lägga allt på back tracks, ha musiken förinspelad, som är det sista vi skulle göra, säger John och erkänner: – Vi kommer aldrig gå åt det hållet. Det är en stolthet vi har att allt som hörs från scen ska vara live och spelas av riktiga instrument. – Själv vill jag inte gå på konserter där man lika gärna hade kunnat sätta på en skiva och sätta upp en stor bild på bandet, anser Ossi. Inte heller vill de bli ett typiskt kostymband med utpräglad och daterad image. Tidlöshet eftersträvas. Mottot är ”ju färre regler desto bättre”. Och denna inställning är förmodligen också en stor förklaring till deras framgång. Under de senaste åren har varje Johnossi-spelning varit slutsåld, och att hela tiden spela för fulla hus är självklart en utveckling som bandet uppskattar. Men som samtidigt sätter en press. – Det gäller att stålsätta sig och samla adrenalin inför varje spelning. Man kan exempelvis inte resa sig från tv-soffan och tro att man ska bestiga ett berg, det handlar hela tiden om förberedelse, säger John och erkänner att hans största oro under en turné är hur länge rösten ska hålla.
Omskakad världsbild Trots mycket tid tillsammans, både på hemmaplan och när de är ute och spelar, gör John och Ossi saker ihop även utanför musikskapandet. När exempelvis senaste plattan var mixad och klar i december packade de väskorna och drog iväg till Sydamerika. Efter flyg till Lima i Peru och vidare till staden Iquitos var de plötsligt mitt ute i djungeln. Syftet var att prova på något som de pratat om och varit nyfikna på länge – att ta in på ett själsligt utmanande retreat i Amazonas. – Vi var där i tio dagar totalt och hade olika ceremonier. Det var som att skriva in sig på ett sjukhus, säger Ossi. – Det hela härstammar från naturfolk och man dricker en dryck som heter ayahuasca – en helig dryck skyddad av staten i hela Sydamerika. Urinvånarna har använt drycken i tusentals år och det är ett kulturarv som används flitigt än i dag. Den gör att man hamnar i ett stadium där man möter sitt undermedvetna och lyckas bryta igenom sitt eget skal, förklarar John. – Det var en extremt omtumlande upplevelse. Vi fick verkligen möta oss själva, både brister och tillgångar. Man kommer närmare sitt sanna jag, förtydligar Ossi. – Det var väldigt skrämmande! – När vi åkte därifrån gjorde vi high five på att vi hade klarat det. Men det är en lång process och man skulle säkert behöva vara där i minst ett halvår. Resan gav i alla fall en inblick i hur det är att leva i djungeln, att folket där hela tiden måste anpassa sig efter naturen – och inte tvärtom. – Det är lätt för oss i den civiliserade delen av världen att tro att vi är de lärda som ligger i framkant hela tiden. Men vi försöker bara manipulera det naturliga. Många lever
i en hundra procent manipulerad värld gällande allt. De äter kemiskt framställd mat, lever i en betongvärld och rör inte ens naturen. Ens levnadssätt behöver inte vara bäst bara för att man fått höra det hela livet. I sin renaste form har naturen allt att erbjuda en människa, menar John. – Syftet med resan var att skaka om vår världsbild lite. Vi kom inte tillbaka pånyt-
tfödda, men vi har öppnat upp en dörr, att allt inte bara är svart eller vitt. Det är befriande att veta att det vi upplever här inte är allt. Många är nog rädda för det okända, men det finns så väldigt mycket mer att upptäcka.