Konsertflygeln som hamnade i Mölle
H Text Tomas Svensson Foto Christer Wallentin
Vår Bechstein-flygel har under åren glatt både oss, gästande pianister och många lyssnare. Musikerna har varit allt från amatörspelare till pianoprofessorer
ar man en gång lyssnat till en god pianist, som spelade på en riktigt bra flygel, glömmer man det aldrig. Det är något helt annat än ett vanligt piano. Men är det möjligt
att tillgodogöra sig sådana upplevelser i en vanlig bostad? Ja, i alla fall om rummet är stort eller om det är högt i tak. Det är alltså inte golvytan i kvadratmeter som har störst betydelse, utan rummets luftvolym. När vi flyttade till Mölle fick vi en ateljé med hygglig takhöjd intill vårt hus. Efter många års pianospelande kände vi att det kanske var dags att skaffa en flygel. Något större instrument hade vi emellertid inte alls i tankarna, utan något mer ordinärt. Detta gjorde att vi för snart tjugo år sedan steg in i den lite udda butiken Arwidssons piano i Sjöalt, utefter vägen mellan Örkelljunga och Laholm.
Stället hade varken skylt eller skyltfönster, bara en enkel ytterdörr med firmans namn. Den gulmålade träbyggnaden såg närmast ut att innehålla en mindre industri. När vi öppnade dörren och klev in uppenbarades något vida större än vi hade kunnat ana från landsvägen. Överallt fanns flyglar i alla storlekar, förutom en stor mängd vanliga pianon. Alltså ett tacksamt tillfälle att göra direkta jämförelser. Detta skulle bli vårt lyckliga öde och butiksägarens möjlighet att sälja butikens största instrument till oss: en Bechstein E konsertflygel, 280 centimeter, byggd 1957. Den mäktigt sjungande stämman och det lätta anslaget fångade oss. Och flygelns förmåga att avge de svagaste, ljuvaste tonerna – för att i nästa ögonblick låta som en 28
stormande orkester – var oemotståndlig. Det fanns inga alternativ! Och instrumentet fanns här. Mitt ute på landet och det var fortfarande osålt! Efter att ha åkt tillbaka till Mölle och mätt dörröppningen till ateljén bestämde vi oss direkt. Priset för denna äldre, nyrenoverade flygel var överkomligt och efter visst förhandlande fick vi en helt ny pianopall på köpet. Juli månads inledning 2002 var både regnig och fuktig. Arwidsson, pianofirmans ägare, var i detta väderläge inte beredd att frakta instrumentet ned till Mölle ens på en täckt lastbil. Men till slut kom den efterlängtade dagen då en lätt krängande lastbil försiktigt tog ytterkurvan vid stationshuset och svängde in på Västra Bangatan med fem karlar hopträngda i förarhytten. Att det var professionella pianotransportörer framgick direkt. De tog fram lyftanordningar och en kärra. Flygeln förflyttades på Möllekuriren nr 1 • 2020
