Slutstationen. Ett reportage om slakterier

Människan vill helst titta bort, men bristerna vid bedövning inför slakt är ett akut problem för djuren. Fisken, fågeln och grisen är de tre djurslagen som det slaktas flest av i Sverige, och djuren får ett våldsamt farväl.

av Josefin Strang illustration Emma Hanquist / Form Nation

R.I.P

R.I.P

Fokus På många sätt är Valla ett typiskt trivsamt litet samhälle i Sverige. Knappt en kvarts bilfärd öster om Katrineholm svänger du av riksvägen och hittar rader med villor, en handelsträdgård, mataffär, pizzeria, frisör, förskola och församling. Hade du däremot svängt av någon kilometer tidigare hade du tagit samma väg som 800 anställda och en miljon kycklingar gör varje vecka. Kronfågels slakteri är den sista anhalten för närmare hälften av alla kycklingar som dödas varje år i Sverige.

ROBLEM HAR FUNNITS länge, men inte förrän i våras riktades det mediala strålkastarljuset mot den marknadsledande kycklingjätten. Före detta anställda berättade anonymt i Aftonbladet: – Avlivningen var ju inte det jag trott det skulle vara. De var ju inte döda. Det syntes ju hur de sprattlade och hade sig i en bra stund alltså, så länge jag såg dem. Jag tycker det var för jävligt rent ut sagt. – Deras avlivningsprocedur fungerade inte. Det var en annan del efteråt, som skållade kycklingarna. Och då dog de inte direkt, utan det var ett jäkla tjatter och kackel. Det här var fruktansvärt. Och det var det grisigaste stället jag sett som har hållit på med livsmedel, det var så äckligt att se.

Normala proceduren för de 200 000 kycklingarna som varje dag slaktas i Valla är att efter sin död skållas i hett vatten för fjäderplockning. Men det som dokumenterats hos Kronfågel är kycklingar som skållats levande. Nyheten möttes med avsky och bojkott i strid ström från privatpersoner, men även privat och offentlig sektor. Över 90 kommuner uppgav att de stoppat inköpen från Kronfågel tills vidare. – Jag blev inte förvånad och det är ju tragiskt, de hanterar ungefär en miljon individer i veckan. Samtidigt blev jag glad över att detta äntligen uppmärksammades. Fastän det blev en så stor skandal är det sorgligt att inget kanske händer, kommenterar Anna Harenius som är sakkunnig etolog på Djurens Rätt.

KRONFÅGEL BEKLAGADE DET inträffade, lovade rejäla tag och moderbolagets vd och koncernchef fick sparken. Slakteriet har investerat i ny stickutrustning, uppdaterat rutinerna, infört fler utbildningstillfällen, ökat personalstyrkan och minskat hastigheten i slakteriet. – Sedan årsskiftet har cirka 180 av Kronfågels kycklingar tyvärr varit ostuckna, av drygt 33 miljoner. Det innebär att de har varit djupt bedövade, medvetslösa och utan hjärtfrekvens men rent lagligt varit vid liv när de går vidare i processen till skållning, då de inte fått ett stick i halsen och blivit avblodade.

Det säger Janneke Vackerberg, som är kommunikation- och hållbarhetschef på Kronfågel. Hon understryker: – De har alltså inte skållats vid medvetande och har inte lidit. Även om djuren inte har känt något, vilket länsstyrelsen tidigare har bekräftat, är ostuckna kycklingar ett problem som Kronfågel tar på stort allvar och utvecklingen går åt rätt håll. Man måste dock vara ödmjuk för att det kommer vara svårt att helt nå nollvisionen.

Trots vittnesuppgifterna i Aftonbladet om fåglar som kacklar och sprattlar, så uppger Kronfågel att ingen nuvarande personal menar att de ska ha sett livstecken. Anna Harenius på Djurens Rätt köper inte Kronfågels försäkran om att inga djur lidit längs slaktbanden. – Det finns ingen som är säker på om det finns kycklingar som utsatts för lidande vid skållningen eller inte. Det vi vet är att det inte ska förekomma ostuckna kycklingar, efter-

Janneke Vackerberg

som det innebär en stor risk att kycklingar då skållas levande vid medvetande. Det är tillåtet att alla individer inte granskas, eftersom det helt enkelt inte hinns med i nuvarande slakttakt, säger Anna Harenius. – Det kan vara värt att nämna att vår hastighet är godkänd av Livsmedelsverket. Men vi har sedan juni själva valt att minska hastigheten för att snabbare kunna möta våra och myndigheternas krav, svarar Janneke Vackerberg. DE SENASTE TVÅ åren har 234 avvikelser vid avblodning av kycklingar konstaterats av Livsmedelsverkets veterinärer, nya avvikelser fortsätter rapporteras trots kycklingjättens åtgärder. Exakt vad som har hänt kycklingarna och vilken lag som företaget brutit mot hålls hemligt, Livsmedelsverket lutar sig mot en paragraf som skyddar företag ”om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs”. Det hindrar dock inte fortsatt kris och kritik – i mitten av augusti uppdagades ytterligare brott mot djurskyddslagen. Det handlade bland annat om brutna vingar,

Kycklinguppfödning i Sverige. Det här tycker Djurens Rätt

”Det behövs metoder där man hinner se varje individ vid uppfödning och slakt.”

fastklämda kycklingar och djur som blir nertrampade i trånga burar vid lastningen. Den som är ansvarig för kontrollen av skador ska enligt standardrutinen hinna granska tre till fyra kycklingar per sekund. Djurens Rätts ståndpunkt är att det är skandal att Kronfågels verksamhet inte stoppas trots de allvarliga och upprepade brotten mot djurskyddslagen. – Kronfågels verksamhet i sig orsakar redan lagligt lidande som Djurens Rätt kritiserar, men att de inte ens kan följa lagstiftningen är oerhört allvarligt. Det behövs metoder där man hinner se varje individ vid uppfödning och slakt. Och då har vi inte råd att köpa kött i den utsträckningen som sker i Sverige i dag, säger Anna Harenius.

● Brott mot djurskyddslagstiftningen, som i fallet med Kronfågel, måste få kännbara påföljder och kontrollmyndigheterna och rättsväsendet måste ha tillräckligt med resurser. ● Antalet djur i fabrikerna och slakthastigheten måste minskas. Sverige ligger i topp för högintensiv djurhållning i kycklingfabriker inom EU. En gräns måste sättas för hur stora gårdarna får vara och hur snabbt slakten får gå till. ● Det behöver införas förbud mot plågsamma bedövningsmetoder vid slakt och avsättas resurser till forskning om bättre metoder.

OCH DÅ HAR Kronfågel ändå den slaktmetod som är förknippad med färre allvarliga djurskyddsproblem. Kronfågel bedövar med koldioxid, men runt hälften av landets fågelslakterier använder den hårt kritiserade elbadsbedövningen. Lotta Berg är professor i husdjurens miljö och hälsa vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och forskar om bedövning inför slakt. Hon ger ett tydligt svar på frågan

om det är helt fastställt att koldioxid är bättre än elbad. – Ja, i alla fall om du frågar mig och utifrån vad vi vet i dag. Nackdelarna med elbedövning är större, men det betyder inte att koldioxidbedövning är perfekt.

Vid elbadsbedövning hängs fåglarna upp och ner i sina ben, vid fullt medvetande. Flera fåglar delar samma strömförande vattenbad som huvudena doppas ner i. – De delar samma strömkrets, men djuren kan ha olika elektriskt motstånd. Om de till exempel är olika stora eller olika rena så kan bedövningen bli ojämn – vissa får bättre bedövning, andra sämre.

På ren svenska betyder det att kycklingen därefter riskerar att få sin hals

Maria Donis är vd på branschorganisationen Svensk Fågel. uppskuren, vid fullt medvetande. Men även kycklingen som elbadsbedövas enligt konstens alla rätta regler upplever obehag och smärta i samband med upphängningen. Benen är ofta sköra och ömma efter att ha burit en kroppsmassa som blivit två kilo tung på fem veckor. På senare tid har branschföreningen Svensk Fågel kommunicerat att det inte byggs några nya slakterier med elbadsbedövning, vilket Anna Harenius på Djurens Rätt välkomnar. – Elbadsbedövningen har uppmärksammats så mycket i media och vi lobbar för att lagstiftningen ska bli striktare. Det är dessutom ett arbetsmiljöproblem att behöva hänga upp varje individ, så både djur och människor far illa.

Djurens Rätt lobbar för ett politiskt beslut om ett slutdatum för elbadsbedövningen. Svensk Fågel verkar inte beredda att ta täten och kräva att medlemsföretagen uppgraderar till gasbedövning. – Gällande elbedövning är det under utfasning – planeringsfas år 2023 till 2025 – och cirka hälften av svenska kycklingar bedövas i dag med gas. Mer information finns på vår hemsida, kommenterar Maria Donis som är vd på Svensk Fågel.

Men när Maria Donis ombeds att förtydliga exakt vad en planeringsfas innebär, så svarar hon så här: – Utrustningen finns på slakteriet, inte på Svensk Fågels kansli. Vi är en förening, inte ett kommersiellt företag. Det är företagen som genomför investeringen av ny utrustning på slakterierna.

SLU-professorn Lotta Berg tycker att det ska ligga i företagens intresse att sträva efter bästa tillgängliga metoder. – Det finns ett samband mellan god djurhantering och minskad risk för exempelvis blödningar, blåmärken eller skador hos djuren, vilket ger ett positivt utfall då färre slaktkroppar måste kasseras. Det är sällan lönsamt att behandla djuren illa.

IBLAND HAR FORSKAREN Albin Gräns märkliga arbetsuppgifter. Han har bland annat fäst sugkoppar med elektroder på huvuden tillhörande afrikanska vandrarmalar, en slank fisk med stor mustasch. Sedan utsätts fisken för någon av bedövningsmetoderna vi människor har i arsenalen, där de tre vanligaste är elchocker, koldioxid samt hårt slag i huvudet. Frågan som Albin Gräns försökt få svar på är när en fisk faktiskt tappar medvetandet och är bedövad inför slaktens nästa steg, som är strupskärning, avblodning och rensning. Personalen på fiskuppfödningarna brukar nöja sig när fiskarna slutat sprattla. – Jag har fått frågan flera gånger på olika

I media

Djurens Rätts riksordförande Camilla Bergvall debatterade i Altinget om att några av de vanligaste bedövningsmetoderna vid slakt i Sverige används trots kända djurskyddsbrister. Hon krävde att regeringen och Jordbruksverket agerar nu.

Här syns Kronfågels slakteri i Valla. Företagets försäljning minskade med sju procent i juni, men kvartalsrapporten visade ändå en vinst på 51 miljoner kronor (samma period förra året innebar 85 miljoner i vinst).

håll: om det ser bra ut, är det inte bra då? Men så enkelt är det inte och många tycker vi är lite jobbiga, säger Albin Gräns som är doktor i zoofysiologi vid SLU.

Tvärtemot vad många trott så visar hans forskning att hjärnaktiviteten kan pågå långt efter att fisken slutat röra sig. I värsta fall betyder det att fiskarna är paralyserade men fortfarande vid medvetande, vilket skulle betyda att otaliga fiskars död varken blir snabb eller smärtfri. – Fiskarna har alltid varit förbisedda i djurskyddsforskningen. För varje forskningsstudie som tittar på bedövningsmetoder, går det kanske 30 med köttkvalitet i fokus på varje studie om djurvälfärden. Dels på grund av skevt intresse, dels för att djurvälfärd är mycket svårare forskning.

DJURSKYDDSPROBLEMET ÄR ENORMT, men forskningsområdet är fortfarande radikalt underdimensionerat. Uppskattningsvis 2,5 biljoner (alltså ett 13-siffrigt antal) fiskar dödas varje år. Fiskarna i fiskuppfödning har lagstadgad rätt till bedövning, medan det är fritt fram att låta vildfångad fisk sakta kvävas ihjäl på däck eller rensas medan de fortfarande är vid fullt medvetande.

– Det finns så otroligt mycket att göra. Det finns så otroligt mycket vi inte vet. För kanske fem år sedan hade forskningsområdet lite nyhetens behag, men nu verkar finansiärer tänka ”men vi har ju redan finansierat forskning om slakt av fisk”. Och ja, vi har kunnat komma igång med vårt arbete, men arbetet som återstår räcker för att fylla flera forskares samlade livsverk, säger Albin Gräns.

Forskningsområdets pionjärer var aktiva så sent som mitten av 90-talet. Snart har 30 år passerat, men det går snabbt att räkna upp antalet aktiva forskningsgrupper i nischen. Albin Gräns nämner grupper med forskningskollegor i Tyskland, Skottland samt Nederländerna. Det är allt. Situationen vore annorlunda om fiskar levde mitt

”Jag har fått frågan flera gånger: om det ser bra ut, är det inte bra då? Men så enkelt är det inte."

Albin Gräns är doktor i zoofysiologi och forskar om fiskars välfärd. Han har påvisat djurskyddsproblem vid slakt, bland annat att fiskar kan vara vid medvetande även när de slutat röra sig.

bland oss, vore ludna och söta eller hade skrikit när de utsätts för smärta, resonerar Linda Björklund som är sakkunnig etolog på Djurens Rätt. – Något som också spelar in tror jag är den felaktiga uppfattningen om att fiskar skulle vara ett lägre stående djur. Att det finns en evolutionstrappa där vi är i toppen och fiskarna långt ner, vilket inte stämmer, olika arter är ju utvecklade och anpassade för att klara sig i den miljön de lever i. Det lever kvar att folk tror att fiskar inte har samma förmågor att känna och uppleva, såsom andra djur.

Trots det klena intresset från omgivningen finns ett akut djurskyddsproblem att lösa: koldioxidbedövningen av fiskar kritiseras hårt av Djurens Rätt och många experter. Bedövningen är otillåten i flera länder (däribland fiskgiganten Norge) eftersom metoden är för dålig. Vattnet bubblas med gasen tills det är mättat, därefter läggs fisken i och för en stund ser det ut som att vattnet kokar, berättar Albin Gräns. – Tyvärr är det inte ögonblicklig bedövning. Fiskarna visar tydligt att de inte gillar det. Beroende på vattentemperaturen tar det mellan fem och tio minuter tills de förlorat medvetandet och blivit mer eller mindre inaktiva. Om man inte väntar tillräckligt länge, eller gör fel, så är inte fisken bedövad när man går vidare.

Även för experter är det svårt att avgöra var gränsen för medvetande går, just därför använde Albin Gräns elektroder för att mäta hjärnaktiviteten. Även kontrollanten på fiskuppfödningen som gör sitt allra bästa utifrån givna instruktioner kan råka skicka fiskar vid fullt medvetande till slakt. – I den värsta av världar blir det dubbelt dåligt. Man har använt en bedövningsmetod som gör fisken superstressad, och sedan skärs halsen av ett obedövat djur, konstaterar Albin Gräns.

MÄNNISKOR SOM äter fisk har ingen konsumentmakt i frågan, märkningar som ASC, MSC och KRAV ställer inga ytterligare krav på bedövningsmetoder. Djurens Rätt vill nu se att politikerna kliver fram. – Djurens Rätt gör allt vi kan för att uppmärksamma den här frågan på olika vis: vi ökar medvetenheten hos allmänheten men också hos politiker och myndigheter. Kraven vi ställer och förslagen vi lägger fram handlar om att vi vill se ett slutdatum för koldioxidbedövningen av fiskar och mer resurser till forskning. Problemen har varit kända oerhört länge, ändå ser vi inga politiska beslut, säger Linda Björklund.

Snarare har regeringen satt plattan i mattan för att öka fiskuppfödningen i Sverige. Mellan åren 2020–2025 satsas 35 skattemiljoner på att förbättra förut-

Det finns konsensus om att koldioxidbedövningen har djurskyddsproblem, ändå används den på cirka hälften av Sveriges fiskuppfödningar. Djurens Rätt kräver ett slutdatum.

I media

I juli gjordes en kontroll på ett hönsslakteri i Västergötland och då upptäcktes att över 1 800 hönor – alltså ungefär 20 procent av slakteriets djur – hade allvarliga sår på sina kroppar. Anna Harenius på Djurens Rätt uttalade sig kritiskt i TV4.

BEDÖVANDE FAKTA

De här är de tre vanligaste sätten att bedöva fiskar inför slakt.

1. Koldioxid Ett vattenbad bubblas med koldioxid och fisken läggs i. Fiskarna visar tydligt att de upplever obehag och blir stressade av det gasfyllda vattnet, dessutom är lidandet utdraget – mellan fem och tio minuter är vanligt. Fiskar riskerar att bli paralyserade medan de fortfarande är vid medvetande. Metodens fördel är att den är enkel och billig. Djurens Rätt kräver ett slutdatum för koldioxidbedövning av fiskar. skeptisk mot den sistnämnda varianten, då risken är stor att fiskar får en ojämn och otillräcklig behandling.

3. Slag Fisken får ett slag som gör den medvetslös, det finns automatiska system samt mekaniska klubbor och bultpistoler. Fördelen är omedelbar bedövning vid korrekt användning. Nackdelen är att det inte går att effektivt hantera stora fiskar eller stora antal individer, och en felträff orsakar onödigt lidande.

De automatiska systemen är inte heller anpassade efter alla fiskindividers former och storlekar.

2. El Tre olika metoder finns: att fiskarna bedövas med ”torr el” när de läggs på ett rullband, att det finns ett segment med el i de pumpar som tar upp fiskarna ur vattnet, samt en tredje variant där fiskarna läggs i en slags stor vattentank där hela vattenmassan därefter görs strömförande, så att fiskarna behandlas i grupp. Forskaren Albin Gräns är mest

I siffror

Miljarder fiskar och över hundra miljoner landlevande djur slaktas varje år i Sverige helt utan eller med undermålig bedövning.

99

milj. Ungefär så många kycklingar dödas varje år i Sverige. I genomsnitt äter den svenska befolkningen 14,2 kycklingar per person varje år. Fiskar mäts i ton och kilon, inte som individer. Men 200 000 ton fiskar kan översättas till att miljarder fiskar dödas varje år i yrkesmässigt fiske i Sverige.

200

tusen

2,5

milj Så många grisar slaktas varje år i Sverige. Den skarpt kritiserade koldioxidbedövningen är standard på de stora slakterierna.

Det här gör Djurens Rätt

● Informerar allmänheten om hur djurens tillvaro egentligen ser ut. En av de största satsningarna är kycklingkampanjen 99 miljoner, på sajten 99miljoner.se kan vem som helst öppna dörrarna till de svenska kycklingfabrikerna. ● Påverkar företag att ta djurvänliga beslut. Under 2021 hade över 100 företag antagit en djurvälfärdspolicy efter kontakt med Djurens Rätt. Dessa handlar om att fasa ut burägg och anta de strikta kriterierna i European Chicken Commitment. ● För dialoger med politiker och myndigheter både på nationell nivå och EU-nivå. Dels för att informera om djurens situation, dels för att kräva politisk förändring. Djurens Rätt ingår också i flera myndigheters referensgrupper.

FOTO: SHUTTERSTOCK, MARK HARRIS/SLU, JO ANNE MCARTHUR/UNSPLASH För att minska lidandet i livsmedelsindustrin arbetar Djurens Rätt för att allt fler människor ska välja bort animaliska produkter från tallriken. sättningarna för fiskföretagen. I västkustkommunen Sotenäs vill norska investerare pytsa in mellan 17 och 20 miljarder för att bygga Europas största landbaserade fiskodling. Hur många djur det rör sig om framgår inte, istället uppges produktionen bli ”hundra tusen ton lax om året”. Djurens Rätt ser storsatsningarna på fiskindustrin som ytterligare en stark anledning för politikerna att besluta om en utfasning av koldioxidbedövningen. – En sådant beslut skulle skicka en tydlig signal till samhället, branschen och myndigheter. Tillsammans med ett slutdatum behövs också mer medel till forskning om bättre bedövningsmetoder. Det är helt grundläggande att ha slaktmetoder som funkar ur en djurskyddssynvinkel – och det har man inte i dag. Det är också viktigt för branschen att veta vilken bedövningsmetod de ska satsa på, det vore förödande för fiskföretagarna att investera i en metod som förbjuds om ett antal år, säger Linda Björklund.

SAMTIDIGT FINNS ANLEDNINGAR att vara hoppfull i just fiskfrågan. Albin Gräns säger att branschen är väl medveten om kritiken mot koldioxidbedövning. – Utbredningen och fördelningen av el och koldioxid har varit ungefär hälften-hälften, men flera av de stora aktörerna har gått över till elbedövning. Utvecklingen går mot el, jag känner att branschen inser och inväntar ett kommande förbud.

Tyvärr är ingen bedövningsmetod perfekt. Den andra vanliga bedövningsmetoden vid storskalig fiskodling, alltså elbedövningar, garanterar inte heller att fiskar dödas utan lidande. Albin Gräns igen: – Jag är mest skeptisk mot varianten med en stor strömförande tank. Det är långt mellan elektroderna och väldigt svårt att komma upp i så pass höga parametrar elektricitet för att bedöva fisken. Man kan aldrig säkert veta vilken exponering varje fisk får. Två fiskar som för stunden står åt olika håll får inte samma behandling. Det är otroligt svårkontrollerat.

För de allra flesta fiskar är det aldrig tal om bedövning, som nämnt är det bara fiskar i fiskuppfödning som måste bedövas inför slakt. Ett internationellt forskningsprojekt med start nu i höst kan bli ett steg

”Vissa fiskarter är så små att det nästan inte ser ut som djurhantering, snarare småsten eller riskorn.”

åt rätt håll. Målet är att hitta ett sätt att bedöva stora antal vildfångade småfiskar, och Albin Gräns är involverad i projektet. – Under de första försöken kommer vi titta på sill, och det ska mest handla om att se hur den verkliga situationen ser ut och vart de största förbättringsmöjligheterna finns. Det handlar om fångst av småfiskar som ska bli djurfoder och liknande, inte för humankonsumtion. Vissa fiskarter är så små att det nästan inte ser ut som djurhantering, snarare småsten eller riskorn. Det gör att någon sorts enskild behandling kommer vara omöjlig.

En yvig gissning från hans sida är att lösningen blir någon form av elbedövning kopplad till pumpen som slukar fiskarna ur vattnet, och därefter raka vägen till kylkammaren så fiskarna aldrig vaknar igen. Tyvärr är klivet långt från att hitta en bedövningsmetod som fungerar väl i labbet, till att investera, installera och införliva ett system som faktiskt fungerar på fiskebåtar eller i fiskuppfödningar. Trots den långa vägen känner Albin Gräns att höstens forskningsprojekt är en uppiggande knuff i en djurvänligare riktning. – För tio år sedan hade det här samarbetet inte hänt, men nu finns medvind i form av ökande intresse för fiskar och en förändrad inställning till dem. Det tycker jag speglas även här i Sverige. Att prata om fiskar som kännande varelser är inte lika kontroversiellt längre.

Etologen Linda Björklund på Djurens Rätt håller med. – Om man jämför med några år tillbaka så tas ju frågorna om fiskvälfärd på mycket större allvar, tycker jag. Frågor om fiskarnas välfärd involveras på ett mer naturligt sätt nu när man pratar om djurskydd och djurvälfärd. Det görs framsteg, även om det går sakta såsom det gör med de här frågorna, säger hon. FISKAR ÄR INTE det enda djurslaget som plågas av just koldioxid sista stunden i livet. Få människor är oberörda vid åsynen av panikslagna grisar som sänks ner i ett schakt med koldioxid, som orsakar kvävningskänslor och dödsångest. Experter är överens. Bedövningsmetoden har flera gånger fördömts av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, och fastslagit att metoden måste ersättas av djurskyddsskäl. Från 2015 finns en SLU-studie om koldioxidbedövning av grisar och professor emeritus Bo Algers, som var en av forskarna bakom studien, betonade att metoden är dålig och måste stoppas. Även statliga forskningsinstitutet RISE konstaterade ett stort behov av mer forskning om bedövning inför slakt av grisar. Lotta Berg förklarar varför den plågsamma

Bedövningen inför slakten är ett förhållandevis kort ögonblick i djurets liv, en transport till slakteriet får ta upp till åtta timmar, i vissa fall även tolv timmar. Djurens Rätt arbetar både för bättre bedövningsmetoder och minimal transportering.

koldioxidmetoden är branschstandard för grisar: – Koldioxid används konsekvent för att den har fördelar: djuren kan hanteras och bedövas i grupp. Att hantera djuren ett och ett, för elbedövning eller bultpistol, är ett stort stressmoment för djuren. Men det är klart obehagligt att andas in koldioxid och djuren försöker undvika koldioxiden och ta sig därifrån, säger hon.

Knäckfrågan är vilken metod som ska ersätta koldioxiden. Lotta Berg är en av författarna bakom rapporten Bedövningsmetoder för gris vid slakt som förra året sammanställde forskningsläget, detta på uppdrag av Jordbruksverket. Slutsatsen var rätt nedslående. Ingen potentiell bedövningsmetod är entydigt bäst. Lotta Berg forskar vidare kring en av dessa potentiella metoder, att bedöva grisarna med kvävefyllt skum. Forskning pågår för att undersöka om det går att godkänna kväveskummet både ur ett djurskyddsperspektiv och en livsmedelshygienisk aspekt. – Råvaran är inte dyr, kväve finns i luften

”När vi på Djurens Rätt lyfter slaktfrågorna blir många väldigt engagerade, det behöver våra politiker bli ännu mer medvetna om.”

och är lätt att extrahera. Problemet är mer att man måste bygga om systemen och man behöver utrustning för att fylla skummet med kväve. Det finns inte framtaget i kommersiell skala än. Koldioxid är lättare att hantera, häller du det i ett schakt stannar det där. Kväve är mer flyktigt och måste stängas in i ett lock av skum, säger Berg.

Kvävet tränger bort syret och grisen blir medvetslös av syrebrist. Det är för tidigt att säga om kvävgasskummet kan totalt sett vara en bättre metod. – Min erfarenhet är att branschen är intresserad. De är väl medvetna om att koldioxid har en del djurskyddsbekymmer kopplat till sig, hittar de en metod som är entydigt mycket bättre skulle de givetvis inte förkasta den. I grunden vill vi åt samma håll, vi vill ha en så djurvänlig hantering som möjligt, både för djuren, köttkvaliteten och konsumenterna. Stressade djur blir inte bra kött. Sen har vi olika synpunkter på vad som är det viktigaste, säger Lotta Berg.

DJURENS RÄTT KRÄVER ett slutdatum för koldioxidbedövningen av grisar, den 23 april mottog dåvarande landsbygdsministern Jennie Nilsson (S) ett upprop från Djurens Rätt med 13 000 namn som också vill se ett slut på koldioxidbedövningen. – Vi har inte fått någon

respons på den namninsamlingen, det tycker jag säger en del om det svala politiska intresset. Och det här var före regeringskrisen, säger Linda Björklund.

När Jennie Nilsson fick en skriftlig, kritisk fråga om grisbedövningen från partikollegan Elin Lundgren, så svarade Nilsson såhär: ”Det har redan genomförts studier för att hitta en djurskyddsmässigt bättre gasblandning men det återstår en del forsknings- och utvecklingsarbete. Frågan är mycket viktig och jag kommer fortsätta att följa den noga. Utifrån rådande lagstiftning på området har jag förtroende för att branschen och myndigheterna upprätthåller en god djurvälfärd.”

Det går att skönja att djurrättsförespråkare, forskare, bransch och politiker är rätt överens om riktningen. Trots det går utvecklingen långsamt. I våras firade Djurens Rätt en liten seger i det så kallade regleringsbrevet, där regeringen styr vad myndigheter ska fokusera på. Jordbruksverket ska ”följa utvecklingen vad gäller forskning om och analysera möjligheten till användning av alternativa metoder till koldioxid- och elbedövning vid slakt”. En annan ljuspunkt är att det också verkar bli aktuellt på EU-nivå att öronmärka två miljoner euro till forskning om alternativa bedövningsmetoder vid grisslakt. – Frågan uppmärksammas allt mer i medier, jag tror att allt fler vet om det här stora djurskyddsproblemet, vilket är bra. När vi på Djurens Rätt lyfter slaktfrågorna blir många väldigt engagerade, det behöver våra politiker bli ännu mer medvetna om. Politiska beslut behövs för att det ska börja hända saker i praktiken, som slutdatum och satsningar på forskningen. Utan tydliga beslut så kommer koldioxidbedövningen fortsätta i många år till, säger Linda Björklund.

EU-SATSNINGEN ÄR I linje med lösningen som Lotta Berg tror på, nämligen samarbete över landsgränserna. Nederländerna, Storbritannien och Spanien är tre av de stora inom slaktforskning och forskarna i nischen håller kontakt för att inte ödsla resurser på att forska om samma sak utan att samordna sig. – Det här är inte en fråga om ett enskilt slakteri eller ett enskilt land. Det är ett internationellt problem och behöver lösas internationellt. Sverige är ett litet slakteriland jämfört med många andra länder på kontinenten. Europa leder forskningen tack vare djurskyddsengagerade konsumenter, säger hon.

Lotta Berg tycker att det märks att forskning om slakt och djurskydd upplevs som viktig av omvärlden, det har exempelvis gått smidigt att få finansiering av hennes forskning. När det gäller framtidens förbättringar av djurskyddet på slakterier har hon två tydliga förhoppningar. Den ena är noggrann forskning och genomtänkta satsningar, så att koldioxidbedövningen av grisar får en efterträdare som inte bjuder på obehagliga överraskningar för djur, natur eller människor. Hennes andra förhoppning är att alla som engagerar sig i frågan inte drabbas av tunnelseende. – Det är jätteviktigt att djuren utsätts för så lite obehag som möjligt vid bedövningen. Men det finns många andra minst lika viktiga delar, som transport och hantering av djuren fram till bedövningen. Man måste se hela bilden, inte bara bedövningsögonblicket, när man diskuterar fördelar med olika bedövningsmetoder. Kan

4

x

SAKER DU KAN GÖRA

1. Välj bort djuren från tallriken och uppmuntra gärna din omgivning att göra likadant. Välj Vegos hemsida och sociala medier är fulla av vegonyheter, recept, råd och roliga utmaningar. Är du eller någon du känner en bra kandidat för utmaningarna Kycklingfri fredag, Köttfri måndag eller kommande Veganuari, direkt efter årsskiftet? Recept och vägledning ingår.

2. På djurensratt.se/ blixtaktivist kan du göra små ansträngningar som ändå gör stor skillnad för djuren. Det är en mejllista där du varje vecka får tips på enkla insatser för djuren du kan göra direkt från din mobil eller dator. Det kan handla om att skriva under namninsamlingar, att lämna en kommentar i sociala medier eller mejla makthavare eller företag.

3. Visa att du bryr dig om djuren. Dela information om djurens situation i sociala medier. Kontakta folkvalda och berätta vilken djurfråga du tycker borde vara högre på den politiska agendan. Hör av dig till företag och kräv att de tar djurvänligare beslut.

4. Stötta Djurens Rätts arbete för att göra skillnad för djuren. Var medlem, värva andra medlemmar, gör en insats som volontär, starta en fysisk eller digital insamling och tänk gärna på djuren när du testamenterar. Utan medlemmar och gåvor, inget Djurens Rätt.

Koldioxidbedövningen ger grisarna panik, smärta och kvävningskänslor.

3

x

WEBBINARIUM

Du som vill fördjupa dig i slaktfrågorna har en skattkista i form av Djurens Rätts webbinarium som kan ses gratis på Djurens Rätts Youtube-kanal. Här är två digitala seminarier du kan se redan i dag, och tips på ett kommande webbinarium framåt december.

1. Djurskydd för fiskar vid slakt. Lyssna på forskaren Albin Gräns, etikdocenten Helena Röcklinsberg, etologen Linda Björklund, representanter från fiskbranschen samt norska experter.

2. Om grisslakt och djurskydd. Lyssna på veterinären Lina Gustafsson som jobbat på ett grisslakteri, etologen Linda Björklund och riksdagspolitikerna Magnus Manhammar (S) och Elisabeth Falkhaven (MP).

3. Slakt – hur går det till och vad behöver ske? Djurens Rätt planerar ett webbinarium med det preliminära datumet den 8 december. På Djurens Rätts hemsida kan du hålla utkik efter information och anmäla dig. Även privatpersoner är välkomna.

Hälften av alla kycklingar i Sverige utsätts för plågsam elbadsbedövning vid slakt. Men många hinner dö innan dess: varje år dör cirka 200 000 kycklingar i samband med transporten till slakteriet. De är då fem veckor gamla.

man möjliggöra grupphantering och lugn drivning? Jag tycker givetvis att bedövning i sig är avgörande för djurskyddet, men det är inte bara den man ska fokusera på.

Anna Harenius på Djurens Rätt håller med och exemplifierar med kycklingar. – Det är ungefär 30 000 individer per lastning när det gäller transport av kycklingar. Det går inte att ta en individ på ett fint sätt, och lägga den i en fin transportlåda, så som man gör med familjedjur. De sopas ihop på rullband eller plockas i benen och hålls i knippen. Då blir det självklart skador. Sedan transporteras de med skador i upp till åtta timmar, utan vatten och mat, ibland i köld och ibland i hetta, innan de är framme på slakteriet och stressas igen. Det är ett väldigt utdraget lidande. DET KAN VERKA futtigt att bråka om de sista minuterna i djurens liv. Det finns ju desto mer utdragna problem under djurens tillvaro i djurfabriken eller vid slakttransporten. Linda Björklund förstår invändningarna och utvecklar varför satsningar på bedövningsfrågorna behövs. – För varje enskilt djur gör det oerhörd skillnad i upplevt lidande den sista stunden i livet. Det är inga små djurskyddsproblem vi talar om, det är ett stort lidande med stark stress, ångest och rädsla. De allra flesta har nog en förväntan och önskan att om och när djur slaktas, så ska det gå snabbt och smärtfritt. När det nu inte är så, så är det vårt jobb att berätta det och göra allt vi kan för att det ska förändras, säger Linda Björklund och fortsätter: – De här förändringarna som vi verkar för skulle göra stor skillnad för väldigt många individer, därför prioriterar vi de här frågorna. Och det ena utesluter inte det andra. För Djurens Rätt är ju arbetet med förbättringar för djuren i samband med uppfödning, transporter och hantering i samband med slakten oerhört viktigt.

Satsningen har gett resultat. Tydligaste exemplet är det stora klimatpaketet i EU, där påtryckningar lett till att den gemensamma djurskyddslagstiftningen ska få ett lyft, här kan mycket hända i slaktfrågan. I dagsläget vet vi exempelvis att djuren i livsmedelsindustrin med största sannolikhet kommer slippa att sitta i bur (mer om det på sidorna 10–11). Vi vet också att djurtransporterna kommer att granskas, vilket påverkar 1,4 miljarder djur. Även fiskarna i fiskuppfödningarna inom hela EU kan få lagstadgad rätt till bedövning.

SAMMANTAGET HAR DET här inte varit särskilt glädjande läsning för djurvännen. Det är inte heller glädjande arbete för Djurens Rätt, men någon måste göra det. – Vi har en lagstiftning som säger att djur ska skonas från lidande vid slakt. Ändå tillåts de här bedövningsmetoderna, där det är helt säkerställt vetenskapligt att de är riktigt dåliga ur ett djurskyddsperspektiv, säger Linda Björklund.

Etologkollegan Anna Harenius fyller i: – Jag känner ångest inför den här frågan. Den är inte kul att jobba med, det är så stora problem som är så svåra att lösa. Med andra djurfrågor kan man se en liten ljusning, medan här blir det alltid så att djuren dör i slutänden. Den ständiga frågan blir istället ”hur ska de dö lite mindre smärtsamt?”.

Men det måste göras. Djurrättsförespråkaren som har fötterna på jorden förstår att världen inte kommer sluta äta kött, mjölk och ägg imorgon. Anna Harenius konstaterar att målet nu är att minska lidandet för så många djur som möjligt. – Därför behöver vi lagstiftning som skyddar djuren så bra det bara går och försvårar förutsättningarna att ha djurfabriker i framtiden. Vi påverkar företag att styra åt ett djurvänligare håll. Samtidigt jobbar vi för att fler ska minska animaliekonsumtionen och välja vego. Allt hänger ihop för en djurvänligare framtid. ●

Mer läsning

Tidningen Djurens Rätt har tidigare dykt ner i djurskyddsproblemen för fiskar, kycklingar och grisar. Läs mer om fiskarna i nummer 3/2019, kycklingarna i nummer 1/2020 samt grisarna i nummer 4/2020. Alla nummer finns digitalt på issuu.com/ djurensratt