Beethoven 250 år

Konstruktionsförändringar rörande exempelvis balkar, ramar och hjul har också genomförts på senare år för att rationalisera tillverkningen.

Nytillverkade instrument kan vara enastående, men är oftare av ordinär klass, menar sakkunniga. Nyare flyglar är som regel dock lite tonstarkare och mer briljanta än tidigare, vilket kan vara en fördel i större salar.

Att skaffa flygel är nästan som att göra ett livsval, men det ger ett stort utbyte, och det kan få avgörande betydelse för ens barns och barnbarns utveckling.

Även om bruket av akustiska musikinstrument i hemmen har minskat satsar glädjande nog unga människor fortfarande på högre musikerutbildningar och musicerar sedan ofta med musikervänner, precis som det alltid har gått till.

Den levande musiken är utan tvekan trängd i dagens krympande kultursfär, men kanske just därför så mycket mer angelägen. 

Text och foto • Christer Wallentin

Då och då ordnar Maria och Tomas Svensson soaréer med duktiga musiker. De som blir inbjudna till dessa ovanliga tillfällen brukar vara smått lyriska efteråt.

Senast var det pianisten Hans Pålsson som spelade i Äppellyckans musikateljé. Skam till sägandes hade jag inte hört talas om honom, men det räckte att nämna hans namn i min bekantskapskrets för att jag skulle få reda på en hel del. Alla verkade känna till honom, utom jag. När jag gick vidare och googlade på hans namn förstod jag snart vilken storhet han är i musikvärlden.

Hans Pålsson har haft konserter runt om i Europa, liksom i Nordamerika och Asien. På LP och CD har han spelat in verk av sextio tonsättare. Han har spelat som solist tillsammans med världsberömda dirigenter som Sixten Ehrling, Esa-Pekka Salonen, Mario Venzago och Okko Kamu.

När Tomas introducerade honom för kvällens församling tryckte han på vilken avgörande betydelse Hans Pålsson har haft för att intressera många människor för klassisk musik.

Tv-serien I döda mästares sällskap omfattade trettio program, där han spelade och berättade om tonsättare och deras verk. Flera av dessa kan man se på svtPlay/Öppen kanal, bland annat programmet om Beethoven, lägligt nog.

Sedan 1972 är Hans Pålsson huvudlärare i piano på Musikhögskolan i Malmö. Från 1987 är han också professor på Lunds universitet.

Det är en utmaning för alla musiker, sa Tomas inledningsvis, att hitta rätt balans när de tolkar musiken. Å ena sidan gäller det att inte slaviskt följa tonsättarens anvisningar, å andra sidan får hon eller han inte ta sig alltför stora friheter. Hans Pålsson har förmågan att hitta en perfekt balans mellan dessa ytterligheter.

Kvällens program bestod av tre av Beethovens pianosonater: Opus 109, 110 och 111. Hans Pålsson berättade en hel del mellan styckena, och tillstod bland annat att 110:an är det verk som han tycker allra mest om.

Han sa också utan omsvep att dessa tre sonater hör till det svåraste i hela pianolitteraturen. »Det är som att bestiga Himalaya att spela dom.«

Jag tolkade lyssnarnas stående ovationer efter konserten som att Hans Pålsson hade nått Mount Everest – och kommit tillbaka helskinnad. 