HALVTID!
DRIFTZONE
Säsongen rusar på och vi har redan hunnit halvvägs in i den. Vi på DriftZone har i vanlig ordning jobbat på för att vara på plats på de allra flesta event som arrangeras i Sverige.
REDAKTÖR
Om vi tar en titt på de tävlingar och event som passerats under 2019 så finns det några guldkorn.
Christer Hägglund
Gatebil Drift Series har utvecklats till en bra serie med ett upplägg som passar för att genomföras i samband med de stora festivalerna. Close Calls Royale är en av säsongens nyheter. Premiären på GTR Motorpark tycker jag var en succé. Mycket körtid för förarna och ett spännande tävlingskoncept där man tävlade i grupper. Sist men inte minst måste jag framhålla SDC. Många har smutskastat serien och den har fått oförtjänt mycket skit. Under de år som jag har följt driftingen i Sverige vet jag inte om tävlingarna har flutit på så bra som det gör i år. Vad väntar under den andra halvan av säsongen? Augusti blir årets intensivaste månad för oss i DriftZone. Vi är på plats på DMEC Riga, SDC Hultsfred, Iron Drift King, Gymkhana Drift, GDS Rudskogen och SDC på Sundsvall Raceway. På vilka event ses vi?
Stefan Lindgren
WEBREDAKTÖR SKRIBENTER
Stefan Lindgren Christer Hägglund Erika Näsberg Nina Josefsson Björn Billsten Henrik Andersson Emil Åhman Helge Myrseth Annicka Tengquist Elin Molander Amanda Ewesson
FOTOGRAFER & FILMARE Stefan Lindgren Christer Hägglund Erika Näsberg Björn Billsten Henrik Andersson Emil Åhman Göran Röjhagen Stian Molberg Wilfried Butin Dennis Flink Anastassia Samoilova Mattias Laago Alen Demirovic Robert Strandberg
REDAKTIONEN
redaktionen@driftzone.se
EKONOMI
Kaggservice AB
ANNONS
stefan@driftzone.se
HEMSIDA
www.driftzone.se Stefan Lindgren Redaktör DriftZone stefan@driftzone.se
www.facebook.com/driftzone
INSTAGRAM @driftzone.se
Nyqvists nybygge: ”Vi hittade ett sådant fint exemplar att bygga på” Efter en säsong som kantades av motorproblem valde Thomas Nyqvist att satsa på nytt motorkoncept. När dessutom rätt chassi dök upp blev det en helt ny bil. Thomas var på plats på Gatebil på Rudskogen och vi passade på att få en liten pratstund om det nya bygget. Man tar en ung kille. Kastar in en del nyfikenhet,en ambition och lika stor del Om vi del börjar med förra bilen, vadtalang. var det Resultatet blir nästa intervju. En kille vars som gjorde att du bestämde dig för att namn vinytt? alla driftfrälsta bör lägga på minnet: bygga Felix Lindvall!! -Bygga ny maskin bestämde jag mig för tidigt Grattis vinsten i JSM! känns det? efter allttill strul, men att bytaHur chassi var väl inte första tanken till i år. Men sedan hittade vi ett - En vinst JSM var väldigt stor på. för mig, jag sådant finti exemplar att bygga hade faktiskt inte riktigt ens tänkt på att det var något jag kunde Det var inga tvivel vinna! om attDet gå känns vidaregrymt, med jag S13 är hungrig en till? på vinst nästa år också! Du är ju entankar ny stjärna på drifthimlen. -Jo, många har funnits och ett drömBerätta litei om vem Felix chassi finns bakhuvet. Men är. jag har trivts enormt bra i att ratta själva chassit. Lite -Felix är enjag 18-årig som till smågrejer velat kille ändra på utbildar och där sig kommer tävlingstekniker på Ring Knutstorp, jag bor nya chassit in i bilden. Det kändes kul att fåi en liten byallt i Skåne somdirekt heter för Killeberg. bygga anpassat nya spisen och inte bygga om det som redan fanns.
Som motorkoncept valde man att satsa på en Ford Barra, en rak sexcylindrig motor. Thomas berättar att det fanns många tankar på olika motorer att bygga på, men att Barran uppfyllde alla krav och var dessutom en lite ovanlig motor, som motvikt mot S13 som är ett väldigt vanligt driftingchassi, kanske till och med det allra vanligaste. Bilen stod utställd på Bilsport Performance & Custom Motor Show i påskas och såg då relativt klar ut. Vad är det som har fördröjt bygget? -Ja bilen var i princip klar chassimässigt, men vi låg lite efter med smådelar. Vi hade lite småstrul med grejor runt omkring motorn, som el, växellåda, koppling, mm. Sådant som vi verkligen ville få rätt från början och inte bara slänga ihop, så det tog tyvärr lite mer tid än beräknat. Testet på Rudskogen gick bra och teamet är nöjda med bilen, man kunde i princip bara tanka och byta däck. Startmotorn lossnade vid ett tillfälle, men det var ett lätt åtgärdat problem och en klart godkänd shakedown för bilen.
Förutom lite provkörning och justering på hemmaplan så är nästa gång bilen ställs på prov på allvar blir på Iron Drift i Tyskland i augusti.
Under ett nybygge finns det såklart många att tacka. Några speciella du vill framhålla?
Blir det några ytterligare tävlingar också den här säsongen?
-Ja, alla mina samarbetspartners Blåkläder Gzracing Motorsportelectronics Betongmästarna SA BIL O MASKIN Byggbröderna Borås murningsarbeten
-Blir Iron Drift i augusti samt de återstående två deltävlingarna i Gatebil Drift Series, Rudskogen i augusti samt Mantorp Park i september.
Text: Christer Hägglund Foto: Stefan Lindgren
Foto: Henrik Andersson & Stefan Lindgren
Hunter Taylor: ”En dag skulle jag vilja vinna över Fredric Aasbø” Drifting är en värld skapad av män, men här pratar jag med en av tjejerna som slagit sig in i den. En tjej som inte tar någon skit, och som är redo att visa att hon tillhör den driftingvärlden. Bra gjort på att ta dig till final i Mo-i-Rana. Hur känns det? -Att ta mig till finalen i Mo-i-Rana gjorde att jag kände det som om jag verkligen har kommit långt. På bara åtta Gatebil med drifting i stort sett, till att gå fram till final i en tävling kändes som en dröm och jag stannar inte där! Du är en tjej i en mans värld. Är det svårare för en kvinna att lyckas med det? -Jag tänker tillbaka att förr så var det svårare för kvinnor i motorsport att bli ”accepterade”. Idag vill folk dock se kvinnor i sporten från det jag har upplevt och när du har hjälm på dig, är könet inte viktigt längre. Det är det häftiga med motorsport, det handlar inte om styrka, det handlar om tekniska färdigheter bakom ratten. Kvinnor har alla chanser att slå pojkarna!
Får du kommentarer om det? -Jag blir frågad hela tiden om det är svårt att vara kvinna som driftar, eller om jag stöter på många ”haters”. -Ärligt talat gör jag sällan det, de flesta av mina anhängare är väldigt uppmuntrande och det är så upplyftande. Det får mig att vilja drifta hårdare och hårdare varje gång jag kör. Vad har du gjort för att komma dit du är idag? -Jag har kommit där jag är idag genom att ha en sann passion för att drifta och ha förtroende för mig själv. Självklart, om det inte var för Fredric och ett team av vänner som hjälpte till att bygga Supran, skulle det förmodligen fortfarande vara en fantasi. -Tack vare dem har jag fortsatt strävat efter att lära mig något varje gång jag kör på banan.
-Jag kommer alltid att vara ödmjuk med människor, sponsorer och vara snäll mot mig själv. När jag gör fel vet att det är ok, lär jag mig vad jag inte ska göra och tillämpa det till nästa gång jag kör. Det är otroligt viktigt att ha kul och ta saker som de kommer. Att vara underdog är kul! Jag skäms aldrig för att se ut som en amatör. Berätta om din bil. -Min bil är en Toyota Supra MK4 från 1993. Den har en 2jz GTE VVTi-motor med 700hk och en BorgWarner EFR8374 Turbo. Det byggdes av en grupp vänner som en gåva och drivs nu av Frankenstein Garage, som drivs av Dag Johnson och Andreas Thorsen. De är fantastiska mekaniker! Grattis till ditt kommande bröllop. När är den stora dagen? -Tack så mycket! Fredric och jag är otroligt glada för vår framtid som man och hustru. Vi planerar att gifta oss sent nästa sommar, eftersom det är mycket att planera runt våra upptagna scheman.
Vad har du för tips till unga tjejer som försöker komma in i driftingvärlden? -Tjejer, damer! Kom ihåg att ingen kan stoppa dig från att jaga något du älskar och har en passion för. Ha förtroende för dig själv, dina mål och sluta aldrig ställa frågor. Den här världen behöver fler fantastiska kvinnliga förare! Om du vill komma igång börjar du med en driftingskola här i Norge som heter Drifting Skolen. De har en kurs för alla tjejer som är perfekt för att starta din resa. Även under vintermånaderna kan du träna på vissa sjöar, det den bästa övningen du kan få annat än att köra lite gokarting och simulatorkörning Vad är dina planer för framtiden? -Mina planer för framtiden är att fortsätta att få erfarenhet bakom ratten. En dag skulle jag vilja vinna en tävling, köra runt i världen, undervisa och inspirera andra och förstås vinna mot Fredric Aasbø! Vi vill också ha barn inom de närmaste åren, jag ser fram emot varje sekund av det. Text: Annicka Tenqquist Foto: Björn Billsten & Christer Hägglund
”Det bor väl en liten Volvoraggare i mig” Näste förare i vår serie om gräsrotsförare är så starkt förknippad med sitt val av bil att bilmodellen ingår i hans smeknamn. Nu är han sugen på att bygga nytt. Blir det namnbyte? Niclas Andersson berättar i samband med DriftBash om sin bil Nisses V70 och lite om sina planer.
Varför valet av bil?
Berätta lite om dig själv! -28 år och bor i ett hus på landet med min kära sambo. Har väl alltid haft ett intresse för motorsport oavsett om det är 2 eller 4 hjul men kom väl tillslut på att drifting är bland det roligaste, men tyvärr inte det billigaste haha.
-I efterhand så har jag ju lagt alldeles för många timmar på att skruva istället för att köra, men när man väl sitter bakom ratten och allt funkar så är det helt plötsligt värt det!
Kan du berätta lite om din bil? -Min bil är en Volvo V70 som jag själv byggt om till bakhjulsdrift. Motor är en T6 från en XC90, låda och bakvagn kommer från Bmw. Bilen är byggd efter det SBF Drifting-reglemente och förra året körde jag RM. Är väl en del special med bilen men jag har ändå försökt att hålla det så enkelt som möjligt så man kan fara iväg till Biltema eller en skrot under tävling för att lätt kunna plocka ihop grejerna fortsätta köra! Hur länge har du driftat? -Jag har kört drifting i ca 6 år, dock bara tävlat i 1 år.
-Anledningen till att det vart just en V70 vet ja inte riktigt, men det bor väl en liten Volvoraggare i mig och tänkte det vore skoj å se om det funkar.
Kommer du köra på några event i sommar förutom DriftBash? -Jag kommer att fara ner till Vallåkra och köra deras Gymkhana tävling, sen blir det eventuellt en sväng till Gatebil Mantorp i september ! Hur ser framtiden ut? -Framtiden är lite oviss just nu. Jag gillar bilen skarpt och känner att jag kommer väldigt bra överens med den just nu och suget att tävla nästa år finns ju. Samtidigt så är jag ganska sugen på att bygga ny bil, men vad det i så fall blir kan jag inte avslöja. Så vi får se vad som händer! Text: Annicka Tengquist Foto: Henrik Lindberg
Martin Richards årets Drift King of Riga Det blev i vanlig ordning en händelserik tävling när Drift King of Riga skulle utses, och det var kanske inte den mest väntade vinnaren som stod högst på prispallen efteråt. I top 8 startade Jack Shanahan med att slå ut Tor-Arne Kvia och Gocha Chivchyan slog ut Daniel Brandner. Eli Hountondji mötte Martin Richards i en battle med ett par klassiska driftbilar, en BMW E30 och en Nissan R32 Skyline, en battle som fick gå till en One More Time. Richards tog hem OMT efter två riktigt jämna battles och tog en plats i top 4. I den sista battlen i top 8 vann Adam Zalewski mot den andra av Red Bull Drift Brothers, Joe Hountondji. Top 4-battlen mellan Jack Shanahan och Gocha Chivchyan var en av de allra bästa i hela tävlingen, där Gochas chase var inget annat än galen. Jacks chase var inte mycket sämre, där man trodde att han var uträknad ett par gånger, med en liten dirtdrop bland annat. En riktigt jämn battle som Gocha Chivchyan tog hem till slut och stod som förste finalist, just på grund av den dirtdrop som Jack gjorde. Adam Zalewski satt full fart i sin battle mot Martin Richards, men krängde av ett däck under ytterzon 1, vilket ledde till att han kom ur linjen senare på banan och fick problem. Detta ledde också till att Adam inte fick starta i andra halvan av battlen och andra finalplatsen till Martin Richards.
I battlen om tredjeplats möttes födelsedagsbarnet Jack Shanahan och Adam Zalewski. Shanahans lead var jämn och bra, och Zalewski höll sig vid Jacks sida hela vägen. När rollerna byttes var skeendet detsamma, med en stadig och bra lead med bra linje från Zalewski och med Shanahan på lagom avstånd hela vägen. Svårt för domarna som bedömde det som en One More Time. I OMT såg det till en början likadant ut, men strax innan ytterzon 5 körde Zalewski bort sig i röken och en klar fördel Shanahan efter första. Shanahans chase saknade nästan motstycke under tävlingen, mycket tack vare en riktigt bra lead av Zalewski. Shanahan tog därmed hand om tredjeplatsen. Finalen mellan Gocha Chivchyan och Martin Richards bjöd Chivchyan på ett bra leadåk. Richards chase var bra och det var verkligen inget fel på aggressiviteten, men han fick offra linjen ett par gånger för att kunna komma nära den nästan omänskligt snabbe ryssen. Med ombytta roller körde Richards en riktigt bra lead, Chivchyan gjorde färre misstag än Richards i chase, men han låg å andra sidan inte lika nära. Under ytterzon 5 gjorde han ett misstag och snurrade runt, vilket gav segern till Martin Richards. Grattis till Storbritanniens första seger i Drift Masters European Championship. Text: Christer Hägglund Foto: Mattias Laago
Martin Richards: ”Det känns nästan overkligt” Vi fick tag i vinnaren i Drift King of Riga, Drift Masters deltävling 4, Martin Richards några dagar efter hans stora framgång. Vi frågar om hans känslor efter segern och avslutningen på säsongen. Det var många som höjde på ögonbrynen när det stod klart vilka som skulle köra finalen i Riga, då Martin Richards säsong dittills inte bjudit på några större framgångar. Hans motståndare, Gocha Chivchyan, var ett av de wildcards som bjudits in till tävlingen. Grattis till din seger i Riga, Martin! -Tack så mycket! Hur känns det att vinna en sådan tävling som DMEC på Bikernieku Trase i Riga? -Det känns nästan overkligt! Jag har kört den här banan tre gånger tidigare fram till 2014. Efter det har vi varot borta några år ifrån europeisk drifting för att satsa på vårt eget nationella mästerskap, British Drift Championship. Vi kom tillbaka till Drift Masters för att få nya utmaningar och slänga oss in i den tuffaste konkurrensen i driftingvärlden just nu. Vi hade små förhoppningar om att nå längre än top 8, jag ville bara komma igenom top 16 och hade inte ens i min fantasi tänkt att det kunde gå hela vägen. Så det är verkligen en dröm som blivit sann.
Förändrar den här segern dina mål med DMEC den här säsongen? -Nej, segern förändrar egentligen inte mina mål för DMEC den här säsongen. Med såhär många talangfulla förare, galna event och banor, krävs det inte bara en hel del skicklighet som förare, du behöver också ha en del tur på din sida. Vårt huvudmål den här säsongen är att sluta i topp 10 i serien, och det målet står fortfarande kvar. Efter den här framgången kanske en topp 5-placering skulle vara den största framgången för vårt första år i DMEC. Nästa deltävling är i Ferropolis, Tyskland om bara en dryg vecka. Vilken deltävling ser du mest fram emot av de återstående? -Helt klart Ferropolis! Vi körde den Iron Drift King förra året och slutade då tvåa, efter att ha bytt motor på natten. Den platsen har verkligen allt för att vara en perfekt scen för den nästa sista omgången av DMEC. Det kommer med all säkerhet att bli en tävling att minnas! Är bilen i bra skick efter tävlingen, eller behöver ni laga och bygga om något inför fortsättningen? -Bilen går perfekt. Kanske några mindre kosmetiska reparationer, lite aerodynamik och glasfiber.
Text: Christer Hägglund Foto: Mattias Laago
Summering av SDC i Hultsfred Teamen anlände från fredag eftermiddag till fredag kväll och Hultsfred Drifttrack bjöd på fantastiskt väder under fredagen. På lördag morgon var det totalt omvänt med regn innan träningen hade börjat, vilket fortsatte en bit ut på eftermiddagen. Det blev svårkört med en väldigt blöt bana vilket gjorde det svårt för många att hitta linjen. Främst mellan zon 1 och den inre clippingpointen samt fylla den sista zonen innan mål. Under twin-träningen torkade det upp och förarna fick äntligen känna på torrt underlag. Kvalet bjöd på fortsatt uppehåll. Av 30 startande klarade 23 förare att få poäng på något av sina två kvalåk. Sedan SDCs bestämmelse kring hur många som behöver kvala in och efter omröstning av förarna fastslogs, under SM-tävlingen på Färila, 24 stycken. Detta gjorde att det tyvärr bara blev en top 16 stege. Avåkningar, walltaps och dirtdrops förekom under helgen. Den allvarligaste incidenten under lördagen var när Jonathan Borgström stötte i vänster bak i muren vid första zonen och inte hann få ner farten utan stötte även i höger fram vid framförvarande mur.
Söndagen började med fint väder och twinträning. Förarna hade gott om tid att träna i och med att det var en top 16 stege istället för en top 32 stege. Vi summerar helgens tävling med lite ris och ros. På plussidan anser vi att arrangörerna i Hultsfred Drifttrack lät oss vara med och bestämma och tillgodosåg våra behov från medias sida. Detta genom att fixa kaffe, kakor, vatten, laddningsplats under tak samt att de byggt ett torn för vår livesändning vilket gjorde att vi kunde täcka hela banan med en kamera. Flera positiva saker var att de byggt dubbla läktare för publiken, nytillverkad gångväg mellan banan och depån samt att det var gott om plats i depån. De hade också bra rutiner och var snabba med bärgning och sanering av banan samt tydliga instruktioner vid mediamötet innan start. Lite ros blir det för dålig information angående att top 32 utgick. Detta gjorde att flertalet besökare blev aningen missnöjda och det uppstod en del ”dötid” när inget hände på banan. Text: Amanda Ewesson Foto: Henrik Andersson
Felix Lindvall – Hårt jobb och vinst Den tredje deltävlingen i SDC by Motul, hölls på Hultsfred Drifttrack. Av de 30 förarna som dök upp så var det en av hemmaförarna som lyckades bemästra de olika underlagen och vann. Det var dock ingen lätt uppgift då bedömarna satte en bra bana som gav alla förarna en utmaning. Förutom en utmanande bana så bjöd vädret oss både på solsken och en hel del regnskurar. Felix säsong har kantats av olika motgångar och inför denna tävlingen så var det dags att sätta i en ny växellåda. När bilen kördes fram till besiktningen så var detta första gången som Felix fick känna efter hur det kändes. DriftZone kontaktade Felix efter vinsten och ställde lite frågor om helgen. Vilka är dina intryck från tävlingen? -Allt kändes jättebra, en ny bansträckning som var väldigt rolig och bjöd upp till väldigt tight twinkörning! Vädret var inte riktigt på vår sida, det gick från att vara torrt till blött vilket gjorde att man som förare verkligen sattes på prov! Inför denna tävlingen hade vi satt dit en sekventiell växellåda vilket underlättade då jag tidigare haft problem med missade växlingar.
Detta var en viktig helg som du längtat efter men kändes det annorlunda mot andra deltävlingar? -Detta var helt klart annorlunda, att köra på hemmaplan satte verkligen press på mig. Man förväntar sig höga resultat på en bana man tidigare kört mycket på, sen var det ju riktigt kul att nära och kära kunde följa med och kolla! Underlaget var verkligen varierande och hur påverkade det dig när ni körde tävlingen? -Underlaget påverkade väldigt mycket, det var svårt att först ha kört ett battle i blött och sedan ut och köra i torrt, det är inte lätt att få till en stabil körning när det skiftar på det viset! Vad var bäst och vad funkade mindre bra denna helgen? -Bäst var väl att jag vann! Tyvärr hade vi lite problem med en diff som gjorde att teamet fick jobba som galningar innan stegen drog igång, men dem löste det galant! Nu återstår bara en deltävling av SDC by Motul och vi hoppas alla kommer och tävlar om poängen i Sundsvall 31/8-1/9. Text & Foto: Björn Billsten
“Detta var helt klart annorluda, att köra på hemmaplan satte verkligen press på mig”
Universal RWDS Sequential gearbox
Universal RWD H pattern gearbox Utilising same strength ingredients as the RWD Sequential, this is a lower cost transmission without sequential shifting, but with the well known and tested H pattern shifting. Bellhousings and Clutchshafts are easily interchangeable between the Sequential and H pattern, allowing you to upgrade at any time. GEARBOX RATIOS:
KIT CONTAINS: • 4, 5, 6 speed (plus reverse) full sequential gearboxes; • solid aluminium casing; • has a transfer or reduction gear; • torque rating up to 1400 Nm, depending on options; • special steel X300 clutch shaft; • straight cut teeth, 5 dogs design; • big range of different clutch shafts and bellhouses like for Nissan, Toyota, BMW, Ford, Mazda, Opel, Volvo, Honda, Subaru and etc; • dry weight 38 kg; • drift, drag, rally, rally raid, rally cross, circuit.
I II III IV
2,462 1,800 1,471 1,250
3,000 2,000 1,500 1,190
2,462 1,647 1,250 1,000
I II III IV V
2,462 1,800 1,471 1,250 1,087
3,000 2,000 1,500 1,190 1,000
3,000 1,800 1,250 1,000 0,833
3,000 2,000 1,500 1,250 1,087
2,462 1,800 1,250 1,000 0,833
3,000 2,000 1,500 1,190 0,962
2,462 1,647 1,250 1,000 0,875
I II III IV V VI
2,462 1,800 1,471 1,250 1,087 0,962
3,000 2,000 1,471 1,190 1,000 0,875
3,000 2,000 1,500 1,250 1,087 0,962
3,000 2,000 1,500 1,190 1,000 0,875
3,000 2,000 1,500 1,190 0,962 0,833
3,000 2,000 1,500 1,190 0,962 0,760
3,000 1,800 1,500 1,250 1,087 0,962
Transfer or reduction gear ratios:
• 0,700 • 0,840
GEARBOX RATIOS: I II III IV
2,462 1,800 1,471 1,250
3,000 2,000 1,500 1,190
2,462 1,647 1,250 1,000
I II III IV V
2,462 1,800 1,471 1,250 1,087
3,000 2,000 1,500 1,190 1,000
3,000 1,800 1,250 1,000 0,833
3,000 2,000 1,500 1,250 1,087
2,462 1,800 1,250 1,000 0,833
3,000 2,000 1,500 1,190 0,962
2,462 1,647 1,250 1,000 0,875
I II III IV V VI
2,462 1,800 1,471 1,250 1,087 0,962
3,000 2,000 1,471 1,190 1,000 0,875
3,000 2,000 1,500 1,250 1,087 0,962
3,000 2,000 1,500 1,190 1,000 0,875
3,000 2,000 1,500 1,190 0,962 0,833
3,000 2,000 1,500 1,190 0,962 0,760
3,000 1,800 1,500 1,250 1,087 0,962
• 0,870 • 0,920
• 0,962 • 1,000
• 1,040 • 1,087
• 1,143 • 1,250 • 1,333
Transfer or reduction gear ratios:
• • • •
0,700 0,840 0,870 0,920
• • • •
0,962 1,000 1,040 1,087
• 1,143 • 1,250 • 1,333
Samsonas Motorsport UAB Pramonės g. 19A, LT-28216 Utena, Lithuania martynas@samsonas.com deividas@samsonas.com +370 68752942, +370 67923011
IRON DRIFT KING 2019 “Så gick det för svenskarna”
Iron Drift King 2019 är över för för denna gång, det var många hårda och intensiva fighter. Men Juha Pöytälaakso var den som till sist tog hem äran och titeln Iron Drift King 2019. Dagen har varit helt kalas med vädret, massor av drifting och vi fick se en hel del action. Det som förutom driftingen mest har utmärkt sig är platsen, det är en grym arena med en lika grym och oförlåtande bana om förarna hamnar ur linjen. Podiumet betod utan Juha Pöytälaakso etta, Pawel Trela tvåa och Nils Visser trea. Dessa vann förutom äran, även varsitt wildcard till Drift Masters European Championship.
Den som blev bäste svensk var Joakim Andersson som åkte ur i topp 8, han blev 6:a, Thomas Nyqvist som också åkte ur i topp 8 blev 7:a. Andreas Staberg blev 8:a, Mikael Johansson 10:a, Henrik Johansson 14:e plats. Michael Andersson 17, Pontus Hartman 18, Tony Averstedt 19, Linus Joensuu 20 och Victor Joensuu 21:a, Alex Gjelten blev 24:a och Andreas Lilja kom på 28:e plats. Det var som sagt ett hårt startfält med knivskarp konkurrans. Våra svenska förare kämpade hårt och det syntes, men det räckte tyvärr inte för några podiumplaceringar detta år. Text & Foto: Henrik Andersson
Deane äntligen vinnare i DMEC 2019 Det var äntligen dags för James Deane att få klättra högst upp på prispallen i årets upplaga av Drift Masters European Championship i Ferropolis. Efter att i turordning ha slagit ut Max Miller, Juha Pöytälaakso, Elias Hountondji och överaskningsmannen Marco Zakqouril, var det dags att möta Stephen Baggsy Biagioni i finalen. Baggsy hade tur på sin väg fram, som bestod av Joe Hountondji i top 32, Tor-Arne Kvia, vars bil gav upp på grund av en rem, Benediktas Cirba och i top 4 var turen framme igen, då något hände med Pawel Korpulinskis bil. Finalen blev en tät historia där Baggsy verkligen bjöd upp till kamp, men där James Deane ändå bedömdes vara snäppet starkare. I en intervju med Red Bull TV säger en lycklig Deane: ”Det här var allt jag ville. Att få ta den nya bilen till en seger och visa att den är kapabel att vinna tävlingar på den här nivån!” Battlen om tredje plats blev intressant ur svensk synvinkel, då Pawel Korpulinski som sagt förlorade mot Baggsy i top 4 på grund av att en klämma till insuget lossnade och han tappade all effekt.
Hans bil hade dessutom rykt onormalt mycket hela kvällen, och det ryktades om en dålig turbo. Innan vi visste om vad som var fel med bilen var det högst osäkert om han skulle komma till start. Zakqourils bil gav upp i hans top 4 battle mot Deane och verkade inte vilja komma till start, vilket ledde till spekulationer om vad som händer om ingen av dem kommer till start. Vem var bäst kvalad, etc? Men Pawels team lyckades skrämma igång bilen igen och han stod på linjen för en bye run för att hämta hem tredjepriset. Flera toppkandidater lämnade tävlingen tidigt, Juha Rintanen i Top 32, Kvia i top 16, Jack Shanahan i top 16 liksom Duane McKeever, vilket öppnar upp mästerskapet. Christian Erlandsson kvalade in på 30:e plats och ställdes mot tufft motstånd i top 32, norrmannen Tor-Arne Kvia. Christian körde ett bra chaseåk och en bra första halva av leadåket, innan överroterade och segern till Kvia. Detta innebär att Christian slutade på 30:e plats. Nästa deltävling är finalen på Mondello Park 21-22 september. Text: Christer Hägglund Foto: Henrik Andersson
Däckia Gymkhana Challenge på Vallåkra
Årets Gymkhana på Vallåkraträffen innehåll ett varierande startfält. Allt från rutinerade förare till några som debuterade sitt tävlande. Tävlingen var uppdelad i klasserna Pro Am och Pro. Bedömningen utgick från att man fick poäng för alla zoner som man klarade och om förarna hamnade på samma poäng så avgjorde snabbaste tiden. Vädret varierade mellan regn och uppehåll under söndagen. Förarna fick träning på blött underlag och kval på torr, men under slutet av Pro Am började det dugga, dock kom det ihållande regnet under början av Pro tävlingen. I Pro Am klassen fanns det flera som levererade jämna och så gott som felfria åk oavsett om man kört ett tag eller precis startat.
Variationen var stor, allt från ombyggd EPA med V8 till Bmw M3 med originalmotor. Pro klassen innehöll några SDC förare samt välkända förare som tävlat i Vallåkra Gymkhana tidigare. I Pro var det mer fart samt stundtals täcktes publiken av rök under deras åk. Initiativtagaren Michel Rayes deltog i tävlingen medans hans teamkamrat Rasmus Möller höll i micken och berättade om sporten, dess ursprung samt svenska framgångar runt om i världen. Vid hans sida stod Filip Widerberg, som kört drifting under många år. Som under förra året så krockade Vallåkras show område, på samma flygfält, med Gymkhana tävlingen. Jag upplevde att det var fler som tittade på kvalet än under själva tävlingen. Text & Foto: Björn Billsten
Tor-Anders Ringnes vinnare i Gatebil Drift Series på Rudskogen Det blev äntligen en stor framgång för den norske stjärnföraren Tor-Anders Ringnes i Gatebil Drift Series när den tredje deltävlingen avgjordes på Rudskogen Motorsenter. Efter en niondeplats i kvalet ställdes Tor-Anders i top 16 mot Jocke Andersson i Mercedes kombin. I top 8 blev det dags att ta sig an formstarke kvalettan Mikael Johansson, som kom med revanschlust efter att ha kört starkt i Iron Drift King i Ferropolis, men åkt ut tidigt på grund av att han var lite överladdad. Men Johansson fick se sig besegrad och Tor-Anders gick vidare till top 4. Här var det dags att möta Petter Lauvås, en ung och hungrig norsk förare med en väl inkörd Nissan Skyline. I finalen ställdes två norska förare mot varandra, Tor-Anders Ringnes och Ørjan Nilsen. Ørjan, regerande GDS-mästare, har haft en tuff säsong hittills och ligger inte alls till i tabellen som han skulle ha velat göra.
Som bättre kvalad började Ørjan i lead, och Tor-Anders satte stor press på honom genom att ha en fantastisk proximity i sin chase. I det andra åket satte Tor-Anders full fart med sin snabba Toyota GT86:a och Ørjan Nilsen hade svårt att komma ikapp för att få den rätta proximitytn i sin chase. Snyggt kört av båda förarna, men finalvinsten till Tor-Anders. På tredje plats kom Petter Lauvås och på fjärde serieledaren Johan Andersson. Johan har nu en ledning på 100 poäng inför sista deltävlingen på Mantorp Park i september, och det kommer att krävas att flera bitar faller på plats för att tvåan Ole Morten Davanger ska kunna snuva Johan Andersson på seriesegern. Men som det heter på film, ”It ain’t over ’til the fat lady sings” Text: Christer Hägglund Foto: Wilfried Butin