Där bryts intervjun och jag börjar skratta och säger: Klipp där! Det där va väl lite självsäkert? Men sedan förklarar Mad� Mange: Jag viste att jag hade mer körvana och erfarenhet än min konkurrent just då. Sedan hade jag väl slappnat av lite och tagit ut segern i förskott och då tänkte jag väl mer på att bjuda pub� liken en show än att prestera till 100%. Vad tänkte du när du kände att, nu går jag in muren? -Det var bara att vänta. Jag visste ju att det skulle smälla så det var bara att slappna av.
Jag kände ju att bilen bara gled, jag hade inget grepp helt enkelt. Och då var det bara att slappna av och vänta på smällen. Det var bara att ta skiten. Hur ont gjorde det? -Ont! Vart gjorde du dig illa? -Axeln fick sig en smäll när jag åkte in i passagerarsätet och så fick jag ont i nacken. Men inget jag känner av idag. Det är sådant man får ta, säger han. Bilen då? Lyckades ni på två veckor laga allt inför Action Meet? -Nej, spindeln lagade vi bara provoisoriskt. Ett fäste till den gick av på träningen
på Action Meet. Då hade vi bara 30minuter på oss in� nan kvalet till att fixa det och då satt panik in! Att riva ner halva bakvagnen på 30 minuter var inte möjligt men så frågade jag tävlingsled� ningen om vi kunde kvala sist och det fick vi. Så vi kört järnet! Vi fick låna en svets av “Denta” (Dennis Martin� sson) så Tommy, Flina och grabbarna lyckades svetsa ihop det där så vi kunde köra kvalet. Vänner är det viktigaste! Så ni han med att köra kvalet, men vad hände, rakt ut i sandfållan innan Parisen?