Issuu on Google+

Jubileumsnummer Årgång 50

Jubileumsnummer Årgång 50


Innehåll 1 Ledare 2 Föränderlig 3 Tack och bock - Ankedoter & dyl. 4 Bidrag Årgång 49 6 Bidrag Årgång 48 8 Bidrag Årgång 47 10 Bidrag Årgång 17 - Djupt i arkivet 1967 11 Informationen på E 1968 12 USA-episod 1969 13 Om kriget kommer Rävjakt 14 Standardiserad jul 1970 15 Elina på väg 17 Statsministervisit 1972 18 Technical glossary 1973 Att göra en tidning 19 U68 1977 20 En phnuskfête 1981 21 Testrapport angående Hygienkit 1982 22 När blir Kajsa färdig? 23 När det skiter sig 1986 24 En historia 1987 26 Helikopter 1989 28 En saga vid jul 1990 30 Skylt

1991 31 Hörsalarna byggs om, Data åker ut 1992 32 LADOK 1993 33 En fast punkt i tillvaron 1994 34 Vägledning i problemlösning för elever 1995 35 Ett besök i djungeln 1997 37 Varthän blåser en säkerhetspropp 1998 38 Nu får det vara nog! 1999 39 Life on plan 7Ö 2002 40 Elektra testar kårhuset 2006 41 De fem stadierna av en fylla 2008 42 Elektra testar makaronkok 2010 Kopparbunkens uppgång och fall - Serier och annat kul 43 Kommisarie tigers äventyr Kommiserie Snor-Kurts äventyr 44 Eskil Warp Elektra löser problem Snart kommer tentaresultaten 45 0-middag i Kopparbunken Jag har vatt på studieresa ELEKTRA:s förslag till nya stolar i tentasalarna 46 Godnatt 47 Sista sidans serie HØRT PÅ REDAX Fest 48 Partybubblans förbannelse

52 kronor

47 år

1967

Det ungefärliga tryckpriset för en svartvit Elektra med färgomslag och mittuppslag

Så länge har Elektra tryckts på TeknologTryck. Åren innan trycktes Elektra på Cremonas Offsettryckeri

Elektra Årgång 1 möter

Gula 10.365 korridoren sekunder Redaktionens tillhåll 2016: källaren i EDIT-huset tillsammans med EØK, E6, EKAK, TT och SNE+TGE som delar rum.

Nuvarande sejdelhäfvrekordet i Elektra så långt dokumenterat mannaminne sträcker sig

E-teknologen

135 Antalet LP-skivor på Redax


Ledare pplåder och hurrarop! Efter många om och men håller du som läsare Elektra årgång 50's jubileumsnummer i handen, det har varit en lång slingrande uppförsbacka men nu är vi äntligen här!

A Elektra Jubileumsnummer Årgång 50 Redaktionen Chefredaktör Carl Wagné Annonsredaktör Patrik Bennet Redaktörer Johan Olson Carina Engström Anton Bergman Fotograf Sebastian Göbel

När jag började på Elektro hade jag en tydlig vision av hur mitt liv på Chalmers skulle gå till, jag skulle studera och ta mina tentor. Ett år senare hade jag U:at diverse tentor och spriten hade gjort sitt, inte helt enligt plan kan man väl säga! Sen gick det lite som det gick och nu finner jag mig som Chefredaktör i Elektra! Dock vill jag passa på att säga att resterande av redaktionen är dom som har fått dra det tunga lasset och att dom verkligen förtjänar att få mycket lovord för deras arbete och engagemang. Inför jubileumsnumret vill jag speciellt tacka Carina Engström, en av våra redaktörer, som har lagt ner oerhört mycket tid för att få ihop detta nummer. Tack! Jag avslutar med att citera Trump: "Make Elektra great again!", det här är dock inte sant för Elektra har alltid varit bra och kommer alltid vara bra! Tack för mig, Carl Wagné Chefredaktör-16

Ansvarig Utgivare Carl Wagné Tryck TeknologTryck 20 exemplar Elektra Maskingränd 2 412 96 Göteborg elektra@etek.chalmers.se elektra.etek.chalmers.se

Jubileumsnummer Årgång 50

1


Föränderlig

För att citera ur Lennart Lundgrens intervju i Elektra från forna dagar: det var annorlunda förr. Elektra har inte alltid knappats fram på dator i InDesign, alla Elektra har inte tryckts på A4 i EDIT-huset, alla framsidor var inte lika artistiskt illustrerade som nu för tiden. Tiderna förändras, och Elektra gör det med. Att Årgång 50 nu snart kliver av för att lämna över till nästa generation och därmed fira Elektras 50:nde år som löpande redaktion ligger en rart i tanken. Alla dagar har inte varit enkla, alla dagar har inte varit svåra. Fortlöpande genom tidningen kommer presenteras jubileumsinskick, därpå i stigande årgång ett urval ur arkivets djupa gömmor. Serier har samlats till slutet av tidningen. Hoppas du får en lika kul läsning som vi hade att skapa tidningen!

2


Tack och bock

är man behöver en tjusig bild till en framsida som innehåller detta celebra och historiska innehåll, vem bättre kan man tänka sig än Rickard Laurenius (redaktör 2013)? Denna klart aspirerande konstnär åtog sig att i akvarell måla framsida till jubilerande årgång 50, och vi i redaktionen tackar och bockar för detta!

N

Elektra önskar även tacka Christian Križan (chefredaktör 2014) för att ha bistått in i det sista med mallgrafiken och montaget av detta nummer. Denna klart aspirerande elektronmissbrukare åtog sig att med fri grafisk hand konstruera detta nummer. Redaktionen tackar även redaktör Carina Engström för sitt jobb med att ha grävt i arkivet efter guldklimpar. Tack till er som har skickat in jubileumsbidrag, er möda är förevigad genom detta nummer.

Jubileumsnummer Årgång 50

3


Sagan om den stora sannerliga sanningen ycket hände i Elektra 15, med många spännande reportage som följd. Dock är det som skrevs inte hela sanningen. I följande dokument kommer hemligheterna framhävas ur mörkret, och ge en klar bild av vad som egentligen hände år 2015.

Ett sätt att föra över kunskap från en generation till en annan? Också i detta nummer upptäcktes besynnerliga ledtrådar om redaktionens egentliga verksamheter. Annonsredaktören var nu spårlöst försvunnen, samtidigt som Chefredaktören försäkrade allmänheten om att ingenting var utöver det vanliga, innan han också spårlöst Det hela började en mörk afton i hörsalarna. försvann. Dessutom lades DC ner, vad händer Sekten kallad “Elektroteknologsektionen” hade med världen? Detta i samband med försöket ansamlats för att bevittna återuppståndelsen av till en maktkupp mot styret, kan man också här deras verksamheter. Natten var fortfarande ung, finna ett samband? Har Annonsredaktörens och men efter mycket oheligheter var det dags för Chefredaktörens mystiska bortgångar någonting Elektra. Åskådarna mumlade i kör besvärjelser med saken att göra? Samtidigt ges varningar om och framkallade fyra udda demoner från ett en stundande invasion av okänt slag. Förberedannat plan. Dessa skulle styra elektroteknolog- de sig Elektra 15 för någonting större, revolution sektionens främsta mediakälla enligt deras vilja. kanske? Låt oss gå vidare. Mörka tider stundades. Som om inte detta var nog för misstankar mot Deras första nummer släpptes raskt, ett väldigt Elektra 15, verkar det som att de dessutom har stort nummer med många sidor. Lite för många en grunka i sin ägo med förmågan att kröka tid sidor. Vart fick de tag på allt innehåll? Vissa delar och rum. Detta då nästa nummer startade om av innehållet höll spår av redaktionen 2014, men från nummer 0. Hela världen hade alltså gått dessa individer hade spårlöst försvunnit. bakåt i tiden. Vad var det som egentligen hände som fick redaktionen att besluta att sälja en Vad betydde detta? Hade något hänt dem? Låg annan väg för framtiden? Kunde det vara ett Elektra 15 bakom detta försvinnande? I detta försök att gå tillbaka till hur det var förr, när det nummer kan man iaktta flera ledtrådar kopplat var bättre? Kanske kommer vi aldrig att få veta till detta. Information gällande Illuminati, kom- svaret. Detta nummer verkar ha varit en kombimunism och Chefredaktörens våldsamma nation av föregående innehåll. Men var inte detrelation till latex och piskor fördes fram i ljuset, ta innehåll från en parallell verklighet? Kommer men detta troddes först bara vara skämt. El- det som beskrivs att ske igen? Världens främsta ler? Vad kunde den observanta läsa mellan relativitetsforskare har i dagsläget fortfarande raderna? Låt oss fortsätta till andra numret. In- inte kunnat ge oss ett svar. Nästa nummer get spår av innehåll från 2014. Vad hände mel- verkade hoppa tillbaka till den ursprungliga tidslan dessa tidpunkter? Blev de “omhändertag- linjen, med nummer 3 i följdordningen. Har redakna” av nuvarande redaktion, eller potentiellt tionen inte bara kraften att åka bakåt i tiden, men absorberade? Medlemmarna i Elektra 15 såg de- också framåt? Vilka långsiktiga planer smider finitivt ut att ha gått upp i vikt. De bortförklarade redaktionen som rättfärdigar att rumtidens hela sig med enorma mängder fika till deras möten. existens hotas av kollaps? Snabbt inser man att En lite för bekväm bortförklaring. Var detta del av någonting saknas även i detta nummer. Samtiden årliga naturliga cykeln för Elektra? digt som föregående förvunna individer har återuppstått (är det dock samma personer?),

M

4


har nu också en av redaktörerna mystiskt försvunnit. Man kan tydligt se ett mönster. Dock försöker de i detta fall inte dölja försvinnandet. Vad är det som skiljer detta fall från tidigare? Tidningens omslag väcker ytterligare oro för den destruktiva framtid som stundas. Kan det vara just detta som redaktionen försöker förhindra? Eller är detta deras slutgiltiga mål i sig? Fortfarande är detta spindelnät av gåtor alltför ihoptrasslat för att kunna avgöra om redaktionen vill väl eller ont. Genom hela numret kan man läsa uppmaningar att “aspa” Elektra, vilket genom rigorös undersökning av urgamla elektroteknologiska skrifter kan översättas till “gå med, kom igen det blir kul”. Bland all denna förvirrande information är en sak säker: Redaktionen ämnar att skapa en armé

Jubileumsnummer Årgång 50

(inte att förvirra med ARME). Slutligen kommer vi fram till deras sista upplaga, nummer 4. Detta slutliga bevis som binder samman allting och slutligen uppdagar den sanning som Elektra 15 hade försökt gömma. Låt oss gå igenom numret steg för steg. Redaktionen spår återigen framtiden via omslaget, en postapokalyptisk värld där vintern kommer och mördarisbjörnarna med den. Återigen en varning? Chefredaktören har slutligen gett in till galenskap, det verkade bara vara en tidsfråga. Redaktionen uppvisar ännu en högteknologisk grunka i sin ägo som förbluffar världen, en robot med artificiell intelligens. Ämnar de att därtill skapa en robotarmé styrd av denna AI? Deras egna Skynet, fast ännu mer avancerad?

5


Oväsen, tjatter och jakten på 13 mm Pelikan Elektra 2014

D

en 48:nde årgången av Elektra sparkade igång något mer hårdhänt än vanligt. Järntorget fick känna av fem påträngande teknologers slit och stånk i takt med att vi totalt massakrerade sorteringen på Myrornas herravdelning. Fem flinka ljusa kavajer slets fram och raskt rev året av en massiv typsnittstävling som coverstory för att vässa våra kunskaper som typsnittsrasister. 48 typsnitt blev stundom ett och slutligen landade årets logotyp i en tribut till Pearl Jam. Mycket låg kanske i att det liknade tangenterna från en skrivmaskin. Faktum är att årets skrivtokar kanske var lite för förtjusta i skrivmaskiner.

Chefsredaktören blev dessutom uppgraderad till chefredaktör kort därpå då en reporterska korrigerat dennes stavning i ett surt mail, olyckligen inte innan vederbörande hann stava till detta på sin elektrakavaj.

Redaktionen introducerades till väldigt mycket kultur detta år. Annonsredaktör Jontegall hade en förkärlek till att dricka mate ur mikropumpor. Detta te spreds snabbt till övriga redaktionen och resten av rummets dolda skrymslen. Jontegall gasquade rätt snabbt fram en självmordsmaskin i form av en Argentinsk dödsnapp, ett litet vitt stycke ondska med tekokningssyfte dock högst oklar faktisk funktion: våra tyska üttag satte snabbt P för denna dödsnapp och Skrivmaskinerna på hyllan hade samlat mer damm maten fick vackert inmundigas från termos. än kursböckerna efter tentan och behövde luftas av. Detta var tätt inpå att en herr Snowden hade åsik- Som ett led i kulturutbytet ramlade Jontegall in på ter och därmed var det hysteriskt hippt med skriv- ett möte med Tanaka, en arkitektstudent på utbyte maskiner igen. Färgband blev åter hårdvaluta därpå med förkärlek till manga. Blotta tio minuter efter att tvingade sig en viss chefsredaktör till ett centrallager hon med tunna morgonfjät trillat in på Elektra hade i Borås för att få tag på 13mm pelikanband. Redak- hon börjat skissat av alla våra nunor i mangastuk och tionen var rätt ofta utan musa, men så snabbt som förseglat ett långvarigt samarbete med Elektra som färgbanden kom på plats formligen sprutade det mangatecknerska. ut artiklar från min gamle Facit. Däribland fick vi av redaktör Klas en rungande recension av Brännö, Vårt år skulle släppa fem nummer, åtminstone enligt kvalitén hade kanske kunnat förbättras något genom Patent och Registreringsverkets ansökan dock sista att sätta redaktören på Brännö innan deadline. Vissa numret blev en “one-time exclusive.” Så exclusive att av skrivmaskinsprodukterna var rentav utan stavfel, den enda existerande exemplaret befinner sig i Tokyo det där med backspace utan tippex var ju rätt ballt då vi stresstryckte ut en så att Tanaka skulle hinna få den innan hennes tid var avtjänad på Chalmers. sådär i eftertanke.

6


Bland de exklusivaste av artiklarna hittar vi bland annat Dannes utstuderade analys på vad som händer om du enbart och endast enbart livnärde dig på öl. Efter rätt ordentlig med efterforskning (tack Chalmers Publication Library) landade vi något i stilen med att du överlever, men du förlorar all förmåga att exempelvis reglera när du slår en parabel alternativt massiv och permanent huvudvärk. Majoriteten av våra skrivsessioner utfördes per tradition dagarna innan deadline. Ibland satt vi hemma hos redaktör Klas, detta gick sämre för somliga då hans undulater i själva verket hade dödsförakt för svaghet och förde massivt krigsväsen och skvallrade likt undulater gör: högljutt. Dörr i dörr med E6 fick vi också erfara de nya högtalarna de införskaffade vårt år. Med en akustisk effekt om fyra hästkrafter kanske undulaterna var att föredra dagarna innan deadline. Dessa låter vart fall inte som 300bpm acidstep. Själva lyssnade vi en hel del på LP-skivor. En tripp till valfri skivbar kunde resultera i 50 införskaffade skivor, lite som att lyssna på slumpat Spotify. Väl på tal om just Spotify, vi körde inte med en gemensam lista då det mest skulle bli en hipstermix blandat med Katy Perry och Scooter då jag och redaktör Levis skadats under vår tid i E6. Något inpå året fick Danne en massa presenter från sin icke-svärfar i Kina i form av torkad frukt, enorma mängder frön samt meterlimpor med cigaretter. Kinesisk cigg.

Jubileumsnummer Årgång 50

Som förövrigt luktar något i stilen med en förbannad gränspolis. Konceptet ”kinacigg” blev en etablerad term samt en enorm hit bland feströkeriet på sektionen. Fröna blev föreningens huvudföda under långa nätter, och den torkade frukten försvann spårlöst i frysen tillsammans med fjolårets chefredaktörs ERUS-overall. Vi installerade ett fläktaggregat på Elektra vårt år, 2st västtyska vidunder med 20 års garanti. Nämnvärt är kanske att vi saknat Västtyskland ett tag nu. Första experimenten med aggregatet blev lyckligtvis bra, aggregatet puttade mycket riktigt ut 60V även om kringliggande komponenter inuti runt blev så varma att de signalerade röksignaler från ETA. Tekniskt sätt fungerade den däremot. Smärre justeringar och en hel revision senare sitter samma agg där idag helt utan röksignaler. Indikatorlamporna modell glödtråd visade sig snabbt vara oändligt svåra att byta ut då det enda sättet att hitta 220V E10-lampor är att formligen ringa en kanadensare som har bland planetens sista lager av dessa uråldriga komponenter. I överlag hade vi ett underbart år med fyra starka nummer. TT:s skrivare fick hicka ett antal gånger då det inte fungerar så bra att skriva ut gif:ar på fasta papper såsom Ekaks logotyp, host host. Christian Križan Chefredaktör 2014

7


ELEKTRA 2013

8

V

årt år präglades till stor del av en ny design av tidningen (eller, om man vill vara taskig mot föregående årgång, och det vill man ju, införde en faktisk design) men framför allt de (tyckte vi själva) ganska gedigna Elektra testartester som vi gjorde. Vi bestämde oss tidigt för att Elektra testar i viss mån skulle vara höjdpunkten i varje nummer - kanske med undantag för nummer 3 då fantasin tog slut och den gamla micron som stod på rummet skulle pensioneras, varvid sagda micro utsattes för råa ägg och CD-skivor med premissen "Elektra testar snabbmat". Den luktade död och misär efteråt.

I det första numret hade vi av någon anledning snöat in oss på fenomenet elöverkänslighet. Som bekant är detta en icke vetenskapligt belagd diagnos, men det till trots görs (eller gjorde det 2013) på vissa håll i landet saker som "elsanering" och andra tokigheter för att blidka personer som upplever att de lider av sjukdomen. Som Elektroteknologer såg vi självklart detta som ett hot, och vi bestämde oss därför för att genomföra en protestaktion "mot strålningsfria zoner" på avenyn. Sedan dess har man inte hört så mycket kring diagnosen så jag får nog anse aktionen lyckad,

I övriga nummer försökte vi dock göra dessa artiklar så underhållande vi kunde; om inte för läsaren så åtminstone för oss själva. Jag kan säga att vi åtminstone lyckades med det senare!

För vårt andra nummer tog vi oss an det lite mindre kontroversiella (och ungefär lika vetenskapligt underbyggda) ämnet spökjakt. Dåvarande annonsredaktör Femmans (Karl Rundstedt) familj äger en stugtomt i närheten av Göteborg med tillhörande läskig gammal vattenkvarn från


sekelskiftet, så spökjakten förlades dit. Jag kan avslöja att inga spöken hittades, men desto intressantare är det som hände dagtid då vi var i färd med att grilla. Undertecknad hade tagit med sig en radiomottagare som skulle agera spökdetektor under natten. Det behövdes lite musik till grillandet, så jag slog på radion och rattade in en frekvens på måfå. Vad strömmade då plötsligt ur radion, om inte Electric med Leila K!?? And the crowd went wild. Jo, vi dansade, och häpnade över sammanträffandet att något lokalradiostation precis vid detta tillfälle bestämt sig för att spela denna något obskyra låt. Kanske var andarna närvarande trots allt.

och Laurenius glömde i bästa Laurenius-anda att förnya sitt pass. Resan avgick med Ryanair från den numera nerladga Göteborg City Airport, till Stansted i England, en timmes tågfärd utanför London. Väl på plats i ett grådaskigt London avverkades ett stort antal sevärdheter samt stora mängder öhl på ett par pubar. Hela kalaset gick sammantaget på någon tusenlapp per skalle och fick nog anses som väldigt prisvärt. Värt att notera är att om man kommer hemflygandes efter ett dygn från ett annat land enbart iförd kavaj kan man bli misstänkliggjord och förhörd av säkerhetsvakter, vilket Femman fick erfara.

I det sista numret ville vi höja nivån ett snäpp, och re- Som synes hade vi väldigt skoj året vi satt och förhoppsultatet blev ett 18 timmar långt besök i London i bästa ningen är att detta reflekterades i tidningarna vi skrev budgetanda (natten spenderades på ett flygplatsgolv). för våra kära läsare. // Sahlin, redaktör 2013 Fyra ur redaktionen närvarade; Lucia hade förhinder

Jubileumsnummer Årgång 50

9


Anekdoter från årgång 17 Elektra-redaktionen höll till i en liten mörk skrubb några trappor upp i Elektrohuset. Vid något tillfälle hittade vi en student från annan ort som sovit över på redaktionen. 1984 var året då det kom det ut 7 nummer men 6 tidskrifter. Sista numret hade nämligen två framsidor. Det var av största vikt att 7 nummer gavs ut eftersom ansvarig utgivare Leif Lundquist inte blev så glad annars. Skrivmaskinerna kunde användas för att generera FPS-ljud (first person shooter) när vi inte skrev artiklar. När man skrev fel kunde man inte bara backa och ändra. Man var tvungen att använda tip-ex och sen försöka ställa in så man skrev på samma ställe för att rätta. Avancerade maskiner hade automatisk tip-ex funktion. Och rättstavningskontrollen hette Anna Wegén. "Cut and Paste" betydde användande av sax och lim. Inför en deadline blev det mycket "cut and paste" till sent på natten. Självklart trycktes det på Teknologtryck. Redaktionen vek och häftade. Tidningen distribuerades sen i mapparna.

Kalle Anka fyllde 50 år och det uppmärksammades av Elektra. Redaktionen fick en exklusiv intervju med tryckfels-nisse. Temat under året var en dikttävling. Vi fick floder av bidrag som publicerades allt eftersom! Vinnarna korades i sista numret. Dyngbeda, den mystiske hämnade var flitigast. Du bitska En katt, en dyrk, ett fat En radioapparat bestämd och adekvat en Anna som är lat

Foton var svartvita och framkallades från negativ till papper. För att kunna trycka fotot skickades de för rastrering till en firma på Magasinsgatan.

Kommandoropen eka och ingen vågar tveka ty alla fruktar Annas vrede

Precis som tidigare årgångar hade vi på isolatorsidan (läs ledarsidan) texten "Redaktionen förbehåller sig rätten att ändra inkomna artikar", finns förbehållet kvar?

På redaktionen fick vi ofta in bidrag något sent så som detta bidrag...

Red.anm: Elektra förbehåller sig full redigerings och refuseringsrätt. Som den här texten.

10

Ohmsitsen tilldrog sig på Viktoriagatan på samma sida som restaurangen V4 Kombi. Anna Jonasson, från tidigare årgång, hade en blå långklänning.

Catharina Kihlström (Lexén) Anna (Wegen) Ekebro


DJUPT UR ARKIVET Hädan efter följer ett urval från Elektra genom tiderna. Infogade bilder behöver nödvändigtvis inte tillhöra artikelns utgivningsår.

Jubileumsnummer Årgång 50

1967

11


1968

12


1969

Jubileumsnummer Årgång 50

13


1969

14


1970

Jubileumsnummer Årgång 50

15


1970

16


1970

Jubileumsnummer Årgång 50

17


Utfyllnadsbilder är nödvändigtvis inte från samma utgivningsår som artikeln

1972 1973

18


Utfyllnadsbilder är nödvändigtvis inte från samma utgivningsår som artikeln

1973

Jubileumsnummer Årgång 50

19


Utfyllnadsbilder är nödvändigtvis inte från samma utgivningsår som artikeln

1977

Ni läsare kan ju föreställa er vilka typer av bilder som hade kunnat medverka på detta utrymme...

20


1981

Jubileumsnummer Årgång 50

21


1982

22


1982

Jubileumsnummer Årgång 50

23


1986

24


1986

Jubileumsnummer Årgång 50

25


1987

26


1987

Jubileumsnummer Årgång 50

27


1989

28


Utfyllnadsbilder är nödvändigtvis inte från samma utgivningsår som artikeln

1989

Jubileumsnummer Årgång 50

29


Utfyllnadsbilder är nödvändigtvis inte från samma utgivningsår som artikeln

1990

30


Utfyllnadsbilder är nödvändigtvis inte från samma utgivningsår som artikeln

1991

Jubileumsnummer Årgång 50

31


Utfyllnadsbilder är nödvändigtvis inte från samma utgivningsår som artikeln

1992

32


1993

Jubileumsnummer Årgång 50

33


1994

34


Utfyllnadsbilder är nödvändigtvis inte från samma utgivningsår som artikeln

1995

Jubileumsnummer Årgång 50

35


Utfyllnadsbilder är nödvändigtvis inte från samma utgivningsår som artikeln

1995

36


Utfyllnadsbilder är nödvändigtvis inte från samma utgivningsår som artikeln

1997

Jubileumsnummer Årgång 50

37


Utfyllnadsbilder är nödvändigtvis inte från samma utgivningsår som artikeln

1998

38


1999

Jubileumsnummer Årgång 50

39


2002

40


2006

Jubileumsnummer Årgång 50

41


2008 2010

KOPPARBUNKENS UPPGÅNG OCH FALL När Kopparbunken nu har gått från högspänning till hög spänning tyckte Elektra det var dags att fira Kopparbunken med en artikel. Kopparbunken ritades av Chalmers första professor i arkitektur, Melchior Wernstedt. Formen på byggnaden var inte avgörande, hans förebild var ett cirkustält, men hade däremot en praktisk aspekt. Genom att placera experimentytan i mitten och utrustningen runt omkring gick det enkelt att koppla in den. För att minimera utifrån och utåt byggdes väggar och delar av golvet i koppar för att åstadkomma en Faradays bur. Resultatet blev en 18 m hög kopparbunke (därav namnet), vänd uppochner, med bl.a. en Marx-generator som kunde 2,4 MV, vilket skulle simulera en blixt. Slutnotan på bygget landade på 7 miljoner kronor (90 miljoner kronor i dagens penningvärde), vilket Chalmers, ASEA (nuvarande ABB) och dåvarande Vattenfall betalade. Syftet var att utveckla ett 400 kV transmissionssystem (marknät). Genom att öka spänningen minimerade man energiförlusterna, och detta system används än idag. Kopparbunken började användas den 20 november 1954 i sann Chalmeristisk anda med en sittning. I närvaro av Hans Majestät Konungen intog man den exotiska förrätten Sandwich. Sedan följde 52 år av forskning fram till den 13 oktober 2006 då den sista urladdningen skedde. Med 1 MV skapade Jörgen Blennow och Aleksander

42

Bartnicki en 2 meter lång gnista som fick sätta punkt för forskningen. Kopparbunken stod nu tom med en hög hyra som Chalmers inte kunde betala. Den 30 ton tunga utrustningen skickades till ABB Kabeldon i Alingsås, där den fortfarande står. Högspänningsforskningen på Chalmers tog däremot inte slut, utan fortsätter i nya lokaler. Chalmersfastigheter började nu leta efter en efterträdare som kunde hyra byggnaden. Våren 2009 fick Ricardo Morales förfrågan att öppna en klätterhall i Kopparbunken. Han tvekade inte en sekund. Efter diverse förhandlingar stod kontraktet klart i december. Efter några månaders planering började man ombyggnaden i mars 2010. I augusti slog så portarna upp till de 14 meter höga väggarna. Förutom de 1100 m2 vägg finns även 200 m2 boulder-klättring (lägre klättring utan rep) samt en shop. Planerna för framtiden inkluderar även ett mindre café, högre väggar och mer formationer på väggarna. Mer vågar man inte avslöja. För den som är intresserad av den nya klätterhallen kan man läsa mer på klatterlabbet.se eller bli medlem i deras Facebook-grupp (Klätterlabbet). Tack till Ricardo Morales och Jörgen Blennow för intervjuer.


Jubileumsnummer Årgång 50

43


44


Jubileumsnummer Årgång 50

45


46


Jubileumsnummer Årgång 50

47


48


Jubileumsnummer Årgång 50

49


Carl Wagné Patrik Bennet Johan Olson Anton Bergman Carina Engström Sebastian Göbel 50

Ankeborg 2016


Jubileumsnummer årgång 50 (2016)