten har konsekvenser som är dubbelriktade. De studier som gjorts tyder på att det finns synergieffekter mellan olika slags media och mellan dessa och möten ansikte mot ansikte (Petrovčič 2008). En ökad användning av sociala media skulle därmed inte minska det sociala umgänget i konkreta rum utan tvärtom öka det. Händelserna under “den arabiska våren” illustrerar samspelet mellan sociala media och konkreta platser, med Tahrirtorget i Kairo som ett av de främsta exemplen (se avsnitt 2.07). Virtuella gemenskaper genererar möten i den konkreta världen, och händelseförlopp på gator och torg förmedlas vidare via sociala media. Som exempel på detta samspel kan nämnas face-
••
(se avsnitt 2.07).
platser och stråk
121