Page 1

MÖLLE KURIREN BYFÖRENINGENS TIDSKRIFT • NUMMER 4 • 2019

Britt Gudmundson Miljöfarligt vrak Skrattar bäst ... Fader Gunnar i Väsby Ålfiske 1945


Intervju med Britt Gudmundson

Med känsla för blommor, konst och läxor

D Text och foto Ingmar Hesslefors

et lilla företaget Britts Blommor och Presenter finns det säkert några i Mölle som minns. Ett utlopp för Britt Gudmundsons konstnärliga ådra. Den som vill berätta om henne kan

också börja i pedagogiken, och varför då inte med en slöjdlärare i Dalby. Eller kanske lika gärna i den fröjd det är att hjälpa barnbarn läsa läxor. –  Jag kan sörja över att vi i flickskolan fick lära oss av med att tala göteborgska, säger hon. Inga små la som i »den ä la go« eller »de va la onödigt« fick förekomma. Därför är det inte lätt att spåra dialekt i hennes tal. Men hon är vältalig, påläst, välkomnande, van att tala till folk. Hon växte upp  i Kärra utanför Mölndal, på landet där hennes pappa arbetade i sin svärfars cementfabrik, gjorde byggmaterial i stor skala. Mamma var hemmafru, men ville inte vara bondmora, så fädernegården togs över av näst äldste sonen. Britt och hennes storasyster var vana vid att ha natur, hav och skog nära sig. –  Hav och skog och land är det nära till också i Mölle, säger Britt. Det var till Flickskolan i Vasa i Göteborg som Britt Olsson kom efter folkskolan, hon hade ju läshuvud. Sedan till det Högre Allmänna Läroverket för Flickor. –  Mina barnbarn tror inte jag talar sant när jag berättar om en skola med bara flickor. Det blev sammanlagt nio år i denna skolform med ämnen som tyska, engelska, pedagogik och fonetik.

2

– Jag blev alltså språklärare, säger Britt. Hon konstaterar det mer som en följd av omständigheter än ett egentligt fritt val. –  Flickskolor var en sträng miljö, så det var härligt för alla när vi blev gamla nog att gå på dansaftnar i studentvärlden. Det är på Chalmers inspark hon träffar Claes, en Fest med stort F till vilken det krävdes leg. –  Kärlek vid första ögonkastet? –  Han sökte upp mig dan efter, och på den vägen är det, skrattar Britt. Det låter ju  enkelt, men Claes fick lägga ned stor möda och list för att med hjälp av sin ljusblå Vespa kuska runt bland gårdarna i Kärra innan någon pekade åt rätt håll. Han kunde imponera på Britts föräldrar, som diskret höll sig i environgerna, genom att slå sig ned vid pianot och spela Tjajkovskij. –  Jag kan dela in mitt liv i tioårsperioder, säger Britt. I år fyller hon 75. År 1970 är hon färdigutbildad språklärare. Hon har ju träffat Claes, en chalmerist från Malmö. De gifter sig och får två döttrar, och stannar i Göteborg. För Britts del föräldraskap, deltider och heltider lite om vart annat. –  Jag tröttnade aldrig på att ha med ungdomar att göra, men att lära ut språk blev i längden lite enahanda. År 1973 flyttar  de till Skåne. Britt hade redan börjat bekanta sig med denna del av Sverige. Hon kom första gången till Mölle 1964, eftersom svärföräldrarna hade sommarhus här. Möllekuriren nr 4 • 2019


Men de bosätter sig först i Staffanstorp, sedan i Dalby utanför Lund. Britt utbildade sig till studie- och yrkesvägledare, vilket passade henne utmärkt. –  Det blev många fina samtal med eleverna för att hjälpa dem på rätt väg i livet. Så kom chansen via ett vikariat som skolledare på Nyvångsskolan i Dalby. Där arbetade hon i 23 år och det är där just slöjdläraren blev nyckeln in till ett förändringsarbete i skolan som Britt har stor anledning att vara stolt över. –  Vi fick fara runt till stora delar av landet och berätta hur vi arbetade. Den skola som  Britt kommit till hade sina problem, inte unika i sig, men specifika på sin plats. Mobbning till exempel. –  En spännande skola. –  Vi engagerade eleverna själva och då fanns där en slöjdlärare som begrep problematiken. Han gav en grupp elever det tydliga uppdraget att hålla

Möllekuriren nr 4 • 2019

ordning på sin egen värld av verktyg, spånor, hyvelbänkar. –  Där skapades ett råd med tydliga och greppbara uppgifter. Den modellen blev framgångsrik och kunde sedan flyttas vidare till matsalar, bibliotek, skolbussar etcetera. Åtta, tio sådana råd bildades. –  Det handlade om att själva ta ansvar och inom sådana råd kristalliserades ut ungdomar med ledaregenskaper. –  Ungdomar längtar efter att få ta ansvar. Det hus som Britt och Claes kunde överta på Högkullsvägen hade en trädgård med möjligheter. En utväg för Britt att använda kropp och händer för att skapa, hålla ordning. En möjlighet att nå balans när liv och arbete vätte för brant mot det vi i dag kallar utbrändhet. –  Jag måste ta ansvar, också för mig själv.

Det ansvaret fick alltså delvis namnet Britts Blommor och Presenter. Under rubriken »Vår gemensamma framtid« i HK Magasinet kunde vi nyligen läsa om Britts engagemang i kommunens pensionärsråd. Typiskt henne, att engagera sig. I det lokala SPF har hon varit ordförande i sju år. Naturen vill hon  ha nära. Går ofta upp till Mölle mosse, med sin stillhet och dunkla vattenyta, eller runt på stigarna vid Björkeröd. Hon blir extra varm i rösten när hon talar om läxläsning. Barnbarn i Helsingborg har under åren fått komma nära sin mormor, och hon dem, läxläsningsvägen. De två äldsta får nu klara sig på eget ansvar. Elvaåringen får om torsdagseftermiddagarna uppleva ynnesten. 

3


INNEHÅLL • MEDVERKANDE • ANNONSÖRER Möllekuriren nr 4 • 2019 Möllekuriren kommer ut med fyra nummer per år

2 Intervju med Britt Gudmundson • Med känsla för

blommor, konst och läxor

Redaktionskommitté│

4 Innehåll • Medverkande och annonsörer

Birgitta Hansson, Leif Holmberg, Gunilla Larsson, Bengt Nilsson, Ingmar Hesslefors, Ingemar Löfgren, Christina Ullenius och Christer Wallentin

5 Upptakt • Corfus kom över Öresund – blev anfader

till en känd Möllesläkt

6 På gång i Mölle

Redaktör│Vakant

18 Det har gått nitton år • Fortfarande har fartygets bränsle inte bärgats

Ansvarig utgivare│Leif Holmberg 070-571 67 15 leif.r.holmberg@gmail.com

22 En komedi med drag av operett, musikal och fars

Layout och redigering Lilla Förlaget│Christer Wallentin  070-844 81 25 info@lillaforlaget.se

28 Minnen från livet i Mölle på femtiotalet 30 Är fisket i Mölle så dåligt som det sägs? 32 Började som vice pastor i Väsby • Fader Gunnar Sveriges Don Camillo

Minnen från livet i Mölle på femtiotalet • se sidan 28

46 Rapport från 1945 • Ålfiskarna delar med sig av sina erfarenheter

Nästa utgåva publiceras den 12 mars 2020 • Vi välkomnar manus, bilder och annonser senast till den 22 februari.

51 Bok – Fagus sylvatica

55 Föreningssidan

Medverkande Fiona Alvén Lily Bosemark Hans Drake John Fidler Birgitta Göransson Birgitta Hansson Bo Hansson Hasse Hansson Magnus Hellstrand Ingmar Hesslefors Leif Holmberg Lena Johanson-Thor Mats Jönsson Anders Kjellner Kristianstadsbladet Gunilla Larsson Mikael Lovdalen Berne Lundkvist Ingemar Löfgren Ingrid Millbourn Anders W. Mölleryd Bengt Nilsson Kerstin Nilsson

4

 Mölle By- och Kulturförening Målning Örjan Rinnert

54 Debatt • »Vi saknar en mer hänsynsfull turism på Kullaberg«

Tryck│Exakta, Malmö 2019 Numret skickades till tryck den 19 november 2019

40 Vattenfrågan på väg att få en lösning

52 Debatt • Vilka regler ska gälla för besökare på Kullaberg – Länsstyrelsens förslag tände debatten

Korrektur│Kerstin Nilsson och Bengt Nilsson

Britt-Mari Olsson Sara Richter Örjan Rinnert Thomas Rosendal Arthur Rube Ann-Sophie »Tytan« Spinola Frederic Täckström Birgitta Udin Christina Ullenius Christer Wallentin Paul Wirenstedt Dag Wisæus

Annonsörer Peter Appelros Bengtssons Optik Colorama Friskis & Svettis Get Cut • Ulrika Sandin Hotel Kullaberg Höganäs Bokhandel Höganäs Energi Höganäs Saluhall Höganäs Specialsnickeri

Mölle Hamnallé 2 263 77 Mölle Hemsida│molle.se E-post│info@molle.se

Höganäs Tandläkargrupp ICA Nära Skeppet Johan Nilsson • Entreprenad Kerstin Tillberg • Konstkeramiker Kitchen House Krapperups kaffestuga Kristoffers Byggtjänst Kullagårdens Wärdshus Lilla Förlaget i Mölle Lindes Bilverkstad Länsbergs • Fastighetsmäklare Maria Grant Maritas blomsterglädje Mölle Krukmakeri & Café Nordstrand • Tandläkare Ost & Delibaren Pensionat Strandgården Retro Stilbildarna i Mölle Tapet & Färglagret Tunneberga Gästgifvaregård

Årsavgiften för 2020 är 200 kronor för enskild medlem och 300 kronor för familj. Medlemsavgifterna inkluderar Möllekuriren, utdelad i Mölle. För övrig distribution av tidningen tillkommer inom Sverige 110 kronor per år; för utlandet 210 kronor. Betala till bankgiro 5617-3883.

 Byföreningens månadsbrev Mejla till info@molle.se om du vill få information om kommande arrangemang i Mölle. Möllekuriren på webben Gå till molle.se och klicka på Möllekuriren / Tidigare nummer. Där lägger vi ut tidningen med ett nummers fördröjning. Omslagsbilden  Joakim Larsson och Johan Mielonen borrar sig under 111:an. Sedan kan vatten- och Omslagsbilden  tog Bengt Nilsson avloppsledningarna från infartsnär en flockoch unga storkarkopplas gästaparkeringen kapellet de Mölle. -nätet. Läs mer på sidan 9. på va Bengt Nilsson tog bilden. Möllekuriren nr 4 • 2019


UPPTAKT

Corfus kom över Öresund blev anfader till en känd Möllesläkt

N

Danmark hade redan  i november 1709 invaderat Skåne när 10 000 infanterister, 4 000 ryttare och 10 000 hästar landsteg vid Råå. Magnus Stenbock, generalguvernör över Skåne, förfogade då över bara 1 500 man och saknade artilleri. Han retirerade till Småland för att kunna sätta en ny fältstark armé på fötter och fick ihop en armé med 16 000 man. Slaget mot danskarna stod vid Ringstorp utanför Helsingborg den 28 februari 1710. Den danska armén förlorade och efterlämnade 5 000 stupade och 2 000 fängslade . Det var sista gången som dansk trupp stod på Skånes jord i krigiska ärenden.

Foto Christer Wallentin

u var det 1710 och en kaotisk tid i landet. Karl XII hade förlorat slaget vid Poltava 1709. Större delen av hans armé satt som krigsfångar i Tobolsk och Toms bortom Uralbergen. Många officerare var fängslade i Moskva, däribland den kommande ägaren till Krapperup, Petter Gotthard von Kochen. Först vid freden i Nystad 1721 kunde karolinerna återvända till Sverige. Själv satt Karl XII i Bender i Turkiet med en spillra av sin armé. Först 1715 återvände han till Sverige och satte upp sitt nya högkvarter i Lund. Han hade nya, djärva krigsplaner.

I byn fanns bara kvinnor, barn och gamla gubbar. Alla manbara män var uttagna till kungliga flottan för att strida mot Sveriges fiender, framför allt Danmark. Få kom tillbaka levande, och många kvinnor blev änkor. Den unge och  virile Corfus flyttade snart in till en änka, som nedkom med en son. Under tiden ändrade Corfus sitt latiniserade namn till det mer tyskklingande Corfitz. Gossen döptes i kyrkan i Brunnby till Hans. Han fick alltså heta Hans Corfitzson och blev anfader till den inflytelserika sjökaptenssläkten Corfitzon i Mölle. Myt eller verklighet? Ja, säg det.

Corfus var en ung dansk dräng. I den förvirrade tiden tog han sig över Öresund till Sverige och hamnade i Mölleleje. Han kom till ett fiskeläge som låg under Krapperup, traktens helt dominerande gods.

Leif Holmberg är vice ordförande i byföreningen och ansvarig utgivare av Möllekuriren

Kom ihåg för vintern och våren Byföreningens grupp på Facebook fick en flygande start i somras, och antalet medlemmar fortsätter att öka. Gå till facebook.com, sök på Mölle By- och Kulturförening om du vill vara med.

Möllekuriren nr 4 • 2019

Lördagen den 30 november Julmarknad från klockan 12* Måndagen den 20 januari Vinprovning med Kaj Zaar. Även den 24 februari, 16 mars och 20 april* Söndagen den 23 februari Katten ur tunnan klockan 13. Sedan följer två föreläsningar

Torsdagen den 12 mars Möllekurirens vårnummer kommer ut Söndagen den 29 mars Byföreningens årsmöte börjar klockan 15*

* I stationshuset

5


PÅ GÅNG I MÖLLE

Rundvandring med kommunfolk MED ETT ELLER FLERA  års mellanrum får Mölle besök av politiker och tjänstemän från kommunen. De tas emot av några ledamöter i byföreningens styrelse, och sedan följer en gemensam rundvandring. Den 30 oktober var det dags för ett besök. Solen strålade och delegationen från Höganäs bestod av vetgiriga personer, däribland Peter Schölander. Syftet med dessa bypromenader är att gå igenom sådant som kommunen har ansvar för i Mölle, och som byföreningen vill få hjälp med. Både stort och smått ventilerades under vandringen. Den här gången var följande ämnen uppe: • Trafiken i Mölle på somrarna • En promenadstig mellan hamnen och Solviken

Av Lena Johanson-Thor

• Behov av soptunna vid parkering arna på Norra Strandvägen • Den nya infartsparkeringen vid kapellet • Renoverings- och förbättrings behov i stationshuset och annexet • Önskemål om röjning runt stationen och träningsområdet • Behov av bänkar vid tränings området Det jag med säkerhet kan säga i dag är att vi kommer att få bänkar till träningsområdet. De ska vara på plats till våren. På byföreningens hemsida finns dokumenation från motsvarande byvandringar för följande år: 2017, 2015, 2014, 2013, 2012, 2011 och 2010. Sökvägen till den sidan är:

• Parkeringsproblemen i anslutning till Solviksbadet

INNEHÅLL SIDAN 6 –15 Rundvandring med kommunfolk ..... 6 Det är ovanligt mycket bär på oxlarna i år – varför? ..... 6 Fyra chanser i vår att lära dig mer om vin ..... 7 Detaljplanen klubbad ..... 7 Filmer att låna ..... 7 Kattagillen i Mölle – en tradition i förändring ..... 8 Borrade sig under vägen på två dagar ..... 9 Nästa års Pyk-utställning ..... 10 Flamencon stampas fram i annexet ..... 11 Håll Kullen ren ..... 11 Välkommen till kapellets konserter ..... 12 Framgångsrikt fiberprojekt ..... 13 Solpaneler verkar betala sig för villaägarna ..... 14 Det går bra för Skeppet ..... 15

molle.se/Byföreningen/ Byvandring med kommunen

Det är ovanligt mycket bär på oxlarna i år – varför? Text Christer Wallentin • Foto Bengt Nilsson MÅNGA VET VEM  Berit Nilsson är. Hon är född Svensson i Mölle och bor på Västra Bangatan sedan hon gifte sig med Karl-Gunnar. Och de som känner Berit vet att ta henne på allvar. Det gjorde jag när hon spände ögonen i mig och frågade varför oxlarna hade fällt sina löv så tidigt och satt massor med bär. Jo, det hade jag nog också sett, om jag tänkte efter ... Men jag hade inte den blekaste aning om svaret. Bilar med helgessons trädtjänst på sidan ser man ofta i Mölle och häromkring. Jag ringde till Pernilla Helgesson på kontoret, som lovade att prata med Jonas, sin man, och de andra arboristerna. I ett mejl några dagar senare skrev hon: Hej, anledningen till den rika bärmängden på oxlarna och många andra träd/buskar är förra sommarens torka. Träden har satt många anlag och då blir det många bär. Med vänlig hälsning Pernilla Helgesson 6

Oxelallén vid Långaryd Foto den 24 oktober Möllekuriren nr 4 • 2019


PÅ GÅNG I MÖLLE Foto webben

LITOGRAFI AV LARS NORRMAN

BYFÖRENINGEN ORDNAR vinprovningar i stationshuset den 20 januari, 24 februari, 16 mars och 20 april. Kaj Zaar leder provningarna, och han biträds av bland andra Birgitta Göransson, Cinna Ståhl Hallengren, Gunilla Sjödin och Christina Ullenius. Vinmötena är på måndagar och börjar klockan 19. Priset är 300 kronor per gång. Sex viner provas, och på slutet serveras en bit mat. Varje deltagare ska ta med sig sex glas. Många får en personlig inbjudan inför varje gång. Kontakta mig om du vill komma med på sändlistan. Birgitta Göransson mirandus@telia.com

Pris 500 kronor. Ring Peter Appelros 070-566 32 31. Avhämtning vecka 1 på Bella Vista.

Det gamla herbariet på slottets vind

Foto Frederic Täckström

Fyra chanser i vår att lära dig mer om vin

SÄLJES  Ett exemplar av Lars Norrmans välkända litografi Dambadet i Mölle från cirka 1955. Bladet är numrerat 26/310 och signerat Lars Norrman. Snygg och fackmannamässig inramning, men obetydlig smuts finns på glasets insida. Ramens yttre dimensioner är 655 x 495 mm.

SÅ HETER EN NY  bok från Krapperup, skriv-en av fyra botaniker. I förra numret av Möllekuriren skrev de om sitt projekt som resulterade i både en utställning och den här boken. Köp den hos Lilla Förlaget för 80 kr. Ring eller sms:a till 070-844 81 25.

Filmer att låna

Detaljplanen klubbad

FREDERIC TÄCKSTRÖMS  nya filmer om Aina och Sonny Svensson finns till utlåning i biblioteket i stationshuset. Det är öppet där på torsdagar klockan 16–18. Man kan också låna de lite äldre filmerna om Nils-Erik Nilsson på fäladen och den om alla kiosker som en gång fanns i Mölle. Alla är väl värda att ses.

Den 26 september beslutade kommunfullmäktige i Höganäs att anta detaljplanen för Mölle 15:3, det vill säga den obebyggda ängen framför Vita byn. När tiden för att överklaga beslutet gick ut den 7 november hade det inte kommit in något överklagande. Däremot hade styrelsen för bostadsrättsföreningen Vita byn dagen innan begärt anstånd med att överklaga »för att utveckla grunderna för vår talan«. Överklagandetiden brukar anses slut när den är slut. Därför har en begäran om anstånd vanligen ingen effekt. Men mark- och miljödomstolen äger frågan, och den kan bevilja eller avslå styrelsens ansökan. Foto Christer Wallentin

Möllekuriren nr 4 • 2019

7


PÅ GÅNG I MÖLLE

Kattagillen i Mölle – en tradition i förändring KATTAGILLE ELLER KATTEN  ur tunnan kan man läsa om i ett reportage i Nordvästra Skånes Tidningar från början av 1950-talet. Många hade slutit upp i hamnen trots snöflingor i luften. »För året hade deltagarna, utstyrda i färgrika och fantasifulla kostymer, delat upp sig i två lag – ett yngre och ett äldre – som hade att med så kraftiga slag som möjligt på varsin lagtunna slå ut den imaginära katten ur densamma.« Texten berättar vidare att två kattakungar korades. »Efter kampen om titlarna tågade småpojkarna hem till Björn Sahlsten, som för året var deras värd för kattagillet, och de större pojkarna till storskolans gymnastiksal /…/ för en jättestor tårta.«

Men mycket har  förändrats under de nästan 70 år som har gått sedan reportaget i NST – och till det bättre, tycker jag. Med tiden blev det blandade lag med både flickor och pojkar. Bilderna till höger är från hamnen i Mölle 2013. Då slog barnen med liv och lust på tunnorna, och både en Kattadrottning och en Kattakung korades. Så blev det några år utan kattagillen. Skulle traditionen dö ut? Det finns många bärare av traditioner i Mölle, och de gamla lekarna betyder mycket för många, så det hade varit tråkigt. Katten ur tunnan återuppstod på fastlagssöndagen 2016; då i stationshusets trädgård. Som tidigare var det två lag, ett för de större och ett för de mindre barnen. När kampen var över utsågs både en kung och en drottning. Det visade sig att tunnorna hade varit fulla av godis, så det blev varsin godispåse till var och av av deltagarna.

Traditionen med ett  kattagille blev inledningen till ett eftermiddagsprogram för stora och små som vi sedan 2016 har kallat för Kulturdagen. Arrangemanget återkom 2017, 2018 och 2019 och blev uppskattat av Mölleborna. Vi har börjat  att planera för fastlagssöndagen 2020, som nästa år infaller den 23 februari. Det kommer att bli en Kulturdag igen, men med några förändringar. Traditionen med Katten ur tunnan ska leva vidare. Likaså ska kaffe med hembakade semlor finnas med. Den förändring som vi kommer att göra är att programmet tydligare delas upp i en familjedel och en vuxendel. Mellan dessa blir det en generös fikapaus med mycket tid för prat. Därefter följer två föredrag – som är hemliga tills vidare.  Foto Christer Wallentin

När jag läste  reportaget blev jag förvånad och undrade var flickorna fanns. Kattagillet var tydligen bara för pojkar, ganska typiskt för den tiden. Det finns en förklaring till uppkomsten av traditionen. Leken har fått namn av att man förr placerade en levande katt i en tunna som traktens unga män skulle slå sönder med hjälp av en käpp eller ett svärd medan de satt på en häst.

Den som lyckades slå sönder tunnan utsågs till »Kattakung«. En katt skulle det vara i tunnan, eftersom man förr trodde att byn kunde undslippa pesten om en misse fick sätta livet till.

Av Christina Ullenius

Bilden nedan  är från 1954 och hämtad ur Björn Sahlstens familjealbum. De yngre barnen fick gå hem till honom efter Katten ur tunnan. Bilderna till höger togs under festligheterna i hamnen 2013. Då utsågs en flicka till Kattadrottning och en pojke till Kattakung.

8

Möllekuriren nr 4 • 2019


PÅ GÅNG I MÖLLE

BORRADE SIG UNDER VÄGEN PÅ TVÅ DAGAR ARBETET MED PARKERINGEN framför kapellet har hållit på under nästan ett år, och i september verkade det som om allt var klart. En jämn, hårdgjord parkeringsyta bredde ut sig, bussens angöringsplats var stensatt och återvinningsplatsen hade fått ett nytt läge. Bara detaljer som belysning och skyltar återstod. Men då dök grävmaskinerna upp igen. Med en iver som hos ett mullvadspar grävde de sig långt ned i djupa hål på ömse sidor av vägen. Alla frågade sig vad som stod på. Ska det bli ett underjordiskt garage? När ännu en ny entreprenör gjorde entré förstod man att ledningarna från

Möllekuriren nr 4 • 2019

parkeringen och kapellet skulle anslutas till kommunens vatten och avlopp på andra sidan vägen. I stället för att  gräva upp vägen har man anlitat Styrup horisontell rördrivning för att borra och lägga ett rör under vägen, där sedan alla ledningar kan dras. Firman sänkte ned en rördrivningsmaskin i gropen, och Johan Mielonen och Joakim Larsson satte igång. På rördrivningsmaskinen anslöt de ett rör. Inne i röret finns en stång som driver en borrkrona och en hammare längst fram. Maskinen borrar ett hål i väggen på gropen och trycker in röret efter borrkronan. Jord, sand och grus som borras bort

Text och foto Bengt Nilsson

rinner tillbaka genom röret ut i gropen där maskinen står. När röret har tryckts helt in i gropens vägg delar männen stången som driver borren och för fram ett nytt rör som svetsas ihop med röret som sitter i väggen. De ansluter en ny stång inne i röret och borrningen kan fortsätta. Tekniken är snarlik den som oljeborrare använder – fast i Mölle borrar man horisontellt i stället för vertikalt. Efter två dagars intensivt arbete bröt borren igenom på andra sidan väg 111. Arbetet var klart och borrkrona och borrstänger kunde tas bort. Kvar fanns ett stålrör där alla vatten- och avloppsrör kommer att dras. 

9


PÅ GÅNG I MÖLLE

NÄSTA ÅRS PYK-UTSTÄLLNING

10

Varje år har  Hans-Otto varit en ivrig berättare när utställningarna har invigts, senast i somras. Nu finns inte längre Hans-Otto bland oss. Han hade hunnit bli 97 år då han avled i oktober. År 2020 får bli ett jubileumsår för HansOttos generösa donation till byföreningen. Vi minns honom med tacksamhet. Gruppen som arbetar med utställningarna består av Peter Appelros, Christina Carlsson, Chatarina Lindgren och Christina Ullenius. Bilder och berättelser  är mycket välkomna till: christina.ullenius@gmail.com

Hans-Otto Pyk 1922–2019. Foto Christina Ullenius

Just nu pågår  en inventering av idéer för nästa års utställning. Ett tänkbart tema bygger på den här frågan: Hur tog sig besökarna till Mölle? Kunde den nyanlagda järnvägen konkurrera med passagerarfartygen som anlöpte Mölle? Vad var det som till sist ledde till beslutet att lägga ned tågtrafiken? Den högtidliga invigningen 1910 av järnvägen och det stiliga stationshuset

är väldokumenterat i bild. Men finns det några foton från anläggandet av järnvägen? Bilder på dem som gjorde jobbet? Eller bilder från vardagen på stationen? Går det att uppbringa några berättelser från den tiden?

Foto Christer Wallentin

DET ÄR 110 ÅR SEDAN  Mölle fick järnväg. Invigningen 1910 var magnifik. Även 100-årsjubileet den 27 juli 2010 firades ordentligt. Då bidrog Hans-Otto Pyk med både material och kunskaper till en populär utställning i stationshuset. Detta väckte Hans-Ottos önskan att donera hela sitt omfångsrika material till byföreningen. Han ville garantera att foton, tidningsklipp, småtryck med mera skulle bli tillgängliga och väl skyddade. Idén förverkligades, och donationen förvaltas i dag av Folklivsarkivet i Lund; den är delvis digitaliserad. Hans-Ottos stora intresse för Kullabygden har inspirerat oss att göra årliga utställningar med hans namn sedan 2012. Från 2014 har utställningarna funnits i hamnen i Mölle.

Av Christina Ullenius

Stationshuset 100 år  firades bland annat med en utställning. Hans-Otto Pyk stod för mycket av materialet.

Möllekuriren nr 4 • 2019


PÅ GÅNG I MÖLLE

Flamencon stampas fram i annexet Text och foto Bengt Nilsson UNDER TRE DAGAR  varje höst skakas annexet av taktfasta stampningar. Det är Ewa Flycht och hennes flamencodansare som håller workshop. Ewa Flycht har bott i Mölle, närmare bestämt på Bökebolet. Hon är lärare, men under trettio år har hon ägnat en stor del av sin tid åt flamencon. Hon har arrangerat danskurser på olika håll i Skåne. Sedan 25 år tillbaka förlägger hon en kurs till annexet i Mölle och det blir intensiva dagar för deltagarna. Det är mest kvinnor som är med, men under åren har även ett tiotal män vågat ställa upp. Danslägret i Mölle startar en fredag och pågår till och med söndag. Efter lördagens dansande är det en riktig, spansk fest på kvällen. Även sången finns med på Ewa Flychts danskurser. Varje år har den kände flamencosångaren Jesper Åkerberg deltagit som lärare under den avslutande delen av kursen.

Flamencon är en  spansk dans med gamla anor, och det sägs att de första flamencosångerna kunde höras för 300 år sedan. Med tiden började sångerna ackompanjerades av handklappningar, så kallade palmas, som blev ett starkt inslag i dansen. Det var först på 1800-talet som rörelserna och musiken smälte samman till det som vi i dag känner som flamenco.

Musiken har rötter i morisk, kristen, judisk och romsk folkmusik. Dansen präglas av solfjädern, stampningarna och de vackra färgglada kläderna. Flamencon växte fram i Andalusien i Spanien, men är i dag spridd till dansskolor och flamencoföreningar runt hela världen – och kan beskådas på otaliga scener. 

Skrivelse till Mölle By- och Kulturförening:

Håll Kullen ren VI VILL HÅLLA  Kullabergs naturreservat rent och har därför skrivit ihop ett antal förslag till Mölle By- och Kulturförening som kan hjälpa oss att nå vårt mål. Vi vill också kunna engagera andra frivilliga till att hjälpa oss att hålla Kullen ren. Så här tänker vi: •  Det behöver vara bättre samt tydligare skyltat om vad som är tillåtet och ej, och skyltarna behöver framför allt vara på flera språk så att inga missförstånd uppstår. (I dag står det till exempel vid Djupadal bara text på svenska och bilden som anger att tältning är förbjuden är på ett tält utan rött kryss.) •  Det måste finnas många flera soptunnor utmed vägen i hela reservatet framför allt vid stigar/leders början/slut. Vid informationsskylten och kuren måste det också finnas soptunnor tillgängliga. Möllekuriren nr 4 • 2019

•  Vi behöver alla hjälpas åt med att plocka skräp och se till att regler faktiskt efterföljs. •  Ur vårt perspektiv hade det varit lättare att förbjuda både tältning och eldning helt i stället för att tillåta det på några platser då det skapar otydlighet. •  Vi vill skapa medvetenhet om vikten av att hålla rent genom att göra reklam om vårt projekt genom kampanjer och klistermärken med en bra slogan, till exempel ”Håll Kullen ren” för att uppmana människor till att göra just det. •  Ett initiativ som detta skulle kunna ha ännu större verkan om Mölle By- och Kulturförening gjorde gemensam sak med andra verksamheter i Mölle som till exempel Upplev Kullaberg, Grand Hôtel och Krukmakeriet. •  När vi plockar skräp och håller i ordning hade vi uppskattat om vi kunde fått till exempel märken med vår slogan som visar att vi hjälps åt på Kullaberg, så

att när människor ser oss de förstår att de borde hålla rent efter sig och följa vårt exempel – vi tror därför att det behövs en del pengar för att komma igång och hjälpa kampanjen på traven. •  Till sist vill vi föreslå att föreningen verkar för ett rökningsförbud vid Mölles badplatser eftersom det numera är förbjudet att röka på allmänna platser – kom ihåg att brandrisken på sommaren är stor.

Vänliga hälsningar Lily Bosemark & Fiona Alvén Lily är 13 år. Hon bor i Lund, men älskar att vara i Mölle på somrarna och när hon är ledig från skolan. Läs också Fionas presentation av sig själv på nästa sida! Byföreningens styrelse beslöt på sitt möte den 5 november 2019 att stödja detta initiativ genom att bistå med inköp av enkel utrustning, till exempel påsar, märken med slogan, västar.

11


PÅ GÅNG I MÖLLE Välkommen till kapellets konserter

Nya året börjar med jazz och östeuropeisk musik Alltid på en söndag klockan 16 • Entré 100 kr DUO KARPATSKI  har funnits i snart 30 år. Den består av Filip Runesson och Johan Ohlsson på violin respektive dragspel. Den här kvällen är de förstärkta av Emma Lundbeck på kontrabas. Gruppens förkärlek för östeuropeisk musik märks tydligt och en blandning av klezmer, bulgariskt, ungerskt och romskt kommer att serveras.

Den 26 januari

Den 23 februari

Foton från grupperna

VÄRMANDE JAZZTONER  Daniel Cederskär, John Venkiah och Simon Petersson träffades på Musikhögskolan i Malmö. Sedan dess har de spelat tillsammans i mer än tio år. Deras respektive instrument är saxofon, klaviatur och bas. Trion blandar egenkomponerad musik med standards. Soundet är jazzigt med inslag av pop och världsmusik.

OM FIONA ALVÉN Se Lily Bosemarks och FionaAlvéns upprop om Kullaberg på föregående sida! Här presenterar sig Fiona. * I was introduced  to Kullaberg almost 20 years ago on my first trip to Sweden with my soon to be husband, Björn. Coming from Ireland, where our natural beauty tends more towards the dramatic and wild, I felt an immediate connection to the Kullen area . Having the quite unexpected privilege of moving to live in Mölle two years ago has really deepened my appreciation of the area. At the same time I have become much more aware of the challenges posed by steadily increasing visitor numbers and of the vulnerability of this unique environment. With a professional background in education, I felt I could contribute something and also learn more myself, in a practical and low key way. The enthusiasm of our neighbours, the Bosemark family, for doing something constructive as well, led to the ideas for this Håll Kullen Ren initiative. My hope is that the initiative will resonate in particular with younger people, who are so lucky to have the inspiration and leadership of Greta here in Sweden. But anyone who regularly steps out into our beautiful surroundings and feels they can help raise awareness is more than welcome. Looking forward to sharing energy, learning more and kicking off in spring of 2020! Kind Regards, Fiona fionad43@gmail.com Foto Privat

12

Möllekuriren nr 4 • 2019


PÅ GÅNG I MÖLLE

Framgångsrikt fiberprojekt

Under hösten skrev tidningarna att fibersatsningen är klar. Stämmer det? –  Ja, absolut! Vi har dragit fram fiber överallt i hela kommunen. Till och med ensligt belägna fastigheter på svår-

täckning i dag? Foto Christer Wallentin

HÖGANÄS ENERGI HAR  sitt kontor strax norr om outlet-området. En eftermiddag i november har jag stämt träff med Anders Kallin, och han möter mig med ett leende på utsatt tid. Jag träffade honom för första gången för sex år sedan. Då hade kommunen beslutat att alla invånare skulle få tillgång till fiber, och Mölle var utsett att gå i spetsen. Lagom till Lucia 2013 skulle fibern vara nedgrävd längs gatorna i Mölles centrala delar. Anders Kallin var ansvarig för bolagets fiberprojekt och besökte Mölle för att se till att arbetena löpte på som planerat. Jag hängde med honom runt till grävningarna. Sedan fikade vi och pratade om vad fiberutbyggnaden skulle innebära för Mölleborna (nr 4/2013).

Har alla kommuner i Sverige full fiber-

Av Christer Wallentin

–  Nej, långt ifrån. Vi är bland dom tre, fyra kommuner i Sverige som ligger i topp. I den gruppen finns Stockholms innerstad, Sundbyberg och Landskrona. Tillgång till fiber är en sak, men hur stor andel har anslutit sig till fiber? –  Genomsnittet är 74 procent, men det varierar en del. I till exempel centrala Höganäs är 73 procent uppkopplade, medan det är 62 procent i Arild.

Anders Kallin  med ansvar för Höganäs Energis fiberprojekt från start till mål.

tillgängliga ställen har fått fiber inpå knuten. –  I september satte vi slutpunkten med att dra fiber fram till Kullens fyr. Sedan kändes det rätt att fira med en lunch på Kullagårdens Wärdshus för alla som hade jobbat med detta under årens lopp.

–  När väl fibern ligger i marken väljer var och en att ansluta sig eller inte, liksom när det ska ske. Hösten 2013 gick våra första erbjudanden om fiber ut i Mölle. Senast i våras gjorde vi en drive för att få fler Möllebor att gå över till fiber, och den gav god effekt. Den aktuella anslutningssiffran är 64 procent i Mölle. Vilka problem stötte ni på när ni drog fiber i Mölle? –  Mölle blev ett slags pilotprojekt för oss. Ja, visst hade vi problem. Mölle är ju väldigt stenigt och kuperat på sina ställen. Men framför allt lärde vi oss jättemycket som vi hade nytta av när vi gick vidare till andra områden.  Foto webben

Möllekuriren nr 4 • 2019

13


PÅ GÅNG I MÖLLE

Solpaneler verkar betala sig för villaägarna FÖR ETT ÅR SEDAN  beskrev vi de två solcellsanläggningarna som fanns i Mölle, och under året har ytterligare två anläggningar tillkommit. Det är därför på sin plats att återkomma till ämnet och berätta hur det har gått för pionjärerna. Familjen Beckeman  på Västra Bangatan har den äldsta anläggningen, den kopplades in i juli 2018. Installationen gick smärtfritt och systemet har fungerat väl. Under ett år har det producerat 7 343 kilowattimmar och det blir 186 kilowattimmar per kvadratmeter solpaneler. Av elen har 1 890 kilowattimmar använts i huset och resten, det vill säga 5 546 kilowattimmar har levererats till nätet. Familjen Lövqvist  på Södra Strandvägen satte upp solcellerna under hösten 2018, och de var i drift i oktober. Anläggningen har fungerat mycket bra utan några problem under året. Panelerna ligger på tre tak i olika väderstreck, och under det år som har gått har anläggningen producerat cirka 19 000 kilowattimmar, vilket blir 185 kilowattimmar per kvadratmeter med solpaneler. Det är alltså i stort sett samma resultat per kvadrat som hos Beckemans. Familjen Söderhjelm  installerade sina solpaneler i våras. Deras villa ligger uppe på berget, på Häggvägen strax söder om Sergeantens åker. Monteringen av panelerna och inkopplingen av systemet löpte utan problem, men inte oväntat inträffade det en del förseningar.

I juli var emellertid allt klart, och panelerna levererade 2 400 kilowattimmar den månaden. Söderhjelms har valt att installera ett batteri som kan lagra 10 kilowattimmar, vilket skulle göra det möjligt för familjen att vara självförsörjande, eftersom det elöverskott som panelerna ger på dagen kan användas under natten. Men i praktiken blev det inte så. Familjen köpte nämligen i samma veva en ny elhybridbil, och den tömmer det mesta av batteriet redan på kvällen; under natten måste därför el tas från nätet. Familjen Täckström  på Krokgränd i Gylleröd har också skaffat solpaneler. En installatör från Häljarp monterade och kopplade in anläggningen mot Höganäs Energi. Allt var problemfritt. Panelerna ligger dels på villans lutande tak, dels på det platta garagetaket. Tekniskt sett hade garagepanelerna kunnat resas 15 grader, vilket hade gjort dem effektivare. Men den vinsten hade ätits upp av kostnaden för bygglovet. Täckströms har ansökt om solcellsstöd på 20 procent av investeringen, men i väntan på att myndigheterna ska bli klara med detta har familjen ansökt om rotbidrag, vilket har beviljats. När solcellsbidraget betalas ut måste emellertid rotbidraget återbetalas. Den el som produceras  av solcellerna ska i första hand användas i huset, men om elen i det ögonblicket som den produceras inte behövs i fastigheten, till exempel en solig sommardag, skickas överskott-

Beckeman Löfqvist

Installatör

PPAM Solkraft, Total Tid, Svea Solar, Svenskt Byggmontage Ljungsbro Höganäs Sollentuna Häljarp

Solcellstöd

30 %

20 %

20 % (ej utbetalt)

Rot/20 % (ej utbetalt)

Beräknad pay-off

9 år

8 år

10–15 år

10 år

Solceller

Monokristallin Monokristallin Monokristallin Monokristallin

Effekt per solpanel

360 W

320 W

Text och foto Bengt Nilsson

selen ut på nätet och säljs till den operatör som fastigheten är ansluten till. Om installationen uppfyller kraven för att vara en mikroproduktionsanläggning – se där ett nytt ord att lära sig – kan elen säljas utan att fastighetsägaren behöver deklarera för inkomsten, och det utgår dessutom en skattereduktion på 60 öre per kilowatttimme samt en elcertifikatsersättning. Detta ger en bra slant tillsammans med det pris som elleverantören betalar för överskottselen. Det är alltså  en ganska bra ekonomi att installera solel. Staten ger ett investeringsstöd, såld el slipper beskattning och en skattereduktion utgår. Täckströms räknar med att man har en återbetalningstid på cirka 10 år och 7–8 procent i ränta på investeringen. Frågan är hur länge staten är beredd att stödja hushållens investeringar i solpaneler på så pass fördelaktiga villkor. När tillräckligt många har hoppat på tåget är det kanske tid för staten att börja dra ned på subventionerna. Men om det sker om några år eller först senare är det väl ingen som vet. 

Söderhjelms hus  på Häggvägen nedanför Sergeantens åker.

Söderhjelm Täckström

295 W

320 W

Antal solpaneler 21 60 52 44 51,4 m2 syd Solpanelernas yta 40 m2 sydost 30,8 m2 ost 20,6 m2 väst

87 m2 sydost

70 m2 syd

Täckströms hus  på Krokgränd i Gylleröd.

14

Möllekuriren nr 4 • 2019


PÅ GÅNG I MÖLLE

DET GÅR BRA FÖR SKEPPET Text och foto Christer Wallentin FÖR FYRA ÅR SEDAN  flyttade handlarparet Bea och Johannes Samuelsson med sina två pojkar från Skellefteå till Skåne. De kom från en stor ICA Maxi för att ta över närbutiken i Nyhamnsläge. Ett stort kliv både geografiskt och jobbmässigt. Jag har följt deras arbete med butiken från start. De har annonserat i varje nummer av Möllekuriren, och vi behöver ses för att diskutera hur annonsera ska se ut. Jag träffar dem också när jag är inne på Skeppet för att handla. Det har väl inte  undgått någon att det har hänt mycket i butiken. Under åren som anställda inom ICA verkar Bea och Johannes ha samlat på sig många idéer om hur en dagligvarubutik ska skötas. När de blev sina egna blommade de ut. Under den första tiden i Nyhamnsläge hyrde de ett hus, men sedan några år bor de i en egen villa på Skeppsvägen. Där träffar jag dem över en kopp kaffe en solig förmiddag i november. Tog det tid för er att etablera er i Nyhamnsläge? –  Nej, det gick fort. Det finns nog inte många ställen som är så inbjudande som Nyhamnsläge. Kanske beror det på att människorna här kommer från många olika håll. Dom är öppna och vill lära känna nykomlingar. När vi flyttade in här dök det direkt upp en familj som välkomnade oss med hembakat bröd och salt i en fin keramikskål, det var Möllekuriren nr 4 • 2019

tydligen en skånsk tradition. I dag är dom våra kompisar. –  Hockeyn och fotbollen betyder mycket. Där är våra söner aktiva, och det ger kontakt med folk i både Nyhamnsläge och orterna häromkring. Vi sponsrar klubbarna och får mycket tillbaka. Dom hjälper oss till exempel när lagret ska inventeras.

Dom flesta väljer en gurka från Thomas i Skättekärr framför en gurka från Spanien

–  Totalt har vi nästan femtusen artiklar på våra hyllor. Riktpunkten är att en barnfamilj ska kunna köpa allt den behöver på Skeppet. Vilket är viktigast för era

Hur har utvecklingen varit i

kunder, ekologiskt eller

Skeppet sedan ni började?

närodlat?

–  Det har gått bättre än vi hade vågat hoppas. Omsättningen har ökat varje år. Förra året hamnade vi till och med på ICA:s tio i topp-lista över butiker som hade ökat sin omsättning mest. Vi kom på sjätte plats i Sverige.   –  Glädjande nog ökar vi i år igen. Under hösten har försäljningen varje vecka legat högre än motsvarande vecka förra året. –  Vi får inte flera kunder, men varje kund köper mer. En annan förklaring är nog att vi fångar upp när en kund frågar efter en vara som vi inte har. Då tar vi snabbt in den. –  Vi vet att det nästan alltid är flera kunder som vill ha en vara som någon frågar efter. Vi har utökat vårt sortiment med gott och väl 500 nya varor.

–  Båda väger tungt, men närodlat är viktigast. Dom flesta väljer en gurka från Thomas i Skättekärr framför en gurka från Spanien. Med större omsättning följer att det behövs mer personal. Hur klarar ni det? –  Vi har varit lyckosamma med att dra till oss bra personer. Dom nya kommer snabbt in i jobbet och anpassar sig till det som vi håller högt. –  När till exempel en kund frågar om något ska hon eller han alltid få ett ordentligt svar. Och om någon klagar på en vara ska vi lita på kunden och kompensera generöst. –  Vi och dom anställda lägger ner mycket kraft och många timmar på Skeppet. Därför är det viktigt att det är en god stämning, att alla trivs.

Hur är det, har ni planer på att bygga ut Skeppet? –  Det finns inga hinder från kommunen. Detaljplanen tillåter en ubyggnad fram till flaggstängerna. Men det är flera som ska ha ett ord med i laget, framför allt fastighetsägaren och även ICA regionalt. –  Visst skulle det kännas bra att få mer plats, men vi tycker ändå att det viktigaste är att göra den nuvarande butiken så bra som möjligt.

* FYRA SNABBA •  Från den 1 december är butiken öppen alla dagar klockan 8—21, året om. •  Den nya snabbkassan används mycket. Den gillas främst av de kunder som handlar ofta och inte köper så många varor varje gång. •  De norrländska varorna blev uppskattade från början, och så har det fortsatt. •  Limosinköttet från Brunnby säljer också bra. Oxfilé och andra ädlare delar tar slut först, men även stek, bog och lägg går åt.

15


FÄRG TAPETER GOLV KONSTNÄRSMATERIAL

Vi har färgsatt Kullbygden sedan 1968 Måndag–fredag 08.00–18.00 • Lördag 08.00–14.00


Mรถllekuriren nr 4 โ€ข 2019

17


Det har gått nitton år

Fortfarande har fartygets bränsle inte bärgats

R

egeringen har anslagit sammanlagt 250 miljoner kronor under tio år för att minska miljöriskerna från vrak längs Sveriges kuster. Pengarna räcker till två, tre stora bärgningar årligen av vrak med olja eller spökgarn. Havs- och vattenmyndigheten har samordningsansvaret och har prioriterat 31 vrak, varav sex finns runt Skånes kuster. Ett av dessa är MT Martina, som ligger utanför Kullaberg. Fartyget sjönk den 28 mars 2000 efter att ha kolliderat med containerfartyget MV Werder Bremen. Sjöfartsverkets utredning är intressant läsning, som visar att inte ens fullt modern utrustning är en garanti för att det inte sker olyckor till sjöss.

Av Birgitta Hansson

De materiella skadorna blev helt olika för de två fartygen. Det mindre slets itu och sjönk, det större fick nästan inga synliga skador av kollisionen och kunde efter kontroll av Sjöfartsinspektionen fortsätta sin resa

MT Martina byggdes  1968 i Norge och hette från början Jytte Dania. Det var ett torrlastfartyg som var 55 meter långt och 9 meter brett, och som hade ett djupgående på 3,5 meter. I början på 1990-talet byggdes hon om till ett litet tankfartyg som användes till kemikalietransporter. På den aktuella resan  transporterades saltsyra från Sarpsborg i Norge till Köpenhamn. Fartyget hade en besättning på sex personer plus en passagerare, närmare bestämt befälhavarens far. Alla var från Polen. MV Werder Bremen  är alltjämt i trafik. Fartyget är 121 meter långt, 18 meter brett och har ett djupgående på 6,7 meter. Hon hade vid olyckstillfället en fast trad från Ryssland till kontinenten och besättningen var på tretton man, flertalet från Polen. Den 28 mars rådde dåligt väder med täta snöbyar och en nordostlig vind på omkring 8–12 meter per sekund. Sikten varierade mellan 1–3 kabellängder. Så vad hände? MT Martina var på väg söderut med 11 knops fart. MV Werder Bremen styrde norrut med 15 knops fart. Befälhavaren på MV Artikeln fortsätter på sidan 20

Foto webben

Containerfartyget  klöv MT Martina i två delar – utan att få några större, egna skador.

18

Möllekuriren nr 4 • 2019


Den röda punkten  på kartan visar ungefärligen var förskeppet, som innehåller dieselolja, ligger. Det är 1,7 sjömil utanför Kullens fyr, vilket motsvarar 3,1 kilometer – eller ungefär lika långt som från Mölle till Möllehässle camping.

••

Vrakdykning  MT Martina lockar dykare. Det går fort att komma ut till henne, och hon ligger inte så djupt. Bilderna är från ett dyk den 23 september 2007. Foto Mikael Lovdalen

Foto webben

Den gröna pricken markerar var akterdelen sjönk. Den är ett populärt dykmål, och inte aktuell för bärgning.

Foto Paul Wirenstedt

MT Martina  kolliderade med Werder Bremen i mars 2000, klövs i två delar och sjönk utanför Kullen.

Spordykare  på väg ut till vraket. Möllekuriren nr 4 • 2019

19


Werder Bremen upptäckte ett eko på radarskärmen på 2,5 sjömils avstånd. Några minuter senare vid förnyad kontroll fanns ekot på 1,5 sjömils avstånd på en kurs som låg 0,5 sjömil öster om det egna fartyget. MV Werder Bremens kapten bedömde att avståndet till MT Martina var tillräckligt för ett möte styrbord mot styrbord. Därför raderade han ekot från MT Martina på sin radarskärm. Eftersom vädret var  så dåligt hade MV Werder Bremen också en utkik på babords bryggvinge. Utkiken fick, några minuter efter att befälhavaren hade raderat ekot från det mötande fartyget, plötsligt syn på ett fartyg på uppskattningsvis 1–1,5 kabellängders avstånd. Det girade kraftigt styrbord, och utkiken kunde genast konstatera att det skulle korsa MV Werder Bremens kurs. Stopp i maskin beordrades omedelbart, och man lade om rodret maximalt mot styrbord. Men kollisionen var oundviklig. MV Werder Bremen träffade MT Martina ett par meter för om bryggan med en hastighet av 14 knop och en vinkel av 35–40 grader. MT Martina klövs omedelbart i två delar av det betydligt större fartyget och akterskeppet sjönk ganska omgående. Det var också där som besättningen på MT Martina befann sig. Två personer (kocken och en matros) kunde räddas efter att ha legat cirka 20 minuter i vattnet. De övriga fem som fanns på fartyget följde med i djupet. Det var överstyrmannen, som ensam befann sig på bryggan, samt kaptenen och de övriga tre, vilka alla hittades i salongen. Förskeppet slog runt, men höll sig flytande i fyra timmar. Det hade då rört sig norrut med strömmen och vinden och hamnade på knappt två sjömil norr om aktern. Vattendjupet är 23–24 meter där aktern sjönk, men man konstaterade ganska snart att en mast och skorstenen fanns bara några meter under vattenytan. Efter en vecka hade hela skrovet sjunkit ned i bottensedimentet och låg 7–10 meter under vattenytan. 20

Först skulle de drunknade besättningsmännen bärgas, och sedan skulle man skära ned vrakdelen ända till båtdäck så att djupet blev mer än 15 meter – och godtagbart för sjöfarten. Dessa åtgärder skedde först i maj samma år. Men sektor röd i Svinbådans fyr vreds utan dröjsmål någon grad, så att ett fartyg skulle befinna sig i röd sektor om det seglade rakt över vrakdelen. Den förliga delen hade till slut hamnat 1,7 sjömil utanför Kullen. Den låg på sidan och på 24–26 meters djupt. Vattendjupet över vrakdelen var cirka 17 meter och utgjorde ingen fara för passerande fartyg. Foto webben

Utredaren konstaterade att det förefaller vara en typisk radarkollision, där det ena fartyget i nedsatt sikt gör en helt annan bedömning än det andra av situationen

Det är enbart  besättningen på MV Werder Bremen – och på ett par andra fartyg som befann sig i närheten vid kollisionen – som har kunnat beskriva vad man sett och hur man tolkat ekona på respektive fartygs radar. De förhördas berättelser överensstämde i huvudsak. Bägge fartygen hade modern utrustning och dubbla radarsystem. De två olika radaranläggningarna som fanns på MT Martina kunde bärgas efter någon vecka. Det gick däremot inte att avgöra hur navigationsutrustningen hade använts.

På en fråga från utredaren varför befälhavaren på MV Werder Bremen raderat ekot, svarade han att det var så man gjorde. På den aktuella radarn hade man samtidigt kunnat ha upp till ett 20-tal ekon från fartyg i olika positioner. Om ekot hade funnits kvar på radarn finns det en teoretisk möjlighet att befälhavaren hade upptäckt MT Martinas kraftiga gir något tidigare – och eventuellt kunnat undvika kollisionen. Vittnena på de två fartyg som låg närmast platsen för kollisionen har uppgivit att ekona på deras radarskärmar tydde på att avståndet mellan MV Werder Bremen och MT Martina var väldigt litet, och knappast godtagbart – alltså en bedömning stick i stäv med den som befälhavaren på MV Werder Bremen hade gjort. Utredaren konstaterade att  den omedelbara orsaken till haveriet var den kraftiga styrbordsgir som MT Martina gjorde. Några av slutsatserna som framkom i rapporten hänvisar till hur man ska agera enligt de internationella sjövägsreglerna. Bland annat pekade man på att man på MV Werder Bremen inte hade använt sin radar på bästa sätt, och att det i efterhand inte gick att avgöra om MT Martina över huvud taget hade använt sin radar, och hur det i så fall skett. Om det finns minsta risk för kollision, ska man i god tid vidta lämpliga åtgärder, och det verkar inget av fartygen ha gjort. I dåligt väder bör man ha en utkik, vilket MT Martina troligen inte hade. Fartyg ska alltid framföras med säker fart, anpassad efter bland annat väderförhållandena. Bägge fartygen gick med full eller nästan full fart, vilket inte överensstämmer med regeln om anpassad hastighet. Utredaren konstaterade i rapporten att det förefaller vara en typisk radarkollision, där det ena fartyget i nedsatt sikt gör en helt annan bedömning än det andra av situationen. De materiella skadorna blev helt olika för de två fartygen. Det mindre slets itu och sjönk, det större fick nästan inga Möllekuriren nr 4 • 2019


synliga skador av kollisionen och kunde efter kontroll av Sjöfartsinspektionen fortsätta sin resa. MT Martina var  lastad med saltsyra. Är inte det miljöfarligt? Jo, men bara kortsiktigt. Inga långsiktigt bestående skador uppkommer av saltsyra i den marina miljön. Det fanns cirka 600 ton saltsyra i MT Martinas last; den förvarades i tankar som inte hade påverkats av kollisionen. Sjöfartsverket anmodade rederiet att avlägsna lasten; det fick lov att på ett kontrollerat sätt tömma ut saltsyran i havet någon månad efter haveriet. Skadorna har med ett sådant tillvägagångs-

Möllekuriren nr 4 • 2019

sätt bedömts som kortvariga och snabbt övergående. En del dieselolja läckte efter kollisionen ut från ett par skadade tankar, men utan synbara skador på omgivningen. Problemet är att det fortfarande finns uppskattningsvis 10–15 kubikmeter dieselolja kvar i de oskadda bränsletankarna. Det är den oljan som man så småningom ska ta upp med användning av regeringens särskilda anslag. Men MT Martina är inte prioriterad i listan på de 31 vraken, så när det kan ske är inte bekant. Sedan länge är MT Martina ett utflyktsmål för dykare och dykklubbar i södra Sverige. 

NÅGRA FÖRKLARINGAR Min källa för den här artikeln är Sjöfartsverkets rapport av den 20 juni 2000. Den finns på Transportstyrelsens hemsida; skriv Haverirapport Martina i Googles sökfönster, så kommer den upp direkt. På Google finns också flera dykreportage med bilder från vraket. Kabellängd  är ett gammalt mått på sjön som har varierat något, men numera är det gällande värdet 185 meter. Sjömil eller nautisk mil  har också varierat en del över tid, men i dagens läge är en nautisk mil 1 852 meter.

21


EN KOMEDI MED DRAG AV OPERETT, MUSIKAL OCH FARS

V

Text och foto

Christer Wallentin

id det här laget är Christer Elfversson välkänd för Möllekurirens läsare. Under de senaste åren har han medverkat i nästan varje nummer. Mölle har spelat en huvudroll i hans artiklar, liksom skribenten själv.

Sedan skrev han manus till Kärlekens Höga Näsa, som sattes upp när Höganäs jubilerade häromåret. Pjäsen skildrar en händelse för vart och ett av kommunens åtta decennier, och den bygger på berättelser från stadens invånare.

Berättarglädje och fantasi utmärker hans texter. Ingen läsare har kunnat vara säker på var gränsen går mellan verklighet och fiktion. Men visste ni att Christer Elfversson också arbetar med teater? Att han både skriver pjäser och spelar med i dem? Sedan 2013 är han engagerad i Kullateatern, se faktarutan på sidan 25. Det började med att han dramatiserade en barnpjäs av Marget Ray. Den handlar om Pricken, en liten kanin som ser annorlunda ut än resten av familjen.

Men nu gäller det  Skrattar bäst … som hade premiär i våras. Det är en komedi med mycket sång och musik, och den har drag av både operett, musikal och fars. Efter två föreställningar i Tivolihuset spelades pjäsen i somras på Tomarps kungsgård utanför Klippan. När jag träffar Christer Elfversson för den här intervjun är det bara en vecka kvar till nypremiären den 19 oktober i Höganäs. Varför sätter ni upp pjäsen igen? –   Först och främst tyckte alla inblandade att det var roligt att spela Skrattar bäst … och vi kände att publiken gillade den. Men det spelade också in att vi hade lagt ner mycket jobb på pjäsen. Vi repeterade den ett fyrtiotal gånger under ett helt år innan den fick premiär. Det kändes fel att inte ta vara lite mer på allt det slitet. Låt oss gå tillbaka till 2018, alltså när Kullateatern bestämde att satsa på den här pjäsen. Hur kom det sig? –  Jag hade nyligen sett Puccinis opera Gianni Schicchi på Göteborgsoperan. Det är en kort opera som ursprungligen gavs tillsammans med två andra minioperor av Puccini. Där vaknade tanken att jag skulle kunna bygga ut stycket till en föreställning i tvåtimmarsformat för Kullateatern. Skrattar bäst ...  är Christer Elfverssons tredje teaterpjäs sedan han började skriva för Kullateatern 2013. Han fick idén till pjäsen när han såg Gianni Schicchi, en kortopera av italienaren Puccini.

22

Möllekuriren nr 4 • 2019


Från nypremiären i oktober  Christer Elfversson fick ikläda sig rollen som doktor Spineloccio när pjäsen sattes upp på nytt i Tivolihuset. Släktingarna lurar doktorn att tro att Buoso Donati fortfarande lever, så att denne kan skriva ett nytt testamente – som är till deras fördel.

Kan du berätta handlingen i stora drag? –  Pjäsen utspelar sig i ett stort, fint hus i Florens. Det är den första april 1790. Släkten är samlad för att vaka över Buoso Donati, en rik man. Denne är mycket sjuk, men liemannen dröjer. Släktingarna blir alltmer otåliga, och till slut brister det för en av dem, som kväver Donati med en kudde. –  Enligt testamentet, visar det sig, ska ett närbeläget kloster ärva allt. Goda råd är dyra, och en illa sedd, men idérik, lantis kallas in. –  Denne lyckas ersätta det äkta testamentet med ett nytt genom att lura en godtrogen, beskänkt notarie. Det slutar ändå inte riktigt så som släktingarna hade hoppats … Möllekuriren nr 4 • 2019

Du har alltså utgått från en Puccini-

Vi har blivit mycket förtjusta i

opera och gjort om den efter eget huvud.

denna tidsepok, där scenografi,

Får man göra det?

kostym och peruker förstärker denna mörka, men komiska historia. Allt från girighet och avund, ond bråd död, bedrägeri och list till kärlek och passion. Allt förmedlat av våra fjorton skådespelare, samtliga i underbara karaktärsroller, med sång, humor och italienskt temperament Acka Johansson Juntunen, regissör Ur programbladet

–  Ja, det är fritt fram, eftersom min version är nästan tre gånger så lång, och det mesta är ändrat jämfört med förlagan. Jag tog ut svängarna. Kruxet tillståndsmässigt var alla sånger och melodier. Vi har varit tvungna att meddela Stim om varje musiksnutt. Det blev ett trettiotal lån, som vi fick betala för. Du skrev elva versioner av manuset innan det var dags för premiären i våras. Blev du aldrig nöjd? –  Orsaken var framför allt att det hände så mycket under den långa repetitionstiden. Det var en stor ensemble med fjorton personer. Dom allra flesta är 23


Gruppfotografering  Ensemblen träffas för en av de sista repetitionerna inför nypremiären. Tredje personen från höger är Christer Elfversson i rollen som doktor Spineloccio. Bredvid honom i röd rock står John Isberg som Gianni Schicchi, den smarte »uppkomlingen« som fixar till ett nytt testamente.

amatörer och har många andra åtaganden. Folk hoppade av och andra kom till. Jag fick stryka roller och lägga till nya. Samtidigt ville jag fila på manuset så att det skulle passa rollinnehavarna. När jag såg pjäsen  första gången slog det mig hur starkt uppbyggnaden av den påminner om Christer Elfversson artiklar i Möllekuriren. I båda sammanhangen blandar han högt och lågt, tal och musik, prosa och dikt. Om du jämför att skriva ett sånt här teaterstycke med en artikel, vad är den stora skillnaden? –  Skillnaden är jättestor! Det tar mig mycket längre tid att skriva en artikel, och det beror på att jag måste väga varje ord, fila på varenda formulering. 24

–  Ett teatermanus behöver inte alls vara lika exakt. Orden ska ju tolkas av skådespelarna i samspel med alla på scenen. Dom kommer av sig, och dom improviserar … och ofta är det bara bra! Spelet kan bli mer levande på det viset. Det fantastiska med teatern är att varje föreställning blir absolut unik. När Skrattar bäst … sattes upp i våras och i somras hade du rollen som döende, och sedan som lik. Hur var det? –  Rollen var ju lättsam. Men inför premiären var jag orolig för att inte kunna ligga still med fötterna under täcket när jag skulle spela död. Det löste sig i sista stund när vi kom på att bygga en liten träställning över fötterna, som gjorde att publiken inte såg när jag råkade röra på dom.

–  Det var en fantastisk upplevelse att ligga nerbäddad under hela första akten utan att se någonting, bara höra. Då märkte jag hur viktig musiken var för att bygga upp stämningen och föra pjäsen framåt. Det blev också väldigt tydligt hur mycket varje skådespelare verkligen ansträngde sig. Dom spelar min pjäs, tänkte jag, och dom gör sitt allra bästa. Det var rörande. Skrattar bäst … innehåller  massor av sång. Det är flera stora arior, men också partier när alla sjunger med, och emellanåt uppmanas publiken till och med att stämma in. Det sägs att du ville att alla sånger skulle sjungas på italienska. Hur gick det med det? Möllekuriren nr 4 • 2019


–  Det sprack! För många av skådespelarna var det en utmaning att över huvud taget sjunga. Att dessutom göra det på italienska, som ingen kunde, blev för mycket för flera av dom. Så det fick bli kompromisser. I till exempel O Sole Mio är halva sången på italienska och halva på svenska, och örhänget Time to Say Goodby framförs på svenska. –  Under hela instuderingsperioden hjälpte Lou-Lou Plym Forshell oss med sångträningen. Hon är utbildad operasångerska och gjorde en jätteinsats. Hon hade också en av huvudrollerna i pjäsen när vi gav den i våras och somras. Det gav ensemblen stadga i sångpartierna.

* Vad händer efter detta? Har du fått blodad tand?

SÅ HÄR SER DEN FÖRSTA MANUSSIDAN UT OBS: Italienskan i sångerna i pjäsen behöver inte framföras exakt, men gärna direkt mot publiken, från rampen. Det viktiga är att de LÅTER italienska, gärna överdrivet. Eventuellt kan några rader upprepas gång på gång genom hela sången. Ackompanjemang på piano – eventuellt inspelat. OUVERTYR PA PIANO: Neapolitansk dans ur Tjajkovskijs Svansjön (i häftet ltalian Favorites). AKT1 Scenen är Buoso Donatis sovrum. Till höger dörr mot hallen, till vänster dörr mot andra delar av det stora huset. I fonden dubbeldörr ut mot trädgården. Stora skåp täcker väggarna. Små bord och stolar utspridda över rummet. Tidig morgon. Himmelssängen med den sovande Buoso Donati är i bakgrunden. När ridån går upp står Gherardino ensam på scenen. Gheradino: Mina damer och herrar! Välkomna till Florens! Benvenuti in Firenze! Året är 1790. Den första april. Vi befinner oss i min pappas farbrors stora villa. Närmare bestämt i sovrummet . Det är tidig morgon. Nyss gol tuppen. Hörde ni? Inte? Då tar vi det igen! (knäpper med fingrarna, en tupp hörs gala) Jag heter Gherardino Donati. Det är min pappas farbror Buoso Donati som ligger där borta. Han är en rik knös! Men nu är han mycket sjuk! (vänder sig mot sängen) Visst är du sjuk, farbror Buoso?

–  Det har varit väldigt, väldigt roligt! Bra stämning i gruppen och mycket uppmuntran från omgivningen. Men Skrattar bäst … är en väl komplicerad pjäs. Det är så många olika delar som måste klaffa. När det gör det, är det underbart, men det tar på krafterna. –  Jag skriver gärna en ny pjäs, men det får nog vara en enklare. 

Buoso Donati (rosslar ordlöst) Gherardino: Men rummet är inte så tomt som det ser ut. Hela släkten har samlats för att vaka över den döende Buoso. (Kallar in släktingarna en i taget, och presenterar dem. De kommer in genom altandörren i fonden. De bekräftar sina namn och fördelar sig i rummet, intar sina platser, en del stående, en del halvsovande, en del stickande, korsordslösande eller mumlande. Mumlet stiger undan för undan som rummet fylls.) Först min pappa – Gherardo! Gherardo: Gherardo var det här!

Kullateatern Höganäs

www.kullateatern.se • Långarödsvägen 37 A, Höganäs

KULLATEATERN ÄR EN  amatörteater som bildades 1996 i Höganäs. Då startades ett teaterprojekt med ett 15-tal ungdomar, som utmynnade i två föreställningar: Skärtorsdag, en dockteaterpjäs, och klassikern Askungen. Genom att bygga broar mellan generationsgränser, arbetar unga och gamla sida vid sida. På detta sätt lär vi av varandras erfarenheter, och ålder blir en tillgång och skapar trivsel på teatern. På grund av detta har vi kunnat spela barnteater, bland andra Snövit, Hans och Greta, Klas Klättermus, Pricken och många andra. Exempel på vuxenpjäser som vi har satt upp är Mans Kvinna, Kassabrist, Spanska flugan, Tjocka släkten, Kärlekens Höga Näsa och Cabaret Tigerbrand. Vi har även spelat revyer. [Saxat från hemsidan]

En av våra kommande uppsättningar

Möllekuriren nr 4 • 2019

25


~ Ett av Sveriges vackraste hotell ~

Öppet nästan alla dagar om vi har hotellgäster – annars:

onsdag–söndag

och alla mellandagarna

Jul hemma i Mölle - på HK – varje helg Fullt på Julafton

Det läckraste julbord du skådat, i en miljö som andas jul & tradition mängder av hemlagade, närproducerade läckerheter från Kullabygden – sill i massor (Dry Martini-, Calvados- m.m.), lax & skinka samt mängder av småvarmt & överraskningar ~och så ett helt rum FYLLT av hemlagat godis.

Tomten kommer tidigt i år:

20 & 21/12 har alla Möllebor 20 & 21 % på vårt stora julbord dessutom lite andra överraskningar & kanske lite Julrock…

Boka NU ~ Varmt välkommen Söker du roliga & annorlunda julklappar? Kom och botanisera i Gunillas spännande

”Hamndelsbod”

Där kan du även komplettera med förnödenheter After Work varje fredag 17–19 Kom och möt alla Möllebor – det är här man träffas

Restaurang ● Hotel ● Konferens Telefon 042-34 70 00 ● info@hotelkullaberg.se ● www.hotelkullaberg.se Vi städar den 1–16 januari, men sedan är det öppet & After Work som vanligt 26

Möllekuriren nr 4 • 2019


Mรถllekuriren nr 4 โ€ข 2019

27


Minnen från livet i Mölle på femtiotalet Text Birgitta Udin • Målning Örjan Rinnert

J

ag växte upp i Mölle, och en

att cykla cirka fyra kilometer till en äldre

del minnen från den tiden har

bonde, som hade höns på sin gård, för att

bitit sig fast lite extra. De har

hämta ägg till affären.

anknytning till affären i byn –

Jag cyklade dit med en rejäl korg på

Isaac Svenssons Eftr. Vår familj handlade

pakethållaren. Bonden hjälpte mig att

i butiken som sköttes av Annie Anders-

packa ned äggen och surrade fast korgen

son, som vi barn kallade tant Annie.

noga. Sedan gällde det att undvika hålor

Jag följde ofta med mamma Solveig

på vägen och inte vingla för mycket. Puh!

och handlade. Som så ofta förr i tiden

… men det gick , och belöningen kunde

handlade man »på bok« och betalade för

bli ett par 25-öringar eller en krona.

varorna en gång i månaden. Det var alltid

Ibland fick jag vara springflicka och

roligt att följa med när mamma skulle

hjälpa tant Annie att leverera varor till

betala månadsräkningen. Ofta bjöd tant

folket i byn. Jag minns speciellt när

Annie då på någon god karamell från sina

jag skulle lämna varor till tant Annies

olika glasburkar som stod i ett ställ på

moster, alltså Meli eller tant Pyk som vi

disken.

sade. Hon och hennes man, kapten Nils

Annie behövde ibland hjälp med att hämta och lämna varor. När jag var i tio-

Pyk, bodde i det stora vackra huset Solbacken högt uppe i byn.

årsåldern fick jag ett par gånger i uppgift 28

Möllekuriren nr 4 • 2019


Det var en dag i december som jag

bland annat använda deras stora, gam-

släpade upp varor på en liten kärra och

maldags dubbelgunga. En dag kom två

ringde på hos Pyks. Ingen öppnade, så

av mina bröder, Frederic och Anders,

jag kände på dörren som visade sig vara

inspringande till mamma i köket och

olåst. Jag öppnade farstudörren och

ropade:

ropade – tant Pyk, tant Pyk – men fick inget svar. Jag gick igenom köket och in till vardagsrummet, och ropade igen. Då hördes plötsligt prasslanden och dunsar. Från övervåningen kom inslagna julklappspaket rullande nedför trappan, och där uppe kom tant Pyk försiktigt backande nedför trappan.

–  Mamma, mamma, tant Pyk kallar farbror Pyk för katten! –  Men oj, varför tror ni det? Sa mamma. –  Jo, hon kom ut på trappan och ropade högt: Katten Pyk, katten Pyk, det är telefon! Farbror Pyk kallades oftast för kapten Pyk, också av sin fru Meli.

Jag retirerade och sprang ut och ring-

de på dörren igen, och sedan kunde jag

Birgitta är uppvuxen i Mölle tillsammans med

lämna över varorna. Jag hoppas att det

sina bröder. Två av dem bor fortfarande i Mölle, och

var mjuka klappar i paketen. Vår familj bodde bara några hus från

Birgitta Udin, född Täckström, och hennes man är regelbundna besökare.

Pyks. Mina bröder och jag fick ibland komma in i deras trädgård och leka, och

Kapten Pyk  alias »Katten« Pyk.

Villa Solbacken  på Åsvägen.

Foto Anders W. Mölleryd

Foto Pelle Molins arkiv

Möllekuriren nr 4 • 2019

29


Är fisket i Mölle så dåligt som det sägs?

D

et har alltid fiskats i Mölle. Mölleläge med de enkla stugorna uppstod för att bönderna inåt land behövde någonstans att övernatta när fisken gick till, i första hand sillen. Då fiskade man som mest intensivt från juli till oktober, rensade och saltade in. Om detta finns många berättelser. Kullasillen var berömd i hela södra Sverige för sin feta och fina kvalitet, och uppköpare kom från när och fjärran. Carl von Linné prisar sillen i sin Skånska resa från slutet av 1700-talet. Under de senaste  åren har jag allt som oftast hört kommenarer som »Det är ingen större idé att lägga ut garnen«, »Det är ont om fisk« och »Vi får mest tång och en massa småkrabbor«. Men samtidigt verkar ju Öresund en bit söderut må rätt bra om jag ser till vad som står i tidningarna. Samma bild gav marinbiologen Stina Bertilsson Vuksan i ett tidigare nummer av Möllekuriren (2019 nr 1). Ett annat gott tecken är att man återigen har sett tonfisk i Sundet, och det var bra länge sedan. Vem vet, de kanske kommer tillbaka: tonfiskbåtarna i hamnen som hade sto30

Text Birgitta Hansson • Foto Frederic Täckström lar på däck där man spände fast sig själv och spöet. Med den utrustningen kunde man på Hemingway-manér fiska tonfisk utan att dras ned i vattnet när fisken högg. Runt Ven finns  det stor torsk i djuphålorna. För inte så länge sedan läste jag i Helsingborgs Dagblad att en husbehovsfiskare i Råå hade anhållits misstänkt för att ha sålt sin fångst, vilket inte är tillåtet. Det visar väl om inte annat att det verkar finnas så pass gott om fisk i den delen av Öresund att myndigheterna lägger spaningsresurser på att stävja svarthandeln.

Illustration webben

Det finns en uppsjö  av regler som styr fisket, inte bara för yrkesfiskare utan även för fritidsfiskare. Det gäller bland annat maskstorleken och hur många meter fisknät man får ha. Det är tillåtet att lägga ut garnen tidigast klockan 16 på eftermiddagen, och senast klockan 10 morgonen därpå ska de vara upptagna. Som husbehovsfiskare har man i år fått behålla högst sju torskar per person och dag. Och minsta längd på torsken ska vara 38 centimeter.

I Öresund är det förbjudet att fiska torsk under lektiden, hela februari och mars. Nästa år, läser jag på Havsoch vattenmyndighetens hemsida, är reglerna ändrade till högst fem torskar per fiskare och dag. Fritidsfiskare får ha högst sex hummertinor och fisket får bara ske under drygt två månader. Jag pratade med en man som satt vid ruffen och som visade sig vara sportdykare. Han dyker mycket både utanför Kullaberg och söderut i Sundet. Det är gott om  fisk neråt i Sundet, berättade han. Han har ofta kontakt med fiskare och dykare på både den danska och svenska sidan, och många är nöjda med tillgången på fisk. Men någonstans vid Domsten ändrar sig förhållandena, sa han. »Norrut är det tomt.« Det kan växla från ett dyktillfälle till ett annat, så helt kategorisk ville han inte vara. Han menade dock bestämt att det inte alls finns lika mycket fisk uppåt Höganäs, Mölle och Kullen som det finns söderut. Dykaren hade ändå sett en positiv förändring: Ålgräset har brett ut sig på lite större djup än tidigare. Ålgräsängar är ju viktiga livsmiljöer för

Dykaren hade ändå sett en positiv förändring: Ålgräset har brett ut sig på lite större djup än tidigare ett stort antal marina djur och växter och fungerar som barnkammare åt arter som torsk och strandkrabba. Småfisk, plankton och mindre skaldjur kan ta skydd i ålgräset mot större fiskar, tumlare och sälar. Det finns en yrkesfiskare som har sin hemmahamn i Mölle. Han fiskar havskräftor utanför Hallands Väderö, och ål fiskar han under ett par månader på hösten; som yrkesfiskare har han licens för ålfisket. På senvintern tar han sjurygg [stenbit] för att komma åt rommen. Rätt många prövar  fiskelyckan någon enstaka gång per sommar från båt. Kanske drygt tio personer fiskar mer regelbundet och kan kallas för husbehovsfiskare. Vad säger de om tillgången på fisk? Dessa husbehovsfiskare är inte lätta att intervjua, men några kunde jag ändå samla runt kaffebordet i slutet av oktober för att fråga hur det har gått med fisket i år. Åsikterna är blandade, men männen är överens om Möllekuriren nr 4 • 2019


Samtidigt kanske man kan se att en återhämtning är på gång. Förhoppningsvis leder alla restriktioner till en förbättring

att det var bättre förr. Torsk och sjötunga har i princip försvunnit. Det finns sill och makrill, men tillgången varierar. Ibland räcker fångsten i alla fall till Mölle Rökeriförening, som då drar igång röken på hamnen och bjuder medlemmarna på rökt fisk, hembakat bröd och en lille en. Slätvar kan man få ibland, men inte piggvar som fanns förr. I år var det inte heller mycket flundror och skrubbor, och som sagt bara någon enstaka torsk. Samtidigt är det gott om tumlare som ju äter mindre fisk, företrädesvis sill och makrill. Kanske sätter den också i sig den mindre torsken. Kan det vara därför som det är ont om lovlig torsk? Jag frågade också hur det står till med havsöringen. Svaret kan sammanfattas så här: Färre än vanligt och inte alls så stora, runt tre, fyra kilo som mest – mot tio kilo för några år sedan. När man lägger ut ett garn för havsöring ska det ligga rakt ut från land och väldigt nära strandlinjen. Det innebär Möllekuriren nr 4 • 2019

att nätet i stället för fisk kan vara fullt av strandkrabbor, ja hundratals. De äter också på fisken som finns i nätet. Ibland har sälen hunnit före fiskaren, och det är bara fiskhuvuden kvar. Fastnar säl i garnen? Nej, det händer ytterst sällan, men någon fågel kan fastna. En vid bordet berättade om när han försökte rädda en skarv som hade snott in sig, men fortfarande levde. Då blev fågelns hals »lång som en orm«. Skarven klarade sig, men fiskaren fick ordentliga sår av näbben. Frederic Täckström visade  nyligen filmer om Aina och Sonny Svensson. Filmen om Sonny följde när han och sonen Lennart fiskade ål med rusa [ryssja]. Tillgången verkade vara god om bara strömmarna var de rätta. Men sedan drygt tio år gäller förbud mot ålfiske. Numera får endast den som har licens fiska ål. När jag växte upp var vi ofta ute och pimplade torsk eller dörjade makrill. Morfar hade sina majd [ställen]* som

vi också använde. Och även med vår amatörmässiga fisketeknik fick vi nästan alltid napp. Samma var det när vi för 15, 20 år sedan hade en liten Askeladden. Vi pilkade och fick upp en och annan torsk. I dag har jag och Bosse tillgång till båt igen. När båten var ny fick vi fortfarande lite fisk – eller i alla fall så kände vi hur det nappade, även om vi ibland tappade fisken på väg upp. Men de senaste två åren har vi inte ens känt något napp. Så även jag tycker att det var bättre förr.

* Samtidigt kanske man kan se att en återhämtning är på gång. Förhoppningsvis leder alla restriktioner till en förbättring. I Öresund i sin helhet tycks tillgången på fisk och skaldjur vara hyfsad, och det värdefulla ålgräset brer ut sig. Sakta kanske fisken kommer tillbaka, även här runt Kullen.  * Egentligen skärningspunkten mellan två enslinjer.

31


Började som vice pastor i Väsby

Fader Gunnar Sveriges Don Camillo Av Magnus Hellstrand

Det är första gången jag kan minnas, att jag

Hans ungdomstid inföll  under första världskriget med matbrist i landet och stora umbäranden för många människor. Trots de svåra tiderna uppskattade han att göra exercisen i Linköping; härliga kamrater och stärkande kroppsövningar. Han tillhörde ett så kallat studentkompani, där deltagarna lärde sig vapenbruk på dagarna och sedan kunde drabba samman i vilda debatter, inte minst i religiösa och filosofiska ämnen, vilket var områden som Gunnar kände sig hemma i. Efter avslutad militärtjänst fortsatte han sina studier i teologi på universitetet. Han skriver:

var riktigt ledsen. /…/ Jag glömmer aldrig,

Jag har aldrig levat vad som vanligen kallas

Far tröskar med plejel* och Sante, min bror, hjälper till. /.../ Själv sitter jag högt uppe på en bjälke bland spindelväv och damm och har en stormlykta upphängd på en spik i min närhet. Den lyktan är en ny uppfinning. Far är mycket stolt över den. Den kan inte blåsa ut ens då vinden ligger som hårdast in från Skälderviken.

Så berättar Gunnar Rosendal i Minnenas boningar, som är något av ett memoarverk bland alla hans utgivna böcker. Gunnar var bara sju år när hans mor drabbades av en svår sjukdom och dog. I boken skriver han:

Och frågar någon var i Lugudde jag har mitt hjärta, så tvekar jag ju icke att tala om, att det vilar just inunder Kullabergs branter mot Mölle fälader och stränderna ner mot Viken och Väsby. Där fick jag förmånen att vara präst under mina första år efter vigningen

när vi stod i finrummet med de vita gardiner-

studentliv. /…/ Nationsumgänget, fören-

na och alla möbler utflyttade, och mor låg i

ingarna, samvaron kring mat och dryck var

svart kista mitt på golvet, och alla släktingar

alltsammans ting, som jag stod främmande

och grannar stod stela och orörliga med

för. Vid studenthippan var det väl nästan

uttryckslösa ansikten runt väggarna /…/ och

första gången jag smakade alkohol, och jag

jag trevade efter fars hand och fann den. Det

fann bekantskapen angenäm både på kvällen

var strängt. Det var allvarligt. Men det var

och dagen efter. Ingen lärde mig måttans fina

icke smärtsamt. /…/ Ja, jag känner smärtan.

ordning, den var självklar för mig. Och det

Jag känner den från barndomen ända tills nu.

dröjde länge innan jag förnyade bekantskapen

Men först sent lärde jag mig att vara glad över

med vin och starkare drycker, ingenting i den

den.

Gunnar föddes 1897  i Grevie i nordvästra Skåne och var son till lantbrukaren Andreas Rosendal och hans hustru Teolinda. Hans uppväxtförhållanden var tämligen knappa. Några pengar till studier fanns inte, men konfirmationsprästen såg hans begåvning och erbjöd sig att ordna med privat undervisning som förberedelse för kommande teologiska studier. Detta gjorde att Gunnar så småningom kom till Lund. Där tog han studenten vid Lunds privata elementarskola och fortsatte med studier i teologi. 32

vägen lockade mig till sällskapsliv i studentikos form. Jag fann något annat. Jag fann böckerna. De blev min värld. /.../ Teologin var ju till ytterlighet fängslade. Och jag lät mig fängslas. Jag bara sög in kunskapen i en omättlig hunger /.../ Vice pastorn  Gunnar Rosendal vid 25 års ålder. Fotot togs av Arthur Rube i Höganäs inför julen 1922.

* Ordet plejel förklaras i slutet av artikeln.

Gunnar prästvigdes av  biskop Gottfrid Billing i maj 1922. Denne minns han som »en sträng, god, humoristisk, monumentalt biskoplig fader, en verklig kyrkofader.« Det var onekligen en riktig klassresa som bondpojken gjorde. Möllekuriren nr 4 • 2019


Fader Gunnar grundade  stiftelsen Gratia Dei som lät bygga Den himmelska glädjens kapell i Kristianstad. Det invigdes 1962. Foto Berne Lundkvist

Strax efter prästvigningen fick Gunnar anställning som vice pastor i Väsby och kyrkoadjunkt i Höganäs. En dag när äppelträden blommade besökte han Väsby och utbrast: »Vad är detta för en underbart förnäm och stilfull herrgård mitt i Väsby kyrkby?«* Han riktade frågan till kyrkoväktarens son som hade kört honom. Denne svarade lugnt: »Detta pastorn, är ingen herrgård, det är pastoratets prästgård, * Kullabygd 1982, s. 120. Möllekuriren nr 4 • 2019

Med Nils Poppe 1963  Fader Gunnar skulle spela sig själv i filmen Sten Stensson kommer tillbaka. Foto webben

och det är väl icke otroligt att det blir pastorns bostad för en tid framåt.« Gunnar berättar vidare i tredje person: Pastorn, lätt skakad, betalade och tog sin väska, gick uppför stentrappans trappsteg, fann en ringklocka och ringde. Dörren öppnades av en mycket vacker jungfru /…/ som var så vacker, att prästfrun i huset fann sig ha anledning att på ett tidigt stadium meddela pastorn, att hon var förlovad, vilket pastorn icke var.

Han släpptes in i salongen, ett fantastiskt stort rum, fullt med konstverk och en hel del gamla fina möbler /…/ Men framför allt var rummet fullt av sol, sol, sol. En förnäm gammal dam full av värdighet, värme och vänlighet kom pastorn till mötes, hälsade honom välkommen och undrade, om han ville bo i denna prästgård, eller om han föredrog att bo i Höganäs, han hade rätt att välja. Artikeln fortsätter på nästa sida

33


Den unge mannen, annars icke så lätt att omtumla, mumlade något, tog ett djupt andetag och steg fram till de två öppna fönsterdörrarna till trädgården, steg ut i ett hav av blommande äppleträd, stod tigande och överväldigad några minuter, under vilka ömsesidig tystnad rådde, vände sig sedan till fru Hallén /.../ och ropade med hög röst: ›Här stannar jag.‹ Hans impulsiva avgörande syntes i första början väcka en viss överraskning, men denna gick snabbt över. Fru Hallén sade: ›Så roligt! Kyrkoherden och jag hoppas att pastorn skall trivas och stanna länge hos oss. Vi är gamla och våra barn är gifta och annorstädes boende.‹ Hon förde den unge och litet hänförde prästen in till ett intilliggande rum.

alla Halléns barn och barnbarn hem till Väsby. Deras barnflickor var medbjudna, men även några goda vänner erbjöds plats i huset. År 1922 skulle Lars och Sofia Hallén fira sin guldbröllopsdag, och alla släktingar var på plats. Gunnar hade nu bott in sig i prästgården, så även han fick delta i festligheterna. Han skriver: De komma med tåg, de komma med bil och giva lösen med signalhornet för att få tillträde, de komma på cykel med stort bagage – de komma att uppfylla den ofantliga prästgården.

Det var mycket folk och måltiderna intogs därför under den stora linden invid gårdsplanen; det var som regel nästan sjuttio personer till bords.

Där satt hennes make [Lars Hallén] och läste, till synes djupt försjunken i lektyren. Hon gick fram till kyrkoherden, strök honom över det vita håret och talade högt till honom i närheten av hans ena öra sägande: ›Lars, här är vår nye pastor. Han vill bo hos oss här i prästgården.‹ Ett snabbt, älskvärt leende upplyste kyrkoherde Halléns obeskrivligt rynkiga ansikte /.../

Vid trädgårdsdörren i  prästgårdens väldiga mittelrummet satt Gunnar under sitt första prästår och läste under ljuvliga dagar. Hans läsande avbröts då och då när han skulle besöka sjuka eller sköta det kamerala arbetet på pastorsexpeditionen. På somrarna ordnades stora familjefester i prästgården. Då kom nämligen

Min morfar och  mormor, Carl Johan och Hulda Bergdahl, drev vid denna tid en butik i Väsby. Min morfar hade etablerat sig i Väsby 1907 och blev med tiden nära bekant med kyrkoherdeparet Hallén. Prästgården hade en stor representation, vilken även omfattande arrangemang som De Gamlas Dag och den två dagar långa Mantalsskrivningen. Prästgården var traktens stora samlingspunkt, och familjen Hallén var en stor kund i den Bergdahlska butiken. Även pastor Rosendal blev kund i min morfars butik. Min mor Daisy berättade att Gunnar trots sitt fria vivre, likväl behövde en del varor för sitt personliga bruk. Eftersom han hade  ont om pengar i början av sin yrkesbana, kom han en

Skribentens morföräldrar  Köpman Carl Johan och Hulda Bergdahl i Väsby. Bilden togs omkring 1912 av Arthur Rube, Höganäs.

gång in i butiken med en tom korg och en lista på vad han behövde. »Här har jag en tom korg, men ingenting att fylla den med«, sa han till min morfar. Denne förstod precis vad han menade. Under tystnad gick morfar igenom lappen och fyllde korgen med varorna. Sedan räckte han korgen till pastorn med en införstådd blinkning. Gunnar böjde sig framåt med knäppta händer och tackade morfar, samtidigt som han gav honom Guds rika välsignelse. Vid juletid fick morfar och mormor ett litet tack: ett nytaget porträttfoto med en personlig hälsning. Antagligen hände liknande transaktioner vid andra tillfällen; året därpå fick mina morföräldrar en tavla som Gunnar hade målat. Det är tydligt att Fader Gunnar redan vid den här tiden hade förmågan att få människor i sin närhet att räcka honom en hjälpande hand.

Kyrkan i Väsby  När Gunnar såg den stora prästgården för första gången tog han den för en herrgård. Foto Magnus Hellstrand.

34

Möllekuriren nr 4 • 2019


Lars och Sofia Halléns guldbröllopsdag 1922  Samtliga barn med respektive och deras barn var med. Gunnar Rosendal bar prästklädsel och står som sjunde person från höger i tredje raden. Foto Privat

Jag träffade personligen  Fader Gunnar i samband med ett fotouppdrag på Gratia Dei i Kristianstad i slutet på 1960-talet, Jag minns hur han lovprisade de slantar han fick i kollekt till sin stiftelse. Efter högmässan berättade han för mig att han helst inte ville höra någon klang i kollektskålen. Det skulle prassla. När gåvorna frambars stod han lite bredvid altaret med slutna ögon. Jag såg emellertid att han ibland tittade mot skålen med enbart ett öga. Gunnar trivdes förträffligt i Väsby. Han fick disponera två rum i prästgården. Det ena blev sovrum, vilket också inreddes med ett bord som blev hans personliga böneplats med både andaktsbilder och ett ljus. Under sin tid i Väsby blev Gunnar ägare till en cykel. Den gav honom möjlighet att under sköna sommarkvällar enkelt och snabbt komma till Kullabygdens stränder, som Strandbaden och Nyhamnsläge. Han upplevde också mer Möllekuriren nr 4 • 2019

Under sin tid i Väsby blev Gunnar ägare till en cykel. Den gav honom möjlighet att under sköna sommarkvällar enkelt och snabbt komma till Kullabygdens stränder orörda idyller som Rekekroken, Svanshall, Skäret och Arild. Han cyklade till Mölle och Viken. Där kunde han begrunda platsernas skönhet och inte minst dess vackra flickor – som min mor alltid nämnde när hon berättade om Gunnar Rosendals bravader. Flera av Halléns barn hade ett gemensamt sommarställe i Mölle, som de kallade för Vängården.* Där hälsade Gunnar på några gånger, och i ställets gästbok finns det en inskrift av honom * Se Möllekuriren 2018 nummer 3.

från juli 1922 med texten »Man längtar hit igen«. Gunnar stannade i Väsby i två år, och han beskriver dem som »fulla av mjölk och honung.« All läsning förde  Gunnar efter ett par år till en teologie licentiatexamen, vilket var samma år som han fick en tjänst som komminister i Färingtofta. Under de följande åren lyckades han skriva sin doktorsavhandling, som dessvärre blev underkänd. En sådan motgång kunde ha brutit ned honom, men han uppmanades av fakultetens dekanus, professor Gustaf Aulén, att försöka igen. Det nappade Gunnar på. För att få närmare till Lund lyckades han byta tjänsten i Färingtofta till en motsvarande befattning i Trelleborg. Trots heltidstjänst i Trelleborg blev han klar med en ny doktorsavhandling, Artikeln fortsätter på nästa sida

35


som direkt godkändes. Den stora dagen infann sig den 31 maj 1930 i Lunds domkyrka, där professor Aulén med fast hand kunde sätta den eftersökta doktorshatten på Gunnars huvud. Han var äntligen teologie doktor. Två år senare gifte han sig med den unga godsägardottern Elsa Bengtsson från Källstorp. De fick fyra barn, två flickor och två pojkar. Kyrkoherdetjänsten i Osby  blev ledig 1933, och den sökte Gunnar Rosendal. I valet mellan tre präster vann han stort. Nu hade Osby fått en dynamisk, lärd präst med ett strålande intellekt. I boken Fader Gunnar i Osby skriver prästen Staffan Ljungman: Församlingen var vanlig men prästen ovanlig. Ovanlig såg han ut med sin fotsida, svarta prästdräkt av egen design och med en kalott som kronan på verket. /.../ Ovanligt var hans varma hjärta, som fick honom att ta hela världen i famn. Ovanligt för den tiden var hans starka liturgiska intresse, som åstadkom en restaurering av gudstjänstlivet i Osby med omnejd /.../ Ovanlig var han också som teolog, predikant, författare och som inspiratör för tusentals präster och lekmän i Svenska kyrkan.

Redan under hans första år infördes korta dagliga gudstjänster morgon och

kväll, och från 1936 högmässa med nattvard varje söndag. Denna ordning var mycket radikal för sin tid och väckte stor uppmärksamhet i medierna. Särskilt berömda blev Gunnar Rosendals Kyrkodagar kring Ordet och sakramenten, som lockade deltagare från hela landet. Men allt detta kunde inte accepteras av alla i Osby, och även på många andra håll var motståndet stort. Han var naturligtvis emot kvinnliga präster, men den debatten slapp han lyckligtvis gå igenom; den kom igång på allvar först i slutet av 1950-talet. Av en tillfällighet  läste jag för två år sedan i ett församlingsblad att Fader Gunnars son, Thomas Rosendal, skulle kåsera om sin far i församlingshemmet i Brunnby. Thomas Rosendal var under många år socialchef i Osby, Det blev ett roligt möte. Skrattet var inte långt borta när han berättade om sin fars alla upptåg. Härintill återger vi en av de händelser som Thomas Rosendal berättade om. Därtill ett minne från en predikan i en grannförsamling i midsommartid. I slutet på 1940-talet  började Fader Gunnar fundera på att bygga sin egen kyrka, där han skulle föra fram tankar om en högkyrklig väckelse. Han grundade stiftelsen Gratia Dei, och bygget kom igång

i Kristianstad, inte i Osby som han först hade tänkt. För att samla in kapital till kyrkbygget ställde Fader Gunnar gärna upp i en lång rad sammanhang, som veckotidningsreportage och möten med kändisar. Han invigde bankkontor, bensinmackar och taxistationer. Inget var omöjligt, förutsatt att han fick bidrag till sin stiftelse. Han var nästan alltid tillgänglig när radio och tv hörde av sig. Hans vinnande sätt och enkla personlighet gjorde honom både känd och populär. Gratia Deis kyrka fick namnet Den himmelska glädjens kapell och invigdes 1962. Arkitekt Peter Celsing hade ritat byggnaden som är i form av ett runt kapell med altaret i mitten.

*

Gunnar Rosendal dog 1988, 91 år gammal. Begravningsmässan hölls i hans eget kapell och han gravsattes på Rödaled, den intilliggande begravningsplatsen. Fader Gunnar blev Årets Skåning 1967 och fick även ett Pågatåg uppkallat efter sig. Inför 100-årsdagen av hans födelse reste Osby kommun en staty av honom i helfigur, vilken placerades i samhällets centrum. 

Min far cyklade  mycket, och hösten 1962 när familjen flyttade till Kristianstad, sa far till min bror Staffan. »Nu har jag haft min King i hela 35 år, så nu tänker jag köpa en ny.« Då sa min bror: »Far, att du inte ringer King i Helsingborg och säger att du vill ha en ny cykel eftersom den jag nu äger har jag cyklat på i 35 år.« Far ringde till King och sa att det var Fader Gunnar och att han haft sin cykel i 35 år och gärna skulle vilja ha en ny. Dom gick igång på alla cylindrar. Han fick välja vilken cykel som helst från sortimentet och hur cykeln skulle se ut. Likaså ange hur många växlar han ville ha. Allt skulle fixa sig. När cykeln skulle levereras hade King en fotograf med sig för de skulle använda far i

36

Foto Kristianstadsbladet

THOMAS ROSENDAL BERÄTTAR OM SIN FAR annonsen, och det hade han givetvis inget emot. Han älskade publicitet. Jag har senare sett annonsen där far står med sin nya cykel. Rubriken var. Fader Gunnar kör King! Väl i Kristianstad cyklade far ner med sin nya cykel på stan, och när han kom hem från cykelturen var han helt euroforisk. »Ooh – alla människor hälsade mig välkommen till Kristianstad. Dom vinkade från sina bilar, dom tjoade, ja dom var så vänliga.« Dagen därpå stod det i Kristianstadbladet att folk vinkat åt honom för att han hade kört mot enkelriktat. Typiskt min far – han tolkade allting positivt.  Möllekuriren nr 4 • 2019


Den här historien  tilldrog sig en solig söndag vid midsommartid då Fader Gunnar gästpredikade i grannförsamlingen Göteryd ett par mil från Osby. Kyrkan var fullsatt till sista plats, eftersom Fader Gunnar var en synnerligen välkommen gäst och alla ville lyssna till hans förkunnelse. Emellertid var det höbärgningstid och bönderna satt i sina bänkar ivrigt skruvande på sig. Många av dem tyckte sig befara åska och nederbörd vilket skulle omintetgöra höbärgningen.

rörde sig í odalmännens huvuden. Han förkunnade så plötsligt: »Mina kära Göterydsbor, jag ser oron i era anleten och att era tankar är på annat håll. Jag ska snarast avsluta min predikan ty det är gudeligare att ni sitter i hölasset och tänker på guds ord än här i Göteryds kyrka och endast tänker på höbärgningen.« Bönderna tittade på varandra, nickade instämmande, skämdes något, men utandades en lättnadens suck.

Fader Gunnar, som var en van iakttagare, märkte oron i bänkarna och förstod vad som

PLEJEL OCH SLAGA  är samma sak. Förr i tiden tröskade man med en sådan. Den bestod av två trästavar. Stavarna satt ihop med ett läderband eller en skinnbit. Man höll i skaftet (som kallas handval) och slog den andra delen (slagvalen) mot säden som låg på loggolvet. Då lossnade kornen från sädesaxen och halmstråna. Tröskningen var ett av de tyngsta arbetena på en bondgård. Källa: Wikipedia.

Möllekuriren nr 4 • 2019

Foto webben

HÖBÄRGNINGSTID I GÖTERYD

BOKTIPS

ETT BOKTIPS TILL

Ljungman, Staffan: Fader Gunnar i Osby – En alldeles ovanlig präst, Arcus, Lund 1997, 136 s.

Magnus Hellstrands morföräldrar, Carl Johan och Hulda Bergdahl, hade en butik i Väsby som försåg prästgården med allehanda varor. Den hette C.J. Bergdahl Manufakturer, Win & Diverseaffär.

Rosendal, Gunnar: Fader Gunnar berättar, i Kullabygd 1982, s. 119–123. Rosendal, Gunnar: Minnenas boningar på min vindlande väg till glädjen, Wahlström & Widstrand, Stockholm 1961, 142 s.

Köpmansparet beskrivs i Erik Magnussons och Frederic Täckströms bok När synden kom till Mölle, sidan 253.

37


Ett klassiskt Möllepensionat Rum från 950 kr Dubbelrum inklusive Kullafrukost med produkter från bygden Fest, bröllop, dop, möte, släktmiddag eller varför inte hyra hela pensionatet 

Välkomna till vårt paradis önskar Tina & Christer med familj! www.pensionatstrandgarden.se • 042-34 70 16

Pensionat Strandgården i Mölle NÄRMRE HAVET? DÅ BLIR DU VÅT OM FÖTTERNA

GAMLA NUMMER PÅ WEBBEN Gå till molle.se och klicka på Möllekuriren / Tidigare nummer. Där finns alla utgåvor utom den allra senaste

38

Möllekuriren nr 4 • 2019


I VÅR NORRLÄNDSKA HÖRNA Viltfångad röding Reninnerfilé Renskav • 100 % kött Souvas • lättrökt renskav Älgstek och älgfärs Äkta Kalixlöjrom m.m.

Följ oss på Facebook ICA Nära Skeppet

Skeppet • Nyhamnsläge Öppet alla dagar 08–21 året runt Möllekuriren nr 4 • 2019

39


Vattenfrågan på väg att få en lösning Av Bo Hansson, Hasse Hansson och Dag Wisæus

Vi vet att det fanns en kvarn i Vattenmöllan redan på 1610-talet, alltså för drygt 400 år sedan. Efter att ha varit igång i 150 år var kvarnen nedsliten. Krapperup hade fått en ny ägare, Petter Gotthard von Kochen, som lät bygga en modernare kvarn på samma plats. Den blev färdig 1758 och var i drift fram till 1897.

D

ärefter förföll kvarnen. Men 2004 bildades en grupp som ville restaurera möllan. Året innan hade Hasse Hansson köpt fastigheten, och han var rädd för att byggnaden skulle ramla ihop om ingenting gjordes. I det första skedet gällde det att reparera väggar, golv, tak och bjälklag och att rekonstruera delar av bockkonstruktionen inne i möllan. Detta tog omkring tio år. Nästa steg handlar om att återskapa kvarnmaskineriet, och det arbetet är på god väg. Två nya kvarnaxlar har kommit på plats, ett skovelhjul, ett kronhjul och ett drev är under tillverkning, upphandling av kvarnstenar pågår och vi planerar för tillverkning av mjölkar, tuta och andra komponenter. Återuppbyggnaden drivs av vår förening, Vattenmöllans Vänner, och målet är att kunna mala mjöl igen. Vi vill kunna visa kvarnen i drift fem–tio

40

gånger per år, och förhoppningsvis kommer det att kunna ske under några timmar varje gång. På det viset kan historien bli levande. För att nå målet måste vi lösa vattenfrågan. Under alla år som kvarnen var i bruk rann vattnet uppifrån berget, fyllde på hålldammen på sin väg till kvarnen och samlades slutligen i kvarndammen som låg alldeles öster om kvarnen. När kvarnen skulle köras släppte mjölnaren på vatten från dammen. Vattnet rann genom möllan och drev skovelhjulen. Sedan fortsatte vattnet ut i Öresund via Vattenmöllebäcken. Kvarndammen lades igen bara några år efter att kvarndriften hade upphört 1897.

Sista fasen inledd I höst har vi på allvar kommit in i den tredje, och sista, fasen i arbetet med vattenmöllan. Till att börja med handlar det om att restaurera ungefär hälften av den gamla kvarndammen, närmare bestämt den del som ligger söder om bäcken, sydöst om kvarnen. Därefter hoppas vi att hela den gamla kvarndammen ska kunna återskapas. I juli 2018 redovisade Dag Wisæus en omfattande vattenutredning för föreningen; den blev en god grund för det fortsatta arbetet med vattenfrågan. Kartorna på sidan 43 är hämtade ur Dags rapport. För att få hjälp med projekteringen av kvarndammen hade vi kontakt med

En restaurering av kvarndammens vattenyta med tillhörande stenmurar underlättar för besökarna att sätta sig in i hur det såg ut omkring vattenmöllan en gång i tiden

Naturcentrum i början av hösten 2018. Det är ett företag som gör utredningar för både statliga och privata uppdragsgivare. Vår kontaktperson har varit John Fidler, som är fiskeribiolog och våtmarksexpert. Han är särskilt inriktad på planering och konstruktion av dammar, våtmarker och vattenvägar. Vi har också haft tät kontakt med Daniel Åberg, som företräder länsstyrelsen och förestår naturreservaten Kullaberg och Möllehässle.

Grönt ljus från länsstyrelsen Ett vattenprojekt av det här slaget fordrar tillstånd av länsstyrelsen. I september 2018 lämnade föreningen in en ansökan, och den 22 mars i år gav länsstyrelsen klarsignal. Samtidigt som en del av kvarndammen återskapas bildas en våtmark. Projektet bekostas av Naturvårdsverkets våtmarksanslag, se faktarutan i slutet av artikeln. Länsstyrelsens beslut finns att läsa på vår hemsida. Vi hoppas kunna blottlägga stenmurarna som ramade in kvarndammen. En restaurering av kvarndammens vattenyta med tillhörande stenmurar, Möllekuriren nr 4 • 2019


Vattenmöllan 1718 enligt Anton Ciöpingers karta. I öst-västlig riktning flyter den bäck som försörjde möllan med vatten. Öster om kvarnbyggnaden syns kvarndammen, markerad med F.

Foto webben

Pålsjö mölla  finns strax norr om Helsingborg. Själva kvarnen ligger till vänster på bilden och är ihopbyggd med möllarebostaden. I förgrunden syns kvarndammen. Så här bör det i stora drag ha sett ut i Vattenmöllan när den ombyggda kvarnen stod färdig 1758. Vattenmöllans Vänner vill återskapa den gamla kvarndammen, och en del av den började grävas fram i november. För att kunna fullföja rekonstruktionen av hela dammen behöver flera frågor besvaras, och därför startar föreningen ett forskningsprojekt med stöd av Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen.

Möllekuriren nr 4 • 2019

41


om än partiellt, underlättar för besökare att sätta sig in i hur det såg ut omkring vattenmöllan en gång i tiden. Storleken på dammen som ska återställas i första steget är cirka 800 kvadratmeter. Vi ser fram emot en vacker, stämningsfull vattenspegel. Det aktuella arbetet med att återskapa en del av kvarndammen görs i ett område där naturen är känslig och viktig att skydda. Därför måste det ske med stor försiktighet. Sakkunnigt folk kommer att följa arbetet från början till slut. Länsstyrelsen anser att restaureringen av dammen kommer att gynna den biologiska mångfalden och tillgodose ett allmänt intresse. Åtgärderna innebär ingen konflikt med naturvärdena i kvarndammsområdet. I rutan här intill återger vi den sammanfattning som länsstyrelsen gör i sitt beslut.

Vattenbrist gammalt problem En osak till att kvarndriften upphörde 1897 var brist på vatten. Krapperup hade dränerat åkrarna genom utdikningar,

LÄNSSTYRELSENS SAMMANFATTNING Beslut den 22 mars 2019 Under förutsättning att kvarndammen restaureras i enlighet med anmälan /…/ bedömer Länsstyrelsen att åtgärderna är förenliga med syftena för naturreservatet Möllehässle och Natura 2000-området Möllehässle-Kullens havsbad. Restaureringen bedöms inte medföra någon påverkan på områdets hydrologi med vattentillförsel (i synnerlighet vad gäller de dammar som finns utpekade som värdefulla grodvatten) eftersom det varken finns in- eller utlopp på kvarn-

vilket fick till följd att en del av vattnet som tidigare rann till möllan leddes andra vägar till Öresund. Före utdikningarna drevs möllan med vatten från ett cirka fyra kvadratkilometer stort område som sträckte sig från möllan upp till Björkeröds mosse, Håkull, Himmelstorp, Solhaga och Bränneslyckan, se karta A på nästa sida. Redan före utdikningarna var den naturliga vattenföringen otillräcklig

dammen. /…/ Klockgrodan och större vattensalamander kommer att gynnas av åtgärderna. Sammantaget bedöms de positiva effekterna överväga. Dispens från naturreservatsföreskrifter kan därför lämnas. Länsstyrelsen bedömer att Natura 2000-området inte påverkas negativt, och att tillstånd enligt 7 kap 28a § MB inte krävs, då åtgärderna inte bedöms kunna påverka naturmiljön och arterna som ingår i denna på ett betydande sätt.

för kontinuerlig drift av möllan. Därför samlades det tillrinnande vattnet upp i tre reservoarer som tömdes när möllan skulle mala. Främst utnyttjades hålldammen och kvarndammen, men ibland även Björkeröds mosse. Det ursprungliga vatteninsamlingsområdet har delats upp i tre delområden enligt karta B. Vattnet från område 1 leds efter utdikningnar till ett öppet dike som rundar »Nybygget« innan det fortsätter

42

Möllekuriren nr 4 • 2019

Ritning John Fidler, Naturcentrum

ÖVERSIKTLIG PLANRITNING Planerad restaurering av del av kvarndamm på Krapperup 19:1


Karta A  Vatteninsamlingsområdet före nedläggningen av kvarnen 1897. Inskriven, förklarande text av Dag Wisæus

Karta B  Vattentillgång vid nuvarande förhållanden 2019. Inskriven, förklarande text av Dag Wisæus.

Möllekuriren nr 4 • 2019

Efter tillkomsten av Krapperups reservoar och ökad utdikning har de hydrologiska förutsättningarna försämrasts ytterligare sedan kvarndriften lades ned. Under sommaren kommer numera endast cirka två tredjedelar av det ursprungliga flödet till möllan och under vintern cirka en tredjedel.

gamla dammen med start i november? Förklaringen är att havsöring går upp i Vattenmöllebäcken för att fortplanta sig. Innan resten av den gamla dammen Foto Christer Wallentin

ut i Öresund cirka 100 meter norr om vattenmöllan. Tidigare leddes detta flöde till vattenmöllan. Tillrinningen från område 2 kommer liksom förr till möllan trots utdikningarna. Krapperups reservoar, som används för konstbevattning av Krapperups åkrar, var klar för användning 1979, drygt 80 år efter möllans nedläggning. Under vintern styrs vattnet från område 3 med en ventilbrunn till reservoaren medan det fortsätter till vattenmöllan under det övriga året. När reservoaren är full leds dess tillrinning genom ett bräddavlopp ut i Öresund vid Lerhamn; det ligger 1,2 kilometer söder om vattenmöllan.

Forskningsprojekt startar Vårt mål är som sagt att återskapa hela den ursprungliga kvarndammen. Varför restaurerar vi då bara halva den Vattenmöllebäcken

43


restaureras måste vi finna ett sätt att göra det på som inte inverkar negativt på havsöringen. Därför drar föreningen igång ett forskningsprojekt som går ut på att dels lösa havsöringsfrågan, dels precisera vad som över huvud taget krävs för att återskapa hela den gamla kvarndammen. Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen har gett föreningen ett forskningsanslag på 100 000 kronor för detta arbete. Det handlar om att ta reda på hur dammen fungerade hydrologiskt sett, det vill säga vilka vattennivåer och fallhöjder som gällde. Projektet ska så exakt som möjligt visa hur stor kvarndammen var, hur den var byggd och var gränserna för den gick. Kartor och andra dokument i Krapperups arkiv ska studeras, och information om andra gamla kvarndammar i Skåne ska inhämtas vid behov. Projektet ska ta fram ritningar, kartor och arbetsbeskriv-

ningar som föreningen kan använda när det blir dags att ta in anbud från företag som kan göra jobbet. Utredningen ska undersöka om restaureringen av resten av den ursprungliga kvarndammen kan kombineras med att kvarndammen samtidigt utgör en våtmark, alltså på samma vis som i den första etappen. I så fall ökar möjligheten att föreningen kan få ett statligt bidrag. Projektet ska utreda om en rekonstruktion av hela den gamla kvarndammen kan regleras med en anmälan enligt Miljöbalken eller om det krävs en vattendom.

* Sammanfattningsvis, syftet med restaureringen av kvarndammen är att gynna naturmiljön samtidigt som en värdefull kulturmiljö återskapas. 

Möllan visas ofta. Under 2019 blev det cirka 25 tillfällen med sammanlagt 415 besökare. Det är både allmänna visningar, bland annat på Möllornas Dag, och privata visningar efter överenskommelse. Vänföreningen leds av en styrelse på åtta personer, där Hasse Hansson är ordförande och Bo Hansson är sekreterare. Dag Wisæus är ledamot i styrelsen och expert i vattenfrågor. På www.vattenmollan.se finns information om möllans historia, föreningen och det arbete som både har gjorts och som planeras. De rapporter som nämns i artikeln finns för nedladdning. Gå till www.naturvardsverket.se och skriv Våtmarkssatsningen i sökrutan för mer information.

Så här ser det ut i dag där den sydöstra delen av kvarndammen kommer att grävas fram. Området ligger hitom Vattenmöllebäcken. Foto Hasse Hansson

44

Möllekuriren nr 4 • 2019


Mรถllekuriren nr 4 โ€ข 2019

45


Rapport från1945

Ålfiskarna delar med sig av sina erfarenheter

Å Text Ingrid Millbourn Foto Anders W. Mölleryd

Om ålen ska gå i rusorna måste det blåsa från väst mot land, och det ska vara kuling eller storm. Det blir då rörelse i vattnet och ålen drivs in mot berget

noter •  Originalen till Anders W. Mölleryds fotografier finns i Nordiska museets arkiv. Jag återger bildtexterna som de står i hans rapport. •  Tecknet [?] efter ett ord innebär att jag inte vet vad ordet betyder.

46

terigen intervjuade och fotograferade Anders W. Mölleryd på eget initiativ Möllebor och sände materialet till Nordiska museets folklivsarkiv. Denna gång gällde det ålfisket 1945. De som berättade för honom var Anders Malmberg, född 1879, f.d. kustöfveruppsyningsman; Anders Nilsson Rifve, 1874– 1946, född i Mölle, skutskeppare, hamnkapten, fiskeritillsyningsman; Emma Lock, född i Mölle 1860, gift 1889 med bomseglare och fiskare. Dessutom skrev Anders W. Mölleryd ned så kallade egna iakttagelser. Intervjun med Anders Malmberg är svår för mig, en icke-ålfiskare, att förstå och återge. Han förklarar nämligen hur rusan, redskapet för ålfångsten, är konstruerad. Men Anders W. Mölleryd gjorde en teckning och där finns alla termer, se nästa sida. Utan den är det svårt att hänga med.

Anders Malmberg oljar in rusan med kokt linolja och till kulorna och bojarna använder han kokos- eller manillatåg. Till varje rusa brukar han ha »7–8 byglar eller s k gjorar /…/ tre trattar på dem. Tälnen ska helst vara av hampa, men även manilla duger. /…/ Gjorarna göras av en, gran eller pilträd.« Anders Malmberg menar att det tar cirka tre veckor att binda en rusa. Materialet kostar omkring 120 kronor, och en färdig rusa värderas till 120–200 kronor. Det var kustvakten  Hartvig som började fånga ål med rusor i Mölle på 1890-talet, säger Anders Rifve, medan Emma Lock berättar att förutom Hartvig var även Möller

Först berättar Anders  Malmberg att rusorna tillverkas med dubbeltvinnat bomullsgarn, helst 12-trådigt och vänstertvinnat. Maskornas storlek ska vara sådan att ålrummet får »40 varv på alnen«, medan exempelvis »maskorna på ra’n [raden], som är 8–10 famnar lång« har 26 varv. Ra’n är »manshög. Söndringen brukar dom här i Mölle ha en famn lång /…/ Jag har mina söndringar två famnar långa.« Rusan hålls på plats med hjälp av stenar. Själv använder Anders Malmberg »flintestenar med hål i« och det är cirka 40 centimeter mellan dem. Bilden till vänster  Petter Athos lägger ut ålrusan. Bilden till höger  Percy Molin och Petter Athos hjälps åt att hala upp hodet på rusan. »Rylen« [?] är till god hjälp. Möllekuriren nr 4 • 2019


och Malmström – alla tre tullare – först med rusor i Mölle: »Di kom från Viken, Domsten eller Hittarp, där dom lärt sig att fiska med rusor.« När ålrusorna hade tagits iland och sköljts väl kördes de på rullebör till en så kallad stelegång för att torka. Anders W. Mölleryd förklarar att en sådan består av många tre–fyra meter höga stolpar, som står i rader. »I toppen och ungefär på halva höjden försedda med knaggar liknande öron på en hare. Redskapen hänges på steleknaggarna.«

År 1945 finns det endast två större stelegångar i Mölle, den vid brandstationen och den vid Tångnean. Men mindre stelegångar finns dock längs med strandvägarna. Även Emma Lock bidrar till historien: »För hade var går sin egen stelegång himma ve huset.« Rusor räknades inte  som fast redskap enligt Anders W. Mölleryd och inga strandrättsavgifter förekom, utan allt fiske var fritt utmed Mölles stränder. En rusa fångade inte bara ål. Anders Malmberg berättar att han kunde få »torsk, vitling, plank [sej], flatfisk, hummer, krabbtaska, karpor, långa, kolja, havskatt. Haj eller hå [pigghaj] har han aldrig sett i en rusa« . Han har däremot ibland hittat en »brännevabel« [brännmanet] i rusan. Detta år, alltså 1945, ser Anders Malmberg som ett dåligt år. Ålen gick inte till och det berodde på att vinden inte var den rätta. Den 6 november hade han fiskat ihop bara 100 kronor. Ål kostade mellan 1,50 och 3 kronor per kilo; stora ålar hade högst kilopris. Ibland sålde han »samta’n ål« för 2,25 kronor kilot, det vill säga ålen såldes i klump utan sortering efter storlek. Anders Malmberg hade aldrig fiskat ål i december, men den 27 november kom Petter Athos och frågade om de kunde sätta en rusa

Möllekuriren nr 4 • 2019

ihop. Så blev det, och de fick ål varje dag till den 14 december och tjänade 108 kronor vardera. Anders Rifve berättar att de fångar både »gromål och vandringsål. Gromålen är gulaktig och mör i köttet. Vandringsålen mycket seglivad, blågrå och har blank, vitglänsande buk. Gromålen stannar kvar, den kommer från mosarna [?]. Gromålen kan man också ta på krok.«

Väl i land  lades ålen först i ett nät, sedan hälldes den över i tjärade sumpar, som hade fullt med hål så de flöt i »marvattnet«. De förankrades i »båthamnen, lille hamn eller utanför denna på ›Sannen‹«. Ålen var kvar i sumparna tills danska ålakvassar kom och köpte den. Det var båtar avsedda för att transportera levande fisk: »Då ålakvassen är på väg skickar dess skeppare ett telegram, som slås upp i Ruffen på hamnplanen.« Så var det före kriget, berättar Anders W. Mölleryd i sina egna så kallade iakttagelser. Men 1939–45 kunde inga danska båtar komma, utan Axel Andersson skötte fiskhandeln; denne var auktoriserad fiskuppköpare i Mölle. Artikeln fortsätter på nästa sida

Illustration webben

47


När, var och hur  fångas ålen bäst? Det vet Anders Rifve: »/…/ under mörkerna. När månen är mörk i nedan /…/ När månen lyser blir det ingen ål. Det kallas ljusen /…/ Ålfisket räcker i tre mörker. September-, oktober- och novembermörkerna. Det andra mörkert är bäst.« Ålen kommer, säger han, i Sundet från söder och går mitt i. När den har passerat berget går den ut i Kattegatt eller Skagerack och gräver ned sig för vintervila. Om ålen ska gå i rusorna måste det blåsa från väst mot land, och det ska vara kuling eller storm. Det blir då rörelse i vattnet och ålen drivs in mot berget. Ostlig vind är inte bra, för då får danskarna ålen. »Det bästa ålavä’ret är mörkt puged och pålandsstorm.« Fångstplatserna, som Anders Rifve omtalar, är desamma än i dag. I början fiskade han både söder och norr om hamnen, ända ned till Själör. Men numera, alltså 1945, fiskar han endast norr om hamnen, längs med berget från Malakrogen till Kullens fyr. På norra sidan om Kullen finns det ingen ål.

Det högsta antal rusor en enda snipa haft ute i år har varit omkring ett dussin. Förr var det annat. Då kunde en enda snipa ha 50 rusor ute Rusorna sätter Anders Rifve snett ut från berget mot sydväst: »Man ska börja med ra’n kloss in till berget, sträcka dom ungefär mot sydväst och låta söndringen peka mot sydost-ost.« Ålfiskarna sätter tre rusor i bredd. Om ålen går förbi den första, går den kanske in i den andra eller tredje. Man låter rusorna stå ute hela mörkert och de »rötas (rycktas) varje dag. Förr togs de iland under ›ljusen‹, dvs när månen lyste.« Nu skiftar man rusor i stället då och då. Var och en  tar sin plats i början av hösten och behåller den enligt Anders Rifve. Om rusorna tas iland står så kallade kobbar eller rusebojar, gjorda av trä, kvar och markerar platsen; tre bojar per rusa, och den vid rusans huvud har en »tollapinge genom sig.«

John och Tor Andersson  har böddenål och garn med sig ner i snipan och lagar maskebödd på rusan innan de sätter den.

48

De som fiskade målade kobbarna och ristade in sina initialer: »Varje fiskare har sin färg.« Kobbarna är placerade vid rusans kulor. Varje rusa är förankrad med tre kulor, »en i hodet, en i slutet på ra’n, en i söndringen. Slutet av ra’n kallas också för rompan.« Anders W. Mölleryd berättar att kulorna är avlånga stenar med en stropp omkring sig och att deras vikt är 30–50 kilo. En vattenkikare användes  när rusorna var satta, fortsätter Anders W. Mölleryd sin berättelse. Med den undersökte man om rusorna stod rätt: »Denna är lådformig med glas i bottnen och handtag vid sidorna. Då glasbottnen sticks ned under vattenytan kan man se havsbottnen tydligt.« Anders Rifve omtalar att före 30-talet hade man en slags kupa, en »kyva«, i huvudet på rusan. Men den togs bort, eftersom det hände att all ål dog av kvävning om vädret var så dåligt att fiskarna inte kunde gå ut och tömma rusan. Kyvan var »flätad av tillingar [?] och enkäppar« och var så stark att ålen

Nils Rifve  skakar ur fångsten innan rusan vräkes i sjön för att sköljas.

Möllekuriren nr 4 • 2019


Ålfiske är tungt  så därför brukar tre man bilda ett ålfiskelag. Men nu orkar inte de gamla längre, allt färre fiskar ål. I år var det högst 50 rusor ute och 10–15 snipor deltog. Anders Rifve: »I Mölle finns inte mer än allra högst tre-fyra yrkesfiskare. (1945) Inte ens det, för di har annat arbete vid sidan om. Det högsta antal rusor en enda snipa haft ute i år har varit omkring ett dussin. Förr var det annat. Då kunde en enda snipa ha 50 rusor ute.« Varje man i ålfiskelaget brukar ha lika många rusor ute och fångsten delas lika i laget med ett undantag. Yrkesfiskarna får även ha en »›mad-rusa‹ som är lika-

Ålevangeliet – berättelsen om världens mest gåtfulla fisk  av Patrik Svensson, kulturjournalist på Sydsvenskan. Boken har redan sålts till över 30 länder, och i Sverige är den nominerad till Augustpriset. Den finns att låna i bokklubben i stationshuset. Det är en underbar bok med ett blandning av folkbildning och lustfylld prosa, ja nästan poesi.

dan som ålrusan, men vars hela fångst tillfaller ägaren. Mat-rusan är avsedd för det egna husbehovet, hushållet. Vad som fångas i den får han göra vad han vill med.« Det är främst pensionerade eller tjänstlediga sjömän som fiskar ål omtalar Anders W. Mölleryd. Yrkesfiskare är Johan Berggren, Oscar Brant och Harry Wellberg. Men de har också annat arbete bredvid. Följande män har halva sin inkomst från fiske: Anshelm Pettersson, Nils Rifve, John Andersson, Thor Andersson, Percy Molin, Anders Malmberg, Paulus Paulsson, och Nils Elfversson. 

1

2

Foto webben

inte kunde rymma. Men nu är rusorna skörare, säger Anders Rifve: »Ligger di och rider på en vass sten under en storm så gnages maskorna sönder. Går en tråd av, så kallad maskebrödd, eller biter en krabbtaska sönder en tråd så försvinner alla ålarna.«

Film av Frederic Täckström, 44 minuter, DVD, 150 kr. Kontakta frederic@sbmolle.com

3

2

4

1  Anders Knafve visar hur man tar en ål – med långfingret. Då man skall sälja ålen halas sumpen upp på land. 2  Petter Athos använder oljeförkläde då han sysslar med våta rusor. 3  Nils Rifve väger med besmar ålen åt uppköparen Axel Andersson. 4  Daisy Karlsson visar en präktig hummer som gått i rusa. [Daisy var Anders W. Mölleryds hustru.]

Möllekuriren nr 4 • 2019

49


50

Mรถllekuriren nr 4 โ€ข 2019


BOK

Fagus sylvatica

B

Av Anders Kjellner

PERFEKTA JULKLAPPEN! Klipp ut och lämna in denna annons så får du 1 veckas fri träning på Friskis&Svettis i Höganäs! Våra vanliga åldersrestriktioner gäller. Erbjudandet gäller till och med den 31 december 2019.

Kolla in vårt träningsutbud på friskissvettis.se/hoganas

Foto webben

oken är välkänd i de södra landskapen, där den finns i relativt sammanhållna bestånd. Det nordligaste naturligt växande bokbeståndet finns nära Hasselfors i Närke. I Skåne har tyvärr stora områden avverkats och ersatts med den mer lönsamma granen. Stormen Gudrun korrigerade på många ställen detta skogens nidingsdåd och fällde de dåligt rotfasta granarna. I dess ställen har på många platser åter planterats bok. Bokskogarna är ljusa och vackra under höst, vinter och vår. När löven slår ut blir det visserligen ännu vackrare, men samtidigt sluter sig ett tätt tak över de stackars växter som haft oturen att gro därunder. Vitsipporna blommar dock klokt nog innan boken lövas och kan tillgodogöra sig vårsolen. Vårens skira skönhet går i sommarens tunga lövsal över. Njutbar är bokskogen alla årstider. Med hösten kommer bokollonen i drivor till glädje för såväl ollonsvin som bofink och bergfink. Septemberdagar ses hundratals kalasande finkar i bokskogssluttningen på väg ned mot Ransvik. Bokträ är ett gott snickerivirke. Inte så värdefullt som ek, men används i möbler och till golv. Bokträ har också en utpräglat somrig användning. Nämligen Ur Möllekuriren 2009 nr 4 som glasspinnar.

Möllekuriren nr 4 • 2019

51


DEBATT Vilka regler ska gälla för besökare på Kullaberg?

Länsstyrelsens förslag tände debatten Av Christer Wallentin

DET SOM HAR VARIT  tre separata naturreservat ska bli ett. Västra Kullaberg, Östra Kullaberg och Strandhagen ska få gemensamma föreskrifter. Länsstyrelsen gjorde ett första förslag som skickades ut på remiss med begäran om yttrande senast den 1 mars i år. Svaren låg till grund för ett omarbetat förslag som gick ut i juli, och man ville få svar inom två månader. Efter kritik från bland annat Höganäs kommun förlängdes remisstiden till den 17 oktober. En huvudpunkt i förslaget är att ridning, klättring, cykling och skärmflygning inte ska vara tillåtet. Men det är inte menat att vara så katagoriskt

som det låter. Enligt förslaget ska man nämligen inrätta ett verksamhetsråd som bestämmer var dessa aktiviteter ska kunna ske. Ett annat förslag är att det nuvarande fågelskyddsområdet på Skäldervikssidan ska utökas i både tid och rum. Vidare vill länsstyrelsen att det ska vara förbjudet att besöka Nimis. På ett dialogmöte i länsstyrelsens regi den 14 november var företrädare för turism och friluftsliv mycket skeptiska till idén med ett verksamhetsråd. De efterlyste besked om vad rådet ska göra, vilka befogenheter det ska ha och när det ska bildas. Enligt Daniel Åberg, Kullabergs platschef, ska rådet

komma på plats innan de nya reglerna klubbas, vilket väntas ta tid. Det har kommit in många remissvar som ännu inte har hunnit sammanställas – mycket mindre övervägas. I rådet ska olika intressen vara företrädda: markägare, föreningar, turistföretag samt Höganäs kommun och Region Skåne. Det första mötet hoppas Daniel Åberg kunna hålla i april.

*

Under hösten har Helsingborgs Dagblad haft många artiklar i ämnet. Jag listar dem nedan med rubrik och datum. Den som vill fördjupa sig i materialet finner artiklarna på tidningens hemsida. 

Förslaget: Förbjud besök på Nimis Helsingborgs Dagblad den 20 december 2018

Nya regler på gång för Kullaberg – forsatt förbud till Nimis föreslås

Helsingborgs Dagblad den 29 juli 2019

Generellt klättringsförbud på Kullberg kan bli verklighet Helsingborgs Dagblad den 2 september 2019

Oro över framtiden på Kullaberg: »Hoppas det är ett misstag«

Helsingborgs Dagblad den 13 september 2019  [Bilden på nästa sida är från den här artikeln]

»Våt filt över Kullaberg« Höganäs kommun tagen på sängen över Kullabergsreglerna Helsingborgs Dagblad den 14 september 2019

Föreståndaren om nya reservatsreglerna: »Vi försöker göra det så bra som möjligt«

Helsingborgs Dagblad den 15 september 2019

52

Möllekuriren nr 4 • 2019


DEBATT

Henrik Ranby: »Ska Kullaberg vara en äventyrspark?« Helsingborgs Dagblad den 17 september 2019

Höganäs säger nej till nya förbuden: »Kullaberg är livsviktigt«

Helsingborgs Dagblad den 20 sepember 2019

»Länsstyrelsen måste ta ansvar för att det finns områden med natur kvar att besöka« Helsingborgs Dagblad den 9 oktober 2019

Kullamannen: »Det ska vara lika för alla«

Helsingborgs Dagblad den 9 oktober 2019

Naturskyddsföreningen också förvånad över förbuden på Kullaberg Helsingborgs Dagblad den 10 oktober 2019

Inga nya reservatsregler på Kullaberg i år

Helsingborgs Dagblad den 15 november 2019

Kristoffer Håkansson, Albert Jacobson och Kristine Barner ser stora svårigeter med länsstyrelsens förslag till nya reservatsföreskrifter. Helsingborgs Dagblad 13/9 2019. Foto Britt-Mari Olsson

Möllekuriren nr 4 • 2019

53


DEBATT

»Vi saknar en mer hänsynsfull turism på Kullaberg« Av Sara Richter och Hans Drake Texten här är Sara Richters och Hans Drakes remissyttrande den 26 september till Länsstyrelsen Skåne med anledning av förslaget till bildandet av naturreservat Kullaberg.

DET NYA FÖRSLAGET  har justerats och förändrats till det bättre tycker vi. Men fortfarande är ordningsreglerna och föreskrifterna inte tillräckligt kraftfulla och det verkar alltför lätt för Länsstyrelsen att genom samråd ge dispenser från dessa. Vem skall ingå i det nya verksamhetsrådet som skall bildas, undrar vi? Enligt miljöbalken skall allas intressen vägas in, inte bara de ekonomiska och exploaterande vilket vi är rädda för. Vi tycker att: 1.  större tävlingar och andra evenemang inte bör arrangeras inom reservatet då dessa skadar, sliter och stör naturen alltför mycket. Att tillåta 150 deltagare utan Länsstyrelsens skriftliga tillstånd känns alltför generöst tilltaget. 2.  MTB-cykling inte skall tillåtas inom reservatet. Möjligtvis på det befintliga vägnätet inom reservatet, inte stignätet som skall vara reserverat för vandrare. MTB-stigen som anlades 2018 bör helt tas bort. 3.  det utökade fågelskyddsområdet måste respekteras av alla, även klättrare. Klättring (i synnerhet klätterkurser med många deltagare) bör endast tillåtas inom av Länsstyrelsen klart definierade områden där den stör som minst. 4.  tumlarsafari med ribbåt är störande för marina däggdjur. T ex. tumlare och sälar går utmärkt att se från land istället. Eftersom det är ett marint reservat runt Kullaberg skall störningarna från all 54

båttrafik minimeras så mycket som möjligt. Ankringsförbud i strandklippor bör utökas och skall även gälla i malar. Man skall bara kunna lägga upp eller ankra fartyg när vädret inte medger fortsatt färd. 5.  man inte borde ha anlagt campingplatsen vid Josefinelustparkeringen när tillsynsresurser saknas. Det är nu en festplats, behov uträttas i skogen trots toaletter, träd huggs ner för ved trots att det finns kol att elda med och man har anlagt egna eldstäder i skogen. Om den skall få vara kvar i framtiden måste någon ha ansvar för att den sköts. Vi föreslår att campingen istället flyttas till fyrparkeringens närhet för lättare kontroll. Fri camping och husbilar som stannar över natten är också ett problem trots att förbud redan nu råder. 6.  golfbanan inte direkt gynnar den biologiska mångfalden (»grönöken«), men nu finns den där. Det finns dock biologiskt värdefulla ruffar och kantzoner och det är viktigt att de sköts på rätt sätt genom slåtter och hävd. Är det golfklubben eller Länsstyrelsen som har och kommer att ha ansvar för dessa områden? Kemiska bekämpningsmedel bör inte användas över huvud taget på golfbanan. 7.  skötseln av områden med rik flora är nu tyvärr eftersatt. Jannes Lycka är undantaget, den hävdas nu äntligen på traditionellt sätt med lieslåtter. Andra viktiga ängsmarker får växa igen p.g.a. bristande resurser.

Detta är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribenternas egna.

Sammanfattningsvis tycker vi  att det nya förslaget i stort sett är bra med vissa undantag. Men går de goda intentionerna att förverkliga med de knappa resurser Länsstyrelsen har till sitt förfogande i nuläget? Vi är tveksamma! När sedan aktörer som Höganäs kommun (näringslivsutskottet och politiker) och olika privata och kommersiella företag som t.ex. guideföretag, uthyrare av cyklar och kajaker m.m. och arrangörer av olika fritidsäventyr, den s.k. upplevelsenäringen, får allt mer inflytande om vad som skall tillåtas i reservatet eller t.o.m. vill upphäva många av alla de av Länsstyrelsen föreslagna föreskrifterna, befarar vi att detta kommer att leda till alltmer tryck på och hot mot den känsliga och unika naturen på Kullaberg. Dessa aktörers mål är att först och främst främja och öka den s.k. äventyrsturismen och göra Kullaberg mer tillgängligt för besökarna. En turism som inte alltid är i samklang med naturen. Vi saknar en mer hänsynsfull turism på Kullaberg. I första hand är det ju naturen i reservatet som ska skyddas på ett så uthålligt sätt som möjligt, så att den biologiska mångfalden skall kunna bevaras, och arter ska kunna fortleva långsiktigt i livskraftiga bestånd. För att detta skall uppnås så räcker det inte att bara inrätta reservat, det måste också avsättas medel för deras skötsel, vilket oftast fattats eller så har prioriteringen, turismen i första hand – sedan naturvård, varit felaktig. Enligt Länsstyrelsen Skånes bedömning av miljökvalitetsmålet »Ett rikt växt och djurliv« (januari 2019) är tillståndet inte hållbart. Kullaberg har alltmer fått karaktären av »lekpark« i stället för ett naturreservat. Vi hänvisar också till våra tidigare synpunkter 2019-02-27. 

Sara Richter och Hans Drake bor i Gylleröd. De har också tillgång till ett hus på Kullaberg. Möllekuriren nr 4 • 2019


FÖRENINGSSIDAN

SPF SENIORERNA KULLABERG MÖLLE

spfseniorerna.se/kullabergmolle Den 13 december│Jullunch med luciatåg i stationshuset klockan 13. Den 14 januari│Per Nyréns musikserie del 3: 1900-talet, Leonard Bernstein, stationshuset klockan 14. Den 21 januari│Lunch på Kvarteret Kvarnen i Höganäs klockan 13. I anslutning till lunchen berättar Nils Lago-Lengquist om Nils Ferlin och läser dikter. Den 11 februari│Årsmöte. Efter årsmötet berättar Björn Sahlsten Mölleanekdoter, stationshuset klockan 13.

MÖLLE BOULEKLUBB

i samarbete med brunnby församling

I år fyller klubben 30 år. Mycket finns att läsa på vår hemsida.

Gudstjänster i Mölle kapell

Den 6 december│Julträff och fest. Den 12 mars 2020│Årsmöte klockan 14 i stationshuset. Den 19 mars 2020│Årets första tävling med 2 set, klockan 13. •  Under vintern är det inga planerade tävlingar, men vid lämpligt väder är det träning på måndagar och torsdagar klockan 14 och på tisdagar och onsdagar klockan 10.

Den 10 mars│Medan tid är. Cathrine Nyander, Familjens jurist, informerar om framtidsfullmakt, testamente med mera, stationshuset klockan 14.

NATURSKYDDSFÖRENINGEN I KULLABYGDEN

Den 19 mars│Musikgruppen History underhåller med 60-tals musik i Tivolihuset i Höganäs klockan 14. Ett samarrangemang med SPF-föreningarna i Höganäs.

Den 8 december│Adventsvandring på Kullaberg. Samling klockan 10 på nedre parkeringen vid Himmelstorp.

•  Vårens program kommer att delas ut till föreningens medlemmar i början av januari. Programmet kommer också att finnas på byföreningens anslagstavla och i stationshuset. Om du inte är med i vår förening, är du hjärtligt välkommen. Kontakta gärna undertecknad om du vill veta mer. Britt Gudmundson 070-868 14 81; brittgu@gmail.com

Möllekuriren nr 4 • 2019

KAPELLFÖRENINGEN

molleboule.se

snfkullabygden.n.nu

Den 19 januari│Vinterfåglar i hemmamarker. Samling klockan 9 på P-platsen nordost om Gruvtorget i Höganäs. Den 13 februari│Hur klarar Höganäs klimatomställningen? Detta får ni reda på av Anneli Gille, miljöchef och Fredrik Seger, hållbarhetsutvecklare. Klockan 19 i Café Amanda, Höganäs bibliotek. Den 5 mars│Naturskyddsföreningen inbjuder till en ugglekväll. Vi kan inte lämna någon garanti, men hoppas att få höra kattugglans rop. Samling klockan 19.30 på P-platsen nordost om Gruvtorget i Höganäs eller vid Björkeröd, Kullaberg, cirka klockan 19.45.

Den 1 december│Adventsgudstjänst med levande ljus klockan 14, Marianne Kronholm och kören Ad Libitum. Efteråt julkaffe i stationshuset, se nedan. Den 15 december│Högmässa klockan 10, Marianne Kronholm. Den 24 december│Gudstjänst vid krubban klockan 11, Marianne Kronholm, Agneta Weber Sjöholm. Julkaffe i stationshuset Efter gudstjänsten den 1 december serveras julkaffe med hembakat bröd från klockan 15. Alla är mycket välkomna! Priset är 40 kronor för vuxna och 20 kronor för barn. Betala med Swish eller kontanter. I samband med julkaffet har Marianne Sjöberg lotteri och försäljning av sina handarbeten. Alla intäkter går oavkortat till kapellföreningens verksamhet. Kapellföreningen ordnar inget julbord i år.

* Vårens program kommer att delas ut till föreningens medlemmar i januari. Om du inte är med i vår förening, är du hjärtligt välkommen. Årsavgiften är 75 kronor, bankgiro 576-9468. •  Läs om konserterna den 26 januari och den 23 februari på sidan 12.

55


56

Mรถllekuriren nr 4 โ€ข 2019

Profile for Mölle By- och Kulturförening

Möllekuriren 2019 nummer 4  

Advertisement
Advertisement