Page 1

MÖLLE KURIREN BYFÖRENINGENS TIDSKRIFT • NUMMER 4 • 2018

En härlig lekplats Biologisk mångfald Kullabergs grottor Solpaneler Elfver Gröning Möllekuriren nr 4 • 2018


Skarven:

Omisskännligt misskänd

D Kanske kommer den en dag, med sitt spöklika drakulabeteende, att passa som halloweenutstyrsel

2

Text och foto Ingmar Hesslefors en här kvällen har skarvarna tagit sin tillflykt till Själör, det steniga, smala rev som ligger strax nedanför Tvillinghusen. För dagen inte överspolat av vågor. Där borta i sydväst ska fyren Nakkehoved snart svepa

ut sina tre flashar var tjugonde sekund över Öresunds trattformade inlopp. På revet sitter skarvarna tryggt, men den som närmar sig ska inte tro sig vara osedd. De många blåsiga dagar som har tvingat in dem till strand denna höst verkar ha övat upp deras uppmärksamhet och snara beslut att ta till flykten i flock så fort någon närmar sig. Om man inte är ko vill säga. Svarta siluetter mot  en orange kvällshimmel känns moderiktigt, och när de sprider ut vingarna till tork är de omisskännliga. Misskänd är annars ett ord som lätt kletar fast på skarv. Må den heta storskarv eller ålekråka eller havstjäder. Att ha många namn hjälper inte mot dåligt rykte. Kanske kommer den en dag, med sitt spöklika drakula-beteende, att passa som halloween-utstyrsel. Men inte ens dit har den tagit sig ännu. Det finns åtskilliga fågelböcker som inte ens nämner skarven, svenska och nordiska sådana. Ingen svensk poet har nånsin låtsats om den, försäkrar Sten Hidal, professor emeritus i bibelvetenskap vid Lunds universitet och ordförande i Tegnér-samfundet. (Se Fåglar i svensk poesi, Norma förlag 2016.) Vår mest hatade fågel, konstaterar förståsigpåare. Men det finns de som letar sanningar om skarven. Storskavens latinska namn är långt, så långt att det skulle kunna tonsättas: Phalacrocorax

carbo sinensis. Fågeln själv ger inga ledtrådar till musikaliskt tema, gutturala läten bara. Inte heller namnet översatt vetter mot högre sfärer: skallig korp svart kinesisk. Det blev för  inte så längesedan en skarv-debatt i Aftonbladet när Fredrick Federley och Nils Torvalds, EU-parlamentariker från Centern respektive Svenska Folkpartiet, skrev med utgångspunkt Rädda Östersjön och fisket att EU-regler borde tillåta skyddsjakt, så att man skulle minska skarvbeståndet med en tredjedel. Daniel Bengtsson, fågelskyddsansvarig på Sveriges Ornitologiska förening svarade: –  Det är inte skarvens fel att fisken ›tagit slut‹. Uttaget av fisk från skarv är avsevärt mindre jämfört med exempelvis från säl och människa. –  Skarven tar fem procent fisk jämfört med det kommersiella fisket. En debatt som lär fortsätta. Skarvarnas antal i  Skåne bedöms numera som stabilt efter att ha ökat starkt i 30 år. I landskapet finns cirka 2 000 häckande skarvpar, inte bara längs kusterna utan och också i flera insjöar. I Sverige totalt finns det cirka 44 000 häckande par. Det som har gjort skarven framgångsrik är dess anpassningsförmåga, en tillgång när ekosystem förändras. –  Fisket är uselt, säger några av de som fiskar utanför Mölle, utan att vilja uttala sig närmare om saken. Men det är uppenbarligen tillräckligt bra för att hålla liv i några dussin skarvar på Mölles del av den skånska kusten. När vi talar och skriver om utfiskning handlar det främst om större fiskarter, vilket gett livsrum åt de mindre. Möllekuriren nr 4 • 2018


Detta passar skarven. Den har en fjäderdräkt som inte är lika vattenavstötande som till exempel en ands. Skarven är duktig dykare, och den kan leta föda under vattnet långa stunder. När det så är dags att torka sig tar den stöd av sin styva stjärt och breder ut vingarna i vinden. Skarven lever vid  både sött, bräckt och salt vatten. Det som gör den mest impopulär är dess spillning, som till stor del består av frätande ammoniak. Det är den som kan ta död på nästan all växtlighet och förvandla små insjööar till nånting hämtat från en annan planet: vitt, dött, sterilt. Men ge inte upp. Försvinner skarven omvandlas ammoniaken till nitrat, som är växtnäring, och livet återvänder med ny grönska. En omvandling tillräckligt omvälvande för att människan skulle kunna bli vän med skarven? Kanske. I kinesiska, stilla, rinnande floder finns det fiskare som tar tama skarvar till hjälp med dykandet och letandet efter fisk i det grumliga vattnet. Det är bara det att skarven har fått struMöllekuriren nr 4 • 2018

pen snörpt, så den kan inte svälja. Fångsten tar fiskaren hand om. Nån liten sillrumpa får den väl själv svälja till slut, vill vi tänka. Självaste Carl von Linné ansåg att storskarven var släkt med pelikanen, och han försåg den med det latinska namnet Pelecanus carbo. Därav det gotländska dialektnamnet pillkan. Sedan dess har  vetenskapen trätt in med tyngd. Alla tillgängliga data tyder på att skarvarna är nära besläktade med ormhalsfåglarna och sulorna, skriver Wikipedia. Skarvarna har därmed flyttats till ordningen sulfåglar tillsammans med bland annat fregattfåglar. –  Jag är motståndare till att man föraktar skarven! Så uttalar sig förre ärkebiskopen KG Hammar, visserligen i ett icke officiellt sammanhang, men Möllekuriren har lov att citera honom. Återstår så att råda bot på det faktum att skarven är synnerligen klent omnämnd i svensk poesi. m

Någon står på stranden och vill ge mej ett namn. Ett ord tycker jag mig höra, skarv. Men det passar mig inte. Pelikan kräver en vacker strupe som min. Fregatt är dristigt plöjda vågor men utan djup. Phalacrocorax för mycket harkling. Den som står där på stranden får stå kvar. Några miljontals år till.

3


MEDVERKANDE OCH ANNONSÖRER Möllekuriren nr 4 • 2018 Möllekuriren kommer ut med fyra nummer per år Redaktör│Bengt Nilsson 070-740 04 58 bengt.molle@gmail.com Ansvarig utgivare│ Leif Holmberg 070-571 67 15 leif_holmberg@yahoo.se Layout och redigering Lilla Förlaget│Christer Wallentin  070-844 81 25 info@lillaforlaget.se Korrektur│Kerstin Nilsson och Bengt Nilsson Tryckning│Exakta, Malmö 2018 Numret gick till tryckeriet den 20 november 2018 Nästa utgåva publiceras den 14 mars 2019 • Vi välkomnar manus, bilder och annonser senast till den 20 februari.

 Mölle By- och Kulturförening Mölle Hamnallé 2 263 77 Mölle Hemsida│molle.se E-post│info@molle.se

Medverkande

Annonsörer

Monica Bengtson Christer Elfversson Karin Eriksson Magnus Hellstrand Victor Hellstrand Ingmar Hesslefors Leif Holmberg Niklas Johansson John Jonasson Mats Jönsson Gunilla Larsson Peter P. Lundh Ingemar Löfgren Ingrid Millbourn Cecilia Müntzing Anders W. Mölleryd Bengt Nilsson Kerstin Nilsson Johanna Pyk-Jargård Nils Johan Pyk Örjan Rinnert Tomas Svensson Christina Twengström Christina Ullenius Christer Wallentin

Bengtssons Optik Colorama Friskis&Svettis Gamla folkskolan Get Cut • Ulrika Sandin Grand Hôtel Hotel Kullaberg Höganäs Bokhandel Höganäs kommun Höganäs Specialsnickeri Höganäs Tandläkargrupp ICA Nära Skeppet Johan Nilsson • Entreprenad Kerstin Tillberg • Konstkeramiker Kitchen House Krapperups kaffestuga Krapperups slottsbutik Kristoffers Byggtjänst Kullabygdens Byggnadsvård Kyl- och Värmepumpservice Lilla Förlaget i Mölle Lindes Bilverkstad Länsbergs • Fastighetsmäklare Maria Grant Maritas blomsterglädje

4

Mat & Kaffebaren Mölle Krukmakeri & Café Mölle Målarna Nordstrand • Tandläkare Nyhamnsskolan Nättidningen Fyren Ost & Delibaren Pensionat Strandgården Retro Tapet & Färglagret Tunneberga Gästgifvaregård

Årsavgiften för 2019 är 200 kronor för enskild medlem och 300 kronor för familj. Medlemsavgifterna inkluderar Möllekuriren, utdelad i Mölle. För övrig distribution av tidningen tillkommer inom Sverige 110 kronor per år; för utlandet 210 kronor. Betala till bankgiro 5617-3883.

 Byföreningens månadsbrev Mejla till info@molle.se om du vill få löpande information om kommande arrangemang i Mölle, tips på aktiviteter m.m. Möllekuriren på webben Gå till issuu.com och skriv Möllekuriren i sökrutan. Där lägger vi ut tidningen med ett nummers fördröjning.

Omslagsbilden  visar Söftingsgrottan. Magnus Hellstrand står i öppningen. Foto Victor Hellstrand. Möllekuriren nr 4 • 2018


INNEHÅLL

VÄLKOMMEN

Presenterar stolt EN VACKER HÖSTDAG  invadera-

2 Skarven: Omisskännligt misskänd 4 Medverkande och annonsörer 5 Ledare 6 På gång i Mölle 14 Kullaberg – vilken härlig lekplats! 18 Novellen • Christina Twengström 20 Bror Karlssons biodlarminnen 28 Biologisk mångfald inte bara för experterna – Alla kan hjälpa till 37 Kullabergs grottor sätter fantasin i rörelse 40 Sjökapten Nils Johan Pyks berättelse över den trefligaste jul han har minne aV 42 Installera solpaneler: Att börja producera ström – inte bara konsumera 46 Elfver Gröning och Karl XI – Andra delen: Konungen 55 Föreningssidan

Söndagen den 3 mars Kulturdag från klockan 13*

Möllekuriren nr 4 • 2018

Bengt Nilsson Redaktör

Torsdagen den 14 mars Möllekurirens vårnummer kommer ut Söndagen den 24 mars Byföreningens årsmöte börjar klockan 14*

Foto Christer Wallentin

Måndagen den 14 januari Vinprovning med Kaj Zaar. Även den 11 februari, 11 mars och 8 april*

Missa inte

Lördagen den 1 december Julmarknad från klockan 12*

des Mölle av tusentals löpare som sprang olika längder av Kullamannen på berget. I våg efter våg släpptes löparna ut på Norra Strandvägen, och sedan sprang de ett eller flera varv på den mycket utmanande banan som sträckte sig från havsnivån och upp över Håkull. Hösten har också medfört att hela hamnplanen har vänts upp och ned. All gammal beläggning har körts bort, och det ska bli spännande att se vad som kommer i stället. Förhoppningen är att Nya hamnen ska vara klar i god tid före sommarsäsongen. Från hamnen är steget inte långt till Kullaberg med underbar natur och spännande grottor. Magnus Hellstrand tar oss med på en tur till några av alla fina platser som varje år besöks av både Möllebor och många turister. En härlig Peter P. Lundh-bild visar hur forna tiders turister i lång klänning och kostym bevistade Stora Josefinelustgrottan. Äldre tider avspeglas också i artikeln om biodling på fyrtiotalet. Bagarmästare Bror Karlsson var en duktig biman som hade stora kunskaper om biskötsel och binas liv.

Han visste hur man fångar en bisvärm, hur man ser till att bidrottningen inte utsätts för konkurrens och hur drönarna slipper uppleva den långa vintern i en trång kupa. Ingrid Millbourns artikel bygger på ett unikt material som hon letade fram på Nordiska museet i Stockholm. Från bina är steget inte långt till de paragliders som ibland svävar ut över byn från Barakullen. Christina Ullenius har träffat byns egna flygare och berättar om deras spännande liv som äventyrare på många nivåer. Efter tre år och tolv nummer av Möllekuriren drar jag mig tillbaka som redaktör för tidningen. Det har varit en intressant tid med mycket fint samarbete med vår eminente layoutare, övriga i redaktionen och, inte minst, alla som har medverkat med text och bild.

* I stationshuset

5


Tydligare regler för den som går eller cyklar ÄNTLIGEN SKA DET  bli ordning på cykeloch gångbanor. Sedan 1967, då Sverige gick över till högertrafik, ska fotgängare gå på vägens vänstra sida så att de möter trafiken. Detta är något som många gående inte bryr sig om. Speciellt vid mörker kan man säga att det är så nära självmord som man kan komma om man går på landsvägens högra sida utan reflex eller ljus. När det gäller gång- och cykelbanor har lagstiftningen inte varit tydlig med att samma regler gäller som på vägar med motortrafik. Men nu är det klart. Från den 15 oktober 2018 står det i Trafikförordningen att samma regler gäller för gång- och cykelbanor, närmare bestämt i paragraf 1 i kapitel 7. Tänk så bra det kommer att bli hädanefter på den gamla banvallen mot Lerhamn när alla fotgängare går till vänster och alla cyklister håller till höger. Vi kommer i god tid att se mötande cyklar

och blir inte överraskade när cyklister hinner upp oss. Den gamla devisen »Håll dig till höger Svensson« gäller inte längre för fotgängare på gamla järnvägsspåret. Nu blir det »Gå till vänster Olsson.« Bengt Nilsson

Ilustration Örjan Rinnert

En revolution är som en cykel – går den inte framåt, faller den

Kapellföreningen presenterar:

Det nya årets första konserter i Mölle kapell Alltid på en söndag klockan 16 • Entré 100 kr folkmusik med flöjt, fiol, sång, gitarr och bouzouki. Det blir fartfyllda reels och jigs, svängiga hornpipes och energiska polkor – och därtill en och annan vemodig sång om olycklig kärlek. Maria Bojlund, Fredrik Ohlsson och Markus Tullberg har alla bott och spelat på Irland under långa perioder. Här får ni höra det smuggelgods (contraband) de har lyckats få med sig från sina resor.

DET HÄR ÄR  en ovanlig trio med vitt skilda instrument: horn, violin och fagott. Gruppen består av Åshilld Henriksen på horn, Violeta Mönneke på violin och Magnus Nilsson på fagott. Samtliga ingår i Helsingborgs Symfoniorkester och har stor erfarenhet av solo- och kammarmusik. Det blir ett varierat program med musik av bland annat Bach, Mozart, Stamitz och Teleman. Och kanske några små solostycken.

Den 24 februari

Den 31 mars

Text Cecilia Müntzing • Foton från grupperna

TRION CONTRABAND BJUDER  på irländsk

Illustration webben

Populära vinprovningar BYFÖRENINGEN ORDNAR  vinprovningar i

stationshuset den 14 januari, 11 februari, 11 mars och 8 april. Kaj Zaar leder provningarna, och han biträds av Birgitta Göransson, Cinna Hallengren, Gerd och Hanserik Remeling, Gunilla Sjödin och Christina Ullenius. Vinmötena är på måndagar och börjar klockan 19. Priset är 250 kronor per gång. Sex viner prövas och på slutet serveras det en bit mat. Deltagarna ska ta med sig sex glas. Många får en personlig inbjudan inför varje gång. Kontakta mig om du vill komma med på sändlistan. Birgitta Göransson mirandus@telia.com

6

Möllekuriren nr 4 • 2018


PÅ GÅNG I MÖLLE

Kulturdagen 2019 FASTLAGSSÖNDAGEN  den 3 mars 2019 väl-

komnar vi våren med kulturdagen. Den har blivit en tradition som genomförs för fjärde gången i rad. Vår grupp har startat planeringen för kulturdagen – som i realiteten är en kultureftermiddag för stora och små. Vi försöker förnya programmet med inslag som ger bredd åt kulturbegreppet. Vi söker musik, konst, natur, litteratur, gastronomi och kulturens plats i Höganäs – fokus Mölle. Det är långt till fastlagssöndagen, och det dröjer innan vi har ett färdigt program, så vi tar gärna emot förslag till innehåll. Så småningom blir det ett program som börjar klockan 13 med Katten ur tunnan för barnen. Det ska bli något för hela familjen. En fast punkt är semlor och kaffe. Boka dagen! Vi hälsar alla välkomna! Magnus Delshammar, Cinna Hallengren, Lena Strandmark, Christina Ullenius christina.ullenius@gmail.com

Infartsparkeringen intill Mölle kapell Transformator

Mölle kapell Återvinning

N

Karta Höganäs kommun

Området är 7500 kvadratmeter stort. En del av ytan behövs för in- och utfart, liksom för återvinningsplatsen, som flyttas till norra hörnet. Cirka 100 bilar ska få rum.

Bussen som går från stationshuset till fyren får en hållplats här. Tavlor i trä sätts upp som ger tydlig information om vandringsleder etcetera.

LÖRDAGEN DEN 1 DECEMBER  är det dags

Den 2 mars har En alldeles särskild dag premiär. Det är en nyskriven musikal, baserad på Ettore Scolas film. Säsongens sista föreställning är Woyzeck som spelas i april och maj. Den skildrar ett samhälle där människor måste kompromissa med sin moral, sin integritet och sin kropp för att överleva.

Malmö Opera

igen. Byföreningen håller julmarknad i stationshuset och däromkring. Det börjar klockan 12 och slutar först i skymningen, klockan 16. Det kommer ett 25-tal utställare med allt från choklad, ost och honung till böcker, keramik och stickat med mera. Dessutom ponnyridning, lotteri, och en snäll tomte. Eller med andra ord: Allt som ska finnas på en julmarknad – och lite till Foto Christer Wallentin

Möllekuriren nr 4 • 2018

Innan själva anläggningsarbetena kan börja måste ett bygglov ha beviljats och vunnit laga kraft. Röjningen av marken kan däremot starta inom kort. Den utförs av Länsstyrelsen och fordrar inte att bygglovet är klart.

Årets julmarknad

Ring 042-36 76 24 eller mejla: monicaochingemar.bengtson@telia.com

Helsingborgs stadsteater

Kommunen hyr marken av Krapperup för en krona per kvadrat. Avtalet är på 25 år. Planering och projektering går på högvarv, och kommunalrådet Peter Schölander driver på för att parkeringsplatsen ska vara klar senast till sommaren.

Monicas teatertips

Som vanligt hjälper jag er att beställa biljetter till starkt reducerat pris. Ta med hela familjen på En julsaga av Charles Dickens. Den girige, ensamme Ebenezer Scrooge ser sanningen i vitögat efter mötet med tre julspöken. Det är en berättelse om gemenskap och kärlek, om hur livets orättvisor kan forma en människa. Premiär den 1 december; spelas till och med den 28 januari. I februari spelas First lady, en monolog skriven av poeten Lotta Olsson för Maria Kulle. Knutpunkten är en rolig, ömsint berättelse om fem personer som befinner sig på Helsingborgs centralstation. Premiär den 26 januari.

Av Christer Wallentin

Projektet kostar cirka 3 miljoner kronor. Länsstyrelsen står för 70 procent.

När jag frågade om intresset för opera kom ett positivt svar från så pass få att det skulle bli för dyrt med en gemensam buss. La Traviata spelas i december och fram till den 10 februari. Om ni kan ta er ner själva till Malmö, kan jag köpa biljetter till rabatterat pris. 7


Norrland möter Skåne Råvaror direkt från skog, sjö och myr

Foto Anders Bergh

I VÅR NORRLÄNDSKA HÖRNA HITTAR DU Reninnerfilé Renskav • 100 % kött Torkat renkött Souvas • lättrökt renskav Älgstek och älgfärs Äkta Kalixlöjrom m.m.

Följ oss på Facebook ICA Nära Skeppet

Skeppet • Nyhamnsläge Öppet alla dagar 08–20 8

Möllekuriren nr 4 • 2018


PÅ GÅNG I MÖLLE

KONSTEN ATT FÅ FOLK ATT BETE SIG SOM FOLK Så här:

Illustration webben

Tisdagen den 30 oktober hade radioprogrammet Kropp & Själ i P1 nudging som tema. Så kallad beteendeekonomi verkar vara på allas läppar nu för tiden. Lyssna gärna på Sveriges Radio Play.

... eller med en vänlig knuff i rätt riktning DET FINNS RÖKARE  som lägger fimpen i en

askkopp. Det finns snusare som lägger snuspåsen i en papperskorg. Inte alla – men många. I alla fall några. Att inte alla gör det ser man av alla fimpar och snuspåsar som skräpar ned överallt. I linje med denna En-mansom-heter-Owe-attityd undrar jag om rökarna och snusarna också kastar sina kolapapper och glasspinnar på marken. Det finns inga belägg för det. Således finns det hopp. Rökare och snusare vill egentligen inte skräpa ned, men söker – i många fall – ännu svaret på frågan »Var ska jag kasta fimpen och snuspåsen?« När problemet, eller – neutralare – företeelsen, med fimpar och snuspåsar på marken kommer upp till diskussion, höjs röster på »förbud«, »krafttag« och »skyltning«. Ja, till och med »övervakningskameror«. Förslagen indikerar en kolartro på sträng uppfostran och bestraffning som metod för att ändra människors invanda beteenden. Men varför inte pröva ett annat sätt? För tio år sedan introducerades begreppet nudging av Richard H. Thaler, 2017 års nobelpristagare i ekonomi. Ordet nudge betyder knuff på engelska – att vänligt putta någon i rätt riktning. Möllekuriren nr 4 • 2018

Av Ingemar Löfgren

Nudging handlar om att påverka folks beteende utan att använda vare sig piska eller morot. Man ändrar inte valalternativen, varken lägger till eller tar bort. I stället arrangeras valsituationen så att det blir lätt att göra rätt. Grundidén är att  få människor att stanna upp och tänka igenom annars rutinmässiga val. Att lägga de nyttiga varorna i butiken i ögonhöjd är en typisk nudge – att förbjuda skräpmat är det inte. Efter en artikel om nudging i en av de större dagstidningarna skrev jag till kommunen (med kopia till byföreningen). Som ett pilotprojekt föreslog jag att nudging prövas omkring stationshuset och i hamnen för att stimulera till rätt beteende när det gäller fimpar och snuspåsar. Efter några dagar fick jag ett mejl från kommunen där man bekräftade mottagandet av min felanmälan (sic!). Det var säkert någon kommunal variant av artificiell intelligens som hade tagit hand om min propå. Efter några veckor fick jag emellertid ett nytt mejl. Där stod det att man hade kommit överens med byföreningen om att den skulle ta idén vidare. Och sen kontaktade byföreningen mig – cirkeln var sluten.

Den 1 november  deltog jag i ett möte i kommunen. Lena Johanson-Thor, byföreningens ordförande, var också med, liksom Daniel Åberg, som ansvarar för Kullabergs naturreservat. Vi diskuterade möjligheterna att använda nudging i Mölle. Det blev ett inspirerande möte med en gemensam ambition att verka för mindre skräp i Mölle och på berget. Många kommuner har använt metoden – bland annat Göteborg, Lund och Linköping – och vi skulle kunna kopiera några erfarenheter därifrån. I Göteborg minskade antalet fimpar på marken betydligt tack vare en kampanj som kombinerade askkoppar i orange med skyltar med duvor och texten »Vänligen fimpa i askkoppen. Duvorna försöker sluta röka.« Vi skulle kunna stjäla idén rakt av, möjligen bara byta ut »duvorna« mot »måsarna«. Men visst vore det bra att hitta nudges som är ännu mer Mölleunika. Kommunens kommunikationsspecialister jobbar med frågan, men vi kan själva bidra med fyndiga uppmaningar. Tänk dig in i situationen att du just ska kasta fimpen, eller spotta ut snuspåsen, eller kasta godispapperet. Hur kan en vänlig knuff utformas, som får dig att stanna upp, tänka till och göra rätt? Ge ditt förslag på hur en nudge skulle kunna utformas för ett skräp-, fimp- och snuspåsefritt stationsområde och hamnområde. Ja, vilket område som helst där problemet finns. Skicka in din idé till info@molle.se eller lägg förslaget i byföreningens postlåda utanför annexet. Vi har nästa möte med kommunen den 6 december, och vi hoppas kunna omsätta ambitioner och idéer i konkreta åtgärder till påskhelgen. Då brukar ju tusentals besökare komma till Mölle. m 9


Vad händer i hamnen? I OKTOBER KOM  markarbetena igång i hamnen. Det gamla bärlagret har skalats av och ersatts av ett nytt. I samma veva har nya rör, brunnar och kablar lagts ned. Schaktmaskiner och tunga transporter har dominerat bilden. Den nya hamnplanen kommer att ha 38 parkeringsplatser; två av dessa är avsedda för handikappade. En yta reserveras för parkering av motorcyklar. Den nuvarande parkeringsplatsen framför värnet görs om, och där ska tio bilar få rum. Parkeringsplatserna beläggs med gatsten. På slänten från Södra Strandvägen mot hamnen byggs ett trädäck/en trappa i flera nivåer; avsett som sittplats. Längs en bit av Södra strandvägen blir det en trottoar på hamnsidan av gatan. Grönytor förses med nya planteringar och blommor. Alla tomter är sålda och fördelade. Av kartan nedan framgår vilka ägarna är. Beslutade bygglov gäller i fem år. Den som har fått ett bygglov har två år på sig att starta bygget för att bygglovet ska

fortsätta att gälla. Det är troligt att inte alla nya byggnader kommer till stånd samtidigt. Stormarna under tidigare år har gått hårt åt hamnen. Därför krävs det mycket dykarbete och andra tunga jobb för att få ordning på kajer och pirar. Under förra vintern reparerades lilla piren, och nu står den stora piren på tur. Dessa jobb beräknas vara klara i april/maj nästa år. m

KOMMANDE VERKSAMHETER I HAMNEN

10

Research Leif Holmberg Foto Bengt Nilsson

Kartan upprättad av Höganäs kommun • den 8 november 2018

Möllekuriren nr 4 • 2018


PÅ GÅNG I MÖLLE PLANERADE FÖRBÄTTRINGAR AV MARKEN I HAMNEN OCH HUR YTORNA KOMMER ATT ANVÄNDAS Kartan upprättad av Höganäs kommun

Möllekuriren nr 4 • 2018

11


ÄNGEN FRAMFÖR VITA BYN ... ... ÄR ETT OMSTRITT  område. I mitten av 1990-talet skulle där byggas dagcentral, daghem och förskola, och en markbit skulle bli park och lekplats. Sju år senare var den nya given en butik. Trots två detaljplaner – spikade 1996 och 2003 – och massor med planering, blev det ingenting av idéerna. Kommunen äger marken som omfattar cirka 5 000 kvadratmeter. Eftersom Höganäs mål är att få flera invånare, och det här är den enda, större obebyggda mark som finns i Mölle, vill politikerna att projektet ska bli av.

För några år  sedan drog kommunen igång en markanvändningstävling, men resultatet blev magert. Då beslöt man att ge Haaks Stenhus i Ängelholm option på att köpa marken den dag den skulle kunna bebyggas. Företaget har fortfarande förtur när väl alla formaliteter är avklarade. För att bygga krävs en ny detaljplan, och det arbetar kommunen med. Det märkte Mölleborna av i våras. Den 21 maj kallade kommunen till ett samrådsmöte i stationshuset. Där presenterade Erik Bredmar och en plankonsult ett

till Vita byn. Allén väster om området ska dras ända ut till Mölle Hamnallé. Husen ska läggas så att siktlinjerna mot Kullaberg respektive mot stationshuset och hamnen bevaras. De som har synpunkter på detaljplanen ska lämna ett skriftligt yttrande senast den 5 december. Det är viktigt för att ha kvar rätten att överklaga detaljplanen när den väl har spikats. förslag till detaljplan. Det var ett informativt, livfullt möte. Jag tror att de flesta tyckte att de hade fått svar på sin frågor – även om inte alla gillade förslaget. Mötet sammanfattas i en så kallad samrådsredogörelse som nyligen blev offentlig tillsammans med ett omarbetat förslag till detaljplan. Detta förslag ställs för närvarande ut för granskning på stationshuset i Höganäs fram till den 5 december . Materialet finns också på kommunens hemsida. Skriv i sökrutan

»Mölle 15:3«, så går det lätt att hitta till dokumenten. Den nya detaljplanen  innebär att elva radhus i två våningar får byggas. Husen ska utformas så att utseendet ansluter

Plankarta  Det här är ett utsnitt ur den plankarta som ingår i förslaget till detaljplan. Det gula området får bebyggas med elva radhus i två våningar.

Ritningar från Höganäs kommun

Text och foto Christer Wallentin

När granskningen är  klar i december kommer Erik Bredmar och hans kolleger att justera detaljplanen; troligen blir det inga stora ändringar. Han räknar med att detaljplanen sedan kan antas av kommunfullmäktige under våren 2019. Om det inte kommer några överklaganden, vinner den nya detaljplanen laga kraft några veckor senare. Och då skulle det första spadtaget kunna tas sent hösten 2019. Men om planen överklagas, vilket inte kan uteslutas, behöver Mark- och miljödomstolen tid för att ta ställning till invändningarna. För att inte tala om den tid det skulle ta om domen sedan ska prövas vidare i högre instans. m

Möjlig situationsplan  Haaks Stenhus i Ängelholm har förtursrätt att få bebygga området. Så här har f öretaget tänkt att det kan komma att se ut.

N 12

Möllekuriren nr 4 • 2018


PÅ SPRÅNG I MÖLLE

Kullamannen 2018 Text och foto Bengt Nilsson DET BLEV EN  härlig Allhelgonahelg med strålande väder, och Mölle besöktes av tusentals löpare och deras familjer, som hejade fram trötta deltagare. Till årets terränglopp var 2 277 löpare anmälda. Av dem var det 303 som sprang det längsta loppet Kullamannen ultra 100 miles. Det gick från Båstad, runt Bjärehalvön och vidare mot Kullaberg via Ängelholm. Som avslutning var

Möllekuriren nr 4 • 2018

det tre varv på Kullen. Den snabbaste löparen avverkade sträckan på strax över 17 timmar. Puh! De andra loppen var kortare: 12, 22 och 44 kilometer. Starten för dessa gick vid hamnen. Kullamannen till häst ledde – med 10-minuters intervall – klungor av löpare längs Norra Strandvägen upp på berget. Målgången låg vid Grand Hôtel, där anhöriga hade samlats för att

ta emot trötta kämpar. Hela byn var fylld av bilar och glada människor. En stor, tillfällig infartsparkering hade ordnats på gärdet vid Mölle Trädgård, så det fanns gott om plats för alla. För de flesta var det troligen första besöket i Mölle, och många av dem fick säkert lust att komma tillbaka – inte bara för att tävla utan också för att njuta av byn och berget. m

13


Kullaberg – vilken härlig lekplats! Text Christina Ullenius • Foto Niklas Johansson

E

n vacker sensommareftermiddag lockade mig och min man att promenera längs Solviken och Skansarna. Kring Barakullen kretsar en paraglider, vacker mot himlen. Snart blir det tydligt att den planerar att landa på Skansarna. Vi inväntar flygaren och beundrar hur skickligt han prickar in landningsplatsen. Flygaren heter Niklas Johansson och bor i Mölle sedan två år tillbaka med sin sambo Felicia Magnusson. Vi träffas några veckor senare för att jag ska få veta mer om paragliding och varför de ägnar sig åt detta – som för mig tycks halsbrytande, kanske farligt. Bägge berättar entusiastiskt om den intensiva naturupplevelse som det är att flyga tyst över skog, berg och hav. Flygningen kräver att man lär sig läsa naturen och himlen. Vindstråk och turbulens kan utnyttjas eller undvikas. De har lärt sig att tolka molnens former.

14

Sydvindar ger fin termik i uppvinden mot Barakullen. När det är gynnsamma förhållanden kan de flyga mellan Kullens fyr och Mölle flera timmar i sträck. Det visar sig  att paragliding inte är det enda som lockar Niklas och Felicia. De hoppar också fallskärm, och de åker snowboard och skidor under andra tider på året. I repertoaren för Niklas finns också att klättra i berg, vågsurfa och segla. Niklas är 28 år. Han tillbringade sina tidigaste år i Älmhult, med Ikea framför ögonen. På somrarna var han med familjen i Torekov. Hans »karriär« inom extremsporter började med kitesurfing* i 13-årsåldern. Skateboard och vågsurfning kom några år senare. Han berättar att han alltid har varit i Mölle och »lekt«. Felicia är 21 år. Hon är uppvuxen i Stockholm med familjesomrar på Bjärehalvön. Felicias entusiasm för paragliding etablerades under en kurs i Åre. Numera bor de  med god koll på vindar och vågor ganska nära hamnen i Mölle. När vi träffas har Felicia och Niklas just kommit hem från Madeira. Där ägnade de sig, inte oväntat, åt paragliding. När jag frågar om det är bättre där än på Kullaberg, får jag ett enstämmigt svar: »Det är alltid bäst att komma hem till Mölle. Här finns allt!« När vindarna tar i framåt hösten får paragliding konkurrens av vågorna i Mölle hamn. Vågorna alldeles i inloppet blir de allra bästa för vågsurfare när vågorna Möllekuriren nr 4 • 2018


Ovanför Kullanäsan  Efter start från Barakullen går luftfärden mot Kullens fyr. Längst ned till höger syns bryggan i Solviken. Följ kustlinjen så dyker Ransvik upp – med caféets röda tegeltak.

bryter där det grundar upp. Mölle har blivit känt för de brytande vågorna. Jag undrar hur farligt det är, det är ju grunt och stenigt. Niklas medger att det ibland samlas så många vågsurfare att det kan bli trångt och att risken då ökar för kollisioner. Men det har hittills inte hänt några allvarliga olyckor. Felicia och Niklas beskriver – med en smittande entusiasm – alla möjligheter som erbjuds runt Kullaberg. När man bor i Mölle kan man välja och vraka när man vill utnyttja möjligheterna för paragliding, vågsurfning och klättring, säger de. Man behöver inte trängas med andra, utan väljer sina tillfällen. Finns det utrymme  för ett jobb mellan alla dessa aktiviteter? Niklas är utbildad fotograf och har i flera år arbetat som fotograf för fastighetsmäklare. Han berättar stolt att han är pionjär som flygfotograf med luftburna kameror. I tonåren intresserade sig Niklas för flyg med modellhelikopter. Han utvecklade flygandet med helikoptern genom Möllekuriren nr 4 • 2018

att montera en kamera på den, och därmed föddes flygfotografering på låga höjder. När Niklas numera fotograferar i jobbet är en drönare hans arbetsredskap. Som frilansande, egenföretagande fotograf kan han kombinera arbete med de naturupplevelser som paragliding och fallskärmshoppning ger. Intresset för fotografering  har blivit en viktig del i Niklas livsstil, eftersom det innebär att han kan ta spektakulära bilder. Nyligen avslutade han ett jobb som fotograf uppe i Senja ovanför Lofoten.

Om jag har förstått evenemanget rätt, handlade det om ett världsrekordförsök i highline, det vill säga att gå på en 2 800 meter lång lina, uppspänd mellan två berg. Niklas leker med tanken att arrangera en highline på Kullaberg. Han tror att det skulle kunna bli fantastiska videoklipp, som skulle sprida sig blixtsnabbt på webben – och dra väldigt mycket turism. Felicia och Niklas berättar att de leker så mycket på och runt berget att det har Artikeln fortsätter på nästa sida

15


fött idéer att utveckla kompletterande utrustning, som kan göra livet bekvämare för den som ständigt är ute. Idéerna har blivit konkreta i en prototyp som heter Link. Link är ett litet paket som går att omvandla till fem olika saker. Uppackad är det en stor picknickfilt. Om man drar ihop kortsidorna med de inbyggda repen, omvandlas filten till en hängmatta. Det går även att göra Link till antingen en reskudde eller en sovsäck. Hoppackad är den enkel att ta med sig i handväskan eller ryggsäcken. Prototypen kallas Link eftersom den är länken mellan människa och natur. Var man än är kan man luta sig tillbaka och koppla av. De märkte att folk ofta frågade dem var de hade köpt sin Link och bestämde sig därför att ge produkten en chans.

16

Något så ovanligt som ett start-up företag i Mölle, vid namnet Cutaway, är nu etablerat. Och i lägenheten surrar symaskinen för att tillverka ett lager av Link inför vårsäsongen. m

* Kitesurfing, eller draksurfning,  är enligt Wikipedia en form av segling för en person, stående på en bräda, där ekipaget drivs framåt av vinden med hjälp av en kraftdrake.

Möllekuriren nr 4 • 2018


~ ett av Sveriges vackraste hotell ~ utsett till Sveriges 14:e bästa hotell 2016

Öppet alla dagar om vi har hotellgäster annars torsdag– söndag och alla mellandagarna

Jul hemma i Mölle - på HK – varje helg Vi har ett fåtal platser kvar på Julafton

Det läckraste julbord du skådat, i en miljö som andas jul & tradition mängder av hemlagade, närproducerade läckerheter från Kullabygden – sill i massor (Dry Martini-, Calvados- m.m.), lax & skinka samt mängder av småvarmt & överraskningar ~och så ett helt rum FYLLT av hemlagat godis.

Boka NU ~ välkommen Söker du roliga & annorlunda julklappar? Kom och botanisera i Gunillas spännande

”Hamndelsbod”

där kan du även komplettera med förnödenheter After Work varje fredag kl17–19 Kom och möt alla Möllebor – det är här man träffas

Restaurang ● Hotel ● Konferens Telefon 042-34 70 00 ● info@hotelkullaberg.se ● www.hotelkullaberg.se PS Vi städar den 1–26 januari, men sedan är det öppet & After Work som vanligt

Möllekuriren nr 4 • 2018

17


NOVELLEN

En god jul Av Christina Twengström

H

skulle hon aldrig ha gjort det, men det var ju jul! Han skulle till Näs och det var inte någon större omväg. »Ska du hem och fira jul?« frågade hon. »Ja, jag jobbar däruppe, så jag ska hem till morsan och farsan. De körde under tystnad. »Jag vet en smartare väg«, sa han plötsligt. »Om du tar av där framme så tjänar du flera mil!« Hon tvekade. Skulle hon ge sig in på en smal, okänd väg med en ung obekant kille, en mörk decemberkväll? Men det var ju jul! Hon gjorde som han sa. Vägen var hyfsat bra, och det var ingen trafik. Hon hade kört en halvtimme när det hände. En man med en ficklampa försökte stoppa henne. En parkerad bil stod vid sidan av vägen. Är det nu det händer, tänkte hon. En fälla? Vad tänkte de göra? Råna henne? Var liftarkillen i maskopi med mannen? Hon väjde och gasade för att komma förbi mannen. »Stanna för fan!« skrek liftarkillen. Hon lydde. Mannen kom springande fram till bilen. Han andades flåsande. »Fort«, fick han fram, »min fru håller på att föda och bilen har pajat. Kan du köra oss till sjukhuset?« Foto webben

on pustade och strök en hårslinga ur ansiktet. Skinkan var i ugnen, sill, lax och Jansson stod klara i kylskåpet. Pepparkakor och mandelmusslor låg i sina burkar. Nu var det kålen som gällde. Hon hörde sin mors röst: »Det räcker inte med rödkål, du måste ha brunkål och grönkål också! Och var har du gjort av grisatassarna?« »Jag har skippat grisatassarna!« sa hon högt. Hon kom på att hennes mor inte kunde höra henne. Men man vet ju aldrig! »Man kan faktiskt köpa mycket färdigt«, sa hennes väninnor. »Julskinka till exempel.« »Men, protesterade hon, doften av skinka och nybakta pepparkakor då?« »Ja, men till vilket pris? Hjärtinfarkt?« Hennes tankar avbröts av en pipsignal. Skinkan var färdig. Hon tänkte efter. Vad saknades nu? Sillsallad och köttbullar. Och så risgrynsgröt. Trött sjönk hon ner på en stol, tittade ut på det grå utanför, grå dager, grått hav. Hon kände en plötslig leda vid alltsammans. Som vanligt skulle hon fira jul med sin bror och hans familj. Hon tyckte om dem, det var inte det. De var glada och okomplicerade. Inte som hon. Hon blev sittande länge, tankfull. Kunde hon göra så? Ja, det kunde hon!

Lillejulafton. Och hon  var på väg. Hon hade messat till brodern, och han skulle förstå. Hon hade gett sig av tidigt för att köra de sjuttio milen från Mölle till Vikarbyn. Hon hade stannat för att tanka och äta, och nu hade hon bara femton mil kvar. Men det var jobbiga mil i mörkret. En liftare stod vid utfarten. En ung kille med en ryggsäck. Skulle hon ta upp honom? I vanliga fall 18

Möllekuriren nr 4 • 2018


Ja, det här är verkligen jul, tänkte hon när hon körde så fort hon vågade. Den unga, gravida kvinnan hade det besvärligt och hennes man var desperat. Bara liftarkillen behöll lugnet. »Det fixar sig«, sa han. »Bara andas, så går det bra!« Hon tänkte på att de kanske inte skulle hinna. Om kvinnan skulle föda i bilen. Hon hade sett tillräckligt många avsnitt av Barnmorskan i East End för att veta hur en förlossning gick till. Men det var ju en annan sak i verkligheten, förstås.

Nu var det  nästan midnatt. Hon satt vid sängen och såg på modern och barnet. »Jag kommer aldrig att glömma dig«, sa den unga kvinnan. Barnet i hennes famn såg på henne med nyföddas outgrundliga blick. Själv tänkte hon att något stort hänt henne. Liftaren

Första och andra advent Öppet lördag och söndag när konsthallen har julsalong och slottsboden är öppen

Vi har goda kakor, soppa m.m. Tack för i år • God jul och Gott nytt år 042-34 48 00 www.krapperupskaffestuga.se

Vi öppna r igen i mars 201 9

harklade sig bakom hennes rygg. »Ja, vi ska ge oss iväg«, sa hon. »Jag kör dig hem. Det är du värd.« Klockan var två när hon kom fram till den lilla timrade stugan. Hon steg ur och såg ut över Siljan och de snöklädda höjderna på andra sidan sjön. Över henne bredde stjärnhimlen ut sig. Det var julaftons morgon. Ingen Betlehems stjärna syntes, men Karlavagnens stjärnor glimmade där uppe. Och på Mora lasarett låg ett litet nyfött barn. Hon kände ett stänk av vemod. Hur länge sedan var det hon var här senast? Åtta år. Hon kunde ha handlat annorlunda den gången. Men hon hade varit envis och sårad. Det lyste i den andra stugan en bit bort. Han är här, tänkte hon. Det kommer att bli en fin jul. En god jul.

Ett klassiskt Möllepensionat Rum från 950:– Dubbelrum inklusive Kullafrukost med produkter från bygden. Fest, bröllop, dop, möte, släktmiddag eller varför inte hyra hela pensionatet? Välkomna till vårt paradis önskar Tina & Christer med familj!

www.pensionatstrandgarden.se • 042-34 70 16

Möllekuriren nr 4 • 2018

19


»Honung från Skånes mest berömda berg« »Willi brukade studera faderns rörelser under slungningsarbetet. Det låg liksom musik, ljuv musik, över dem. /…/ De var genomlysta av innerlighet, iver, brinnande entusiasm, kärlek, intensiv kärlek. /…/ att se en människa liksom berusas av sitt arbete /.../ Ja, det var hypnotiserande /…/ han tycktes glömma sig själv. Hans rörelser utstrålade lyckokänsla.«

En torgdag, berättade Willi, svärmade bina över frukt- och grönsaksstånden närmast bageriet. Folk skrek i skräck. En flicka rusade in till bagaren och ropade: »Di sär att bina svärma på torget och sticker ihjäl folk. Bagarmästarn måste gå ut och ta bort dom!« Han kom ut, och efter några cirklar satte sig bina i ett lågt fruktträd. »Det var snällt av dom, sa bagarmästarn SÅ FANTASIFULLT OCH  innerligt berät/…/ med mjöldamm i sitt hår och sin tade Anders W(illi) Mölleryd 1987 i mustasch.« Han fortsatte: romanen Bagarmästaren och hans son »Behandlar man dom rätt /…/ så är om faderns kärlek till bina, men också det små söta djur. Så strök han lätt med om katastrofer som inträffade i Mölle ena handen över den tunga, mättade biklumpen som hängde där i en gren av som en följd av biodlingen. fruktträdet. Åskådarna ryste till.« »Borde inte tvätta och hänga ut Många i byn var emot faderns bin samma dag som mina bin ämnar göra sin rensningflykt, muttrade bagarmäs- och ville få bort dem. När han blev gammal, sjuk och kraftlös sa han: »Tar tarn.« Följande olycka hade hänt. man bina ifrån mig är livet inte värt att Handlarens fru hade tvättat och leva för mig.« hängt ut vackra, vita lakan. När hon Höjdpunkten för Willi var när fadern tog in dem »fann hon till sin fasa att de var svartprickiga.« Det var tjärliknande lärde honom hur bihusen luktade. Han öppnade taket och sa: »Det luktar oerfläckar efter bagarens bin, som hade hört gott. Det har den rätta luktblandrensat tarmen. ningen av blommor, honung, vax och Willi ryste av  obehag när han tänkte på myrsyra. Det är ett friskt samhälle.« hur han och fadern hämtade bisvärWilli mindes hur  lycklig och självsäker mar. En dag hade en svärm satt sig i fadern såg ut när han kom med höstens grannfruns äppelträd. Willi satte en första honung till frukosten. bänk bland blommorna under trädet »Han fick inte allt det där gratis, och fadern klev upp med svärmfångaren. Grannfrun skrek från kökstrappan: mumlade modern, han arbetade för det. /…/ På sommaren brukade han gå ner »Mina äpplen! Rör inte mina äpplen! åtta–tio kilo. /…/ Ja, det var otroligt. Jag ska kalla på polis! Låt mina blomAtt en man kan ha sån enorm arbetsmor vara ifred!« glädje.« Fadern låtsades som om han inte När den slungade honungen hade hörde, och efter »knycken för att få med hela eller mesta möjliga av bisvärmen« bra vikt ropade han: »Man må säga att det är skötsamma bin jag har!« Och satte han svärmfångaren på marken nära trädet, så bin som inte hade fång- trots att tvätten blivit nedsmutsad och barnen bistuckna, så köpte grannfruar ats in kunde söka sig dit. honungen, berättade Willi. Grannfrun kokade av ilska i köks»Det är honung från Skånes mest fönstret, men hon vågade sig inte ut berömda berg, brukade bagarmästarn förrän han hade hämtat svärmfångsäga som försäljningsargument.« aren. »Mina bin har folk respekt för, kommenterade bagarmästarn bistert.« 20

När Ingrid Millbourn besökte Nodiska museet i sin forskning råkade hon på flera folkminnen från Kullabygden, upptecknade av Anders W. Mölleryd. Det Ingrid presenterar här handlar om biodling. Samma ämne finns med i en roman, skriven av Mölleryd, se rutan till vänster.

Bror Karlssons biodlarminnen Av Ingrid Millbourn

A

nders W. Mölleryd var en av Nordiska museets upptecknare. Det innebar att han berättade egna eller andras minnen om livet i Kullabygden. En uppteckning, med rubriken Biodling 1947, hade hans fader som sagesman, det vill säga bagarmästare Bror Karlsson i Mölle. Mölleryd återgav faderns berättelse i stort sett ordagrant, och texten omfattar fjorton sidor. Han bifogade dessutom tio teckningar, där han i detalj beskriver bihus och svärmfångare som fadern hade tillverkat. Men inte nog med det: Han skickade också in nitton fotografier som visar hur fadern skötte om sina bin. Kanske inspirerades museets tjänstemän. Ty 1949 sändes en frågelista ut till upptecknare i hela landet: Nummer 148 Biskötsel. Museet hade under 1920-talet börjat konstruera specifika frågelistor beträffande bland annat kultur, dagligt liv och arbete. Anders W. Mölleryd svarade på många frågelistor, men sände också på eget initiativ in en mångfald berättelser från Kullabygden till museet. Bror Karlsson berättade:  »Jag har alltid haft ett levande intresse för biodling. Men inte förrän jag köpte detta bageriet [Mölleläge nr 19] fick jag tillfälle att ha egna bin på egen tomt.« Sina första bin köpte han av skolläraren i Södåkra. Under färden hem, cirka en mil med häst och vagn, slapp bina ut och stack honom: »Då jag kom him mä Möllekuriren nr 4 • 2018


Fotografierna på den här och nästa sida tog Anders W. Mölleryd i samband med att han skrev till Nordiska museet om faderns bioodling i Mölle. Till bilderna hörde korta texter, som också återges här.

Bror Karlsson framför sin bigård. På marken nedanför flustren håller han marken bar och räfsar bort ogräs. I handen ansiktsskyddet.

Bror Karlsson har ställt bihusen så att flustren pekar mot söder och så att bihusen är skyddade från norr av en tät häck. Med hjälp av en käpp får Bror Karlsson bihusets tak att stå öppet medan han arbetar i det.

Bror Karlsson njuter mycket av det godmodiga fylliga surret från bigården under varma sommardagar då det är gott drag.

En ram väl utbyggd med celler. Ramen mäter invändigt 30 x 25 cm.

En bisvärm som satt sig bra. Den är lätt att ta. En knyck i grenen samtidigt som man håller svärmfångaren under så är svärmen räddad.

Bror Karlsson visar hur svärmfångaren är nästan alldeles full med bi. Genom att skjuta för locket är bina väl bevarade. På kvällen i solnedgången häller han dem i ett nytt bihus.

Möllekuriren nr 4 • 2018

21


Slungning. Innan kakan slungas skalas vaxlocket på cellerna av. Detta sker med ett gaffelliknande verktyg.

Då vaxlocket skalats av lägges kakan mellan två träramar, som man ser till höger, och stickes ner i slungaren.

Honungen silas två gånger genom koniska silar. Först en grov sil, så en finare. Honungen samlas upp i höganäskrus på 12–15 liter. Den får stå i en till två veckor.

Då honungen mognat och fått den rätta konsistensen tappas den i burkar. Dessa förses med etiketter. Priset på en ½-kilos burk inklusive burk och omsättningsskatt har varit 2:55 under kriget. År 1939 kostade en ½-kilos burk 1:65

BROR KARLSSON  var född 1881. Han var en entusiastisk biodlare, men framför allt var han en framgångsrik bagarmästare i Mölle. Sitt bageri byggde han i hörnet av Möllelägevägen och Isac Svens väg. Familjen bestod av hustrun Anna Göransson från Nyhamnsläge och fem barn. Både Anna och barnen hjälpte ofta till i bageriet. En av sönerna, Anders Willi, född 1911, började göra enkla sysslor i produktionen redan när han var i småskoleåldern. När han fyllde tolv år, och var färdig med skolan, blev han fast anställd i bageriet.

22

Två kakor slungas samtidigt. Under stark rotation slungas honungen av. Kakorna vändes. Honungen rinner ut genom pipen.

Anders var nyfiken på världen, så vid 19 års ålder sade han upp sig och gick till sjöss. Efter några år sadlade han om, började skriva och flyttade till Stockholm. Där bytte han sitt efternamn. Därefter gjorde han sig känd som en produktiv skribent under namnet Anders W. Mölleryd. I Mölle–Kullen genom tiderna, ett urval ur bokserien med samma namn, Mölle 2017, finns ett omfattande kapitel om bagarmästaren och arbetet i bageriet. Boken rymmer också en intervju med författaren, Anders W. Mölleryd. Möllekuriren nr 4 • 2018


dom hit till Mölle, kände min fru knappt igen mej. Mitt ena öga hade gått alldeles igen och mina öron var stora som händer. Det ena ögat kunde jag se lite med och jag konne nästan se ner i monnen, så svullen var underläppen.« »Men alla bisticken som jag fick den dagen kom mej inte att förlora lusten att ha bin. Jag vill tvärtom säj, att den som en gång har börjat med bin, han kan inte leva utan dom.« Hans intresse var  så stort att han 1916 satte in en annons i tidningen och föreslog en förening. Kullens Biodlareförening bildades med ett trettiotal medlemmar, och själv var han ordförande i flera år. På våren, oftast i april, när det är sol gör bina sin första tur ut ur kupan, en så kallad rensningsflykt, berättade Bror Karlsson. Men om det är »tidig vår kan mina bi komma ut redan i februari. /…/ Ju längre di dröjer ju sämre är det. Di kan få utsot.« [Det vill säga de lämnar sin avföring i kupan och blir magsjuka.] Men, fortsatte han, det får inte vara »snö på marken. Ett bi som slagit sig ner på snön kan inte lyfta igen utan dör. Rensningsflykten kan ställa till förtret också – om vi har tvätt ute till tork, så kan det hända att bina smutsar ner den.« Bror Karlsson poängterade  att det bara var gammalt skrock att man genom att skramla med något kunde hålla kvar eller bestämma var en bisvärm skulle sätta sig. Han sa också att ingen vet när bina tänkte svärma första gången, men andra gången hade de ett varningsljud: »Det är till den andra svärmen som visen tudar [tutar]. Den andra svärmen kommer nionde dygnet efter den första. Uut-uut-uut, skriker då den nye visen och då svarar den gamle: kvar-kvar-kvar. Ljuden hörs dagen innan svärmningen, antingen på morgonen eller på kvällen. Man hör det då man lyfter på bihusets lock.« När bina svärmade tog de med sig mat för tre dagar, berättade han, och kom de inte iväg, till exempel om vädret var dåligt, kunde de leva instängda i tre dygn, men sedan dog de. En svärm på ett Möllekuriren nr 4 • 2018

En svärm ska tas genast den satt sig, då ingen vet om den sitter kvar i en halvtimma eller ett dygn

kilo var lagom stor, tyckte Bror Karlsson, och i den fanns det cirka 10 000 bin. Den första svärmen kallades jungfrusvärm och kom i regel omkring klockan tio på förmiddagen, medan den andra svärmningen kunde ske när som helst på dagen: »När visen ämnar svärma, sär man att hon manar till svärmning.« Ungefär tio dagar  efter svärmningen flög visen, eller den så kallade drottningen, ut ur bikupan för att bli befruktad, fortsatte han berättelsen. Drönare från hela bigården flög efter – det kunde bli ända upp till tre kilometer från kupan – men endast en fick befrukta henne. Bisamhället hade trots detta lagt flera hundra drönareyngel, vilket enligt Bror Karlsson visade att: »Naturen är rik och frikostig. Den vill vara på den säkra sidan. Den tar inga risker.« Men inga drönare fick övervintra, så när fodret minskade på hösten bet bina ihjäl dem: »En dag sättes massakern igång. Det är tre–fyra bin om varje drönare. /…/ Drönarna skriker jämmerligt. Det är riktigt sorgligt att höra. /…/ Bina är inte sentimentala.« De dödade vräktes ned på marken och en del av dem som hade jagats bort försökte förgäves komma in i kupan igen. »Det ser hjärtlöst ut när bina kör iväg drönarna.« Vet bina av  instinkt att bin som inte är nyttiga måste dö? frågade sig Bror Karlsson. Ty bina byggde 10–12 viseceller bland drönarcellerna, och varje vår bytte de till en ny vise och dödade den gamla. Visarna slogs och stack varandra, men bina skyddade den nya, utvalda visen genom att bilda en ring runt henne. Bror Karlsson såg inte visen som en »slags diktator i bisamhället. Tvärtom är hon

arbetsbinas tjänare. Att bina är rädd om henne är självklart och att di följer henne förstår man.« Hon skyddades alltid, både i en svärm och under vintern av att bin satte sig runt omkring henne. Arbetsfördelningen var intressant ansåg Bror Karlsson. En bra vise kunde lägga flera tusen ägg om dagen och ett bi utvecklades under 21 dagar. Vissa bin, så kallade fältbin, kom hem med honung eller frömjöl, andra bin tog hand om det, och ambin skötte om ynglet. Det fanns till och med bin som gick ut på flustret och viftade med vingarna om kupan hade blivit för varm, och det behövdes luft in i den. Bror Karlsson berättade också om bin som satt i långa rader och svettade ut vax från bakkroppen, som andra bin samlade upp och byggde celler av. Cellernas djup kunde variera, medan yttermåttet alltid var detsamma. Varje cell lutade lite så att honungen inte kunde rinna ut. Han poängterade att hemmabina arbetade mycket med honungen. Förutom att de flyttade runt den mellan olika kakor för att vattnet skulle avdunsta, tillsatte de myrsyra så att honungen höll sig bättre. När honungen var  klar lade bina ett vaxlock över cellen så att inget vatten kunde komma in i den. En vaxkaka med normalt djup gav cirka 2 kilo honung. Men från en djup kaka hade Bror Karlsson en gång fått 3,5 kilo. Han hade räknat ut att ett bi måste flyga 10 000 vändor för ett kilo honung, och det kan vara två till fem kilometer till ett honungsfält. »Ett sådant arbete«, sade han. »Och så kommer människan och tar alltihop på hösten!« Bror Karlsson berättade att han hade tre slags bin: Italienare som hade ljusa ränder, Kreinerbi med gula ränder, och de mörka svenska bina. Han beskrev utförligt hur han fångade svärmar. En svärm ska tas genast den satt sig, då ingen vet om den sitter kvar i en halvtimma eller ett dygn. Han använde en svärmfångare, och knepet var att visen skulle vara med i svärmen. Sedan ställde han fångaren på Artikeln fortsätter på nästa sida

23


kant i skuggan under trädet, där bina hade suttit, och bin som inte hade fångats letade sig dit, eftersom visen var där. »Det är roligt att ta en svärm när den satt sej i ett lågt träd och hänger fritt. Svärmen liknar då ett fritt hängande päron.« Men har den satt sig runt en stam måste man »ösa ner den i svärmfångaren med händerna. Läderhandskar får man naturligtvis ha på.« Bina borde enligt  Bror Karlsson stanna i svärmfångaren tills det blev kväll. Då var de »snälla och fogliga. /…/ Man kan fösa dom med bara händerna /…/ Man kan också fösa dom med en gåsavinge. Gåsavingar är bra när man ska hantera bi. Den är mjuk och fin.«” Men när han skulle fösa undan bina inne i kupan använde han »spackel, sammadan som målarna har.« Man kunde också, menade han, fösa bina dit man ville med rök: »Di springer så kvickt undan då di får en rökpust efter sej. /…/ Jag brukar elda min rökpust med torvströ. Torvströ ger lagom frän rök.« Men tobak, som många använde, trodde han skadade bina. Bror Karlsson berättade  hur han trumma bin. Han satte en tom kupa ovanpå den där bina var och slog på den gamla kupan med händerna i minst en timme. »Bina tror att di ska svärma och di får svärmtonen. Di flyttar då. Di går över i den nya kupan.« Det kallas att stocka bina när de skulle in i nya kupor, och det var inga problem att flytta dem om kuporna var rena. Själv använde han en sodalösning för rengöringen. Ty, underströk han, bina stannade i nya kupor bara om det var snyggt och rent. »Har där varit möss eller råttor i bihuset, så rymmer bina. Möss är deras värsta fiender. Möss kan bina inte li. Enbart lukten av möss skrämmer bina.« Talgoxar var också binas fiende enligt Bror Karlsson. Under vintern knackade de med näbben på flusterbrädan. När bina kom ut åt de upp dem förutom bakkroppen, där gadden satt. Hans råd var att skydda bina genom att täcka över flustret, så fåglarna inte kunde knacka. 24

Myror var också en fiende och mot dem var hans råd att strö torr cement kring bihusets ben, det täppte till myrornas andningshål. Om mal kom in i ett bihus kunde de äta upp vaxen, men enligt hans uppfattning bet bina ihjäl malen – om det var ett bra bisamhälle. Ramkupor hade funnits  i Kullabygden i drygt 50 år, berättade Bror Karlsson, och med dem följde nyheten att slunga. Dessförinnan hade man kramat kakorna i ett tygstycke. När de gick sönder, stannade vaxet i tyget och honungen rann igenom. Själv lät han honungen efter slungningen rinna ned i ett lerfat, eftersom metallkärl enligt hans mening förstörde Foto webben

Tre sorters bin  Bror Karlsson hade Krainerbi med mörka ränder (bilden), Italienare med ljusa ränder och mörka svenska bina.

honungen. Det blev en slags kemisk förening med järn. Han ansåg att sommarhonungen var lättast att slunga: »den flyger ur kakorna«, medan ljunghonungen satt fast, och för att få ut den måste man sticka med en nålbräda i kakorna, som då trasades sönder. Ljunghonungen var även  svår att sila, och om den var kall måste han först värma upp den. Honungen tappade han i Höganäskrus på 12 och 15 liter. När den hade stått stilla där i en vecka skummade han först bort små vaxbitar och luftbubblor. Sedan rörde han om varje dag med ett röreträ. När träet kunde stå i mitten utan att falla, var honungen lagom tjock.

Har där varit möss eller råttor i bihuset, så rymmer bina. Möss är deras värsta fiender Men, sa Karlsson, tappades den inte genast i rättan tid stelnade den så att kruset sprängdes itu. Bror Karlsson menade att klöver gav den bästa honungen, men även lind gav bra honung. Raps gav mycket, men inte så bra honung. Under kriget började man att odla oljeväxter och fälten lyste gula, och bina trivdes med det. Men, varnade han: »Honung från raps sockrar sej i cellerna och blir därigenom omöjlig att äta för bina. Di kan till och med svälta ihjäl om di bara skulle vara försedda med rapshonung.« Ett bisamhälle kunde  ge från noll till 60 kilo på en sommar. Men ett gott resultat var det enligt Bror Karlsson om varje samhälle gav 10 kilo. 1946 var sommaren kall i Mölle, och det blev ett dåligt honungsår. Han fick enbart 40 kilo på 12 samhällen, så ekonomin blev därefter: »Bina ska ha tio kilo socker om året antingen di gett någon honung eller ej. Sockret kostar nu 59 öre kilot«, det vill säga 5–6 kronor per samhälle. Själv fick han 2,50 kronor för ett halvt kilo honung inklusive burken. Vid två tillfällen  hade Bror Karlsson fått mer än hundra bistick. Första gången var när han hämtade sina första bin och den andra »då en svärm satt sig allra högst oppe i gråpäronträdet och jag var tvungen att klättra opp efter dom och såga av grenen, på vilken di satt.« Han hade sin ansiktsmask på sig, men den kom i oordning, och bina kom till att sticka när han sågade. Det gick sakta när han klättrade ned – eftersom han höll försiktigt i grenen så att svärmen inte skulle skakas av – och han fick mer än hundra bistick. Men Möllekuriren nr 4 • 2018


han menade trots det att han inte tog skada: »Di stack oupphörligt under hela nerklättringen, men svärmen blev räddad. Jag blev som sagt matt efteråt. Och jag kände mig ör [yr] i huvudet resten av dagen.« Mest för prydnad  hade Bror Karlsson haft en halmkupa, och i början fångade han svärmarna med en sådan: »Men det var mycket opraktiskt. Tacka vet jag en riktig svärmfångare.« Svärmfångaren som han använde hade vagnmakare Kristiansson i Fjällastorp gjort av plywood. Bror Karlsson ansåg att han kunde ta en svärm utan ansiktsskydd bara han var varsam. Men när han tog honungen använde han ett som han hade tillverkat själv: »Mitt ansiktsskydd har jag gjort av ett gammalt ›plommonstop‹, där jag klippt av kanten på brättet. På resten av brättet har jag fäst starkt tyg och i detta flugnät av fin metalltråd. Neranför metallnätet har jag åter satt starkt tyg, som ska skydda axlarna och som ska kunna stoppas innanför kavajen.« Bror Karlsson hade  själv snickrat ihop sina bihus. De hade platt tak, vilket han fann bekvämt, eftersom han kunde lägga verktyg där. Taket kunde också lyftas

Möllekuriren nr 4 • 2018

Jag tycker att ett eller två bistick om dagen bara känns bra. Det håller immuniteten vid liv upp, det hade gångjärn framtill, och bak fanns en lucka som kunde tas bort. På så sätt kunde han arbeta bekvämt med bihusets inre. Han hade två fluster, ett var som reserv för att hälla svärmar i om han skulle ta en svärm men sakna ett tomt bihus. Han hade fler uppfinningar: »Jag har glas i baksidan på bihuset. Härigenom kan jag se när det är fullt och när jag bör ge samhället en ny ram. Så snart bina börjat klasa sig på den bakersta kakan är det meningen att di ska bygga en visecell och börja svärma. Detta förhindrar man genom att öka deras plats genom att ge dom en ny kaka.« Bror Karlsson använde en vit säck när han skulle smälta äldre och skadade vaxkakor. Han stoppade dem i säcken och sedan lade han den i en kittel med kokande vatten. Säcken pressade han ned med röreträet tills allt vax hade kra-

mats ut i vattnet. Successivt när vattnet hade svalnat flöt vaxet upp till ytan som »en rund gul kaka«. Denna skickade Bror Karlsson iväg – och tillbaka fick han nypressade vaxkakor. Mot bistick hjälpte  inga medel utan med tiden blev man immun, sa Bror Karlsson. Han hade prövat: »Salubrin, jord, tvål, ättika, lök, honung. Honung kanske är det bästa om man smörjer de på omedelbart. Men kring ögonen är det mycket känsligt. Där vill jag helst inte bli stucken. /.../ Jag anser att giftet måste ha sin gång, jag tror inte något medel kan hjälpa.« Det sägs, fortsatte han, att bistick hjälper mot värk, men det gällde inte för honom, eftersom han hade svår värk trots många stick: »Men jag tycker att ett eller två bistick om dagen bara känns bra. Det håller immuniteten vid liv.« Men han drog sig undan om han hörde att bina ville sticka. »Dom har då sticktonen. Den låter ilsken. /…/ När det är dåligt drag är bina ilskna. /…/ Däremot är di mycket godmodiga när det är gott drag. /…/ Bina är så fredliga då och gemytliga. /…/ Det ligger en varm sjungande ton över hela bigården.« m

25


26

Mรถllekuriren nr 4 โ€ข 2018


FÄRG TAPETER GOLV KONSTNÄRSMATERIAL

Vi har färgsatt Kullbygden sedan 1968 Måndag–fredag 08.00–18.00 • Lördag 08.00–14.00 • Söndag 10.00–13.00

Möllekuriren nr 4 • 2018

27


Biologisk mångfald inte bara för experterna

Alla kan hjälpa till Av Tomas Svensson Lantbruksuniversitetet anger bland annat följande skäl för att bevara den biologiska mångfalden: Etiska  Alla arter har rätt att leva vidare på

Materiella och ekonomiska Människor behöver produkter från naturen. Fortfarande upptäcks många arter som kan användas till nya mediciner, livsmedel, industriprodukter och till växtförädling.

jorden. Vi har ett ansvar att förvalta den bio-

Kulturella och sociala  Naturen och dess

logiska mångfalden och lämna den vidare

arter är en källa till kreativitet och inspi-

till kommande generationer.

ration. De är en del av vårt kulturarv och

Ekologiska  Biologisk mångfald innebär

bidrar till vår livskvalitet.

en variationsrikedom, som ger ekosystemen

Hälsomässiga  Människor mår bra av att

möjlighet att anpassa sig till förändringar i

vistas i naturen. Stressreaktioner minskar i

miljön.

kontakt med växter och djur.

B

En egen blomsteräng  Jag brukar lämna större delen av tomten helt oklippt med bara upptrampade gångar. Foto Tomas Svensson

iologisk mångfald kan beskrivas på olika

»I grunden handlar ekonomi om att hantera

sätt. Om man snabbt vill förstå kärnan är

begränsade resurser. Naturen och våra samlade

följande meningar från Sveriges lant-

kunskaper sätter ramarna för ekonomisk tillväxt.

bruksuniversitet* välfunna:

Naturen dikterar förutsättningarna, och våra

»Den biologiska mångfalden bygger upp ekosystemen som upprätthåller livet

kunskaper avgör hur väl vi kan hantera dessa förutsättningar.«

på jorden. Ekosystemen ger bland annat bördiga jordar, pollinering av grödor och reglering av kli-

Jag hade länge  samma inställning som jag tror att

matet. De återcirkulerar näringsämnen, tar hand

de flesta människor har: Naturen är viktig, men

om avfallsämnen, binder koldioxid och förser oss

den sköts bäst av andra, den är inte mitt bord.

med syre, dricksvatten, föda, råvaror och genetiska

Jag hade inte haft en tanke på att min egen insats

resurser.«

skulle kunna betyda någonting.

Forskare anser att förlust av biologisk mångfald

Trots det drogs jag in i naturvårdsfrågorna

på sikt är lika allvarligt för mänsklig tillvaro som

– inte av ett starkt naturintresse, utan

klimatförändringarna.

genom mitt engagemang för havsöringens liv i halländska bäckar. Min omtanke

28

Det finns till  och med ekonomiska skäl för att slå

om havsöringens fortlevnad ledde till att

vakt om den biologiska mångfalden. Riksbankens

jag i början av 1990-talet fick arbeta med

ekonomipris till Alfred Nobels minne tilldelas i år

biotopförbättringar i Veån i Kungsbacka

de amerikanska nationalekonomerna William D.

kommun. Det skedde i samråd med länsstyrelsens

Nordhaus och Paul M. Romer. De uttrycker sig så

fiskeenhet och dåvarande Fiskeriverket. Syftet

här:

var att stärka det naturliga havsöringsbeståndet. Möllekuriren nr 4 • 2018

Foto we


ebben

På väg in i Vita byn  möts man av en allé med uppstammade oxelträd och under dessa gräs och åter gräs. Sedan följer långa rader av häckar med ingenting annat än avenbok. Ensidigt så det förslår! Foto båda bilderna Christer Wallentin Stillastående och rinnande vatten kompletterar bilden av en villatomt i samklang med naturen. Längs dammkanten, med rötter i vätan, trivs de flesta växter.

Omkring 500 ton natursten och grus

omgav Vegeån, och som hade en direkt

placerades ut i vattnet för att skapa fler

inverkan på öringsbeståndet.

lek- och uppväxtområden för fisken. Havsöringen är en  starkt revirhävdande art. Om två eller flera individer upptäcker varandra går mycket av deras energi åt för att jaga varandra i kampen om ståndplatser. Deras älsklingsställen är bakom stenar;

En gynnsam miljö är aldrig en helt ›städad‹ miljö. Vi behöver förändra vår otidsenliga syn på hur en trädgård ska se ut

Stenarna skapar cirkulation i vattnet,

en bäck ser inte havsöringarna varan-

vilket förbättrar syresättningen; detta

dra. Reviren blir fler och mindre, vilket

är också positivt för fiskarnas välbefinnande och tillväxt. Ökad syresättning av vattnet är A

När platsen är ide-

och O för att olika giftiga ämnen ska

alisk kan öringarna

kunna brytas ned snabbare – i stället

lägga all sin kraft

för att gå rakt ut i havet.

på att växa. Fler

Jag började med  att sätta mig in

stenar skapar förutsättningar för ökad

i havsöringens livsmiljö i vattnet,

tillgång på föda när små vattendjur får

men det dröjde inte länge förrän jag

fäste på stenarna. Men inte bara det.

behövde lära mig mer om naturen som

Möllekuriren nr 4 • 2018

sommarhalvåret lika mycket från insekter som faller ned på vattenytan. För det krävs skuggande buskridåer på bägge sidor av ett vattendrag.

och bidrar till ytterligare ytor där fler

röra en fena.

me för fler individer.

bottenlevande organismer, utan under

under strandbrinken bildar skrymslen

kommer föda utan att fisken behöver

i sin tur ger utrym-

ten. Den behöver föda inte bara från

Rötter som tränger fram i vattnet

där är strömmen inte så stark och dit

Genom att lägga ut flera nya stenar i

Havsöringen föredrar svalt,  syrerikt vat-

och andra vattenlevande organismer får fäste. Ju mer omväxlande botten, desto fler livsutrymmen. På liknande sätt är det på land. Slät, plan mark kan aldrig innehålla samma växt- och artrikedom som kuperad mark. Den släta marken har ett ensidigt mikroklimat: samma vatteninnehåll, samma temperatur etcetera. Det är få organismer som trivs med sådana begränsade omständigheter. Artikeln fortsätter på nästa sida

29


Utvecklingen både i  Sverige och andra länder har gått mot likriktning i såväl jordbruket som skogsbruket. Drivkraften har varit önskemål om ökad effektivitet, grundat på kortsiktiga ekonomiska överväganden. Går det att bryta utvecklingen? Insikterna om den biologiska mångfaldens stora betydelse – och det allvarliga läget – är av rätt färskt datum. Det var först i början av 1970-talet som ett mer riktat arbete inleddes globalt med FN:s stora miljökonferens i Stockholm, som sedan följdes upp i Rio de Janeiro 1992. Det tar tid att genomföra miljöförbättringar. Utvärderingen är också viktig: En del insatser kan visa sig otillräckliga eller till och med motverka sitt syfte, medan andra är effektiva och ger klara vinster. Ett exempel på det senare: När det gäller viktiga pollinerare som dagfjärilar har bestånden gått tillbaka i alla europeiska länder. I Belgien har man dock lyckats bryta mönstret och dagfjärilfaunan har till och med ökat, så det kan lyckas. Svenska forskare menar till och med att det kan ske med små medel och att alla kan hjälpa till. Kan det verkligen  få någon som helst betydelse vad vi gör i vår egen lilla trädgård i förhållande till de stora naturskyddade marker som omger vår by? Enbart Kullaberg omfattar 980 hektar skyddad natur. Men då bör man ha klart för sig att de soliga, vindskyddade, blomrika och grusiga områdena i Kullaberg är ytterst 30

Foto webben

Många områden i världen  har en rik flora, men frågan är om inte bergssluttningarna i Yunnan-distriktet i södra Kina hör till de allra rikaste. Dit vallfärdar botanister och naturälskare från jordens alla hörn. I Yunnan finns det en enorm variation i klimat- och växtförhållanden. Olika mikromiljöer kompletterar varandra. Sol och skugga, torrt och fuktigt, kallare och varmare samtidigt ger förutsättningar för en mångfald av levande organismer. Organismer som oftast är beroende av varandra. En sådan koncentrerad mängd av olika artspecifika livsmiljöer är basen och grogrunden för biologisk mångfald. Yunnan i södra Kina  slår det mesta när det kommer till variationer i klimat och växtförhållanden. Dit vallfärdar botanister och naturälskare från jordens alla hörn.

begränsade i dag – och det är framför allt där som insekter trivs och förökar sig. Dessa områden på berget bör utökas avsevärt, men mer om det i en kommande artikel. Här vill jag få sagt att bidrag från villaträdgårdarna i Mölle inte är att förakta, det kan ge god effekt. En trädgård med rika ekologiska värden i samklang med naturen ser inte ut som den gängse trädgården. Inte heller som de allmänna grönytor som kommunen svarar för. En oktoberdag gick  jag från min bostad på Västra Bangatan till Vita byn för att träffa en kompis. Växtligheten utefter Bangatans norra sida är en fantastisk provkarta på olika sorts vegetation, särskilt närmast vändplatsen. Det är en av byns värdefullaste biotoper och ett bra exempel på biologisk mångfald. Insekter av alla möjliga slag trivs där och drar till sig många fågelarter, sommartid främst olika sångare. När jag har passerat fotbollsplanerna, och står på Stinsagången framför Vita byn, möts jag i stället av en allé med uppstammade oxelträd och under dessa gräs och åter gräs. När jag kommer in i området ser jag långa rader av häckar med ingenting annat än avenbok. Trädgårdarna är små, men innebär ändå ett avbrott i ensidigheten. När jag kikar över häckarna ser jag att den ena

Det gäller att motverka ensidighet. Klipp gärna gräset kort, men aldrig över hela gräsmattan

tomten inte är den andra lik; det finns en viss variation. Men det gäller inte den allmänna utemiljön i Vita byn. Den ser ut att vara skapad av en byggnadsarkitekt snarare än en trädgårdskonsulent. Men Vita byn hör inte till de sämre områdena ekologiskt sett, utan är bara ett exempel på hur det alltför ofta ser ut i vår närmiljö, särskilt i den offentliga. Äldre trädgårdskultur.  Låt oss gå tillbaka 60–70 år i trädgårdshistorien. På 1950-talet planerades ofta trädgårdarna till nya egnahem av den tidens trädgårdskonsulenter. Dessa eftersträvade en varierad, komplett trädgård med grönsaksland, fruktträd, perennrabatter, blommande buskar och en kompost. Kanske kunde till och med en kryddträdgård få plats. Konsulenterna intresserade sig också för hur omgivningarna såg ut. De tog reda på vad som fanns eller inte fanns hos grannarna, så att man inte onödigtMöllekuriren nr 4 • 2018


Foto Christer Wallentin

vis odlade samma växtslag utan satsade på kompletterande växter. För dem var även den omgivande naturens beskaffenhet viktig att ta hänsyn till. Detta var i sanning ett ekologiskt sätt att tänka långt innan begreppet ens hade börjat tillämpas. Däremot kände man ännu inte till de förödande verkningar som skulle komma ett par decennier senare när starka, giftiga kemikalier som DDT började användas – med katastrofala följder. När det gäller användningen av kemikalier i vanlig trädgårdsodling är läget i dag mycket positivt, de har fasats ut och är nästan borta. Däremot har det mesta gått förlorat av äldre tiders allmänna odlings- och trädgårdskultur, som var så gynnsam för allt levande. Den egna trädgården.  Vad går att åstadkomma i ens egen trädgård? Jag svarar med några exempel. Tänk dig en obruten gräsyta med en större sten mitt i. Framför stenen blir tillväxten starkare genom att den ger skydd och lagrar värme. Möllekuriren nr 4 • 2018

Stenen samlar också vatten som rinner av på marken nedanför. Varje ojämnhet, avbrott och variation är någonting gynnsamt. Betrakta ett vanligt dike, precis där marken böjer ned från den planare ytan frodas växtligheten. Det gäller att motverka ensidighet. Klipp gärna gräset kort, men aldrig över hela gräsmattan. Låt det vara orört exempelvis på en sida av huset. Genom att minska – eller helst undvika – kortklippta gräsmattor gynnas insektslivet. Det är ännu bättre om man kan skapa en egen blomsteräng. Jag brukar själv lämna större delen av tomten helt oklippt med bara upptrampade gångar. Massor av prästkragar, blåklockor och andra vilda blommor blandas med vippor på vackra gräs som vajar lätt i vinden. I slutet av augusti slår jag ängen; det slagna får ligga en tid och fröa av sig innan jag krattar upp det och lägger det på komposten. Redan i september finns det åter en vanlig gräsmatta på samma plats;

i år var den grönare än de flesta genom att rötterna hade skyddats från brännande sol under torkan. Till våren krattar jag marken för att lufta den, och sedan är det bara att låta den vara. Ängen uppstår på nytt. Undvik all giftspridning i din trädgård, och använd helst inte konstgödsel; det är bättre att ersätta den med organisk gödning. Ängsmark ska inte gödslas alls. En friväxande häck  med inslag av olika växter är bra för omgivningen, särskilt om de olika delarna blommar vid olika tidpunkter. Det går till och med att ha olika sorters fruktträd som friväxande häck om man föredrar det. Det där med friväxande är viktigt; då klipps ingen blomning bort och de värdefulla fröställningarna får vara kvar. En kryddträdgård är en stor tillgång, liksom rabatter med högväxande örter. Kryddlandet kan bland annat innehålla Artikeln fortsätter på nästa sida

31


timjan, kungsmynta, salvia, lavendel, åbrodd, isop, reseda och kantnepeta. Odla gärna olika  arter av väddväxter för att gynna insektslivet. Astrar finns av många slag, men höstaster är den mest värdefulla för sensommarens insekter. Under sommarens tidiga skeden finns andra lämpliga astrar, liksom rudbeckia i flera olika färger. Temynta är en halvmeterhög, vinröd, storblommig perenn som lockar många flygfän. Bolltistel drar till sig insekter i juli–augusti, särskilt den blåa med klotrunda blomställningar på meterhöga stänglar. Plymspirean lockar många besökare i juni. Solexponerade, vindskyddade, varma ytor bestående av sand och grus ger insekter goda möjligheter till fortplantning. Det gäller särskilt om de ligger i sluttningar mellan sydost och sydväst – och sådana finns det gott om i Mölle! Avsätt ett litet område på tomten för detta syfte. Plantera och bevara  träd. De ger skugga för en del av tomten och ett bra vindskydd för de soliga ytorna. Om du har en stor tomt, kan det även finnas plats för buskar som vide och sälg. Dessa brukar betraktas som sly, men i själva verket hör de till den värdefullaste vegetationen. Annars är buskar som kornell, liguster och fjärilsbuske/buddleja mycket omtyckta av olika sorters insekter. Undvik parktänkandet, det är bara för ögonen. Inte för hela kroppen och för livet! Se till att ha gott om olika slags blommor som ger en långvarig blomningstid. Låt också nässlor och hundkäx finnas i trädgården. De är viktiga för fjärilarna, och man behöver inte se dessa växter som ogräs. Fotnot** Inslag med stillastående och rinnande vatten kompletterar bilden av en villatomt i samklang med naturen. Längs dammkanten, med rötter i vätan, 32

Höstaster  är den mest värdefulla väddväxten för sensommarens insekter. Bilden togs den den 16 oktober. Foto Tomas Svensson

kan man med fördel plantera rosenflockel som växer upp, blir meterhög och får purpurröda facklor som är mycket attraktiva. Kör inte bort grenar, löv och vanligt trädgårdsavfall med bil och släpkärra. Lagra det i stället i en hörna på din tomt, och låt det vara. Här kan du också lägga trädstammar. Om du perforerar stammarna med borrmaskin, skapar du ett insektshotell som rymmer massor av gäster. En gynnsam miljö  är aldrig en helt städad miljö. Vi behöver förändra vår otidsenliga syn på hur en trädgård ska se ut och omvärdera syftet med trädgården. Det blir så mycket roligare när man ser ett flödande liv av alla kryp, fjärilar och fåglar. Tillvarons grundläggande värden är för dyrbara för att reduceras till ytlig ögonfägnad. Vi behöver inte avstå från något, men alltid prioritera den livsviktiga, hotade biologiska mångfalden.

Detta var en  kort beskrivning av vad man kan göra som innehavarare av en trädgård. För oss i Mölle är det faktiskt avsevärt mer angeläget att ta vara på möjligheterna än på många andra håll, eftersom Kullabergsområdet biologiskt sett är mer eller mindre en ö. Den enda landförbindelse som finns österut är delvis avklippt genom rationell jordbruksdrift. Utbytet med andra områden är därför sparsammare hos oss, vilket är både på gott och ont. Å ena sidan är risken att få hit invasiva arter mindre än på andra håll. (Men då gäller det att invånarna inte själva transporterar hit invasivt material, vilket hände när parkslide kom.) Å andra sidan kan det bli svårt att återfå arter som har gått förlorade. Ja, det kan till och med vara omöjligt, som flera rapporter visar. I nästa nummer  skriver jag om den natur som omger Mölle. Närmare bestämt kommer det att handla om tillståndet i våra två naturreservat, och jag ska granska hur staten sköter sitt förvaltningsansvar. Jag utgår ifrån mina egna observationer, men drar också in forskningsrapporter och tar del av kunniga naturvänners iakttagelser. m

FOTNOTER * Sveriges lantbruksuniversitet och Centrum för biologisk mångfald, SLU/CBM ** Länktips: sef.nu/smakryp-som-hobby/ skapa-din-egen-insektstradgard/

Möllekuriren nr 4 • 2018


Ring gärna och beställ bord

Julbord

Lördagen den 24 november har vi premier på vårt fina julbord. Det serveras tisdag–fredag från kl 11.30; lördag–söndag från kl 12. Vi är stolta över vårt julbord. Det börjar med 25 sorters hemlagad sill, följt av fin lax och läckra fiskanrättningar. Vi har många olika, kalla charkuterier: skinka, rostbiff, hemgjorda korvar, syltor, pastejer, till och med inkokta grisatassar och många fina tillbehör. Våra småvarma rätter är köttbullar, prinskorvar, julkorv, blodkorv med bacon, revben och tre sorters kål, Janssons frestelse och dopp i gryta. Vårt gottebord är gigantiskt, där finns gröt och ris à la Malta, massor med hembakade julkakor, små fina tryfflar, nöt- och mandelkonfekt, mandelmusslor med sylt och grädde, spettekaka, julkonfekt och kaffe. 525 kr Ring gärna och beställ bord

Jultallrik

Till lunch serverar vi även jultallrik som består av sill och lax, Jansons frestelse, köttbullar och prinskorv, skinka med senap och brunkål. 225 kr

Catering av julmat

Stora jultallriken lägger vi upp som buffé eller jultallrik – som ni önskar. Ägg, majonnäs och räkor, gravad lax med hovmästarsås, rökt ål och äggröra, fyra sorters sill och ost. Julskinka med senap, rostbiff med remouladsås, kalvsylta med rödbotor, rödbetssallad, fläskroulad, leverpastej med ättiksgurka, grillat fläsk, rökt korv, brunkål, köttbullar, prinskorv och Janssons frestelse 320 kr Vi lägger gärna ett gottebord till er med mandelmussla, sylt och grädde, julkonfekt samt ris à la Malta med saftsås 100 kr

Nyårsmeny

Kräft- och räkcoctail med avocado, limekräm och skaldjursflarn. Helstekt kalvrygg med rotfruktsterrin, tryfferad selleripuré och konjaksky. Chokladtryffelpaj med lemoncurdgrädde och hallonkompott 395 kr

 FÖLJ OSS PÅ WEBBEN  Titta in på vår hemsida. Se hela vårt cateringutbud med smörgåstårtor, bufféer med mera.

Kära Möllebor, Vår julklapp till er: Utkörning av nyårsmenyn kl 12–14 på nyårsafton Jonstorpsvägen 16, Jonstorp  |  042-36 74 81  |  www.tunneberga.se

Möllekuriren nr 4 • 2018

33


34

Mรถllekuriren nr 4 โ€ข 2018


Mรถllekuriren nr 4 โ€ข 2018

35


»Den mindre Josefinelustgrottan är den charmigaste grottan, om ni frågar mig«

36

Möllekuriren nr 4 • 2018


Kullabergs grottor sätter fantasin i rörelse Finns det någon mer omskriven halvö i Sverige än Kullaberg? Knappast, om man ser till de senaste 150 åren. Under en tid var platsen sinnebilden för syndiga bad, men numera förknippas trakten snarare med besök uppe vid Kullens fyr, vandringar, bergsklättring och – inte minst – grottbesök

A

Text och foto Magnus Hellstrand

lla grottintresserade kan verkligen få sitt lystmäte. Det finns nämligen massor av grottor utspridda längs Kullabergs stränder. Flertalet kan nås från havet, men då måste det vara lugn sjö, vilket det sällan är. Det går också att nå grottorna från landsidan, men då får man vara inställd på en prövande klättring. Att klättra i berg tar tid, så en blick på väderleksrapporten före vandringen är ett bra tips. Jag rekommenderar god kondition, rejäla skor och en matsäck. Att vara två kan kännas tryggare, och med en kartguide på mobilen är det lätt att hålla reda på var man befinner sig. Lahibiagrottan, Silvergrottan, Visitgrottan och Josefinelustgrottorna är ganska enkla att ta sig ned till. Det finns både trappstigar och rep på de brantaste ställena. Andra grottor är  betydligt svårare att nå, det gäller till exempel Söftingsgrottan och Valdemarsgrottan. Vägen ned till dem är brant, och man måste parera för skarpa bergskanter och löst grus. En annan begränsning är att man inte får beträda vissa fågelskyddsområden från mars och en bit in i juli. Sedan mitten av 1990-talet, då jag och min familj skaffade sommarboende i Mölle, har jag varit intresserad av grott-

Möllekuriren nr 4 • 2018

orna i Kullaberg. I somras var förutsättningarna goda, så jag passade på att göra återbesök i några av mina favoritgrottor. En varm julidag bestämde jag mig för att gå till Lahibiagrottan och Silvergrottan, som båda ligger på den sydvästligaste delen av Kullaudden. Det blåste en skön svag vind och havet var lugnt. Perfekta förhållanden för en grottvandring. Min utgångspunkt var  Kullens fyr. Det slår mig varje gång hur hänförande utsikten är där uppe. I norr ligger Skälderviken, angränsande till Kattegatt, med Hallands Väderö vid horisonten. I sydväst breder Öresund ut sig mot Nordsjälland, som från fyrplatsen nästan känns upplöst av motljuset. Rakt söderut kan man vid siktigt väder se Höganäs, Helsingborg och Helsingör. Att hitta till grottorna var ganska lätt. Jag följde stigen från caféet strax nedanför fyren för att efter ett hundratal meter finna riktningen till Lahibiagrottan. Väl nere tog jag mig igenom några klippavsatser för att helt plötsligt stå framför en storslagen, mörk grottöppning. Lahibiagrottan hette tidigare  Bagarugnen. Grottan är ganska stor. Jag uppskattar bredden till 7 meter, djupet till 8 meter och takhöjden till 3,5 meter. Arkeologerna har konstaterat att grottan tidvis har varit bebodd av människor. Hans-Otto Pyk berättar i en artikel om

Kullabergs grottor att de två arkeologerna Gustav Retzius och Hans Wallengren 1902 på en meters djup hittade rester av träkol och några verktyg av flinta. Fynden visade att det hade funnits människor i grottan. Den undersöktes ånyo 1956 av ett arkeologteam från Lund under ledning av Bengt Samuelsson. Denna gång grävde man djupare och fann spår av den första bosättningen. Forskarna kunde med säkerhet säga att grottan hade varit bebodd sedan yngre stenåldern. De fann också yngre lämningar som var från järnåldern och medeltiden. Det är inte  konstigt att en del grottor har varit bebodda, eftersom de gav bra skydd mot väder och vind. Flertalet grottor hade utsikt mot havet, så det var lätt för invånarna att se om de fick okända besökare. Just Lahibiagrottan hade också kvällssol; den vetter mot sydväst. Utanför grottan är klippväggarna 20, 30 meter höga, och på vissa ställen är det mycket högre. Just Kullabergs sydvästsida får därför ofta besök av alpinister. En gång på 1990-talet när jag besökte Lahibiagrottan såg jag inte mindre än sju personer klättra på detta ställe, alla välutrustade med linor och krokar. När jag för några år sedan fyllde jämnt fick jag ett presentkort på en utbildning i bergsklättring på Kullaberg. Jag tog emot gåvan, men förstod att det var ett skämt. Jag skulle aldrig utsätta mig för att klättra lodrätt. Silvergrottan är ett  annat populärt turistmål. Grottan ligger ganska nära Lahibia och är ett minne från kung Fredrik II:s försök att hitta naturrikedomar i berget. År 1561 anbefallde kungen att en tysk bergsman, Jörgen Langnau, skulle leta efter ädla metaller. Langnau trodde sig tidigt ha funnit en silveråder, eftersom han och hans arbetslag hade sett den vita bergarten pegmatit. Det är en ljus stensort som skimrar vackert när solen lyser på den. Men silver är det inte, och någon åder fann man aldrig. Arbetet avslutades Artikeln fortsätter på nästa sida

37


kort därpå. Silvergrottan är alltså ingen naturlig grotta, utan ett skapat bergrum, en indriven ort på 15 meter. Den berömda Visitgrottan  ligger inte så långt härifrån, men på den andra sidan om fyren, alltså på den norra delen av berget. Jag tycker att den delen av berget erbjuder de mest sällsamma naturupplevelserna. Många turister och naturvänner besöker Visitgrottan. Det bekvämaste är att nå den med båt, men de flesta kommer ändå landvägen. Grottan hette tidigare Vikingagrottan, men när turister började lämna kvar sina visitkort, instuckna lite varstans i bergsskrevorna, fick det nya namnet snabbt genomslag. Detta är den största grottan på Kullaberg med hela 10 meters bredd och djup och 6,5 meters höjd. Det lättaste är att nå platsen via parkeringen vid golfbanan och gå i nordvästlig riktning. Man följer den branta stigen nedåt och kommer fram till Blå mal. Väl nere på stranden rundar man ett bergsparti till vänster och efter några hopp mellan klippor och stenar når man grottan. Den ligger inklämd i en liten vik.

När sjön går hög kan det vara svårt att ta sig fram till grottan, eftersom den ligger bara 5 meter över havet. Med bra skor och god balans går det fint, men helt riskfritt är det inte. En lugn dag i somras besökte jag grottan – utan att bli blöt. Josefinelustgrottorna är däremot  lätta att besöka. Här är det ett eldorado för den som vill hinna se många grottor vid ett och samma tillfälle. Strax efter Hjorthagen tar man till höger, passerar en stor parkeringsplats, och sedan fortsätter man på stigen ned mot Josefinelust, som ligger vid Skälderviken. Vägen är välskyltad och går via trappstigar och ledstänger. Fredrik VII:s grotta, når man längst ned till vänster i området. Den göms bakom buskar och berg, men med lite tålamod hittar man den ändå ganska lätt. Grottan ligger med sin öppning mot öster och är därmed dold från havet. Detta gjorde att arkeologer intresserade sig för den, och vid utgrävningar påträffade de både en kärnyxa och en skivskrapa. I slutet av 1800-talet tömdes hela grottan på stenar, eftersom Gustaf

Elfverson på Kullagården ville göra området mer turistvänligt. Det var han som också byggde de första trappstigarna ned till badplatsen, liksom till utsiktsplatsen rakt ovanför grottan. Stora Josefinelustgrottan ligger på den östra delen av klapperstensområdet. Alltså strax till höger när man har gått ned från branten. Den är 6 meter djup och cirka 3 meter bred. I den grottan finns två fasta bänkar. Det är den mest besökta grottan, och där har man en fantastisk utsikt mot malen. Den mindre Josefinelustgrottan är den charmigaste grottan, om ni frågar mig. Man når den via en stentrappa och en metallstege strax till höger om Stora Josefinelustgrottan. När man har nått den övre delen av bergspartiet fortsätter man ned på andra sidan och når via en stig fram till grottan. Den ligger tämligen högt över havet, på nästan 11 meters höjd. Även detta bergrum har blivit undersökt av arkeologer, och vid den utgrävningen hittade man en tvärpil och en trindyxa. Efter cirka femtio meter i östlig riktning, upp mot stenbranten, ligger Oscarsgrottan, även kallad Vinkällaren.

Turistattraktion  Omkring förra sekelskiftet blev Mölle och Kullaberg ett populärt resmål. Ett grottbesök hörde till, inte minst som fotograf Peter P. Lundh kunde erbjuda turisterna gruppfotografering i den annorlunda miljön. Den här bilden togs utanför Stora Josefinelustgrottan. Där fanns det på den tiden en trappa upp till grottan. Foto Höganäs museum 671

38

Möllekuriren nr 4 • 2018


Söftingsgrottan är en  stor, vacker grotta. Den är mäktig och har en katedralliknande fasad. Ingången är ganska trång, 5 meter i bredd och höjd, se bilden på framsidan. Den sakrala känslan förstärks av grottans djup, som är 22 meter. Grottan ligger bara några meter över havet, och därför kan stenarna fram till grottmynningen ibland vara hala. Vid sidan om ingången finns en fin strand som brukar locka kanotister och äventyrliga badare.

 Strandgrottorna runt Kullaberg  är fängslande och spännande. Gustaf Elfversons trappstigar och ledlinor, tillsammans med Peter P. Lundhs omtalade alpstav, var grunden till framgången när de och andra lanserade dessa grottor i slutet av 1800-talet. Under många år var det nästan ett måste för turisterna att besöka en grotta.

som har blivit intresserade att sätta av en dag för grottvandring nästa sommar – med eller utan alpstav. m

Lästips Hans-Otto Pyk, Kullabergs grottor, i Kullabygd årgång 62, 1989. Kristina Jennbert, Kullabergs grottor – Mellan istid och nutid, mellan humaniora och naturvetenskap, Lunds universitet 2009.

Flera grottor Det finns många andra grottor som är värda att besöka. Här är några tips: Bagarugnarna, Bagers grotta, Barakullsgrottan, Dr. Munthes grottor, Fiskargrottan, Getastugorna, Jungfrukamrarna, Kaprifoliegrottan, Kurt Kristianssons grottor, Trollhålet, Valdemarsgrottan.

... och flera bilder Magnus har bilder på Kullabergsgrottor som inte fick plats här. Men de finns att se på webben. Gå till molle.se och klicka dig vidare till Möllekuriren. En länk till bilderna finns där under rubriken Grottbilder.

Bergsklättring  kan vara ett nöje i sig, men det är också ett sätt att nå Kullabergs mer svårtillgängliga grottor. Alpinisterna på bilden firar sig ned från Utsiktsplatsen, som ligger rakt ovanför Fredrik VII:s grotta. Möllekuriren nr 4 • 2018

39

Karta Christer Wallentin

Det är den fjärde och sista grottan som man lätt kan nå från Josefinelust. Det är inte så mycket kvar av grottan, eftersom större delen rasade ihop vintern 1949–1950. På en vägg syns emellertid än i dag en inskription som påminner om dåvarande kronprins Oscars besök i grottan den 9 augusti 1868; i år för 150 år sedan.

JosefinelustEftersom grotSöftingsgrottan grottorna* Visitgrottan tan ligger mycket • otillgängligt, och •••• • tillika inom ett få•• • gelskyddsområde, Silvergrottan är möjligheten att Mölle Lahibianå den begränsad. Kullens fyr grottan Den som kommer * Omnämnda i texten: Stora Josefinelustgrottan, Mindre Josefinelustgrottan, landvägen måste Fredrik VII:s grotta, Oscarsgrottan ha både styrka och kondition, eftersom ledlinorna är få. Man kommer dit På den tiden skulle herrarna vara via skogsvägen förbi Möllemosse varpå ståndsmässigt klädda i kostym och man följer stigen i nordlig riktning och damerna i lång klänning. Då blev den hamnar så småningom vid en skylt som omtalade alpstaven ett viktigt redskap anger fågelskyddsområdet. Man fortsätför att hålla balansen under vandringen. ter därefter direkt norrut för att slutligen Dagens besökare har helt andra förutnå bergskammen fram till slutmålet. sättningar, och jag uppmanar därför alla


Foto webben

Sjökapten Nils Johan Pyks berättelse över den trefligaste Jul han har minne av

D

et var Julafton 1908 i Newport hamn i Wales,

fruso, och gossen var blyg och ville ingenting

som jag gick en regnig

säga, men flickan var något mera frimodig. Jag

stormig eftermiddag på

såg att de s.k. skorna de hade på sig voro alldeles

gatan och reflekterade över

genomvåta och söndriga, och så frågade jag dem

de många människor som gjorde sina förberedel-

om de ville hava hvardera ett par nya skor, hvil-

ser för att fira Julen, och då jag tänkte hur tomt

ket de gerna gingo med på.

sjömanslivet är på familje samkväm och förståel-

Vi gingo så in i en skoaffär, och där ordnade

se för medmänniskor, särskilt då man är främling

jag skor till dem, men jag bad att få skor som voro

i ett främmande land.

starka och vattentäta, hvilket jag även fick. Då

Det var så att vi blevo lastade med en last kol

de skulle taga de gamla av för att prova de nya,

och skulle på kvällen avgå till Spanien. Jag tänkte

så fick vi nästan endast se ett par smutsiga bara

som så, det är inte många här på gatan som har

fötter, ty strumporna voro alldeles utslitna.

så dystra tankar om Julhelgen som jag hade, som

I samma ögonblick fick jag av affärsinneha-

skulle ut i storm och regn på Bristol kanalen ut

varen en häpen blick och förfrågan om det var

i Atlanten, men så i samma ögonblick mötte jag

mina barn, ty som jag själv var väl klädd undrade

tvenne små barn, en flicka på cirka 10 år med sin

han hur detta hängde ihop, men så förklarade jag

bror cirka 7 à 8 år, gå hand i hand på gatan, frus-

att det var ett par småttingar som jag träffat på

na och igenomvåta.

gatan, och ville giva liten Julglädje.

Jag tänkte, dessa små har det nog mycket säm-

40

Jag tilltalade dem och frågade dem om de

Som det ej passade att sticka dessa bara

re än vi i kväll. Jag tänkte, här har du ett passande

barna fötter i nya skor bestämde jag att först gå i

tillfälle att bereda dessa små litet glädje som på

en annan affär tvärs över gatan och få dem ett par

samma gång kan glädja dig själf.

varma strumpor. Då vi hade fått dessa strumpor

Möllekuriren nr 4 • 2018


blevo barnen nog så glada och meddelsamma,

Affärsinnehavaren var nyfiken veta hvem jag

men som särskilt gossen var tunt klädd, frågade

var, ty han hörde på dialekten att jag var utlän-

jag honom om han skulle bliva glad om han fick

dare, och mitt svar blev, »jag är en son av det

en ny rock, något svar fick jag ej men en nådig

land som har midsommar natt sol«, kanske att

barnablick. Affärsinnehavaren kom fram med

han funderade på det många gånger.

flera sorter, men så var där en med två rader

Då vi så voro färdiga med ekiperingen gingo

stora gula knappar och den passade honom och

vi ut och så in i en »sötsaksaffär« och fingo de

affären var gjord.

vardera en del sötsaker. Vidare gingo vi ut på

Sedan gingo vi tillbaka i skoaffären och fingo

gatan, och att se denne lille gosse hur han såg på

skorna på. Affärsinnehavaren frågade mig hur

sina nya skor och de blanka knapparna i rocken,

vi skulle göra med de gamla skorna, och då bad

det var för mig en stor Julglädje.

jag honom att lägga dem i en gemensam paket,

Och så följde jag dem bort mot den gatan

så kunde barnens föräldrar göra med dem som

där de hade sitt hem, och så tackade de och vi

de ville, men då invände affärsinnehavaren mot

önskade varandra en God Jul.

mitt förslag, och sade att det ej var osannoligt att

Sedan gick jag ombord på mitt fartyg och

om barnen komma hem med de gamla skorna,

senare på kvällen gingo vi till sjöss. Den lilla

kanske att de (föräldarna) nästa söckendag togo

uppoffringen jag gjorde dessa två små, den glad-

barnens nya skor och gick till pantbanken med

de mig många, många gånger. m

dem, och barnen återigän fingo de gamla skorna, men då bad jag affärsinnehavaren att behålla de gamla och kasta dem i soplådan, hvilket även

Det har blivit något av en tradition att publicera den här berättelsen i Möllekurirens julnummer. Det skedde senast förra året.

blev gjort.

NÅGRA ORD OM BREVSKRIVAREN Nils Johan Pyk föddes i Mölle 1876, son till sjökapten Oskar Pyk och Botilda Pyk, född Bökberg. Nils följde i sin fars fotspår och gav sig tidigt ut till sjöss. Han blev också sjökapten och tog hand om många unga Möllepågar. Under hans överinseende fick de lära sig det hårda livet på de sju haven. Han seglade och var ute till havs under långa perioder. När han kom tillbaka till Mölle sade han: »Många vackra ställen har jag sett, men inget går upp mot Mölle och Kullaberg.« Nils donerade pengar till bygget av kapellet, och han var med när man räddade berget från att bli uppköpt av tyskar genom att förvärva aktier i Kullabergs Natur AB. Han stöttade sjömansänkor, så att de kunde få det att gå runt när de hade blivit ensamma med barn och hem.

Möllekuriren nr 4 • 2018

Av Johanna Pyk-Jargård*

Vid femtio års ålder mönstrade Nils av för gott. Han gifte sig med Meli som hade väntat troget på honom. De fick två söner: Nils Oskar och Johan Bertil. Nils engagerade sig i byn och var framför allt aktiv i hamnföreningen. Han gjorde skisser på hur hamnen skulle byggas om för att bli tryggare, något som fortfarande är aktuellt. Ankaret vid flaggstången, som nästan alla Möllebarn har klättrat på, köpte Nils i Sölvesborg och skänkte till hamnen. Nils satt i i Rederi Hillerströms styrelse och var aktiv i Helsingborgs Sjöfartsförening. I slutet på 1950-talet ville Nils äldste son, Nils Oskar, starta ett eget rederi. Nils hjälpte till med kunskap och kapital. Tillsammans startade de N.O. Pyk och Rederiaktiebolaget Polar. Polar var det sista rederiet som grundades i Kullabygden och byggde sina egna nya båtar.

Nils och Meli bodde på Solbacken vid Brantelid. I det soliga läget på sydsluttningen där kunde Nils odla både vindruvor och aprikoser. Ovanför trädgården hade Nils ett litet lusthus. Där satt han och njöt av utsikten och lyssnade på väderleksrapporten till en god konjak – i väntan på att lugnet skulle lägga sig i Villa Solbacken. Nils var aktiv som styrelsemedlem i N.O. Pyk och Polar till den dagen han gick bort, den 5 augusti 1965. Personalen kunde alltid kontakta honom när hans son Nils Oskar var till sjöss och svår att nå.

* Nils Johan Pyks barnbarn

41


Installera solpaneler:

Att börja producera ström – inte bara konsumera

S

olenergi är en ren, förnybar energikälla, och intresset är i dag mycket stort, inte minst i Mölle. Solen är en ständigt flödande energikälla och det handlar bara om att fånga upp den. Sedan gammalt har det skett i form av växter, där solenergin har omvandlats till kolhydrater med hjälp av växternas fotosyntes. Även vatten- och vindkraft har sitt ursprung i solen. Sedan ett bra tag har det funnits solfångare på hus. De samlar upp solenergin och omvandlar den till värme, som kan fördelas i huset. Dagens teknik har utvecklats och blivit effektivare. Den bygger på solceller som består av tunna skivor av halvledarmaterial. När solljuset träffar skivorna frigörs elektroner – elektrisk ström alstras.

Solcellerna monteras på  taket och de är mest effektiva om taket har en lutning på 30–40 grader och är riktade från sydväst till sydost. Under sommaren ger solcellerna mest el. När dagarna är korta och mörka på vintern blir elproduktionen liten. Solcellernas effektivitet går på andra hållet och är bäst vid låg temperatur. Den bästa effekten har panelerna under maj då temperaturen är låg och solinstrålningen har nått en bra nivå. På Höganäs kommuns hemsida kan man söka på »solkartan« och komma till en sida där man kan leta upp sitt hus och se vilken färg som anges för taket. Rött tak är den bästa riktningen för solel, mörkt gult är bra, ljus gult mindre bra och blått dåligt. Normalt placeras solcellerna ovanpå ett befintligt tak, men numera finns det även solceller som kan ersätta traditionell takbeläggning. Detta är ett alternativ vid nybyggnation eller när man ska lägga om taket. Det behövs inget bygglov för solceller om de följer byggnaden, det vill säga om de placeras på taket, och om byggnaden inte är q- eller k-märkt. Med ett enkelt telefonsamtal till byggnadsnämnden kan man få veta om det behövs någon ansökan eller inte. 42

Text och foto Bengt Nilsson

Det behövs inget bygglov för solceller om de följer byggnaden, det vill säga om de placeras på taket

Utvecklingen går framåt och det utvecklas solceller som liknar vanliga takmaterial, och då har man större möjlighet att placera dem på byggnader i känsliga områden. Höghus kan ha solcellerna på fasaden som en del i fasadbeklädnaden, och kontorshus kan ha dem som markiser där solpaneler ger både solskydd och energi. Solcellerna producerar likström  och det behövs en växelriktare som omvandlar likströmmen till växelström. Den kan kopplas in på husets elnät och vidare ut på det allmänna nätet. Den producerade elen går i första hand till det egna huset. Om det blir ett elöverskott säljer man det till sitt elbolag – som kan använda elen på andra ställen i elnätet. Om du är intresserad av att investera i solpaneler, bör du ta kontakt med flera företag; det finns många som erbjuder sina tjänster. När du bedömer deras anbud har du nytta av följande riktvärden för effekt, kostnad och energi: 1 kilowatt ~ 7 kvadratmeter 1 kilowatt ~ 20 000 kronor i investeringskostnad 1 kilowatt ~ 900 kilowattimmar per år

Det finns flera företag som ger möjlighet att beräkna elproduktion och kostnad i det egna huset. Deras beräkningar ger emellertid en högre kostnad per kilowatt än ovanstående riktvärden. Företagen anger också  en beräknad årsproduktion och besparing per år. Båda dessa värden är svåra att bedöma; speciellt besparingen eftersom den största produktionen sker under sommaren när huset förbrukar minst, vilket gör att man under sommaren kommer att sälja en stor del av den producerade elen – och det blir till ett annat pris än den el man köper under andra delar av året. Staten subventionerar installationskostnaderna med upp till 30 procent, och regeringen har efterhand skjutit till mer pengar allt eftersom anslaget har tagit slut. Ansökan om bidrag görs när installationen är klar. De allra flesta ansökningar beviljas, Möllekuriren nr 4 • 2018


Märit och Claes-Göran Beckeman  i sitt hus på Västra Bangatan i Mölle. Solpanelerna sattes upp på två dagar. Sedan kom en elinstatlatör som monterade växelriktaren (den blåa lådan på väggen) och kopplade in systemet.

men man får räkna med att väntetiden är lång; det kan ta upp till tre år att få sin ansökan godkänd. Livslängden på solcellerna beräknas till 30 år, och det behövs inget stort underhåll under den tiden. Det handlar mest om att hålla panelerna rena och att skydda dem mot slag av nedfallande grenar, skadegörelse och liknande. Hur det är med stormskador kommenteras inte på webben eller i några broschyrer. Vi i Mölle har ju erfarenhet av stormar som har tagit takpannor. Möllekuriren nr 4 • 2018

Växelriktarna är mer utsatta för tidens tand, och man räknar med att de får bytas efter halva tiden. I de prospekt och kalkyler som lämnas av elbolag och installationsfirmor anger man att återbetalningstiden är ungefär 15 år. Med det menas hur många år det tar tills man har tjänat in investeringskostnaden. Men här ligger en del osäkerhet i vilket pris man får på den överskottsel som man levererar ut på nätet. Det finns inte heller någon garanti för att staten kommer att stå fast vid det nuvarande 30-procentiga investeringsbidraget. Mölles första solcellsanläggning  ligger på Västra Bangatan, och den ägs av Märit och Claes-Göran Beckeman. De började undersöka möjligheten att sätta upp solceller 2016. Inledningsvis var de

lite vacklande, men under 2017 drog de igång på allvar att undersöka marknaden. De kontaktade olika  företag som kunde installera panelerna och träffade på både seriösa och oseriösa företag. Slutligen föll valet på PPAM Solkraft som gjorde en analys utifrån husets läge och riktning mot söder. Taklutning och vinklar avgjorde storleken på panelerna och hur de skulle placeras. Med anbudet i handen gick de vidare och kontaktade byggnadsnämnden i Höganäs, som inte behövde en bygglovsansökan, utan gav klartecken på telefon. De kontaktade sitt försäkringsbolag för säkerhets skull, och sedan stod Höganäs energi och familjens elleverantör på tur. När allt detta var klart kunde arbetet starta. Installatörerna kom och hade allt material med sig. Det tog bara två dagar 43


det behövs ström för att den ska komma igång igen. Detta skulle man förmodligen kunna fixa med ett batteri, men sedan kommer nästa problem. Eftersom anläggningen är kopplad till det öppna elnätet får man inte köra den vid elavbrott. Höganäs Energi måste vara säker på att ingen el kommer ut på nätet och stör reparationsarbetet. Därför måste det finnas en kontakt som kopplar bort solcellerna från nätet. En sådan brytare finns inte att tillgå i dag, och det är osäkert om Höganäs Energi kommer att godkänna en.

En händelse som  fick mig själv att överväga att skaffa solpaneler var elavbrottet i juni. Vårt hus saknar all form av uppvärmning som inte är bunden till el; om 44

ett strömavbrott skulle inträffa en kall vinterdag skulle vi vara illa ute. Aha, tänkte jag, att ha egen elproduktion vore väl toppen i ett sådant läge! Men det var en förhastad tanke. Så enkelt är det inte. Vid ett strömavbrott stannar även solpanelanläggningen, och

Trots denna missräkning  har jag inte gett upp tanken på att installera solpaneler. Det finns ekonomiska skäl som kan tala för det, liksom miljömässiga. Så jag får sätta mig in i det här ordentligt innan jag säger bu eller bä. m

Foto Christer Wallentin

för dem att montera panelerna på taket; de behövde inte ens några ställningar. Därefter kom en elektriker som satte upp växelriktaren och kopplade in systemet. Nästa steg var att Höganäs Energi bytte elmätaren och körde igång anläggningen. I detta läge kom elleverantören in på scenen. Ett nytt elavtal skrevs med denne som även omfattar produktionen av ström. Den el som levereras ut på nätet betalas med det spotpris som gäller just vid leveranstillfället – plus en extra premie som varierar från bolag till bolag. För privatpersoner gäller att överskottsproduktionen ska vara mindre än konsumtionen annars blir det ett annat avtal mellan elbolag och producent. När anläggningen är i drift kan den styras och bevakas över nätet och man behöver inte vara i sitt hus för att avläsa den aktuella produktionen och förbrukningen, och inte heller motsvarande siffror för ett eller flera dygn, en månad etcetera. Beckemans avläsning för ett dygn i augusti såg ut så här: Under den ljusa delen av dygnet producerade anläggningen 759 kilowattimmar (kWh). Av detta användes 190 kWh, och 570 kWh såldes ut på nätet. Under natten, då ingen el producerades, förbrukades ytterligare 464 kWh som fick köpas från elleverantören.

UNDER HÖSTEN HAR  ytterligare en solcellsanläggning kommit i drift i Mölle. Det är Katja och Lennart Löfqvist på Södra strandvägen som har investerat i solel. De har satt upp 60 paneler på tre takytor, vilket ger en total panelyta på 103 kvadratmeter. Den årliga produktionen beräknas till cirka 18 000 kilowattimmar.

En lokal installatör, Total El & It AB i Höganäs, har gjort jobbet. Hela arbetet – från uppsättning av paneler till koppling och igångsättande av anläggningen – gick på en vecka. Om ett år kan Möllekuriren återkomma för att se hur mycket el de två anläggningarna har producerat och hur de ställer sig ekonomiskt.

Möllekuriren nr 4 • 2018


Formger • Skriver Redigerar • Trycker Fotograferar Gör hemsidor

Christer Wallentin info@lillaforlaget.se 070-844 81 25 Möllekuriren nr 4 • 2018

45


Elfver Gröning och Karl XI Andra delen: Konungen Av Christer Elfversson Foto Webben

Och skulla jag sörja, så vore jag tokot, tokig ty ingen gör rakt, vad Vår Herre gör krokot, krokigt och ingen sorg på livsens stråt livets kan tvättas bort av gråt. Min glädje var ringa, min motgång var mycken, min strängalek gjord till att falla i stycken, och gjort att förlisa min levnads båt - ro hit med vin för en plåt! Så vill jag förhärda mitt hjärta och dricka dag ut och dag in och i kruset blicka, mitt öde i dräggen se och ändå le. Så vill jag ej fåvitskt med Herranom tvista, men dricka och le, tills mitt hjärta vill brista och själen få vila i dödens hus - ro hit med än ett krus!

S

å skaldade Gustaf Fröding 1891 i dikten Ett Helicons blomster. Den ingår i samlingen Gitarr och dragharmonika. Anslaget har ju Fröding hämtat från Lasse Lucidor, som 1688 gav ut sin diktsamling Helicons Blomster, plåckade ok vid åtskillige tillfällen utdelte af Lucidor den Olyklige. Den har jag i en nött och fuktskadad originalutgåva, inropad för 18 200 kronor vid en auktion på Stockholms Auktionsverk 2014. Jag lånar gärna ut den. Utöver Fröding är vi många andra betydande författare som har inspirerats av Lucidor: Thomas Kingo, Carl Michael Bellman, Verner von Heidenstam, Nils Ferlin och Åke Grönberg, för att bara nämna några. Lucidors dikt Skulle jag sörja, då vore jag tokot var även min utgångspunkt, när jag i Möllekuriren 2018

46

kopparmynt Euterpe, musikens musa  Här som staty i parken vid slottet Sanssouci i Potsdam.

bottensatsen

större utrymme än vad Möllekurirens julnummer kan erbjuda. En tredje del blir därför nödvändig. Den kommer i nästa nummer. Apropå blomster från Helicon måste jag inflika en bekännelse.

dåraktigt

Foto webben

Gustaf Fröding. 

nummer 3 började min berättelse om ett möte 1677 mellan min anfader Elfver Gröning (1636–1697) och kung Karl XI (1656–1697). Nu är det dags för den andra delen. Jag hade lovat mina läsare att det skulle bli den sista. Men stoffet är så intressant och omfattande att det börjar leva sitt eget liv. Sväller över alla bräddar. Växer mig över huvudet. Kort sagt, kräver

I

min trädgård har jag en rödlistad, kanariegul oleander, som jag grävde upp när jag senast besökte berget Helicon i Boiotia i Grekland. Den har nu överlevt tre vintrar hos mig. Helicon är ju musernas hemvist och jag är bekant med den allra skönaste av dem, nämligen Euterpe, musikens musa. Hon ser gärna att jag hälsar på när jag ändå har vägarna förbi. Av Euterpe får jag då inspiration till nya litterära verk. Jag och Lasse Lucidor är hennes favoritdiktare. Berättelsen om Elfver Gröning och Karl XI är Euterpes idé. Varje gång vi träffas ber jag henne sjunga musernas egen sång. Den är outsägligt vacker. Och outsägligt sorglig. Ingen har skönare röst än Euterpe. Muserna är ju eviga. För dem existerar varken tid eller rum. Euterpe tror att Mölle fortfarande tillhör Danmark. Och att jag är dansk. Därför sjunger hon på danska, fast hon behärskar all världens Möllekuriren nr 4 • 2018


Elfver Gröning och Karl XI • Andra delen: Konungen Odödliga dödliga, dödliga odödliga Herakleitos, Fragment, ca 500 f.Kr.

språk. Hon ackompanjerar sig själv på en sexsträngad lyra, medan jag spelar på hennes två flöjter, en i varje mungipa. Här intill kan du läsa texten. Sången rör mig till tårar. Euterpe tröstar mig. Hon får mig att tro att jag är »manden, ham den rigti′e, der får pulsen til at slå.« Men nu var det ju inte mig och mina muser som det skulle handla om, utan mötet mellan Elfver Gröning och Karl XI vid Kullens fyr i april 1677. I berättelsens första del gav jag förutsättningarna. Den historiska bakgrunden tecknades. Huvudpersonerna och bifigurerna presenterades. Många läsare har undrat varför jag aldrig kom fram till själva mötet. Att första delen är så utförlig har sin förklaring. Historielösheten i vårt land har vuxit sig så stark att inte många fler än jag och en handfull forskare utan vidare kan relatera till 1600-talets historia och människor. Mina läsare är helt enkelt för obildade.

L

äsarna, ja. Som  vanligt har mina skriverier väckt frågor från dem. Först en fråga från Elna Petersson, välkänd tredje vice ordförande i Mölle Bouleklubb och grundare av Siw Malmkvists fanclub. Elna är min trognaste och mest observanta läsarinna. Hon har noterat, att Elfver Gröning verkar ha valt hustrur i alfabetisk ordning. Nummer ett hette Britta, nummer två Cilla, nummer tre Disa. Är det en slump? Nej, ingenting hos Elfver sker av en slump. Elfvers mor hette Anna, och han nämnde vid flera tillfällen att han ville hedra henne genom att välja fruar i succession efter alfabetet. Innan han dog hade han planer på att försöka göra sig av med Disa och hinna med att konservera prästänkan Eulalia i Raus. Men »Elfver spår och Gud rår«, som Disa sa när hon försökte bränna hans lik. Signaturen Narcissus vill veta mer om hur det manliga skönhetsidealet såg Möllekuriren nr 4 • 2018

En enlig lille muse har det svære’ end man tror, man befinder sig skidt mellem himmel og jord. Man slider og man slæber, men hvad skal man stille op med sit gode humør og sin medbragte krop. Man var så oplagt til alt, da man kom, men det er der ing’n, der bekymrer sig om. En muses liv og levned, det betyder ikke spor. Man er bare et fnug mellem himmel og jord. En muse er en pligtopfyld’ne lille meteor, hun er altid på fart mellem himmel og jord. Hun kommer, når der kaldes, og hun ofrer hvad hun kan, om det så er sig selv, for at frelse en mand. Ak, men hvad har man så ud af sit job, kun vrøvl og spektakler, og så skal man op. De småting, man har ordnet, nævnes ikke med et ord. Man har kun gjort sin pligt mellem himmel og jord. Der’ mænd nok her i verden, en er lille, en er stor, og de lover en alt mellem himmel og jord. Men manden, ham den rigti’e, der får pulsen til at slå, det er ham som, man ved, at man aldrig kan få. Jordiske piger til alteret går, den chance er der ingen muse, der får. Så muser de må hell’re blive hjemme, hvor de bor. De får hjerterne knust mellem himmel og jord. ut på 1600-talet. Vackra vader var ju det viktigaste hos en man. Hur kraftig skulle vaden vara? Omkretsen på det tjockaste stället fick inte understiga en fot, alltså 297 millimeter med dagens måttsystem. Och hur avgjorde man huruvida vaden på en man var »lagom fast i hullet«? En »tumregel« i tredubbel mening är följande: En kvinna trycker in sin tumme exakt en tum mitt i vadens baksida och håller fast den där i sex sekunder. När tummen dras tillbaka ska den uppkomna håligheten omedelbart gå tillbaka, alltså fyllas ut igen. Där har du kriteriet för lagom fast och spänstigt manshull i vaden. En tredje fråga handlar om mina källor. Dick Harrison, som ingår i mitt nätverk av historieprofessorer, undrar var jag har hittat belägg för att Hitler avstod från att ockupera Mölle 1940 på grund av Karl XII:s skansar. Svar: Hermann Göring skriver detta, i förbigående men otvetydigt, i ett brev till Isaac Svenssons efterträdare Ellen Andersson den 4 september 1940, där han undrar om han skulle kunna få en

ensam, svårare dåligt

upplagd det minsta dammkorn

rädda tjafs bara

som

där krossade

kudde med hakkorsbroderier, som han förälskat sig i när han bodde hos henne 1923.

K

ontakten med mina läsare är ovärderlig. Maud Wahlund är en av dem. Och en av mina 958 Facebook-vänner. Maud släktforskar och har upptäckt att hon är släkt med Elfver Gröning. Hon berättar något som jag inte visste förut. Hennes och min sista gemensamma förfader var Elfvers sonson Elfver Elfverson Gröning, född i Västra Sönnarslöv den 24 mars 1700. Det är han som kallas »ryttare« i Anders W. Mölleryds Mölle–Kullen genom tiderna. Maud härstammar från hans son Jöran, jag från hans son Anders. Maud och jag har alltså samma blod i ådrorna. Och Elfvers gener, var sådana nu sitter. Maud undrar också vilken källa jag har för listan med de många årtalen ur Sveriges 1600-talshistoria. Svar: När Var Hur, årgångarna 1636–1697. Berättelsen fortsätter på nästa sida

47


Foto webben

Alain Daniélou  Min fars illegitime halvbror, fransk författare, Indien-kännare och introduktör av yoga i Europa.

Som framgick av första delen av min berättelse måste Elfver Gröning betraktas som en av 1600-talets märkligaste svenskar. Min fars illegitime halvbror, den franske författaren, Indien-kännaren och yoga-introduktören i Europa Alain Daniélou (1907–1994) besökte Mölle i maj 1935. Han kom att intressera sig för Elfver. Min far Emil satte honom på spåret. Elfver har fått ett eget kapitel i Daniélous bok Le tour du monde (1936). Efter att ha hört släktens samlade berättelser hävdar Daniélou där, att Elfver Gröning i sin gestalt personifierade de fyra indiska livsmålen, alltså dygd, framgång, njutning och befrielse.

O

m Elfver Gröning sades det redan medan han levde att han hade allt. Skönhet. Klokskap. Medkänsla. Plus förmågan att väva gobelänger. Han var buktalare, skärslipare och förskärare. Han kunde ta ett glas i goda vänners lag. Men han var trevlig även utan alkohol. Han var en god äkta make och en ömsint fader. Själasörjare och ölöppnare. Fågelskådare och stigfinnare. Himlastormare och dödgrävare. Han kunde samtala med alla, med bönder på latin och med lärde män på småländska. Som fogde blev han konung Karl XI:s trognaste tjänare. Som författare skrev han både promemorior och poesi. Som 48

förförare blev han far till fler än femtio barn. Du minns förstås hans utnämning till »Kongelig Häradsbetäckare i Luggude«. Elfver Gröning blev med tiden också en förmögen man. I maj 1895 grävdes det och sprängdes för ett husbygge på Bökebolets södra sluttning, precis nedanför Harastolen. Då påträffades en större silverskatt. Den bestod av 294 silvermynt, de flesta danska. Av kistan återstod endast de kraftiga smidda beslagen. Min farfarsfar Johannes, min farfar Nils och min far Emil – som ju är Elfver Grönings ättlingar – har sedan fyndet upptäcktes hävdat att det är en skatt som Elfver hade grävt ned samma dag som han dog, den 5 april 1697. Merparten av pengarna hade han fått av danska staten, när han utnämndes till »Danmarks bedste Ven i Udlandet«. Hur vet vi att silverskatten verkligen var Elfvers? Jo, hans änka, tredje frun Disa, berättade nämligen för sin granne Elsa Böge, att Elfver efter aftonvarden den här kvällen hade begett sig med spade, spett och skattkista i riktning mot Bökebolet. På hustruns fråga vart han ämnade sig hade han bara hemlighetsfullt mumlat något om att »framtiden skulle säkras«. Samt nämnt siffran »294«. »Jag är riktigt orolig för honom!« hade Disa sagt till grannen. »Han har inte varit sig själv sista tiden.« Från första delen av min berättelse erinrar du dig kanske andra tecken på att Elfver mot slutet av sin levnads dagar »inte varit sig själv«. Först hade han skapat det protestantiska klostret Herranom till varnagel vid Himmelstorp och därefter, när Hälsovårdsnämnden stängt klostret, konverteFoto webben

Silverskatten  När man på våren 1895 sprängde och grävde för ett nytt hus nedanför Harastolen kom 294 danska silvermynt i dagen.

Jag som i dag är släktens huvudman processar nu med Riksantikvarieämbetet om äganderätten till de här 294 silvermynten

rat till asatro och anlagt en offerlund vid korsningen Bökebolsvägen/Corfitz väg. Vid sin sena hemkomst var han jordig, utmattad och oregerlig, »som en annan människa«, enligt hustrun. Plötsligt hade han tagit sig åt hjärtat och sagt något i stil med att »summan av kardemumman är alltid konstant«. Och fallit död ner på köksgolvet. Hustruns kommentar blev nästan lika gåtfull: »Man äger ej snille för det man är galen!« Vittnen var endast yngsta dottern, tolvåriga Cissa och yngste sonen, sexårige Alrik, de enda som fanns kvar i hemmet vid den här tiden. De andra var utflugna ur boet. Disa hade först försökt bränna liket enligt Elfvers egen önskan. Likbränning var både olagligt och okristligt, men »Elfver stod över lagen och profeterna«, som hon förklarade tilltaget för prästen. Bränningen misslyckades dock.

N

ästa morgon gick Disa de sex kilometerna till Brunnby och anmälde hos kyrkoherden Enert Ebbesen vad som hade hänt. Det var då denne noterade i kyrkboken: »Galskab endede lifvet på vores Elskede Foged«. Samt tillfogade en teckning av ett hjärta genomstunget av en pil. Begravningen samlade över tusen deltagare. Jag som i dag är släktens huvudman processar nu med Riksantikvarieämbetet om äganderätten till de här 294 silvermynten. I dagens penningvärde handlar det om nio miljoner kronor. De miljonerna skulle jag behöva. Mitt utlovade Nobelpris på tio miljoner ser nämligen ut att dröja. Ett problem är att dokumentation från tiden saknas. Än så länge. Men en sådan har jag tagit på mig att ordna fram. Det är en av mina många specialiteter. Möllekuriren nr 4 • 2018


Elfver Gröning och Karl XI • Andra delen: Konungen Genom freden i Roskilde 1658 tvingades Danmark avvara Skåne, Halland och Blekinge till Sverige. Omgående inleddes försvenskningen av de tidigare danska landskapen. Svenska mynt infördes. Skatterna betalades nu till den svenska Kronan i stället för till Danmark. Fogdar rekryterades, oftast från Småland, och placerades ut för att driva in skatter och hålla invånarna i de nysvenska områdena på plats. Formellt ingick fogdarna i Konungens magistrat, men endast några få av dem hade varit ens i närheten av hovet i Stockholm. Fogden Elfver Gröning lämnade aldrig Skåne, mest beroende på hans i berättelsens första del omtalade hästskräck. Enligt fredsavtalet skulle befolkningen i dessa landskap få ha kvar en del av sina tidigare rättigheter. Men varför förbjöds inte allt som förknippades med Danmark? Jo, det var för att man från svensk sida inte ville ha en folklig resning i Skånelandskapen.

E

lfver Gröning var en av de få fogdar som var klarsynt nog att förstå detta. De flesta av hans kolleger förespråkade hårdare tag. »Inget flum«, som fogden i Allerum, Pål »Pryglaren« Petterson, formulerade saken. Han betraktade Elfver som en vekling och kallade honom »tösafogde«. Freden mellan Sverige och Danmark varade inte länge. I september 1675 förklarade Danmark krig mot Sverige och i juni 1676 landsteg en dansk invasionsarmé utanför Ystad. Danskarna erövrade snabbt område efter område. Det skånska kriget 1675–1679 var ett faktum. Den 4 december 1676 drabbade de svenska och danska arméerna samman i slaget vid Lund, det blodigaste slaget i svensk och dansk historia. Elfver Gröning deltog. På minnesmonumentets sockel återfinner man hans namn. Den 4 december 2016 firades 350-årsminnet av detta slag. Jag kontaktade försvarsministern Peter Hultqvist, som då ingick i mitt nätverk av statsråd, och föreslog min svärson Ivan som en av heMöllekuriren nr 4 • 2018

Foto webben

Slaget vid Lund  De svenska och danska arméerna drabbade samman i december 1676. Många stupade på båda sidorna, men Elfver överlevde.

dersgästerna. Av två skäl. Dels tillhörde Ivan Livregementets husarer K3, som ju avgjorde bataljen vid Lund till svensk seger, dels är han gift med en sentida ättling till Elfver Gröning, min dotter Gerda. Hultqvist blev stormförtjust. »Ivan är självskriven!« Ivan deltog därför i högtidligheterna och bar med stolthet sitt regementes förtjänsttecken på bröstet bland sina andra otaliga ordnar och medaljer. En galamiddag avåts på Grand Hotel i Lund. 180 svenskar och lika många danskar deltog. Kungligheter och ministrar. Överbefälhavare och malajer. Biskopar och landshövdingar. Sveriges konung hade emellertid åkt fel och befann sig i Foto webben

Drottning Margrethe II  deltog i 350-års-firandet av slaget vid Lund. En galamiddag på Grand Hotel i Lund ingick i festligheterna.

Lomma. Skånskans »Lund« och »Lomma« låter nästan likadant för en stockholmare. Därför blev det Ivan som hade danska drottning Margrethe till bordet. Det danska majestätet roades särskilt av Ivans kommentar om att de forna ärkefienderna nu kunde sitta vid samma bord: »Allt gammalt groll är glömt!« 1600-talsmat serverades. Huvudrätten var en ragu på oflådda harar kokta i sitt eget blod. En verklig delikatess, tyckte både Ivan och drottningen. Liksom sin svärfars anfader 350 år tidigare utnämndes Ivan bara någon vecka efter middagen till »Danmarks bedste Ven i Udlandet«. Denna hederstitel innebär bland annat att han har obegränsad tillgång till gratis Gammeldansk så länge han lever. Livet är fullt av märkliga sammanträffanden. När Drottning Margrethe hade fått klart för sig hur de elfversonska släktförhållandena såg ut, avslöjade hon vid kaffet och avecen för Ivan att hennes son och tronföljare, prins Frederik, på hösten 2002 hade fått nobben av Gerdas syster Emma. Det var innan han sökte – och fick – tröst hos australiensiskan Mary, som senare skulle bli hans hustru. »Jeg er sikker på at Emma Elfversson ville ha været et bedre parti«, sa drottningen. Ivan kunde inte annat än instämma. »En svåger från den danska kungafamiljen är inte kattskit«, kommenterade han.

T

illbaka till 1600-talet. Elfver Gröning belönades efter den blodiga sammandrabbningen vid Lund med två utmärkelser. Medaljerna fanns bevarade i min släkt ända till 1936, då de lämnades in på en pantbank i Göteborg av släktens dåvarande huvudman, min far Emil. Inskriptionerna är dunkla. På den ena stod det: »Han såg inte Bjälken i sin Grannes öga!« På den andra: »Pro Patria, Empatia & Apatia«. Medaljernas vidare öde är okänt. Det finns inga alls bilder bevarade av Elfver. Men som jag nämnde i första delen av min berättelse tyckte Maria Berättelsen fortsätter på nästa sida

49


Foto webben

nogräknad. Anna Pedersdotter Kåt tackade emellertid nej till alla försök till sådan konservering. »Den Man jag vill ha, kan jag inte få«, skriver hon till sin syster Åsa Pedersdotter i Klappe. Menar hon Elfver Gröning? Hon försörjde sig i stället genom att bli Skånes främsta prästkragepippare.

Foto webben

Lasse Lucidor – Elfver Gröning?

Pipkrage  Här på en nutida dansk präst.

Sofia de la Gardie på Krapperup att han liknade Lasse Lucidor. »Jag trodde de var enäggstvillingar«, skriver hon till sin bror. Kanske såg Elfver då ut som på bilden ovan. Som du ser var näsan lite krokig, hårfästet högt och mustaschen välansad. Pigan Elisa Elisdotter i Eleshult kallar honom i ett brev till sin fästman »den stijligaste Karl som aldrig gåed i ett par skor«. Hon nämner hans vackra vader och fortsätter: »Stark är han också. Och han vet vad han vill, och det beder jag Digh om Förlåtelse för. Gud hjälpe migh!«

En märklig händelse inträffade i Elfver Grönings liv den 12 augusti 1674. Bedjedagsafton, alltså. Klockan 21.35. I samma ögonblick som Lasse Lucidor skulle dödas i ett krogslagsmål på Fimmelstången i Stockholm drabbades Elfver av vad han själv kallade »en uppenbarelse«. Plötsligt stod en Herrens ängel framför honom på köksgolvet och förmanade honom med sin stränga änglaröst: »Varför tar du inte vara på din broder? Den som du kallade din tvillingsjäl! Din brevvän Lasse! Han skulle behöva dig på Fimmelstången i Stockholm nu! Hoppa upp på ryggen på mig! Vi hinner dit på nolltid!« Här måste inflikas en sakupplysning: Herrens änglar flyger snabbare än ljudet och nästan lika snabbt som ljuset. Men Elfver Gröning var ensam hemma med tio barn. Hustru Britta var på krokikurs i Ingelsträde. De två äldsta barnen, Johan och Ingrid, hade ännu inte gått och lagt sig. De blev därför vittnen till änglauppenbarelsen. Den tog de som en naturlig sak. För barn är hembesök av änglar inte konstigare än mycket annat i livet. Elfver ville emellertid inte lämna barnen. Ängeln försökte först ta fast honom och föra iväg honom med våld. Men Skaparen påminde då sin ängel om att människans fria vilja alltid ska respekteras. Som det står i Paulus brev till Filemon, 1:14: »Men utan ditt samtycke har

D

et finns andra vittnesmål om att Elfver sällan eller aldrig bar skor på fötterna. Även vaderna visades. »Barfotafogden« kallas han till exempel i en faderskapsinlaga från prästänkan Anna Pedersdotter Kåt (ja, hon hette faktiskt så) i Fleninge. Om klädedräkten i övrigt säger hon att byxorna, som slutade vid knäna »så att man kunde njuta av hans vackra vader«, alltid var »mjuka och lena«, spetskragarna och manschetterna »bländande vita«. »Han doftade för jämnan ljufveligt, som en Sarons ros.« Prästänkor blev vanligen »konserverade«, vilket innebar att de blev omgifta. Det kunde vara med en ny präst eller någon annan som var beredd att försörja henne. En prästänka fick inte vara så 50

Elfver Gröning var ensam hemma med tio barn. Hustru Britta var på krokikurs i Ingelsträde. De två äldsta barnen, Johan och Ingrid, hade ännu inte gått och lagt sig jag inte velat göra något, för att det goda som du gör inte skall ske av tvång utan av fri vilja.«

E

lfvers bok Hvadan och Hvarthän – Hvarför inte? (1680) är en av existentialismens urkunder. I den bekände han att beslutet att inte följa med Herrens ängel till Stockholm var det enda som han ångrade i livet. »Alla människor är skyldiga till all godhet som de aldrig utförde. Jag valde fel. Jag svek min enda riktiga vän!« Skulle en ärkeängel, som ju står högre i rang och har mer pondus än denna vanliga ängel, ha fått honom att hörsamma uppmaningen? Troligen inte. Titlar imponerade inte på Elfver. Elfver Gröning drabbades efter den här händelsen av en existentiell kris. Den varade livet ut. Och den överfördes till släkten och levde vidare. Ligger i generna. Jag som är trettonde generationen känner fortfarande av den. Särskilt på måndagarna. Men mötet mellan Elfver och Herrens ängel har satt spår även hos andra. Hos konstnärer som Gustave Doré, författare som Albert Camus och filosofer som Sören Kierkegaard. Foto webben

Envigen  mellan Herrens ängel och Elfver Gröning har satt spår hos författare som Albert Camus, filosofer som Sören Kirkegaard och, som här, hos konstnärer som Gustave Doré 1866. Möllekuriren nr 4 • 2018


Gammelgården  I huset Mölleläge 1 bodde Elfver. Det revs på 1800-talet, och gav plats åt ett nytt hus, det du ser här.

Var i Mölle bodde Elfver? Jo, det var i ett hus som kallades Mölleläge 1. Det låg där nuvarande Halls väg möter Norra Brunnsvägen. Därifrån skymde på den tiden inga andra hus havsutsikten. På tomten ligger numera 1800-talshuset Gammelgården, bebott av Maria och Lars-Olof Petersson. Foto webben Med deras tillåtelse och assistans gjorde jag på hösten 2017 arkeologiska utgrävningar i källaren för att se om det kunde finnas några spår efter Elfver eller hans familj. Vi hittade faktiskt ett kyskhetsbälte, med inskriptionen DEG, antagligen Disa Elfver Gröning, alltså Elfvers tredje och sista hustru.

B

egagnade kyskhetsbälten fanns i stor mängd kvar från den katolska tidens kloster och de användes ända fram till 1800-talets slut som preventivmedel. Och det är belagt att Disa kände sig för gammal för att få barn. »Jag tyar inte det!« brukade hon säga. Hennes kyskhetsbälte skänkte vi till Kulturen i Lund. På 1680-talet fanns i Mölle enligt mantalslängden 78 invånare och enligt jordeboken 33 hus. I hela Elfvers fögderi fanns 1 121 invånare. Men barn, åldrade, utfattiga, inhysingar och »odöghglige« människor räknades inte in i befolkningsstatistiken. Uppdraget som fogde innebar att Elfver skulle se till att alla var lojala med den nya regimen, att de betalade Möllekuriren nr 4 • 2018

sin skatt, att barnen var avlusade, att latriner och annat avfall inte slängdes utanför husknuten utan i havet, att kvinnorna var ärbara, att männen inte hade begärelse till sin nästas hustru och att alla följde lagar och förordningar. Elfver Gröning fick tolv barn inom två äktenskap och han hade ytterligare minst fyrtio med olika kvinnor i olika åldrar över hela Luggude härad. Många är vittnesbörden från tiden om hans förförarkapaciteter. År 2015 genomfördes på mitt initiativ och med bidrag från Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen en DNA-screening av ett slumpmässigt urval av femhundra frivilliga deltagare bosatta i Kullabygden. Den visade att 28 procent av befolkningen här i trakten bär på gener från Elfver Gröning. Kuriöst nog har endast 81 procent av hans officiella ättlingar hans gener. Maud Wahlund och jag är förstås bland dem. Nu undrar du förstås hur man kunde få fram DNA från en människa som varit död och begraven i mer än trehundra år. Förklaringen är enkel. Elfvers kropp balsamerades, på förslag av prästen Enert Ebbesen och efter beslut i Kyrkostämman, där Elfver ju själv varit ordförande. När kroppen grävdes upp ur den kulturskyddade graven på Brunnby kyrkogård i maj 2015 var många kroppsdelar intakta. DNA kunde med lätthet fastställas. Elfver Gröning hade vad man i dag kallar »karisma«. Vackrare man än han fanns inte i Luggude härad. Prästerna kallade honom »Maximus Seductor«, »den störste förföraren«. Det var menat som förakt, men innehöll en stor del avundsjuka och beundran. Kvinnorna föll för hans utstrålning. Pigor och bondmoror, adliga och ofrälse, gifta och ogifta, gamla och unga. Den mest namnkunniga var alltså Maria Sofia de la Gardie. Som du kanske erinrar dig från första delen spelade hon och Elfver plockepinn på Krapperup varje tisdagsafton. Även en del män drabbades av hans charm. En av dem var kyrkoherde Enert

Foto Bukowskis

Foto Christer Wallentin

Elfver Gröning och Karl XI • Andra delen: Konungen

Konung Karl XI  på sin springare Brilliant. Målning av hovmålare David Klöcker Ehrenstral.

Ebbesen i Brunnby, en annan var ingen mindre än konungen Karl XI. Och här kommer – äntligen – berättelsens andra huvudperson in på allvar. Karl XI (1655–1697) blev svensk kung redan vid fyra års ålder, men regerandet utövades fram till 1673 av en förmyndarregering under ledning av Magnus Gabriel de la Gardie. Pojken fick inte ens leka med vem han ville. Han fick egentligen inte leka med någon. Han hade dock Sveriges första dokumenterade gosedjur. Det var den uppstoppade bäverungen Beowulf som ständigt fanns inom räckhåll ända fram tills Karl fyllde femton år.

I

min ägo har jag David Klöcker Ehrenstrals målning från 1682 med Karl XI på sin vite springare Brilliant. Målningen var ursprungligen en gåva från kungen till Elfver Gröning och den har vandrat genom släkten i snart 350 år. Elfver skrev i sitt testamente att den skulle förvaras hos den ättling som hade »det blidaste sinnelaget«. Jag har redan utsett vem som skall ha den vid mitt frånfälle. Av försäkringsskäl är den mestadels utlånad till Nationalmuseum. Årspremien hos Länsförsäkringar för att förvara den hemma hos oss skulle uppgå till en dryg miljon kronor. Och då skulle vi ändå behöva ha huset larmat. Under Karl XI:s 23 år vid makten infördes det kungliga enväldet i Sverige. Berättelsen fortsätter på nästa sida

51


Omgivningen kallade honom »HSB«, Han Som Bestämmer. Jag och de flesta andra historiker är eniga om att den administrativt begåvade och flitige kungen var väl lämpad som envåldshärskare. Han lät organisera om krigsmakten och statsförvaltningen. Med den så kallade »reduktionen« minskades adelns ägande, samtidigt som staten, inklusive armén och flottan stärktes. Statsbudgeten kom i balans. Gruvnäringen främjades. Exporten ökade. Det var Elfver Gröning som myntade den officiella motiveringen för reduktionen: »Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov!« Tvåhundra år senare återkom denna slogan hos Karl Marx. Vi är nog många som hade trivts bättre i enväldets Sverige än i dagens.

L

egender berättar att Karl XI ibland klädde sig i enkla kläder som en vanlig man för att rida runt i sitt rike och med egna ögon se hur hans fogdar, knektar, präster och ämbetsmän skötte sig. Han kallades då för »Gråkappan«.

52

Foto webben

Spetsen på Kullaberg  Kopparstick av Anthonis Goeteeris 1619, där fyren skymtar.

Den 12 april (vissa källor anger den 13 april) 1677 möttes Elfver Gröning och kungen Karl XI för första och enda gången. I sin bok Myten om Gråkappan (1965) ägnar historieprofessorn Jörgen Weibull ett helt kapitel åt detta möte. Det ägde rum vid Kullens fyr. I fyrmästarens kök. Kung och fogde samtalade och umgicks i tre timmar. Ensamma. Elfver sjöng Lasse Lucidors Skulle jag sörja, då vore jag tokot och deklamerade It Samtaal mellan Döden och en säker Menniskia. Gemensamt sjöng de psalmen Herre Gud för Dig jag klagar. Politik och filosofi och religion blev därmed givna samtalsämnen.

Enligt Weibull skulle mötet bli avgörande inte bara för de bådas fortsatta liv, utan också sätta spår i Sveriges historia. Förutan detta möte mellan en konung och hans främste fogde hade Skåne inte varit svenskt i dag, och prästerna hade haft pipkragar. Man hade fått tungan avskuren om man hade sagt »femtio« i stället för »halvtreds«. Smålänningar hade inte kunnat gifta sig med skåningar förrän efter omfattande språktest och sju års karantän. För att nu bara nämna några exempel på vad som hade varit annorlunda.

Varför blev det ett möte? Och hur avlöpte det? Svar får du i nästa nummer av Möllekuriren. Där får du också möta Erik Dahlbergh. Greve, arkitekt, landshövding, fältmarskalk, krigsråd och generalguvernör. Han omvärderas rejält. I jämförelse med Elfver Gröning var Erik Dahlbergh en nolla. m Tomas Svensson  är en hängiven fotograf. Den här rödstjärten fotograferade han i somras ovanför Fågelviken. På fagelvikensvanner.se/Fågelsidan finns ett 20-tal av hans senaste bilder.

Möllekuriren nr 4 • 2018


Mรถllekuriren nr 4 โ€ข 2018

53


54

Mรถllekuriren nr 4 โ€ข 2018


FÖRENINGSSIDAN KAPELLFÖRENINGEN i samarbete med brunnby församling

Den 2 december│Adventsgudstjänst med levande ljus i Mölle kapell klockan 14. Kyrkkaffe i stationshuset därefter. Den 5 december│Julbord klockan 12 i stationshuset. Anmälan till Claes Gudmundson: claesgu@gmail.com Den 16 december│Högmässa i Mölle kapell klockan 10. Den 24 december│Gudstjänst vid krubban i Mölle kapell klockan 11. Den 24 december│Midnattsmässa i Mölle kapell klockan 23.30. •  Läs om konserterna den 24 februari och den 17 mars på sidan 6.

NATURSKYDDSFÖRENINGEN I KULLABYGDEN snfkullabygden.n.nu Den 9 december│Adventsvandring på Kullaberg. Samling klockan 9 på nedre parkeringen vid Himmelstorp. Den 20 januari│Vinterfåglar i hemmamarker. Samling klockan 9 på parkeringen nordost om Gruvtorget i Höganäs; samåkning därifrån. Den 7 februari│Studiebesök hos Höganäs AB. Vi får en beskrivning av företagets hållbarhetsarbete och hur de arbetar för att gynna ett rikt friluftsliv samt djuroch fågellivet i kommunen. Samling klockan 18.30 på Bruksgatan 35. Den 17 mars│ Klimatpåverkan i Höganäs, temadag i Tivolihuset klockan 11.30–18.00. Ur programmet:

Föredrag av bland annat meteorolog Mats Andersson. Mycket musik: Per Nyrén, Lars Löfgren med flera. Representanter för Naturskyddsföreningen lokalt och nationellt medverkar. Panelsamtal med inbjudna politiker och föredragshållare. Många utställningar om klimatanpassningar och en klimatsmart vardag. Kom och få svar på dina frågor och funderingar. Gratis inträde. Varmt välkommen!

SPF SENIORERNA KULLABERG MÖLLE spfseniorerna.se/kullabergmolle Den 13 december│Jullunch med Luciatåg i stationshuset klockan 13. Den 22 januari│Lunch på Restaurang Kvarteret Kvarnen i Höganäs med föredrag av Kajsa Hiller: All glömska är inte demens, klockan 13. Den 12 februari│Årsmöte i stationshuset klockan 13. Efter årsmötet berättar Lisa Wohlfahrt om Mölle Krukmakeri & Café. Den 13 mars│Jonas Kanje, HD:s chefredaktör talar om tidningens framtid i stationshuset klockan 14.

Röd glada. Foto John Jonasson

Vårens program kommer att delas ut till föreningens medlemmar i början av januari. Programmet kommer också att finnas i stationshuset och på byföreningens anslagstavla. Du kan även läsa om våra aktiviteter på vår hemsida. Om du inte är med i vår förening, är du hjärtligt välkommen som medlem. Vill du veta mer om vår verksamhet? Kontakta gärna: Britt Gudmundson 070-868 14 81 brittgu@gmail.com

Möllekuriren nr 4 • 2018

55


Profile for Mölle By- och Kulturförening

Möllekuriren 2018 nummer 4  

Möllekuriren 2018 nummer 4  

Profile for dhrille
Advertisement