Johannes Norrbys tid 1910 – 1936
20
katekisationen vid barngudstjänsterna. Aldrig var Ersta så ett med sitt ämne som i passionstiden. Ingenstädes kunde man så sjunga: O, Guds Lamm! Murgrönan hade ännu ej hunnit så långt upp mot den Korsfästes bild… Men nog var det skönt att sitta ensam däruppe på läktaren och se på och höra. Man var ju med, särskilt under barngudstjänsterna, med alla sinnen. Visst skulle man ju ha kunnat svara på frågorna, ty vi hade en ordentlig och grundlig kristendomsundervisning i vår skola. … En vårkväll gick jag alldeles ensam däruppe vid Ersta och drömde. På något underligt sätt kom jag in på området. Tänk, jag blev invinkad av en gammal syster till systrarnas egen aftonandakt i kapellet! Så småningom lärde jag mig känna igen många av dem som regelbundet gingo till Ersta. Vid orgeln satt den unge Teophil Bring. Man förstod att porten till musikens helgade värld stod öppen för honom. Till skaran av systrar gick blicken gärna. Där i kapellet hade de icke på sig de svarta huvudbonader vi voro vana att se på gatorna. Jag ser systrarna, som tjänstgjorde som kyrkvaktare med svarta handskar på händerna. Särskilt minnes jag henne, som plägade öppna predikstolsdörren för doktor Bring. Jag minnes Louise Heimbürger alltifrån den gången hon tog avsked av oss flickor i Åhlinska skolan, då hon lämnade oss för att ägna sig åt diakonisskallet… Pastor Edvard Berg mötte jag även på vardagarna i Stadsgården… Pingstdagen 1885 konfirmerades en skara gossar i Ersta kapell. Deras lärare var lektor Fredrik Berglund från Södra Latinläroverket. Bland de unga gossarna var min broder John Forsell (1868-1941, operachef och hovsångare). Den pingstdagens nattvardsgudstjänst för doktor Brings läsflickor och lektor Berglunds läsgossar, var för mig, som ännu var för ung, fullständigt överväldigande. Jag svärmade för Tegnérs `Nattvardsbarnen´ och hade lärt mig den utantill. Nu tyckte jag, att jag anade vad skalden menade med `en rysning av salighet´. Två stora högtider har jag fått uppleva i Ersta kyrka. Den ena var min makes prästvigning den 5 mars 1893, som förrättades av biskop Gottfrid Billing. ..Följande år, den 29 april 1894, vigdes vi vid varandra, min make och jag. Den som då förrättade akten var pastor primarius Fredrik Fehr. De två männen, unga och stridbara som de voro, hade skiftat skarpa hugg. För oss stå de förenade i en högre syntes. ` Vad som skilde dem åt var förgängligt´. (Ur Febe 1935) 1936 dör Johannes Norrby. Han var liksom sina företrädare på föreståndartjänsten en gärna hörd predikant. Han predikoförberedelser kostade honom både mycken tid och vånda. Nathan Söderblom liknade honom vid