Under slutet av hösten 2010 och början av våren 2011 arbetade eleverna i klass 4B med arbetsområdet Spöken, finns de? Det gick ut på att skriva spökhistorier tillsammans med en skrivarkompis.
Vi startade med att läsa spökhistorier av lite olika slag. Evelyn var lärarkandidat i klassen och hon gjorde tillsammans med eleverna bland annat ordsamlingar som de sedan kunde använda i sina berättelser.
Ett delmål för arbetsområdet var att kunna ge, ta emot och använda sig av respons för att förbättra sin text. Texterna ni ser här är omarbetade och omarbetade gång på gång. Det blev en verklig skrivprocess. Om inte annat anges är bilderna ritade av eleverna i 4B. Varsågoda att läsa, om ni vågar…
Elisabet Jagell, klasslärare, februari 2011
ÖPPNA INTE! Författare: Hanana och Livan Det var en gång två tjejer som hette Hanna och Olivia. Båda var tio år och nyfikna på allt och alla. De visste inte att det ibland kunde hända problem. En dag efter skolan såg de vaktmästaren vara uppe på vinden. Vaktmästaren gick. De såg att vaktmästaren glömde nycken på ett bord intill vinden… -
Titta! Nycken in till vinden ligger där på bordet, sa Olivia.
-
Ja, vi går upp dit och tittar vad som finns där, viskade Hanna till Olivia.
-
Kom då så går vi upp! svarade Olivia.
-
Men tänk om någon ser oss? sa Hanna oroligt.
-
Det tror jag inte, så kom, sa Olivia glatt.
-
Okej, sa Hanna med en lugn röst.
De gick upp på vinden. Det var mörkt där men som tur var dörren öppen. Det var väldigt dammigt och väldig stökigt. De hörde en duns! De tittade bakom sig och dörren var stängd. -
Var är du Olivia? frågade Hanna oroligt.
-
Här! svarade Olivia.
-
Jag ser dig inte, det är så mörkt, utbrast Hanna.
-
Vänta! Du har väl nyckel i fickan? frågade Olivia.
-
Nej! Jag har tappat nycklarna, skrek Hanna.
-
Vi är fast här. För nycklarna behöver man, annars kan man inte komma in eller ut, det är så konstigt. Hemma behöver man inte nycklar för att komma ut.
Båda var rädda och det var kallt och mörk där uppe på skolans vind. -
Vänta jag har ju mobilen med mig! sa Olivia.
Olivia tog upp sin mobil. Mobilen var urladdad.
De såg en låda men, de vågade inte öppna den, det var faktisk flera lådor som det inte vågade öppna. -
Ska vi inte öppna en låda? undrade Hanna.
-
Vet inte, jag är nyfiken vad som ligger där i sa Olivia.
-
Jag med, svarade Hanna.
De kom fram till att öppna en låda. De skulle öppna tillsammans. Det var en liten låda. De öppnade den jätteförsiktigt. Nu var den öppnad. –
Inget! utbrast båda tjejerna.
Det var inget i den. De gapande av chockat. -
Var det inget? frågade Olivia med en pippig röst.
-
Nej, svarade Hanna.
-
Ska vi öppna en till, frågade Olivia.
-
Okej, svarade Hanna.
-
Vi öppnar den, sa Olivia och pekade på en stor mörk brun låda som det stod ÖPPNA INTE!
-
Men det står ju ÖPPNA INTE! skrek Hanna.
-
Strunt samma, sa Olivia med ett litet flin.
Det var tyst. -
Ska vi öppna eller? undrade Hanna.
Fortfarande tyst. -
Ska vi öppna eller? upprepade Hanna.
-
Okej, jag dagdrömde bara, sa Olivia.
De gick fram till lådan. -
Jag är inte säker på om jag vågar öppna lådan, sa båda flickorna samtidigt.
När de öppnade lådan kom ett par blodiga händer ut. Tjejerna skrek allt vad dem kunde skrika. De hittade en till låda som det stod med stora bokstäver: OM DU HAR ÖPPNAT DEN FÖRBJUDNA LÅDAN SÅ MÅSTE DU ÖPPNA DEN HÄR!
Tjejerna öppnade den. Där kom ett gammalt spöke ut. -
Hej kan du hjälpa oss? sa Hanna tyst så man knappt hörde det.
- Ja, det är därför jag ligger i den lådan som det står: OM DU HAR ÖPPNAT DEN FÖRBJUDNA LÅDAN SÅ MÅSTE DU ÖPPNA DEN HÄR! Det gamla spöket tog sina händer på deras pannor och då hände det en sak. Olivia och Hanna blev också spöken utan armar och ben. -
AAA! skrek både Olivia och Hanna.
-
Ta det lugnt, sa det äldre spöket. Jag har ett motgift så ni kan få tillbaka era armar!
-
Jaa! svarar båda två.
-
Men om ni vill få tillbaka hela era mänskliga kroppar så måste ni döda eran REKTOR!
-
Här får ni erat motgift.
De fick tillbaka sina armar.
Dagen efter bad de att få prata med rektorn i enrum. De gick in till rektorns kontor. -
Vi skulle vilja att vi fixar en till gunga på gården, sa Olivia.
-
Ja, men det skulle vi kunna fixa! svarade rektorn.
De tittade på varandra och sedan högg de till… Efter de hade huggit till så sprang de upp till vinden. -
Vi har dödat rektorn, får vi tillbaka vår kropp nu? skrek båda.
-
Nej, ni får bara tillbaka era ben!
-
Va! Men du sa ju!
-
Ja vet, men jag ljög, avbröt den gamla spöket.
En dag senare. Både flickorna vaknade och tittade på varandra. -
Du är mänsklig! skrek båda i mun på varandra.
Allt hade bara varit en dröm. De hade sovit över hos Olivia. -
Drömde du om att vi var spöken? frågade Hanna.
-
Ja, gjorde du? svarade Olivia.
-
Vad konstigt, det gjorde jag också, skrattade Hanna.
Bild: ClipArt
När de skulle äta frukost frågade Olivias mamma om de hade sovit gott. -
Vi drömde samma sak, svarade Olivia.
-
Vad var det för någon dröm då? frågade Olivias mamma.
-
Vi var uppe på skolans vind och där hände det massor av saker, fnissade Hanna. SLUT
Veronikas mardröm eller verklighet Författare: Fellan och Tidde Det var en gång en tjej som hette Veronika. Veronika älskade såklart en kille i klassen. Han hette Ludvig men kallades för Ludde. Veronika tyckte om att rida och hon var sämst i plugget så hon tyckte att det var skönt att det var fredag.
- Veronika! Veronika!! Vakna skolan börjar om tjugo minuter! skrek Veronikas mamma. -
Redan morgon, suckade Veronika.
-
Jaa, du har faktiskt försovit dig i tio minuter.
-
Okej, okej jag kommer väl upp då.
Veronika gick ner och åt frukost.
I skolan skulle det börja en ny klasskamrat. Han skulle sitta bredvid Veronika och han hette Noa. Veronika hade hört att han ljög väldigt bra och Veronika var så lättlurad. - God morgon mina elever nu ska jag presentera Noa som är ny i klassen, sa fröken. Förresten sedan ska vi ha matte. Kom fram Noa så kan du berätta om dig själv. - Jaa mm asså, jag heter Noa och är tio som er och, det var väl allt? Föresten fröken kan jag få gå på toa?? frågade Noa fröken. - Jag med asså jag är skit kissnödig, sa Ludvig Alla i klassen började skratta. -
Det får ni väl, seså gå nu, sa fröken strängt.
-
Kan jag också få gå på toa? frågade Veronika.
-
Okej då det finns ju exakt tre toaletter så gå nu, sa fröken på det gulliga sättet.
När Veronika kom in till hallen såg hon att Ludde precis gick ut. -
Hej he, sa Veronika lite tyst till Ludde.
-
Ää? Hejdå, svarade Ludde lite konstigt och ovanligt snabbt .
Ludvig har betett sig väldigt konstigt idag, tänkte Veronika. Hon gick in till toan och där såg Veronika Noa ligga på golvet med slutna ögon och kritvit hud som var alldeles iskall. I nacken såg hon ett typ bitmärke som höll på att läka in.
Hjälp det här kan inte vara sant!! tänkte hon. -
Hallå hjälp! skrek Veronika.
Hon hörde att toalettdörren öppnades med ett gnisslande ljud bakom henne… -
Hallå, någon där? frågade hon med ängslig liten röst.
Hon vände sig tillbaka mot Noa fast han var inte där. Veronika vände sig om hastigt och sprang allt vad hon hade till klassrummet, men ingen var där. Det var alldeles mörkt i hela skolan. Veronika ropade ännu en gång: - Hallå, någon där? Men ingen svarade. Hon sa till sig själv: -
Det här kan inte vara sant! Det kan inte vara sant!!
Jag kan väl testa och nypa mig själv i armen, tänkte hon. Veronika nöp sig själv en gång… två gånger… tre gånger... Då vaknade hon och där låg hon i sin säng alldeles genomvåt. Det var bara en dröm. SLUT
Vampyr mot mot vampyr Författare: AK Det var en gång en vampyr som hette Tim. Han var i en skog på kvällen. Skogen var stor, läskig, gammal,dimmig och mörk.
Tim var en ond vampyr. Han var i en skog och träffade en tjej som hette Tanya. Tim ville bita Tanya. Han ville dricka hennes blod. Så han gick till Tanya och pratade lite med henne. Tim sa: - Hej jag heter Tim. - Hej, jag heter Tanya, svarade Tanya. Tanya hur gammal är du? Frågade Tim. Tanya svarade: - Jag är 31 år gammal. - Vad ska du göra nu Tim? frågade Tanya. - Nu ska jag dricka ditt blod,sa Tim. Men precis när Tim skulle dricka Tanyas blod så kom en god vampyr som hette Stefan. Stefan slog bort Tim. Men Tim gav inte upp så lätt. Han reste sig upp och Tim och Stefan kämpade mot varandra. De försökte döda varandra. De slogs till döden. Men Stefan tog en kniv och skar igenom den i Tims hjärta så att Tim dog. Stefan räddade Tanya genom att döda Tim.
HARRY OCH HANS PROBLEM Författare: Emme och Pedro Det var en gång en kille. Han hette Harry och hade vänner och fiender. Vännerna hette Dombledor, Hedwig, Ron och Mione. Fienderna hette Snape och lord Vorlmort. - Du ska dö pojk, sa Snape till Harry. - Kom an bara gubbstrutt, svarade Harry. - Ha, det blir inge svårt, fnös Snape och hotade Harry med sin mäktiga magi. Det är nämligen så att Snape har en jätte mäktig magi som kan göra att massor av människor dör av en enda blixt. De som inte dör blir ormar eller riktigt, riktigt skadade så att dem aldrig återställs. Harry siktade med sin trollstav mot Snape och uttalade trollformeln som avvärjer magi. Sedan smiter han därifrån.
På skolan fanns också en magisk spegel. Harry råkade göra sönder den. Ut ur spegeln kom massor av vampyrer. Det blev kaos i skolan. Många blev av med mängder av blod fast de som inte blev blodsugna märkte inget. Harry hörde ett skrik och han sprang dit. Då såg Harry vampyrerna. Vampyrerna sa: - Kom an bara människa, ropar en av vampyrerna. - Visst, svarar Harry. Men det borde han inte ha sagt för att då blev det ett väldigt liv. Men så använde Harry en formel som gjorde så att den vampyrens tänder hoppade ut. Då dom kunde den inte bita någon. Sedan gjorde han så det sprutade blod ur vampyrerna. Sen var allt…
Slut
Förbannelsen! Författare: Lilla O och Sirius
Kapiel.1
L
inda har blont långt hår, blåa ögon och en underbar familj som består av
mamma Pernilla, pappa Lars och en lillebror som snart är ett år och heter Erik.
En sen kväll den tionde oktober var Linda på väg hem från en kompis. Klockan var tio på kvällen. Det fanns två vägar hon kunde ta för att komma hem. En som gick ute på stora vägen och var lite längre än den som gick genom skogen. Hon valde att ta den som gick igenom skogen för den var kortare. När hon hade kommit in en bit i skogen så såg hon att det var avspärrat. Hon tänkte precis vända när hon såg massor av blod, händer armar och ben ligga inslängda i skogen. Linda blev alldeles kall inuti. Hon kände hur rädslan steg och steg! Plötsligt hörde hon fotsteg bakom sig hon vände sig om och såg en mörk skugga. Linda sprang allt vad hon kunde genom skogen. Hon kände att andetagen bakom henne kom närmare och närmare. När hon kom ut på stora vägen så såg hon en bil som såg bekant ut. En röd Volvo. Linda sprang och hoppade in i bilen så snabbt hon kunde. - Vad har hänt gumman? frågade hennes mamma. - Min kompis Linnea retar mig! (sa hon bara för att inte oroa hennes mamma och pappa) - Men så får hon ju inte göra, svarade hennes mamma.
Lite senare på kvällen när de hade kommit hem så sprang Linda in på toaletten och kräktes av rädsla. Tyvärr så råkade hennes mamma höra det så att hon slet upp dörren och sa: - Du måste nog vara hemma från skolan imorgon! - Mm, svarde Linda.
Kapitel.2
N
ästa morgon när Linda vaknade har hennes föräldrar och syskon redan åkt till jobbet och dagiset. Hon gick in i köket och gjorde en ost- och skinkmacka. Sedan gick hon ut i hallen för att kolla posten. Längst ner i högen låg ett vitt
kuvert med fastklistrade bokstäver på som bildade hennes namn. Hon öppnade kuvertet och tittade vad som finns i. I brevet står det att hon ska gå ut till cykelstället. Hon satte på sig kläderna och tog hissen ner.
Kapitel.3
N
är hon kom ur på gården fick hon en säck över huvudet. Linda kände hur hon blev buren in i skogen. Efter ungefär en halvtimme var det någon man som tog av henne säcken och band fast Linda i en tågräls:
- Du är mitt nästa offer, den som ser kroppsdelarna ska döden DÖ! - Men jag såg ingenting, ljög Linda. Hon hörde hur tåget kommer… Allt blev svart.
Kapitel.4
H
ennes föräldrar hittade hennes kroppsdelar där alla andra hade legat. Mördaren
hängde sig för att inte polisen skulle hitta honom, men det var något speciellt med mördaren. Varje kväll den 10 oktober så återuppstod mördaren och
mördade ett till barn, sedan hängde han sig igen. Efter den dagen så fortsatte det så alla dagar den tionde oktober. Mördaren var ingen människa utan en hemsk vålnad som hade klätt ut sig till människa.
10 år senare
E
fter 10 år, började alla människor undra varför barn försvann år efter år den 10
oktober. Polisen letade och letade efter ”mördaren,” men de hittade honom aldrig. Yttligare ett år senare så förstod människorna att det inte var någon
riktig människa det handlade om utan en hemsk vålnad. Varje 10 oktober höll alla barn sig inne, då hände det ingenting. ”Mördaren” visade sig bara den 10 oktober så om alla höll sig inne så hände det ingenting. Men om man glömde bort datumet då kunde man ligga riktigt risigt till!
SLUT!
Mördar zombien Författare: Milano och Mosen Det var en gång en man som hette James. Han bodde i San Fransisco. När han gick runt på gatorna och skulle gå hem blev han attackerad av en zombie. Zombien åt James hjärna och James blev en Zombie. Plösligt gillade James barns hjärnor.
Tre månader senare fick han jobb som barnvakt. På kvällen när föräldrarna har åkt åt zombien upp barnens hjärnor. När föräldrarna kom hem åt zombien upp föräldrarna.
Tre dagar senare blev han av med jobbet och blev tagen av polisen. Polisen förde honom till San Fransisco. Det fängelset var lätt att rymma från. Fängelset låg på en ö, ingen kan rymma från ön för att vågorna var för stora.
James rymde. Man tror att han dog. Men man är inte säker. -
Vem är vid dörren? sa en gubbe.
-
Vet inte öppna och kolla, sa gumman.
-
Hjälp! skrek gubben och blev dödad av zombien James.
Nästa gång kanske han kommer till dig!
Slut!
Stolarna Författare: Swordfly4 och Easy
Det var en gång ett troll. Hans problem var att när han skulle sätta på sig sina stolar så flyttade stolarna på sig så han ramlade och fick hjärnskakning. Han försökte fånga stolarna. Stolarna var stora och hade sylvassa tänder. De hade blod på sina handtag och på tänderna. De hade klor på benen. De hade vass rygg rad och till slut lyckades han fånga dem. Han åkte till Bygg Max men då kom spöken och försökte fånga honom. - Vart ska du? frågade spökena. - Till Bygg Max, svarade trollet och stack iväg. Trollet fortsatte att åka. När han kom fram så gick han in och frågade om han fick byta ut stolarna och det gick. När han kom hem skulle han äta, men när han skulle sätta sig på stolarna var dem inte utbytta och då åt de upp honom!
KALLE VS MONSTER Författare: Skeppet och Vatsug
Det var en gång en kille som hette Kalle. Han ritade ett monster. Kalle visste inte att teckningen var magisk. Men Monstret tålde inte eld. Det hade Kalle läst i en bok. Om monstret inte åt upp någon under hela natten så skulle han åka in i teckningen och aldrig kunna komma tillbaka. Om ni undrar vem Kalle är så är han tioårig kille som går på Växthuset och han har en storebror som heter Oskar. Då fick Kalle en idé: -
Jag vet, sa Kalle för sig själv, det är ju Valborgsmässoafton. Jag går till en majbrasa. När monstret kommer så kan han inte äta upp mig.
Då vågade monstret inte komma nära honom och då kunde inte monstret äta upp honom. På morgonen upptäckte Kalle att monstret hade åkt in i tekningen för alltid. Trodde han i alla fall…
ZOMBIEN OCH Tommy!! Författare: Smartast och C Ronaldo Det var en gång en kille som hette Tommy. Han ville gå på en promenad. Han skulle gå till en skog som hette den Mörka skogen. När Tommy var i skogen så hörde han ett skrik. - AHHHHHHHHHHHHH, hjälp mig snälla! sa en tjej som hette Sofia. Tommy gick lite närmare för att se vem det var som ropade på hjälp. -
AHHHHHHHHH kom! Jag är nere vid de stora stenarna, skrek Sofia.
Tommy visste att det fanns en zombie i den Mörka skogen och att ingen fick störa honom. Så Tommy sa: - Sluta skrika så att inte zombien hör dig! sa Tommy. Men Sofia kunde inte sluta skrika för hon var så rädd att hon började skrika ännu mer.
Mycket riktigt kom zombien från skogen. Tommy hittade en pinne som han slog zombien med. Zombien var alldeles för stark. Tommy blev stark när han sprang. Han fick mer energi och dödade zombien. Tommy blev glad och började springa runt för han hade dödat zombien. Men Tommy hörde inte Sofia skrika mer. Han letade efter Sofia. Han såg att hon låg avsvimmad på maken. Han sprang fram till Sofia och räddade hennes liv. Plötsligt såg Tommy en skugga som var svart, men det var en sten och han skrattade så mycket så han blev röd i ansiktet. -
HAHAHAHAHAHAHH.
Sen så blev han modig i alla sina dagar. Slut!!!!
Teos värsta mardröm Författare: Elen och Snotna Det var en gång en pojke som hette Teo. Teo var 10 år. Teos föräldrar hade precis skiljt sig. Han och hans pappa har köpt en villa på landet. Det blev en lång åktur, Teo satt och tittade ut genom fönstret. När de kom fram så var det en massa människor som sa välkommen hit! Teo såg en tjej som han gick fram och hälsade på henne: - Hej vad heter du, hur många år är du? frågade Teo. - Jag är 10 år och heter Tia du då? svarade Tia. - Jag heter Teo och är 10 år, svarade Teo. - Vill du göra något? frågade Teo. - Ja, svarade Tia.
Senare på kvällen… Teo och Tia hittade en stor och bra sten och de satte sig och tittade på solnedgången. Senare på kvällen såg de ett stjärnfall och båda två önskade sig någonting. Teo önskade sig att han aldrig skulle behöva åka hem till sin mamma och Tia önskade sig att Teo och hon skulle bil bästa vänner för alltid.
Teos pappa letade efter dem. Då fick pappa stjärnfallet på sig! Fast var det var inte ett stjärnfall! Det var en KOMET! Ur kometen kom det små sandkorn som krälade sig upp på pappa. Teo och Tia såg Teos pappa på håll. - PAPPA! skrek Teo. Teo och Tia sprang ut i skogen och letade efter Teos pappa. När de hittade Teos pappa så var han en zombie! Han hade grå hud, lysande gula ögon och hans kläder var sönder. - Hjärnor, sa pappa zombie. Jag äta hjärnor, sa pappa zombie. - Lägg av nu pappa, klä av dig din förklädnad, sa Teo förbannad.
Zombien tog ett träd och kastade det mot dem. - Teo, sa Tia, jag tror din pappa är en zombie. - Det tror jag med, sa Teo. - Spring! Skrek båda två. - Jag ska suga ut era hjärnor med sugrör sa zombien.
En dag senare var hela staden en hell zombie city. Alla utom Teo och Tia som var på väg till en militärbas för att få hjälp av dem. När dem kom fram så såg dem att militärerna också var zombies. - Tia vi kanske ska försöka att komma in i basen, fast det kan vara lite svårt men vi kan försöka komma in och hitta något att fly med, sa Teo. - Ja men hur ska vi komma in då, undrade Tia - Inte en blekaste aning, svarade Teo, fast vi får nog springa för vi är upptäckta, sa Teo med red röst. - Vi ska äta era hjärnor, sa alla zombies. När de hade sprungit in i millitärbasen så hittade dem en minigun. -
Teo ska vi ta den här? frågade Tia.
-
Ja, annars dör vi ju.
-
Men titta är en stor fett kanon, sa Teo
-
Okej ,men hur ska vi ta vapnen dem är ju låsta?
-
Nyckeln är ju i så öppna dörren nu bara.
Det tog flera timmar för de att gå hem men som tur möte de inga zombies på vägen hem. När de kom hem. kom Teo på en plan om hur man utrotar alla Zombies
- Jag tror att man kan utrota alla zombies för jag har sett på en film att man kan rycka ut ett hårstrå från deras ledare så dör alla zombies. -
Ok ,sa Tia ,men vilken zombie ska vi göra det på?
– Från min pappa, men vi gör det när han sover När Teo och Tia hittade pappan så smög dem fram och tog hårstrået från honom och la ner det i en burk och allt blev normalt igen. Dem brände upp hårstrået och alla levde lyckliga i alla sina dagar utom bacillerna som dog.
Slut!
Den hemska matchen Författare: Storros och Messi
Kapitel 1
Erik var en kille som var 10 år och hade blont hår och blå gröna ögon han var 145 cm lång och väger 29 kilo och gick i laget SIRIUS.
Matchen började och första halvleken gick inte alls bra för SIRIUS. Det blev 4-0. Då blev Erik rasande och önskade han att han skulle skjuta in dubbelt så mycket som VP. Andra halvlek började. Det var det mest spännande Erik hade varit med om. Han sköt in 12 mål och hans tränare blev överraskad, speciellt Thomas. Matchen slutade med 4-12 Till SIRIUS. När de vann fick alla i laget en guldmedalj, fast Erik fick en ett par nya fotbollsskor där det stod Erik. Melker kom fram till Erik, Melker var Erik bästis. - Kan du komma hem till mig, frågade Melker. Melker är en av Eriks bästa vän, de är som bröder tycker deras mammor. - Nej, men imorgon kanske, okej? - Okej, suckade Melker. När alla hade gått hem var Erik ensam kvar på fotbollsplanen. Erik hörde några ljud bakom sig. - Hallå, är det någon där? Inget svar. Eftersom ingen svarade tänkte han gå hem, men när han började gå kom en spöklik människa fram och sa att det var han som gjorde att Erik var bra på fotboll.
Erik frågade sig själv förskräckt vad som hände, men han fattade ingenting. - Du måste döda två personer innan du spelar en match för att vinna, svarade människan med en spöklik röst. - Okej, svarade Erik med en pipig röst. Erik var helt skräckslagen för han inte ville döda någon människa och han fattade inte hur den spöklika människan kom bakom honom. Han fick en speciell kniv av människan som han skulle döda människor med. Han var jätte rädd för att Eriks mamma skulle se kniven. - Vad skulle jag gömma den? tänkte Erik. Efter att han fick kniven så försvann människan. Erik fråga sig själv om han skulle göra det eller inte…
Kapitel 2 När Erik kom hem så skrev han en lista på tio personer som han skulle kunna döda. Så här såg listan ut:
Förslag på de som jag kan DÖDA! Svett Carina
Klantiga Clas
Bert fjärt
Taskiga Linda
Söta lilla Anna
Snoriga Fredrik
Äckel Pontus
Fattiga Fattiga Ullbert
Rika Elin
Coola Albert
Erik tog av sina matchkläder och började duscha. När han hade duschat så tog han på sig sina vanliga kläder och tog med sig kniven som han fick från den märkliga människan och listan på de han skulle döda.
Kapitel 3 Han visste inte vem han skulle döda först, men då tog han den som var först på listan. Det var Svett Carina som stod på listan först av alla för att Erik hatade mest Svett Carina, för att hon var den jobbigaste, för att hon hela tiden skriker i klassrummet och man får ALDRIG kan koncentrera sig i klassrummet. Erik fick reda på att hon skulle på en restaurang med sin pojkvän Bert Fjärt i skolan. Han var också på tur som skulle dödas tänkte Erik. Erik var vid ingången och väntade tills Svett Carina skulle ut då gjorde Erik en plan om hur han skulle döda Carina eller om han skulle döda båda på en gång, för att Carina och Bert var de första två på listan…
Kapitel 4 När Carina och Bert kom ut från restaurangen gömde Erik säg bakom huset. - Bert kan vi gå hem till mig? svarade Carina med pipig röst. - Visst det går bra för mig! svarade Bert med en skrikig röst. - Okej då går vi. Erik satte på sin mössa som täckte hela ansiktet. Han sprang allt vad han kunde till Carina och Bert och stoppa in kniven i deras magar och sprang allt vad han kunde hem. Erik tänkte att någon kanske såg honom när han dödade Carina och Bert. Han kände sig väldigt rädd och pirrig för att han dödade TVÅ personer. Men nu var han säker på att laget skulle vinna nästa match.
Kapitel 5 Nu var det dags att spela match igen. De skulle spela mot BP-P001. Nu skulle han cykla till matchen. Han mötte Melker på vägen. Erik frågade stolt till Melker om han ville ha skjuts till matchen.
- Gärna, svarade Melker. - Hoppa på då! När de cyklat ett tag så var de framme och Erik var helt slut. Nu skulle de byta om till matchkläderna, fylla sin vattenflaska och gick tillbaka till omklädningsrummet.
Kapitel 6 Nu var matchen i gång och det pirrade i magen på Erik han tänkte att på vad han skulle göra om laget förlorade. I första halvlek så stod det 1-1. Erik blev rädd för han märkte att det här laget var bra. Nästa halvlek gjorde Erik gjorde bara ett mål och motståndarna gjorde två mål. Erik blev ledsen och tänkte aldrig mer lita på den där märkliga människan…
Bilderna i början av berättelsen kommer fråm ClipArt
SLUT…
Hotel KANTARELL! Författare: Blomman och Kanin Det var en gång några kompisar som hette Morgan, Maikel, Koyar, Robin, Kanila och Nancy. Morgan hade en flickvän som tidigare var tillsammans med Maikel. Maikel önskade att de ska bli tillsammans igen .
Maikel ville bjuda sina kompisar på en resa. Morgans flickvän skulle också få följa med. Maikel träffade sina kompisar. - Jag bjuder er på en resa till Spanien, sa Maikel. Hans kompisar blev jätteglada!
Dagen efter flög de till Spanien. Väl framme, börjar det hända konstiga saker. De hade åkt till ett hotell som hette hotell Kantarell. Hotellet var i en jätte konstig stad och hade inga gäster. Det fanns en kvinna som jobbade i hotellet. Hon kunde inte prata för hon var stum och jätte konstig . Kompisarna åt mat och sedan sov de.
Nästa dag vaknade Maikel. Han tittade hela tiden på Morgans flickvän som blinkade till honom. På kvällen gick Morgan, hans flickvän, Kanila och Nancy ut . Men Koyar och Maikel stannade kvar inne. Efter en stund kom de tillbaka. Kanila gick till toaletten och då såg hon att Koyar låg på golvet . Golvet var fullt med blod .
Kanila skrek jättehögt.
- Hjäääääääääääääälp ! De andra blev förskräckta. - Vad händer? frågade de. - Hjälp! Koyar ligger på golvet, svarade Kanila
Nancy ropade på Maikel. Maikel svarar inte . Hon vänder sig om och tittar bakåt men hon såg inte honom. De letade. Nancy letade i gården. Hon såg honom på marken. DÖD. Bredvid honom låg Kanila. Hon var också död. Nancy dog av blotta förskräckelsen.
Morgan och hans flickvän gick förbi och såg alla som var döda. De gick in i huset och såg en maskerad figur. Morgan hittade ett basebollträ. Han smög upp bakom figuren och slog honom hårt i huvudet. Figuren föll ner på golvet. Morgan tog av figuren masken och utbrast,
Maikel! Har du dödat alla mina vänner?
Ja, jag är egentligen en vampyr och mitt mål var att även döda dig, så att din flickvän blir tillsammans med mig igen.