Möllekuriren 2013 nummer 2

MÖLLE KURIREN BYFÖRENINGENS TIDSKRIFT • NUMMER 2 • 2013

Att bli Möllefiskare En unik flora och fauna Ambassadörer för lättläst

Möllekuriren 2 • 2013

1

INNEHÅLL

I det här numret Kvinnornas by │ 7 Hans Peterson skriver om kvinnornas vardag när deras män var till sjöss.

Ambassadörer för lättläst │ 26 Ingrid Sundlöf Eriksson möter tre generationer Peterson – som arbetar mot samma mål.

Tvillingarna i Gylleröd tar steget ut i vuxenlivet │ 8 Calle och Ebba Stedt har bott i Mölle sedan de var två år.

Färre invånare – flera pensionärer │ 30 Står Mölle inför en kris i befolkningsfrågan? Bodil Bennheden Veige går igenom statistiken.

Hamnen kunde ha blivit en krigszon │ 12 Lars Dahlbom knyter ihop Karl XII:s skansar med 1940-talets skyddsvärn.

Fem bra böcker – läs dem i sommar │ 32 Lena Strandmark tipsar om böcker från den senaste bokcirkeln.

Bergsbrant med speciell fauna och flora │ 14 En naturintresserad biolog kan inte undgå att besöka Kullaberg, menar Lars J. Jonsson.

Kullaberg 50 år senare │ 34 Sommarens och höstens Pyk-utstälning finns att se på naturum.

Stilla liv på Mölles 4-stjärniga camping │ 36 Campingplatsen i Mölle Hässle ingår numera i en landsomfattande kedja.

Roar på Mölledagen │ 16 Finn Roar är musikern som har varit både skolledare och kompositör. Nu arbetar han på en ny musikal.

Hur kommer det sig att Lars Norrman förknippas med Mölle? │ 40 Gunilla Larsson går på jakt efter en folkkär målare.

Cellon förändrade allt │ 18 Möt Hillevi Rasmusson Klingberg, nyss fyllda 17 år och musikstipendiat.

Missa inte Lördagen den 6 juli Första torgdagen för säsongen.

Sedan följer tre till Söndagen den 14 juli Byföreningens traditionella sommarmöte på Grand Hôtel Lördagen den 27 juli Mölledagen med artister, hattparad, ridning, byvandring, festtält med mera Torsdagen den 5 september En ny bokcirkel startar på Mölle bibliotek Måndagen den 9 september Höstens första vinprovning

Senaste nytt i Mölle │ 4 En ny tävling │ 38 Föreningssidan │ 43

Historien kom till mig │ 20 Mord i Mölle. Så heter boken som Åke Högman debuterar med.

26

Att bli Möllefiskare │ 22 Med egen båt och fiskenät har Anders Kjellner förverkligat en barndomsdröm.

20 8

14

Framsidan Anders Kjellner på väg mot hamnen. Foto Christer Wallentin

40

VÄLKOMMEN

Ett bra ställe att växa upp på Det förra numret var det första med en lite annan layout. Vi har hört positiva omdömen om det nya utseendet, vilket glädjer oss i redaktionen.

Har ni märkt att tidningen inte är riktigt i samma format som tidigare?

Den har faktiskt blivit sjutton millimeter mindre på höjden, medan bredden är densamma. På det sättet ville vi komma ifrån A4-känslan.

• Ni har nu i er hand sommarnumret av Möllekuriren. Tack vare en god tillströmning av annonser kunde vi göra ett innehållsrikt nummer på hela 44 sidor.

I två artiklar kan ni läsa om några Mölleungdomar. Calle och Ebba Stedt har just gått ut gymnasiet, och Hillevi Rasmusson Klingberg är en lovande cellist. Deras uppfattning om Mölle är samstämmig: Det har varit ett bra

Lars J. Jonsson, biolog från högskolan i Kristianstad, skriver om det unika mikroklimatet på sträckan mellan Solviken och Ransvik. Där finns det flera mycket sällsynta arter, både inom växt- och djurriket. Vad säger ni till exempel om en släkting till fågelspindlarna eller om en hasselsnoksspindel?

Vårt sommarnummer innehåller tips på böcker för hängmattan. Lena Strandmark, välkänd från bokcirklelnarna, presenterar fem bra böcker som finns att låna i biblioteket i stationshuset. Åke Högman debuterar som deckarförfattare och låter Mölle vara skådeplatsen för mord, ja flera stycken. I en intervju får ni möta honom.

Konsten får sitt med en artikel om Lars Norrman – som har ett förflutet i Mölle, något som många kanske inte kände till.

Och det finns mycket, mycket mer att läsa i det här numret.

• Befolkningspyramiden för Mölle ger anledning att fundera över byns utveckling framöver. Vad tycker ni? Hör av er med era synpunkter, så följer vi upp med en ny artikel i nästa nummer.

Här finns också information om mycket av det som händer i och omkring Mölle under sommaren.

Vi puffar för Byföreningens många arrangemang, men vi tipsar också om det som är på gång i andra föreningar.

Så fram med almanackan och skriv in det som ni vill vara med om.

Birgitta Hansson Ansvarig utgivare och redaktör

ställe att växa upp på.

Möllekuriren 2 • 2013 Möllekuriren utkommer med fyra nummer per år

Mölle Byförening Postadress Mölle Hamnallé 2, 263 77 Mölle

Ansvarig utgivare och redaktör Birgitta Hansson

Telefon 070-834 75 29

E-post mollekuriren@gmail.com

Hemsida www.molle.se

Layout och redigering

E-post mollebyforening@gmail.com

Lilla förlaget│Christer Wallentin Tryckning Exakta, Malmö 2013 Presslagt den 4 juni 2013 Nästa nummer kommer ut den 20 september • Vi välkomnar manus och annonser; senast den 1 september Medlemsavgiften är 200 kronor, vilket inkluderar Möllekuriren, utdelad i Mölle. Betala till Bankgiro 5617-3883.

Möllekuriren 2 • 2013

Medverkande i numret Monica Bengtson Bodil Bennheden Veige Bertil Berg Ingvar Blomqvist Christina Carlsson Lars Dahlbom Karin Eriksson Birgitta Hansson Lars J. Jonsson Åke Järnblad • annonser Anders Kjellner

Gunilla Larsson Chatarina Lindgren Bengt Nilsson • korrektur Hans Peterson Lena Strandmark Ingrid Sundlöf Eriksson Lena Svensson • annonser Christer Wallentin Annonsörer i numret Baroli, restaurang, pizza & pub Behrens Bengtssons Optik Bryggan City Gross Colorama Eriks fönsterputs 4 små RUM Grand Hôtel Guldshop Höganäs Bokhandel Höganäs Golv & Kakel Höganäs Specialsnickeri

Höganäs Tandläkargrupp ICA Nära Skeppet Jonstorps Redovisningsbyrå Kerstin Tillberg Kitchen House Kullabygdens Byggnadsvård Kullagårdens Wärdshus Kullapraktiken Lilla Förlaget Länsbergs Mat & Vänner Mine Blomster Mölle Fiskrökeri Mölle Målarna Mölle Sjöbod Nordstrand • Tandläkare Nyhamn Data Orrefors Kosta Boda Factory Outlet Sjöbutiken Sportfiskebutiken Svensk Fastighetsförmedling Tapet & Färglagret Total El & IT

3

SENASTE NYTT I MÖLLE

Midsommarfirande Torsdagen den 20 juni klockan 18 klär vi majstången på lekplatsen.

Dagen därpå reses majstången klockan 14, och firandet börjar med dans, musik och lekar. Det blir också kaffe, saft och bullar samt lottförsäljning.

Mölledagen 27 juli Byförening planerar för fullt för årets roligaste lördag.

Vi behåller inriktningen från förra året. Nyckelorden är hamnplanen, bynära, lokala förmågor, familjekänsla, umgås och snacka, bred underhållning, så gratis som möjligt, barnaktivt. Vi hoppas kunna erbjuda: • Torghandel med lockande utbud, kvalitet och köpglädje •­ Aktiviteter – kreativa, lekfulla uppdrag, sagoläsning, ridning för barn • Byvandring, ölprovning, sillkunskap, testa boule, testa kajak, författarmöte, hattparad – något för alla • Artister, lokala och internationella, på väg upp-löften och proffs – i olika genrer • Mat och dryck i festtält • Ordinarie verksamheter: restauranger och butiker runt hamnen, rustade för en riktig festdag Boka dagen och håll dig uppdaterad om programmet på www.molle.se.

Om du vill engagera dig eller bidra på något sätt, kontakta Ingemar Löfgren 070-383 38 61 eller Åke Järnblad 070-811 42 53.

BLI MEDLEM

Årsavgiften är 200 kronor,

vilket inkluderar Möllekuriren utdelad i

Hamnavtal bäddar för förbättringar

Utsmyckning av hamnen

Mölle Hamnförening har efter många diskussioner och förhandlingar träffat ett 3-årigt förvaltningsavtal med Höganäs kommun. Det innebär att vi kan teckna liknande avtal med våra arrendatorer och hyresgäster.

Då avtalet löper ut 2016 är tanken att den pågående planprocessen ska ha mynnat ut i en genomförandeplan som innebär långsiktiga lösningar för verksamheterna. Planen ska ta hänsyn till naturvärdena och den småskaliga karaktären i hamnen och bevara den kulturmiljö som Mölle hamn erbjuder.

Föreningen har också ingått ett avtal för 2013 om hamnskötsel med Feskeboa.

Företaget ska bland annat hantera gästbåtsavgifter, flaggning, skötsel av grönytor och städning av toaletter.

Lördagen den 11 maj var det arbetsdag i hamnen. Cirka 25 medlemmar slöt upp och gjorde en jätteinsats. Sprickor i kajerna blev igjutna. De så kallade pirnockarna målades, liksom fyrarna samt Ruffen och några bänkar.

Med nyplanterade blommor i våra krukor har vi nu en ren och fräsch hamn.

Jag ser fram emot en fin båtsäsong och hoppas att vi får ta emot många båtar och matgäster.

Tyvärr måste jag också nämna den återkommande skadegörelse och de stölder som sker på våra dygnet-runt-öppna toaletter. Att toalettpapper är en så stöldbegärlig vara var en överraskning. Föreningen har i några fall anmält stölderna till Polisen.

Byföreningen har som bekant fått en donation på 400 000 kronor. Pengarna kommer från Gunnar och Sonja Brandt-Tenglos fond, men vilka är donatorerna och hur är deras koppling till Mölle?

Bertil Berg Hamnstyrelsens ordförande

Torgdagar Lördagarna i juli är torgdagar på hamnplanen, alltså den 6, 13, 20 och 27 juli.

Stånden öppnar klockan 10.

Sonja Brandt, 1928–2010, föddes i Mölle; hennes föräldrar var Oskar och Regina Brandt. Familjen bodde på Södra Brunnsvägen 6. Sonjas farfar hette Nils Fredrik Brandt och kom från Bågarpsvägen 8 i Mölle. Hennes farmor var Emelie Bengtsson, född Svensdotter, och hon hörde hemma på Strandgården i Mölle.

Sonja gifte sig 1966 med Gunnar Tenglo som var född i Vänersborg.

Gunnar kom till Ängelholm 1950 och arbetade som tekniker och senare 1:e flygtekniker vid F 10. Han dog 1999.

Sonjas yrke var småskollärare, som det hette på den tiden. Hon arbetade i många år i Ängelholms kommun. Hon värnade om sin hembygd och har skrivit en bok om sin släkt. Den heter Bröderna Bengtsson från Lerhamn – en släkthistoria från Kullabygden och gavs ut 2006.

Sonja var en mycket bra amatörmålare. Hon hämtade gärna sina motiv från Kullen och naturen däromkring.Hon hade en stark känsla för att Mölle skulle behålla sin genuina karaktär.

I stadgarna för fonden står det att pengarna ska användas till att »införskaffa och uppresa ett minnesmärke över dem som levat i Mölle och haft sin utkomst av havet, alternativt till minnet av bortgångna sjömän«. Minnesmärket ska utföras i granit eller brons och placeras på en lämplig plats vid hamnen.

I förra numret av Möllekuriren fanns ett upprop att ge förslag på hur utsmyckningen ska se ut. Tre nya förslag kom in, och nu ska Byföreningen tillsammans med Hamnföreningen ta ställning till dessa.

Katja Löfkvist

Mölle. För övrig distribution tillkommer inom Sverige 100 kronor per år; för utlandet 200 kronor per år. Bankgiro 5617-3883.

4

Byföreningens styrelse svarar för innehållet på sidan 4–6 där inget annat anges.

Möllekuriren 2 • 2013

SENASTE NYTT I MÖLLE Foto Christer Wallentin

Birgitta Hansson Redaktör och ansvarig utgivare för Möllekuriren, Sverigepresident i Soroptimisterna – ett nätverk för yrkeskvinnor över hela världen.

Roliga jobb båda två. Delar min tid mellan Mölle och Stockholm tills vidare.

Ny bystyrelse »Skriv tre rader om dig själv« bad Birgitta sina styrelsekamrater. Så här svarade de, från vänster: Gunilla Larsson Passionerad, men numera pensionerad lärare. Jag har mina rötter i Mölle och Nyhamnsläge på min fars sida. Jag har tillbringat alla mina somrar i Mölle och är numera boende i Vita byn.

Karin Eriksson Agronom och mjölkbonde i 40 år, avelsrådgivare med eget företag som säljer kvigor och mjölkkor inom Sverige och på export. Gift med Per sedan 47 år och har tre döttrar.

Har den stora förmånen att bo i Mölle sedan sju år.

Christina Ståhl Hallengren Lundabo som blev Möllebo på heltid 2010 efter sex års betänketid. Reumatolog i Helsingborg till vardags med avstickare till Östafrika med Läkarbanken med ojämna mellanrum.Tre vuxna barn och ett litet barnbarn. Kopplar av med ridning på berget med islandshäst.

Katja Löfqvist Jag har haft förmånen att få växa upp i Mölle. Dessutom har vi våra barn och barnbarn här i byn. Mitt bidrag till byföreningen kan kanske vara att jag har kännedom om Mölle och dess historia.

Klas Jörgensen Inbiten golfare.

Engagerad föreningsmänniska. »Gammalt« dataproffs.

Ann-Britt Laestadius Jag tycker om att skapa i lera, har en liten verkstad där jag vistas när inspirationen kommer till mig. Just nu är det trädgården som tar tid. Att skapa rum med växter, sten och sittplatser tycker jag är jätteroligt.

Bakning är ett annat intresse, främst surdegsbröd, som har blivit en passion.

Åke Järnblad Jag är en 67-årig pensionär som har haft hus i Mölle sedan 1994, men inte varit här så frekvent. Bor fortfarande delvis i Lund, men vackra Mölle drar alltmer. Var mycket föreningsaktiv då jag gick i gymnasiet och när jag läste i Lund, men det avtog – för att åter väckas till liv nu i min nästa fas i livet.

Ebba Wachtmeister Delar min tid mellan familj, arbete, golf och att resa.

Flyttade till Mölle 2010 efter att ha bott utomlands i närmare 40 år, dock sommarbott i Arild. Mer än nöjd med att ha landat i Mölle.

Elavtal

Höstens vinprovningar

En ny bokcirkel

Byföreningen har ingått ett förmånligt avtal med Dalakraft för sin elförbrukning i stationshuset.

Också medlemmar i Byföreningen kan teckna motsvarande avtal. Det kan gälla både förbrukningen i Mölle och på annat håll.

Kontakta Hillevi Blomkvist på Dalakraft, 0248-48 80 71, för mer information om innehållet i avtalet.

Den 9 september, den 14 oktober och den 25 november blir det nya tillfällen att provsmaka viner med Kaj Zaar som ledare.

Startar torsdagen den 5 september klockan 17.00 på Mölle bibliotek. Deltagarna får möjlighet att läsa minst ett 60-tal av höstens böcker. Priset är 250 kronor.

Sommarmöte

• Läs intervjun med Lena Strandmark på sidan 32. Där ger hon tips på bra böcker ur vårens bokcirkel.

Möllekuriren 2 • 2013

Söndagen den 14 juli hålls Byföreningens traditionella sommarmöte på Grand Hôtel.

5

SENASTE NYTT I MÖLLE

Asfaltarbeten i år och nästa år Mölles gator och vägar asfalterades för cirka 50 år sedan. Sol, väder och vind får asfaltbeläggning att åldras. Ålderstecknen syns tydligt som sprickor och hål i beläggningen.

Den tekniska förvaltningen har inventerat all asfalt i hela Höganäs kommun och konstaterat att 68 procent av vägarna i Mölle har en dålig eller mycket dålig asfalt.

Vägföreningens styrelse har därför fått i uppdrag av årsmötet att starta ett program för asfaltering. Kostnaderna täcks med utdebitering av fastighetsägarna samt ett bidrag från Höganäs kommun på 25 procent. Ytterligare en utdebitering planeras nästa år.

I år kommer främst de större vägarna – såsom Möllelägevägen, Västra Bangatan, Södra Strandvägen och Norra Strandvägen – att få en ny toppbelägg-

ning, helt eller delvis. Därtill ska några mindre vägar asfalteras.

Höganäs Energi har anmält sitt intresse för att genomföra ledningsarbeten innan vägarna asfalteras, bland annat för att förbereda dragning av fiberkabel för datakommunikation, vilket vi naturligtvis tar hänsyn till.

Höganäs kommun har efter många års diskussion fattat ett principbeslut om att ta över väghållningen från de vägföreningar som så önskar. Mölle vägförening har efter ett beslut på årsmötet 2012 anmält sitt intresse.

Som villkor för kommunens övertagande har angetts att standarden på vägarna ska vara likvärdig med kommunens. Styrelsen arbetar för att uppfylla villkoret och med målet att väghållningen ska övertas av kommunen den 1 januari 2015. Det aktuella asfalteringsprogrammet är ett led i arbetet.

Håkan Göthe Vägföreningens ordförande

Testa Kullaleden Invigningen av den nya leden blev lyckad. Roligt program.

Flera av oss som gör Möllekuriren testade en delsträcka i början av maj.

Vi gick från Arilds hamn till Skäret. Så nära havet hade ingen av oss gått, och att det var så vackert – det visste vi inte.

På www.kullaleden.se finns bra kartor och tips på sevärdheter.

Red. Gå en bit på Kullaleden i sommar! Skicka ett mejl och berätta hur det var. Och gärna några bilder. I nästa nummer publicerar vi ett urval inkomna rapporter. Skriv till: • mollekuriren@gmail.com

Våren hade bara precis snuddat vid fäladen och vinden var fortarande kylig

6

hjälp av körledare Lena Strandmark ljöd snart vårsångerna ända till Jonstorp.

Nästa år skruvar Mölles valborgskör upp ambitionsnivån ytterligare: skön sång i stämmor står på programmet för 2014.

Idén med en majbrasa är att bränna upp det gamla och ge plats för det nya.

I modern tid är högtiden framför allt ett sätt att fira våren och ljuset. Även om våren lät vänta på sig gav ljuset en

föreställning, en fantastisk solnedgång bakom berget gav kvällen ett magiskt sken. Och visst verkar vårceremonin fungera.

I skrivande stund har sommaren kommit till Mölle – denna fantastiska plats på jorden – och solen och grönskan gör det lätt att glömma kallare tider.

Karin Eriksson

Foto Mats Ekberg

Men det hör ju valborgsmässoafton till att frysa och se fram emot brasan.

Jag var brandansvarig och orolig: I många av våra grannbyar rådde eldningsförbud. Mölle var vindstilla nog för att tillåta ett bål. Brasan, den största jag sett i Mölle, flammade upp på några sekunder och bildade en tjock svart rök som blev barnens väg till att fira sista april. De rusade fram och tillbaka genom de spännande mörka dimmorna.

Monica Bengtson höll ett strålande vårtal med jämförelser från Egyptens historia som hon knöt ihop i slutet med två dikter. Ett stort tack till Monica som gjorde kvällen speciell.

Mölles egen valborgskör var någonting nytt för i år. Kören började trevande med sju medlemmar: två proffs och fem amatörer. Den lilla skaran övade flitigt borta på Strandvägen 58.

Under valborgskvällen fick kören dock välbehövlig förstärkning och med

Möllekuriren 2 • 2013

HANS PETERSON KRÖNIKAN

Kvinnornas by

F

isket drog männen till viken nedanför berget. Och det långt innan möllan blev byggd. Långt innan.

Krapperup ägde och härskade över mark och folk.

Fiskare byggde de första husen. Sedan blev sönerna i oändliga led sjöfolk.

Blev borta. Försvann. Återkom ej.

Fiskeläget var inte världens centrum. Även om hustru och barn väntade fanns det väl möjlighet till annat, friare och mer spännande liv.

Några fiskare blev kvar. Och kvinnorna. De blev kvar.

De hörde berättelser om exotiska otroliga länder och städer. Palmer och människor som inte var vita.

Talade de om det medan de vävde, mjölkade kor på fäladen, högg ved, skötte barnbarn och åldringar?

De höll ihop, de hemmavarande kvinnorna. Eller stängde ute.

Hon som var ingift, kom en mil bortifrån, pratade med en annan dialekt. Var och förblev utanför.

Konstutställningar i sommar Lördag–torsdag klockan 13–18 fredag klockan 13–17

Eller hon som ville vara ensam. Ville vara fri från tvånget.

Och hon som hade besök om natten. När vinterstormen ylade och halmtak eller vasstak var i fara,

gled väl en skugga genom byn. Bort från gnat och tjat och kyla. Till en bädd av värme och förståelse.

Och barnet föddes exakt en vecka efter styrmannens, jungmannens återkomst. Ingen kunde påstå något. Annat än i smyg. Fjärran från männens öron.

De höll ihop, kvinnorna. Hur skulle de annars klarat sig? Sjukdom kom och gick.

Tiden gick även hemmavid. Gamlingar blev kranka och gled bort i en okänd demens.

Men i kvinnornas by fanns en nedärvd nödvändig gemenskap. Säkerligen och förmodligen. Och som männen inte kände.

Datum

Stationshuset Annexet

Den 15–21 jun

Sara Stenlund Joseph Altwer

Den 22–28 jun

Anette Ekenberg

Pia Eldin Lindsten

Den 29 jun–5 jul

Gunnel Strandlund Ingrid Rundlöv Helen Wachtmeister

Zoli Fuglesang Kareld Bodil Vinke

Den 6–12 jul Cecilia Norrthon

Ingalill Angbäck Elsebeth Malmsten

Den 13–19 jul Kari Elisabet Haug

Per A Witt Jan Witt

Den 20–26 jul

Jane Hansare Lars Hansare

Karin Ellerstrand

Den 27 jul–2 aug

Lina Gardelid

Elisabeth Gullmander

Den 3–9 aug

Sonja Bergman

Görel Kvist

Den 10–16 aug

Maria Luisa

Ann Magnusson

Möllekuriren 2 • 2013

Läs också intervjun med Hans Peterson, hans dotter och dotterdotter på sidan 26.

Illustration Claus Dittlev Fritzsch, Torghandlande kvinnor, Statens Museum for Kunst, Köpenhamn

7

Tvillingarna i Gyllerรถd tar steget ut i vuxenlivet Text och foto Christer Wallentin

8

Mรถllekuriren 2 โ ข 2013

S Jag har min identitet i Kullabygden. Här är jag trygg, och här vill jag vara. Jag är en lokalsnubbe, en riktig byfåne Calle Stedt

amtidigt som Möllekuriren gick i tryck sprang Calle och Ebba ut ur gymnasiet.

Den ene blev student i Helsingborg, den andra i Höganäs.

En solig eftermiddag i slutet av april träffade jag dem för ett samtal, och några dagar senare hälsade jag på dem där de extrajobbar.

Calle och Ebba var bara två år gamla när de flyttade till Mölle med sina föräldrar, Annika Schoug och Sven Stedt. Familjen bor i ett vackert gul-rött hus i början av Krokgränd.

Båda ungdomarna verkar nöjda med sina utbildningar och de gillar sina klasskamrater.

– Jag valde inriktningen skydd och säkerhet på Olympia utan att ens besöka skolan, eftersom jag hade fått smak för uniformsyrkena, säger Calle.

– I grundskolan i Nyhamn var jag rätt busig och rebellisk. Jag hittade på grejer, inget jätteallvarligt, men visst blev det problem.

När jag började i Helsingborg hamnade jag i en juste samling folk. Och jag behövde inte leva upp till mitt gamla rykte.

– Mycket av utbildningen har varit ute i skog och mark. Vi har blivit tajta och fått ta hand om varandra när det har varit jobbigt.

Ebba valde Kullagymnasiet efter nian. Det blev det samhällsvetenskapliga programmet med internationell inriktning. Skolan har ett utby-

te med Stockholm, Berlin och ett par städer i Kina.

– Jag går i en jättebra klass och den internationella profilen har varit bra. Ändå inser jag att jag valde fel, säger Ebba.

– I nian var jag osäker på om jag skulle ta samhälle eller natur. I dag vet jag att historia, religion och samhällskunskap inte är det jag är mest intresserad av. Men det positiva är att jag har fått slita för att få bra betyg i ämnen som inte ligger för mig.

Jag förstår att både Calle och Ebba trivs på sina respektive utbildningar och kommer att gå ut med goda betyg. Men jag får också klart för mig att skolan långt ifrån är det enda i deras liv.

Ebba har länge varit intresserad av tennis.

Hon började att träna och tävla tidigt – och har fortsatt.

– När jag gick i nian kom jag in som tennistränare i hallen i Lerberget. I vår har jag haft åtta timmar i veckan med elever som är fem år och uppåt. Dessutom tränar jag själv ungefär lika många timmar varje vecka. Så det blir mycket tennis, men något roligare kan jag inte tänka mig, säger Ebba.

För Ebba tar skolan och tennisen mycket tid. Men ändå tar hon gärna extraknäck av typen att servera på stora fester, och hon är ofta tillsammans med sina kompisar.

Calle Stedt är i Feskeboa varje helg. Där trollar han fram räkmackor och silltallrikar och ser till att gästerna trivs.

Ebba Stedt tycker att tennis är det roligaste som finns. Hon är tennistränare åtta timmar i veckan i hallen i Lerberget.

Möllekuriren 2 • 2013

9

– Man får vara glad om man får se en skymt av Ebba, säger Calle och antyder kanske att han saknar henne lite grann.

För Calle är datorer, spel och musik stora intressen.

– Så fort jag kommer hem från Helsingborg går jag raka vägen till min dator, säger han. Det tar inte lång tid innan jag är i full gång med något av mina spel. Battlefield 3 och Tibia är ett par av favoriterna.

– I vanlig fall är jag en lugn och sansad typ som inte hetsar upp mig i första taget, lite försiktig faktiskt. Men bakom skärmen förvandlas jag, säger Calle. Tiden flyger iväg och jag ger mig knappt tid att äta.

Bilden av Calle vore ofullständig om jag inte berättade om alla hans arbeten runt om i Mölle.

– Jag har jobbat över hela byn.

Varit hundvakt, fällt träd, huggit ved, klippt gräs, rensat ogräs, delat ut reklam, sålt glass, hoppat in som hamnkapten … och mer ändå!

– I vår och sommar jobbar jag i Feskeboa. Där får jag göra det mesta.

Jag växlar mellan att laga mat, sälja livsmedel och att inkassera hamnavgiften från nyanlända båtägare.

hit, att bada och så där, säger Ebba.

Båda tror att de aldrig skulle ha trivts i en större stad. Nej, ett litet samhälle som Mölle är vad de gillar.

– Jag har min identitet i Kullabygden, säger Calle med hetta. Här är jag trygg, och här vill jag vara. Jag är en lokalsnubbe, en riktig byfåne.

– Ta bara en sån sak, säger Ebba, att för några år sen hittade varken jag eller Calle i Helsingborg.

Först när jag skulle ta körkort började jag bli bekant med stan. Nej, vi har hållit oss i Mölle och trakten häromkring.

– Redan när vi var jättesmå drog våra föräldrar med oss ut i naturen.

Dom väckte vårt intresse. I dag känns det som jag skulle ha svårt att leva utan att ha nära till berget och havet, säger Ebba.

Jag frågar om det har varit jobbigt att bo en halvmil från skolan och att ha de flesta kompisarna i Nyhamnsläge.

Men det verkar inte ha varit något stort problem.

Under de första sex åren i Nyhamnsskolan gick tvillingarna i samma klass. I början fick de skjuts av sina föräldrar, men i tvåan åkte de med skolbussen. Mamma och pappa uppmuntrade dem att cykla så mycket som möjligt. Ebba cyklade gärna till skolan, men Calle föredrog bussen.

– Vi har fått röra på oss. Kompisarna har inte så ofta kommit till Mölle.

Men på somrarna är det annorlunda.

Då är det många som gillar att komma

Innan vi bryter upp vill jag veta vilka framtidsplaner de har. Calle vet precis: Han ska bli polis.

– I praktiken går det inte att komma in på Polishögskolan direkt efter gymnasiet, så jag satsar på GMU, det vill säga en grundläggande militär utbildning, säger Calle. Om uttagningen går som jag hoppas kommer jag att kunna börja i augusti–september.

För Ebba är det veterinär som lockar, men hon är rädd för att konkurrensen om platserna kommer att vara för svår.

– Först och främst ska jag läsa in gymnasiekompetens i matte och dom naturvetenskapliga ämnena. Jag

10

börjar med det i höst parallellt med halvtid i tennishallen, säger Ebba.

– Det kommer att ta ett år minst, och sedan funderar jag på ett så kallat tekniskt basår. Den utbildningen finns både i Helsingborg och på många andra ställen. Först när det här är klart får jag tänka till igen. Kommer jag inte in på Veterinärhögskolan efter det finns det mycket annat som jag kan välja på.

Möllekuriren 2 • 2013

Betald annonsplats Mรถllekuriren 2 โ ข 2013

11

Hamnen kunde ha blivit en krigszon Text Lars Dahlbom Öresund har i hundratals år dragit till sig militärens intresse, och där ligger Mölle. Redan Magnus Palmquist såg byns militärstrategiska läge då han på uppdrag av kungen utarbetade planerna på det befästningsverk från 1718 som kom att kallas Karl XII:s skansar.

Drygt 200 år efter skansarnas uppförande återkom risken för ett anfall från Danmark, denna gång i form av tyska trupper.

Om Tyskland hade anfallit Sverige skulle troligen bland annat Mölle ha använts som landstigningshamn. Närheten till Helsingborg, som var en mycket åtråvärd hamn, talar för det.

Mölle ligger strategiskt för att ha kontroll över Öresunds norra infart. För detta ändamål uppfördes kustspaningsstation, luftspaningstorn samt mätstationer för Batteri Hälsingborg. Det senare låg där Beredskapsmuseet ligger i dag.

Kryss i kajkanten visar var det fanns sprängkammare som skulle användas om tyskarna kom.

Om Tyskland anfallit oss, skulle troligen bland annat Mölle ha använts som landstigningshamn

Flera av de anläggningar som jag nämner här var förstahandsmål för en fiende. Det fanns alltså en överhängande risk att Mölle inte skulle ha kunnat bevara sin idyll i ett skarpt läge.

Militära strateger bedömde att hamnen hade en sådan kapacitet att den skulle kunna användas av en fiende som landstigningshamn.

Därför försågs den med olika typer av spärrar och, som en sista desperat åtgärd, anordningar för att snabbt kunna förstöra vitala delar av hamnkonstruktionen.

För att förhindra främmande fartyg att ta sig in i en hamn var det mycket vanligt att man placerade betongkassuner eller äldre, utrangerade fartyg tvärs över inseglingsrännan, och så var det i Mölle. Det fanns minst två fartyg i beredskap för det här ändamålet, Pluto och Amalia. För att stänga hamnen skulle fartygen förhalas ut till sina spärrplatser i inloppet, och om hamnen skulle spärras sänktes fartygen där.

En avstängning av hamnen kunde också utföras med hjälp av ett hinder som var uppbyggt av kraftiga wirar och kättingar.

Om läget skulle förvärras till en nivå där man inte längre kunde försvara hamnen, skulle hamnpiren sprängas. Det var viktigt att sprängmedlen placerades så att största möjliga del av det bortsprängda

Skyddsvärn. Fyra kulsprutevärn och ett kanonvärn bevakade hamnen i Mölle.

materialet hamnade i hamnbassängen för att försvåra fiendens uppröjningsarbete.

Det finns detaljerade ritningar på hur pirnocken i hamnen skulle apteras. Utöver pirnocken skulle också en 35 meter lång del av piren nära landfästet sprängas. I denna del fanns det färdiga sprängkammare. För att kunna hitta dessa under pirens ytbeläggning hade man huggit in kors i kajkantens stenblock och motsvarande pilar i parapeten.

Dessa markeringar är fortfarande fullt synliga.

Hamnen hade ett försvar i form av olika värn i Per Albin-linjen. Denna försvarslinje runt Skåne byggdes 1939–1940 och bestod av mer än tusen värn. Hamnen i Mölle bevakades av ett kanonvärn och fyra kulsprutevärn. Dessutom fanns det ett obeväpnat observationsvärn, som nu utgör grunden för Grand Hôtels lusthus på sjösidan.

Utrustningen till värnen i Per Albin-linjen fanns i ett förråd i en skogsdunge vid Krapperup. Förrådet finns kvar, men har inte längre någon militär funktion.

Batteri Hälsingborg byggdes på rekordtid när Danmark hade invaderats av tyska trupper. Batteriet behövde »ögon« längs kusten, och eftersom någon radar ännu inte fanns var det manuell spaning som gällde.

Observationsplats. Grands lusthus vilar stadigt på ett värn, byggt under kriget.

Radarbevakning. Sedan mitten av 1950-talet bevakas Öresunds norra del av radar.

Foto Lars Dahlbom

12

Möllekuriren 2 • 2013

Foto Hans Larsson

Lästips Kullabygden i krigshotets skugga, Höganäs Bokhandel & Förlag, Höganäs 2012.

Johan Andrée, Kanonerna på Djuramåsa, Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, Stockholm 2007.

Leif Högberg, I Per Albin-linjens fotspår – Nordvästra Skåne, Fort & Bunker Förlag 2005.

På Kullabergs sluttningar vid Kockenhus byggdes en mätstation som kompletterades av ytterligare en mätplats 600 meter åt nordväst. Personal på dessa två mätstationer kunde bestämma läget på fientliga fartyg och rapportera till batteriet. Detsamma gällde granatnedslag i förhållande till målet.

Dessa mätningar krävde dagsljus.

Under den mörka delen av dygnet måste strålkastare användas. En sådan fanns vid Vattenmöllan, det vill säga rakt under mätstationerna. Strålkastaren var 1,5 meter i diameter och ljuskällan bestod av en ljusbåge mellan kolelektroder.

En sådan strålkastare hade en teoretisk lysvidd på upp emot tio kilometer.

Möllekuriren 2 • 2013

Båda mätplatserna finns kvar, men de är plomberade och näst intill oigenkännliga.

Under långa perioder spanade svensk militär mot föremål till sjöss och i luften.

Det var så kallad optisk spaning från anläggningar vid Kullens fyr. Till att börja med skedde detta från samma lokal, belägen alldeles intill fyren. Men för spaning mot luftmål var lokalen inte idealisk, eftersom den hade ett tak. Därför byggdes ett luftspaningstorn cirka 100 meter från fyren, ett torn som sedan länge är borta.

Den optiska spaningen ersattes så småningom av radarsystem. Mellan 1955 och 1995 fanns det till exempel en kustspaningsradar på Kullaberg av modell PS-23. Kodnamnet för anläggningen var »Snäppan«. Utrustningen för radaranläggningen fanns i ett bergrum under antennen och sköttes av operatörer. Men under senare tid länkades radarsignalen till en gemensam central för ett antal spaningsplatser.

Radarbevakningen finns kvar uppe på Kullen. Anläggningen är ett militärt skyddsobjekt och alltså inte tillgänglig för allmänheten. En liknande berganläggning med en fungerande radar finns

dock att besöka i Beredskapsmuseets regi.

Fram till hösten 1943, då den danska regeringen formellt existerade, levde de danska judarna relativt skyddade. Men när den danska regeringen ersattes med en tysk riksfullmäktige blev läget helt förändrat, och på mycket kort tid flydde cirka 6 000 judar (av cirka 7 500) över Sundet. Av dessa kom 960 till Höganäs. Även senare under kriget, och strax efter kriget, kom ett antal flyktingar till Kullabygden, inte minst via de vita bussarna. I Mölle ordnades förläggningar, bland annat i hotellen. Några av dessa förläggningar var i drift fram till slutet av 1940-talet.

Frivilligorganisationerna var viktiga för att ordna flyktingmottagningen på Kullahalvön. Utan hjälp från dem hade det troligen inte gått att ta emot så många flyktingar. Särskilt viktiga var Röda Korset, Lottorna och Hemvärnet.

Men även »sponsorer« som Höganäsbolaget hade en stor betydelse.

Tack vare dessa insatser kom kostnaden för flyktingmottagningen i Höganäs att stanna vid 15 000 kronor, vilket motsvarar cirka 300 000 kronor i dagens penningvärde, alltså en ringa kostnad.

13

Solviken–Ransvik

Bergsbrant med speciell fauna och flora Text och foto Lars J. Jonsson

K

ullaberg är en härlig plats. Där finns det mycket som är spännande och märkligt. Sträckan från Solviken till Ransvik är en av mina favoriter.

Hela Kullen är ett klimatiskt gynnat område där den ligger på en bergknalle intill havet. Havsnära områden har mer sol och mindre regn, eftersom havsbrisen skingrar molnen. Detta kan man ganska ofta märka på Kullaberg genom att man ser dis och dimma österut, ofta till och med regn.

Ja, även söder om berget är det ofta mulet eller regnigt när det vid Mölle är sol. Troligtvis beror detta på att längre söderut är Öresund ett smalt sund och havsbrisen ger där inte samma verkan. I Helsingborg regnar det mer än i Höganäs, som i sin tur har en högre nederbörd än Mölle.

Detsamma gäller säkerligen också temperaturen på sommaren; den är ofta högre i Mölle än i Höganäs eller Helsingborg.

Vid havet är visserligen vårarna kallare än inåt landet, men höstarna är betydligt varmare – och detta i flera månader. När det däremot gäller sommartemperaturen är det ingen stor skillnad mellan kust och inland. Kusten har flera soltimmar, vilket väger

14

upp havets kylande effekt. Vädret på östra sidan av Skåne tar jag inte upp så mycket här, men svalare är det. När de sydvästliga vindarna ligger på kommer varmt ytvatten in till kusten mot Kullen.

På Österlen är det annorlunda: kallt bottenvatten väller in till Simrishamns, Kiviks och Åhus stränder.

Mölle och Kullaberg har en klimatisk fördel till, och den hänger ihop med den stora glesbevuxna, branta klippan av sten. När solen lyser på klippan värms den upp och uppvindarna som bildas skingrar molnen och gör området någon eller några grader varmare än andra ställen i närheten. Denna effekt är extra tydlig och märkbar mellan Solviken och Ransvik.

Här är mikroklimatet – alltså

klimatet på ett litet begränsat område – ett av Sveriges varmaste.

Kullaberg har här, liksom på många andra ställen, bara ett tunt jordlager. Detta gör att stora träd inte klarar sig så bra och området består till stora delar av ekkratt av bergek, Quercus petraea.

Många småträd klarar sig inte under torra somrar, och inte heller alla småekar. Det gör att det naturligt finns öppna marker mellan ekkratten. Trots detta sker en långsam igenväxning av bergslänten, bland annat som en följd av att lövförna ansamlas och ombildas till jord.

Det gynnsamma mikroklimatet har gjort att många djur- och växtarter som inte klarar sig någon annanstans i Sverige, eller på bara få ställen, kan överleva på Kullen Möllekuriren 2 • 2013

Tapetserarspindeln, en hane i Solviken.

och till och med föröka sig. Även österut finns det många fina bergsbranter, bland annat i Blekinge, men vinterklimatet är där i genomsnitt något kallare än på Kullaberg, och därför klarar sig arter som behöver milda vintrar inte lika bra där.

På Kullaberg finns det alltså några arter som är unika för Sverige. Bland växterna är en ärtväxt som heter vårvial – Lathyrus sphaericus – känd sedan 1869. Den är sällsynt så här långt norrut och finns bara regelbundet på en lokal till i Sverige; i Sydeuropa är den däremot vanlig.

En annan växt som bara finns i Sverige på samma område är den nyligen upptäckta danska stensötan, Polypodium interjectum. Som hörs på namnet är den sedan länge känd i Danmark och tillhör de organismer som förutom värme på sommaren kräver milda vintrar. Andra sällsynta och värmegynnade fröväxter i området är bland annat backfryle, rosenlök och tre andra lökarter.

Den art bland spindlarna som området är mest känd för är tapetserarspindeln, Atypus affinis. Den upptäcktes här en tidig höstdag 1957. Senare har den påträffats på tre andra ställen i södra Sverige: i Skäralid, på Stenshuvud och i Karlskrona. Men den är överallt sällsynt och svårfunnen.

Möllekuriren 2 • 2013

Tapetserarspindeln är vår enda spindelart som tillhör samma grupp av spindlar som fågelspindlarna, vilket lätt kan ses. Den bygger en liten rörformad tubsocka av spindelsilke i vilken den uppehåller sig hela tiden.

Boröret ligger till största delen under markytan och bara en liten del, några centimeter, sticker fram och ligger på markytan. Ofta är boröret täckt av växter eller gamla löv och ligger osynligt bakom eller under lövförna, ljung- eller grästuvor. Boröret ovanför marken är täckt av jord så att det snarare liknar en gammal rävspillning.

På insidan är det vitt.

Tapetserarspindeln sitter i det något uppblåsta boröret och väntar på att en fluga eller något annat småkryp ska sätta sig på röret. Då hugger den snabbt igenom väggen och in i flugan som dras in i boröret där spindeln förtär sitt byte. Det av spindeln sönderklippta boröret lagas snabbt med nya spinntrådar.

På sensommaren och hösten kan man ha tur och i mulet väder få se hanarna av tapetserarspindeln. De är då ute för att leta reda på ett borör med en vuxen hona. Om han hittar ett sådant, hamrar han på tuben och hoppas på att han ska bli insläppt. Blir han inte det så beror det ofta på att en annan hane har hunnit före.

Hanarna finns sedan kvar hos honorna till nästa sommar då de dör av ålder. Honorna däremot lever ett tag till och lägger ägg inuti boröret.

De vaktar sina ägg tills de kläcks, och sedan sköter de ungarna tills de är färdiga att ge sig iväg.

Om man har riktig tur, kan man en vacker och solig vårdag få se de små ungarna som ger sig ut för att hitta ett lämpligt ställe att bygga sig ett borör på.

Mellan Solviken och Ransvik finns det ett par tusen tapetserarspindlar.

Enstaka borör kan man även hitta på

nordvästsidan av Ransvik och uppe i backen i närheten av fyren. Det låter kanske som många spindlar, men tapetserarspindeln minskar antagligen i antal på grund av den igenväxning som sker, även i detta område.

Bland spindlarna finns också hasselsnoksspindeln, Segestria bavarica. En art som är känd från några få ställen på klippor vid havet på Västkusten, på Stenshuvud och på Bornholm, men som annars bara finns söderöver. Den är ganska lätt att hitta bland klipporna mellan Solviken och Ransvik.

Det finns också en rik och delvis unik fauna av skalbaggar, fjärilar, bin och andra insekter i området. Det finns till och med några andra sällsynta och sydliga arter som man annars får söka sig långt söderut för att finna.

Jag kan inte alla arter som är speciella för lokalen, men några sådana är hedpappersgetingen, Polistes nimpha, och den sidenglänsande lövmätarefjärilen, Idaea dilutaria. Skalbaggen Danacea pallipes och striten Balcanocerus larvatus finns också i bergssluttningen.

Jag minns en höstdag i oktober för ett par år sedan, en tid på året då man normalt inte ser några dagfjärilar över huvud taget. Då fick jag se sex dagfjärilsarter flyga omkring i Solviken. Där sken solen, samtidigt som resten av Skåne hade mulet eller regn.

Så visst gör Solviken själ för sitt namn.

LARS J. JONSSON är biolog och undervisar blivande biologer, lärare och biomedicinska analytiker på Högskolan Kristianstad. Han är särskilt intresserad av insekter och spindlar, deras ekologi och utbredningsmönster. »Kullen och Kullaberg kan man som naturintresserad biolog inte undgå att besöka«, säger Lars. På senare år har han fått en stark koppling till trakten genom sin sambo och hennes släktingar. Hans mejladress är lars.jonsson@hkr.se

15

Roar på Mölledagen Text Monica Bengtson Foto Christer Wallentin

I

det rosa huset i backen bor numera Finn Roar med sin hustru Gisela. Giselas mamma dog 1979 och då tog dottern över huset, och familjen har sedan dess haft det som sommarboende även om Gisela numera gärna skulle vilja vara där hela tiden.

Familjen bor annars utanför Köpenhamn i en villa med en stor trädgård. Där uppfostrade de sina fyra barn, en flicka och tre pojkar. I dag har de också nio barnbarn och ett barnbarnsbarn att njuta av; den äldsta är 28 år och den yngsta 3. Men låt oss ta det ifrån början.

Finn föddes i Danmark 1937 och i släkten fanns en viss konstnärlig ådra.

Farfar till exempel spelade lokalrevy.

Finn började spela piano när han var 5–6 år, men han tyckte inte att det var särskilt roligt på grund av alla skalor som skulle övas. Trots det, eller kanske tack vare det, blev han så duktig och säker att han i sjunde klass startade sitt första band, och sedan har det bara rullat på i musikens tecken.

I gymnasiet, mellan andra och

tredje ring, spelade Finn på värdshus under sommarlovet, men det fortsatte in på terminen och det sågs inte med blida ögon av alla. Han var ju bara 17 år och spelningarna höll på långt in på natten. På 1950-talet var jazzen mycket populär och sedan kom rock’n’rollen vid mitten av decenniet.

Gisela är född i Malmö och läste sedan i Lund, bland annat litteraturhistoria och franska, och 1958 blev den vackra studentskan karnevalsdrottning.

Inte underligt att Finn föll för henne.

Det slumpade sig nämligen så att Finn detta år kom till Mölle för att spela med i ett band på Grand Hôtel.

Orkestern hade fått ett återbud och Finn ryckte in. Mitt emot Grand hade vid den här tiden Giselas föräldrar sitt sommarboende, och hon föll pladask för den stilige pianisten i orkestern när hon var på Grand och förlustade sig – och de blev ett par.

Finn berättar att han skickade ett kort hem till sina föräldrar, där det stod Kaere mor och … Inget mer.

Så betuttad var han uppenbarligen i

sin nya, vackra flickvän att tankarna var hos henne, då han skrev kortet.

Varje morgon gick Gisela över vägen till Finns rum med en läcker frukostbricka.

En gång kom hans föräldrar på ett oanmält besök. Han ursäktade sig med att han hade besök på rummet, så de fick vänta ett tag och Gisela försvann ned under täcket. Pappan gick ut på balkongen och väntade tills Finn kom ut, och en ung flicka gick förbi på vägen. »Se vad hon svänger snyggt på höfterna när hon går«, kommenterade pappan. »Det var henne jag hade besök av«, replikerade Finn.

Mellan 1958 och 1960 pendlade de till varandra mellan Danmark och Sverige, men 1960 gifte de sig och bosatte sig i Danmark. Gisela pratar en mycket god danska, vilket inte är lätt om man inte är född i landet. »Jag kände att jag var tvungen att lära mig, då mina barn skulle gå i dansk skola.« Parallellt med konserterna läste Finn musikvetenskap och franska vid universitetet och tog en filosofie magisterexamen. Tack vare sin spelning kunde han bekosta sina studier själv. Som adjunkt undervisade han i musik på gymnasiet och på sommarloven spelade han. Förutom piano spelar han saxofon. »Han spelar som Stan Getz« berättar Gisela med tryck och beund-

1960-tal, till vänster. Finn Roar Quintet. Finn står längst till höger.

1970-tal. Finn och Gisela med sina fyra barn.

16

Möllekuriren 2 • 2013

engagera fyra svarta musikledare bland alla danskar för att ge ökad tyngd åt utbildningen i jazz. Första året var det 400 studerande som sökte till de 15 platserna.

ran, men Finn säger att han har lite problem numera med att få luft från lungorna. »Det är för att du röker«, inflikar Gisela.

Finn blev studielektor 1973 och fungerade som en pedagogisk ledare på skolan.

Denne musiker komponerar också och har skrivit studielitteratur för studenterna. Så har till exempel förlaget Studielitteratur givit ut 57 Svenska Visor, som Finn skrev tillsammans med två andra.

Han har också översatt Birger Sjöbergs Fridas visor till danska och gjort egen harmonisering till musiken.

Finn Roar & Beaver Service spelade 1981 in en LP som såldes i 10 000 exemplar, vilket var mycket då. I dag är skivan ett samlarobjekt, eftersom producenten senare kastade allt som var jazz och rock från 1980-talet.

Orkestern Finn Roars Quintet spelade på Skandia Hotell i Köpenhamn Möllekuriren 2 • 2013

och turnerade även i Sverige. Under en vecka hade de en skolkonsertturné på Jylland och impressarion förbjöd skägg på gossarna. Tittar man på bilder från 1960-talet ser man fem kortklippta män i likadana kostymer med slips, alltså väldigt prydliga. Bilderna från 1970-talet visar hippieklädda, långhåriga gossar och från 1980-talet är de korthåriga igen.

Finn var med och startade Den Rytmiske Højskole i Vig på Nordsjälland, där han också undervisade. Under denna tid var han även gästföreläsare på universitetet. År 1985 blev han den förste rektorn för Rytmisk Musikkonservatorium (Rytmekons). Det är en utbildning inriktad på improvisationsmusik till skillnad från Det Kongelige Danske Musikkonservatorium (Kongekons) som sysslar med klassisk musik.

Finn hade ansvaret för allt: ekonomi, konstnärlig ledning, personal och så vidare. Skolan hade också lyckats

Efter tre år återvände Finn till gymnasiet. Han saknade musiken och eleverna. Som rektor går mycket av tiden åt till administration och annat.

Jag förstår att Finn har varit en uppskattad och omtyckt lärare. Då han fyllde 75 år, berättar han, kom en okänd man i 60-årsåldern och uppvaktade honom med en flaska champagne.

Det visade sig vara en gammal elev som ville tacka honom för sin tid på skolan.

Efter rektorstiden började Finn skriva större verk som musikalen Til Koedet til Hjertet och oratorier som till exempel Black Messiah. Den är skriven för kör med 300 sångare, storband och tre solister. Oratoriet spelades tre gånger och uppfördes även utomlands. Han minns att stimpengarna då gav 15 000 kronor.

I dag arbetar Finn på en musikal om häxbränning tillsammans med en chilenare och en svensk dirigent och körledare, verksam i Helsingör. Finn är den som komponerar musiken.

Det känns som ett privilegium att få tillbringa ett par timmar i det rosa huset och få inblick i en konstnärssjäl som måste vara unik i sammanhanget med sin breda vetenskapliga utbildning vid sidan om musiken.

Alla kan njuta av Finns musik på Mölledagen den 27 juli då han spelar tillsammans med sonen Assi på bas och dennes hustru, vokalisten Lone.

Vi är hedrade över att Finn spelar för oss även i år. Min uppmaning till Mölleborna blir därför: Missa inte detta tillfälle!

Läs mer om Finn på hans webbplats: www.finnroar.dk

17

Cellon förändrade allt Hillevi Rasmusson Klingberg drömmer om att bli solocellist.

Hon startade karriären på Erik Ruths kulturskola, och nu studerar hon på en musikskola i Stockholm. Med tiden hoppas hon komma in på Kungliga Musikhögskolan.

Text och foto Birgitta Hansson hade lärt mig behärska instrumentet blev det riktigt roligt, och sedan var jag fast.

När jag intervjuar Hillevi en blåsig eftermiddag på Östermalmstorg berättar hon att det var uppspelning dagen innan, och på kvällen skulle hon spela i Riddarhuset.

Hillevi började med en kvartscello, sedan blev det en halvcello. Och nu har hon vuxit i en normal storlek på cellon.

Dagen för utdelningen av Inner Wheel-stipendierna kunde hon inte vara med, eftersom hon hade en spelning på Confidencen i Ulriksdal.

I år firar Lilla Akademien jubileum med bland annat en stor sommarkonsert i Berwaldhallen, så nog ger skolan Hillevi rikliga tillfällen att spela.

Musikintresset finns i familjen. Föräldrarna har sjungit i kör och hennes två syskon spelar trumpet och fiol, men ingen satsar på en professionell karriär.

H

illevi har fått ett stipendium på femtusen kronor från Inner Wheel i Höganäs. Hon är född och uppvuxen i Mölle, nämare bestämt i Villa Siesta på Barakullsvägen. Hon är nyss fyllda sjutton år och numera bosatt i Stockholm. Varför, undrar jag.

– Jo, jag har börjat på gymnasiet på en privatskola vid Odenplan i Stockholm som heter Lilla Akademien. Det är en musikskola av hög klass. Jag är jättenöjd.

Hillevi har spelat cello sedan hon var i sjuårsåldern.

– Varför valde du cello och varför ägnar du dig åt musik över huvud taget?

– Min mamma anmälde mig till en av få lediga platser som fanns i Erik Ruths kulturskola i Höganäs det året. Och det blev cello, så det är inget instrument som jag har valt själv. Men när jag väl

18

– Erik Ruths ger en fantastisk start för musikintresset, säger Hillevi. Jag hade en väldigt bra lärare, Karin Lyeteg, som stöttade mig och såg till att jag utvecklades, och nu läser jag spetsutbildning i musik.

Kanske blir det Ackis, Kungliga Musikhögskolan, efter gymnasiet.

Hillevi vill i alla fall försörja sig på sitt spelande. I drömmen finns en karriär som solocellist.

Men det känns lite förmätet att prata om det redan nu, tycker hon. Vägen dit är oerhört lång med många timmars övande, och konkurrensen är stenhård.

– Jag har haft en fantastisk tur som får gå en sån här bra musikutbildning.

Man tar in cirka 35 elever varje år, via så kallat riksintag. Jag hittade dessutom ett rum som inneboende hos en dam nära skolan. Många av mina klasskamrater har haft väldigt svårt att få bostad.

Möllekuriren 2 • 2013

Avslutningsvis frågar jag hur var det att växa upp i Mölle.

– Det har känts perfekt att växa upp där. Lugnt, tryggt och inget bråk. På somrarna var vi ständigt ute. Vintrarna i Mölle var ganska tysta, men jag kan inte påminna sig att jag saknade något att göra. Man är mest hemma eller hänger med kompisar; mina bästa vänner bor i Arild och Nyhamnsläge. Jag har gått på dagis och i skolan i Nyhamnsläge ända tills jag började i gymnasiet.

Hillevi trivs också bland mycket folk, har hon upptäckt. Nu när hon har bott i Stockholm nästan ett helt läsår, känns Mölle väldigt tyst. Jodå, hon saknar tystnaden ibland, men samtidigt trivs hon med pulsen i Stockholm och allt man kan göra.

– Jag är helt enkelt inne i ett nytt skede i livet. Och hur det kommer att gå får vi se, säger Hillevi och hastar iväg till kvällens konsert.

Möllekuriren 2 • 2013

Det var på den tiden ... ... då det var modernt att samla på filmstjärnor. En flicka kom in i Johnssons diversehandel och frågade om det fanns något kort på Shirley Temple.

– Nej, det har vi inte, svarade Emil Johnsson.

– Men vi har kort på Brunnby kyrka och på Mölle Kapell.

Berättat av Ingvar Blomqvist

19

Åke Högman debuterar som deckarförfattare

»Historien kom till mig« Text Birgitta Hansson Foto Christer Wallentin

Å Friheten att fantisera fritt var den stora kicken

20

ke Högman, som då och då har medverkat i Möllekuriren, har nyss kommit ut med en deckare.

Den heter Mord i Mölle. Varför deckare och varför Mölle? undrade jag, och gjorde en intervju vid köksbordet. Men jag började med att fråga vem han är.

– Ja, säger Åke och funderar, det enkla svaret är att jag bor i Malmö, är journalist och kommunikatör. Men jag är också musiker och låtskrivare. Jag har bland annat spelat på Knafves Café, Mölle Krukmakeri och Hotel Kullaberg.

– Men är du inte författare också?

– Nja, vad är en författare? Det är man nog precis när man skriver, men annars är jag journalist.

– Vilken koppling har du till Mölle?

– När jag var yngre tillbringade jag mycket tid i Arild på sommarlov och jular. Ibland åkte vi till Mölle och gick på Turisthotellet och drack kaffe och åt våfflor.

– På nittiotalet fick jag höra om Södra Journalistföreningens hus i Mölle, i hörnet av Södra

Strandvägen och Värngatan.

Sedan dess har jag varit där ofta, och under en tid var jag något av en inofficiell vaktmästare, skötte trädgården och lite löpande underhåll. Det gav en tätare kontakt med Mölle. Numera hyr jag in mig hos Rolf Järnmarker på Sergeantens väg och försöker vara här regelbundet.

– Hur kom du på att skriva en deckare som utspelar sig i Mölle?

– Jo, en sommar, det var 2002, bodde jag med mina barn i Arild. Barnen hade somnat och där satt jag med fönstret öppet mot berget och så tänkte jag ännu en gång att jag skulle skriva en bok. Jag hade skrivit ett par böcker innan, men aldrig gett ut dem.

– Man måste hitta en ingång, en person som kan sätta fart på historien, en röst som kan driva historien framåt, och den hittade jag den där kvällen. Då lovade jag mig själv att få ägna mig åt historien en kvart om dagen. Kvarten blev en halvtimme. Det var kul och lustfyllt.

– Som journalist skriver man för andra, men nu gjorde jag det

bara för min egen skull. Friheten att fantisera fritt var den stora kicken. Att skriva en egen historia har också gjort mig bättre i mitt andra skrivande. Jag blev klar 2011.

– Vad handlar din deckare om?

– Huvudpersonen, kriminalreporter Johannes Pilgrimsson, är på semester i Mölle och bor hos en god vän. Han åker dit lite motvilligt, eftersom Mölle är förknippat med en sorglig händelse tidigare i hans liv. Så inträffar ett mord och historien rullar igång.

– Varför blev det en deckare och inte en skönlitterär bok?

– Det kan jag inte svara på.

Historien kom till mig, och det blev en deckare. Det kommer också en uppföljare.

– Kan vi nu få veta vad som ligger dig närmast om hjärtat.

Mölle eller Arild?

– Det går inte att svara på. Jo kanske Mölle ändå. I bästa fall i ett eget hus, säger Åke.

Möllekuriren 2 • 2013

26

6

Mรถllekuriren 2 โ ข 2013

21

22

Möllekuriren 2 • 2013

Foto Christer Wallentin

Att bli Möllefiskare Redan som pojke drömde Anders Kjellner om havet, att få ge sig ut och fiska i egen båt. När en äkta Möllesnipa blev till salu såg han sin chans.

Men det skulle visa sig att det inte var så lätt att gå från landkrabba till sjöbuss. Ruffagubbarna fick sig många goa skratt.

Av Anders Kjellner, icke auktoriserad Möllefiskare

D

en lockelse som det saltstänkta fiskarelivet kan ha på en landkrabba kan förstås endast av den som, liksom jag, är uppfödd mitt i den västgötska myllan.

Min barndoms vattendrag var »kanalen«, en någon decimeter djup och en meter bred grävd vattenled avsedd att avvattna åkrarna. Inte desto mindre förvandlades den för min kompis och mig till Mississippi, och vi byggde likt Huckleberry Finn och Tom Sawyer en flotte som skulle föra oss ut i världen. Tyvärr, eller som tur var, räckte inte vattendjupet till sjösättning och projektet övergavs.

Längtan fanns dock kvar den gång i tonåren då min fader och jag skulle följa med en fiskebåt ut på Västkustens böljor. Pappa var skräckslagen inför båtturen, men hade ändå införskaffat en grodmansliknande regnskyddsoverall till mig. Om han trodde den skulle hindra mig från att drunkna vid det sannolika skeppsbrottet vet jag inte, men vi provade den i alla fall på gräsmattan.

När jag väl kom i den var mina rörelsemöjligheter ytterst begränsade och jag vandrade fram med sydvästen neddragen likt en robot till allmän munterhet för åskådarna. Till pappas stora lycka blåste det emellertid för mycket den aktuella dagen, varför båtturen inställdes. Grodmansdräkten arkiverades.

Med denna sjövana kom jag så till Mölle för tio år sedan för att bli caféägare på Ransvik. Mina sjöfartsambitioner fick nytt liv, och när en äkta Möllesnipa blev till salu till ett facilt pris slog jag till.

Vilken lycka! En äkta träbåt som man kan tjära, bottenskrapa, pussa på och bottenmåla. Redan på land fick jag hamnkompisar med många, ibland motstridiga, råd om hur jag skulle bäst förvalta min juvel.

Möllekuriren 2 • 2013

23

Motorn var kass, men vad gjorde det. Jag fick ju konsulEtt halvgarn tyckte jag räckte, ville inte förhäva mig. tera ännu fler experter, nu på encylindriga marina dieselKobbar, två flaggor mot Danmark, en mot land. Ständigt motorer. Blotta benämningen, marina, väckte sjöbussen blandade jag samman begreppen till Carl-Hermans stora i mig. Skulle jag inte också låta tatuera ett ankare på min förtjusning. Och ett halvgarn på futtiga 45 meter. Ingen underarm? idé att ens gå ut med enligt OA. Men jag var en Jag skrapade, slipade, målade, slipade – försiktig general. Får jag ingen fisk, kanske jag och målade igen. Alltid påhejad av en aldrig sii alla fall kan hantera det korta garnet, tänkte nande ström av hamnens äldre kloka män, de jag.

Deras munterhet som i Ruffen dagligen avhandlar för mänskFörsiktigt lade jag enligt instruktionen över mina tafatt ligheten omistliga frågor. Där var Charlie, OA, en dragg mot stranden och lät nätet, förlåt, skräckslagna min båtgranne Tomas, Hasse, Sven, vars far garnet glida ut i fören medan jag backande hade byggt båten och många andra. försökte ta mig mot djupare vatten. Det är försök visste inga svårt att backa och sätta garn. Men det gick! gränser.

Charlie, som aldrig upphörde att driva med mig, Klockan 05.00 nästa morgon vaknade jag, påpekade det olämpliga i att jag hade köpt en hade knappast sovit av spänningen. Berättelträbåt när det finns så bekväma plastbåtar, en serna om halvtannat ton sill och tiokiloslaxar sån som han hade. Han förutspådde också att hetsade och brände innanför pannloben. jag inte skulle få båten i sjön denna sommar.

Någon sådan fångst blev det ju inte, men jag Dock kom hans profetia på skam, jag sjösatte fick några plattfiskar. med Svens hjälp, och med skälvande ben styrde jag ut på böljorna.

Väl i land mönstrades fångsten av många ögon. Och jag Vilken lycka! Emma, döpt efter mitt älskade barnbarn, mönstrade andra fångster. Fulla hinkar av olika plattfiskar. gungade som en svan på vågorna och följde minsta rörelse Vad kunde de väl heta? Jag undrar sa flundran om gäddan på rodret. Jag satt i min ägandes, tjärdoftande skuta och är en fisk? Med kännarmin granskade jag hinkarna. tittade medlidsamt på de stackare på kajen som inte hade Carl-Hermans fulla hink med flatfiskens drottning, en träbåt i Mölle. Hur kunde de släpa sig fram i grottekvarsjötunga, väckte inte mitt intresse, jag hade ju känt igen nen, varmed motiverade de sina eländiga liv? En viss tröst fisken i en annan hink, den sandpappriga ryggen var ju likt fann jag i möjligheten av att de kanske icke kände sin egen mina … skrubbor. Tungan då, gapskrattade Carl-Herman – olycka. och landkrabban var avslöjad.

På jungfruturen började dock vattnet att stiga till dess En gång hade en olycklig, havslevande krabba av större att durkarna flöt. Jag hade förstås inte haft tålamod att låta format fastnat i mitt nät. De imponerande klorna öppnades träet svälla tillräckligt, utan skulle bums ut på havet och väl hotfullt varje gång jag närmade mig för att skilja garnet där täpptes länspumpens filter av skräp. Nå, jag hade ett från krabban. Jag bestämde mig för att ta upp striden i öskar och kunde frälsa livet denna gång. Snopen tog jag mig hamnen, man ska välja sina slagfält. i hamn, men som ingen hade sett mitt snöpliga äventyr, och Väl tillagd tog jag mod till mig och började försöka peta jag hade överlevt, var ju ingen skada skedd. på krabban för att förmå henne att frivilligt lämna mitt garn. Sävligt närmade sig Charlie och Carl-Herman. Deras Så gick den första sommaren i fröjd. Med stora torskar västmunterhet över mina tafatt skräckslagna försök visste inga sydväst om pricken, tack för tipset Sven. Med rundning av gränser. berget i sävlig sommarstiltje, och med en förstående hustru Men de upplyste mig vänligt– mellan de hulkande som insåg att a man has to do, what a man has to do. skrattsalvorna – om det korrekta sättet att hantera krabOch så fisket! De garvade fiskarna i hamnen tittade med bor. Om deras goda hjärtan fanns inget tvivel. överseende på den spöfiskande nykomlingen. Det är garn Så nu kan jag. Kommer kiloskrabbor i mina garn tar jag som gäller. Garn är vad min ömma moder förvandlade till ett bestämt tag om rumpan, där de ju inte kan nå mig med koftor och yllesockar i min barndom. Eller hur? de otäcka klorna.

Så jag började garnfiska. Jonasons nätaffär i Råå var behjälpliga med tillbehören. Halvgarn eller helgarn? SpätteGarn i propellern är inte kul. Jag upprepar garn i propellern garn eller krabbgarn? Vi enades om bottengarn för att göra är inte kul. På rak arm kan jag inte komma på något mer livet surt för diverse plattfiskar, torsk, makrill och kanske okul än detta. Det skulle i så fall vara sjunklina i propellern. en lax.

24

Möllekuriren 2 • 2013

Jag har lärt mig att alltid ha en tigersågsklinga i båten. Och silvertejp. Har man inte det får man ro. Det är tungt att ro en Möllesnipa från pricken till hamnen, jag vet. Ännu tyngre om man ska släpa ett garn efter sig.

Vi låter ridån gå ned över detta sorgesamma skådespel. Solen gjorde det i alla fall. Också månen fick se mig kämpande med kniven, halvt ihjälfrusen i det kalla vattnet. Ischiasen av nedkylningen plågade mig i en månad därefter.

Nå, jag lärde mig den hårda vägen, och med hjälp av OA. Backa inte när du sätter garn, sätt akterut och ha jämn fart och garnen i god ordning. Och under över alla under, det fungerar!

OA har också lärt mig att skilja de olika flatfiskarna och att rensa och flå de motsträviga sjötungorna.

Luciadagen 2011 bjöd på en hård vind. Den kraftiga vinden övergick i styv kuling, som övergick i storm. På kvällen då jag åkte till Mölle för att se till min käresta hade bristen på elektricitet släckt Mölle.

Jag gick upp till Charlie i Strandhäll och lånade en ficklampa, men såg inte min Emma i stormen. Väl uppe hos Charlie satt vi vid det stora panoramafönstret och han konstaterade belåtet att hans plastsnipa skuttade glatt på vågorna. Väl upprymt kanske, men i alla fall ovan vattenytan.

Var fanns min båt? Jag gick ned igen och spanade och lyste ut i orkanens mörker. OA dök upp från ingenstans. Var är min båt?, frågade jag. Den ligger på bottnen vid sidan av Charlies blev svaret. Det var en annan plastbåt som Charlie hade sett.

Jag gick åter upp till min vän och sade att vi nu kunde sörja tillsammans, vilket vi gjorde.

Två dagar senare hade vattnet sjunkit undan och vi kunde beskåda förödelsen. Tre båtar hade fått plikta för ägarnas försummelse att ta upp dem i tid. Jag kunde se stäven på min Emma.

Förtöjningen hade hållit, men kraften hade dragit en sten ur själva kajen. Var hon skadad?

Med hjälp av dykare, och mina vänner Hasse och OA lyckades jag dra henne på bottnen till spelet vid lilla slipen. Snart dök hon upp ur djupet och kunde länsas torr.

När jag tre timmar senare vevade igång min trofasta maskin kom Carl-Herman förbi! »Nu har du varit duktig Anders«, sade han.

Det satt gott, landkrabban hade äntligen blivit en nästan riktig Möllefiskare. Min gamla förkättrade träbåt var den enda av de tre som klarade sig utan kranbärgning och där motorn startade utan renovering. Vilken revansch.

Jag vill tillägna den här lilla berättelsen min synnerligen gode vän Charlie Swensson. Charlie gick bort i höstas, och tomrummet efter honom går inte att fylla, men jag vill tacka honom i hans himmel för alla goda pratstunder på hans balkong och på Ransvik.

Möllekuriren 2 • 2013

25

Ambassadörer för Lättläst Text Ingrid Sundlöf Eriksson Foto Christer Wallentin

M

orgonpigga Möllebor kan då och då möta en äldre man längs cykelvägen. Det är Hans Peterson på sin dagliga promenad mot Vattenmöllan, förbi Palms och tillbaka till Mölle. Hans är inte de stora åthävornas man, det behöver en mycket uppskattad och produktiv författare inte vara. Han debuterade 1945 och är fortfarande verksam. I dag 26

arbetar 91-åringen tillsammans med sin dotter Lena-Maria Nordstrand och dotterdotter Lina Nordstrand. Båda verkar inom förlagsbranschen. De har gått sina egna vägar, men i hög grad i Hans anda.

Alla tre är engagerade i att göra litteratur tillgänglig, även för den som av ett eller annat skäl har en tröskel att ta sig över. Lättläst är nyckelordet.

Hans och hustru Anne-Marie blev

Möllebor av en lycklig slump. Året var 1958. I hemstaden Göteborg var det näst intill omöjligt att komma över en bostad, det vill säga om man inte var beredd att betala under bordet. Paret Peterson var öppna för att flytta till antingen Köpenhamn eller Oslo.

Hans hade vistats i USA och reste hem med båt. Han kom i samspråk med en passagerare från Landskrona, och frågade om hon kände till någon Möllekuriren 2 • 2013

som hade en lägenhet att hyra ut. Efter någon tid kom ett telefonsamtal. Medpassagerarens syster satt i styrelsen för municipalsamhället Mölle. Där fanns en lägenhet att hyra. Och så blev det.

Litteraturpris blev dörröppnare Vid flytten till Mölle var Hans en etablerad författare. Skrivandet hade dock börjat långt tidigare. Redan 1945 placerade han sig på andraplats i Rabén & Sjögrens årliga romantävling.

Boken hette Stina och Lars på vandring. I samma tävling erövrade Astrid Lindgren första pris med sin bok om Pippi Långstrump.

Då bodde han ännu hemma hos föräldrarna ett stycke från Göteborg, men så småningom flyttade han in till Göteborg. Där försörjde han sig, bland mycket annat, som modell på Valands målarskola.

– Man frös mycket, men det var bra betalt, skrattar Hans.

Det dröjde innan Hans kunde livnära sig på att skriva böcker. Men 1955 vände det. Då tilldelades han Svenska Dagbladets litteraturpris och författandet tog fart. Han fann sin publik i olika sammanhang.

Hela jaget inriktat på texten Hans skrev skönlitteratur för barn, ungdomar och vuxna, barnoperor, pjäser, faktaböcker, radioserier och artiklar, essäer i pressen och mycket annat.

– Om man är flitig, blir mycket gjort. Jag jobbade för två, tre olika läromedelsförlag. Mitt språk var, och är, enkelt. Det hade jag till skänks sedan barndomen.

Hans framhåller sin hustrus insats som en viktig förutsättning för sitt arbete. Som författare måste man vara disciplinerad, hela jaget ska vara inriktat på arbetet med texten, man måste arbeta hela tiden.

Möllekuriren 2 • 2013

– Anne-Marie skötte allt annat, det enda jag behövde göra var att jobba.

Familjen utökades med barnen Jan och Lena-Maria. Både Anne-Marie och Jan begränsades av en lätt dyslexi.

Hans fallenhet för att skriva enkelt och lättläst kom väl till pass. När det var dags för barnen att börja skolan önskade båda föräldrarna att de skulle gå i Montessoriskola och familjen återvände till Göteborg. Men loven tillbringades i Mölle.

Hans har skrivit flera böcker som utspelar sig i Mölle, böcker både för vuxna och barn. Lugnet och miljön här betyder väldigt mycket. Mölle är en suverän arbetsplats.

Alla måste kunna läsa Lena-Maria utbildade sig till journalist på journalisthögskolan i Göteborg.

Hur påverkades hon av sin pappa i valet av yrke?

– Det är ju självklart att ett jobb som en förälder utövar hemma blir en integrerad del av livet. Kanske i högre utsträckning med föräldrar som har ett fritt, konstnärligt yrke. Det finns en tolerans, det går i arv att det är tillåtet att välja ett fritt yrke.

Lena-Maria jobbade en hel del som frilans, med kontoret hemma vid skrivbordet. År 2002 flyttade familjen Nordstrand till Mölle, och Lena-Maria arbetade en tid på förlaget Hegas i Höganäs.

Engagemanget för att göra böcker och texter tillgängliga för läsovana barn och ungdomar fanns hela tiden och 2009 grundade hon Nypon förlag.

Det är Sveriges största förlag för lättläst litteratur för barn och ungdom.

Skolor, lärare, bibliotek, men även privatpersoner, är förlagets kunder.

Lena-Maria brinner för att alla människor måste lära sig läsa. Hon understryker att man måste kunna läsa och förstå innebörden av vad man läser. Det är ett nödvändigt redskap för att kunna fungera som medborgare

Ni har hela tiden förmedlat att det är roligt. Jag har vågat utbilda mig till journalist tack vare stödet i ryggen hemifrån.

Lina Nordstrand i ett land. Utan ett språk är det svårt att vara en aktiv del av samhället.

– Dessutom förlorar man som individ på att inte kunna läsa. Läsning ger dig ny näring till dina tankar. Du får tolerans och förståelse för andras behov. Den som inte kan läsa halkar utanför. Därför måste vi som har fattat göra vad vi kan för att ändra på detta, säger Lena-Maria med eftertryck.

Vilja förlag – för läsovana vuxna Linas väg in i ordens och de lättlästa texternas värld har varit både självklar och självvald. Som hon själv säger: – Det är svårt att inte insupa orden då man växer upp med en sådan mamma och morfar.

Lina har sett sin morfar i rollen som författare, hur han suttit och skrivit.

Hennes mamma har alltid haft kontor hemma. Det vore kanske lätt att bli avskräckt, men Lina tycker inte det.

– Ni har hela tiden förmedlat att det är roligt. Jag har vågat utbilda mig till journalist tack vare stödet i ryggen hemifrån.

Hans säger med eftertryck och värme: – Du har sådant allvar i ditt jobb, tränger in, dyker ned.

Lina menar att det har hon säkert lärt av morfar, att det är värt att jobba mycket för det är så kul. Förlaget Vilja, som publicerar lättlästa böcker för läsovana vuxna, startade Lina 2012.

27

Vi jobbar inom samma företag, åldersgränsen suddas ut.

Vi blir mera som ett arbetslag än morfar, dotter, barnbarn.

Hans Peterson – Idén till Vilja fick jag då jag jobbade för Nypon på en läromedelsmässa. Jag träffade en kvinna som arbetar med svenska för invandrare, SFI. Hon berättade att det är mycket ont om lättläst litteratur för vuxna. Den enda litteratur som finns är barnböcker. Lina insåg hur viktigt det var att det finns välskrivna, lättlästa böcker som vänder sig till vuxna.

Det kan finnas flera skäl till att någon inte kan läsa tjocka böcker med

28

många karaktärer. Man är kanske dyslektiker, eller ny i Sverige, eller bara en läsovan pensionär som tidigare inte har haft tid att läsa.

Vilja är ett dotterförlag till Nypon.

Hösten 2012 publicerades de första tio titlarna. I augusti i år kommer en tredje utgivning. Hela Vilja förlag har utvecklats på Norra Brunnsvägen i Mölle, där Linas pappa Carl-Erik bor, och längs cykelvägen. Den har visat sig vara väldigt lämplig för förlagssamtal.

Men det är förstås i Stockholm hon sköter förlagsverksamheten. Från kontoret – läs skrivbordet i lägenheten.

Tidiga morgnar innan hon sticker till skolan, och sena kvällar.

– Det kommer ett mejl redan vid sex-tiden på morgonen och några till sent på kvällen, säger Lena-Maria.

Pappa är bäst på lättläst Både Nypon och Vilja har en stor grupp specialister till sitt förfogande.

Det är till exempel specialpedagoger, logopeder och lättläst-redaktörer, för att nämna några.

Lena-Maria poängterar att det är nödvändigt att sovra, att välja bort. Ändå ska böckerna ha en litterär höjd,

ett litterärt värde inom ett begränsat utrymme. Hon tillägger att det inte finns någon så bra som pappa på att skriva lättläst.

Hans Peterson är en självklar resurs i båda förlagen. Det är morfar Hans som läser alla manus som kommer in till Vilja. Han läser igenom allt och gör en grovsortering. Därefter ser han till att brevet med besked om avslag är elegant formulerat. Det är även han som översätter böcker från någon av de danska, engelska, norska författare som publiceras hos Vilja.

– Jag är längst ned i näringskedjan, skämtar Hans.

– Eller högst upp, invänder dotter och dotterdotter unisont.

I sommar avslutar Lina den teoretiska delen av studierna på journalistlinjen vid Stockholms universitet.

Därefter väntar ett halvårs praktik »för att komma in i yrkeslivet«. Men där finns Lina redan.

– Efter praktiken kommer jag förmodligen att ägna mig helt och hållet åt Vilja förlag.

• Lena-Marias vision är att Nypon förlag om fem år är ett nordiskt specialförlag för lättläst litteratur. Parallellt med utgivning har förlaget då startat en rörelse som verkar för att inga barn lämnar skolan utan att kunna läsa.

Lena-Maria förkroppsligar redan den rörelsen, bland annat genom att

Möllekuriren 2 • 2013

hålla föredrag på olika håll i Sverige och i andra länder. Då passar hon också på att göra lite reklam för sin födelseort Mölle.

– I alla sammanhang där jag håller föredrag om Nypon ger jag tips och råd om vad man bör se om man besöker Skåne. Vi delar ut en lista över sevärdheter, caféer, restauranger i bygden och en karta med vandringsvägar på Kullaberg.

Hans fortsätter med sina många uppgifter i läsandets tjänst. Om samarbetet med Lena-Maria och Lina säger han: – Vi jobbar inom samma företag, åldersgränsen suddas ut. Vi blir mera som ett arbetslag än morfar, dotter, barnbarn.

– Jag är jättelycklig över att arbeta tillsammans med Lena-Maria och Lina! Det håller min hjärna igång.

Möllekuriren 2 • 2013

29

Statistiken för Mölle visar:

Höganäs

Färre invånare – flera pensionärer

Kvinnor

Män

Text och grafik Bodil Bennheden Veige Sedan toppåret 1990 har antalet invånare i Mölle minskat med 83 personer – trots att över hundra bostäder har kommit till. Samtidigt har antalet äldre ökat kraftigt. I dag är mer än hälften av Mölleborna över 60 år.

D

emografi har alltid intresserat mig, och sedan jag flyttade till Mölle 2005 har jag funderat kring ålderssammansättningen här.

På Höganäs kommuns webbplast hittade jag två spännande befolkningspyramider, se diagram 1 och 2.

Några pyramider i vanlig bemärkelse är ju inte dessa diagram längre. Mölles »pyramid« är onekligen väldigt speciell.

Frågan är hur det har sett ut bakåt i tiden?

Under perioden 1960–1990 gjorde Statistiska centralbyrån (SCB) en Folk- och bostadsräkning (FOB) vart femte år.

Från Samhällsbyggnadsförvaltningen i Höganäs har jag fått en sammanställning av dessa uppgifter plus uppgifter för vart och ett av åren från 2001 fram till april 2013.

Uppgifterna för åren 1965, 1970, 1975, 1980 och 1990 är inte uppdelade på kön. Därför måsta jag lägga diagram 3 på andra hållet.

En intressant iakttagelse är att personer äldre än 74 år tidigare klumpades ihop till 75+. För uppgifterna från 2001 30

Diagram 1. Invånarna i Höganäs stad i femårsintervall enligt SCB 2011-12-31

Mölle

till i dag är åldersgruppen 75+ däremot uppdelad på 75–79 år, 80–84, 85–89 och 90+.

Diagram 3 visar att befolkningssammansättningen i Mölle 1970 liknar den som gäller dagens Höganäs. Efter 1980 fram till i dag – 1990, 2001, 2010 och i dag – blir formen bredare i de äldre åldersgrupperna och smalare i de lägre åldersgrupperna.

Det bildas liksom en midja vid de unga vuxna. Den börjar utvecklas 2001 och blir mer och mer markant fram till i dag.

Diagram 3 visar för i dag en otroligt smal bas när det gäller barnen, framför allt de små barnen.

Och antalet pensionärer ökar. Visserligen blir invånarna i Sverige generellt sett äldre, men när det gäller Mölle sker det kanske också en inflyttning av äldre personer; före detta sommarboende blir fastboende.

Om jag delar upp statistiken i bara tre grupper, barn 0–19 år, vuxna 20–64 år och pensionärer 65+, blir bilden den som diagram 4 visar.

Antalet pensionärer ökar

Diagram 2. Invånarna i Mölle i femårsintervall enligt SCB 2011-12-31

WIKIPEDIA OM BEFOLKNINGSPYRAMIDER En befolkningspyramid används för att illustrera en befolknings åldersfördelning, det vill säga hur många människor det finns i olika åldrar, och vanligtvis även fördelad på kön.

Ordet befolkningspyramid har sitt ursprung från sent 1800-tal då statistiken, bland annat i Sverige, gav diagrammen en näst intill exakt pyramidform, då befolkningen ökade kraftigt samtidigt som den avtog mycket bestämt i förhållande till ålder.

I många välutvecklade länder har ordet i dag blivit ganska missvisande. Detta då befolkningsdiagrammen i och med ökad livslängd mer går åt att likna vid befolkningstorn, med en jämn befolkningsutveckling fram till efter cirka 80 år, där den sedan avtar relativt kraftigt.

Den som är intresserad av befolkningspyramider för de andra kommundelarna hänvisar jag till kommunens webbplats.

Adressen är: www.hoganas.se/sv/Invanare/kommun--politik/kommunfakta/statistik/

Möllekuriren 2 • 2013

Om man granskar utvecklingen under de senaste tretton åren, alltså från 2001 till i dag, kan man konstatera att 734 personer bodde i Mölle 2008.

Jämfört med i dag, när 670 personer är mantalsskrivna i byn, har befolkningen allså minskat bara under dessa tretton år med 64 personer.

Möllekuriren 2 • 2013

Diagram 3. Invånare i Mölle fördelade på femårsintervall enligt SCB 1970, 1980, 1990, 2001, 2010 och i dag

20–64 år 65+ år

Antalet pensionärer visar dock en stadig ökning från 226 personer 2001 till 304 idag.

Under den här trettonårsperioden var även antalet barn i Mölle som störst 2008, nämligen 109 personer.

Därefter har antalet minskat och är i dag nere på 88 barn.

Den största minskningen är i åldersgruppen 0–4 år. Toppåret 2008 fanns det inte mindre än 23 knattingar i byn, jämfört med bara sex i dag.

När det gäller bostäder är det lite svårt att tolka siffrorna.

En liten kuriosa – för drygt 100 Diagram 6 bygger på uppgifter år sedan, 1907, var det 620 från Folk- och bostadsräkningbofasta invånare i Mölle och en och avser antalet bostäder cirka 3 000 sommarboende. En med fastboende. så dramatisk skillnad tror jag inte att vi har i dag.

Några uppgifter om antal bostäDiagram 5 visar hur den der totalt i Mölle i dag är svårt fasta befolkningen i Mölle har att få. En grov uppskattning om förändrats från 1970, alltså man räknar husen på kartor, under de senaste 43 åren. Den till exempel på hitta.se, är stora ökningen mellan 1970 runt 525. Av dessa är cirka 515 och 1980 står framför allt tillsmåhus och 8–10 är fastigheter komsten av Gylleröd för. som innehåller sammanlagt ett Toppnoteringen gjordes 90-tal lägenheter.

1990 med 753 invånare i Mölle.

Enligt webbplatsen www.

Efter 1990 har det tillkommit birthday.se finns det drygt 300 44 lägenheter på Bella Vista bofasta hushåll i Mölle.

1991, 29 lägenheter i Vita Byn Det skulle vara spännande 2002 och ytterligare hotell har att få fram uppgifter om somomvandlats till flerbostadshus. marboende, men det blir en Just nu färdigställs åtta lägenannan artikel. heter i Turisthotellet. Och det byggs varje år något eller några Vi planerar en uppföljning av Bodils så kallade småhus. artikel i höstnumret. Vi undrar: Trots detta har invånaran- Vilka slutsatser bör man dra av talet minskat med 83 personer. statistiken?

0–19 år

hela tiden medan yngre vuxna och barn minskar.

Pensionärer 65+ ökar sin andel av Mölles invånare från 24 procent 1970 till 45 procent i dag. I antal är det 114 personer 1970 jämfört med 304 i dag.

Enligt befolkningspyramiden i diagram 2 utgör personerna i åldern 61–7o år drygt en fjärdedel av Mölles invånare. Om man summerar alla som är 60 år eller äldre, utgör de 58 procent eller 390 personer.

Diagram 4. Invånare i Mölle fördelade på åldersgrupper enligt SCB 1970, 1980, 1990, 2001, 2010 och i dag

Diagram 5. Invånare i Mölle 1907–2013

• Vad tycker du? Mejla redaktionen: mollekuriren@gmail.com.

Fotnot Indelningen i åldergrupper i diagram 1 och 2 skiljer sig från uppgifterna i tabellerna från Samhällbyggnadsförvaltningen, vilka ligger till grund för diagram 3 och 4 – som jag har gjort.

Grupperna börjar på 0, 5, 10, 15 år etcetera i tabellerna och på 0, 6, 11, 16 år etcetera i diagrammen.

Diagram 6. Bostäder med fastboende i Mölle 1965–1990

31

Fem bra böcker

Passa på att läsa dem i sommar Text Lena Strandmark REDAKTIONEN för Möllekuriren bad mig att skriva om de fem bästa böckerna i den nuvarande bokcirkeln. Att välja bara fem böcker av de 70 böcker som ingår är inte lätt. Men låt mig berätta om fem läsvärda böcker av författare som ännu inte är så kända, böcker som skildrar olika miljöer och tidsperioder.

• Rachel Joyce debuterar med romanen om Harold Fry, en man i sina bästa år, det vill säga en äldre gentleman bosatt i England.

En tisdagmorgon får Harold ett brev som han genast besvarar och går för att posta. Men när Harold kommer till brevlådan känner han att han inte bara kan lägga brevet på lådan – han vill något mer och hans osannolika pilgrimsfärd tar sin början.

Färden startar i södra England och slutar inte förrän i den lilla orten Berwick vid gränsen till Skottland. Under de följande dagarna möter Harold många människor, lyssnar till deras berättelser, men tänker också tillbaka på sitt eget liv, på äktenskapet med Maureen och på sonen David. En otrolig historia – javisst – men läs gärna Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd och le igenkännande och få en tår i ögonvrån.

Därefter är hon spårlöst försvunnen. Författaren Kyung-Sook Shin skildrar barnens minnen av mamman och de inser att de aldrig tog vara på mamman, att de aldrig riktigt såg henne. Fram träder bilden av en hårt arbetande och självuppoffrande kvinna som hela tiden bara har sett till det bästa för familjen.

Vi får en inblick i det hårda livet på landsbygden förr och lär känna de vuxna barnen som har övergett byn för staden. Så annorlunda liv de har fått än föräldrarna. Det är inte ofta vi har möjlighet att läsa böcker från Sydkorea, så ta gärna den här chansen.

32

• Hillary Jordans bok Mississippi är ett bra exempel. Många av medlemmarna har blivit »påprackade« den, men lämnat tillbaka den med orden: »Vilken bra bok!« Här är det omslaget som är grått och trist. Pocketupplagan har nytt omslag med en röd traktor – genast mycket bättre.

Två av bokens huvudpersoner, Henry och Laura, gifter sig 1946 och flyttar ut till en bomullsfarm i Mississippideltat.

Laura, som tidigare har bott inne i stan, har svårt att anpassa sig till det nya livet. Från krigets Europa återvänder Henrys bror Jamie och även sonen till den svarta dagarbetaren på farmen. Nu utspelas en gripande historia om rasmotsättningar och hopplöshet men även om kärlet och vänskap över alla gränser.

Mot slutet är den oerhört spännande och blir till en riktig bladvändare.

• På senare år har allt fler böcker översatts från franska till svenska. Hélène Gremillon är en lovande debutant. I Den förtrogne möter vi Camille som vid sin mammas död bland kondoleansbreven får ett tjockt kuvert. Det innehåller ett långt handskrivet brev.

Ingen underskrift, ingen avsändare. Varje tisdag kommer ett nytt kuvert. I breven berättas en historia som börjar mer än trettio år tidigare i det då ockuperade Frankrike. Omöjlig kärlek och några människors tragiska öden får vi följa fram till slutet.

• I så fall kan jag rekommendera en spänningsroman från vårens cirkel: Springfloden av Cilla och Rolf Börjlind.

Men det finns så många fler bra böcker i biblioteket. För den som till exempel gillar Deon Meyers Den sista safarin kan jag berätta att vi även har hans tidigare böcker.

Hyllorna är fyllda av böcker från de senaste åren, bra böcker för alla smaker.

Biblioteket är öppet varje torsdag, även under sommaren, klockan 16–18. Vi i biblioteksgruppen hälsar er alla välkomna och det vore roligt om flera sommarboende kunde hitta till oss. Inget lånekort, ingen kostnad, eftersom bokcirkelns medlemmar bjuder på böckerna. Det är bara att komma ihåg tiden, bära hem böckerna, sätta sig i den sköna solstolen och börja läsa.

Rachel Joyce, Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd Kyung-Sook Shin, Ta hand om min mor Hillary Jordan, Mississippi Hélène Gremillon, Den förtrogne Cilla och Rolf Börjlind, Springfloden

EN NY BOKCIRKEL Startar torsdagen den 5 september klockan 17.00 på Mölle bibliotek. Deltagarna får möjlighet att läsa minst ett 60-tal av höstens böcker. Priset är 250 kronor. Välkomna.

Foto Christer Wallentin

• En bok som utspelar sig i en helt annan miljö ärTa hand om min mor. På ett kort ögonblick på Seouls centralstation förändras livet för en hel familj. Föräldrarna har åkt in till staden från den lilla byn för att hälsa på sina vuxna barn. När de byter till tunnelbanan kommer mamman inte med tåget.

Omslaget och ibland även titeln kan vara avgörande om läsarna hittar fram till en bok, kanske framför allt om det är ett författarnamn som man inte känner till.

Kan det här verkligen vara något att läsa i hängmattan, under lata semesterdagar?

Låter det för ambitiöst?

Möllekuriren 2 • 2013

BLI MEDLEM

Årsavgiften är 200

kronor, vilket inkluderar Möllekuriren utdelad i Mölle. För övrig distribution tillkommer inom Sverige 100 kronor per år; för utlandet 200 kronor per år.

Betala till Bankgiro 5617-3883.

Möllekuriren 2 • 2013

33

Sommarens och höstens Pyk-utställning

Kullaberg 50 år senare

D

Text Chatarina Lindgren och Christina Carlsson

en nyfikne Hans-Otto Pyk genomförde 1962 något som han länge hade tänkt på, nämligen att fotografera Kullaberg från sjösidan. Efter ett avtal med en skeppare kunde tanken förverkligas.

Resultatet blev flera hundra svartvita bilder, och bland alla dessa valde Hans-Otto Pyk ut ett sextiotal. Fotona satte han in i ett album som fick namnet Kullaberg från sjösidan i guldskrift. Bilddokumentationen omfattar platser från där Nimis finns i dag fram till Solviken i Mölle.

Med stöd av projektmedel från Höganäs kommun och Krapperupsstiftelsen kunde en återfotografering göras hösten 2012, alltså 50 år efter den första.

Med i båten denna gång fanns skepparen Kennet Widell och fotografen Lars Göte Nilsson.

Bodil Bennheden Veige var också ombord för att dokumentera allt som en ivrig Hans-Otto Pyk berättade.

Havet låg stilla och trädens höstfärger lyste.

På naturum visas under hela fem månader, alltså ända fram till den 31 oktober, en bildsvit som dokumenterar vad som har hänt med naturen under 50 år. Till bilderna finns texter som tolkar och kommenterar förändringarna ur olika infallsvinklar.

Vi har utgjort Byföreningens projektgrupp, och under hösten 2012 och våren 2013 byggde vi upp ett samarbete med naturum Kullaberg, vilket drivs av länsstyrelsen. Vi knöt också flera resurspersoner till projektet.

34

Projektgruppen tackar Stiftelsen Sparbanken Gripen, vars finansiella stöd var en förutsättning för att utställningen skulle kunna komma till stånd. Stiftelsens motivering lyder så här: »Förverkligande av Pyk-donationen på naturum med unika möjligheter för framtiden«.

Byföreningen har igen tagit fram en utställning som bygger på Hans-Otto

Pyks önskan om att alla intresserade ska få glädje av hans livsverk, såväl i Mölle som i en vidare krets.

Eftersom Kullaleden öppnades den 1 juni, och de allra flesta besökare och vandrare, passerar Kullens fyr och naturum kommer säkert utställningen att bli välbesökt. Både Hans-Otto Pyk och Byföreningen kommer därmed att få uppmärksamhet av många människor från när och fjärran.

Utställningsskapare.

Från vänster: Lars Göte Nilsson, Malin Andersson, Chatarina Lindgren, Lars Påhlsson och Christina Carlsson.

SPARBANKSSTIFTELSEN GRIPEN Stiftelsen bildades 2013 och har i en sammanslagning av Sparbanken Gripen och Sparbanken Finn fått större möjligheter att främja och stödja projekt enligt stiftelseförordnandet.

Sparbanksstiftelsen Gripen främjar projekt inom näringsliv, infrastrukturforskning, utbildning, idrott och kultur, företrädesvis inom de kommuner där Sparbanken Gripen var verksam.

Genom det förtroende som Sparbanken Öresund har och får av kunderna i Nord-

västra Skåne får Sparbanksstiftelsen Gripen möjlighet att genom anslag vara med och att utveckla Nordvästra Skåne.

Att vara kund i Sparbanken Öresund innebär att överskotten utvecklar området.

Att ge tillbaka ligger i Sparbanken Öresunds grundidé.

I över 200 år har sparbankstanken varit densamma, att hjälpa människor att förverkliga idéer och att utveckla bygden där banken är verksam.

Möllekuriren 2 • 2013

Ett exempel från utställningen – Josefinelust Flera dalar med rasmassor vid bergväggen mellan markerade klippryggar av gnejs ut i vattnet.

I berggrunden finns både gnejs, amfibolit och kullalit.

Den vänstra sprickdalen går över i en bred mal vid vattnet.

Sluttningen ovanför är inte alltför brant och är ganska fuktig. Vid sidan om den anlagda trappan växer älgört, fackelblomster och humleblomster bland ormbunkar.

Allt inramas av lummig bokskog.

I branterna finns flera grottor.

Ovanför malen, 7 m över vattenlinjen, ligger den stora Josefinelustgrottan till höger om trappan.

Grottan är ca 5 m djup, 3 m bred och 4 m hög. Den iordningställdes under 1800-talet för turister och är möblerad med bänkar och grillplats.

Några fornfynd har inte gjorts där. Sådana finns emellertid från Fredrik VII:s grotta i västra delen av området. Där har man i golvet grävt ut ett kollager som innehöll mängder av djurben och musselskal. Även flint yxor, skrapor och en bennål hittades. Grottan har mest använts under vikingatid och tidig medeltid, men stenföremålen tyder på användning från stenåldern. Platsen hette ursprungligen »Möllebäcksmal« och användes flitigt av Gustaf Elfversson, som guidade turister på berget under 1800-talet.

Efter ett besök av Oscar I:s gemål Josefine döpte han om platsen.

Utsiktsbalkonger anlades i branten västerut.

På bilden från 1962 syns en tidigare träbalkong som numera är borttagen. Otydligare är den balkong som anlagts på en klipphylla centralt i bilden.

1962

2012

Text Lars Påhlsson Foto 1962 Hans-Otto Pyk Foto 2012 Lars Göte Nilsson

Utställningen finns på naturum Kullaberg och pågår under tiden den 1 juni–31 oktober

Stilla liv på Mölles 4-stjärniga camping Text och foto Christer Wallentin

D

et är inte första gången som Möllekuriren skriver om campingen. Förra gången var för tolv år sedan. Tidningens reporter träffade då Marcus Petersson, vars föräldrar startade verksamheten i början av 1970-talet.

För två år sedan blev det en ny ägare. Familjeföretaget gick upp i First Camp Scandinavia, en kedja med tolv campingplatser och semesterbyar från Luleå till Malmö. »En av Sveriges största gästgivare«, som det står på företagets hemsida.

För det här reportaget har jag besökt campingen flera gånger. Första gången träffade jag Anders Meuller, den nya platschefen, bara som hastigast.

Vi hade inte avtalat om ett möte, och han stod mitt uppe i en genomgång med hantverkare om poolen.

Men han tog sig ändå tid att lyssna när jag berättade vad jag ville. På stående fot fick jag grönt ljus att röra mig fritt inom hela området, att intervjua och fotografera.

Jag återkom i Kristi himmelsfärdshelgen. Då var det liv och rörelse.

Väderprognosen inför helgen hade varit fin, och det bidrog säkert till att fler än väntat hade bestämt sig för att vara några dagar på campingen.

När jag går runt slås jag av den lugna, vänliga stämningen. Människor är lediga, björkarna håller på att slå ut och det är varmt i luften fast det bara är förmiddag.

Sådana faktorer spelar säkert in, men jag får en bestämd känsla av att folk gillar att vara på campingen i Mölle. Visserligen ingår den i ett stort företag numera, men skalan är ändå måttlig.

Friluftsmänniskor Familjen Girhammar bor i Hurva, en bit utanför Lund. De var på campingen även förra året. »Vi gillar att vara här, så det blir nog en tradition.« På bilden från vänster pappa Tobias, Elisabeth 4 år, Isak 9 år, Andreas 7 år, mamma Erika och Hanna 5 år.

36

Anders Meuller tillträdde som chef i Mölle i våras. Jobbet på en stor campingplats är någonting nytt för honom, men han har arbetat i hotell- och restaurangbranschen i många år och ser stora likheter. »Vi arbetar ju allihop i besöksnäringen«, säger han.

Besökarna kan välja mellan att bara slå upp sitt tält eller att komma med husvagn eller husbil. Den som vill kan till och med boka in sig i en stuga.

Sådana finns i olika storlekar och med olika grad av bekvämligheter, från friggebods-standard och uppåt.

Alla som övernattar har tillgång till anläggningens hela utbud av service och nöjsamheter: tvättstugor, duschar, närlivs, pool, lektplatser, minigolf, restaurang med mera. Av dessa vänder sig bland annat minigolfen och restaurangen även till Möllebor och andra.

De människor som jag pratar med ställer villigt upp att bli både utfrågade och fotograferade. Resultatet ser ni på bilderna här intill.

När jag träffar Anders Meuller några dagar efter helgen berättar han att campingen har tre personer som är anställda året runt. När sommaren kommer räcker det inte på långa vägar.

– Jag håller som bäst på att göra färdigt alla anställningar inför högsäsongen. Vi behöver vara minst tjugo personer i sommar.

– Det är populärt att jobba här.

Många kommer tillbaka sommar efter sommar.

Möllekuriren 2 • 2013

Hyr en tomt Britt Mårtensson och hennes man Jan kommer från Ljungbyhed. De hyr en egen tomt, och där har de sin husvagn uppställd under hela säsongen. »Det är fantastiskt här för våra barnbarn, med poolen och flera lekplatser.«

Köpenhamnare Brian och Tine Murphy är på Möllecampingen tillsammans med sina två barn. Den här gången stannar de i fyra dagar.

Alla i familjen har cyklar, och de gillar att susa runt i omgivningarna. »Naturen här är nåt helt annat än vi är vana vid.«

Tävla i Kullaberg I mitten av maj gick terrängloppet Kullamannen, och många deltagare bodde på campingen. Sarah Else och Tina Hansson hyrde en liten stuga tillsammans med sina löparpojkar. »Det är inte stort i huset, men allting finns. Och vi har nära till dusch och toa.«

Lasse Holmkvist ... ... hade varit i Mölle och filmat Carl Wallentin och hans naturkonst. Jag träffade Wallentin den dagen då filmen skulle visas och frågade om han skulle se filmen på kvällen.

– Nää det ska jag inte.

– Ja men det kan väl vara roligt att se sig själv, sade jag.

– Nää, jag har ju ragespegeln.

Berättat av Ingvar Blomqvist

Möllekuriren 2 • 2013

37

En ny tävling

Här intill publicerar vi en dikt som har skrivits av Axel Öhström (1888–1961). Vem handlar den om?

Skicka ditt svar till mollekuriren@gmail.com senast den 1 september. Pris för första rätta lösningen.

Han vandrar ner till ruffen jämt är oftast rak i ryggen tål både skämt och oförskämt, i sanning ej nån stygg en.

Trots 70 år och lite till han är vital och rörlig.

Numer han inte segla vill, om vinden än är förlig.

Han kan berätta hur det var, när sill stod tjock i sundet, och svära kan han som en karl, så knapp går upp i sprundet.

När vårsol kastar strålen varm och tak i byn ska tjäras, då tar han i med senig arm och ej av höjd förfäras.

Då tär han understundom bier, så benen börjar saxa.

Han gör på gatan liten gir och armarna de flaxa.

Och alltid outtröttelig att fiska och berätta är han båd´glad och god och vig som havets kvicka spätta.

En hedersman, en möllekarl vi se på hamnen vandra.

Han är till tre barn lycklig far och bättr´än många andra.

•

38

Möllekuriren 2 • 2013

Mรถllekuriren 2 โ ข 2013

39

Hur kommer det sig att Lars Norrman förknippas med Mölle?

S

Text Gunilla Larsson Foto Christer Wallentin

jälv kommer jag ihåg Lars Norrman från femtiotalets sommarlov. Min minnesbild är en stor man iförd sandaler, en uppknäppt och lite fladdrande skjorta, shorts och på huvudet en stor hatt.

Lars Norrman ägde det gröna huset på Norra Strandvägen, nära hamnen. Men hade han någon annan anknytning till Mölle?

Jag beslutade att försöka ta reda på det.

Jag fick ett tips om att kanske Jan Andersson, som är uppvuxen i Mölle, visste mer.

Jan berättade att han hade tagit på sig ansvaret för att under några år se till Lars Norrmans föräldragrav i Helsingborg. För varje års »tjänst« fick han en tavla i ersättning.

Däremot visste Jan ingenting annat om Lars Norrmans anknytning till Mölle. Jag tackade för samtalet.

Bertil »Bobs« Svensson tipsade mig om att den som kanske kunde veta något mer skulle vara Sonny Svensson. Då så, jag tog kontakt med honom genom Aina Svensson.

Jo, Aina berättade att Sonnys släkt tidigare hade ägt det gröna huset på Strandvägen. Sonnys

40

farmors far hade bott där. Huset delade tomt med grannhuset som senare kom att ägas av Lennart Svensson, Sonnys son. Kanske var de släkt med familjen Norrman, Aina visste inte.

Lars Norrmans farfar, Lars Peter Norrman, tillverkade ett votivskepp som var avsett för Brunnby kyrka men som aldrig kom dit, berättade Aina. Det hamnade någonstans på ett undanskymt ställe, men plockades fram och såldes så småningom på auktion.

Valdemar Elfversson köpte skeppet, och han lät renovera det med bland annat nya segel. Även Gunnar Wallentin hjälpte till med reparationerna. Valdemar skänkte sedan skeppet till invigningen av Mölle kapell – och där hänger det fortfarande i taket.

Lars Norrmans far, Lars Olof Norrman, skänkte ett krucifix till kapellet som finns på högra sidan i kyrkorummet.

Mer kunde de inte hjälpa mig med, utan föreslog

att jag skulle ta kontakt med Hans-Otto Pyk. Sagt och gjort, jag ringde honom.

Hans-Otto berättade att Lars Peter Norrman, 1850–1923, var son till Anders Nilsson och född i Mölle.

Familjen Nilsson bodde på Mölleläge 58, och den bestod av sex personer sammanlagt. »Men varför heter han då Norrman när hans far heter Nilsson?«, frågade jag. »Jo, han hade tagit sig namnet Norrman, eftersom föräldrahemmet låg på det man kallade norr i Mölle«, svarade Hans-Otto. Så enkelt kunde det alltså vara att byta namn på den tiden.

Gröna huset. Lars Norrman ärvde huset och bodde här en tid. Han sålde det 1957.

Möllekuriren 2 • 2013

Dambadet i Mölle. Litografi av Lars Norrman. Bilden är något beskuren.

Lars Peter Norrman var sjökapten och lät bygga ett hus på Norra Strandvägen nummer 4, beläget strax intill hotell Kullaberg. Men han sålde huset i början av 1900-talet till familjen Cronberg som drev hotellet. Därefter flyttade han till det gröna huset, alltså bara en liten bit norrut på gatan.

Lars Norrmans far hette Lars Olof Norrman. Han föddes på Nordsjön 1886 och levde till 1953. Även han var sjökapten och sonen Lars följde med på några av hans resor.

Lars Norrman kom att göra många resor som resulterade i både konstverk och böcker. Höganäs Museum hade 1956 en utställning med konst av Lars Norrman, och i en artikel i Nordvästra Skånes Tidning, den 17 november 1956, skriver artikelförfattaren: »Lars Norrman behöver ingen Möllekuriren 2 • 2013

presentation i denna trakt. Och det är så sant som det är sagt. Lars Norrman är visserligen född i Hälsingborg, men han räknar sig som son av Kullabygden, och då speciellt Mölle.« Året därpå, alltså 1957 lämnade Lars Norrman i praktiken Mölle. Då sålde han det gröna huset.

Min undersökning av kopplingen mellan Lars Norrman och Mölle gjorde att mitt intresse för honom växte. Efter att ha läst i några konstlexikon tycker jag mig kunna ge följande beskrivning av honom: Lars Norrman föddes 1915 och blev 64 år gammal. Han utbildade sig först på Otte Skölds målarskola under åren 1931–1933. Året därpå flyttade han till Paris, där han blev kvar ända till 1939.

Under de första åren studerade han för

Fernand Léger. Dennes formgivning hade ett bestående inflytande på Lars Norrmans konst.

Lars Norrman använde kalla färger.

Dessa förstärker det abstrakta i hans konst, hur motivbunden han än är.

Lars Norrman kände sig både som en naturalist och som en abstrakt målare.

Föreningen av de två stilarna har bidragit till att ge hans tavlor ett äkta uttryck.

När Lars Norrman 1936, bara 20 år gammal, hade sin debututställning på Galerie Modern i Stockholm uppmärksammades hans måleri av både kritiker och besökare.

Redan 1934 besökte Lars Norrman Sovjetunionen, och åren innan andra världskriget reste han till Grönland, Marocko, Algeriet och Tunis. Efter kriget färdades han i Nordvästafrika, och 41

han var också i Holland, Bulgarien, Spanien, Centralasien och Bretagne.

Det är väl troligt att hans reslust grundlades redan när han som ung var till sjöss. På den tiden målade han miniatyrbilder av båtar som han såg genom hyttventilerna. Hans resor gav ett rikt, konstnärligt resultat.

De lämnade också stoff till många reseskildringar, bland annat Inok, Tubab, Det okända Holland, Resa i Bulgarien, Målare bland matadorer, Med jetplan till världens tak, Sagans kust och I kanot uppför Senegalfloden, utgivna under åren 1949–1967.

Så här skrev Gustav von Platen om Lars Norrman i Expressen den 24 november 1945: »Lars Norrman utvinner dekorativa, halvt surrealistiska effekter ur Kullen-fiskarens ålakupor och sumpar; han är naturalist i gammal god 80-tals anda, går på motivjakt i gruvschakt och gjuteriverkstäder, är lidelsefullt intresserad av faktivitet; det räcker inte att kalla en duk hjärnoperation, nej, parasagittalt meningeom skall det heta.«

Källor och tips Natur och Kulturs Konstnärslexikon, under redaktion av Peder Alton och Ingamaj Beck, Stockholm1991 Svenskt konstnärslexikon, Allhems, Malmö 1961 Vem är Vem i svensk konst, Göran Hillman, Raben & Sjögren, Stockholm 1993 Svenskt konstnärsgalleri, redigerat av Kåge Liefwendal och Carl-Erik Ohlén, Lindqvists, Stockholm 1949

Som många andra kändisar var Lars Norrman med i Hylands Hörna. I Öppet arkiv på www.svtplay.se finns ett klipp med honom. Där berättar han om Tahiti, Fidji och Afrika – och de modeller som han träffade där.

42

Möllekuriren 2 • 2013

FÖRENINGSSIDAN MÖLLE GOLFKLUBB www.mollegk.se

KAPELLFÖRENINGEN

Klubben 70 år Jubileet firas med start den 20 juli, dagen innan tävlingarna i Mölleveckan börjar.

Alla konserter hålls på onsdagar och börjar alltid klockan 18. Fritt inträde hela sommaren.

Då kommer det bland annat att vara »hastighetsgolftävling«. Björn Julin och Klas Jörgensen kommer att visa hur banan har sett ut under dessa 70 år och dagen avslutas med buffé.

26 juni│Så tag mitt hjærte – lyriska sånger för sång och piano. Lars Tibell, tenor, och Agneta Weber Sjöholm, piano

Varje dag under Mölleveckan sker någon aktivitet med anledning av jubileet. På onsdagen är det till exempel räkfrossa med dans. Juniorerna har puttävlingar varje dag.

SVANSHALL │ svanshall.net Varje torsdagseftermiddag spelar vi boccia på Knudavallen, ta med fika.Inga förkunskaper krävs. Inställt vid dåligt väder.

Den 10 juli│Grillkväll på hamnen vid Ribersborg klockan 18.30. Byföreningen har tänt upp grillen,ta med dig matsäck och umgås en stund. Inställt vid regn.

Den 27 juli│Svanshallsdagen med snipsegling, klockan 13. Stor familjefest på hamnen med bland annat underhållning, lotteri, loppis och gott att äta. Seglingen är väderberoende.

Den 14 augusti│Grillkväll på hamnen vid Ribersborg klockan 18.30. Byföreningen tänder upp grillen, och du tar med dig godsaker att grilla. Inställt vid regn.

Den 15 september│Höstfest på Knudavallen tillsammans med Rekekrokens Byaförening. Stor familjefest med hösttema. Lekar, lotteri, grillning och mycket mer.

Datum och tider kan ändras, till exempel vid dåligt väder. Titta därför in på www.svanshall.net för mer information eller följ vår anslagstavla vid hamnen.

Välkomna!

ARILDS BYALAG www.arild.se Den 24 juni│Start för byalagets simskola i bassängen. Inskrivning klockan 10–12

3 juli│Hearts and bones – jazz med Almaz Yebio trio. Almaz Yebio, sång, Krister Jonsson, gitarrer och Mats Ingvarsson, bas 10 juli│Klarinettklanger i sommarkvällen. Carl Kortegaard ensemble 17 juli│Duo – Cello och marimba. Karin Vettefors, cello, och Andreas Vettefors, marimba 24 juli│Orgel och sång. Carl-Adam Landström, orgel, och Anna Pauline Andersson, sång 31 juli│Projekt längtan – sånger om längtan, kärlek, tvivel och tillit. Christina Säfsten, sång och flöjt samt Hans Jakob Wastvedt, piano 7 augusti│Några klassiker. Simon Danell, piano ...

Kapellföreninen säljer hembakat bröd i hamnen den 13 juli. Alla är välkomna att lämna in bröd till försäljningen. Lämna det antingen i hamnen på säljdagen klockan 9–10 eller ta kontakt med Lise Håkansson på 070-171 21 68 eller Britt-Marie Petersson på 042-34 71 20.

KULLENS SEGEL SÄLLSKAP kullenss.mamutweb.com Optimistjolle. Grundkurs vecka 28–29 och 30–31. Fortsättningskurs vecka 28– 29 och 30–31. Tio platser i varje kurs.

Pris 1 900 kronor. Ålder: minst 7 år.

Tvåmansjolle. Vecka 28–29 och 30–31.

Sex platser per kurs. Pris 2 900 kronor. Ålder: minst 12 år.

Vi håller alla kurser i hamnen i Mölle.

För medlemsavgift tillkommer 200 kronor alternativt 500 kronor. Utförlig information finns på vår hemsida.

SPF KULLABERG MÖLLE spf.se/kullabergmolle Vill du träffa nya vänner, umgås och ingå i en fin social gemenskap? Då är du välkommen till oss. Vi anordnar månadsmöten med intressanta föredrag, gör studiebesök och dagsutflykter.

Verksamheten börjar igen i september.

Höstens program kommer att delas ut till medlemmar i slutet augusti. Programmet kommer även att finnas på föreningens hemsida.

Hjärtligt välkommen att delta i vår förening och våra arrangemang. Kontakta oss gärna om du undrar över något.

• Britt Gudmundson, 042-34 79 04, brittgu@gmail.com • Anne Cronström, 042-34 51 43, anne. cronstrom@spray.se

NATURSKYDDSFÖRENINGEN I KULLABYGDEN snfkullabygden.n.nu Den 16 juni│De vilda blommornas dag.

Vi vandrar på stranden och strandängarna omkring Farhult. Samling klockan 14 vid Farhultbadets vändplats nedanför Café Solvik Den 3 augusti│Ängens dag med slåtter på Zackows mosse. Samling klockan 10 på parkeringsplatsen vid pastorsexpeditionen i Brunnby Den 18 augusti│Upplev havets hemligheter. Samling klockan 10 på parkeringsplatsen nordost om Gruvtorget i Höganäs Den 1 september och hela vecka 36│Svamputställning på naturum vid Kullens fyr Den 14 september│Svampexkursion.

Samling klockan 9 på parkeringsplatsen nordost om Gruvtorget i Höganäs Den 22 september│Småkryp i Äsperödsskogen – en aktivitet speciellt riktad till barnfamiljer. Samling klockan 10 på Plantagens parkering i Höganäs

20 juli│Arildsdagen. Loppis och andra aktiviteter på hamnen med början klockan 13 Möllekuriren 2 • 2013

43