"Jag vill inte vänta"

”Jag vill INTE vänta”

Sofia Olars Brown var yngst på årets sommarturné.

av Josefin Strang

Sofia Olars Brown

Ålder: Blir 15 år i oktober. Bor: Falun. Familj: Mamma, pappa, bror och tre kaniner. Brinner mest för: ”Jag hatar verkligen plågsamma djurförsök, jag har sett så många hemska filmer på hur djuren behandlas. Vi skulle aldrig slänga in människor i burar och testa på dem. Det är så tydligt att vi människor ser oss själva som individer och djuren som objekt som inte är lika mycket värda.” Favoritdjur: ”Åh, svårt! Med beslutsångest säger jag sengångare och hund.”

M

ER VEGO I VARDAGEN?

Förbipasserande tar emot en broschyr med djurvänliga recept. Årets sommarturné lider mot sitt slut och volontärerna häller beröm över 14-åriga Sofia Olars Brown, som varit med på stoppen i Örebro och Stockholm. – Jag kan bara säga bra saker! Hon är otroligt kompetent, professionell och lätt att arbeta med. Hon är modig och så engagerad för sin ålder, hon vill bli lokalt aktiv och det behövs alltid fler passionerade volontärer, säger turnécoachen Alicja Zakrzewska.

Sofia ser lite generad ut och återgäldar lovorden. – Jag är jätteglad över att alla är så välkomnande, trevliga och snälla, jag har känt mig trygg även fast jag är ung. Jag har fått träffa folk som brinner för samma sak som jag gör, det är många som verkligen bryr sig om djuren, säger hon. FLERA ÅR HAR hunnit gå sedan Sofia Olars Brown tog sitt första stora djurvänliga beslut. Hon har alltid älskat djur och som nioåring besökte hon sin faster i England, som har kycklingar hemma på gården. Sofia ombads hjälpa till att bada kycklingarna, medan hon fönade dem och fjädrarna blåste åt sidan insåg Sofia att hon sett den huden och muskulaturen förr – på tallriken. – Jag insåg jag att kött faktiskt är från ett djur som tidigare levt. Då slutade jag äta kött och min familj var stöttande, säger hon.

Sista knuffen in på aktivistspåret var en dyster naturdokumentär med David Attenborough under engelskalektionen i skolan. – Det var väldigt hemska scener, som påverkade mig jättemycket. Jag tror till och med jag grät. Vad gör vi människor med djuren? Jag mådde så sjukt dåligt, mitt perspektiv hade ändrats på en sekund: jag kände att jag inte kan sitta här och inte göra någonting. Jag kan inte bara låta djuren lida så här.

Hennes mamma rekommenderade Sofia att kanalisera känslorna via Djurens Rätt och i mars blev hon medlem. – När jag blev medlem mådde jag bättre direkt, eftersom jag kände ”nu är jag på väg någonstans, nu gör jag skillnad för djuren”.

Under sommarlovet har hon två gånger hoppat på tåget för att vara volontär på turnéstoppen i Örebro och Stockholm. Sofia Olars Brown är dessutom på gång att bli lokal aktivitetskoordinator i hemstaden Falun. Hennes empati för djuren har redan påverkat den närmaste omgivningen: hon har värvat jämnåriga till Djurens Rätt och fått både vänner och familj att välja vego. – Min familj märker att jag har vuxit under året, eftersom jag behövt gå utanför min komfortzon. Jag har varit lite blyg och inte velat ta plats. Som volontär behöver jag ta kontakt med människor, starta och hålla igång konversationer, och inte vara rädd för att någon ska tycka illa om mig. Jag har utvecklats som person.

NÅGRA STADSBOR JÄKTAR förbi turnétältet och ignorerar försöken till ögonkontakt, men många andra stannar till för att prata om djur. Mest minnesvärda samtalet för Sofias del skedde under gårdagen. – En amerikan kom förbi, som var väldigt öppen och härlig att prata med. Hans dotter var väldigt intresserad av djur, så vi pratade mycket om Rädda Djuren-klubben. Eftersom han inte kunde svenska fick jag bara prata engelska, han ville köpa pins utan att ha någon aning om vad det stod på dem, säger Sofia roat (texten ifråga var ”alla har rätt att komma ut”, en blinkning till den pågående Prideveckan).

I eftermiddag går tåget tillbaka till Falun, men det här är långt ifrån sista gången som Sofia Olars Brown kavlar upp ärmarna för Djurens Rätt. – Jag vill göra allt på en gång och inte vänta! Jag gillar att Djurens Rätt verkligen välkomnar in en, men samtidigt inte pressar medlemmar att uppfylla några krav. Man kan göra jättestor skillnad som blixtaktivist men också genom att bara vara medlem. Man kan ta allt utifrån sin egen takt, vad man hinner och vad man har råd med. Organisationen är till för alla.

”Jag kände att jag inte kan sitta här och inte göra någonting.” Hallå där, Coral Ricote

Projektledare för Djurens Rätts sommarturné

Vad var årets utmaningar och framgångar? — En stor utmaning var att boka bra turnéstopp. Rådande omständigheter begränsade fortfarande möjligheten att arrangera en vanlig turné. Festivaler, marknader och andra event där vi annars medverkar ställdes in. Men vi lyckades! Trots allt har Djurens Rätt turnerat för 16:e året och har erbjudit volontärerna ett roligt och effektivt sätt att engagera sig för djuren. Vi arrangerade en ministadsturné och inspirerade hundratals människor till att göra djurvänliga val. Varje ny medlem och varje samtal räknas!

Hur blev resultatet? — Årets miniturné bestod av 13 turnéstopp och 25 utedagar. Från juni till augusti deltog 24 volontärer som tillsammans välkomnade 132 nya medlemmar till organisationen samt delade ut 1 758 foldrar med växtbaserade recept. Vi uppmärksammade kycklingarnas situation och uppmuntrade besökare att välja vego istället.

Vad är förhoppningarna inför nästa år? — Vi hoppas kunna arrangera en vanlig sommarturné igen! Jag är tacksam för volontärerna som deltog i år, de gjorde ett fantastiskt arbete. Men många av dem saknar de större sommarevenemang där vi brukar delta. Det vore roligt att få driva en sommarturné i full styrka nästa år.