Tema: Mölle – en plats för skapande

Mölle har genom tiderna inspirerat till kreativitet och skapande. Många författare har skrivit om Mölle medan andra har använt miljön som en ”rastplats för reflektion och meditation”, som Christina Oebius formulerar det.

Ökat intresse för att skriva

Skrivs det mer i dessa tider? Kanske. Ja, rent av troligen.

Att läsandet har gått upp under det gångna året råder det ingen tvekan om. Bokbranschen noterar 2020 en exceptionell försäljningsökning med hela 21,5 procent jämfört med 2019. Lägg därtill prenumerationstjänsterna, typ Storytel, som både tagit marknadsandelar och ökat bokkonsumtionen. Förlagens försäljning ökade sammanlagt med 5,1 procent. Antalet nya titlar ökade med 6,3 procent.

MÖLLES EGET BIBLIOTEK noterar en mycket positiv höst. Antalet medlemmar i bokklubben ökade rejält och utlåningen nådde näst intill en fördubbling under hösten. ”En riktig läsfest”, som Lena Strandmark på Mölle bibliotek uttrycker det.

Höganäs bibliotek har ökat sin utlåning av böcker och andra publikationer som till exempel tidskrifter och årsböcker med fyra procent.

FLERA INDIKATORER TYDER på att ”läsfesten” motsvaras av en ”skrivarglädje”. Många har mer fritid i dessa Coronatider vilket kan vara en förklaring till den tendens som kan skönjas.

Svenska Förläggareföreningen bekräftar att förlagen under 2020 fått in ett ökat antal så kallade spontanmanus. Man kan räkna med att endast någon promille av dessa ges ut av de etablerade förlagen. Utgivning på eget förlag är därför ett attraktivt alternativ för debutanter. Egenutgivning inom bokbranschen har blivit allt vanligare. Möjligheten att trycka sin bok efterhand som efterfrågan finns, print on demand, minskar kostnaderna. Nya tekniska lösningar för layout underlättar också att själv sköta hela processen.

Det finns ingen exakt statistik över egenutgivning, men Kungliga bibliotekets krav på att alla utgivna böcker i Sverige ska finnas i ett exemplar där (pliktexemplar) antyder en påtaglig ökning de senaste åren.

Mellan egenutgivning och traditionella förlag finns även hybridförlag. De erbjuder kvalitetssäkring (redigering, layout, korrektur med mera) kombinerat med författarens delaktighet i dessa moment.

LÄNGRE NER I skrivandets näringskedja finns skrivarkurserna. Flera av studieförbunden erbjuder kurser och studiecirklar, främst digitalt, i skrivande. Intresset är större än någonsin. Medborgarskolan till exempel, som tidigare erbjöd distanskurser i skrivande någon gång per termin, startar nu sådana kurser nästan varje månad. Studiefrämjandet noterar att studiecirkelverksamheten totalt har minskat under Corona, men att just skrivarkurser minskat mindre än övriga ämnesområden. Sensus studieförbund fyllde snabbt sina nya kurser.

Svaret på frågan om det skrivs mer i dessa tider är således ”ja”.

TEXT: Ingemar Löfgren

”Många har mer fritid i dessa Coronatider vilket kan vara en förklaring till den tendens som kan skönjas.”

Fotnot: Statistiken är hämtad från Svenska Bokhandlareföreningen, Svenska Förläggareföreningen samt Kungliga biblioteket.

Mölle inspirerar Stoika i hennes skrivprocess

Stoika Hristova har ägnat många år åt att forska och skriva om Florence Nightingale. Hon har sökt svaret på frågan vem den mytomspunna kvinnan egentligen var.

TEXT: Christin Lindholm FOTO: Christin Lindholm/Stoika Hristova

Namnet Florence Nightingale är välkänt och många har säkert skapat sig en bild av henne. Men är det rätt bild? Vem var hon egentligen?

Stoika Hristova har under de senaste 15 åren forskat på Florence Nightingale och även följt i hennes fotspår genom England och Wales. I juni kommer hennes bok Kristuskvinna ut i en reviderad, utvidgad utgåva, med förord av Åsa Moberg och efterord av Stoika själv. Romanen handlar om den unga Florence Nightingale. I Florence Nightingale har Stoika funnit en själsfrände. – Ett geni. En passionerad ung kvinna som visste precis vad hon ville, hon visste vad det skulle kosta henne,

Skrivplatsen med utsikt över havet inspirerar Stoika. fruktansvärt mycket, men hon gav aldrig upp. På väldigt många områden är vi så lika men det är också väldigt mycket som skiljer oss åt. För mig personligen är Florence Guds medlare. Hon var så sann mot sin kallelse, som hon fick som sextonåring.

STOIKA FRÅGAR GÄRNA människor hon möter vem Florence Nightingale är för dem. Hon menar att det ofta är en felaktig bild hon möter. Stoika berättar att efter Krimkriget spreds en ikonisk bild över världen av Florence Nightingale där hon håller en antik lampa. Tavlan är målad av konstnären, tillika Nightingales väninna, Selina Bracebridge. Selina och hennes man Charles följde med Nightingale till Krim för att vara hennes alltiallo.

För de unga soldaterna på Scutari sjukhus på Krim var hon ett helgon, en ängel. Soldaterna visst knappt vem hon var men de vittnar i brev hem till anhöriga om ”the lady with the lamp”. De beskriver hur hon under nattimmarna vandrar med sin lampa från sjuksal till sjuksal. Vid hemkomsten från Krimkriget var Florence Nightingale omåttligt populär men mycket sjuk. Trots detta var hon produktiv, skrev bland annat boken Suggestions for thought och hon uppfyllde sin ungdomsdröm, att starta en sjuksköterskeskola för kvinnor med hjälp av de pengar hela England hade samlat in i en fond till henne. Idag räknas Nightingale som en av grundarna av det moderna sjuksköterskeyrket. Florence Nightingale arbetade även som rådgivare och hon skriver själv att hon arbetade nio år i parlamentet, fast kvinnor inte fick sätta sin fot där. Politiker kom och fick råd av henne vid hennes sjukbädd. På den tiden var hon en mycket känd filosof, teolog och reformator. Hon kallades för järnladyn. Med tiden blev hon nedtystad och bilden av henne förändrades. – Hennes teologi och hennes kritik mot familjen och kyrkan är den mest brutala kritik jag har läst. Det är klart att de tystade ner henne och snart blev Florence Nightingale namnet för den självuppoffrande kvinnan. Den gamla helt felaktiga bilden av vad ett helgon är.

NÄR VI PRATAR om hur romanen om Florence Nightingale vuxit fram utbrister Stoika: – Jag älskar Mölle.

Stoika har sin bas i skrivarlyan i Mölle men hon har arbetet med boken var än hon har befunnit sig i världen; Australien, Grekland, Makedonien, Mallorca, England och Wales. Det har blivit tre manus, varav ett kommer ut nu i bokform, med titeln Kristuskvinnan. Stoika kom på titeln på romanen långt innan hon i en av Florence Nightingales böcker läste att Nightingale ställde sig frågan: ”Är jag ett med Kristus?”. Det var ingen konstig fråga för Florence Nightingale, förklarar Stoika, eftersom för henne

hade varje människa en möjlighet att bli en Kristus.

Som författare har Stoika brottats med hur hon ska kunna skildra att Florens Nightingale är ett med Kristus. Hon gör det genom att låta Nightingale betrakta konstnären Albrecht Dürers målning Smärtornas man. Målningen föreställer Kristus med törnekrona och i Stoikas text transformeras Florence Nightingale till smärtornas kvinna med törnekrona och bloddroppar som faller ner på hennes bröst. Stoika har arbetat mycket med denna del av boken, det tog lång tid innan hon var nöjd.

KOMBINATIONEN KVINNA, kärlek och karriär kommer Stoika ofta tillbaka till, något som även avspeglas i hennes egen text. – Jag blev så lycklig när jag kom på uttrycket, en glödgad triangel. Det är precis vad min bok handlar om. Och det är så modernt fortfarande, de begräsningar en kvinna står inför.

Stoikas efterforskningar har bland annat lett henne till Florence Nightingales säng på Claydon house. Unga kvinnor har alltid haft konflikten hemmet, kärleken och karriären, precis som Florence Nightingale.

Richard Monckton Milnes var Florence Nightingales stora kärlek. Richard friande flera gånger till Florence. Hon väntade på att Gud skulle ge henne ett svar på hur hon skulle göra men det kom aldrig. Hon visste innerst inne att hon inte kunde fortsätta sitt arbete om hon svarade ja. I sina egna texter kallar Florence Nightingale Richards sista frieri för en metafysisk olycka och hon anade att hon förlorat Richard för alltid. Därefter reste hon i sorg till Krim.

EN LITEN VARELSE som kom att betyda mycket för den unga Florence Nightingale var ugglan Athena. Vi möter henne både i Kristuskvinnan och i Stoikas text. Athena följde med på Flo-

En glödgad triangel

AV STOIKA HRISTOVA

PÅ CAFÉ ON the hill i London fick jag sällskap av två kvinnor. Mor och dotter. Jag satt och arbetade med Suggestions for Thought, den elfte volymen av Florence Nightingales samlade verk.

Vad tänker ni på när ni hör namnet Florence Nightingale? frågade jag. Modern såg på mig, med samma osäkerhet som jag såg på Åsa Moberg när hon berättade att hon skulle skriva en bok om Florence Nightingale. Florence Nightingale?

Får jag? Modern tog boken, studerade omslagsbilden och tänkte högt; hon var med armén på Krim, hon räddade många soldaters liv – hon blev mycket gammal, eller hur? Ja! för att hon gjorde det hon ville! högg dottern in utan att lyfta blicken från bordskivan. Modern låtsades inte om hugget. Lugnt lyfte hon blicken från boken och sa: Jag visste inte att Miss Nightingale var författare.

Miss Nightingale var en myt redan före Krimkriget, sa jag, i en inspelning från1890, säger hon: … i framtiden kommer jag att vara bara ett namn.

HON FICK RÄTT. Åtminstone till början av 2000-talet då Collected Works of Florence Nightingale började komma ut och ett geni föddes till världen.

Du har rätt, sa jag till den unga kvinnan. Nightingales liv, fram till den 21 oktober 1854 då hon drog iväg till Krim, kan sammanfattas som ett krig med familjen, samhället och konventionerna. Kampen började en grå februaridag, hon var sexton år gammal och Gud kallade henne att rädda människoliv. Detta var ögonblicket som skulle styra Nightingales långa liv trots att hela tillvaron tycktes fientligt inställd till hennes messianska kallelse. Det blev ett högt pris hon fick betala, men hon ansåg att alternativet, det konventionella familjelivet skulle vara ett utdraget självmord. ”Jag är ingen Florence Nightingale!” Besvärjelsen används av kvinnor, även av de som kan tyckas inte behöver försvara sina livsval längre. När Marie-Louise Ekman tillträdde som chef för Dramaten skyndade hon sig deklarera: Jag är ingen Florence Nightingalefigur som kommer hit för att ge första hjälpen! Jag har en egen girighet, jag vill bli tillfredsställd som konstnär också.

Kvinna. Kärlek. Karriär. En glödgad triangel. Rädslan för självuppgivelse är befogad, men så fel hon hade, Marie-Louise Ekman om namnet för den kvinnliga självuppgivelsen. Inför ett förestående äktenskap med mannen hon älskade, skrev Nightingale: ”Jag har en intellektuell natur som kräver tillfredsställelse och det skulle jag få hos honom. Jag har en passionerad natur som kräver tillfredsställelse och det skulle jag få hos honom. Jag har en moralisk, en aktiv natur som kräver tillfredsställelse och det skulle jag inte

rence Nightingales resa från Akropolis, där Nightingale räddade henne från några pojkar, genom Europa och hem till England. Athena var en mycket klok liten uggla som hela tiden ville ha sällskap och krävde att Nightingale skulle sitta still framför brasan med henne i knäet. – Athena var Florence samtalspartner, den som hon biktade sig för, talade om allt med. I sina brev till föräldrarna skriver hon mycket om Athena.

I dag finns den uppstoppade Athena att betrakta på Florence Nightingales museum i London.

Stoika kan berätta hur mycket som helst om Florence Nightingale, fler böcker kommer att komma. Men just nu har Stoika lagt Nightingale åt sidan och arbetar på en roman om Søren Kierkegaard och hans Regine Olsen. g

få i hans liv … jag kan inte tillfredsställa min natur genom att föra en societetstillvaro tillsammans med honom och sköta husliga angelägenheter”. Chockerande klarhet och beslutsamhet för den viktorianska tiden, då kvinnan inte hade några juridiska rättigheter.

KRISTUSKVINNAN HANDLAR OM den unga Nightingale. Barnet som föddes med seende ögon. Den unga flickan som svarar ja till Gud och låter sig föras iväg dit anden blåser. Den unga kvinnan som kvävs i de viktorianska salongerna, utbildningsresorna genom Europa, det österrikiska imperiet, kärleken till Mr. Milnes, frierierna, Paris och Rom under revolutionen 1848. Ja, jag drogs in i hennes andliga resa till Egypten och var med på seglatsen mot Nilens källa, besökte tempel, moskéer, harem, orientaliska bad, koptiska kyrkor, överlevde katarakterna och sandstormarna. Jag var med henne i Aten när hon räddade Athena, en uggla, som hon tog med till godset i England och delade sina tankar och själsstrider med.

Stoika betraktar Florence Nightingale som sin själsfrände.

VINTERN 2006 BESÖKTE jag Florence Nightingale museum i London. Bland romantiska familjemålningar hängde ett citat av Nightingale: There is nothing like the tyranny of a good English family. Hon föredrog krigets helveten framför familjen, tänkte jag, men jag visste ingenting om kvinnan Florence Nightingale. För mig var hon ett namn med en lampa. Vem var hon? Under ett porträtt av en man, Richard Monckton Milnes, såg jag ett annat Nightingale citat: Lord...I know that, since I refused him, not one day has passed without my thinking of him, that life is desolate to me to the last degree ... yet, do I wish to marry him? Girigt slet jag citaten från väggen och drogs in i den unga Florence Nightingales inre labyrinter. Jag följde henne ända fram till den 21 oktober 1854, då hon gav sig i väg till kriget på Krim. g

Reflektioner kring skrivandets glädje

Kullaberg är, liksom fäladerna längs kusten, en fantastisk plats för reflektion.

Livet pågår för det mesta i ett samspel med andra människor, och – ibland bara med sig själv.

Varför gör man alla möjliga saker? Låter sig drivas av något istället för att bara existera? För identitet och tillhörighet troligen. Rastlöshet. Att skriva håller kaos på avstånd. Jag hittar ett lugn i skrivandet. Oftast.

Seneca och Montaigne menar att ”om du håller lite distans till ditt liv och dina göromål får du lättare att acceptera att tiden är kort och obönhörligen tar slut”. Det är bra med en rastplats för reflektion och meditation. Jag tycker att det är där jag befinner mig när jag skriver – både om nytt och gammalt. Självförglömmande är vad det är … även om temat är det egna livet.

EN GÅNG FÖR cirka 50 år sedan kändes livet oändligt långt, tid var ingen bristvara utan något man kunde slösa med. Idag, långt efter livets mitt, är tid något att ta vara på, något att hushålla med. Att skriva liksom att fotografera är olika sätt att försöka fånga tiden. Kanske därför det är så populärt … ?!

I en artikel om tiden, ”På spaning efter den tid som ständigt flyr” betonar Merete Mazzarella att det är bra att skriva och att fotografera. Medveten varseblivning i nuet förlänger tiden. Ja, jag instämmer, så kan det absolut kännas.

Är det en överlevnadsbok jag skriver? Ja, så kan den också fungera. Jag skriver den bok jag själv skulle velat läsa för ett antal år sedan. En delvis självbiografisk bok, men ingen bekännelseskrift.

Kommer någon att vara intresserad? Vem ska läsa? Författare skriver för läsaren, säger Teodor Kallifatides. Jag skriver för att förstå vad som är och var viktigt för mig. Jag gör det på mitt sätt annars känns det meningslöst.

Kristoffer Leandoer rekommenderar att vara sin texts läsare – och inte bara dess författare. Ja, jag försöker att ”låna andras ögon – och tänk”. Med de senaste 40 årens dagböcker som underlag försöker jag hitta en förklaring till hur mitt liv blev, vad gjorde jag egentligen aktivt … inte flöt jag väl bara med? Följde strömmen? Jag uttrycker mig, det är en aktivitet. ATT SKRIVA, DET blir en kanal för inre stress. Jag kunde börjat skriva tidigare i livet. Varför kastade jag bort mina tonårsanteckningar? Joan Didion formulerar i boken: ”Att lära sig själv att leva”, att dagboksskrivande är ett sätt att hålla kontakten med sig själv. Ja, det är min upplevelse också, det är så jag känner – och gör.

Läser i Svenska Dagbladet om en äldre kvinna som skrivit dagbok sedan hon blev änka. ”När ska barnen komma hem så att allt blir som vanligt igen?” Så skriver hon. Jag förstår känslan, men kämpar mig bortifrån den. Det måste finnas något annat också i livet. För 20 år sedan trodde jag att det var arbetslivet. Det var det inte, det var något mer – själva livet, inkluderande familj, vänner och arbetsliv. Jag älskar att sitta här och skriva om genomgångna mer eller mindre jobbiga dagar.

Det är en lisa att läsa och skriva om det som varit och inse att livet fortsätter trots dalar och orosstunder ibland. En frist med en kopp kaffe i handen och i sällskap med min hund. När livet inte alltid stämt med de inre bilderna är det ändå – ett liv. Det som blev mitt.

Christina Oebius använder skrivande som ett sätt att reflektera över sitt liv.

”Författare skriver för läsaren, säger Teodor Kallifatides. Jag skriver för att förstå vad som är och var viktigt för mig. Jag gör det på mitt sätt annars känns det meningslöst.”

JAG MINNS, ALLTSÅ fanns jag – det är inte så dumt. Något att tänka på när saknaden av vad det nu är känns stor.

Roligt är det också att skriva, inte minst om det som har varit. En känsla av lättnad och glädje sprider sig inombords, även när jag skriver om tråkiga saker som passerat. De har varit. Härligt med allt som är avklarat, det var inte helt meningslöst. Det finns liv mellan raderna och än finns tid kvar.

Denna, min bok under bearbetning, blir personlig utan att vara alltför privat. Den är i ”väntläge”. Ska den ges ut? Att sprida den är en risk, är det värt att ta den, den kan missförstås? ”Att skriva självbiografiskt är

Reflektioner kring skrivandets glädje och utmaning

en aggressiv handling”, menar Åsa Linderborg.

En malande monolog genom decennier. Är det vad som kommer att möta läsaren? Ett evigt ältande? Nja, snarare bearbetning. Att vrida och vända på det man varit med om är ett sätt att lära sig leva med det som gör ont. Ja, så gör jag, och plötsligt – går det att existera igen utan övermäktig plåga. Min avsikt är inte att såra någon. Varken levande eller död. Det är både en avvägning och en utmaning.

Skrivandet har varit intensivast när tillvaron ifrågasatts. Motgångar är mera inspirerande att skriva om än framgångar. Men glädjen måste också få plats i texten. Varför är inte just det kapitlet det största, det övergripande – när livet är så fantastiskt? Hur kan alla små vardagsförtretligheter skymma det faktum att varje dag är en gåva?

Vågar jag, ska jag ge ut detta, jag har tvekat vid flera tillfällen? Det är enklare att vara tyst, tona ner, släta över. Att kunna lämna något vidare till mina barn, till nära och kära eventuellt till flera är en drivkraft. Det känns meningsfullt. En förklaring, ett förtydligande kanske … ett bokslut helt enkelt. g

TEXT & BILD: Christina Oebius

Efterlysning!

Mölle en plats för skapande. Ägnar du dig åt något kreativt eller skapande och vill vara med i Möllekuriren. Kontakta oss. Du kan antingen skriva själv eller låta dig bli intervjuad. Om du är intresserad, ta kontakt med Christina Ullenius, christina.ullenius@gmail.com

ANITA WAGNER:

”Skrivandet ger en inre kraft”

ANITAS SOMMAR I Mölle av Anita Wagner är en barndomsberätAnita är 8 år och har just slutat sitt första år i skolan. Nu väntar ett härligt och spännande sommarlov hos mormor och hennes lekkamrater nere i sommarparadiset Mölle. Men först ska familjen ut och segla med pappa och deras båt Pepita. Under seglingen blir Pappa tyvärr sjuk och det får oväntade följder för Anita och hennes familj. ”Anitas sommar i Mölle” är en barndomsberättelse med underbara upplevelser och minnen, som får ett abrupt slut. telse från 50-talets Mölle. I förra sommarnumret av Möllekuriren publicerades ett utdrag ur boken. Boken är en självupplevd berättelse som handlar om Anita, då 8 år och hennes första sommarlov. En sommar med underbara upplevelser men också med en dramatisk vändning.

Så här säger författaren om sin skrivprocess: ”Jag hade en grundidé, som utvecklade sig under skrivandet. Till exempel tillkom idén att illustrera texten med bilder från barndomen. Och det var inte helt lätt, eftersom man på den tiden inte dokumenterade allt med foton.” ”Ord och språk har alltid varit viktiga i mitt liv och skrivandet ger en inre kraft.”

Boken är nu färdig och går att köpa bland annat i Höganäs bokhandel, hos Knafves café eller hemma hos författaren på Hantverksvägen 4. Den går också att köpa på Vulkan förlag, Akademibokhandeln och Adlibris. g

ANITAS SOMMAR I MÖLLE ANITAS SOMMAR I MÖLLE

Anita Wagner Anita Wagner