Septembers alla färger

1

2

3

4

5

Miranda rotar i gympapåsen efter sin mobil.

Den har pipit till fem gånger bara under de närmsta minuterna. Hon suckar när fyra sms bara är från den där dryga nollan i sexan som var så mogen och frågade chans på henne på mellanstadiefesten i våras. Det femte är från Halebop som berättar att hon har slut på pengar. Den här dagen hade inte kunnat bli tråkigare, nu måste det hända något kul.

Det gamla hederliga tjejgänget ockuperar omklädningsrummet under fnittrande röster.

De övriga tjejerna i klassen sitter tysta på sina bänkar och klär på sig efter duschen. Då och då sneglar de frågande på gänget som skrattar och tjoar. Ändå vet alla i gänget att vissa längtat efter att få vara en del av Mirandas lek, medan vissa bara gruvat sig på sommarlovet inför 6

dagen då det skulle börja igen.

Alla ser de fem som varandras vänner.

Men ingen vet vad alla tänker.

Kaheui som aldrig velat vara något annat än bästis med Miranda och som godkänner allt hon gör fast det är fel eller gör andra illa. Fanny som inte känner sig annat än vid sidan av. Som någon som har tur om hon passar ibland att få vara lite extra kompis. Emelie vet att hon känner sig som en ordningsvakt på sidan av gänget och ser till att alla får må bra. Men hon varken vågar eller vill erkänna det för sig själv.

Linn har hatat Miranda sedan storbråket i somras då Miranda sagt att hon inte borde äta den stora strutglassen utan tänka på sin figur.

”Åtminstone lite”, hade Miranda suckat.

Sedan hade Linn förstått att hon inte dög alls till att vara bra kompis med Miranda på riktigt.

Inte ens som extrakompis om någon av de andra tjejerna var borta. Linn kväver en suck.

”Den här terminen bara ska bli bäst!” säger Miranda plötsligt och avbryter allas funderingar. Kaheui är snabb med att hålla med:

”Vi borde vara hela tiden.” Kaheui låter så entusiastisk så att några ryggar tillbaka.

7

”Hur menar du nu?” Miranda höjer ett svart ögonbryn och lägger på ett retsamt flin.

”Liksom följa med varandra hem mer och så …”, mumlar Kaheui med osäker röst och hon ångrar sig snabbare än hon försöker lista ut vad hon sagt fel. Emelie och Linn står tysta men Fanny ser ut att ha lust att hugga in i samtalet. Fast hon vet att det är inte själva ämnet som intresserar henne, det är bara det att hon inte vill stå tyst.

”Men det är inte hemma vi ska vara nu, fattar du väl?” Miranda ler överlägset. ”Det är centrum som väntar”, suckar hon tydligt och skakar på huvudet som om hon tycker synd om Kaheui.

”Precis! Och shopping i gallerian”, rycker Fanny in. Hennes kommentar får bra gengäld för Miranda lägger sin långa, smala arm runt Fannys axlar. En märklig men välbekant stolthet stiger i Fanny.

Kaheui ser först snopen ut men sedan ändras ansiktsuttrycket till bittert.

”Vissa kanske inte får femhundra i månadspeng som du”, muttrar hon. Kaheui vet hur det är det där med att inte ha så mycket pengar. Hennes familj invandrade från 8

Afghanistan när hon var fem och har många familjemedlemmar att försörja.

”Vi borde sätta upp mål på vad vi vill ska hända under det här året”, säger Miranda och får situationen att glänsa igen.

”Som vaddå?” Muttrar Kaheui.

”Som vilka nya grejer vi vill ha innan året är slut”, säger Emelie.

”Som vilka nya kläder vi ska ha i skolan innan vårterminen”, säger Fanny.

”Kanske hur många fester vi vill gå på”, säger Linn.

”Eller, tänk lite! Vilken kille vi vill få innan jullovet är slut”, säger Miranda och ler mot Linn. ”Ditt förslag var ju också maxat.”

Sedan tittar hon ut mot de andra tre tjejerna.

”Det är inte saker vi ska sätta upp som mål, fattar ni väl?” Säger Miranda. De andra ser ut att förstå nu.

”Okej, vi skriver upp fem grejor var i våra dagböcker. Sen visar vi det för varandra imorgon”, säger Fanny och tittar på Miranda som tydligen får avgöra om förslaget ska godkännas eller inte.

”Så gör vi.” Miranda flinar mot Fanny.

Nu måste alla vara med på noterna. Miranda 9

hade redan innan sett till att alla ska ha varsin dagbok. Och fredagen är den enda dagen man får ta med den till skolan och läsa upp för andra om man vill.

Men Emelie känner hur hon blir hårt träffad när Fanny nämner dagböckerna. Hon vet vad hon skrivit i dagboken och det är alldeles för personligt. Hon kan bara inte visa det för någon. Hennes dagbok är hennes dagbok. Där i skriver hon om tjejgänget och om killarna i klassens bråk om Miranda. Hon känner hur hon börjar svettas om händerna.

”Vad väntar vi på?” säger Linn otåligt och glor på Mirandas fortfarande omslingrade kritvita handduk om kroppen. Miranda tittar frågande på Linn och himlar med ögonen. Alla vet att de väntar på att killarna ska komma in och busa och de fyra tjejerna låtsas vara besvikna på Linn för att hon glömt det.

Det är tur att det är lunchrast just efter idrotten för nu står gänget framför den stora spegeln i omklädningsrummet och granskar sina handduks-klädda kroppar. Miranda tittar nöjt in i sin spegelbild. Hon vet att alla tittar på hennes och avundas på den. Hon fipplar upp mobilen från en av bänkarna och ska precis ta 10

kort tills Linn ryter till:

”Vad gör du?! Man måste fråga först innan man fotar någon annan!” Linn ser förskräckt ner på sin stora mage som hennes handduk knappt räcker till att täcka.

”Varför skulle jag vilja ta kort på dig? Det kanske var mig själv jag tog kort på”, suckar Miranda och försöker röja allt undan. Men Linn tänker inte ge sig.

”Det är ändå olagligt!”

”Schysta.” Miranda sneglar oberört på Linn. ”Vem bryr sig om någon sån lag?”

Emelie tänker att det mest skulle vara en rolig grej. Att vara med på kort på Mirandas mobil var en sak hon inte trodde någon av tjejerna skulle säga emot. Minst Kaheui.

”Du skulle ändå inte få plats på kortet”, flinar Kaheui. ”Om inte ens den där stora räcker till” Kaheui nickar mot handduken.

Miranda tycker Kaheui är oschyst men hon kan inte låta bli att fnissa. Men fnissattacken blir större än vad som menas och plötsligt står alla förutom Linn och garvar. Det syns hur Linn försöker täcka så mycket som det går med handduken.

Snart hörs målbrottsbräckliga ryt utanför 11

i gympasalen och dörren till tjejernas omklädningsrum smälls upp av Kenan. Bakom Kenan vimlar det i det vanliga grabbgänget. Miranda flinar brett när hon ser hur de sju killarna från klassen attackerar och hon ger ifrån sig små gälla skrik när de försöker dra åt sig hennes handduk.

Linn nappar tag i sin gympasäck och skyndar sig bakom ena rumsväggen. Har hon tur märker ingen att hon saknas och om de inte letar kommer de inte störa när hon ska klä på sig. Hon vill inte det här. Hon får ändå aldrig killarnas uppmärksamhet och det är bara slöseri med tid om man vill ragga med hennes bleka tjocka kropp.

Det hugger till i Linn när hon hör Mirandas skrik blandat med skratt bakom väggen. Hoppas hon inte har något under, tänker Linn. För då skulle hon för en gångs skull känna hur det känns att skämmas.

Så öppnar Linn försiktigt upp dörren och går ut i höstsolen. Vad var det för idé med att vänta på dem? De bryr sig ändå inte om sånt.

Efter lunch smäller sig klassen ner skrattandes vid bänklocken. Kenan och Fabbe retas med Miranda.

12

”Snygga bröst du har, Miranda” Kenan försöker flörta in sig.

”Det vet inte du”, säger Miranda panikslaget och det roar killarna att få henne att tro att de sett henne. Det har de förstås inte.

Kaheui pillar under bänklocket och försöker se nonchalant ut när Fabbe skojar med Miranda. Ändå finns besvikelsen inom henne även om hon vet att blir Miranda ihop med någon så är det Kenan. Men tänk om Fabbe är kär i Miranda? Tänker Kaheui. Då har hon ingen chans.

Emelie tänker på vad Kaheui sagt i omklädningsrummet till Linn bara för att imponera på Miranda. Det är så logiskt, tänker Emelie. Så tänker Emelie på Linn igen. Det borde gjort så ont, de där få orden som var så vassa. Alla hade skrattat och sedan hade Linn gått utan att någon märkt det. Jag skrattade åt det! Tänker hon. Men hon kunde inte rå för att om det fanns ett val mellan att mobba Linn och få vara med Miranda eller försvara Linn och inte vara med Miranda så skulle hon helt enkelt välja det första alternativet. Det känns fel, men så är det.

Fanny knäpper med mobilen under 13

bänken. Man får egentligen inte ha mobil inne på lektioner. Men just nu känner hon extra mycket för att bara klicka fram och tillbaka på samma knappar så att det ser ut som att hon gör något viktigt. Det är skönt att vara tillbaka i skolan. Hon har nästan vant sig med alla känslorna av att bli besviken, glad och förvirrad. Just nu känner hon sig förvirrad.

Men det är en bekant känsla som alltid kommer när hon är med Miranda. Miranda som hoppar mellan henne och Kaheui och ibland fjäskar hon för Emelie också.

Hon vet att det är fel att vara avundsjuk och att det inte går att vara med bara en person. Att bästisar inte är på riktigt. Det säger Miranda i alla fall. Men Fanny kan inte låta bli att vilja vara utvald av henne. Att känna känslan av någon man kan räkna med.

”Tyst i klassen!” Ropar Ylva som står vid sin kateder framför tavlan. Egentligen är det bara Kenan, Fabbe och Miranda som låter som vanligt. ”Slå upp jordbrukskapitlet på sida 15!”

14

På fredagen kurar alla fem ihop sig på skolans toalett som är den enda som är tillräckligt stor för att alla ska få plats. Det är spännande att se vad de andra tjejerna skrivit upp.

De börjar med Fanny som skickar runt sin mossgröna dagbok. Åka på klassresa Skaffa pojkvän

Shoppa coola kläder Gå på fler fester

Testa röka nån gång Det är vad de fem tjejerna läser upp ur Fannys dagbok. Miranda reagerar på det sista.

15

”Man får ju bara gula tänder och dålig andedräkt”, suckar hon mot Fanny.

”Inte om man bara testar en gång”, mumlar Fanny i svagt självförsvar. Kaheui är med på noterna nu när det är något att säga ifrån på. Plus att Miranda säkert kommer tycka som henne nu:

”Men vad är det för idé att testa när man inte ska göra det något mer?” Kaheui hackar som en hackspett.

”Det är synd om djuren de testar röken på!” Emelie får inte Fanny att känna sig bättre.

Hon som trodde hon kommit på något nytt och inne som Miranda och de andra skulle få upp ögonen för och också vilja testa. Nu var det bara gnäll. Hur kan de alltid finna något att gnälla på? Tänker Fanny. Det är som att Miranda trycker på en knapp och sedan gör Kaheui resten och hackar på en bara för att imponera på Miranda.

”Spela roll”, säger Miranda och viftar på armarna. ”Vill du göra det så är det klart att ingen kan stoppa dig.” Miranda ler mot Fanny.

Sen skickar de Emelies dagbok mellan sig.

Det syns att flera sidor i dagboken är utrivna och det gör de andra nyfikna.

16

”Vad har stått här?” Frågar Miranda. ”Erkänn att du skrivit massa dikter om Jesper!”

Miranda får Emelie att rodna, men Emelie vet också att det knappast bara var dikter om Jesper.

Renovera om mitt rum Åka på klassresa

Bli ihop med Jesper Kämpa upp betygen Festa

Miranda ler när hon läser upp tredje punkten.

”Rätta tankar där”, säger hon.

Linn står tyst och granskar nervöst Mirandas ansiktsuttryck när det är Linns tur.

Det känns plötsligt pinsamt eftersom Miranda läser upp hennes mål med en gnutta överdriven mesighet i rösten. Åka och bada i bassängen

Ha mysiga filmkvällar i min nya källare Gå på massa partyn

17

Gå på bio med nån kille

Ha jättekul på klassresan Ingen säger något. Det blir tyst och det är en tystnad som Linn håller på att bryta ihop av. ”Hitta på något bättre då, om ni kan! Varför blir det alltid jag som gör något konstigt?!” har hon lust att skrika. Istället öppnar Miranda munnen efter flera långa sekunder.

”Okej”, säger hon med sin lena honungsröst. ”Då är det bara jag och Kaheui kvar”

Miranda sliter tag i Kaheuis djupblå dagbok.

Festa supermycket Bli ihop med Fabbe

Ha minst tjugo nya plagg Mobba ut Janni

Shoppa i gallerian På den sista punkten tittar Miranda och Emelie på varandra och himlar med ögonen båda två.

18

Sedan riktas Mirandas ögon och spänns in i Kaheuis.

”Var det inte du som inte fick så mycket pengar?” frågade Miranda.

”Och visst, Janni är knäpp men hon har fått tillräckligt igen”, säger Emelie. Linn står tyst men kan inte sluta tycka det är härligt att de hackar på Kaheui den här gången. Kaheui var ju så taskig igår.

”Målen ska väl vara en utmaning också?” mumlar Kaheui och tittar ner på sina tygskor.

Miranda ler.

”Jo, det har du rätt i.” Mirandas ögon glittrar igen och stämningen är räddad. Tillslut är det Mirandas hallonröda sammetsdagbok som går mellan tjejernas händer.

Bli ihop med Kenan

Gå på halloweenfesten

Ha världens bästa klassresa Shoppa extra mycket

”Du har ju bara skrivit fyra mål”, säger Emelie häpet och Kaheui visslar åt första 19

punkten.

”Det är ju ändå samma som era”, suckar hon. ”Men en sak är säker i alla fall; alla verkar vilja festa här.” Miranda ler åt tjejerna. ”Men då får ni hålla det också”, lägger hon till.

Alla lovar att de ska stå för vad de skrivit till mål.

”Jag tror det här blir superbra!” Fnittrar Emelie och nickar mot Miranda.

”Vi måste hjälpa varandra att uppnå de saker vi vill göra också”, säger Miranda. ”Och vi är bäst på det, eller hur?” Mirandas ögon glimmar och gör så att alla känner sig speciella. Ändå har Linn en klump i magen. Visst att det där kommer funka, tänker hon. Och så fort det kommer gå bra för någon kommer någon vara där och försöka förstöra.

Emelie tänker innerst inne detsamma.

Men hon försöker ha en positiv inställning till målen och vad som kommer hända det här läsåret. Det kan bli bra det här, tänker hon. Det kan vara en början på en bättre klass och på att bli bättre vän.

Emelie förstår att de andra hoppas på samma sak.

”Jag tror att det här läsåret kommer bli 20

händelserikt”, säger Kaheui och ler mot Emelie. Emelie nickar frånvarande.

Linn pressar fram ett leende. I själva verket undrar hon vad hon nu gett sig in på.

Hennes bultande hjärta gör nästan ont i bröstkorgen tills hon får en trygg blick från Miranda. Kan det vara så att Miranda av alla är den enda man kan förtro sig till?

Fanny tar Kaheuis hand och säger att allt ska äga. De har ju bara ljusa tider framför sig nu.

Miranda fipplar upp hemnyckeln ur den nya väskan hon fått av mamma i helgen. Skolan är slut för dagen och hon ska in och äta mellis med storebror Pavel.

”Öppna då”, gnäller Pavel. ”Det är typ kallt ju!”

Pavel står där utan tröja efter att han simmat med klassen, men snart är badvädret borta och hösten smyger sig sakta inpå.

Miranda får upp dörren. Pavel rusar upp på sitt rum för att byta till torra kläder medan Miranda hänger upp väskan på hallens klädhängare och rotar fram mobilen. Hon trycker fram ett sms från Kenan.

21

Tja ☺ Allt bra?

Miranda ler. Han kan bara inte hålla sig! Hon fortsätter in i köket och sätter sig på soffan vid matbordet och knappar in ett svar. Kenan var alltid så snäll när det bara är de två som pratar.

Hej ☺ Jo det är fint, kom nyss hem och ska äta mellis, själv?

Pavel kommer ner i köket och öppnar kylskåpet för att ta ut varsin risifrutti.

”Vem messar du med då?” frågar han med ett retligt leende.

”Behöver inte du veta.”

”Jag vill väl veta vad som får lillesyrran att le sådär brett.” Samma stund plingar det till i mobilen.

Jasså, hälsa Pavel, ska på trummor snart ☺

22

Kenan och Pavel känner varandra lite, eftersom de ibland har musiklektioner tillsammans. Nu blir Miranda splittrad. Det känns som att hon sviker Kenan om hon inte hälsar till Pavel.

”Kenan hälsar ...”, mumlar hon blygt.

Pavel börjar skratta.

”Jasså du, Miranda. Kenan!” jublar han förtjust.

”Äh, tyst med dig.”

Han hälsar tillbaka, du spelar bra trummor förresten ☺

Miranda börjar rodna lite när hon faktiskt berömde Kenan. Det är något hon aldrig gjort, och minst i skolan där alla andra hör. Där brukar de bara tjafsa så att fröken får säga till.

Miranda glufsar i sig risifruttin. Maten var ju så äcklig i skolan idag. Sedan tar hon väskan och beger sig upp till sitt rum. Hon sätter sig vid skrivbordet och tar fram svenskaläxan men hon kan inte koncentrera sig. Istället tar hon fram mobilen och knäpper fram Linn från kontaktlistan.

23

Linn ligger på rygg på sin säng i sitt lilla rum och lyssnar på schlager på låg volym. Musik har alltid fått henne att känna sig duglig. Musiken är en vän som aldrig sviker, som finns till lite extra när hon blivit sviken. Hon tänker på hur alla skrattat igår åt Kaheuis taskiga kommentar.

Hur hon faktiskt roade de andra med sin fula kropp. Fanny och Emelie är båda alldeles för smala men inte säger någon det till dem heller.

Kaheui är oerhört kort. Miranda är den ända perfekta med sin långa slanka och ljusbruna kropp. Det mörka långa håret och mörkgröna ögonen som Linn avundas och gärna vill byta ut mot sina grumligt ljusblå.

Plötsligt skär mobilens ringsignal igenom tankar och den låga bakgrundsmusiken.

Mirandas kontaktbild på skärmen lyser henne i ögonen.

”Hallå?” svarar Linn.

”Kenan skrev idag igen! Åh, han kan bara inte motstå mig!” jublar Miranda förtjust medan Linn på en gång undrar om hon verkligen kan vara den första Miranda ringde.

Hon bestämmer sig för att testa henne.

”Va! Vad kul! Vad sa Kaheui?”

24

”Nej henne har jag inte hunnit prata med. Han skrev så nyss”, säger Miranda.

”Vad skrev ni då?” Linn hör att hon själv låter väldigt entusiastisk. Men hon vet att det inte har med Kenan och göra. Hon skiter väl fullständigt i hur det går mellan dem. Hon är bara glad över att Miranda valde henne att kontakta först.

”Han frågade hur jag mådde och sen sa han att han skulle på trumlektion nu och så”, säger Miranda. Det hörs att hon ler i rösten. ”Fast vi har inte skrivit så mycket än … ”

”Men han gillar ju dig helt klart. Det märks ju i skolan också.” Linn försöker fjäska in sig.

”Jag vet. Mamma säger att han är betuttad i mig. Dog typ när jag hörde det ordet.”

Tjejerna skrattar länge och Linn glömmer snart bort hur ledsen hon var nyss över det i omklädningsrummet. Tills Miranda för det på tal:

”Jo, just det ... det var verkligen jättetaskigt det Kaheui sa igår efter gympan.

Och jättetaskigt av oss att skratta åt det.

Hoppas du kan förlåta!” säger hon. Linn blir tyst några sekunder.

25

”Ja. Det var verkligen skitelakt. Men det gör inget. Det är egentligen hon som ska be om ursäkt”, säger Linn och pustar ut.

”Ja det håller jag med om. Snacka om att du egentligen måste hata henne nu.”

Linn vet inte vad hon ska säga riktigt.

”Alltså jag vet inte. Men nästan”, mumlar hon. Hon vet att om hon snackar skit om Kaheui kan Miranda gå direkt till henne och berätta det om hon har lust.

”Hon är ju liksom kul att vara med och så men hon kan verkligen bli för mycket”, säger Miranda övertygande.

”Ja, eller hur. Precis så jag tänker.”

”Vi kanske kan hitta på något nån dag?” frågar Miranda med sin övertygande röst som får alla att gå med på det hon säger. Linn blir glad och hinner tänka hur de andras miner skulle se ut om de visste att Miranda faktiskt valt henne den här gången.

”Det klart! När då?”

”Det är ju lördag imorgon. Vi kan väl gå och spionera på någon kille? Bara du och jag”, fnittrar Miranda. Linn fnittrar till hon med.

”Bra idé. Vart bor alla killar då?”

26

”Vi kan kolla i skolkatalogen.”, säger Miranda.

”Sen på kvällen kan vi ha filmkväll. Vi är klara med källaren nu. Den blev jättemysig”, jublar Linn.

”Visst, men det kan ju bli så att vi är ute hela kvällen.”

”Det får jag nog inte...”, mumlar Linn.

”Ingen behöver veta något.”

När Linn pratat klart känner hon att hon är hungrig. Hon hoppade över skolmaten idag vilket hon gjort på senaste tiden eftersom att hon bestämt sig för att banta. Om man helt strejkar från maten så måste man ju bli smal någon gång. Jag skiter i om det är ohälsosamt, tänkte hon. Men på rasten efter lunchen gick det inte längre. Hon köpte två bullar och en Festis i skolans kiosk.

27

Emelie vaknar tidigt på lördagsmorgonen i sitt mintgröna rum. Det mesta känns bra. Veckan som har gått av höstterminen har gått hyfsat.

Dagboken är gul och skiner upp rummet som en sol där den ligger på nattduksbordet. Emelie öppnar den och börjar skriva.

Fredag 27 augusti Kära dagbok!

Idag är det lördag men eftersom jag inte hann skriva något igår skriver jag om fredagen istället.

28

Jesper kollade på mig jättemycket under

engelskan igår! Man kollar väl faktiskt inte på någon så mycket utan att det är nåt? Han MÅSTE vara intresserad av mig. Fast eftersom att

Kenan håller på med Miranda hela tiden så blir det

att Miranda retas med killarna extra mycket så jag tror hon pratade med Jesper ganska mycket.

Det är så typiskt. Fabbe tror att han kan

nonchalera Kenan och hålla på med Miranda. Tänk om han också är kär i Miranda? Vad får Kaheui

för inställning till Miranda DÅ? Kaheui som var så taskig mot Linn i torsdags efter idrotten. Fast det

var egentligen Miranda som började. Hade hon inte tryckt på knappen hade aldrig Kaheui hånat Linn för hennes fetma. När ska folk egentligen fatta att det faktiskt är Miranda som ligger bakom allt. Det är inte våra andras fel att vi blir manipulerade hela

tiden. Fast i och för sig. Vet man att man blir 29

manipulerad av Miranda är det kanske ens eget fel

att man låter det fortsätta. Varför GÖR jag ingenting??

Jag har inte hört något av varken Linn, Fanny,

Kaheui eller Miranda idag. Inte än i alla fall. Tänk om dom planerar nåt utan mig?

Tänk om dom plötsligt bestämt sig för att frysa

ut mig?

Äh, jag oroar mig i onödan.

Miranda sitter vid sitt sminkbord framför spegeln och lägger kajal på ögonen. Ska hon ha någon chans att imponera på killarna i staden måste hon bara se lite äldre ut. Pavel kommer in utan att knacka.

”Får jag låna hårtorken?” frågar han och glor in i Mirandas spegelbild. Pavels hår är också det långt och svart i ostyriga lockar och hans ögon lika gröna som Mirandas. Folk brukar fascineras av syskonens likhet.

”Vad ska du ha den till?”

30

”Tina köttfärs ... alltså vad tror du jag ska ha den till?!”

M i r a n d a g a r va r o ch g e r h o n o m hårtorken.

”Du ser bara så bögig ut just nu!” fnissar hon och kollar på när Pavel torkar håret som att det vore hon själv.

”Tack så jävla mycket, då”, svarar han. ”Och du ser bara så skrämmande ut med så där mycket mascara.”

Miranda ruskar på huvudet åt Pavel och försvinner ner på bottenvåningen. Hon ska precis öppna ytterdörren när mamma ska lägga sig i.

”Och vart ska du?”

”Träffa Linn”, svarar hon kort. Men mamma kommer fram för att titta så att Miranda inte har på sig något opassande.

”Det kommer bli för kallt med bara linne”, säger hon. Miranda vägrar sätta på sig en tröja över. Det rosa linnet sitter ju så tajt och perfekt.

Kaheui har tråkigt på sitt rum. Dataskärmen lyser ett blått ljus som hon är så trött på. Hon har bara ett litet fönster i sitt rum och därför är 31

det inte så ljust eftersom deras lägenhet ligger så att solen inte når in. Kaheui har alltid velat tapetsera väggarna i det mönstret som Miranda har i sitt rum. Det ska ju märkas att det är en tjej som bor här, tänker hon och suckar. Men Kaheuis föräldrar fattar inte meningen med det. De tycker bara det är slöseri med pengar.

Tillslut bestämmer Kaheui sig för att ta en tripp ner till ICA för att köpa lite lördagssnask till henne och syskonen.

Hon tar hissen ner och börjar gå mot centrum. Man måste korsa en stor park om man ska gå från deras höghusområde in till centrum. Parken är stadens vackraste ställe med alla olika träd och den lilla dammen mitt i.

Vägen är kantad med parkbänkar och flera träd har börjat förbereda sig inför septembers alla färger.

Kaheui rotar i fickan för att försäkra sig om att alla pengar är med. När hon tittar upp igen ser hon en bekant och tjock gestalt komma gående. Det är Linn.

”Hej!” ropar Kaheui och ler som om de alltid varit bästisar. Linn ler inte lika brett.

”Tja.”

”Vart ska du?”

32

Linn ser plötsligt lite kaxig ut.

”Träffa Miranda”, säger hon snofsigt. Det sticker till inuti Kaheui. Utan mig? Tänker hon.

”Åh” Kaheui sträcker på ryggen. ”Får jag vara med?”

Linn ger henne en osäker blick.

”Hon ville att vi skulle vara själva”, mumlar hon. Kaheui känner hur hennes varma blick på Linn förvandlas till kall.

”Äh ... vad fjantigt”, muttrar hon. Linn går förbi henne och mumlar ett lågt ’hejdå’.

Linn går med raska steg bort från Kaheui och kollar aldrig bak. Vilken min hon fick! Tänker hon och ler. Jag visste väl att hon skulle få igen!

Linn är stolt över att gå och möta upp Miranda så att alla ser vilken snygg kompis hon ändå kunnat få även om hon själv ser ut som ett vitt hus.

”Är du redo för killspan?” frågar Miranda med glimten i ögat när Linn kommer fram till den lilla dammen. Hon sitter på en bänk med ena benet över det andra.

”Absolut!” Linn lovar sig själv att hon ska försöka hänga med idag. Inte verka efterbliven 33

eller skygg som Miranda brukar tycka att hon är. Verka inne precis som Miranda. Hon kan kanske inte vara lika snygg men alltid spela lika cool.

De två vännerna går med rask takt längs parkens väg. De passerar soptunnor, parkbänkar och par i alla åldrar.

”Vad tycker du om Janni?” frågar Miranda Linn. Janni är en ensam varg i deras klass. Hon har inga kompisar men ingen vet varför. Det har bara blivit så att ingen släpper in henne. Hon verkar inte vilja ha med någon och göra heller.

”Hon är ful”, skrattar Linn men får en klump i halsen. Varför var hon så taskig? Men Miranda skrattar och nickar och Linn verkar ha klarat en fråga.

”Man försöker ju typ snacka med henne men hon blir ju så sjukt konstig då”, säger Miranda. ”Typ får tunghäfta eller nåt. Tror att man ska komma och bita henne!”

”Jag tror att hon tror att vi vill henne illa eller så. Typ som att vi driver med henne om vi försöker snacka”, spekulerar Linn. De står och väntar på grönt vid övergångsstället in till centrum. Solen steker dem i ryggen.

34

”Precis. Har tänkt så också.” Miranda håller faktiskt med. ”Alltså jag bryr mig inte egentligen.”

De sätter sig på en bänk och spanar in folket som går förbi. Linn har fattat att nu när man börjat sjuan gör man inte saker längre.

Man sitter bara och kollar. Pratar om hur tjock den där tanten är eller att tjejen där inte passade i grönt. Det är egentligen ganska tråkigt men Linn har lovat sig själv att hålla sig.

Inte vara barnslig alls.

”Jag stötte på Kaheui förresten”, säger Linn. Mirandas leende försvinner. Linn vet att hon inte tycker om att hennes kompisar träffas på fritiden utan henne.

”Jaha?”

”Ja, alltså … hon frågade om hon fick vara med men jag sa att vi ville vara själva. Då blev hon typ sur och sa att det var larvigt”, förklarar hon. Miranda börjar skratta.

”Men gud vad efterhängsen hon är”, gnäller hon. ”Man kan ju inte vara fler hela tiden. Man måste ju kunna vara själv med nån någon gång!”

”Ja, precis!” Linn håller med. Hon vet att så länge hon tycker exakt som Miranda kan 35

inget gå så himla fel. Plötsligt tar Miranda upp sin nya väska som Linn avundas och rotar fram ett ljusblått häfte. Det är skolkatalogen för adresser.

”Det är på tiden att vi tar reda på var killarna faktiskt bor!” jublar hon och slår upp deras klass som står först.

”Du är rätt killgalen, va”, mumlar Linn medan Miranda söker i listan.

”Kenan! Knutsjögatan 14 port B” tjuter Miranda. ”Vi går dit på en gång!”

Linn suckar. ”Är det bara han vi ska spana på?”

Miranda kollar på Linn med ett retligt flin.

”Vem är du intresserad av då? Adressen finns här, Linn. Vi kan bara gå dit”, säger hon medan Linn rodnar. Ska hon erkänna för Miranda? Om Linn ser att hon pratar med honom extra på måndag vet hon att hon inte kan lita på Miranda.

”Mattias är söt och snäll”, mumlar Linn.

Miranda kollar på Linn som om hon vore dum.

”Plugghästen!” skrattar hon. ”Har han ens kommit in i puberteten?

36

Linn kollar ner i marken sådär som hon lovat sig själv att inte göra. Ändå kan hon inte rå för att hon tycker Miranda är ytlig.

”Han verkar snäll bara. Tycker inte om hårda killar”, mumlar hon och plötsligt börjar Miranda garva igen. Linn undrar om hon sa något så otroligt humoristisk för Miranda vrider sig av skratt på bänken. Det tar någon minut tills hon kan samla sig och prata riktigt igen.

Linn sitter stelt på sin plats och börjar plötsligt längta hem. Hem till sin familj som inte dömer henne.

”Misstolkning!” vrålar Miranda och Linn får för sig att det handlar om något snuskigt men vet inte vad.

”Vad?”

”Att killar är hårda betyder det att dom är kåta”, fnissar Miranda. ”Alltså i sexuella sammanhang.”

”Usch!” Linn ryser till. ”Skulle aldrig vilja nåt sånt!”

”Nähä. Då är väl Mattias bra för dig då”, fnissar Miranda men Linn tycker inte det är ett dugg kul.

”Var har du fått veta det där, förresten?” frågar Linn eftersom hon vill veta varför hon 37

alltid är så efter med allt hela tiden. De reser sig och börjar gå mot höghusen på Knutsjögatan.

”Pavel berättade.”

Linn har alltid tyckt att Mirandas storebror är läskig med sina svarta farliga ögon.

Linn fattar inte att han berättar sånt för sin lillasyster. Linn skulle aldrig få göra det till sina småsyskon!

Tjejerna pratar och fnittrar på vägen till höghusområdet vid den lilla sjön. De lägger upp planer på hur ingen ska se dem när de ska smyga i trapphusen. Hur de ska se oskyldiga ut om Kenan kommer ut eller syns till utanför.

Sen planerar de att söka upp Mattias boende.

Fast Linn vet att blir det något med Kenan lär Miranda inte ställa upp på att spionera med Linn någon annanstans. Hon har fortfarande klump i magen efter hur Miranda fått henne att prata skit om allt och alla. Tänk om hon bara ville få ur henne massa skit och sen gå runt och säga hur Linn snackat. Extra läskigt är det om Kaheui. Linn har lärt sig att när det väl gäller är det henne Miranda är med egentligen.

Skulle Linn gå fram till Kaheui och säga att Miranda tycker hon är efterhängsen och 38

fånig skulle Kaheui troligen bara acceptera det.

Hon skulle inte bli sur. Inte våga visa det i alla fall. För Miranda.

Snart är de framme vi de höga lägenheterna som ligger hästskoformade runt en stor lekplats.

Några småbarn leker i den sena augustisolen.

De flesta av dem är svarthåriga.

”Tänk om han inte är hemma då? Inte ens runt i kring liksom”, undrar Linn. Det är svårt att inte bli sedd här eftersom det ligger fönster åt alla håll. Miranda svarar inte.

”Port B”, säger hon bara. De går förbi port A. Det är inte svårt att hitta B alls.

Försiktigt öppnar Miranda porten som ger ifrån sig ett ekande ljud ändå. Inne i trapphuset luktar det rök och någon har varit kreativ och ritat snoppar med snus på väggar na.

Cigarettfimpar ligger på nästan varenda trappsteg tillsammans med leriga fotavtryck från den som gått här innan.

”Usch vad äckligt det är här!” klagar Linn och kollar med äcklad min på allt kladd.

”Sch!” flämtar Miranda. ”Tål du ingenting eller?” Linn blir tyst och går trippande efter henne i trapporna letandes efter 39

Kenans familjs efternamn. De hittar det på tredje våningen.

”Och nu då?” frågar Linn så tyst hon kan för att Miranda inte ska bli sur igen. Miranda ser för en gångs skull lite nervös ut.

”Jag vet faktiskt inte”, säger hon och sätter örat mot dörren. Kanske kan hon få höra hans röst.

”Tänk om nån öppnar just nu!”

Miranda fnittrar till och blir plötsligt rädd och springer fort ner för trapporna igen. Linn tror att det hänt något och kutar efter men precis i den sekunden öppnas dörren in till Kenan och en liten pojke kommer ut och hinner se på Linn med stora ögon.

Miranda har kutat mot lekplatsen och gömt sig i ett litet utrymme under rutschkanan. Det tar ett tag innan Linn hittar henne.

”Jag tror hans lillebrorsa hann se mig!”

Linn är panikslagen och undrar om lillebrorsan tror att det är Linn som gillar Kenan och vill spana. Men Miranda börjar skratta och retas med Linn.

”Han kommer berätta för Kenan att du var precis utanför!” garvar Miranda. Linn 40

tycker det är orättvist. Varför skulle Miranda alltid lura med henne i situationer där det alltid är hon som får skämmas?

”Kan vi inte gå härifrån?” gnäller hon.

Miranda skakar vilt på huvudet så att Linn får de mörka lockarna i ögonen.

”Nej!” protesterar hon. ”Du lovade att vi skulle spana.” Linns hjärta bultar hårt och hon är andfådd efter springandet. Det är pinsamt att visa hur dålig kondis hon har genom att flåsa som en valross.

Miranda och Linn sitter under rutschkanan minst en timme och spanar ut mellan brädorna till det lilla utrymmet. Ingenting händer. En gubbe kommer ut, går bort mot centrum och kommer tillbaka med en matpåse i handen. En unge börjar böla över att hennes lördagsgodis redan är slut. Tjejerna pratar lite om allt möjligt medan de väntar. Men de vet egentligen inte vad de väntar på. Något med Kenan är det i alla fall.

”Det här suger”, muttrar Miranda uttråkat. Linn instämmer och hoppas att Miranda verkligen har tröttnat och insett att ingenting händer.

”Vi kan väl göra nåt annat?” gäspar Linn.

41

”Ja, här står ju tiden still.” Miranda öppnar väskan och tar fram skolkatalogen igen. ”Mattias bor säkert i villa. Då kan man kolla in i fönstren”, fnissar hon och gör Linn nervösare än vad hon redan är.

42

”Han bor nästan granne med Emelie”, säger Miranda och sätter fingret på adressen i katalogen. ”Vi kan låtsas att vi ska hem till henne.”

Linn instämmer. Fegar hon ur kommer Miranda bli jättesur och tycka hon är värsta mellanstadiestönten. Livet är till för att levas!

Brukar Miranda tjata. Som i trans följer Linn Miranda bort från Kenans höghusområde.

Med nervositeten följer en viss spänning och det är också kul att äntligen vara lite på väg.

Linn har varit småkär i Mattias länge. Han måste vara den av killarna som minst bryr sig om tjejers utseende, brukar hon tänka.

Tjejerna traskar vidare bort mot centrum.

De ska över parken igen.

43

Kenan ligger på sin säng och längtar ut. När helgerna kommer är han ofta hemma. Då slipper grabbarna honom. De tycker ändå bara han är dryg och konkurrerande i spelet om Miranda. Aldrig att Fabbe får henne, tänker han. Den svennen!

Lägenhetens ytterdörr öppnas och lillebror Izidor kommer in i farstun. Han har varit och köpt chips.

”Izo! Kom hit med chipsen genast, dom är mina”, ropar han. Han orkade inte gå ner till ICA så han tvingade brorsan att göra det istället.

”Det var en tjej utanför vår dörr och smög”, säger Izidor när han kommer in i Kenans rum. Kenan vaknar plötsligt från sin koma och sätter sig kvickt upp i sängen för att ta emot chipsen.

” Va ! H u r s å g h o n u t ? Va r h o n mörkhårig?” Kenan blir desperat. Aldrig har Izidor betytt så mycket som nu.

”Näe ... svensk. Rätt fet också!” skrattar han. Kenan suckar men blir samtidigt förvånad. Linn? Är HON kär i honom? I så fall kanske allt med Miranda inte betyder det han vill att det ska betyda längre. Hon kanske bara 44

svarar hans sms för att Linn ska komma närmare. Så att Miranda kan skvallra saker om honom till henne. Han klickar fram Fabbe från kontaktlistan på mobilen.

Haha! Linn är kär i mig! " Tror jag garvar ihjäl mig

Miranda och Linn blir hungriga och sätter sig på en pizzeria. De har ju faktiskt hela dagen på sig. Men när de äntligen kommer iväg längs parkvägen har solen gått ner bakom träden och lyser ett orange ljus som får hela parken att likna höst redan. Det är ändå ganska mysigt och lite pirrigt. Hösten har alltid varit pirrmagarnas tid.

”Det är faktiskt bäst att det blir mörkare”, säger Miranda självsäkert medan de trippar vidare.

”Då ser folk oss inte lika lätt”, instämmer Linn.

Plötsligt hörs musik på stora vägen bredvid parken. Först är det bara ett dunkande ljud men när den lila raggarbilen kommer närmre hör de en dånande låt av Metallica.

45

Miranda kikar genom några grenar. Bilen har stannat. Ena lila bildörren öppnas och ut kommer en kille. Först tror Miranda det är Pavel som slutat använda balsam och köpt sig en skinnjacka. Håret står vilt åt alla håll i guldbruna lockar. Men det är inte Pavel. Gud vad snygg! Miranda kan inte styra sina egna ben och går omedvetet ut mot vägen som i trans innan Linn stoppar henne förtvivlat.

”Vad gör du?! Dom kan vara farliga!” utbrister Linn. Miranda blir less och hugger åt sig sin arm från Linns grepp. Samtidigt kommer hon på att hon kanske faktiskt inte vågar gå fram till killen. Killarna i bilen ropar något på ett främmande språk åt han som gick ut. Linn och Miranda står hur tyst som helst i buskarna för att försöka tyda.

”Det är nog turkiska”, säger Linn och försöker låta kunnig. Miranda skrattar lite tyst.

”Äh , vad patetisk du är!” utbrister hon. ”Det är ryska.” Tjejerna kan tyda ett namn i meningen. Det är Alfred.

”Han måste heta det”, ler Miranda och följer killen med blicken gå med släpiga steg mot portingången till lägenheterna som ligger på andra sidan stora vägen. Miranda har 46

plötsligt glömt bort allt med Kenan. Han kan inte jämföras med en sjuttonåring med sådant hår och gångstil. Det bultar i hela kroppen och Miranda tycker att hon själv är lite fjantig men kan inte rå för det. Killen slänger en sista gång med håret och dumpar en cigg i gräset innan han försvinner in bakom porten. Den lila raggarbilen är borta men hörs fortfarande någon annanstans. Och plötsligt är allt dött igen. Miranda skriker inombords. Hon har inte längre lust att spionera hos Linns töntiga Mattias. Det är ju pinsamt.

Linn verkar fatta vad Miranda tänker på när de tysta fortsätter ut ur parken.

”Han var minst fyra år äldre än oss”, säger hon. ”Där går faktiskt gränsen. Han kan vara vem som helst. En våldtäktsman!”

Miranda fnyser. ”En chans på tusen att han är”, fräser hon och tycker Linn är en lam liten nolla. Hon ska minsann inte låta någon stoppa henne. Som om Linn skulle bry sig om det gick snett för henne eller inte. Det är bara Linn som är rädd, tänker Miranda. Rädd för allt och rädd för att jag ska bli sur.

47

Fanny sitter med familjen och grillar i deras sommarstuga. De måste passa på att njuta av det sista av sommaren. Hon undrar varför Kaheui ringde och var så pratglad. De pratade i nästan en halvtimme om allt mellan himmel och jord. Det måste finnas en anledning, tänker Fanny. Hon kanske inte fick vara med dem andra idag. Miranda kanske bestämde sig för att Kaheui var dålig just idag. Sådär som bara Miranda kan göra. Men Fanny tycker om Kaheui på något vis. Hon kan vara väldigt taskig men väldigt rolig också att vara med.

Hon dömer inte som Miranda gör, inte när man är med henne själv i alla fall, tänker Fanny.

48

När måndagen kommer samlas klassen som vanligt utanför deras hemklassrum. Alla är lite pirriga i magen för när dörren låses upp ska de få reda på hur långt de kommer med klasskassan de samlat ihop till. Alla hoppas på något de aldrig varit med om förut, kanske till något stort nöjesfält eller något annat land.

”Vi kan åka på strippklubbar!” skriker Kenan och får igång grabbarna. Alla tjejer suckar och känner sig värdelösa när de håller på så. Emelie står med Miranda, Fanny och Kaheui i en liten ring som vanligt. Miranda tjatar om vilken otroligt snygg kille hon sett i lördags och Fanny berättar om helgen i sommarstugan. Kaheui har inget att säga. Vad skulle hon prata om? Hur mycket chips hon ätit eller hur lillasyster spydde på golvet? När Linn 49

kommer blir grabbarna som vanligtvis är så skrikiga tysta. Tjejgänget undrar varför men sen kommer Miranda på. Kenan vet säkert att Linn var direkt utanför och smög medan Miranda hann gömma sig. När Linn hängt ifrån sig jacka och väska i skåpet börjar grabbarna asgarva.

”LINN ÄR KÄR I KENAN!” skriker de medan Kenan skriker om hur han då definitivt inte skulle kunna tänka sig henne bara för att Miranda fortfarande ska fatta att det är de som är på gång. Alla tjejer undrar vad som står på och kollar på Linn med stora ögon. Miranda flinar men tycker egentligen synd om Linn. Det här är inte rätt.

”Linn är kåt på Kenan!” fortsätter killarna.

”Vidrigt!” Kenan försöker se äcklad ut.

Linn ser helt förskräckt ut. Emelie, Fanny och Kaheui kollar frågande på Miranda. Först tror de förstås på killarnas ord och undrar vad Miranda tycker om det. Men hon står bara och flinar. Sedan kollar tjejerna på Linn som blir gråtfärdig och små-springer längs korridoren och viker av mot toaletterna. Killarna skriker motbjudande ord efter henne men fattar att de 50

gör fel. Att de sårar någon i onödan. Men de tänker inte. De tycker bara det är kul med lite tragedi och drama och när fröken kommer tystnar de tvärt.

”Vad försiggår här?” frågar Ylva men får inget svar. De övriga i klassen står som f ö r s t e n a d e m e d s i n a p e n n fo d r a l o ch anteckningsböcker. Ylva kollar på killarna med orolig blick men fortsätter med att låsa upp dörren. Klassen glömmer och får resan i huvudet genast. I klassrummet sätter sig alla på sina platser. Miranda och Kaheui sitter bakom Kenan och Fabbe. Kaheui och Miranda skriver en lapp och ber Janni skicka vidare den till Emelie och Fanny.

Vi MÅSTE leta reda på Linn efter lektionen

Emelie viskar lappens innehåll till Fanny. De kollar mot Miranda och Kaheuis bänk och nickar medhållande till dem.

Som vanligt är det stimmigt och stökigt i klassrummet innan fröken säger till. Kenan vänder sig bak och börjar rita på Mirandas bänk.

51

”Vad gör du!” utbrister hon som att det skulle vara första gången. ”Ylva, Kenan ritar på ...” Miranda blir knäpptyst. På bänken har Kenan ritat ett litet krokigt men i hennes ögon jättevackert hjärta. Miranda blir alldeles het inombords men Kenan suddar bort det innan hon hinner reagera. Hon ger honom en varm blick och ett leende. Raggarkillen med håret är borta ur minnet nu när Kenan kollar bak på henne med sina stora, bruna ekorreögon.

Miranda blir alltid sugen på coca-cola när hon ser de ögonen. De ser ut som läskande, bubblig soda med colasmak. Ylva har ändå uppfattat Mirandas gnäll.

”Kenan! Inte rita på Mirandas bänk har jag sagt!” ryter hon till och Miranda känner sig dum och ger honom en beklagande blick. Han ler och vänder sig fram igen.

”Jaha”, börjar Ylva. ”Då var det måndag igen och det är nu bestämt var vi ska åka på klassresan.”

Alla börjar jubla. Så himla skönt att få ledigt från skolan några dagar.

”Bara det inte blir fjällvandring eller nåt”, säger Miranda till Isabelle vars pappa tagit 52

hand om pengarna. Isabelle ser nervös ut och nickar spänt mot Miranda.

”Skulle vara så himla tråkigt”, suckar Kaheui. ”Som massa gympalektioner i flera dagar.”

Ylva tystar klassen igen.

”Vill ni veta eller ska vi vänta tills imorgon så att ni får gissa idag istället?” Alla skriker åt Ylva att hon ska berätta nu. Att de två veckor de fått väntat har varit allt för länge.

”Vi ska till Jukkasjärvi. Vi åker buss dit nästa måndag klockan 06.00 och är framme 12.00. Därifrån ska vi paddla kanot till en ö där vi ska sova i hyddor och grilla. Nästa dag ska vi kolla på ishotellet”, säger Ylva. Klassen är tyst.

Egentligen kunde alla förutspå något i den stilen men ändå känns det lite snopet att de ska åka upp till något så öde som Norrbotten. Fast alla vet att det är egentligen inte resmålet som betyder. Det är att de ska vara så nära inpå varandra hela klassen i flera dagar. Klasskamrater som inte brukar prata i vanliga fall kommer få lov att prata.

”Det kommer bli femkamper”, säger Ylva och blinkar. Tillslut börjar alla jubla. Rätt så nöjda är de trots allt.

53

Efter lektionen rusar alla ut på skolgården. Alla förutom Miranda, Kaheui, Emelie och Fanny. Miranda har faktiskt saker och ting att förklara för de andra. De går raskt i korridoren och pratar med låga röster.

”Vad var det som egentligen hände?” frågar Fanny och ser att Miranda vet något.

Kaheui hade ju berättat i telefon att hon och Linn var i lördags.

”Du måste berätta”, väser Kaheui.

Miranda berättar allt. Om hur de planerat allt i förväg och smugit i trappuppgången. Hur Miranda satt örat mot Kenans dörr och hört att någon var på väg ut och inte hunnit förvarna Linn utan bara kutat nerför trappan.

”... Izidor såg henne och nu har han skvallrat för Kenan så han tror att det är Linn som gillar honom”, piper Miranda förtvivlat.

De fortsätter mot toaletterna. Ett ställe man letar på om en kompis blivit ledsen. Två av toalettdörrarna är låsta. Miranda ska precis höja armen och knacka på den ena dörren innan Emelie stoppar henne.

”Ska vi verkligen stå och knacka som freaks när hon bara kanske låst in sig på en?” frågar hon viskande.

54

”Linn?” ropar Miranda utifrån. ”Är du där inne?” De fyra tjejerna suckar. Hon kanske inte svarar även om hon är där inne, tänker de alla fyra. Ena dörren öppnas och en nia kommer ut och kollar undrande på dem. De står och hänger vid väggarna vid toaletterna säkert fem minuter tills de inser att Linn måste vara där inne. Vem annars skulle sitta så länge på toaletten?

”Linn öppna! Du kan inte sitta där hur länge som helst”, ropar Miranda och dörren låses upp och ställs på glänt. Tjejerna kikar in.

Linn sitter på toan tårögd.

”Du måste bli ihop med Kenan!” utbrister Linn till Miranda. ”Du måste säga att jag bara var med dig och att du hann gömma dig!” Linn tjuter i rena ångesten. Miranda ler lite.

”Jag har inget emot att bli ihop med honom”, säger hon. ”Och då kan jag passa på och säga att det är jag som gillar honom och att allt bara var ett misstag. Men jag vill inte säga att jag var där och smög ...”

”Kom nu. Killarna är värsta idioterna, du ska inte låta dom roas av att du tar åt dig”, säger Emelie och räcker en hand till Linn.

55

”Dom vet själva att dom är puckade i huvudet!” säger Kaheui och gör en grimas som är typisk henne. Kaheui börjar härma Kenans och grabbarnas gångstil och målbrottsråa röster och får alla tjejerna, inklusive Linn, att skratta.

Kaheui hade alltid varit bra på rollspel.

Tjejerna brukar uppmuntra henne att bli skådespelare.

”Vi hittar på nåt”, säger Fanny. ”Nån hämnd så att dom fattar att det fan är fett omoget att behandla tjejer sådär.” Linn reser sig från toalettlocket och kommer ut och stänger dörren.

”Alla såg det. Hur ska vi få alla att fatta att det inte är så?” snyftar Linn.

”Äh”, suckar Miranda. ”Huvudsaken är väl att du själv fattar att du inte gillar Kenan.”

Miranda spärrar ögonen i Linn. Linn har ju faktiskt på något vis varit inne på hennes territorium. De börjar gå mot matsalen.

Miranda har en sockersöt dag idag. Hon ler mot allt och alla när hon går förbi medan hon viskar i tjejkompisarnas öron om Kenans hjärta på hennes bänk. Alla kompisarna anstränger sig för att se glada ut för hennes skull och de prentar in i huvudet på henne hur mycket han 56

vill ha henne. De vrider och vänder på olika teorier om vad han menat med hjärtat men kommer som vanligt fram till att det måste vara för att han är upp över öronen förälskad i henne och vill att de ska bli ihop.

Miranda känner sig som en mannekäng där hon glider fram i skolans korridorer igen.

Hon känner sig egentligen lika gammal som åttorna och niorna hon möter som kollar på henne som om hon vore en konkurrent. Det är lugnt, tänker Miranda. Än så länge håller jag mig till sjuans killar. Den nya blommiga volangtoppen svänger skönt runt hennes smala midja.

De kommer fram till matsalen och tar tallrik och bestick.

Fanny sparkar av sig sina sneakers och fortsätter in i köket för att äta mellis och lägga en lapp på bordet där det står att hon är ute. Fanny ska träffa Miranda vid fontänen i parken på eftermiddagen.

”Var det inte du som ville testa på att röka?” frågade Miranda innan de skulle gå hem. Hon lät inte de andra tjejerna höra vad de pratade om. ”Vi kan uppfylla det målet redan idag!”

57

Fanny känner sig lite omtumlad. Det hade varit lätt att skriva målet om rökningen men nu när Miranda vill uppfylla det känns allt plötsligt lite läskigt. Men hon vet att alla tjejerna svurit på att stå för sina mål och fegar hon ur kommer Miranda aldrig glömma. Hon undrar hur Miranda i huvud taget tänkt att de ska få tag på cigarretter. Man får ju faktiskt inte röka under arton.

Fanny går ut genom dörren och undrar vad som har hänt innan hon kommer hem ikväll.

”Kommer du ihåg killen jag berättade om? Han rökte! Om vi stöter på honom kanske vi får cigaretter samtidigt som jag får prata med honom.” Miranda låter förväntansfull där de möts vid fontänen. Alla hänger vid fontänen efter skolan. Solar på fontänens kant, pratar och köper sin sista glass i kiosken innan det börjar gå mot kallare tider. Miranda och Fanny sitter på en bänk och Fanny undrar varför Miranda inte frågade om Emelie, Linn och Kaheui ville följa med.

”Ingen får veta att jag stöter på andra än Kenan”, säger Miranda och spärrar ögonen i 58

Fanny. ”Lova att inte säga nåt. Och lova att rökningen stannar mellan dig och mig.”

Fanny lovar och fnittrar. Det är härligt att få ha en stor hemlighet tillsammans med Miranda. Mirandas ögon ligger på några lägenheter på andra sidan stora vägen. Hon hoppas på att få se honom komma ut ur porten med en cigg i mungipan. Men inget händer och det är nog dags att börja närma sig lite.

”Kom.” De reser sig och börjar vandra mot andra sidan. Hon förklarar i minsta lilla detalj för Fanny allt som de kanske bör veta för att få sig sina första bloss.

”Dom i bilen pratade ryska tror jag”, förklarar hon. ”Och jag tror han heter Alfred för det är det enda namnet jag kunde tyda. Så vi letar efter det namnet och ett ryskt efternamn när vi letar i trapphuset.”

Det är fnittrigt och pirrigt när de öppnar porten till lägenheterna så som Miranda och Linn gjorde i lördags fast till några helt andra lägenheter med helt andra syften. Egentligen vet inte Miranda hur de ska bära sig åt. Varken när de hittat dörren eller om han skulle komma ut. Han skulle väl knappt titta åt dem. Inte fatta att de är där för just honom. Miranda har för en 59

gångs skull ingen plan alls. Fatta pinsamt när hon lovat Fanny värsta häftiga ciggkvällen så blir det inget.

Emelie sitter och gör läxor på sitt rum. Det är svenska som hon älskar så mycket. Skulle hon skicka in sin dagbok till Ylva skulle hon kanske få bästa betyg. Tanken gör henne rädd och tänker på hur det skulle vara om någon såg vad hon skrivit. Hon tar en paus i läxläsningen och plockar fram sin gula sol.

Måndag 29 augusti Kära dagbok!

Idag var det skola igen och vi fick reda på att vi

ska paddla och kolla på ishotellet i Jukkasjärvi på klassresan. Jag tycker det ska bli jättekul. Ylva kommer säkert dela upp klassen och splittra

kompisgängen när vi ska paddla kanot. Jag kommer få lov att prata med folk jag inte brukar prata med på grund av att Miranda dumförklarat 60

dom. Hoppas jag hamnar med Jesper! Fast det är ju lika stor chans att han hamnar med Miranda.

Fanny och Miranda stod och viskade vid

skåpen innan vi skulle gå hem idag. Dom trodde jag inte hörde nåt men jag kan väl ana att dom

planerar nåt idag utan mig, Kaheui och Linn. Skulle inte förvåna mig om dom står och snackar vad de egentligen tycker om oss andra just nu.

Miranda riktigt tigger om uppmärksamhet

hela tiden. Hon njuter verkligen av hur alla

kompisarna beundrar Kenans stora kärlek till henne. Hon tror att hon är med i nån film eller nåt.

Där hon har huvudrollen och alla andra bara är statister. Där Kenan är drömprinsen och de andra

grabbarna är hans tjänare som också egentligen bara har ögon för Miranda.

Emelie reser sig och går fram till sin bokhylla. I en mapp ligger klassfotot som hon tar fram till skrivbordet. Emelie tar upp sax och lim och 61

börjar pyssla. Hon klistrar in hela klassfotot på första sidan och sedan klipper hon ur fotona på alla klasskamraternas personfoto och limmar fast dem på andra sidan i samma uppslag. Min klass, skriver hon med cirklande bokstäver och rosa penna som rubrik. De viktigaste personerna har hon längst upp närmast rubriken. Miranda, skriver Emelie under Mirandas leende bild med något lurt i ögonen.

Hon har på sig en söt bomullströja från Odd Molly med märket på det ena bröstet. De gröna ögonen lyser in i kameran.

Miranda är född i Stockholm och flyttade hit när

hon var fem men hennes pappa är från Sankt Petersburg. I Rysslans alltså. Hon är jättesnäll och

söt så länge man lyder henne men visar man sig feg eller en gnutta barnslig är hon snabb med att

påpeka det. Och man ska aldrig tro att man kommer undan om man säger nej till nåt hon vill

man ska vara med på. Miranda är kär i Kenan.

Men skulle hon tröttna på honom står ingen tjej i 62

klassen som tycker om nån säkert. Kanske får hon

för sig att sno Kaheuis kärlek Fabbe eller min älskade Jesper. Alla killar gillar Miranda. Hon är påhittig, fantasifull och snygg och låter sig aldrig gå rastlös även om hennes bus klampar ner på folk.

Emelie klistrar sedan in Kenans pojksöta flin bredvid Miranda och skriver hans namn under.

Kenan är från Bosnien och är hur hård som helst

när han är med grabbarna. Utan Kenan skulle grabbarna traska runt som vilseledda kycklingar.

Kenan håller dom iordning, får dom att fatta vilken sida dom hör till. Att dom är hans tjänare som får honom se ännu tuffare ut än vad han gör själv utan

dom. Kenan är besatt av Miranda och jag lovar att

dom kommer bli ihop på klassresan. Sitta och hångla sådär sliskigt så att alla ser hur lyckade dom faktiskt är.

63

Miranda och Fanny går och planerar vad de ska gör ifall inget händer. Om de kanske ska gå hem och retas med Pavel eller hälsa på hos Emelie, Kaheui och Linn. De traskar upp försiktigt men det är mest en gammal vana. Det spelar ingen roll om någon ser dem. Det är ingen som vet vad de gör där eller om de bor där. De låtsas egentligen bara att det hela är mer spännande än vad det är. Miranda är mest nervös över hur besvikelsen kommer skölja över henne ifall inget blir av. Tänk om han tycker de är skitfjantiga om de skulle fråga om cigg?

Trappa efter trappa får smaka på Miranda och Fannys skosulor. När de kommer upp på näst sista våningen tappar Miranda hoppet totalt. Fet chans att han skulle bo just längst upp bara för att vi inte har letat där än, 64

tänker hon och sparkar på trappstegen. Otåligt slänger tjejerna snabba blickar på de fyra sista dörrarnas skyltar på sista våningen. Plötsligt lyser namnet där. Namnet som får Miranda alldeles kallsvettig och maktlös. Alfred Farkas, står det med slarviga bokstäver. Tjejerna säger inget till varandra. De bara kollar på varandra och flinar så brett att de inte kommer ihåg när de flinade så brett till varandra senast.

”Jag tror det betyder varg”, viskar Miranda och nickar mot hans efternamn.

”Nu då?” frågar Fanny. De står på vingliga ben och har ingen plan längre.

Miranda lägger örat mot dörren som hon gjorde på Kenans dörr i lördags. Det känns inte lika fel nu som då. Det hörs lite musik inifrån lägenheten. Någon pratar men eftersom det inte låter som att personen får något svar antar de att han pratar i telefon. Vad gör man annars en måndagskväll som denna?

”Vänta ... om han nu har egen lägenhet.

Hur gammal är han? Över arton?” frågar Fanny hysteriskt.

”Äsch. Man får faktiskt flytta hemifrån innan också”, påpekar Miranda. ”Om man har föräldrarnas tillstånd och så.”

65

Tjejerna står där ett tag. Funderar, kanske väntar. Tills Miranda bestämmer att något måste hända snart.

”Vi ringer på och gömmer oss i hissen”, viskar hon. Fanny fnissar.

”Tänk om han kommer leta i hissen då?”

”Äh, då åker vi bara ner. Måste få se hans ansikte!”

De ställer sig ett steg närmare dörren.

Miranda säger åt Fanny att hålla hissdörren förberedd och öppen så att de hinner gömma sig. Miranda hinner inte tänka efter förrän fingrarna bara råkar trycka mot ringklockan och de rusar in i hissen och stänger den försiktigt efter sig. Det är bäcksvart i hissen och det finns ett litet fönster i dörren ut mot lägenhetsdörrarna. De väntar några sekunder som känns som flera timmar tills dörren öppnas. Miranda vet inte vad det är som händer med kroppen de där sekunderna då hon bara står hukad i hissen och kikar på hans ansikte. Hon vet inte men känslan är alldeles ny. Inte kändes det väl såhär när hon såg Kenan första gången i ettan? De hade ju näst intill vuxit upp i samma klass så hon hade aldrig vetat att den där kärleken i första ögonkastet faktiskt existerade i huvud66

taget. Nu står Miranda och bara glor. Killen står i farstun med dörren öppen och kollar åt alla håll. När han inte ser någon rynkar han på de svarta tjocka ögonbrynen och skakar lite på huvudet som får håret att svänga i en dans.

Hans ögon är starkt blå och näsan har högt näsben. Näsborrarna är vidgade, han har ett ständigt tjurigt uttryck som får Miranda att falla. Samtidigt skär det i magen lite. Jävla player, tänker hon om sig själv. Plötsligt öppnas granndörren till Alfreds lägenhet. Ett skalligt gubbhuvud kikar ut och kollar besvärat på killen.

”Kan du snälla sänka musiken för sista gången?!” ryter gubben och killen mumlar något som inte går att tyda.

Miranda skiter i om det hela inte gick som hon ville. När hon och Fanny kommer ut på bakgården till lägenheterna och ska gena in till centrum igen beter sig Miranda som en crazy bitch.

”JAG ÄR KÄR!” skriker hon jublande.

Hon bryr sig inte om några hör. Hon tänker bara på killens tjuriga ansiktsuttryck och rynkade ögonbryn.

67

”Kenan då?” Fanny försöker påminna henne, försöka få in henne på rätt spår igen.

Hon är ju på väg på helt fel spår, tänker Fanny och tycker plötsligt synd om Kenan. SkitKenan som aldrig gör något vettigt. Men hon ser i Mirandas ögon att hon är som förbytt. En liten fjant som Fanny kan ju inte göra något.

”Man kan ju faktiskt vara kär i två”, säger Miranda. ”Jag vet att det låter fjantigt men sånt händer ju faktiskt även när man är tjugofem ...”

Kaheui fattar inte varför Miranda inte frågar om de kan vara efter skolan längre. Hon verkar vilja umgås mer med de andra tjejerna i gänget. Straffar hon henne för det där hon sa i omklädningsrummet till Linn förra vecka fastän de skrattade med hela bunten? Varför känns allt så fel? Kaheui ställer sig upp från datastolen i hennes mörka rum. Hon har chattat med några obetydliga främlingar på någon konstig sida.

Nu känner hon att hon inte bryr sig längre. Att hon inte behöver främlingarnas bekräftelse att hon duger. Man ska vara lycklig med det man lever med säger alla. Inte med sådant man inte har bland sig. Vem bryr sig om vad någon äldre kille i USA tycker som egentligen bara vill ha 68

internetsex och prata snusk? Sådana killar tar ju vad de än får. Spela roll om tjejen ser ut som en giraff.

Kaheui ställer sig framför spegeln.

Bajsbruna runda ögon är inramade av korta tjocka ögonfransar. De är inte alls sådär härligt kisande och sexiga som Mirandas. Kaheui vet att hon borde noppa ögonbrynen men hon vågar inte. Tänk om det blir helt fel och aldrig växer ut? Miranda skulle garva och rynka på sina filmstjärneögonbryn då.

Fanny ligger på sin säng i sitt barnsligt gula rum. Miranda och hon har en hemlighet!

Visserligen handlar den hemligheten endast om Miranda och hennes häftiga liv, men ändå.

Hon tror på Fanny. Att hon inte ska säga till någon om Mirandas ansiktsuttryck när hon såg Alfreds bara någon meter ifrån. Att inte säga till någon hur hon skrek och var alldeles galen.

Tänk om det var kärlek? Tänker Fanny. Tänk om Miranda faktiskt har hamnat i havet av taggtrådar. Det kommer sticka och göra ont i henne flera gånger i så fall. Fast det kan väl inte vara kärlek? Hon har sett killen två gånger bara.

69

Emelie har skrivit i dagboken hela dagen.

Skrivit om alla i klassen. Det är som att dagboken är en verklig person som hon måste förklara allt för från början annars fattar den inget. Hon har klistrat in Kaheuis, Fannys och Linns personfoton under Miranda och Kenans.

Linn är nog svenskast i klassen. När Miranda blir

sur kallar hon henne för jävla svenne. Det är liksom hennes smeknamn just i storbråken. Hon bor i samma villaområde som mig och Fanny. Det här

villaområdet där alla får skjuts till fotbollsträningen av fotbollstränaren själv.

Linn är svag och tar alltid skit. Hon är

ganska överviktigt och strejkar alltid från maten i skolan och tror hon ska klara sig ändå. Men när hon blir hungrig är matsalen stängd och hon går och köper bullar i kiosken.

70

Miranda kommer hem ganska sent för att vara vardag. Mamma står i hallen med händerna i midjan och ett bestämt uttryck i ansiktet.

”Vart har du varit?” frågar mamma surt, fattar inte vilket viktigt ärende Miranda faktiskt fått lov att göra. ”Jag har ringt dig flera gånger på raken. Du måste ha din mobil på!”

”Jag hade av ljudet”, säger Miranda tyst och försöker komma undan på sitt rum.

”Varför?”

”Var på bibblan. Man får inte ha ljud på där”, fräser hon och vill att mamma ska lämna henne ifred på sitt rum. Hon måste faktiskt tänka ut saker och ting. Då kommer Pavel mitt i samtalet och garvar ihjäl sig.

”Som om du bryr dig om det!” Miranda säger åt honom att hålla käften. Att han inte har med hennes liv och göra i huvudtaget. Då säger han att han faktiskt råkar vara hennes bror, om så hon vill det eller inte.

71

Den tredje veckan av höstterminen har gått.

Klassen ska samlas vid skolans busshållplats klockan sex så Miranda är tidigt uppe. Hon går på parkvägen på väg till ICA för att köpa sig en mellis till den långa bussfärden. Fröken har sagt till att de ska sätta på sig varma kläder till resan, det är ju faktiskt kyligare uppe i Norrbotten så Miranda har packat på sig munktröja och jeans. Hon känner sig som värsta späckade valrossen.

Skjutdörrarna åker upp framför henne och hon kliver in till pantautomaterna, slänger en blick mot människan som står och pantar där. En blixt går igenom kroppen. Människan bara råkar ha vilt, guldbrunt hår och skinnjacka med det där tempelriddarkorset på. Han slänger en blick bakåt på henne. Bara en reflex 72

man gör när man hör att skjutdörrarna öppnas.

I några sekunder står de bara där och tittar på varandra tills han blir generad och kollar framåt igen. Då skyndar sig Miranda mot nästa skjutdörr där man kommer in i själva affären.

FAN! Tänker hon och kollar bakåt. Jag glömde korgjäveln! Miranda tänker inte gå tillbaka och hämta en. Om hon så kommer tappa flera kakpaket samtidigt vägrar hon hämta en korg.

Fy vad pinsamt!

Eleverna droppar in på skolgården. Bussen som redan står på hållplatsen och väntar suger åt sig alla i 7A som en magnet. Först föreslår fröken att de ska ha bestämda platser i bussen och sitta kille-tjej. Men då bör jar Kenan och grabbgänget skrika som galningar hur Ylva faktiskt kan vara så efterbliven.

”Det är ju typ därför vi vill på klassresa”, ropar Miranda. ”Att bli fria från alla bestämda platser. Men om du tycker vi ska ha tråkigt på den här resan så är det ditt val.”

Miranda får med sig en kör med instämmande tjejröster. Ylva ger sig. Hon vill ju inte vara den som förstör.

73

”Bara ni håller ljudnivån lite lagom”, övertygar hon eleverna. Alla börjar jubla och skrika att de har världens schystaste fröken som faktiskt fattar ibland trots ålder.

Kenan står först i kön med gänget. Han har varit uppe hur tidigt som helst för att paxa platserna längst bak. Det är liksom som en oskriven regel att de tuffa killarna ska sitta längst bak och tjoa. Miranda, Kaheui, Linn, Emelie och Fanny står bakom, längst fram i tjejernas lilla grupp. Det är klart att om man ska tillbringa sex timmar på en buss måste de ju bara sitta så nära killarna som möjligt. Det blir ju tråkigt annars.

”Du och jag sitter”, viskar Kaheui i Mirandas öra.

”Tyvärr. Jag och Fanny har bestämt. Vi kan sitta på hemvägen. Alltså, ta det inte personligt. Du kan sitta på andra sidan gången ju.” Miranda har det där sockersöta tonfallet så att Kaheui glömmer att Miranda precis dissade henne. Hon hinner i alla fall paxa Emelie men då är det Linn som blir kvar.

Miranda låter Fanny sitta längst in mot fönstret. På så sätt kan hon prata med henne, Kaheui, Emelie och Linn samtidigt som hon 74

kan luta sig bak mot killarna om läget skulle bli så. Hon lutar sig tillbaka i sätet och pladdrar på med tjejerna runt om. De pratar om hur de tror att klassresan kommer bli maxad. Att de minsann ska vinna över killarna i de där lagkamperna de ska göra när de kommer fram.

Killarna bakom börjar kaxa som vanligt åt tjejernas retliga flin och Ylva får säga åt hela klassen fastän det faktiskt bara är en bråkdel som håller på och stör.

Bussen har inte ens börjat rulla och Linn har redan en klump i magen. Det är klart att hon blev sittandes själv. Visserligen sitter Janni och trycker näsan mot fönstret bredvid men det räknas inte. Det är alltid Linn som får bli själv i gänget. Varför planerade jag inget? Frågar hon sig själv tyst. Varför ringde jag ingen och paxade sittplats innan? Miranda gör ju så.

Varför känner aldrig sig hon kapabel till något?

”Jag såg han Alfred idag!” viskar Miranda i Fannys öra. Det är bara hon som vet om honom. Linn också kanske lite, men hon har inte blivit uppdaterad av det senaste. Miranda kollar bak på Kenan för att se så att han inte hört något.

75

”Farkas?” Fanny kollar på henne med stora ögon. Det är härligt att viska med huvudena tätt intill om deras egen hemlighet. Miranda nickar.

”Vi måste ge honom ett smeknamn.

Ingen får veta vad vi pratar om!”

”Vad sa du hans efternamn betydde?”

”Varg ... ska vi kalla honom det?

Vargen?” Miranda fnittrar. Ser att alla de andra tjejerna ser litet sura ut. Vad har de att vara sura över? Tänker Miranda. De är tre stycken, de har varandra!

Efter att busschauffören presenterat sig i micken glider äntligen bussen ut mot ingenstans. Miranda och Fanny spekulerar över varför vargen varit uppe så tidigt för att panta. Även om han pluggar behövde han väl inte panta burkar det första han gör innan skolan?

Fanny säger att han säkert tyckte Miranda var snygg. Han stod ju faktiskt och kollade i flera sekunder. Rodnade till och med!

Bussen tar pauser tre gånger. Alla måste låna toaletter eller köpa sig en lunchmacka på Statoil. Linn försöker hänga med i tjejgängets samtal men får ingen gengäld. När hon säger 76

något om hur obekväma sätena är i bussen där de hänger vid Statoils fikabänkar blir alla plötsligt bara tysta. Kollar på henne, rycker på axlarna och fortsätter prata om samma saker hela tiden; att Miranda ska lämna vargen vid pantautomaterna på ICA. Att han inte får vara med på deras klassresa, att det är Kenan hon faktiskt kan roa sig med nu istället. Vargen?

Tänker Linn. Vem är det? Hon försöker fråga men får bara hysteriska fnitter som svar. Hon får en klump i halsstrupen som hon inte trodde skulle komma tillbaka igen. Inte efter att Miranda valt henne den där lördagen. Men plötsligt kommer Linn ihåg alla gånger den ändå funnits där. Hon kommer nu ihåg att det inte alls är första gången som de blir tysta när hon säger något, kollar och sedan börjar prata om något helt annat. Det ligger i Mirandas natur, fnyser Linn för sig själv.

När klassen ska samlas vid bussen igen tycker sig Linn se hur Miranda fångar upp Mattias blick. När han tittar upp ler hon som en solstråle och låtsas att hon är hur snäll och oskuldsfull som helst. Ingen hjärntvättande bitch alls.

77

Klassen har blivit lagom rastlösa men när bussen äntligen svänger runt en krök och kommer in på en grusväg blir plötsligt alla tysta och fattar att de måste vara framme vilken sekund som helst.

Ylva tar upp micken och börjar prata igen. ”Då är vi snart framme vid kanoterna och jag ber er för guds skull att verkligen lyssna på den viktiga informationen som ledaren kommer ge er”, säger hon medan en liten hamn breder ut sig framför dem.

Vid hamnen ligger ett litet hus med skylten kanotuthyrning på. Solen skiner och det är kvalmigt. Inte alls sådär svalt som fröken sagt att det troligen skulle bli. Nu måste klassen kämpa av sig till t-shirt och linne. Ledaren står med ett brett flin med de beredda kanoterna bakom sig. Bergis på att han kommer försöka vara värsta ungdomlig mot oss, tänker Miranda. Ledaren presenterar sig som Clas och förklarar om jämvikt och en massa som klassen egentligen inte lyssnar på. Men de är tysta så alla tror att de lyssnar. De har mycket att fundera på. Vilka de kommer med. Kenan sneglar mot Miranda och får en stöt genom kroppen när hon sneglar tillbaka. Emelie 78

hoppas att hon hamnar med Miranda och ingen annan ur tjejgänget. Fanny kollar på Linn. Hon ser helt borta ut medan Kaheui skrattar åt något skämt av Miranda som ingen annan i gänget tydligen fått höra.

”Då ska vi bara dela upp oss innan vi kommer iväg!” Ylva har ett stolt leende på läpparna medan hennes blick far över skaran av allvarliga ansikten som försöker se nonchalanta ut.

Kenan, Miranda och Janni samlas i en liten spänd ring. De har blivit uppräknade och ska sitta med varandra i kanoterna. Det var svårt att låta bli att le som en galning när just Kenan och Miranda kom tillsammans. Alla började jubla och skrika att det är väl självklart. Nu står de med rodnader på kinderna för att få sig sina flytvästar.

”Så himla fult!” tjuter Miranda när hon kämpat på sig sin. ”Måste vi ha dom här?”

Kenan är snabb med att imponera på Miranda:

”Alltså, man kan väl simma liksom?” skriker han. Miranda instämmer.

”Man är ju helt efter om man skulle drunkna”, suckar hon. Kenan ler mot Miranda.

79

Det är klassens kung och klassens drottning som är ett lag mot fröken och alla andra nu. De tycker samma. De är ett team. Det är som att de redan är ihop. Han kan lika gärna kyssa henne helt offentligt här och nu. Fast det skulle han aldrig göra. Han vill ha henne för sig själv utan andras blickar.

Klassen hjälps åt att staka kanoterna ut mot vattnet. Spänningen stiger när de ska försöka sätta sig i kanoterna utan att välta dem. Flera skrik hörs. Kenan har tydligen råkat välta deras kanot och nu ligger Miranda och han och plaskar och skyller på varandra medan Janni inte säger ett ord. Det är som att hon inte finns.

När Kenan inser att det faktiskt är hans fel försöker han hjälpa Miranda upp igen. Det går en stöt igenom kroppen när han måste knuffa upp henne och greppa om hennes rumpa.

Ylva förstår att alla undrar varför hon valde just Kenan, Miranda och Janni att vara i samma kanot. Janni som Miranda mobbade förra året och Kenan som aldrig håller käften när han är i närheten av Miranda. Men Ylva tänker på ett annat sätt. De här ungdomarna behöver sammarbeta med en gemensam 80

uppgift tillsammans. De måste lära sig att man inte ska blunda för det svåra. Lära sig hur man tar hand om en situation som blir jobbig.

Linn sitter i samma båt som Mattias och Julia. Hon kan bara inte fatta att Mattias hamnade i just hennes båt! Tänk om Ylva vet nåt, eller sett igenom att hon gillar Mattias.

Hur många andra ser då också att hon gillar honom? Eller just det. Alla tror ju att hon är kär i Kenan nu. Inklusive Mattias. Aldrig att hon har en chans på honom efter det som hände. Linn sneglar bort mot Miranda och Kenans båt. De håller på och stänker vatten på varandra eftersom de i alla fall är blöta. Det känns lite konstigt i magen. Nu när alla tror att det är Kenan hon är kär i så är det nästan som att hon tror på det själv. Som att det där i magen skulle kunna vara svartsjuka. ”Du är inte klok!” skriker Miranda på Kenan.

De har försökt kämpa med kanoten i evigheter men har inte kommit på någon teknik att ta sig fram på. De är långt efter de andra. Janni som varit tyst skriker plötsligt att de båda kan dra åt helvete. Då blir Miranda och Kenan tysta innan de börjar garva.

81

”Amen det är ju så självklart! Ni tror att ni äger allt som kommer i er väg men egentligen hatar alla er!” skriker Janni tårögt.

Ylva som sett till att alltid vara bakom de sista eleverna paddlar förbi och frågar vad som försegår. Alla börjar skylla på varandra. Att Janni är otacksam och att Kenan faktiskt försöker. Det slutar med att Janni får byta till Ylvas kanot och nu är det bara Miranda och Kenan kvar. De har ensamma fått in paddeltekniken och nu går deras kanot som på ett silverband.

”Teamwork”, säger Kenan och ler mot Miranda nu när ingen kan höra eller se dem.

Hela klassen är utspridda på vattnet. De flesta är nästan hundra meter fram.

Miranda ler. Detta måste vara ödet, tänker hon. Att Janni skulle börja gnälla och byta kanot så att hon fick vara själv med Kenan.

”Alla är så knäppa”, gnäller Miranda. ”Som att alla bara plötsligt bestämt sig för att vi är deras fiender eller nåt.”

”Jag vet”, instämmer Kenan. ”Ni tror att ni äger allt som kommer i er väg men egentligen hatar alla 82

er!” Kenan härmar Janni med överdrivet tonfall.

”Det är faktiskt inte så kul när någon säger att alla hatar en, men jag lovar att Ylva aldrig skulle säga till Janni ändå”, fnyser Miranda. Kenan skakar på huvudet. Sedan blir allting tyst. De andras dova skrik hörs inte längre. Det är då spänningen blir olidlig. Då fjärilarna i magen börjar flyga runt i väntan på att någon av dem ska säga det där de så länge gått runt och smakat på.

Kenan tittar på Miranda. Miranda tittar på Kenan. Hon tittar ner omedveten om att blicken fastnat på ett opassande ställe på honom. Hon kollar upp generat. Då bryter Kenan tystnaden lite försiktigt.

”Jo, du ...”

Miranda får svindel. Kenan fortsätter.

”Jag typ gillar dig.”

Glöm det där med fjärilarna. Ett helt jävla zoo trängs inuti Miranda nu.

”Jag gillar dig också”, viskar hon.

”Alltså typ … kär?”

”Ja … är du?”

Kenan kollar ner och ler och mumlar ett ja. Sen spärrar han in ögonen i henne, slutar 83

paddla. Kanoten glider fram av sig självt nu.

Han lutar sig fram och greppar tag om Mirandas haka, pressar läpparna mot hennes.

Miranda kan inte andas. Det här händer inte.

Kenans läppar är varma och fuktiga mot hennes och kyssen är lång. I den här situationen är fem sekunder väldigt långa. Först blundar Miranda, men när hon öppnar ögonen är Kenans fortfarande slutna och hennes näsa är tryck mot hans kind. Den doftar så gott. Hon har aldrig sett honom såhär nära förut.

Hon vill inte att kyssen ska ta slut, men det gör den för eller senare.

Ylva försöker organisera alla elever som äntligen paddlat i land. Det tar ett tag innan de sista eleverna kommer. Hon undrar vad Kenan och Miranda haft för sig den tiden som gjort att de kommer långt efter de andra. När Ylva ser deras harmoniska ansiktsuttryck och rodnade kinder lägger hon ihop ett och annat.

”Tjejernas hydda är den till vänster och killarnas är till höger”, ler Ylva och blinkar med ögonen. Det ligger två trähyddor i en skogsdunge vid sjön. Det är extra vackert nu när solen är på väg ner. Ylva skyndar förbi dem 84

för att visa vilken stig man ska ta för att komma rätt. Men Miranda och Kenan segar på stegen för att hon ska försvinna fortare.

”Ska jag ta den där?” frågar Kenan med ett leende och nickar mot Mirandas tjocka bag som hon kånkar på.

”Visst.”

Stigen delas upp och de måste sära på sig för att skynda iväg till sina vardera hyddor. Då drar Kenan med sig Miranda bakom en gran och kysser henne en gång till. Den här gången med tunga. Den här gången kan de stå närmre varandra. Hettan sprider sig i hela kroppen.

85

När Miranda kommer in i hyddan håller alla tjejer på att packa upp sina grejer. Kaheui, Emelie, Fanny och Linn hoppar genast på Miranda för att bli uppdaterad om vad som egentligen hände.

”Hörde att Janni lämnade er ensamma!” kvittrar Kaheui förväntansfullt. Fanny är den enda som vet att Kenan inte är den enda killen i Mirandas liv. Fast Miranda har glömt Alfred totalt nu. Hon kan i huvudtaget inte tänka klart alls.

Tjejerna sätter sig i sin egna hörna så att de andra tjejerna inte får höra. Miranda är helt hyper, vet inte var hon ska börja. Hon bara pladdrar om något de andra inte kan förstå.

86

Om fuktiga läppar och lena kinder och varma händer och …

”Vad pladdrar du om?!” skriker Emelie på Miranda. Miranda lägger ett finger framför sina läppar som tyder på att de ska dämpa sig.

Tjejerna sitter på Fannys madrass med huvudena ihop. Nu viskar de.

”Han kysste mig”, säger Miranda. Sansat den här gången. Kaheui ska precis börja busvissla när Linn sätter en hand för hennes mun. De andra tjejerna i klassen tittar och verkar nyfikna på vad som hänt.

”Herregud”, viskar Emelie.

”Sa vi inte det hela tiden?” fnittrar Fanny.

”Alltså att han är kär i dig!” säger Kaheui.

”Sa du det?” frågar Linn.

”Sa vaddå?”

”Att det inte är jag som gillar honom! Att det bara blev ett missförstånd”, påminner Linn henne om.

Miranda är tyst några sekunder.

”Just det. Glömde”, mumlar hon.

”Men du måste säga det!”, insisterar Linn.

87

”Jaja. Kan du inte bara vara glad för min skull nu, eller?” fräser Miranda. De andra tjejerna instämmer.

”Eller hur. Nu ska vi vara glada för henne istället.”

Emelie är överlycklig. Nu när Miranda är ihop med Kenan förblir Jesper hennes. Kanske ligger det kärlek i luften just ikväll? Kanske går Mirandas kärlekstur över på henne och Jesper.

Då kommer Emelie på något. Något Miranda troligen skulle gilla.

”Men vi ska väl inte sitta här och ruttna?

Nu fixar vi något med killarna!” Emelie skuttar upp från sin plats. Mirandas ögon glittrar. Hon vill så gärna se Kenan igen.

”Vad har du i kikaren, Emelie?” fnittrar Miranda.

”Det gamla klassiska såklart. Sanning eller konsekvens”, säger hon.

”Bara det inte blir för barnsligt”, säger Miranda.

Linn har en klump i magen. Miranda kommer inte ställa upp och säga det där om Linn till Kenan. Hon kommer glömma bort allt runt om när hon är med honom. Linn kommer 88

förbli den tjocka, fula tjejen som ”är hjärtekrossad” för att Kenan varit kär i Miranda hela tiden.

Fanny är lite förvirrad. Hon och Miranda satt nästan hela bussfärden och diskuterade vad vargens blick skulle ha kunnat betyda. Att han kollade sådär länge. Nu plötsligt är deras lilla hemlighet bortglömd. Den spelar ingen roll längre. Eller?

Miranda byter om till nattlinne.

”Vi behöver väl inte byta om än?” frågar Linn förvånat.

”Men kom igen”, suckar Miranda. ”Man ska väl vara lite sexig?”

Linn sväljer. Hennes olivgröna pyjamas kan inte mäta sig med Mirandas lilla nätta, blommiga nattlinne. Ska man vara sexig nu också? Jag som inte ens kan vara söt, tänker Linn. Hon är inte alls lika förväntansfull som de andra tjejerna blir när de bestämmer att de ska knacka på hos killarna och köra – en inte allt för barnslig – sanning eller konsekvens. Hon är mest nervös på det gamla goda äckliga viset.

Vem skulle vilja ha konsekvens med henne?

Klockan hinner bli tio innan alla tjejerna är klara att smyga förbi Ylva och föräldrarnas 89

hydda och vidare bort mot killarnas. Luften är sval nu och Miranda fryser i sitt lilla nattlinne.

En uggla hoar i en gran.

Det är inte alls tyst i killarnas hydda.

Målbrottsråa röster skriker och har sig. Någon blir puttad mot väggen.

Emelie blir hyper. Hon hör Jespers röst gasta med någon som låter som Kenan. De garvar åt något. Tjejerna sätter öronen mot väggarna och hoppas på att de ska höra vad de pratar om.

”Jag tror jag hörde ditt namn”, viskar Kaheui till Miranda och blinkar med ögonen.

”Inte så konstigt.” Miranda ler sitt övertagande leende och visar en rad pärlvita tänder som glänser i månljuset.

”Nu är det upp till bevis om Mattias verkligen är intresserad av dig”, viskar Miranda i Linns öra. Miranda vet att Mattias inte alls är intresserad av någon. Han vill inte ha någon tjej alls. Det är hon säker på.

Linn vill inte visa Miranda sina panikslagna ögon. Hon skulle så gärna vilja imponera på henne genom att få Mattias uppmärksamhet. Visa att hon också duger.

Besvikelsen sköljer över henne när hon aldrig 90

hör hennes namn nämnas inne hos killarna.

Men vad hade hon trott egentligen?

Kaheui känner en blixt genom sig när Fabbe nämner hennes namn där inne. Dock var det i samband med att han nämnde alla i deras tjejgängs namn. Men ändå.

”Nu går vi in”, säger Miranda. Då går det en viskande vind kring alla tjejer. Någon undrar om de inte bara ska gå tillbaka. Ylva sa ju faktiskt att de skulle somna tidigt ikväll för att orka med morgondagen.

”Vi springer in på tre”, säger Emelie.

”Alla som inte är fega, alltså”, fortsätter Miranda. ”Ett, två, tre ...”

Och så blev killarnas hydda inte längre bara killarnas hydda.

Kenan snor åt sig Fabbes uppdruckna cocacolaflaska och alla sätter sig i en ring på trägolvet. Miranda skickar runt en påse med Pim-Pim-båtar.

”Alla vill kyssa någon som ätit Pim-Pim”, viskar Miranda i Linns öra. Linn låtsas ta bara en båt men gömmer två andra i sin knytnäve och skickar sedan vidare den till Fanny. Fanny kollar på henne misstänksamt.

91

Fabbe börjar snurra på sin flaska som stannar på Janni. En suck hörs genom rummet.

Janni kommer aldrig våga välja konsekvens.

”Sanning eller konka?” frågar Fabbe och gäspar överdrivet. Alla garvar åt honom. Låtsas att ingen av dem egentligen tycker detta är ett dugg spännande.

”Sanning ...” mumlar Janni. Alla förväntar sig Fabbe fråga vem Janni är kär i.

Men när han ställer sin fråga utbrister ett nytt garv.

”Vem här inne är du mest kåt på?”

Janni ser obehagad ut. Vet inte hur hon ska svara.

”Vet du vad det är?” Miranda ler ett roat leende. Kaheui, Fanny och Emelie börjar fnissa. ”Kom igen det blir inte roligt om ingen är ärlig!” fortsätter Miranda. Janni sträcker sig nu på ryggen och står upp för sig själv.

”Kenan”, svarar hon. Det blir helt tyst i rummet. Inte ens de tuffa killarna börjar tjoa.

Miranda blir tyst. Kenan blir tyst. Janni tillhör en av de tjejerna som inte fick höra nyheten Miranda kom med. Att han faktiskt kysst henne. Och tydligen är Janni tillräckligt 92

efterbliven att inte fatta att Miranda och Kenan varit på gång länge.

Det blir Miranda som bryter tystnaden.

Hon kollar på Kenan medan hon gör det.

”Jannis tur att snurra.”

Den här gången pekar den på Emelie.

Hon blir alldeles het om kinderna och det syns.

Nu fattar alla att det finns någon i rummet som hon vill ha konsekvens med.

”Konka”, säger Emelie innan någon hunnit fråga. Hon slänger en blick på Jesper för att se om han tittar. Det gör han! Fast det är Janni som ska bestämma och hon fattar ingenting.

Miranda halar sig fram på golvet till Janni.

”Hon ska hångla med Jesper”, viskar hon i Jannis öra.

”Emelie, du ska hångla med Jesper”, mumlar Janni. Emelie blir helt till sig. Det är nu det händer! Hon försöker se förvånad ut, men kan inte låta bli att le.

Alla killar börjar busvissla och dunka Jesper i ryggen. Jesper ler och kollar ner i golvet.

93

”Ni får gå ut!” Miranda ställer sig upp och drar i Emelies armar. Emelie låtsas sträva emot men när hon ser att Kenan fått Jesper att resa sig gör hon det med. Alla hjälps till att putta ut Emelie och Jesper i den första svala höstnatten.

Spelet fortsätter utan dem.

Emelie går lite segt. Hon vet inte vart de är på väg. Hennes bröstkorg håller på att sprängas. Hon har aldrig varit så nervös i hela sitt liv.

Jesper stannar bakom en gran. Det är ingen som kan se dem där genom något fönster.

Han vågar äntligen titta på henne. Om det åtminstone varit kyss. Det hade varit mycket lättare. Men hångel, hur gör man? Emelie försöker komma ihåg vad Miranda lärt henne att man ska göra. Hon sa någonting med ”nafsa på underläppen.” Va? Jesper bryter hennes tankar. Han påminner henne om att det är nu de faktiskt ska gör det.

”Okej ...”, mumlar Jesper. Kollar ner på hennes läppar. Hans hår under kepan ser extra ljust ut i månskenet. Emelie står bara och ler jättebrett. Som någon idiot innan hon får ryck och böjer sig fram och pussar honom lite lätt på kinden. Som en liten diskret början. Nu förstår 94

Emelie vad Miranda menade med varma kinder. Och det där med zoo.

Nu är de så nära varandra att Emelie knappt märker när deras läppar möts och Jespers tunga smiter in och smeker hennes. Det är den bästa kvällen i hela hennes liv.

Det har hänt mycket medan Jesper och Emelie varit borta. Janni har fått reda på att Kenan och Miranda är ihop och springer till tjejernas hydda och bölar. Ylva hör snyftande och när hon knackar på hos tjejernas hydda är det bara Janni som ligger i säng.

”Vad är det som har hänt?” frågar Ylva panikslaget. ”Vart är de andra?”

”Inget. Du skulle inte förstå”, snyftar Janni. Hon har varit kär i Kenan i hemlighet sedan fyran. Det är väl självklart att Miranda är den som skulle förstöra. ”Hångla sönder henne, då!” skriker Mika till Kenan. Miranda som sitter i Kenans knä fnittrar när han börjar kyssa henne. Det är de två nu. Klassens coolaste par. Emelie och Jesper sitter bredvid hand i hand. De kysser inte 95

varandra men det är i alla fall de som är ihop nu.

Kaheui försöker fånga Fabbes blick men det är omöjligt. Han har varit tyst hela kvällen sedan Miranda suttit i knä på Kenan. Kaheui börjar må lite illa. Är det så att Fabbe också varit kär i Miranda hela tiden? Och nu ser han sin bästa polare hångla med henne. Det är så sjukt allting, tänker Kaheui. Så orättvist. Men plötsligt lyfter Fabbe blicken och kollar rätt in i Kaheuis ögon. Och ler. Det ger henne lite syre.

”Ska vi fortsätta med spelet eller?” ryter Kaheui men ingen lyssnar. Nu när Miranda fått som hon vill bryr hon sig inte längre. Hon kollar mot Emelies håll men hon har fullt upp med att vara i en annan värld med Jesper. Linn syns inte till. Hur lyckas hon alltid smyga iväg utan att någon ser henne? Och Fanny sitter och messar.

”Okej, mongon. Bara för att ni har fått som ni vill betyder det inte att tiden ska stå stilla för oss övriga!” ryter Fabbe. Kaheui ler mot honom.

Linn skyndar på stegen mot tjejernas hydda.

Som vanligt märkte ingen när hon stack. Hon 96

vill vara ensam ett tag nu. Killar är så patetiska.

Mattias hade bara suttit och kollat på när de spelade sanning eller konsekvens, han hade inte velat delta alls. Han brydde sig väl inte om henne ett dugg. Linn vägrar sitta och kolla på när Miranda och Kenan solar sig i allas uppmärksamhet. Det är egentligen bara äckligt, tänker Linn. Att sitta och hålla på sådär. Det vill hon i alla fall inte.

Linn smäller upp dörren till tjejernas hydda. Hon ser Janni och Ylva sitta på golvet.

Janni snyftar och Ylva håller om henne. En våg av trygghet sköljer igenom Linn när hon hör att någon annan än hon själv gråter.

”Hej, Linn”, ler Ylva.

”Får jag slå mig ner?” frågar Linn. Janni ser tveksam ut. Linn är ju en av Mirandas närmaste kompisar. Hon vill säkert inte att Linn ska komma och höra hennes grin. Men Ylva säger att det är självklart att hon får.

”Ska du inte gå in och säga till dom att vi ska sova?” frågar Linn.

”Jo, jag går nu. Är det okej för dig, Janni?” Janni nickar stumt.

”Vad är det som hänt?” frågar Linn som om hon inte redan visste. Janni vägrar kolla 97

upp nu när Ylva gått. Linn förstår att Janni skäms. Men hon måste vinna någons förtroende den här kvällen.

”Jag tycker egentligen inte om Miranda”, säger hon. Herregud! Sa jag det där? Hon vet att det kan orsaka stora problem att prata skit om Miranda.

Nu tittar Janni upp och ler för en gångs skull.

Miranda och Kenan är inte med på andra ronden av sanning eller konsekvens. De sitter på Kenans madrass och hånglar istället.

Miranda drar händerna igenom hans hår. Det håret som finns i alla fall.

Emelie och Jesper är med fast ändå inte med. De sitter mest och kollar på när de andra gör bort sig. Emelie darrar i hela kroppen.

Darrningarna är som påminnelser om vad som just hänt. Hon skrattar åt allting och sånt som hon inte brukar skratta åt i vanliga fall. Hon tänker att när hon kommer hem kan hon stryka två av målen tjejgänget skrivit upp. Åka på klassresa och bli ihop med Jesper. Fast det känns inte verkligt.

98

”Sanning eller konka?” Mika frågar Fabbe. Kaheui biter i underläppen.

”Sanning”, mumlar Fabbe.

”Vem är snyggast av tjejerna här?” undrar Mika.

”Du”, svarar Fabbe ironiskt. Klassen börjar skratta. Kaheui pustar ut. Han svarade inte henne, men inte någon annan tjej heller direkt. Precis när flaskan ska snurras ännu en gång smälls dörren upp och Ylva står på tröskeln.

”Nu får det vara nog! Vi ska upp tidigt imorgon och jag vill ha er i säng NU!” skriker hon. Alla börjar garva.

”Misstolk!” skrattar Miranda.

”Man hör vad man vill höra”, muttrar Ylva. Ylva får snart med sig alla tjejer till deras hydda.

”Vi syns imorgon”, viskar Jesper i Emelies öra. Hon är så lycklig att hon knappast kommer somna ikväll.

Medan alla de andra tjejerna gått in smyger Miranda och Emelie bakom granen.

”Det var här vi hånglade”, fnittrar Emelie.

99

”Jag och Kenan också!” nästan skriker Miranda. De hoppar upp och ner av glädje.

”Alltså, jag kan bara inte fatta det! Måste bara tacka dig för att du viskade till Janni”, säger Emelie. ”Du är världens bästa.”

”Jag är så himla glad för vår skull”, fnittrar Miranda. De kramar om varandra hårt väldigt länge.

”Vi måste hänga mer”, viskar Miranda. ”Vi kan få klart målen före alla andra!”

”Helt klart.” Emelie hade inte tänkt sig att det där med målen skulle vara en tävling. Men det spelar ingen roll nu. Jesper är hennes och Miranda vill hänga med henne mer, plus hjälpa henne att hinna klart alla mål före de andra.

100

Nästa morgon ösregnar det. Klassen har samlats nere vid kanoterna igen. Det är ingen som tagit med sig paraply så alla står genomvåta och gnäller.

”Samma grupper som igår!” överröstar Ylva klassen.

”Yes”, Kenan glider upp vid Mirandas sida och lägger stolt armen runt henne. Men Miranda sneglar mot Linns håll. Hon står bredvid Janni och pratar om något. Självklart, tänker Miranda. Det var lite synd om Janni igår och direkt snappar Linn upp de svaga. Bara för att hon själv inte ska känna sig så himla sämst.

Men Miranda står bredvid Emelie, Kenan och Jesper och snart kommer Fanny och Kaheui småspringandes i regnet.

101

”Hände det något mellan dig och Fabbe igår?” Miranda frågar Kaheui viskande.

”Nej ...”, muttrar Kaheui. ”fast han var säkert bara blyg.”

Linn står tätt intill Janni. Hon anar att Miranda och de andra kollar konstigt på henne i ögonvrån men hon bryr sig inte. Janni och hon pratade länge om allt möjligt igår kväll innan de andra kom och de gick och la sig. Nu står hela klassen och gäspar. Ylva fick verkligen kämpa upp dem från sängarna imorse. Precis som hon misstänkte.

I kanoten passar Miranda på att säga det där som Linn ville. Hon känner att hon kanske varit lite illojal mot henne på sistone.

”Alltså det där med att Linn skulle gilla dig var bara ett missförstånd. Det gör hon verkligen inte”, säger Miranda.

”Varför var hon och smög utanför min lägenhet då?” frågar Kenan. Miranda blir tyst en stund. Sen känner hon bara för att säga sanningen.

”Jag hann gömma mig ...”, mumlar Miranda. Kenan skrattar och slutar paddla.

Kysser henne precis likadant som han gjorde igår i kanoten.

102

”Du är verkligen sjukt söt”, viskar han.

Miranda ler. Sedan tar hon upp mobilen och knappar in ett sms till Linn. Hon ska inte tro att hon kommer undan med Janni.

Har sagt sanningen till Kenan nu så du vet ☺ ”Kan vi inte mysa lite nu?” frågar Kenan.

Miranda skrattar och låter honom kyssa henne igen.

”Du är otrolig”, ler hon. ”Ska vi komma sist igen?”

”Fan heller ...” Kenan börjar paddla aggressivt.

Nu har hela klassen kommit in till fastlandet igen. Där står ledaren Clas och väntar på dem med sitt stora jag-är-bra-med-ungdomarleende. Medan de väntar på bussen som ska ta dem till ishotellet ska de ha femkamp. Miranda drar sig ur Kenans grepp och går fram till Linn.

”Såg du mitt sms?” frågar hon. Linn kollar upp och ser lite gladare ut nu.

103

”Ja, skitschyst”, säger hon och ler. Janni kollar misstänksamt på Miranda men när Miranda kollar tillbaka viker hon av blicken och sneglar mot Kenan med sorgsna ögon.

Miranda blir alldeles överhet. Hon känner igen den känslan. Ingen ska få vara inne på hennes revir. När hon ska gå tillbaka till Emelie, Fanny och Kaheui puttar hon till Janni lite diskret när hon går förbi.

”Du är pinsam, vet du det?” fräser hon i Jannis öra. Linn verkar ha märkt det och får en bekymmersrynka i pannan. Men vad hade hon trott? Att Miranda skulle bjuda in Janni i gänget, som var kär i hennes kille? Aldrig i livet.

Tvärtom.

Klassen delas in i nya, större grupper så att de kan börja med femkampen bakom kanotuthyrningens lilla hus. Ledarna har kånkat dit redskap och rep för hinderbanan men först ska de ha dragkamp. Regnet har gjort marken våt och lerig så det är svårt för lagen att dra utan att halka ner i leran. Sedan är det Linns tur att tävla mot Miranda i hinderbanastafett. Genast blir hon alldeles svettig om händerna. Nu är det upp till bevis hur mycket sämre än Miranda hon är. Nu kan de andra 104

rent utav jämföra deras kroppar och se hur otroligt mycket klumpigare Linn är. Linn tappar hoppet innan ens startsignalen går från den där larviga Clas pipa och hon får en dålig start. Miranda har redan hunnit till det första hindret. Laget bakom Linn hejar men blir snart irriterade på att de ser att hon segar sig fram.

”Men kom igen då!”, skriker Mika. Linn blir pressad och skyndar sig fram till nätet som Miranda håller på att klättra upp för. Hon försöker inte låtsas om att hennes dåliga kondis kommit ikapp henne direkt. Linn försöker kämpa upp för nätet men halkar ner flera gånger och nu är Miranda nere på andra sidan på väg till balansgången.

Utan att fatta vad hon håller på med så springer hon istället runt nätet och det andra laget börjar skrika att det är fusk. Hennes lag fattar inte vad hon håller på med.

Balansgången är värst. Linn snubblar flera gånger. Hon kan inte sluta kolla på Miranda som är så koncentrerad så att hon inte verkar märka att Linn har fuskat. Man måste börja om när man snubblar, och tredje gången snubblar Linn så häftigt att hon faller pladask ner i leran. Hon hör det andra laget garva 105

medan hennes egna lag skriker på henne att skynda sig upp igen. Hon vägrar.

”Så fan heller!” tjuter hon. Tårarna tränger mot ögonlocken. Hon sitter i leran och plaskar. ”Jag vägrar gå upp på den igen!” nu forsar tårarna. Kenan som är med i Mirandas lag skrattar medan Mika i Linns lag bli rasande.

”Men böla då! Fegis! Du klarar aldrig ett jävla skit!”

”Men vad säger ni?!” Ylva kommer och bryter spelet. Miranda har för länge sedan kommit tillbaka till sitt lag som vinnare. Kenan lyfter upp henne i luften och de skrattar medan Ylva hjälper Linn upp från leran. Först vill Linn bara sitta kvar där och helst av allt sjunka igenom den. Men tillslut får Ylva upp henne och ber Clas gå in med henne i stugan. Nu vill Ylva ha en allvarlig diskussion med klassen.

”Det är ju bara ett spel”, försöker hon övertyga klassen om. ”Det finns inga vinnare eller förlorare.”

”Varför gör vi det här töntiga spelet då?” hugger Miranda till och får med sig ett sorl av röster. ”Det ska ju bara vara en kul grej, inget allvarligt”, mumlar Ylva. Sedan vänder hon sig 106

till Mika. ”Om jag hör dig säga ett enda nedlåtande ord till Linn idag så åker vi alla hem.”

”Så himla orättvist!” gnäller Miranda. ”Det är alltid Linn som förstör. Hon tigger bara om det hela tiden!”

”Och då får alltid någon annan skulden”, mullrar Mika.

Linn följer efter Clas in i stugan med lunkande steg. Hon hänger av sig sin leriga regnrock vid ett element och sätter sig framför en varmbrasa i några soffor. På hennes vänstra sida finns expeditionen där man hyr kanoterna. Det känns som att brasan finns inom henne och inte framför. Helst vill hon att pappa ska komma och hämta henne och för en bråkdels sekund tror hon att det skulle gå. Men hon vet att det är omöjligt att undvika klassen. De är flera timmar hemifrån. Plötsligt hör hon ett tutande utanför stugan. Bussen som ska ta dem tillbaka till hyddorna är här nu och hon vill bara dö.

”Schyst att vi vann i alla fall”, säger Kenan och pussar Miranda på kinden. Hon som gjorde sig förtjänt till vinsten.

107

”Äsch, jag hade bara tur. Att det var Linn jag fick tävla mot alltså”, fnissar hon. De som hör det börjar skratta de också. De står i busskön in till bussen. Miranda sätter sig bredvid Emelie ganska långt bak. Tillräckligt nära killarna men tillräckligt långt bort för att ingen hör vad de viskar om.

”Hur går det med Jesper?” väser Miranda i Emelies öra. Emelie börjar rodna lite. Hon sneglar mot Jespers håll men han är upptagen med att retas med Kenan.

”Bra, tror jag.” Emelie iakttar hur Linn och Ylva pratar om något utanför bussen. ”han smsade nyss och sa att mina fräknar var söta.”

”Gud vad gulligt”, utbrister Miranda.

Emelie sätter en hand för hennes mun och säger att de måste vara tysta. Hon tar upp sin mobil ur fickan och knappar in ett svar.

Dina läppar är fina!

Miranda börjar busvissla lite försiktigt och Emelie känner stoltheten komma ända inifrån och ut i fingertopparna som börjar darra. Hon vågar nu. Hon är inte feg längre. Eller hon är 108

kanske feg men hon skiter i det. Man måste våga för att vinna, som Miranda brukar säga.

”Det här är helt klart världens bästa klassresa”, viskar Emelie med rosor på kinderna.

”Helt klart”, imiterar Miranda. ”Fast det tycker nog inte hon.” Miranda nickar mot Linn som nu kommer in i bussen med kutrygg och vikande blick. Hon sätter sig på första bästa plats bredvid Janni. Allt för att slippa gå längre bak mot Miranda, Emelie, Kaheui och Fanny som garvar åt något och viskar över gången medan bussen rullar iväg.

”Visst skulle vi klara oss utan Linn?” frågar Miranda lågt Kaheui som sitter på andra sidan gången med Fanny. De två tjejerna tittar framåt på Linn som sitter och pratar om vädret med Janni. Hon slänger inte en enda blick bak.

”Det klart. Hon har i alla fall alltid bangat ur när det varit på väg att hända nåt roligt”, säger Kaheui entusiastiskt.

”Har alltid haft känslan att hon inte trivts med oss”, funderar Miranda. ”Vi kanske varit omedvetet skittaskiga.”

Kaheui, som är hyper över att hon kanske kommer ett snäpp närmre Miranda om Linn 109

kastas ur gänget, försöker övertyga Miranda om att Linn är dålig.

”Äsch. Jag kommer då inte på något som hon kan gå och tjura över än idag”, gnäller hon.

”Du har rätt. Det går bara inte att vara med överkänsliga människor. Då måste man ju passa varenda ord man säger för att inte såra den andra”, säger Miranda. ”Det blir så himla jobbigt i längden.”

”Hon försökte ju till och med fuska”, påminner Kaheui.

”Och hon tog massa pim-pim-båtar igår när ingen såg”, skvallrar Fanny.

All ilska som uppstått i klassen innan är som bortblåst när de kommer in i ishotellet. Alla blir entusiastiska och fascinerade av byggnaden och dagen slutar helt och hållet utan bråk eller otrevligheter. Ser det ut som i alla fall. Men det är ingen som tänker något särskilt på hur Linn känner det. Hon har inte vågat ta kontakt med de fyra andra tjejerna men det verkar som de inte bryr sig heller. De har väl gett upp på mig, tänker hon. För att jag bara är så himla fel hela tiden. Och pinsam.

110

Kaheui försöker se viktig ut när hon pillar med sin mobil. Egentligen trycker hon bara på samma knapp fram och tillbaka och öppnar onödiga meddelanden från halebop som redan är lästa. I Huvudet spelar hon upp den där meningen Miranda sa innan de skulle kliva på bussen innan klassresan. ”Vi kan sitta på hemvägen.” Hon vet väl att det inte kommer hända. Miranda är ju bara med Emelie hela tiden. De viskar med huvudena ihop bara för att de har ett gemensamt intresse; sina pojkvänner. Kaheui fnyser för sig själv. Måste man ha pojkvän för att vara spännande för dem? Tänker hon. Det är bara så himla onödigt. Vad har Miranda och Emelie att prata om egentligen? Alla har väl redan sett att de är lyckade. Och vad är nästa steg? Att skvallra om hur långt de har kommit i sängen sen? Eller nej förresten. Något sånt skulle Emelie i alla fall aldrig våga. Det är bara Miranda som kommer våga sig på sängkammar-aktiviteten.

Och Linn sedan. Vilken tönt. Snappa upp den första bästa avundsjuk-på-Miranda-tjejen bara för att kunna snacka skit om henne ännu mer. Det enda gemensamma intresset mellan Linn och Janni är att de båda hatar Miranda.

111

Miranda måste vara surare på Linn än vad hon verkar, tänker Kaheui. Det kommer inte bli särskilt roligt för Linn framöver. Inte om Miranda tröttnar på henne.

”Du är ju helt borta”, viskar Fanny plötsligt i Kaheuis öra. ”Ser du inte att Fabbe kollar på dig?”

Kaheui blir alldeles varm och glömmer att hon hatar hela världen idag. Kanske, men bara kanske, har hon en chans.

112

Bakom hyddorna finns en liten samlingsplats där man kan göra upp en eld och ha sitt utfällbara kök. På kvällen ska klassen grilla där.

Ylva har förberett med hamburgare, bröd och den enda osten man kan grilla. Regnet verkar inte ge sig så klassen får hjälpa till med att resa ett litet mattält över grillplatsen. Alla förutom Janni och Linn förstås, som smugit iväg från de andra och går nu längs en smal stig i skogen.

”Klassresor är lite som gympasalar”, mumlar Janni.

”Hur menar du då?”

”Nejmen … alla blir mer fria och då står man där och är förvirrad och vet inte vart man ska.”

Linn vet precis vad Janni menar och hon hade inte kunnat förklara det bättre själv. När 113

alla blir glada av att slippa sitta på bestämda platser eller får välja grupper själva. Det är då man blir rädd för att inte bli vald själv. För att inte bli vägledd.

”Jag vet. Alla andra älskar när det blir friare och man får göra som man vill”, muttrar Linn.

De viker av och kommer överens om att sätta sig under en stor gran.

”Jag vill inte vara med när dom ska resa det där tältet”, säger Janni. ”Man blir alltid utanför och står där utan nåt att göra.”

Linn gillar att Janni öppnar sig och visar sin svaga sida. Det är det som fört dem samman den sista tiden. Janni verkar få mer och mer förtroende för Linn desto mer de snackar skit om Miranda.

”Miranda tvingar alltid med en på grejer man egentligen inte vill”, säger Linn. ”Hon tror verkligen att allt handlar om henne. Det är som att man ska köpa sig en biobiljett in till hennes liv.”

”Jag kommer ihåg när hon mobbade mig i sexan. Jag stannade hemma från skolan i två veckor efter det”, gnäller Janni. Det är skönt att äntligen våga prata av sig. Linn har aldrig vågat 114

säga något elakt om Miranda förut när hon varit rädd för att det skulle användas emot henne.

”Hon tror verkligen att hon är snyggast och bäst av alla”, muttrar Linn igen. ”Att hon kan behandla alla hur som helst bara med hennes utseende.”

”Som om man är värd mer bara genom att se bra ut”, instämmer Janni.

”Kenan kommer snart inse vilken bitch hon är.” När Linn kommer in på ämnet kommer hon på en sak. ”Och hon flörtar med andra också hela tiden. En som heter Alfred.”

Linn märker att Janni spetsar öronen extra mycket nu.

”Gör hon?!” utbrister hon. ”Hon kommer säkert vara otrogen!”

”Tror jag också. Och jag tror att Fanny vet något mer ännu saftigare ...” Linn börjar känna att hon och Janni kanske är redo för att bilda ett team mot de andra.

”Tror du att du kan prata med henne och ta reda på vad? Låtsas att ni fortfarande är kompisar liksom”, planerar Janni. Linn känner att hon aldrig haft en bättre chans att förstöra för Miranda. Tänk om hon bara kunde få 115

henne att känna hur det känns att vara värdelös. Efter all förnedring Linn själv känt.

Miranda hade aldrig ens behövt öppna munnen för att få Linn att förstå hur pinsam hon var.

Klassen sitter på trästockarna runt elden med sina nygrillade hamburgare. Alla har något att prata om efter den här dagen. Ylva kollar stolt på den rofyllda klassen som inte brukat bråk sedan morgonen. Hon har förstått nu att Kenan och Miranda varit kära i varandra hur länge som helst. Nu har de varit omslingrade om varandra hela dagen.

Ingen märker när Kenan och Miranda smyger in i tjejernas hydda för att få vara ensamma en stund. De sätter sig på Mirandas madrass.

”Du är så himla snygg”, viskar Kenan i Mirandas öra och stryker en hårtest från hennes panna. Hon böjer sig fram och ger honom först en lätt kyss men som urartar sig i ett riktigt hångel. Det är som att kyssa ett eluttag när blixtarna stöter igenom kroppen och lämnar ifrån sig en bultande känsla.

116

”Du är snygg”, svarar Miranda efter en fem minuters långt strul. Egentligen skulle de lika gärna kunna åka hem nu när de fått som de vill. Sitta på Mirandas rum istället.

”Hej.” Linn sätter sig vid Fannys sida på grillningen. Fanny kollar runt om sig. Ingen Miranda är i sikte och hon pustar ut.

Egentligen har hon personligen inget emot Linn som de andra tjejerna plötsligt verkar fått.

”Hej du”, ler Fanny.

”Var är dom andra?”

”Kaheui är och hämtar en till hamburgare och Miranda är väl med Kenan någonstans”, säger Fanny.

”Hon verkar ha glömt den där killen”, säger Linn. Fanny får känslan av att Linn vet något hon kanske inte borde veta.

”Vem då?” Fanny leker dum.

”Han Alfred. Alltså det var jag som var med henne första kvällen då hon såg honom.”

Fanny tycker att Linn låter självsäker och kommer på att Janni sitter på hennes andra sida. Helt tyst.

”Just det. Hon sa att hon var kär i honom.” Orden slinker ut fort men Fanny 117

önskar att hon kunde sätta tillbaka dem på tungan direkt efter. Nu vet Linn definitivt mer än vad hon borde. Vad har jag sagt? Tänker Fanny. Om Kenan får reda på det här är jag död.

Kaheui står i hamburgarkön. Framför henne står Fabbe och Mika och spexar. Mika hotar Fabbe med att ha ”bostongurka-krig”.

”Du borde verkligen skaffa brud, din nörd”, garvar Fabbe.

”Gör det själv. Kaheui ställer upp, eller hur?” Mika nickar mot Kaheui som vaknar från sina Fabbe-dagdrömmar. Pratar de med henne?

”V-va?”, stammar Kaheui.

”Ställer du upp på att ta Fabbes oskuld?” retas Mika. Kaheui börjar kallsvettas.

”Men käften, Mika. Äckel!” Fabbe försöker låta seriös men kan inte låta bli att garva ändå. Kaheui känner att alla inom hundrameters avstånd skulle kunna se hur lysande röd hon är.

”Inte direkt”, kvider hon och förbannar sig själv för att hon inte alls låter så kaxig som hon hade tänkt.

118

Klassresan börjar lida mot sitt slut. Vissa har fått en ny syn på livet, för vissa är ingenting förändrat och för vissa har det varit tre dagar av lidande. Emelie har inte lidit. Hon förstår plötsligt det som bara Miranda förstår och som de andra lågstadietöntarna inte förstår; varför riktiga tjejers världar kretsar kring killar. Killar ger en adrenalin, motivation till att fortsätta leva. Åtminstone gör Jesper det, tycker Emelie.

Inget kan mäta sig med lyckan som inte rusat klart i hennes kropp än.

Det packas i tjejhyddan på morgonen.

Sovsäckar ska bindas och kläder vikas för en resa hem igen. Alla gäspar i omgångar och tycker det ska bli skönt med att luta huvudet mot bussfönstret och kanske sova en stund till.

Inte ens Miranda och Emelie, som plötsligt blivit en nästan lika kaxig innetjej som Miranda, orkar viska och fnittra. Men när klassen stiger på bussen sätter de sig tillsammans. Deras ögon är piggare nu, för Miranda har precis fått världens sötaste sms från Kenan. Det står om hur länge han varit kär i henne och hur han tänkt på henne under flera år och om första gången han såg henne för flera år sedan när hon flyttade till Solbacka 119

och började i hans klass. Det står sådana saker som han egentligen inte skulle våga säga till henne öga mot öga.

”Ditt liv är en godnattsaga … ”, mumlar Emelie drömmande.

”Vaddå? Sömnig?” Miranda får Emelie och skratta ljudligt och i samma stund får hon ett sms från Jesper om att hon är så gullig med sina skrattgropar.

”Han kollar på mig hela tiden!” viskar Emelie i Mirandas öra och låtsas låta skrämd som att hon tycker att det är jobbigt att bli så beundrad. Miranda läser smset och gör ifrån sig gullegull-ljud.

”Fast han börjar bli lite fjantig”, säger hon sen. Emelie drar till med någon kommentar att hon inte alls tycker det. Då kommer Kaheui och kollar med störd blick på att sätet bredvid Miranda är upptaget trots att hon lovat att hon och Kaheui kan sitta på hemvägen.

Kaheui känner besvikelsen gå som en blixt igenom henne. Miranda sviker bara i hemlighet, hon brukar faktiskt inte bryta ett löfte så uppenbart. Men Kaheui vågar inte säga något, hon går istället och sätter sig fort med 120

Fanny. Miranda ser så oskyldig ut när hon ser hur Kaheui blänger surt.

Linn drar med sig Janni lite längre bak i bussen. Först känner hon hur Janni försöker dra åt sig armen men när Linn påminner henne om deras plan går hon med på att närma sig innetjejerna som gör henne så nervös. De sätter sig i sätena framför Fanny och Kaheui.

121

”Dom ska ha halloweenfesten på Sankta Klaragården i år!” Mirandas jubel hörs över hela skolkafeterian där hon står framför anslagstavlan bredvid kiosken. På anslagstavlan är en stor affisch fastnålad. Affischen är dekorerad med gravstenar, ugglor, fladdermöss, huggtänder, vita skimrande spöken och en fullmåne. Solbackas halloweenfest är priset som kommer med att börja högstadiet. Festen har ägt rum i åratal och sträcker sig från högstadiet till gymnasiet. Emelie ryser till när hon hör Sankta Klaragården nämnas.

”Det spökar ju där”, mumlar hon och granskar Mirandas exalterade ansiktsuttryck.

”Det är ju därför dom ska ha festen där, dummer.”

122

En vecka sedan klassresan har gått. Allt har varit som vanligt men ingenting som förut.

Det var ju så lätt att förutse att Kenan och Miranda skulle stå omslingrande i korridorerna efter klassresan. Men ingen vet vad som hände när Linn och Janni började hänga. Fanny och Kaheui håller sig helst till Miranda och Emelie som plötsligt är bästa vänner. Fast ibland kan Kaheui tycka det är befriande att prata med Linn och Janni istället. Då behöver hon inte känna av Mirandas byte av bästis så väl. Men Kaheui försöker undvika att prata med Janni när Miranda ser. Janni som är kär i Mirandas kille.

”Har Linn anslutit sig till Janni helt nu, eller?” viskar Miranda med förakt när Fanny och Kaheui kommer fram för att läsa på affischen.

”Jag vet inte … hon verkar ju fortfarande vilja ha kontakt med oss”, säger Fanny. Kaheui biter på sina redan nedbitna naglar med fläckigt nagellack.

”Er”, rättar Miranda och menar Fanny och Kaheui. ”Vad fan har vi gjort?”

123

”Dom tror nog bara att du inte vill prata med dom på grund av det här med Janni och Kenan”, förklarar Kaheui försynt.

”Ja. Men det är liksom inte så jävla kul att ni går och har det så sjukt trevligt med mobboffret som är kär i min kille!” Nu ryter Miranda högre. Några elever bredvid kollar upp från sina risifrutties.

”Linn är väl fortfarande alla våras kompis. Eller har vi kapat av henne helt?”

Fanny mumlar lägre nu. Ju högre Mirandas röst blir i bråken desto lägre röst får den hon pratar med.

”Det är väl klart att vi har! Hon ska vara glad att jag inte börjat straffa henne för att svika oss såhär”, viskar Miranda och spärrar ögonen i Fannys.

Miranda skrämmer både Fanny och Kaheui. Vad ska hända nu? Men Emelie är inte ett dugg rädd. Hon har förändrats under klassresan och förstått det där med Miranda som ingen av de andra tjejerna förstått. Livet är för härligt för att vara rädd för, tänker Emelie och bläddrar igenom alla sms Jesper skickat till henne under veckan. Egentligen kanske de inte snackat så mycket på riktigt. Mest om hur 124

underbar den andra personen är eller om de ska ses efter skolan någon dag.

”Det är en månad kvar till halloween”, suckar Emelie när hon för första gången känner suget efter fest. Hur har man inte roligt om man är bästis med Miranda? Kaheui och Fanny har gått till skolsyster för hälsokoll. Eller så sa de bara det för att slippa undan den tryckta stämningen.

”Jag vet, men det går så fort!” Miranda fantiserar om hur hon är utklädd till festens sexigaste vampyr och hur alla undrar vem tjejen med det blodröda läppstiftet och svarta kragen är. ”Du borde klä ut dig till en läskig docka. Det blir coolt med dina lockar till.”

På svenskan sätter sig Emelie bredvid Miranda.

”Ni har haft bestämda platser sedan lågstadiet. Vad får er att tro att ni kan ändra på det nu?” säger Ylva och ber Emelie byta plats med Kaheui som mest känner sig i vägen för Miranda nu. Men Miranda ler och frågar efter Kaheuis sudde. Det där suddet som är format som en flicka med håret uppsatt i tofsar som Miranda alltid vill låna när hon lånar sudden av Kaheui. För några minuter känns allt som 125

vanligt. Som att hon och Miranda fortfarande är de två bästa kompisarna och klassens självklara innetjejer. Men när Miranda ger Kaheui en lapp och ber henne skicka vidare till Emelie har verkligheten hunnit ikapp. När Miranda är fokuserad på Ylva vid tavlan vecklar Kaheui snabbt upp lappen under bänken innan hon för den vidare.

På halloween kommer Linn få känna på hur det är att vara med Janni … egentligen

Kaheui sväljer hårt. Det är väl klart att inte Miranda låter Linn slippa undan med Janni helt gratis. Kaheui vet sedan länge att Miranda inte tål svaga offer som tycker synd om sig själva. Att Linn skulle fly med svansen under benen hade alltid bara varit en tidsfråga.

Emelie och Miranda är på väg från Hedmans Kiosk efter skolan. Nu går de sugande på klubbor med körsbärssmak.

”Linn och offer-Janni är på gång med nåt.

Jag bara vet det”, säger Miranda och suger på klubban. Det ser ut som att hon kysser den.

126

”Jag känner också på mig nåt. Det gäller att vi tar dom innan dom tar oss.”

”Helt rätt!” Miranda ser imponerad ut. ”Vi måste lista ut vad det är dom håller på med bara. Varför är dom så på Fanny och Kaheui för?”

”Dom kanske snackar skit om oss för att försöka vända dom emot oss.” Emelie kastar med sitt blonda hårsvall i höstsolen sådär som Miranda alltid gör när de går igenom stan. Det är mysigt att gå och sparka lite nonchalant på alla löv. Allting är ju så höstigt och det känns nästan bra att frysa lite.

”Det gör dom säkert. Men tror du verkligen att Kaheui och Fanny skulle svika oss?” Miranda himlar med sina smaragdögon som att hon tänkte fortsätta meningen med ”jag menar, jag är ju Miranda Percova!”

”Man vet ju aldrig hur bra dom är på att övertala Kaheui och Fanny att vi är dåliga. I så fall måste vi bevisa dom motsatsen.”

”Typ fjäska, eller? Jag hatar fjäsk … ” Miranda rynkar på ögonbrynen men skiner upp när hon ser världens snyggaste stickade tröja i ett skyltfönster. ”Kom! Vi går in!”

127

Tröjan smiter om Mirandas smala midja perfekt där hon står i provrummet. Den är orange med guldtrådar som får hennes ögon att lysa. Emelie avundas Mirandas perfektion.

”Den är som skräddad personligen för dig”, säger Emelie drömmande när Miranda kommer ut ur provrummet med ett stort leende. En kille som är utanför och väntar på sin flickvän som provar kläder ger Miranda en blixtrande blick.

”Jag tar den. Men först ska vi kolla på underkläder.” Miranda drar med Emelie till underklädesavdelningen som är full av spets och siden och trosor som bara ska vara som en tråd i baken. Miranda lyfter upp en midnattsblå spetsbehå med B-kupa. Emelie tänker att hon egentligen inte har några bröst att hålla i huvudtaget. Hon har mest behå för att alla andra har det.

Miranda skrattar och trycker behån mot Emelies bröst. Eller stället där brösten är menade att sitta, rättare sagt.

”Du behöver nog A”, fnittrar Miranda men när även A-kupan ser för stor ut lyfter Miranda istället upp ett par röda supersmå stringtrosor som ser alldeles för små ut för att 128

kosta över sjuttio kronor. ”Dom skulle passa dig! Jesper skulle bli galen!”

Miranda jublar förtjust men Emelie känner sig pinsam. Hon skulle absolut vilja se hur hon såg ut i sådana men helst inte visa någon. Hon är helt klart snyggast påklädd. Och vad skulle hennes föräldrar säga om hon kom hem med de där?

”Jag tror inte jag behöver några nya trosor … ” mumlar Emelie osäkert.

”Äh … dom är på rea. Du kommer ångra dig”, säger Miranda som själv plockat åt sig både den midnattsblå behån och stringtrosorna som hör till. Emelie tänker efter. Hon måste ju växa upp någon gång, hon som lovat sig själv det!

Några minuter senare går tjejerna på gågatan med varsin shoppingpåse i handen.

Påsen är lite genomskinlig och det känns faktiskt häftigt att de röda stringtrosorna lyser igenom.

Linn sitter som vanligt i sitt beiga rum. Förut när hon bara ville vara som Miranda tyckte hon att sitt rum var ultimat tråkigt. Men nu har hon äntligen erkänt för sig själv att det är vad 129

hon är. Beige och tråkig. Och det är bäst att sluta låtsas. Det är därför Janni känns bra för henne nu. Egentligen ville Linn fråga om Janni ville följa med henne hem efter skolan idag.

Kanske sitta och ha en mysig eftermiddag och kolla på high school musical. Inte strutta runt inne i centrum med stringtrosor i de genomskinliga shoppingpåsarna som hon såg Miranda och Emelie göra efter skolan.

Men Linn vågade inte fråga Janni. Och nu känns det som att hon egentligen inte har någon kompis alls. Inte för att hon faktiskt hade det när hon var med Miranda och dem, men hon var kanske ännu mer uppfylld. Det var ju bara nyss Miranda ville ha med sig Linn på killspan. Linn får plötsligt lust att daska till sig själv när hon tänker på Miranda. Miranda som alltid har fått henne att känna sig ful och värdelös som förstör så fort nåt håller på att hända.

Trots att Linn hatar att se sig i spegeln går hon ändå fram till den. Som om det ändå finns ett hopp längst inne att hon plötsligt gått ner hälften av sin vikt och ögonfransarna plötsligt växt eller att håret inte blivit så fettigt som det troligen är vid det här laget. Men mittemot 130

henne i spegeln står en tjej vars finnar fortfarande lyser som rödljusen vid övergångsställena.

”Linn! Maten är klar!” ropar mamma från köket. Linns mamma är också lite knubbig men mycket sötare än Linn. Vid bordet sitter också Urban som är en stilig man för att vara över fyrtio. Urban är inte Linns riktiga pappa men hade han varit det kanske hon varit lite mer lik Miranda.

Emelie är hemma vid middagstid. Hennes föräldrar undrar var hon har varit och när hon säger att hon shoppat med Miranda får de ett misstänksamt uttryck i ansiktet. De vill veta vad Emelie har köpt.

Emelie kastar påsen i famnen på mamma.

Hon vågar inte ta ut trosorna själv. När mamma gör det ser hon inte förvånad ut.

”Det var Miranda som övertalade dig till att köpa dessa, va?” Emelie blir sur. Hennes föräldrar verkar aldrig fatta att hon faktiskt har en egen vilja också.

”Nej, det var det inte.”

”Emelie. Du är fortfarande bara ett barn.” Mamma försöker prata lugnt.

131

”Jag är inget barn! Jag är tonåring! Det finns bevis på det, jag är tretton! Och jag har faktiskt kille!”

Emelie rycker åt sig trosorna och springer upp på sitt mintgröna rum. Hon låser så att hon kan testa trosorna. De sitter aningen löst och det ser kanske lite mesigt ut. I klass med att sminka en bebis. Men när hon blundar några sekunder och tittar igen ser det mycket bättre ut. En kvinna kollar tillbaka på henne i spegeln.

För en gångs skull känner hon att hon faktiskt har rätt i jämförelse med mamma och pappa.

Hon är inget barn längre. Hade Miranda tyckt det hade hon aldrig börjat vara med Emelie.

Miranda och Jesper får henne att känna sig vuxen på riktigt.

Emelie får ett glädjesprång och hoppar ner i sängen. Nu när hon är så vuxen har hon råd med att vara lite barnslig så hon tar fram sin solgula dagbok. Hon måste bara skriva av sig.

Fredag 20 september Kära dagbok!

132

Jag vet vad jag har skrivit om Miranda. Allt det är omoget och oförståndigt. Hon är den bästa

kompisen du kan tänka dig, jag svär. Allt man varit rädd för är man inte rädd för längre, inte när man

förstår henne. Visst, hon är dominant men jag behöver nog någon som kan styra mig in i det riktiga tonårslivet. Jag vill ju inte bli en sådan där som är rädd för att vara ute och visa sig. Jag vill

vara den öppna, glada och spontana tjejen som

hänger med och har erfarenheter. Och det finns

ingen bättre start på tonårslivet än att ha Jesper som pojkvän och Miranda som bästis!

Linn missar verkligen någonting genom att

ansluta sig till Janni. Vad hade dom tänkt hitta på tillsammans, egentligen? Ha de gamla vanliga

filmkvällarna med godis och ostbågar och låtsas

att dom gör det för att de är så myyysigt när det egentligen bara är att dom inte vågar nåt annat.

133

Det blir mörkare och mörkare på kvällarna nu.

Det är lördag och klockan är sju på kvällen.

Miranda är på helspänn för Kenan ska ringa på när som helst. De ska kolla på film. Eller rättare sagt, det ska hångla. En hel del hoppas hon. Nu sitter Miranda och gnagar lite nervöst på ett sådant där surt och grönt äpple. Hennes rum är helt städat och hon har vädrat och sprejat lite lagom med parfym.

Mirandas hjärta gör en liten volt när det ringer på dörren. Utanför står Kenan med dyngvått hår. Han har ett lite hemlighetsfullt leende på läpparna ute i höstmörkret. En tunn månskära lyser gul och perfekt till alla helgona kommer det nog vara fullmåne.

134

”Jag tog med mig The Grudge!” flinar Kenan och fläktar med skräckfilmen framför Miranda. Hon ryser till när hon ser omslaget.

”Den där är väl sjukt läskig?” Hon försöker låta allvarlig men fnittrar alltid när hon pratar med Kenan ändå.

”Jag kan rädda dig om du blir skrämd, då”, viskar han och trycker henne emot sig i en stor kram. Han letar upp hennes läppar och ger henne en snabb kyss. Det är bara så skönt att mamma och pappa är på femtioårsfest och Pavel är med nån kompis någonstans.

De går lite tystlåtna upp till vardagsrummet. När Miranda kryper runt på golvet för att sätta in filmen i DVD-spelaren känns det som att Kenan granskar hennes kropp från topp till tå och hon blir lite generad. Tänk om han vill nåt …

Fanny sitter och matar hennes hamster Lillemor när telefonen ringer. Det är Kaheui.

”Ska vi hitta på nåt idag? Miranda är med Kenan och Emelie är på släktträff. Jag har skittråkigt” Kaheui låter glad i luren. Kanske har hon vant sig vid att Miranda hellre är med 135

Emelie nu. Kanske vill Kaheui faktiskt helst vara med Fanny.

”Ja … ska vi träffas utanför ICA? Jag ska köpa lördagsgodis.”

”Okej! Jag sticker dit nu, då.”

”Jag med. Vi ses.”

De lägger på. Fanny får en känsla hon inte haft på evigheter. Kanske har hon aldrig haft den i huvudtaget. Känslan av en bästa kompis. Någon att räkna med. Hon och Kaheui är enade om saken med Miranda och Emelie; de är bara kompisar för att de ska ha varandra att prata om sina pojkvänner med.

Och både Fanny och Kaheui tycker Linn är lite fjantig som bytt bort fyra innetjejer till offerJanni. Visst, alla förstod att Linn inte trivdes i Mirandas gäng, men hon behöver ju inte verka som Miranda och Emelies fiender för det.

Kanske har Linn i alla år gått och känt hur det bubblat inombords och nu har hon äntligen Janni att gå emot Miranda med. Tänk om Linn och offer-Janni faktiskt planerat något riktigt elakt? Tänker Fanny. Om hon kommer på vad det är och hinner varna Miranda och Emelie kanske hon och Kaheui får vara med dem på 136

riktigt? Men då kanske hon måste få fart på det viktigaste målet först. Skaffa pojkvän.

Men då kommer Fanny på det värsta.

Linn och Janni har försökt prata med henne och Kaheui hela veckan. Det började på grillningen på klassresan när Linn helt plötsligt kom och försökte lite diskret luska ur Fanny saker om Miranda. Och hon hade lyckats.

Fanny sa ju att Miranda hade sagt att hon var kär i den där Alfred! Tänk om Linn och Janni kommer använda det emot både henne och Miranda genom att berätta för Kenan? Då kommer Kenan bli skitförbannad och Miranda kommer hata Fanny för resten av sitt liv!

Men hur ska hon försöka säga till Kaheui att de egentligen inte borde prata med Linn och Janni något mer? Det är väl klart att Miranda inte litar på henne och Kaheui om de gör det. Hon sa det ju rakt ut igår vid anslagstavlan. Typiskt Fanny att inte fatta nåt förrän nästa dag.

När Fanny träffar Kaheui samlar hon mod till sig och säger att hon egentligen inte tycker om Linn efter att hon svek dem bara sådär. Kaheui ser lite spänd ut men slappnar av när Fanny förklarar att om Miranda och 137

Emelie ska vara bästisar kan Fanny och Kaheui också vara det. Det blir mycket enklare att vara med varandra alla fyra om alla vet sina platser och inte behöver känna sig utanför.

Fanny och Kaheui har det roligt resten av dagen. Nu är det de som är bästisar precis som Miranda och Emelie. De kan också gå och shoppa eller prata om killar. De kan göra saker tillsammans som de sedan kan berätta om för Miranda och Emelie. Sådär som bästisar gör. ”Usch, fy fan!” Miranda kvider och gömmer huvudet i Kenans huvtröja när någon fått sin käke avskuren på filmen. Kenan bara skrattar och borrar in näsan i hennes hår som luktar smultron-schampo. Bergis på att han kollat på den här hur många gånger som helst innan bara för att vara cool nu, tänker Miranda och fnittrar till av tanken. När hon tittar upp står Kenans bruna hår åt alla håll nu när det torkat och hans ögon glittrar mot vidrigheterna på filmen. Han är så oerhört söt så hon bara vill trycka på off knappen på fjärrkontrollen så de kan göra lite annat istället. När han märker att hon börjar bli rastlös lägger han handen om hennes nacke och kysser henne intensivt. Det 138

pirrar verkligen i hela kroppen, precis sådär som det står i böcker och i noveller i Fridatidningarna som mamma egentligen tycker Miranda är för liten för att prenumerera på.

Kenan leker med tungan mot hennes medan en massa skrik hörs i bakgrunden och efter ett tag börjar han andas tungt. Då avslutar hon kyssen av rädsla att han snart skulle börja tafsa annars.

”Har du coca-cola eller nåt?” frågar Kenan. ”Jag är lite törstig.”

Miranda nickar och hoppar upp från soffan och kilar ner till köket. När hon tar ut flaskan ur kylskåpet hör hon hur ytterdörren öppnas. Två manliga röster börjar prata i hallen.

”Var det Pantera-plattan jag skulle hämta eller den med AC/DC?” frågar Pavel och hon hör hur han kämpar av med kängorna.

”Ronny ville ha Pantera”, säger en annan mörk röst. Pavel kikar in i köket och säger tjenare innan han rusar upp på sitt rum. Den andra verkar vänta nere. När Miranda går ut i hallen för att ta drickan upp till Kenan håller hon på att tappa glasen med colan i. I hallen står inte mindre än Alfred Farkas, världens 139

snyggaste kille. Han fixerar de midnattsblå ögonen i hennes och firar av ett litet leende hon aldrig sett honom göra.

”Hej”, mumlar han. Hon hejar tillbaka men det hörs nog knappt. Sedan skyndar hon upp till Kenan med ett bultande hjärta och glödheta kinder. Hon visste väl att Pavel och den där vargen kände varandra! Hon hade känt på sig det hela tiden! Men det kan ju bara inte vara sant! Men det är sant, för annars hade inte benen blivit som kokt spaghetti eller fingrarna darrigare än en hundraårings.

Resten av kvällen kan inte Miranda koncentrera sig på någonting. Hon kan inte koncentrera sig på filmens handling eller ens på Kenans kyssar eller det han har att säga. En obehaglig känsla av samvetskval fyller henne.

För det enda hon faktiskt kan koncentrera sig på är hur Alfreds bruna lockar fastnat i den där ringen han hade i örat eller hur hans leende blottat en rad vackra tänder. Han och Pavel har gått sedan länge nu, men det är som att huset fortfarande är hemsökt …

Kaheui vinkar av Fanny utanför hennes hus.

De har försökt lista ut en plan hur Kaheui ska 140

gå till väga för att få Fabbe att lägga märke till henne på riktigt.

”Kom ihåg att ha den där röda tröjan på måndag. Ditt hår blir ännu svartare och Fabbe kommer tycka du är jättesnygg!” säger Fanny innan hon stänger dörren in till sig. Hon låter nästan som Miranda på tonfallet.

Kaheui börjar gå hemåt. Hon undrar vad Miranda och Kenan gör just nu. Rullar runt i hennes säng med tungorna hit och dit. Tänk om de faktiskt gör nånting? Sedan tänker hon på Linn, som troligen sitter hemma framför familjens gemensamma dator och googlar på olika dieter och finnmedel. Och Emelie, är hon hemma från släktträffen nu? Sitter hon och skriver ner alla Jespers sms i sin dagbok?

141

På morgonen samlas Klass 7A i gympahallen tillsammans med skolans alla andra klasser.

Ylva försöker organisera eleverna och ryter till Kenan och grabbarna när de ska över till några killar i parallellklasserna och dunka på deras ryggar. Det är onsdag och bara två dagar kvar till stora halloweenfesten på Sankta Klaragården. Alla ska vara med och hjälpa till att pynta.

”Jag vill att ni går ihop två och två. Ni ska komma på en bra kuslig gestalt att göra till utsmyckning till festen. Det kan vara en mumie, en zombie eller vad ni än kommer på. Men era förslag måste godkännas av mig!”

Miranda tar Emelies arm i armkrok.

”Vi är!” kvittrar hon och börjar viska i Emelies öra om hennes idé. ”Vi kan gör en 142

gubbe utan huvud. Vi plockar mossa och stoppar i kläder … ”

”Bra idé”, säger Emelie och ställer sig i kön till Ylva för att få idén godkänd. Kenan babblar högt om att han ska göra en naken vampyrdrottning men när Miranda spärrar in ögonen i hans tystnar han.

” … och hon ska se ut precis som Miranda”, säger han sen över hela gympahallen och Miranda fnittrar och slänger med hennes alla mörka lockar så att Linn och Janni stirrar med avundsjuka blickar.

”Gud vad hon tycker att hon är häftig nu”, viskar Linn i Jannis öra. ”Och hon har börjat puta på rumpan så himla mycket den senaste tiden. Fett äckligt om hon och Kenan faktiskt har börjat göra grejer … ”

Janni nickar medhållande.

”Jag fattar inte hur folk bara låter henne vara i centrum hela tiden. Hon är ju så mallig.”

Linn och Janni granskar Mirandas hemlighetsfulla leende på de läppglansmålade läpparna. Det svider till inom Linn. Hon är som lyckligast när hon är så långt ifrån Miranda och hennes skönhet som möjligt.

143

”Inte så länge till … ”, viskar Linn. ”Snart ska Kenan få veta att hon är kär i en annan.”

”Men om hon nekar det då? Skyller på att vi har hittat på det bara för att vi vill förstöra för henne …?” Janni viskar oroligt och det skär sig i hennes röst. De senaste veckorna har hämnden fyllt upp båda tjejerna till bredden.

Lyckas de inte sätta dit Miranda kommer de känna sig ännu mer värdelösa. Som de två missunnsamma, elaka styvsystrarna.

”Vi får försöka luska ur saker ur Fanny.

Det känns som att hon kommer få veta mer”, säger Linn och ser hur Janni tittar på när Kenan försöker fiska in Miranda i konstgjort spindelnät. Deras kyssar när de båda trasslat in sig med varandra och inte vet hur de ska ta sig ut …

”Du vet hur Miranda är. Hon växlar ju mellan killar hela tiden. Hon har säkert redan glömt den där andra killen. Vi ger upp, det är meningslöst. Vi kan inte tävla med henne.”

Janni har tårar i ögonen nu. Kenan är trollbunden vid henne, det går inte att göra något åt det.

”Sluta vara en sådan glädjedödare!”

144

Miranda och Emelie sätter på sig sina höstjackor i omklädningsrummet. De ska ut med skogspatrullen och plocka mossa till deras gubbe. En massa mossa behöver de!

Kenan ansträngde sig att komma på någon figur som behövde något från skogen så att han och Jesper också kunde följa med skogspatrullen. Så de bestämde sig för att göra en fågelskrämma. Nu springer de ikapp Miranda och Emelie på vägen upp.

”Vad ska ni göra?” Miranda greppar tag om Kenans hand medan Jesper pussar Emelie på kinden.

”En fågelskrämma.”

”Som skulle se ut exakt som mig?”

Miranda får alla att garva. Kenan skakar vilt på huvudet.

”Nej det var den nakna vampyrdrottningen!”

Linn och Janni går några meter bakom de fyra. De behöver torrt hö till håret de ska göra till sin häxa. Miranda ser att de snackar skit om dem, och det gör det hela bara så mycket roligare. Mina fiender är mina största fans, tänker Miranda och fnissar. Hon fångar upp Linns blick men hon tittar bort så fort som 145

möjligt. Så himla feg. Gå och snacka skit bakom ryggen hela tiden men vågar inte ens kolla Miranda i ögonen. Jävla svenne.

Väl uppe i skogen spexar Miranda, Kenan, Emelie och Jesper runt i alla lövhögar.

Det är så härligt med höstsolen som lyser upp löven så att de ser ut som guldmynt. Snart brakar ett lövkrig igång och alla börjar kasta löv på alla. Miranda skriker men även skrattar förtjust när hon får en massor av blöta löv innanför tröjan av Kenan. Då hittar hon några löv med spindelnät och äckliga kryp på som hon kastar rakt i hans ansikte. Då får biologiläraren Torbjörn som är ledare för patrullen nog.

”Ni får bestämma själva om ni vill hjälpa till att förbereda inför festen!” Torbjörn vet att halloweenfesten är hur viktig som helst för Miranda och att hon gärna vill hjälpa till.

”Sorry, Björne!” skrattar hon och drar med Emelie till ett ställe som är fullt av grön härlig mossa. Det är nästan synd att ta all den där mossan bara för att göra en äcklig gubbe.

De väljer en fulare gul mossa istället och stoppar i en stor plastsäck de har med sig. Helt plötsligt när Miranda lossar en plätt med mossa 146

från jorden uppenbarar sig en stor mask. Hon har alltid haft fobi för maskar och andra ryggradslösa, avlånga djur. Miranda börjar skrika panikslaget och kastar sig i armarna på Kenan. Linn som står längre bort och lägger i hö i en mindre säck med Janni börjar muttra.

”Så himla fjantigt”, säger hon, kanske lite för högt. Miranda hör och hon blir ursinnig.

Vem tror Linn att hon är?

Linn blir vettskrämd när Miranda vänder huvudet rakt emot henne. Hon måste ha hört för nu kommer hon gående mot hennes och Jannis håll. Hjärtat slår fortare och fortare, aldrig har hon varit så rädd för Miranda förut.

”Vad sa du?” Nu står Miranda rakt framför näsan på Linn. Hennes smaragdögon är isiga och det mörkt kopparbruna håret flyger lätt i vinden. ”Men du har rätt. Det är kanske fjantigt att vara rädd för en mask när man har dig i sin klass. Du för fan värre än den fetaste larven jag någonsin sett. Gå och se äcklig ut någon annanstans!”

”Sluta.” Linn känner hur tårarna börjar komma mot hennes vilja. En konstig och obehaglig känsla sprider sig i hela kroppen och det är så pinsamt och stå och darra med 147

vettskrämda, gråtiga ögon mitt framför Mirandas vackra ansikte. Hon hånler åt Linn och när hon vänder på klacken för att gå tillbaka slänger hon med håret som bara Miranda kan göra. Linn har inte känt sig så förnedrad på länge.

Kenan klappar händerna och jublar när Miranda kommer tillbaka.

”Bra gjort”, säger han. ”Alltid lika härligt med lite cat-fight. Det fattades bara pop-corn!”

”Det var riktigt bra. Du ska inte ta sån skit från Linn.” Emelie kramar om Miranda. ”Man snackar inte skit om dig ostraffat.”

”Jag blir bara så himla förbannad. Hon tror att hon är så rebellisk nu när hon hittat någon som hon delar samma intresse med; hata mig”, säger Miranda irriterat men vägrar blicka bort och se offer nummer två stå och krama offer nummer ett och säga att hon inte alls är fulare än en larv.

Ryktena går snabbt i klassen om hur Miranda äntligen skällt ut Linn för Linn kommer inte på nästa lektion. Janni kommer in i engelskaklassrummet ensam med osäker blick och kutrygg. Hon sätter sig så långt bort ifrån Miranda och Emelie som möjligt. Fanny och 148

Kaheui kommer gående mot Miranda och Emelies bord.

”Det var på tiden, alltså.” Fanny ler lite osäkert mot Miranda. Miranda höjer ögonbrynen och kollar undrande på henne. ”Jag och Kaheui förstår att du inte gillar när vi pratar med Linn och Janni. Vi ska inte göra det nåt mer. Dom är ju sjukt löjliga båda två.”

Kaheui nickar instämmande medan Miranda börjar le ett äkta leende mot Fanny.

”Bra. Vad säger ni om att ha tjejkväll ikväll hemma hos mig? Det är ju ändå sovmorgon imorgon.”

Linn är hemma ovanligt tidigt. Hon torkar bort tårarna noggrant innan hon öppnar dörren och går in till Urban och storasyster Karin.

Mamma är fortfarande på jobbet såhär tidigt.

”Vad tidig du är”, säger Urban ovanför en kopp kaffe. Karin som har influensa sitter bredvid med en kopp te och löser korsord.

”Vi hade bara förberedelser inför halloween. Det var inte obligatoriskt”, ljuger Linn och går snabbt upp och låser in sig på sitt rum. Hon har inte mått så dåligt sedan 149

storbråket i sexan när Miranda sa en massa saker om hennes fetma.

Tårarna rinner ner för Linns kinder igen.

Varför är jag dömd till att vara så ful och misslyckad och värdelös? Vem bestämmer egentligen sånt? Gud? Han eller hon är en jävla skitstövel i så fall. Linn går fram till det lilla korset hon har ovanför sängen och rycker ner det. Smärtan i bröstet kommer i omgångar, speciellt när hon tänker på varenda ord som kom ut mellan Mirandas körsbärsläppar.

Varenda detalj av Mirandas kroppsspråk när hon slängde sådär kaxigt med håret som för att säga hur värdelös Linn var. Trots att Linn anstränger sig för att tänka på något annat så går det inte. Hon försöker tänka på att mamma snart kommer hem med nya säsongen av Skilda Världar. Hon försöker tänka på det där finnmedlet hon beställt som ska hjälpa jättebra.

Men tankarna kommer alltid tillbaka på Miranda. Hade hon bara aldrig fötts så hade Linn kanske kunnat vara med Janni tillsammans med Fanny, Kaheui och Emelie.

Ingen av de tjejerna är egentligen sådana som dömer. De är inte sådana som vågar säga elaka 150

saker om varandra. Det är Miranda som förstör allt.

Jag måste bli av med Miranda, tänker Linn. Jag måste.

Miranda, Emelie, Kaheui och Fanny snubblar skrattande in över Mirandas tröskel. De sparkar av sig skor och slänger av sig jackor. De har köpt godis och en massor av energidrickor fastän det bara är onsdag.

”Det är faktiskt lill-lördag!” tjuter Kaheui och rycker åt sig godispåsen och tar en rödsvart döskalle.

”Vilken tur att Linn inte är här. Då hade den där varit tom vid det här laget.” Miranda pekar på påsen som Kaheui håller i. Alla skrattar hysteriskt. Alla är överens om att Linn är värsta svikaren. Man lämnar inte ett gäng man hängt med i flera år för offer-Janni. Det gör man bara inte.

Medan Emelie och Kaheui häller upp redbull i fyra glas går Miranda och Fanny upp med godiset i familjen Percovas vackra, ryska skålar till Mirandas rum. ”Lova att inte säga till nån om det här …”, viskar Miranda som om tjejerna på neder151

våningen skulle höra igenom taket. Fanny blir entusiastisk. Hemligheten mellan henne och Miranda verkar gälla fortfarande!

”Jag lovar!” Fanny och Miranda sätter sig på sängen. Den svala höstsolen lyser in i rummet och ger ifrån sig ett gulaktigt ljus.

”Jag och Kenan var hemma här och kollade på film en lördag och då kom Pavel hem med en kompis … gissa vem det var!”

”Vargen.” Fanny gissar rätt på en gång.

”Ja! Och han är ännu snyggare än var jag kommer ihåg honom. Jag känner mig så himla taskig mot Kenan. Jag måste botas från den här förhäxelsen som drabbat mig!”

”Jag tror det är bäst att du skiter i honom … Kenan och du passar så bra ihop. Du kommer ångra dig om du förstör det!”

Emelie har aldrig druckit energidryck förut.

När hon var liten fick hon faktiskt smaka lite på vinet mamma och pappa drack till middagen på lördagar. Men när pappa köp en redbull på Statoil fick hon inte smaka i huvudtaget. ”Det är farliga grejer för små barn som dig”, sa han.

Nu ser hon Miranda klunka i sig och det ser faktiskt gott ut …

152

”Har du varit med Jesper efter skolan någon gång?” frågar Kaheui Emelie.

”Vi gick och åt pizza när skolmaten var äcklig … ”, mumlar Emelie och Miranda börjar skratta.

”Är det inte dags att ni bokar en lördag eller nåt? När ni verkligen har tid med varandra liksom.”

”Ensamma”, säger Kaheui förföriskt.

”All alone!” Fanny stoppar flera pim-pimbåtar i munnen samtidigt och vänder sig sedan till Miranda. ”På tal om det. Hur långt har ni gått?”

Miranda rodnar vilket ökar på tjejernas busvisslingar mer och mer.

”Äsch. Vi hånglar bara”, säger hon. Som om de andra tjejerna skulle våga göra något sånt innan henne.

”Du ska inte göra nåt du inte vill”, säger Kaheui allvarligt. ”Det är så många tjejer som blir dumpade efter att killen fått som han vill.”

”Inte Kenan. Han skulle aldrig göra så.”

Miranda tar en karamell och låter den sakta smälta i munnen. Alla killar är inte som Kaheui förklarar. Det är bara omogna killar som inte vet vad kärlek är för något. Kenan och hon har 153

gillat varandra i flera år. Aldrig att det skulle vända helt plötsligt.

Eller?

154

”Då får jag önska er alla en trevlig helg. Ha så roligt på festen ikväll men ni kan väl åtminstone sköta er lite?” Ylva står framför whiteboardtavlan och pratar men det är ingen som egentligen hör henne. Klassen kan inte tänka på något annat än att halloweenfesten äntligen går av stapeln ikväll. Mirandas supersnygga och specialsydda vampyrkostym ligger hemma på sängen och väntar på att hon ska komma hem.

Det blodröda läppstiftet och den korpsvarta kajalen står nyinköpta på hennes sminkbord och väntar på att få möta hennes hud ikväll.

Emelie har lagt undan en jättesöt dockklänning i en maskeradbutik hon ska hämta på vägen hem till Miranda. Hon ska bara dutta på lite konstgjort blod på klänningen så är utstyrseln klar. Det ska bli så spännande 155

att för första gången gå på den riktiga halloweenfesten hon hört talas om så många år.

Den där festen alla äldre elever snackat om i korridorerna och som varit en av anledningarna till att vilja börja högstadiet. Och hon ska gå till den festen med klassens coolaste tjejer och träffa sin supersöta pojkvän där. Emelie är både pirrig, förväntansfull och glad när hon, Miranda, Fanny och Kaheui går ut till skåpen och pratar om hur kul det ska bli ikväll.

”Det känns som att det kommer hända nåt stort”, säger Miranda när hon lägger in matteböckerna i skåpen och tar ut sin röda, tajta jacka.

”Hur gör vi med Linn?” frågar Emelie viskande. Miranda börjar hånle som hon börjat göra den sista tiden när Linn nämnts.

”Jag har en plan”, flinar Miranda och granskar Linn på andra sidan korridoren när hon kämpar med att knäppa sin gamla täckjacka över den stora magen. ”Vi lurar in henne och Janni i ladan på Sankta Klaras bakgård. Där stänger vi in dom och skrämmer skiten ur dom!”

Emelie fnissar, men tycker det är lite taskigt. Linn fick en riktig känga av Miranda i 156

onsdags. Men är det som hon och Miranda tror, att Linn och Janni har en hållhake på Miranda så är det bäst att skrämma dem rejält.

”Det låter bra”, säger Emelie efter ett tag. ”Men hur ska vi lura in dom?”

”Vi kommer på nåt. Nu går vi och hämtar din klänning!”

De fyra tjejerna börjar gå mot centrum.

De tisslar och tasslar och till slut har de faktiskt kommit på en riktigt bra plan på hur de kan hämnas på Linn.

”Det är hennes fel om hon bara bestämmer sig för att hata en efter att ha velat vara så bra kompis alla år”, fnyser Miranda. ”Hon ville jämt vara med och fjäskade typ skitmycket. Det var ju pinsamt.”

”Hon var så himla stöddig när hon skulle vara med dig den där lördagen när jag stötte på henne”, säger Kaheui. Tjejerna försöker komma på de värsta ursäkterna för att ge igen på Linn ikväll. De vill inte känna sig allt för elaka.

Väl hemma hos Miranda gör de i ordning sig i flera timmar ända till klockan åtta ikväll.

De vill se helt perfekta ut, precis sådär som de har tänkt sig. Fanny ska vara en kuslig 157

sjuksköterska och Kaheui har lånat sin lillasysters häxhatt och letat fram gamla obetydliga kläder att göra lite hål på här och var.

”Jag vill sminka dig!” säger Miranda till Emelie. Emelie har inte så mycket erfarenheter med smink så hon litar på att Miranda kan göra ett bättre jobb. Miranda lägger en mörkgrön ögonskugga och mycket rouge på kinderna så att hon ser ut som en äkta docka. Ögonfransarna dränks i mascara och läpparna får smaka Mirandas egna körsbärsläppglans.

När Emelie får kolla in i spegeln fascineras hon av sig själv. Hon ser inte ett dugg läskig ut, hon är nästan vacker.

”Vad snygg du blev!” Fanny är helt paff.

Plötsligt vill hon och Kaheui också bli sminkad av Miranda. Miranda himlar med ögonen och mumlar något om att hon alltid ska fixa saker och ting så att det blir bra. Fanny får ett knallrosa läppglans, lite täckkräm på de ohyror hon har i ansiktet och grå ögonskugga som framhäver hennes ögonfärg. När det kommer till Kaheui ser Miranda bekymrad ut.

”De där ögonbrynen är nästan värre än Aladdins”, fnittrar hon och Kaheui får en 158

ilning genom bröstet. Hon visste väl att det var dags för henne att börja noppa ögonbrynen. ”Jag ska hämta pincetten.”

Linn undrar om hon ens ska gå på den där festen. När hon var med i tjejgänget förut gnällde Miranda hur mycket som helst när de inte fick komma in på den för att de gick i sexan. Linn hade bara tyckt det var skönt. Men nu gör väl hela klassen sig iordning inför festen.

Det skulle kännas alldeles för deprimerande att vara hemma ikväll. Hon har ju faktiskt en kompis att gå med och det ska man inte underskatta.

Så Janni kommer hem till Linn runt femtiden. Hon har med sig två maskeradkostymer. En vanlig häxkostym och en städerskakostym i large. Den måste vara till Linn.

”Ja … jag visste inte vilken storlek du hade … ”, säger Janni tyst.

”Det blir bra”, säger Linn snabbt. Hon betalar Janni för kostymen. De sätter sig tysta på Linns säng. Det är inte feststämning i huvudtaget och Linn tänker på hur Miranda, Emelie, Kaheui och Fanny gör sig ordning 159

under ett ständigt fnittrande och kanske lite musik i bakgrunden.

”Vi behöver inte gå om du inte vill”, säger Janni efter en stund. Hon biter på en nagel och tänker hur de säkert bara kommer stå där i något hörn på Sankta Klaragården och inte våga sig upp på dansgolvet.

”Vi ska gå. Vad är det värsta som kan hända?” ”Aj!” stönar Kaheui när Miranda rycker bort ett strå med pincetten.

”Om vi inte gör nåt åt det nu kommer dom växa igen inom några månader”, skrattar Miranda som om det skulle vara roligt. Fanny vrider upp volymen på låten som spelas i Mirandas stereo och då börjar alla förutom Kaheui sjunga med. Hon är upptagen med att lida för skönhetens skull.

Miranda får bara noppa några strån till tills Kaheui gör uppror och tycker att de ska gå över till sminket för det gör väl inte riktigt lika ont i alla fall. Efter att Kaheui är klar ser de fyra tjejerna mer ut som vackra Barbie-dockor än kusliga halloweenvarelser som det är meningen att man ska vara på festen. När de 160

har tagit på sig alla kläder och kostymer är det fotodags. Vem hade trott att det var så roligt att hålla om varandra och pluta med läpparna medan Mirandas digitalkamera blixtrar till?

”Fatta att vi kommer äga festen!” jublar Miranda och rätar till sin svarta Morticiaklänning i sammet. Hennes röda läppar lyser nästan upp rummet och smaragdögonen glittrar mer än någonsin. ”Vi måste hitta en kille till Fanny och pussla ihop Kaheui med Fabbe.”

Nu blir Kaheui och Fanny nervösa. Men det är väl klart att man inte festar med Miranda utan att killarna ska spela roll.

”Hur ska vi göra det då?” muttrar Kaheui.

”Du får väl prata med honom. Säga att han har snygg kostym eller nåt.” Miranda borstar sin slöja av chokladbruna lockar varsamt.

”Om han inte har snygg kostym då? Han kanske är utklädd till en inlagd rädisa”, säger Kaheui och får de andra att skratta ihjäl sig.

Det är härligt att roa de andra. Det har hon alltid varit bra på.

161

”Usch! Då får vi hitta nån annan till dig!”

Tjejerna trippar ner för trappan och sätter på sig skor och jackor. Det ser helknäppt ut med de varma höstjackorna till deras stylade utstyrslar.

Ute är det kolsvart och kaskader med utklädda barn går runt och säger bus eller godis. Nu är månen stor och rund som en ost och lyser med sitt svala sken på tjejerna som trippar in på grusvägen upp mot Sankta Klaragården. Det känns pirrigt och lite kusligt och de alla fyra fryser lite. När de pratar ser det ut som om det kommer rök ur deras munnar.

Men de är inte precis ensamma på grusvägen. En massor av ungdomar är på väg upp. Elever från gymnasiet tjoar och skriker på varandra. Men tjejerna hör exakt vilka som kommer när målbrottsråa pojkröster klyver igenom den svala luften.

”Miranda, Miranda … ”, sjunger Kenan när han greppar om henne bakifrån. Tjejerna går tillsammans med Kenan, Fabbe och Jesper som är utklädda till de tre musketörerna. De andra coola grabbarna från klassen går bakom dem.

162

Kaheui går bredvid Fabbe. Fabbe håller på och flamsar med Mika som vanligt men hon går faktiskt bredvid honom och ibland slänger han till med några ord som ”Visst är det så, Kaheui?” eller ”Ellerhur, Kaheui?”.

”Cool kostym”, säger Kaheui så tyst att han inte borde hört det. Men han hörde och säger tack och detsamma. Och så ler han!

Miranda och Kenan kladdar på varandra hela vägen upp till festen. Sankta Klaragården ligger inom ett järnstaket och redan vid grinden sitter en mumie på en bänk. Huset är i trä och börjar se lite förfallet ut när färgen snart är helt borta. På den gamla träverandan är en massa lyktor, falska fladdermöss och spindelnät uppsatta och några ungdomar i 17-årsåldern sitter och röker. Många kala träd reser sig mot husets framsida och i dem sitter skelett och häxdockor med sina kvastar. Framför ingången sitter Kenans fågelskrämma. Hög musik hörs ut. Och vilken stämning det är inne sedan!

På ett stort bord i salen man direkt kommer in i finns tonvis med ostbågar, jordnötsringar, chips och godis formade till döskallar, aliens och svarta katter. Mitt på bordet står ett stort bål med grön färg som 163

nästan är självlysande. Man ser bålet i nästan alla gästers glas. Klockan är bara fem i åtta och festen är redan igång. Det finns inte ett enda hörn i huset som inte är pyntat av kusligheter.

Långa människor får spindelnät och dödskalleballonger i huvudet.

”Det äger redan!” Miranda jublar och tjejerna och killarna släntrar in på dansgolvet för att stå och gunga lite till Disturbia av Rihanna. Fanny drar med sig Kaheui bort till snackbaren och när hon kommer tillbaka rycker hon tag i Miranda lite diskret.

”Varning för VARG!” viskar hon i Mirandas öga. Mirandas hjärta slår flera volter efter varandra när Fannys otänkbara ord tränger sig in i hjärnan medan Kenan pussar henne på kinden. Han hörde som tur var inte det Fanny sa.

”Var?” mimar Miranda.

”Snackbaren”, mimar Fanny och pekar höger. ”Jag ska bara gå och ta sån där grö … grön d-dryck”, stammar Miranda och drar sig ur Kenans grepp. Vad håller hon på med egentligen? Men benen bär henne till snackbaren. Och där, lutad mot väggen, står 164

han. Först står han och garvar åt något med sin kompis … som är … Pavel. Sedan får han syn på henne. Och Pavel också som bara nickar mot henne. Hon nickar tillbaka, men kan inte rå för att kolla på Alfred istället. Det där pirret, det där ruset i kroppen, när blodet börjar koka.

Vad är det? Varför blir det så när hon ser storebrorsans kompis? Det går som elektriska stötar igenom kroppen som urartar sig i ett bultande.

Det känns som att Alfred granskar varenda rörelse hon gör när hon ska ha upp sin drink. Då börjar ju fingrarna så klart darra ännu mer. Det känns som att hon är fast i Alfreds spindelnät nu. Hon kan inte kontrollera sina känslor längre. ”Vem är det?” Alfred spanar in den där mörkhåriga tjejen med den runda rumpan.

Vilken årskurs kan hon gå i? Ettan på gymnasiet?

”Min syrra, mongo”, säger Pavel lite stört medan Ronny, Lazslo och Vlad börjar garva.

Alfred sliter blicken från tjejens gröna ögon och stirrar rakt in i Pavels som är lika gröna.

165

”Fan … du skämtar.” Ronny, Lazslo och Vlad garvar ännu högre men kan inte erkänna att hon faktiskt är jäkligt sexig.

”Stöter du på syrran slår jag ihjäl dig.

Hon har pojkvän i alla fall, eller du kanske vill blanda saliv med Kenan?” retas Pavel och nickar mot en jugoslav som följer efter tjejen vart hon än går. Alfred sveper det sista av vodkan de smugglat in.

”Fan vad tråk du är som inte är utklädd”, flinar Vlad och kollar på skinnjackan med tempelkorset han har varenda dag.

”Men hade man råd då? Näe”, säger Alfred bittert och är inte alls på festhumör. Jävla polare som släpar med en på den här fjortisskiten för små ungar på höstadiet. Han skulle bara hit för att få lite av Lazslos vodka egentligen. Egentligen, faktiskt.

Linn och Janni kommer lite senare. De tvekade vid grinden i minst tjugo minuter innan de vågade sig in. När de väl är inne ser de grabbgänget och tjejgänget från klassen stå och gunga på dansgolvet tillsammans med en drös andra ungdomar i alla åldrar mellan tretton och nitton. Miranda ser trygg ut i Kenans 166

armar, men hon ser faktiskt lite sammanbiten ut. Hennes huvud är ständigt vridet mot ett par äldre grabbar med slitna kläder och vilda frisyrer. Den ena kanske är den där Alfred, när Linn tänker efter. Ja, det är det ju!

”Där är den där Alfred som Fanny sa att Miranda var kär i!” utbrister Linn så entusiastiskt att hon nästan slår på Jannis arm värre än när hon sett en gul bil. Jannis ögon följer snabbt riktningen Linn pekar.

”Gud vad hon glor på honom!” jublar Janni. De glor på varandra alldeles otroligt mycket. Tror Miranda på riktigt att ingen märker?

167

Miranda flinar när hon ser att Linn och Janni stått tryckta mot väggen ett långt tag nu tillsammans med resten av töntarna som inte vågar annat.

”Det är dags nu”, säger hon med ett plirigt leende på läpparna.

Linn! Jag måste få låna din mobil!

ladan på Sankta Klara

Min har laddat ur, jag kommer till /Karin

Linn suckar. Fast egentligen är det skönt att hon får komma ifrån det kvalmiga luften inne på festen. Hon säger till Janni att de ska till ladan.

168

”Då får du ju träffa min syster också”, ler Linn när de är på väg in till ladan. I ladan är det ingen som har pyntat med kusligheter. Där finns istället äkta spindelnät och en massor av damm.

När Linn och Janni står mitt inne i ladan smälls dörren igen. De rycker till och hör hur något dras för på utsidan av dörren. Det blir helt bäcksvart i ladan, det finns inga fönster.

Först är allt så tyst. Bara musik och skrik hörs från huset.

”Karin?” Linn och Janni får panik. De springer till dörren och försöker få upp den.

När det inte går börjar de planlöst skrika. De har hamnat i en fälla. Eller? ”KARIN?!”

Då hör de något som smäller mot golvet.

När de kollar bak ligger en blodig kniv på en tröskel in till ett annat rum. De skriker. De är rädda. De är så oerhört förskräckligt rädda och den där jävla dörren går ju inte upp! Blodet börjar koka i Linns ådror. Hon kallsvettas och vet inte vad hon ska göra. Vem var det som skickade messet?

Linn och Janni vågar till slut gå fram till tröskeln där kniven ligger. Det måste vara låtsasblod. Det är någon som skrämmer dem.

169

Precis när de börjat lugna sig ser de en skepnad hänga i ett rep från en pelare i taket. Linn och Janni börjar gråta precis samtidigt. De står bara och håller i varandra där på tröskeln och kollar åt alla håll. De vill bara där ifrån. De vill aldrig till Sankta Klaragården igen. Men när de går närmre den hängda människan ser de en lapp i bakfickan på hans byxor och när de går ännu närmre ser de att det är en konstgjord gubbe någon i deras klass gjorde på förberedelserna.

Är ni med i leken får ni leken tåla,

om inte, så ska ni inte leka med mig Kram /M

Då hör de hur dörren öppnas och de rusar ut med all fart de har mot grinden och lämnar Sankta Klaragården. För alltid.

Miranda, Emelie, Kaheui och Fanny håller på att skratta ihjäl sig när de är på väg upp till ladan.

170

”Deras miner!” Emelie är hysterisk. ”Dom kommer aldrig våga kaxa mer!”

”Min favorit är helt klart lappen. Så himla klockren”, säger Miranda stolt, men lite frånvarande. Som hon varit hela kvällen.

Plötsligt ser hon Alfred stå på bakverandan där det inte är meningen att någon ska stå. Den är inte pyntad och inte upplyst och på den sidan av huset finns inga fönster in. Han står och röker. När tjejerna ska gå förbi stannar Miranda. Hon kan bara inte låta bli.

”Gå före ni”, viskar hon. ”Om Kenan undrar så säg att jag pratar ut med Linn.”

De nickar och går in. Alfred låtsas om att han inte ser henne trots att han glott hela kvällen. Hon går med släpiga ben mot verandan, låtsas att hon inte alls är nervös över att gå fram till honom. Hennes klackar ekar mot trätrappan upp och hon lägger graciöst händerna på räcket. Nu står hon bredvid honom och granskar hans skarpa profil. Den raka näsan och den markerade käklinjen …

Han kollar fortfarande bara rakt fram. De är ensamma och allt känns så dödstyst trots att musiken hörs ut.

171

”Bjuder du på en cigg?” Miranda har samlad röst. Inte alls så osäker som hon känner sig. Äntligen kollar han på henne med stora, klara ögon. Aldrig har någon sett på henne med så stora ögon.

”Ja.” Han fipplar fram en cigg och Miranda stoppar in den i munnen. Då börjar han le ett sött leende. ”Andra hållet. Du ska ha den gula fram.”

Gud så pinsamt, tänker Miranda och vänder på ciggen utan att säga något. Alfred tänder den åt henne och hon börjar hosta när röken mot hennes vilja letar sig in i hennes lungor.

”Första gången?” Alfred har len röst. Han verkar inte tycka hon är omogen och löjlig. Än.

”Mm … ”, mumlar Miranda och känner sig ändå lite dum.

”Fimpa den”, befaller han. ”Du ska inte börja röka.”

”Då kan ju du fimpa din, också”, flinar Miranda.

”Men jag är ju redan beroende, tyvärr.”

Hon fimpar ciggen som han sa och kollar upp mot den enorma månen istället. Det blir tyst. Helt tyst. Spänningen blir mer och mer 172

tryckt för varje sekund som går. Speciellt när Miranda börjar fundera på om hon ska våga göra det eller inte. Bara tanken gör henne ännu mer nervös. Hon försöker sluta tänka för att inte sprängas totalt när hennes blick möter hans midnattsblå hav av ögon. Han är ännu vackrare på nära håll nu när man ser sådant som de långa, korpsvarta ögonfransarna eller fjunen ovanför hans överläpp. Hans överläpp …

Då gör hon det bara plötsligt. Han kan inte stå där och locka henne och komma undan med det. Hon trycker sina läppar mot hans och hon blir ivrig, försöker leta upp hans tunga.

”Vänta, vänta … låt mig bara … ” Han kollar på henne skärrat. ” … röka klart.”

Så ciggen var alltså viktigare än henne.

Hon skäms och tittar ut mot bakgården, hon vet inte om hon bara ska gå eller stanna kvar och vänta på att han ska röka klart sin förbannade cigarett.

Alfred fimpar den ganska snart och när hon kollar på honom kan inte hålla sig för fniss.

Han ler lite och kollar på henne undrande.

”Du har läppstift … ”, fnissar hon lite försynt. Alfred höjer handen och rör lite försiktigt vid sina läppar. Han ler igen.

173

”Kan jag få lite till, då?” Ännu en stöt går igenom kroppen när han säger de där orden.

Nu är det han som böjer sig fram, men bara lite. Deras läppar möts igen och mer avslappnat den här gången. Han smakar rök och något annat, den där bålen kanske. Hans tunga masserar hennes på ett annorlunda sätt än Kenans. Mjukare, intensivare. Men han slutar så drastiskt att hon nästan blir förbannad.

”Inte här … ”, viskar han i hennes öra och kollar runtom sig. ”Kom.” Det är hur lång kö till toaletterna som helst så Fanny ger upp och tänker gå ut i skogen och kissa istället efter all bål hon druckit. Hon känner sig faktiskt lite flummig och festen är faktiskt hur rolig som helst. Kaheui har upptäckt att en kille från sjuan stirrar på Fanny hela tiden.

Fanny svänger runt hörnet mot bakgården. På den bakre verandan Miranda stannade vid tidigare hörs röster. Hon känner igen Mirandas röst som pratar med en äldre, mörk röst. Hon kikar bakom husknuten.

Miranda står i vargens armar, hennes läppar pressade mot hans. Fanny vänder snabbt och 174

skyndar mot skogen åt andra hållet. Miranda skulle ju hålla sig borta från den där killen!

Eller mannen, skulle man faktiskt kunna säga.

Hon vet inte hur hon förstör för sig själv just nu, tänker Fanny.

Miranda och Alfred skyndar ut i skogen och sätter sig på en gräsplätt under en stor gran.

Ingen kommer komma på dem där. Alfred stryker lätt med fingertopparna nedför hennes hår, ner mot hennes hals och vid nyckelbenen.

Det känns som att hela han kryper under skinnet på henne. Han är överallt. Hon vill att han ska vara överallt. Hans doft, hans ögon och hans läppar. De kysser varandra och det urartar sig i en ständig lek med tungspetsarna. Miranda har aldrig känt så här förut och det känns bara helt naturligt när Alfreds ena hand vandrar ner mot hennes bröst och den andra vilar innanför den långa klänningen mot hennes lår. Hon märker inte ens att höstnattens kyla biter i henne för inombords har hon aldrig varit varmare. Det är nästan pinsamt för hon börjar bli så svettig när han klämmer lite hårdare om hennes bröst. Trots att hon egentligen vill äta upp honom hel så vet hon att det inte är på det 175

här viset det borde gå till. Speciellt inte ute en sval oktobernatt.

”Sluta”, mumlar hon och plockar bort hans hand. Han kollar på henne lite besviket.

”Varför?” Hans näsa vilar mot hennes hals och han doftar in parfymen hon sprejade på förut. Hans grepp om Mirandas bröst lossnar. ”Hur gammal är du? Vad heter du ens?”

Nu kollar han på henne med de där stora ögonen igen. Plötsligt känns allt konstigt. Det är väl klart att han inte vill vara ihop på riktigt med en trettonåring!

”Miranda … jag är … tretton.” Plötsligt reser han sig med ett ryck. Miranda kollar skräckslaget på honom. Nu är det kört, tänker hon. Nu vill han inte ha mig mer.

”Tretton?!” Hans midnattsblå safirögon spärras in i hennes. ”Jag är arton.”

Miranda får en klump i magen. En stor jävla klump. Det känns som att det är hennes fel att hon inte föddes några år tidigare.

”Spelar det nån roll, då?” frågar hon osäkert. Han ser hur ledsen hon blir av hans reaktion.

176

”Nae … kanske inte så mycket. Men jag är liksom din brorsas kompis. Han vill nog inte att vi gör det här … ”, säger Alfred. Nu blir Miranda glödhet av ilska.

”Vilken lam ursäkt! Varför tänkte du inte på det för fem minuter sedan, då?” Nu visar hon sin vresiga sida och ser förvåning i Alfreds ögon.

”Miranda … ”, säger han lent och sätter sig bredvid henne igen. Nu känner hon hur kallt det egentligen är. ”Förlåt, men jag tror inte det skulle funka mellan oss.”

Miranda tar bort hans hand när han ska smeka henne på kinden. Och så börjar hon gråta. Såklart. Skitbra, liksom. Tårarna rinner stilla nedför kinderna.

”Eller … alltså. Glöm det där. Jag säger inte att det aldrig kommer bli nåt mellan oss.

Jag säger ingenting, okej?”

Miranda nickar. Vad hade hon trott egentligen? Nu har hon ändå kanske en chans att övertyga honom. Hon är bara så trött och frusen och vill hem till en varm och skön säng.

Allting som hade kunnat hända ikväll har redan hänt. De går in till festen igen, skilda vägar så 177

att ingen ska märka något. Miranda torkar bort så mycket svart under ögonen som möjligt. ”Var har du varit?” frågar Pavel med en misstänksam min. Ronny och Lazslo står och flörtar med två fula högstadietjejer med knallröda hår. Vlad sitter redlös på en stol och ser ut att spy vilken sekund som helst.

”Ute och rökt”, mumlar Alfred men kollar inte Pavel i ögonen.

”Du måste tagit slut på ett helt paket under den rökpausen”, retas han. Men sedan kollar han på Alfreds läppar som är spruckna och röda efter Mirandas läppstift. Pavel letar efter Miranda med blicken. Hon kommer precis in från bakgården och hennes läppstift är inte kvar längre. Pavel lägger ihop ett och annat. ”Ditt jävla svin.”

Miranda stänger sin ytterdörr när klockan slår tolv. Hennes läppar är spruckna och uppsvällda. Mamma sitter i köket och dricker te fastän hon brukar sova vid det här laget vanliga kvällar. Men när Miranda ska vara ute på kvällen brukar mamma sitta uppe tills hon är hemma. Inte bara för att försäkra sig om att 178

hon är i säkerhet utan även för att få höra senaste skvallret och om hon träffat på någon kille.

Miranda går in i köket. Hennes smink är alldeles utsmetat och hon måste se hur trött ut som helst på ögonen.

”Har det hänt nåt?” frågar mamma när Miranda sätter sig på köksoffan och suckar ljudligt.

”Inget speciellt … ” Hon väntar på att Pavel ska komma hem. Då kanske det betyder att Alfred gått hem till sig också och inte fortsätter med att vara ute och ränna.

Mamma gör lite te till Miranda och Miranda berättar om hur Fanny flörtade med någon kille i åttan och att Kaheui faktiskt pratade ganska mycket med Tobbe men att de inte är ihop än. Hon berättar allt hon kommer på om festen förutom om det viktigaste, det hon egentligen alltid kommer tänka på när hon tänker på halloweenfesten på Sankta Klara. Då släntrar Pavel in genom dörren. Han är lite vinglig men tillräckligt nykter för att kolla rakt in i Mirandas ögon.

”Han kommer svika dig, Miranda. Glöm honom”, säger han bara och snubblar upp till 179

sitt rum för att sova ruset av sig. Mamma kollar undrande på henne. För en gångs skull är det något hennes dotter inte berättar för henne.

”Du kan berätta för mig, gumman. Det vet du!” Miranda tar bort handen när mamma smeker den.

”Varför gjorde ni Pavel för? Han förstör mitt liv!” fräser hon och springer upp på sitt rum och stänger den med en smäll. Genom väggen hör hon redan Pavels fyllesnarkningar.

180

Emelie sitter i skolkafeterian på måndagsmorgonen. Hennes gula dagbok är uppslagen och hon stryker över tre av hennes mål med rosa glitterpenna.

Renovera om mitt rum

Bli ihop med Jesper

Åka på klassresa

Kämpa upp betygen

Festa

Det känns nästan högtidligt att stryka alla de tre viktigaste målen. Som ett sätt att berätta för sig själv att höstterminen än så länge är hur lyckad som helst. Det är bara att lämna in uppsatsen 181

om August Strindberg som hon blev så nöjd med och köpa fina tapeter och tapetklister som är kvar nu. Miranda kommer in genom glasdörrarna huttrande med en stor vitfluffig halsduk virad runt halsen. Det glittrar och glöder om hela henne och hon spricker upp i ett brett leende när hon kommer fram och sätter sig bredvid Emelie. Hennes hår ligger som i en balsamreklam och tänderna gnistrar pärlvita som radiorösten säger att de ska göra efter att ha använt Pepsodent.

”Vad gör du?” Miranda böjer sig fram. ”Åh, jag vill också stryka mål!”

Miranda plockar upp sin dagbok från sin väska och får låna Emelies glitterpenna.

Bli ihop med Kenan

Ha världens bästa klassresa

Gå på halloweenfesten Shoppa massa kläder Testa röka

Nu ser Emelie att Miranda lagt till ett mål efter att de visade dem för varandra senast. Testa röka.

182

Och den är redan struken. Hon vågar inte fråga något om det.

”Jag har bara höstshoppingen kvar! Följer du med mig i helgen? Jag kan hjälpa dig tapetsera rummet sen om du vill bli klar med det målet också.”

Emelie nickar ivrigt. Hon visste att hon och Miranda skulle få klart målen innan de andra tjejerna. Det är bara så självklart. Hon visste att det där med målen skulle urarta sig i en tävling och att Miranda skulle vinna den.

”Jesper frågade mig om jag ville följa med hem till honom och ha Sagan om ringenmaraton!” fnittrar Emelie lite lågt när hon och Miranda glider igenom korridoren och in till 7A:s hemklassrum. De skrattar hånfullt och hostar till lite på låtsas när de går förbi Linn och Janni som kollar stelt framför sig och har gjort sig så små som möjligt på stolarna. Emelie tänker att hade hennes gamla jag sett Linn på det där viset hade hon tyckt synd om henne och hon hade känt sig jätteelak när hon skrattade åt henne. Men Emelie tänker att det inte spelar någon roll. Linn får skylla sig själv. Hade Linn haft chansen att mobba dem hade hon helt klart gjort det. Och hade det varit lagligt att 183

mörda hade hon nog till och med mördat Miranda. Vem är det som säger att fega personer är så mycket bättre människor än de som vågar säga som de tycker?

Efter att Fanny haft sin flöjtlektion hänger hon av sig sin jacka och lägger in några notpapper i skåpet. Hon är fortfarande lite pirrig i kroppen sedan hon såg killen från sjuan som glodde på henne på halloweenfesten i musiksalen. Han sa att hon spelade fint!

Ett spolande från toaletterna bredvid skåpen hörs och någon låser upp och kommer ut. Det är Linn. Fanny vet inte om hon ska säga hej eller inte, det skulle ju vara jättekonstigt efter det de gjorde mot henne och Janni i fredags. Så Fanny stirrar bara rakt in i sitt skåp igen. Men då ser hon i ögonvrån hur den stora siluetten kommer mot henne. Fanny blir nervös.

”Jag vet att du var med på det där i fredags”, säger Linn fientligt och lutar sig mot skåpet bredvid Fannys. ”Men du ska veta att bara för att du inte är förvisad från Mirandas gäng ännu så kan du inte lita på henne. Du vet inte vad hon sa om dig den där lördagen när hon och jag var.”

184

Som om jag kan lita på dig då, tänker Fanny men vet att det ligger något i det Linn säger. I det här spelet kan man egentligen inte lita på någon. Fanny sväljer hårt och kollar in i Linns grumliga ögon.

”Vad sa hon?” Fanny blir sur på sig själv när hon hör att rösten skär sig. Egentligen vill hon inte veta vad Miranda sa. Egentligen vill hon bara låtsas att hon, Kaheui, Miranda och Emelie är bra kompisar och att det inte finns någon mörk baktanke gömd.

”Hon sa att du inte fick nån kille nån gång för att du luktar illa och duschar bara en gång i veckan”, säger Linn med svag röst som att hon känner medlidande. En iskall ilning går genom Fanny och hon känner hur okontrollerade tårar svider i ögonen. Hon duschar inte alls bara en gång i veckan!

”Sa hon så?” Fannys röst hörs knappt.

”Ja … ”, mumlar Linn ledset. ”Och jag säger det för din skull. Ni måste vakna upp och inse vem hon är.”

Nu känner Fanny ilskan inombords. Hur kan Miranda bara säga så om henne? Hur kan hon alltid säga skit om folk helt gratis? Fanny känner hur en ordspya kommer upp …

185

”Hon är själv inte så himla bra! Hon gick ju och strulade med den där äldre killen Alfred på festen. Jag såg dom ju!” Men nu önskar Fanny att den ordspyan hade stannat inne i henne. Nu är det kört. Får Miranda reda på att Fanny skvallrat till ärkefienden Linn kommer hon inte bara förvisas från gänget utan även bli Miranda och Emelies nya offer. Linns små ögon är plötsligt så himla stora.

”Ofta!” säger hon bara och så går hon in i klassrummet med ett kaxigt leende på läpparna. Fanny vill bara skrika efter henne att hon bara ljög ihop det där om Miranda och Alfred. Men det är försent. Fanny tar ut jackan igen och sätter på sig den igen. Sedan går hon raka vägen till lärarrummet och anmäler att hon har halsont och vill gå hem. Hon klarar bara inte av att se någon från klassen mer idag.

Nu har hon ställt till det för sig själv på riktigt.

Förr eller senare kommer det fram att det var hon som skvallrade.

Linn dimper ner på sin stol i klassrummet med ett leende så brett att Janni kollar på henne undrande.

186

”Vad är det med dig, då?” viskar hon medan Ylva går igenom svar på ett prov de haft om jordbruk.

”Du får väl se.” Linn ler ännu bredare när hon plockar upp mobilen och knappar in ett sms under bänken till någon.

Kenan kan inte koncentrera sig på Ylvas tråkiga prat. Han sneglar bara bak på Miranda som också ser lite frånvarande ut. Hon fantiserar säkert om mig, tänker han stolt och undrar om han ska fråga henne om hon vill följa med honom hem efter skolan. Då plingar det till och hans mobil gör så att hela bänken vibrerar.

”Inget messande på lektionerna, det vet du!” säger Ylva strängt till Kenan. Ändå bara måste han vika upp mobilen. Det kanske är Miranda som redan vill fråga om de kan göra något efter skolan. Men det är inte från Miranda. Det är ett nummer som han inte har på sin kontaktlista.

Miranda kunde inte ens vara trogen några veckor " Fråga Pavels kompis Alfred varför hon fick för sig att 187

hångla med honom på festen Kenan blir alldeles kall. Kallare än de hårda vindarna utanför klassrummets fönster. Först tänker han att det är någon avundsjuk kille som driver med honom, men sedan så lägger han ihop ett och annat. Snackade verkligen Miranda med Linn den långa stunden hon var borta i fredags? För de verkar inte vara på någon högre kompisnivå nu som tidigare. Och hur hade hennes läppstift så lätt försvunnit när hon kom tillbaka? Varför var hon så frånvarande hela kvällen efter det? Plötsligt fattar Kenan allt. Det kommer egentligen inte som en blixt från klar himmel alls. Och då blir han arg. Alldeles förtvivlat, förbannat arg så han skulle kunna hälla bensin över hela klassrummet och tända på.

”DIN JÄVLA HORA!” skriker han. Han kan inte hejda adrenalinet som rusar i kroppen när han blir så ursinnig. Han står upp och kollar rakt ner på Miranda som förskräckt kollar upp från sin bänk. Alla i klassen kollar på honom med sina små svenska, fula ögon. Till och med Ylva är så chockad att hon inte säger åt honom.

188

”Vad fan är det?!” Miranda kvider, egentligen vet hon vad som kan ha hänt. Men hur vet hon inte alls.

”Det här är vad fan det är!” Kenan smäller ner sin mobil i hennes bänk. Mirandas kollar på honom några sekunder med vettskrämd blick innan hon vågar kolla på hans lilla mobilskärm. Hon känner igen numret messet skickats ifrån. Hon har ringt det många gånger förut. Hennes blod fryser till is och hon blir helt stel på stolen och samtidigt känns det som att hon ska kissa på sig.

”Det är inte sant!” kvider hon hjälplöst men kollar bort från Kenans svarta och skrämmande blick. Resten av klassen är tystare än någonsin. Ylva har inte rättat till sina glasögon på evigheter som hon alltid annars gör var sjätte sekund.

”Kolla mig i ögonen och säg att det definitivt inte är sant”, mullrar Kenan efter några långa sekunders tystnad. Men Miranda stirrar bara ner i bänken. Det har redan läckt ut. Linn har tagit reda på det på något vis och gjort nytta av det så snabbt som möjligt. Hon kan bara inte ljuga för Kenan rakt framför honom på det här viset. Han skulle märka det 189

direkt. Istället droppar varma tårar ner på bänken. Kenan får ännu ett anfall och slår upp hennes bänk så att hon nästan ramlar av stolen.

Sedan försvinner han ut ur klassrummet.

Linn och Janni är de enda i rummet som flinar när mascaran smetas ut på Mirandas kinder. Ett tag efter att Kenan stuckit reser även hon på sig och kollar först på Linn.

”Ditt äckliga helvete”, utbrister hon och kollar sedan ut över hela klassen med ilska i de blixtrande smaragdögonen. ”Jävla äckliga cpklass!”

190

Det var inte så här det skulle bli. Det var definitivt inte så här det skulle bli. Efter att Miranda och Alfred hånglat skulle Miranda inse att det var fel av henne och glömma Alfred ett tag och fortsätta med Kenan. Sedan skulle Alfred knacka på hos henne en kväll och säga att han inte klarar sig utan henne och innan de skulle inleda ett förhållande skulle Miranda göra slut med Kenan på ett så förnuftigt och förståndigt sätt som möjligt så att hon och Kenan åtminstone kunde vara kompisar. Men det blev inte så. Någon jävel skvallrade för Linn att Miranda varit otrogen och hade Kenan haft en revolver hade han skjutit skallen av Miranda idag. Alfred har inte hört av sig trots att hon gav honom sitt nummer innan de skildes åt i 191

fredags. Och nu ligger Miranda på sängen inne i sitt rum som är låst och igenbommat så att dumma helvetes Pavel som förstör mellan henne och Alfred inte kan komma in. Hon gråter hysteriskt så att hon knappt hör alla smssignaler från Emelie och Kaheui. Hon undrar hur många sömntabletter man måste ta för att ta livet av sig och om de mamma har kvar i badrummet i huvudtaget skulle räcka. Men tanken på Alfred för ändå någonting i henne att fortsätta glöda. Inombords ber hon om att han ska komma och rädda henne. Trots att han nog bara tycker hon är en liten omogen fjortis.

Men tänk om Pavel skällt ut Alfred så att han inte vågar kontakta henne? Då kanske hon ska våga skicka iväg ett sms till honom. Fast inte nu. Nu ska hon fortsatt tänka självmordstankar och snyfta mot den blöta kudden. Tio minuter passerar. Miranda klarar inte av att ligga och tycka synd om sig själv som troligt Linn och Janni gör dagarna i ända. Hon greppar om mobilen och ringer upp Emelie och Kaheui.

Fanny gick tydligen hem av halsont innan hela kaoset började. Det första hon behöver nu är sina vänner. Annars har hon ingenting kvar.

192

Tjejerna bestämmer sig för att träffas på caféet och ta en kopp varm choklad.

”Jag fattar inte hur Linn visste!” gnäller Miranda och smuttar på sin choklad. Hon känner sig eländig och ful.

”Nä … vi visste ju inte ens nåt”, säger Kaheui anklagande och spärrar in ögonen i Mirandas. Då berättar Miranda allt om hur hon och Linn sett Alfred för första gången röka utanför sin lägenhet. Hur hon och Fanny plingade på och sprang och gömde sig i hissen som tioåringar. Och om hur han plötsligt stod i hallen hemma hos henne. Hon kunde ju bara inte motstå honom. Det gick ju inte att tänka klart när han var i närheten. Emelie och Kaheui förlåter henne för att inte berättat tidigare.

”Men vem skvallrade för Linn?” spekulerar Kaheui och kisar ut i det hemska vädret utanför de stora caféfönstren.

”Linn och Janni hade gått sedan länge när jag och han … så de kan inte ha sett oss”, mumlar Miranda.

”Men någon måste ha sett er. Vi måste veta vem som är förrädaren. Ska vi ringa Linn?” Det är Emelie som säger det där. Först 193

kollar Miranda och Kaheui på henne som om hon är dum. Men sedan tänker de efter. Linn har väl inget att förlora på att berätta vem det var som skvallrade? Och tjejerna måste ju veta vem det är de inte kan lita på.

Snart går signalerna fram till Linns mobil.

Emelie har satt på högtalarna så att Miranda och Kaheui också ska höra. Nu sitter de spända och tysta.

”Hallå?” svarar Linn. Hon låter inte så förvånad över att Emelie ringer.

”Vi måste veta vem det var som skvallrade om Miranda och Alfred till dig.”

”Det var Fanny.” Svaret kommer fortare än de tänkt sig. De hade nästan räknat med att de skulle få lov att dra det ur Linn. Tjejerna kollar chockat på varandra. Fanny!

”När sa hon det?” Emelie försöker låta vänlig för att få Linn att prata ännu mer.

Chokladen börjar kallna i keramikkopparna.

”Idag innan samhällskunskapen. Hon hade spionerat på dom”, säger Linn men låter lite osäker. ”Är Miranda där?”

”Det kan du ge dig på att jag är”, fräser Miranda. Hon fattar inte att Linn vågar fortsätta den här duellen 194

efter att de skrämde livet hur henne och Janni i fredags.

”Förlåt för allt”, säger Linn och låter skamsen. Som att hon plötsligt fått en uppenbarelse om att hon har varit väldigt elak.

”Du kan ta din ursäkt och dra åt … ” Emelie lägger på innan Miranda hinner avsluta meningen. Tjejerna tittar på varandra flera långa sekunder innan alla utbrister ”Fanny?!”

”Vad ska vi göra med henne, nu då?” suckar Kaheui när de lämnar caféet för den blåsiga och kyliga novembereftermiddagen.

Hon säger det som att hon är trött på att vara med Miranda och Emelie när de straffar folk.

”Orkar inte tänka på det just nu”, suckar Miranda.

”Ska vi bara nonchalera henne i skolan imorgon eller?” frågar Emelie.

”Låt det bara vara! Jag pallar inte!”

”Men vad händer med han Alfred, nu då?” tjatar Kaheui.

”Fan ta honom! Kan vi inte bara göra nåt galet? Råna en bank eller nåt.” Miranda får tjejerna att skratta. Det är de tre kvar nu. De svaga har fallit bort som de första höstlöven gör.

Det har egentligen alltid bara varit de tre.

195

Miranda, Emelie och Kaheui. Klassens coola tjejer.

”Ja, vi gör nåt sjukt!” Kaheui som alltid kommer på de konstigaste saker funderar. ”Vi går på ICA och snor öl!”

”Du är inte klok, vet du det?” Miranda försöker låta allvarlig men Emelie bara skrattar.

Kenan ligger på sin säng. Han känner sig instängd fast han valt själv att ligga och ruttna och helst aldrig gå utanför dörren igen. Han har ont i hjärtat. Ja, det gör faktiskt ont på riktigt. Men ursinnet har inte rusat klart i kroppen än. Han fattar inte att Miranda kunde göra så. Den som messade hade rätt. Hon kunde inte ens hålla sig en månad från att göra så mot honom. Och vem fan är den där Alfred?

Vad har den snubben som han inte har? Vilket gäng tillhörde han? Sportnördarna i 8B eller de kriminella grabbarna i nian? Var han kanske en av de där hårdrocksnubbarna från gymnasiet med hål i jeansen som mest stod och rökte och drack vodka på festen? I så fall var han kompis med Pavel. Var det så Miranda och han träffades? Brorsans heta kompis, var det så det började? Det enda Kenan vet är att killen smög 196

runt på festen med Kenans tjej utan att han märkte det.

”Hur går det med den där tjocka tjejen som smög utanför våran lägenhet?” Izo smäller upp dörren och kommer in för att retas. Kenan har aldrig varit på sämre humör för att bli retad.

”Lägg av”, säger han lugnt och hoppas att Izo bara sticker och stänger dörren om sig.

Alfred tar en vagn på ICA. Som att han kan koncentrera sig på vad han ska handla. Paprika är det enda han kommit på än så länge. I fredags fick han värsta utskällningen av Pavel för att han strulat med hans lillsyrra. Det borde han ju inte gjort såklart för han fick henne att tro något och sedan gjorde han henne ledsen i onödan bara för att han hade ett litet hopp om att få ligga.

Alfred går fram till brödet. Lingongrova?

Blä. ICAs nybakade? Inte hungrig. Han såg Miranda alldeles nyss i parken när han körde förbi. Och det kan hända att han faktiskt kände något när hon gick förbi med sitt svajande hår och det glödde om hela henne. Men det går ju såklart inte, Pavel skulle mörda honom. Och 197

han förstår ju att det skulle bli alldeles för konstigt att inleda något med Pavels syrra. Sova över i hennes säng och sitta med honom på frukosten … Men samtidigt kan han inte undvika henne så länge han hänger med Pavel.

”Öj, Alfred!” Åh nej. Ronny kommer runt bakom köttdisken. Och han har den där rödhåriga bimbon med sig. ”Hur går det med Pavels syrra då? Fått nåt mer läppstift?”

”Håll käften.”

”Miranda?” säger plötsligt den rödhåriga. ”Hon är ju skolans kaxigaste brud. Fattar inte att nån vill ha med henne och göra.”

Tjejerna kan inte hålla sig för skratt när de pressar i sex burkar folköl i Mirandas väska.

”Sch!” säger Emelie fastän hon skrattar själv. Precis när de ska smita igenom kön och ut på ICAs parkering för att kuta där ifrån råkar Miranda stöta till någon människas matpåsar så att några apelsiner letar sig ut på golvet som är smutsigt av alla skor som gått på det.

”Förlåt!” fnittrar hon och sätter sig på huk på golvet för att plocka upp dem. När hon kollar rakt fram ser hon ett par kängor hon känner igen och när hon kollar upp kollar 198

Alfred ner. Och när hon viker bort blicken viker han bort blicken. Hon reser sig och stoppar bara apelsinerna i hans famn och rusar iväg med all öl i väskan. Hjärtat bultar. Det är troligen inte för att de precis stulit från ICA. Hur hon än inte vill erkänna det för sig själv så bultar det på grund av honom.

”Det var han!” utbrister hon när de småspringer bort mot parken under ett ständigt fnittrande.

”Alfred?!”

”Ja!”

De sätter sig på en parkbänk. Ölen är kall i deras händer när de öppnar den medan novembervinden viner i alla träd som finns i parken.

”Fy vad äckligt!” kvider Emelie när hon smuttar på den som egentligen ser ut som Trocadero men med helt annan smak.

”Han var snygg”, säger Kaheui och gör en äcklad min när hon smakar ur den andra burken.

”För snygg. Det är ju jobbigt. Tror ni jag har en chans?” Miranda stryker en hårtest bakom örat för att det inte ska klistra fast sig i läppglanset när det blåser så. Precis då singlar 199

en liten, vit tuss ner och vilar sig mot hennes mörka hår. Först tror hon bara att det är något ludd från hennes halsduk men snart börjar en massa vita tussar täcka marken och smälta mot tjejernas jackor.

”Det snöar!” skriker Kaheui.

”Det snöar!” skriker Emelie, ännu högre.

”DET SNÖAR!” skriker Miranda, högst av alla.

”Det måste vara ett tecken.” Kaheui låter mystisk och häller ut lite öl i snön så att det ser ut som att en hund pissat där.

”Ett tecken på vadå?” fnyser Miranda som tycker att Alfred egentligen skulle sprungit efter henne och kysst henne passionerat som man ser mogna killar göra på film.

”På att du har en chans på honom”, fnittrar Kaheui. ”Och på att jag har en chans på Fabbe.”

”Och att jag kommer leva lyckliga i alla mina dagar med Jesper”, jublar Emelie och tar en rejäl klunk öl till. Det är inte så äckligt efter ett tag. Tjejerna bara sitter och är så fascinerade av snön att de inte märker att de fryser. De har glömt bort hur vacker den är när 200

den är ny och glittrar och sakta smälter mot handflatan när man fångar upp några flingor.

201

När klass 7A rullar hem från klassresan är ingenting som det var innan de åkte. Linn har hoppat över till offer-Janni efter att alltid ha hängt med de coola tjejerna Miranda, Emelie, Kaheui och Fanny innan. Miranda är äntligen ihop med Kenan och Emelie har fått hångla med Jesper på en ”inte allt för barnslig” sanning eller konka. Men så kommer halloweenfesten då allting förändras. Igen.

VI? är en serie om svek, klasshierarki, kärlek och icke kärlek, kropps-komplex, självförtroende och övrigt som är grundpelarna till tonårslivets bergoch dalbana.

Första boken i VI-serien. Läs även Klarare än is och Efter regn kommer daggmaskar

202