ELEKTRA 2013
8
V
årt år präglades till stor del av en ny design av tidningen (eller, om man vill vara taskig mot föregående årgång, och det vill man ju, införde en faktisk design) men framför allt de (tyckte vi själva) ganska gedigna Elektra testartester som vi gjorde. Vi bestämde oss tidigt för att Elektra testar i viss mån skulle vara höjdpunkten i varje nummer - kanske med undantag för nummer 3 då fantasin tog slut och den gamla micron som stod på rummet skulle pensioneras, varvid sagda micro utsattes för råa ägg och CD-skivor med premissen "Elektra testar snabbmat". Den luktade död och misär efteråt.
I det första numret hade vi av någon anledning snöat in oss på fenomenet elöverkänslighet. Som bekant är detta en icke vetenskapligt belagd diagnos, men det till trots görs (eller gjorde det 2013) på vissa håll i landet saker som "elsanering" och andra tokigheter för att blidka personer som upplever att de lider av sjukdomen. Som Elektroteknologer såg vi självklart detta som ett hot, och vi bestämde oss därför för att genomföra en protestaktion "mot strålningsfria zoner" på avenyn. Sedan dess har man inte hört så mycket kring diagnosen så jag får nog anse aktionen lyckad,
I övriga nummer försökte vi dock göra dessa artiklar så underhållande vi kunde; om inte för läsaren så åtminstone för oss själva. Jag kan säga att vi åtminstone lyckades med det senare!
För vårt andra nummer tog vi oss an det lite mindre kontroversiella (och ungefär lika vetenskapligt underbyggda) ämnet spökjakt. Dåvarande annonsredaktör Femmans (Karl Rundstedt) familj äger en stugtomt i närheten av Göteborg med tillhörande läskig gammal vattenkvarn från