Intervju - Rachel Bråthén

Världens yogapersonlighet nummer ett RACHEL BRÅTHÉN

om att ha två miljoner par ögon på sig, att mitt i natten kräla i karibiska diken i jakt på övergivna valpar, den adopterade fyrbenta familjen och hur man egentligen räcker till som människa och djurvän.

av Maja-Stina Skarstedt

”HAT är inte min business”

Dottern Lea Luna, Rachel, Laika och Ringo.

Mötet Rachel Bråthén är uppvuxen i större städer – både i Uppsala och i Stockholm – medan hela hennes släkt bodde på landet. – Vi älskade att åka till dem, men jag var barnet i familjen som inte fick rida eller mata fåren eller leka med hunden. Jag var så sjuk av allergin, så för mig blev det bara guldfiskar som barn, berättar hon.

K

ANSKE BLEV HENNES intresse för djur så stort eftersom de var så oåtkomliga. Rachel tog ändå varje chans att vara dem nära. – Jag räddade sniglar från vägen, spindlar ut ur huset och myggor fick man inte döda för mig. Runt omkring tyckte de nog att jag var lite töntig, men så där har jag alltid hållit på.

Senare blev hon intresserad av vegansk kost – mest av hälsoskäl från början. Vegan blev hon samtidigt som hon la om väldigt mycket i sitt liv, inte bara kosten. Men i takt med mer vegomat på tallriken försvann också hennes allergier och nu kvarstår bara en känslighet för katt och häst. – Jag tror absolut att livsstil har mycket med allergier att göra, om kroppen är stressad eller inflammerad. Jag mår så mycket bättre nu.

Rachels miljöintresse har kommit ju mer hon lärt sig med tiden. – Då är det svårt att inte få panik. Från början blev jag vegan för hälsans skull, men nu har det blivit en etisk fråga. Jag vill inte att några djur tar skada på grund av min livsstil. Och varför ska jag äta djur om det finns minst lika goda alternativ? I DET KARIBISKA hemmet på Aruba lever Rachel med fyraåriga dottern Lea Luna, maken Dennis och tre hundar.

När familjehunden Sgt Pepper dog plötsligt år 2015 startade Rachel och maken en omplaceringsorganisation, Sgt Peppers Friends där de nu räddat över 2 000 hundar och katter med hjälp av en stor grupp volontärer. För tillfället finns det 130 djur som behöver nya hem och det har blivit svårare att få djuren till nya hem under pandemin. – I Karibien är det inte lika vanligt att folk kastrerar sina djur, så väldigt många djur är hemlösa.

Rachel minns tillbaka till den första tiden när organisationen byggdes upp och hon själv låg i diken klockan två på natten för att rädda hundvalpar. Ett tag bodde 15–20 hundar hemma i huset och Rachel matade en del valpar med flaska. – Min man fick till slut införa en regel – om jag tar hem ett djur måste vi ha hittat ett nytt hem inom två veckor, annars skulle vi bli den galna djurfamiljen. Det var bra för mig. Att också fokusera min tid där jag kan göra bäst nytta – det var inte i diken klockan två på natten, utan genom att samla in pengar och marknadsföra organisationen, säger Rachel.

Den där avvägningen är svår. Att vara djupt engagerad i en fråga som djurens rättigheter och vill göra allt som står i din makt samtidigt som du måste ha balans för att inte gå under själv – vilket Rachel själv kämpat med under åren. – Ja, verkligen. Både för egen del, men också för våra volontärer. Vi kan inte säga ja till vem som helst, för ibland har vi behövt ta hand om volontärerna istället för djuren. Många vill ge allt, men det går inte om du är ogrundad och inte i balans. Jag gör bäst skillnad för världen när jag själv mår bra. Och när jag själv tog klivet till vad jag verkligen borde fokusera på så blev det mycket bättre för organisationen. RACHEL TYCKER ATT det är viktigt att ställa sig själv frågan ”varför är det här så viktigt för mig?” när man ska gå in i någon fråga, såsom djurrätt. – Klart vi älskar djuren, men det är också betydande att gå tillbaka och se på ens egen resa, varför frågan är så viktig för en och också bygga upp sig själv, så att man inte tröttar ut sig.

Ringo är själv en influerare: @ringothegringo har sisådär 68 000 följare på Instagram.

Kramkalas! Rachel träffade Dennis dag två på Aruba, när hon klev i hans surfbutik.

Adoptivgeten Penny. Ser du den musikaliska röda tråden bland flera av djurens namn?

Rachel håller med om att det är jättesvårt att kunna balansera stark empati och att ta hand om sig själv. Och en jätteviktig sak att prata öppet om: – Efter att ha drivit en sådan här organisation i sex år ser jag hur viktigt det är. Man måste jobba med sig själv och inte bara med orättvisan, det går inte. Många aktiva har också själva varit utsatta för

”Min man fick till slut införa en regel – om jag tar hem ett djur måste vi ha hittat ett nytt hem inom två veckor”

Tonårstiden i Sverige var strulig. Rachel gav sig ut på en resa till Costa Rica och blev kvar i tre år, där hittade hon kärleken till yoga och började adoptera hemlösa hundar.

”Som att man är lite ’udda’ om man bryr sig så mycket om djur. Ibland har vi blivit uppfattade som att vi är lite tokiga.”

liknande orättvisa och brinner starkt för de röstlösa.

Rachel tycker också att man bör se bakåt titt som tätt, på hur det såg ut när man startade och se vilka förändringar som faktiskt har skett.

Vad tycker du annars om djurvänner som engagerar sig, såsom i Djurens Rätt? – Gud, det är livsviktigt. Det är det viktigaste vi kan göra. Och det är viktigt att man påminner sig själv om att man gör skillnad – att Djurens Rätt gör skillnad, att vår organisation på Aruba gör skillnad.

Hon tycker också att det har funnits en orättvis bild och känsla kring om vad en djurrättsaktivist är. – Som att man är lite ”udda” om man bryr sig så mycket om djur. Ibland har vi blivit uppfattade som att vi är lite tokiga. Men jag tror mycket beror på att folk som inte engagerar sig inte riktigt vill ta in att djur har känslor och att de människorna behöver övertyga sig själv att andra är galna, ”annars är det jag som gör fel som köper päls och kött”. Men jag hoppas och tror att det håller på att ändras. Många är veganer av etiska skäl idag. RACHEL HAR ÖVER två miljoner (!) följare på Instagram. Men att ha så många som kikar in i hennes liv är inget som hon egentligen tänker så mycket på. – Jag har haft det så otroligt länge nu. Och jag är mest väldigt tacksam att ha mina kanaler som öppnar upp så många möjligheter. En chans för mig att ställa frågor, lyfta fram saker och att folk lyssnar. Det ligger ju en makt i det.

Men hon lyfter också fram att det

YOGA GIRL

Namn: Rachel Bråthén Ålder: 32 år Bor: På karibiska paradisön Aruba och under sommaren 2021 i ett skogstorp utanför Stockholm. Familj: Maken Dennis och fyraåriga dottern Lea Luna. Hundarna Ringo, Quila och Laika. Gör: Yogalärare och författare. Inspirerar via www.yogagirl.com och som @yoga_girl på Instagram med två miljoner följare. Skrivit boken Yoga Girl (2014) som blev en New York Times-bästsäljare samt biografin To love and let go (2019). Aktuell med: ”Diska och dricka gott kaffe, haha. Så ser livet ut här i Sverige nu. I juli kommer också en pocketversion av min senaste bok och på yogagirl.com finns många nya yoga- och meditationsvideor.” Intressen: ”Laga mat, jag älskar att odla saker, har ingen trädgård nu längre, men det är det bästa jag vet. Och att vandra i naturen.” Yogatid per dag: ”Ungefär en halvtimme nu när jag är ensam i Sverige med min dotter. Men om jag har tid blir det en timma.”

6 X SNABBA MED RACHEL BRÅTHEN

1

… fascinerande djur: – Jag är jättefascinerad av ormar och har alltid varit det. Jag har aldrig haft någon, men de har ändå varit väldigt närvarande i hela mitt liv. Alltid. Ormar kan visa sig om jag är på rätt väg, som tecken i böcker och i naturen.

2

… djurdrömdejten: – Mitt mål är att åka till Australien, till ett center för kängurubebisar och kramas med dem.

5

… första familjedjuret: – Fisken Skruven som var lite skum, hen skruvade liksom omkring. Jag hade också två guldfiskar, Nalle Puh och Nasse och när var jag åtta–nio år hade jag sköldpaddorna Dino och Daisy.

3

… bästa vegomaten: – Omöjligt att välja en, men något som jag alltid kan göra är en riktigt god curry eller en dhal. Vi har alltid linser hemma.

4

… läskigaste djuret: – Jag har haft stunder när jag varit rädd för hajar när jag surfar. Då kan jag känna mig sårbar och jag har stor respekt för havet överlag, och är inte en havsmänniska, även om jag alltid dykt och surfat. Men vi är medvetna om att inte prata med vår dotter om att djur är farliga eller att hon ska akta sig för något. Ser vi en groda säger vi till henne att inte ta i den och att bin är jättetrygga om vi låter dem vara.

6

… djurindivid som har betytt lite extra: – Svårt att välja en. Men jaaa … Sgt Pepper, vår första hund som vi hade tillsammans, var väldigt, väldigt speciell i hur han var. Alla djur är såklart speciella, men vi hade ett intimt band. Han förändrade så mycket och dog väldigt plötsligt. Dessutom inspirerade han oss till hela organisationen, som nu räddat så många djur. Det känns speciellt. Han har verkligen gjort skillnad.

Troligtvis framåt hösten återvänder Rachel till paradisön Aruba, men frestas av tanken på en svensk gårdsidyll full av olika djur som får leva i en utopisk tillvaro.

kan vara väldigt tröttsamt att ha ögonen på sig – att vara i kontakt med så många människor som hon egentligen inte känner. Och att också få hat från människor som inte känner henne. – Är jag på en bra plats och i balans så påverkar det mig inte, jag känner att det här har inget med mig att göra. Då är det lätt att rycka på axlarna. Om jag är på en sämre plats, kanske stressad, ledsen och inte grundad, då kan en elak kommentar röra om. Men det är en viktig insikt – att hat inte är min business.

JUST NU KÄNNER Rachel att hon är på en bra plats – i Sverige! – Det är jättekul att vara här! Det är första gången på elva år som jag bara är här och inte har miljoner grejer att göra. Jag ska inte vara med på teve eller lansera någon bok – inget mer syfte än att bo i ett torp på landet ute i skogen, dricka kaffe och bada i kallt vatten. Semester fast ändå inte. Det är så vackert!

”Om jag är på en sämre plats, kanske stressad, ledsen och inte grundad, då kan en elak kommentar röra om.”

Hon kom i maj och stannar troligtvis till augusti. Senast hon var här var 2019 i två dagar för ett bröllop. – Nu hoppas jag att det fortsätter att vara soligt. Att få fortsätta vara i naturen och ta det lugnt. Ja, ha det precis så som det är just nu – bara njuta av Sverige.

Av familjens tre hundar och två getter är italienska vinthunden Ringo liten nog för att ha fått följa med till Sverige. – Kärleken till djuren är alltid konstant. Nu när vi bor här i Sverige på landet och ser alla vackra gårdar känner jag hur mysigt det vore att ha en egen gård med djur, bara för att ta hand om dem. Inte ha kor för mjölkens skull utan bara för att få ge dem ett fint liv. ●