__MAIN_TEXT__

Page 1

MÖLLE KURIREN BYFÖRENINGENS TIDSKRIFT • NUMMER 3 • 2018

Måla i frihet Årets Möllebo Första andelshuset Elfver Gröning De koovanas led Möllekuriren nr 3 • 2018


Carina Täckström:

Om att måla i frihet

S

Text och foto Christer Wallentin

in första utställning någonsin hade Carina Täckström i annexet 2014. Hon återkom där 2017, och i somras ställde hon ut i Möllegården. Däremellan har hon visat sina målningar på andra ställen i Skåne. När jag träffar Carina för att tala om hennes konst har hon två heta utställningsveckor i Mölle bakom sig, och hon förbereder sig för ett nytt jobb i Lund där hon kommer att arbeta med kreativa uttryck inom ramen för svenska för invandrare. Arbete med barn  och ungdomar, kopplat till skapande verksamhet, har varit genomgående för Carina. I många år arbetade hon med teater, och hon var med och startade uteförskolan i Strandbaden. I ett annat skede arbetade hon med skoltrötta ungdomar; några av dem var trasiga, förtvivlade människor. –  Jag har sett hur bra alla mår när de får skapa någonting. Det verkar inte spela någon roll om det handlar om att måla och teckna eller att sätta upp en pjäs, eller någonting helt annat. Det viktiga är den kreativa processen. Carinas eget måleri tog fart för snart tjugo år sedan, ungefär samtidigt med att Fabian föddes, hennes och Frederic Täckströms son.

2

–  Det hängde ihop med att jag gick en av Curt Källmans kurser på Öland. Han förespråkade en metod som kallas för Vedic Art och som har sina rötter i den indiska Vedafilosofin. Ordet Veda är sanskrit  och betyder kunskap. Vedic Art står alltså för »kunskap om konst«. Det är en modern, svensk metod för konstnärlig och personlig utveckling, se vedicart.com. –  Kontakten med Vedic Art gav mig en ny frihet när jag målar. Jag är inte fixerad vid traditionella tekniker, och jag låter bilden växa fram under arbetets gång. –  När jag börjar på en ny tavla vet jag aldrig vad det ska bli. Men jag har en intension som handlar om vilken känsla bilden ska förmedla. Det kan vara glädje, energi, ljus, kraft. Jag arbetar lugnt och lyssnar till mitt inre. Jag mediterar samtidigt som jag målar. Ibland går arbetet fort, andra gånger kan jag inte avsluta en målning förrän efter lång tid. Carina målar i akryl,  men hon blandar gärna in andra material. Hon använder både breda penslar och pyttesmala, och hon går på dukarna med allt från spackelspade och diskborste till handens baksida.

Möllekuriren nr 3 • 2018


–  När jag börjar på en ny tavla vet jag aldrig vad det ska bli. Men jag har en intension som handlar om vilken känsla bilden ska förmedla Man brukar säga om konstnärer att de målar först och främst för sin egen skull, och när jag lyssnar på Carina verkar det i högsta grad gälla för henne. Men varför ställer hon då ut? undrar jag. Går det verkligen ihop? –  Det är inte viktigt för mig att sälja, men jag måste erkänna att kontakten med utställningsbesökarna ger mig en slags bekräftelse. Det känns fint

när jag med mitt konstnärliga uttryck också kan tala till andra människor. –  På senare tid har jag till och med fått beställningar på nya tavlor. Jag har gått med på det, men jag har varit tydlig med att aldrig lova att bilden ska bli på ett visst vis. På sin höjd kan jag diskutera med beställaren vilken känsla som ska dominera i målningen, hur stor eller liten den ska vara och andra sådana saker. Intill alla tavlor  som Carina ställde ut i somras stod det »Utan titel«. När jag frågar henne om saken, förstår jag att detta är viktigt för henne. –  Om jag ger en målning en titel, leder det ofelbart betraktaren i en viss riktning. Det vill jag absolut inte! Tvärtom hoppas jag att var och en som ser tavlan, ser den på sitt vis.  •  Carina har kurser i Vedic Art. Det kan vara i form av en målarhelg i annexet med ett litet antal deltagare. Kontakt: 070-364 30 74 eller carina.tackstrom@gmail.com Möllekuriren nr 3 • 2018

3


SOMMAR Möllekuriren nr 3 • 2018 Möllekuriren kommer ut med fyra nummer per år Redaktör│Bengt Nilsson 070-740 04 58 bengt.molle@gmail.com Ansvarig utgivare│ Leif Holmberg 070-571 67 15 leif_holmberg@yahoo.se Layout och redigering Lilla Förlaget│Christer Wallentin  070-844 81 25 info@lillaforlaget.se Korrektur│Kerstin Nilsson och Bengt Nilsson Tryckning│Exakta, Malmö 2018 Numret gick till tryckeriet den 4 september 2018 Nästa nummer kommer ut den 29 november 2018 • Vi välkomnar manus, bilder och annonser senast till den 6 november.

 Mölle By- och Kulturförening Mölle Hamnallé 2 263 77 Mölle Hemsida│molle.se E-post│info@molle.se Foto Christer Wallentin

Medverkande Henrik Bager Monica Bengtson Christer Elfversson Karin Eriksson Magnus Hellstrand Ingmar Hesslefors Leif Holmberg Cissie Jansson Lena Johanson-Thor John Jonasson Mats Jönsson Gunilla Larsson Elisabeth Livendahl Ingemar Löfgren Anders Malmberg Bengt Nilsson Kerstin Nilsson Patrick Persson Hans Peterson Hans-Otto Pyk Tomas Svensson Christina Twengström Carina Täckström Christina Ullenius Amanda Unger

4

Christer Wallentin Bengt Wennerström Olof Wennerström

Annonsörer Bengtssons Optik Colorama Gamla folkskolan Get Cut • Ulrika Sandin Hotel Kullaberg Höganäs Bokhandel Höganäs Specialsnickeri Höganäs Tandläkargrupp ICA Nära Skeppet Johan Nilsson • Entreprenad Kerstin Tillberg • Konstkeramiker Kitchen House Krapperups kaffestuga Kristoffers Byggtjänst Kullabygdens Byggnadsvård Kullagårdens Wärdshus Kyl- och Värmepumpservice Lilla Förlaget i Mölle Lindes Bilverkstad Länsbergs • Fastighetsmäklare Maritas blomsterglädje

Mölle Krukmakeri & Café Mölle Målarna Nordstrand • Tandläkare Nättidningen Fyren Ost & Delibaren Pensionat Strandgården Retro Stilbildarna i Mölle Lars och Pia Söderman • Husbyte Tapet & Färglagret Tomas Svensson • Hustjänster Tunneberga Gästgifvaregård

Årsavgiften för 2019 är 200 kronor för enskild medlem och 300 kronor för familj. Medlemsavgifterna inkluderar Möllekuriren, utdelad i Mölle. För övrig distribution av tidningen tillkommer inom Sverige 110 kronor per år; för utlandet 210 kronor. Betala till bankgiro 5617-3883.

 Byföreningens månadsbrev Mejla till info@molle.se om du vill få löpande information om kommande arrangemang i Mölle, tips på aktiviteter m.m. Möllekuriren på webben Gå till issuu.com och skriv Möllekuriren i sökrutan. Där lägger vi ut tidningen med ett nummers fördröjning.

 Omslagsbilden  tog Ingmar Hesslefors när han gjorde reportaget om den nya stigen på fäladen. Läs hans artikel på sidan 46. Möllekuriren nr 3 • 2018


INNEHÅLL

VÄLKOMMEN

Ingen vanlig sommar 2 Carina Täckström: Om att måla i frihet 4 Medverkande och annonsörer 5 Ledare 6 På gång i Mölle 16 Campingen i Mölle: Full beläggning vecka efter vecka 18 Novellen • Christina Twengström 22 Alla dessa träd 24 Krapperups jordbruk effektivt och skonsamt 28 Strömmen var borta i 16–20 timmar 32 Idén med andelshus förverkligades i Mölle redan 1907 38 Elfver Gröning och Karl XI Första delen: Fogden 46 De koovanas vandringsled 51 Konfirmand 1883 52 Insänt: En dag i somras 55 Föreningssidan

Torsdagen den 29 november Möllekurirens höstnummer kommer ut.

Missa inte

Tisdagen den 18 september Vinprovning med Kaj Zaar i stationshuset klockan 19. Även den 22 oktober och den 19 november, samma tid och plats.

SÅ VAR DET TID  för vårt höstnummer. Vad är det då som vi vill komma ihåg från den gångna sommaren? Är det värmen, torkan, strömavbrottet eller något annat? Det blev en sommar med åtskilliga tropiska nätter, och värmen i havet fick även badkrukorna att våga sig ned till Solviken och Fågelviken. På Galna dan slogs förra årets siffra med bred marginal. Antalet badande med påföljande frukost ökade med inte mindre än 170 personer. En annan effekt av värmen och torkan var att gräsmattorna fick en annan färg. En ockrafärgad mark i gassande solsken fick mig att tänka på sydligare breddgrader. Redan i början av juli gav jag upp att vattna gräsmattan, men jag höll ut och försökte i alla fall rädda så mycket som möjligt av trädgårdens buskar och blommor.

Men vad var detta mot strömavbrottet! I över sexton timmar fick vi klara oss utan tv, internet och mobiltelefon. Inget varmt kaffe och mathållningen var bristfällig. Det är otroligt hur sårbart vårt samhälle är. En lastbil kör av vägen och hela bygden slocknar. Om detta kunde hända efter en trafikolycka, hur illa kan det då inte gå om någon medvetet skulle vilja sabotera samhället. En innovation för koovana/ korädda är att de numera kan gå i lugn och ro på fäladen och titta på de tryggt inhägnade kreaturen. Civilisationens framsteg? Bengt Nilsson Redaktör

Lördagen den 1 december Julmarknad i stationshuset och annexet från klockan 12.

Foto Christer Wallentin

Möllekuriren nr 3 • 2018

5


Karta webben

Den 22 oktober  är temat Röda viner från Puglia i Italien, regionen på »stövelns klack«.

Säsongens vinprovning med Kaj Zaar DET ÄR FANTASTISKT  att vi i år kan känna oss mätta på värme, sol och bad! Men nu är det dags att gå in i det härliga höstmörkret, där mycket roligt väntar. Till allas glädje ställer Kaj Zaar åter upp och leder vinprovningarna. Han har föreslagit följande teman för höstens tre träffar: • Tisdagen den 18 september: Vita och röda viner från vingårdarna runt Loire och Rhone • Måndagen den 22 oktober: Röda viner från Puglia i Italien • Måndagen den 19 november: Mousse rande viner från hela världen

MÖTET HÖLLS SOM  vanligt på Grand Hôtel. Det leddes av Lena Johanson-Thor, byföreningens ordförande. Över 80 personer var på plats. Deltagarna överöste talarna med frågor, och diskussionen blev het, särskilt när sommartrafiken kom upp. Inledningsvis beslöt en extrastämma att årsavgiften ska vara oförändrad under 2019, det vill säga 200 kronor för en enskild medlem och 300 kronor för en familj. Årets Möllebo blev Hans Peterson. Styrelsens motivering till valet finns på sidan 12 tillsammans med utdrag ur några av hans krönikor. Daniel Åberg berättade om aktuella jobb på berget och den nya, »kosäkra«

Foto Christer Wallentin

Livligt sommarmöte

Publiktryck  Trots hettan ute och inne deltog ett 80-tal personer i sommarmötet den 22 juli.

stigen på fäladen. På sidan 46 skriver Ingmar Hesslefors om den. Därefter var ombyggnaden i hamnen i fokus. Två tjänstemän i kommunen informerade och svarade på frågor.

MORGONYOGAN BLEV MYCKET UPPSKATTAD ATT ÅRETS YOGAPASS  har slagit rekord är

inte så konstigt med tanke på det fantastiska vädret. Vackrare yogaplats än trädäcket i Solviken kan jag inte tänka mig. De olika blåa och turkosa tonerna i vattnet och himlen, grönskan från berget och solens värmande strålar. Mitt paradis. Antalet deltagare har varierat mellan 16 och 33 och vi har fått ta även området

utanför trädäcket i anspråk. Tillsammans har vi yogat ihop 9 500 kronor till Läkare utan gränser. Jag är tacksam att få vara en del av detta och längtar redan till nästa sommar. Tack till alla er som har varit med och gjort det möjligt. Cissie Jansson

Foto Christer Wallentin

Ingemar och Lillemor Löfgren har skött det praktiska under flera säsonger. I höst lämnar de över till en grupp som består av Birgitta Göransson, Cinna Hallengren, Gunilla Sjödin och jag. Det är roligt att vara delaktig i vinprovningarna, men ibland har en eller flera av oss förhinder, så det vore bra om några till ville vara med. Det handlar om att duka, fylla på glas, diska och att ställa i ordning efter mötena. Jag har tagit över Ingemars mejllista och kommer att skicka ut inbjudningar i god tid före varje sammankomst. Liksom tidigare finns det plats på provningarna för maximalt 38 personer, så det är först till kvarn som fortsatt gäller. Välkommen att anmäla dig till: christina.ullenius@gmail.com Christina Ullenius 6

Möllekuriren nr 3 • 2018


PÅ GÅNG I MÖLLE

Badrekord DET VAR 407  personer som badade på

Galna torsdan den 26 juli. Både Fågelviken och Solviken fördubblade nästan antalet från i fjol. I år var det 170 fler som badade, en ökning med drygt 70 procent. Frukosten gick åt som smör i solsken. Tyvärr tog knapparna slut trots att vi köpt många fler än i fjol. Vi lär oss till nästa år. Birgitta Hansson

Foto Christer Wallentin

•  Längre fram på dagen visade medlemmar i bouleklubben hur spelet går till. Sist på programmet var bakluckeloppis utanför annexet och en gemensam picknick i stationsparken.

Magnus Delshammar  lämnar över årets knapp till en av badarna i Solviken.

Kapellföreningen presenterar:

HÖSTENS KONSERTPROGRAM I MÖLLE KAPELL Alltid på en söndag klockan 16 • Entré 100 kr DE SPRÄNGER GRÄNSERNA Helsingborgs

GLÄDJE, SVÄNG OCH MUSIKPÄRLOR  En del

Symfoniorkester är ett drivhus för mindre ensembler. En av dessa är Bird Quartet, en stråkkvartett med en bredare repertoar än normalt. Christoffer Bergström, Sophie Bird, Jonas Dahlman och Yannick Dondelinger bjuder på välkända klanger från den klassiska repertoaren. Men de brer gärna ut sig över andra genrer, som till exempel folkmusik.

musiker är starkt kopplade till musiken som de har skapat och framfört. Tänk till exempel på Svend Asmussen, Chet Atkins och Toots Thielemans. Dessa fixstjärnor ger ramen när munspelsmästaren Filip Jers och gitarrvirtuosen Emil Ernebro spelar upp. De lovar närvaro, spelglädje och rejält sväng när de med sina instrument förmedlar oförglömliga musikpärlor.

ÅTERFÖRENAS EFTER 40 ÅR  Agneta Lundgren och Johan Stenström är båda från Helsingborg. De musicerade tillsammans på visscenerna under 1970-talet. Därefter byggde de upp sina karriärer, Agneta som sopransolist på Kungliga Operan och Johan som litteraturprofessor i Lund. Vers och Visa är deras tema, och de blandar en traditionell tolkning av svenska folkvisor med personliga nyanser och överraskande infall.

Den 23 september

Den 21 oktober

Den 18 november

Foto webben

Möllekuriren nr 3 • 2018

Foto  Elisabeth Livendahl

Foto webben

7


Lena Johanson-Thor, byföreningens ordförande:

»JAG KÄNNER ATT DET BÖRJAR GÅ ÅT RÄTT HÅLL« Det är alltid lätt att få tag på Lena, det har jag märkt. Hon är tillgänglig på mobilen och svarar snabbt på mejl. Att bestämma en träff med henne för den här intervjun gick i ett huj. Mötet tog nästan två timmar, fotograferingen inräknad, men Lena verkade inte stressad, utan svarade utförligt och lugnt på alla frågor.

L

ena växte upp i Bromma-Ålsten, men flyttade till Lund i tonåren. Böcker och konst präglade hennes uppväxt; far var antikvariatsbokhandlare. Några år efter studenten startade Lena ett antikvariat i Lund som sålde kopparstick, litografier, fotografier och kartor. Men hon bytte bana. –  Redan som liten älskade jag att idrotta. När jag var i 25-årsåldern bröt jag mig loss från konst- och bokvärlden och började utbilda mig till gymnastiklärare. Efter två år bytte jag studieinriktning och pluggade till sjukgymnast. Fysioterapeut heter det numera. –  Det är ett härligt jobb! Jag har verkligen gillat det, och under alla år har jag vidareutbildat mig. Jag har aldrig känt att jag har blivit färdig, det har alltid funnits mer att upptäcka och lära mig. –  Dom första åren var jag anställd, men sen blev jag min egen. Jag har arbetat i Höganäs, Ängelholm och Helsingborg. Lena bodde i nästan trettio år med sin familj i Lerhamn. Hon har två döttrar och en son; de är i åldern 34–42 år. Efter en skilsmässa flyttade Lena till Mölle 2008, till en rymlig villa på höjden ovanför Gylleröd.

8

–  Mölle var någonting nytt för mig. Jag hade mina vänner i Lerhamn och i Mölle hade jag sällan varit. När jag blev tillfrågad om jag ville vara med i byföreningens styrelse tackade jag ja, och jag tänkte att det skulle vara ett bra sätt att lära känna nya människor. –  Jag hade ingen större föreningserfarenhet. Men när jag kom med i byföreningen kände jag att jag hade nåt att bidra med. Det var bara att kavla upp ärmarna och ta itu med en massa praktiska saker. Lena var med i styrelsen i några år, var borta ett tag, men kom igen 2017. När det drog ihop sig till årsmöte våren 2018 frågade valberedningen Lena om hon kunde tänka sig att bli föreningens nya ordförande. –  Det var inte det jag hade tänkt mig, men det började gå upp för mig att läget var pressat. Jag var inställd på att fortsätta som styrelsemedlem, och Lars Steen ville också vara kvar. Men alla dom andra skulle lämna styrelsen. Några för att fyraårsregeln slog till, andra för att dom inte hade tid att vara med längre. –  Jag valdes till ordförande och Lars fortsatte som kassör. I övrigt blev det inte mindre än åtta nya i styrelsen. Ja, våren och början av sommaren blev jobbiga. Men jag känner att det börjar gå åt rätt håll. Fler och fler hittar sina roller. Vi inser att det är tusen och en praktiska detaljer för att valborg, midsommar och allt annat ska fungera. –  Midsommarfirandet gick bra, Galna dan blev succé, Möllekuriren har kommit ut som den ska, och sommarens utställningar har rullat på. Det finns alltså en hel del som vi kan vara nöjda med i styrelsen.

Text och foto Christer Wallentin

Ett glädjeämne för Lena är kontakten med kommunfolket. Då och då behöver hon hjälp av tjänstemän som är insatta i frågor om baden, trafiken, hamnen, utegymmet, lekparken med mera. –  Dom är överlag tillmötesgående, kunniga och snabba. Det hänger aldrig upp sig!

 Mot slutet av samtalet  kommer vi in på vilka som är aktiva och inte i Mölle. Här tänder Lena till. Detta är jätteviktigt för henne, det märks. –  Vi mor- och farföräldrar drar ett tungt lass. Det är så få mammor och pappor med barn som är med aktivt i byföreningens verksamhet. Vi ser dom som gäster på arrangemang som kulturdagen, valborg och midsommar, och dom gillar att vara med sina barn i Fågelviken och Solviken. –  Varför hjälper dom inte till mer? undrar jag. Men först och främst frågar jag mig vad vi i styrelsen skulle kunna göra bättre för att dra med dom. m Möllekuriren nr 3 • 2018


PÅ GÅNG I MÖLLE

Att myra eller konsten att täta en läckande träbåt Text Henrik Bager Foto Bengt Nilsson

HÄR EN KORT EPISTEL  om det enda rätta

sättet att täta en läckande träbåt. Metoden går under beteckningen »att myra«, något som har satt just myror i huvudet på mången undrande själ. Förklaringen är förvisso enkel. Fordomdags användes innehållet i en myrstack vid manövern. Numera används emellertid sågspån i stället. Om det beror på bristande tillgång på myror eller lathet lämnar jag till fri begrundan. (Jag kan föreställa mig att någon udda träbåtspurist envisas med myror alltjämt.) Man tätar läckaget i båten genom att föra en skopa med sågspån under båtens köl. Av vattentrycket sugs sågspånet upp mot bordläggningen och in i sprickor och läckor. Det är förbluffande effektivt. Möllekuriren nr 3 • 2018

Båten heter Caramella. Den byggdes av Gunnar Svenson, byns store båtbyggare. När vågar jag inte precisera, men jag gissar någon gång i slutet av fyrtiotalet. Farkosten byggdes till en Mölleprofil av högsta dignitet, nämligen fiskaren Johan Berggren. Materialet till skrovet var gran. Det är lättare än fur, och Berggren ville ha en extra lättrodd båt. Skrönorna om denne man är av en kaliber att det skulle krävas en Christer Elfversson för att de skulle vara alldeles trovärdiga. Senare ägare av snipan var den lika sägenomspunne hotellägaren och krögaren på Turisthotellet, Per Holmbeck. Efter hans bortgång övertogs båten av familjen Knafve, och numera ägs den av Kirstens dotter Hilda.

Båten sjösattes i år efter att ha stått i många år på land. Därav misstanken om att ett visst läckage var att förvänta. På bilden ses de bägge fenomenala båtbyggarbröderna Martin och Mathias Ravanis från Bräcke, försedda med sågspånssäck och en specialkonstruerad »myrskopa«. Jag är också med i båten, och på kajen står Hilda Knafve med familj. Min roll i spektaklet var att bistå med en för en för sjösättning nödvändig, men förbisedd detalj, det vill säga dyvikan i lagom och passande dimension.

 FOTNOT Dyvika  är en propp gjord av trä, kork, plast eller metall. Den används för att tillsluta ett avtappningshål i botten på en båt.

9


Närmast kapellet:

OMRÅDET BYGGS KLART EFTER LÅNGT UPPEHÅLL Text och foto • Bengt Nilsson INFARTEN TILL MÖLLE  blev i våras mycket snyggare. Den övervuxna vallen mittemot kapellet togs bort och ersattes med ett bullerplank. Samtidigt avlägsnade man några gamla, risiga träd. Nu är det bara buskaget på andra sidan vägen som behöver hyfsas. Bakom bullerplanket finns fyra tomter som är till försäljning via kommunens tomtkö. På området som exploateras låg tidigare en bondgård; den tillkom som ersättning för gården som låg inne i byn och brann ned 1890.

De obebyggda tomterna, och marken till de hus som byggdes omkring 2000, utgjorde den tidigare gårdsplanen. Det finns gamla möllebor som kan peka ut var gödselstaden låg. Den siste bonden på gården hette Bore Bodelsen, och när 10

han hade lämnat gården stod den öde under flera år tills den revs 1989. Längs väg 111 och närmast byn låg en liten undantagsstuga som byggdes av en tidigare ägare till bondgården, Axel Persson. Hans dotter Elsa bodde i stugan fram till slutet av 1900-talet. Det huset revs först 2004. I början av 1990-talet  ägdes tomterna av ett Möllebolag. När företaget gick i konkurs löste ett dotterbolag till Föreningssparbanken in panträtterna, och därefter såldes hela området till Eksjöhus. Prislappen var cirka 400 000 kronor. Det var fortfarande osäkert vad som fick byggas. Eksjöhus fick bygglov för att uppföra nio hus och i samband med att området planerades schaktades jordmassor från den blivande gatan och

en del husgrunder bort och lades upp utmed vägen. Detta blev den bullervall som med tiden fick en frodig grönska av parkslide, som är en aggressiv, invasiv växt. Parksliden och vallen blev mycket dominerande och förhindrade att de fyra tomterna kunde säljas. Ursprungligen planerade Eksjöhus att bygga de nio villorna samtidigt med egna, prefabricerade element. Husen skulle – liksom i övriga Gylleröd – vara gatuhus med en enhetlig exteriör, och NCC skulle bygga. Ett visningshus stod  klart 2001 men sedan tog det slut, och projektet stod still några år. För att kunna fortsätta försäljningen lättade Eksjöhus på sina krav. En köpare kunde anlita en egen byggare och designa villan efter eget huvud och efter kommunens krav – så länge Eksjöhus fick leverera byggelementen. Under åren 2004–2006 byggdes ytterligare fyra hus, men sedan blev det inget mer. Tomterna med den besvärliga vallen gick inte att sälja. Eksjöhus Möllekuriren nr 3 • 2018


PÅ GÅNG I MÖLLE

Plankarta 1996.

försökte ändra på planen och fick 2008 bygglov för fyra hus som låg längre in på tomterna med en trädgård i sydväst mellan huset och gatan. Man trodde att detta skulle göra det lättare att sälja tomterna, men vallen mot vägen fanns kvar och förhindrade en försäljning. Under 2017 köpte  kommunen de återstående tomterna och grävde bort bullervallen och ersatte den med ett plank. Marken efter parksliden sanerades.

Första huset i den nya omgången.

Kommunen har återgått till den ursprungliga planen med gatuhus och trädgårdar mot väg 111, alltså så som det planerades från början. Åtgärderna har sammantaget gjort det möjligt att sälja tomterna och när tidningen gick i tryck i början av september var två tomter sålda. Den första villan är påbörjad – se bilden – och beräknas stå klar under vintern 2018/19. m

LÄSTIPS Möllekuriren 2000, nummer 3. Anders W. Mölleryd, Mölle–Kullen genom tiderna – Ett urval ur bokserien med samma namn, Lilla Förlaget 2017. Kapitlet om Mölle brand år 1890 finns på sidan 178–189. Hans-Otto Pyk, Mölle 500 år – Mölle genom fem sekler 1491–1991, Mölle byförening 1991.

Ett klassiskt Möllepensionat Rum från 950:– Dubbelrum inklusive Kullafrukost med produkter från bygden. Fest, bröllop, dop, möte, släktmiddag eller varför inte hyra hela pensionatet? Välkomna till vårt paradis önskar Tina & Christer med familj!

www.pensionatstrandgarden.se • 042-34 70 16 Möllekuriren nr 3 • 2018

11


Möllekurirens underfundige krönikör utsågs till Årets Möllebo DIPLOMET  med styrelsens motivering till valet

NÅGRA CITAT  ur Hans Petersons krönikor från 2013

och framåt.

Mölle By- och Kulturförening har till 2018 års Möllebo utsett

Hans Peterson för att han genom åren har lyft Möllekuriren med sina krönikor, där han på ett underhållande och underfundigt sätt vävt in Mölles historia med dagsaktuella händelser. Mölle den 22 juli 2018 Styrelsen

PÅ SOMMARMÖTET  på Grand Hôtel tog Hans Peterson emot utmärkelsen. Lena Johanson-Thor, byföreningens ordförande, överlämnade ett diplom och en blombukett. Hon resenterade Hans så här: »På 1960-talet skrev han två barn- och ungdomsserier med anknytning till Mölle, som handlade om Sara och Liselott. Under många år publicerade Hans krönikor i Svenska Dagbladet som bland annat skildrade livet i Mölle. Hans är hedersdoktor vid Göteborgs universitet, och härområdet fick han ett pris av Svenska Akademien [se rutan på nästa sida]. Genom att Hans böcker har översatts till ett 20-tal olika språk har han spridit Mölle ute i världen. Sist men inte minst har läsarna under många år fått njuta av Hans krönikor i Möllekuriren.

12

Banvallen är en sällsam  och underbar vandringsled. Sundet, havet blåsvart eller vitskummande och med Själlands rand i fjärran. Bergssluttningens efter årstiden skiftande träd åt andra hållet. Så många nyanser av grönt. Möllekuriren 2013 nummer 1

Vem har sagt att livet ska vara en lek. Tålamod och överseende med både ålder och myndigheter behövs för att överleva. Möllekuriren 2013 nummer 4

Hans och Anne-Marie Peterson flyttade från Göteborg till Mölle 1958. Senare flyttade de tillbaka till Göteborg, men köpte huset på Värngatan i Mölle 1971. Det var deras sommarhus fram till 2004. Därefter har Hans bott där året om.«

Krönikor på webben Hans Peterson har skrivit en krönika i varje nummer av tidningen sedan 2013 nr 1. Om du vill läsa dem, ska du gå till issuu.com och skriva Möllekuriren i sökrutan. Sedan är det bara att klicka på respektive nummer. Före 2013 skrev Hans Peterson krönikor i Möllekuriren då och då. Flertalet av dessa nummer är ännu inte digitaliserade, och kan därför vara lite svårare att komma åt.

Egentligen är väl Mölles färg blå. Blå är himlen klara dagar från Håkull till Gilleleije. Frostiga vinterdagar ända ned mot Kronborg och ett disigt Ven. I riktning mot Jylland når himlen ned till havet. Och det blå Sundet speglar himlen. Möllekuriren 2014 nr 1

Var kan man bättre följa årets gång än på den nakna fäladen. Från vårblommor till trift och timjan över till mogna svarta björnbär och de sista törnrosorna. Innan snön bildar drivor bakom strödda större stenar. Möllekuriren 2015 nr 3

Vintern tar ingen hänsyn till ålder, dålig balans, förvunnen ork och dåliga knän. Men vem vill bo i ett klimat där det växlar mellan regnperioder och 40 graders värme. Man uthärdar suckande vintern på nordlig breddgrad. Möllekuriren 2016 nr 4

För människor som kan de gamla benämningarna får vandringen på Kullaberg en djupdimension. Fredrik VII:s grotta var med all säkerhet tidvis bebodd av folk under stenåldern. Att veta är att känna att här sökte folk skydd, här eldade de mot kylan, just här jagade de för några tusen år sedan. Möllekuriren 2017 nr 2 Möllekuriren nr 3 • 2018


PÅ GÅNG I MÖLLE Foto Christer Wallentin

Hans Peterson  flankerad av sin dotter Lena-Maria och dotterdotter Lina.

En bit utanför det verandafönster som vetter mot nordväst står ett gråpäronträd, mycket gammalt. Dit kommer näst sista veckan i september två korpar och plundrar trädet bit för bit. Korpar är praktfulla. Upp till 70 centimeter från näbb till stjärtspets. Som stora svarta blänkande insekter manövrerar de mellan grenarna. Det är ingen attraktion, men ett skådespel. Möllekuriren 2017 nr 4

Möllekuriren nr 3 • 2018

PRESSMEDDELANDE DEN 15 OKTOBER 2015 Svenska Akademien har beslutat tilldela Hans Peterson ett extra pris på 100 000 kronor ur Akademiens egna medel. Hans Peterson är författare, född 1922 och bosatt i Mölle. Han debuterade så tidigt som 1945 med Stina och Lars på vandring. Under årens lopp har han erhållit ett stort antal utmärkelser och priser för sitt författarskap Hans Peterson har skrivit novellsamlingar, romaner, faktaböcker men framförallt barn- och ungdomsböcker. Sammanlagt har det blivit runt 200 volymer. Han har även skrivit böcker med lättläst text för barn och ungdomar med läs- och skrivsvårigheter

eller med annan språklig bakgrund. I många debattinlägg och artiklar har han kämpat för barnbokens ställning och för barns tillgång till litteratur. 1995 blev Hans Peterson hedersdoktor vid Göteborgs universitet. Han har fått ge namn åt det särskilda Hans Petersonstipendiet, som instiftades 2003 och som årligen delas ut till unga, lovande och nyetablerade barnoch ungdomsboksförfattare. Hans Petersons senaste bok var Semester, som utkom förra året.

13


DET BLEV EN FANTASTISK KVÄLL Medierna hade gjort ett stort nummer av den månförmörkelse som skulle inträffa under sena kvällen och natten den 27 juli. Av Christina Ullenius DET SKULLE BLI  en ovanligt lång månförmörkelse och månen skulle stå relativt lågt. Väderprognosen talade om mycket dis och risk för moln. Under eftermiddagen steg spänningen hos många Möllebor. Skulle vi få en klar natthimmel eller skulle det vara väldigt disigt eller i värsta fall helt mulet? Var skulle man få den bästa upplevelsen?

Efter flera kvällar  med övningar med vårt enkla teleskop var familjen redo att inta olika positioner för att på bästa sätt kunna följa den spektakulära månförmörkelsen. Tillsammans med sonhustrun och barnbarnen blev mitt val Solviken. I den tilltagande skymningen mötte vi likasinnade. Många valde ett skönt bad i väntan på månen. Andra föredrog att se tiden an på stranden, utrustade med picknickkorgar och vin. Diset lågt vackert över Mölle.

Sonen Bengt valde Italienska vägen. Där monterade han upp teleskopet och gick in för att försvara sin plats bland många andra månspanare. Det var trafikkaos på utsiktsplatsen. Maken Olof klättrade ända upp på Barakullen med kameror och stativ. Även där uppe fanns det en entusiastisk skara som spejade efter månen, redo att föreviga händelsen. Hur ser man  en förmörkad måne? Den skulle vara röd hade vi läst. När inget ljus når den borde den rimligen vara svår att se. Skymningen började gå över i mörker. Ingen måne kunde upptäckas. Himlen var molnfri, men över horisonten hängde ett tätt dis. Uppe på Italienska vägen spred sig pessimismen. Lika bra att packa ihop, tänkte nog många. Men så kom signalen från Solviken. »Vi ser månen svagt genom diset!« Så det var dags att hitta

månen genom teleskopet. Och uppe på Barakullen började kamerorna klicka. En euforisk stämning spred sig. Det blev en  fantastisk kväll. Den förmörkade månen kunde ses som en röd apelsin, otydlig i kanterna. De kratrar som man annars kan se på månen försvann i mörkret. Efter en stund hade jorden och månen flyttat sig i förhållande till varandra och månen nåddes av aningen solljus. Alltmer av månen belystes, och det blev ett spektakulärt ljusspel. Från Barakullen var utsikten ovanför Mölle magisk, med månen en bit över Mars. Så småningom kunde man se den belysta månen med jordens runda skugga, som delvis täckte månen. Den runda skuggan använde de gamla grekerna en gång i tiden som bevis för att jorden är rund. När alltmer av månen belystes började vi återtåget till hemmet, nöjda och glada över att ha fått uppleva detta naturfenomen. m

Utsikten ovanför Mölle  från Barakullen var magisk, med månen en bit över Mars. Foto Olof Wennerström

14

Möllekuriren nr 3 • 2018


PÅ GÅNG I MÖLLE

Förmörkad måne  Månen ligger helt i skuggan av jorden. Bilden togs med teleskop från utsiktsplatsen på Italienska vägen. Foto Bengt Wennerström

Det har vänt  Jorden täcker inte längre hela månen. Sakta, sakta drar sig skuggan undan. Även denna bild togs med teleskop från Italienska vägen. Foto Bengt Wennerström

Jordens skugga  skymmer månens högra sida. Här är månen snart tillbaka efter förmörkelsen. Bilden togs från en balkong ovanför Solviken. Foto Christina Ullenius

Kitchen House

SPECIALBUTIK FÖR KÖKET KÖPMANSGATAN 12A • HÖGANÄS • 042 – 34 30 20

Möllekuriren nr 3 • 2018

15


Campingen i Mölle:

Full beläggning vecka efter vecka Av Ingemar Löfgren

D

har i ökad omfattning hittat till campingen och Mölle i år. Den lågt värderade svenska kronan och det sydeuropeiska vädret har säkert spelat in. Vi kan hoppas till nästa år att ryktena sprider sig – att det är prisvärt och soligt i Mölle. Camping har de senaste tio år blivit alltmer populärt. Under 2017 uppgick antalet gästnätter på Sveriges campingplatser till nästan 16 miljoner, en ökning med 2 miljoner på 10 år. Av dessa hade Skåne 1,2 miljoner gästnätter. Mer än 80 procent av gästerna i Skåne bor i husvagn eller husbil. Endast knappt 10 procent föredrar att tälta. Var fjärde gäst kommer från utlandet. Sveriges campingplatser omsätter cirka fyra miljarder kronor årligen och sysselsätter drygt 10 000 personer under säsong.

Foto Amanda Unger

en gångna sommaren måste innehålla rekord på många sätt. Vädret är en given vinnare, men sannolikt även antalet turistande besökare i Mölle. Det finns ingen statistik tillgänglig ännu, men restaurangerna, antalet bilar, myllret av människor i hamnen, på badplatserna, på gatorna vittnar om rekord. Underbart tycker vissa av oss Möllebor. Förskräckligt tycker andra. Jag tillhör den förstnämnda skaran, som ser det temporära kaoset som det pris vi får betala för att Mölle är känt, uppskattat och attraktivt långt ut i världen. Mölles identitet består i hög grad av berget, hamnen och campingen. Var det rekord på campingen också? Ja, verkligen. Campingens talesperson, Amanda Unger, vittnar om full beläggning, vecka efter vecka. Fler aktiviteter i barnklubben har varit en framgångsfaktor. Tyskar och danskar

First Camp är en koncern som har 15 enheter i Sverige och Danmark. Den årliga omsättningen ligger på cirka 160 miljoner kronor. Campingplatsen i Mölle profilerar sig med närheten till naturupplevelser, aktiviteter och anpassning för barnfamiljer. Campingen har 164 elplatser, 67 tältplatser och 54 stugor. Där finns simbassäng, bastu, äventyrsgolf, lekplats, dykskola, cykelhyrning, butik och barnklubb. Man har öppet året runt för stuguthyrning; sommarsäsongen räknas från april till och med september. Förra året hade campingen i Mölle cirka 40 000 gästnätter, och alla ska äta, shoppa och unna sig. Det blir ett tillskott till turistnäringen i både Mölle och övriga Kullabygden. Vi Möllebor kör eller cyklar ofta förbi campingen. Stanna till någon gång, promenera i området, spela en runda minigolf. Campingen är en hörnpelare i Mölle som sommarort. m

Åtta av tio gäster bor på campingplatsen i sin husvagn eller husbil. Övriga övernattar i ett tält eller hyr någon av stugorna i området. First Camp är en koncern som förutom Mölle äger 14 enheter i Danmark och Sverige.

16

Möllekuriren nr 3 • 2018


Tack för en fantastisk sommar Välkomna i höst

Beatrice och Johannes Samuelsson med hela personalen

Följ oss på Facebook ICA Nära Skeppet

Skeppet • Nyhamnsläge Öppet alla dagar 08–21* *Till kl 20 från den 1 oktober Möllekuriren nr 3 • 2018

17


NOVELLEN

Bergtagen Av Christina Twengström

N

18

staden. Hennes mamma hade varit paniskt rädd för ån. »Du måste akta dig!« sa hon. »Vatten är farligt!« Och hon hade aktat sig. Ända tills nu. Hon steg upp och tittade ut. Samma sol, samma värme som varje dag denna sommar. Det var ingen sommar i hennes smak. Hon blev trött och oföretagsam. Satt mest i skuggan och läste. Hon kände sig rastlös och kluven. Det var något  med denna sommar som fick henne i obalans. Hon kunde inte hålla fast vid sina rutiner. En liten reva hade öppnats och hon kunde inte stänga den. Hon kände sig plötsligt rädd och fick lust att strunta i alltsammans. Men hon hade ju lovat, och nu hörde hon dem utanför. Hon måste skynda sig! Hon stod en stund och samlade sig, men sedan klev hon ner för stegen. Känslan när hon steg ner i vattnet var överväldigande. Häpen lät hon sig fyllas av den. Det var som, ja som en pånyttfödelse. De var ivriga. »Vad tyckte du? Är det inte fantastiskt!« »Det är väl OK«, sa hon. Hon kunde inte säga något annat. Inte sanningen. Inte än. m

Foto Peter P. Lundh, Höganäs museum 01532

är hon vaknade på morgonen kom insikten genast till henne. Det var i dag det skulle ske. Det var i dag hon skulle gå emot sina föresatser, bryta sina vanor, pröva något hon aldrig gjort. Hon låg kvar en stund och begrundade detta faktum. Känslan var inte obehaglig. Var det förväntan? Nej, det var fel. Beslutsamhet kanske. De hade tjatat så länge! »Men du är ju inte klok! Du måste ju pröva! Vi är ju i Mölle!« Ja, hon var i Mölle, men det var inte för detta hon hade flyttat hit. Hon hade inte valt just Mölle, utan hon hade valt berget. Eller det hade valt henne. Hon hade alltid älskat berg och detta berg var just hennes. Palnatokes och Kullamannens berg. Hon var bergtagen. Hon läste om andra som var lika besatta som hon. Om målaren Paul Cézanne som målade sitt berg i Provence, Mont Sainte-Victoire, 80 gånger. Så besatt att han dog i lungsäcksinflammation av det. Inte ens en regnkall dag kunde hålla honom borta från målandet. Eller om Göran Kropp, äventyraren, som cyklade till Nepal, besteg Mount Everest utan syrgas och sedan cyklade hem. Hon läste romaner om berg, Hemingways Snön på Kilimanjaro, Thomas Manns Bergtagen. Hon läste om bergsfolk, om samer, kurder och inkafolk. Ibland hade hon lekt med tanken att resa till något av länderna hon läste om. Men nej. Hon stannade hos sitt berg. De få vänner hon hade oroade sig över hennes besatthet. »Följ med oss!« sa de. »Du borde pröva bridge, boule, vinprovning!« Men hon höll envist fast vid berget. Envis hade hon alltid varit. Hopplöst fyrkantig tyckte många. I den lilla staden där hon vuxit upp fanns inget berg. Bara en stor slätt runt omkring och en å som flöt genom

Möllekuriren nr 3 • 2018


ett av Sveriges vackraste hotell

Öppet alla dagar

Från kl 17 måndag–fredag och kl12 lördag & söndag söndagar stänger köket kl 17

Läcker Bistromeny & à la carte Vi fortsätter med HK:s egen matiga PIZZA med färska råvaror – land, hav & veg – även för avhämtning

After Work varje fredag kom och möt alla Möllevännerna kl 17–19 Meny & dryck till AW-pris

Gunillas ”hamndelsbod”

Har öppet som hotellet. Enda butiken i Mölle där du kan handla året runt!

Söker du roliga & annorlunda presenter eller julklappar eller behöver du komplettera med förnödenheter som mjölk, bröd med mera?

Vill du njuta av vår stora läckra frukostbuffé? Den står uppdukad varje dag kl 8–10

I år gås det till HK om det skall vankas gås … Hög tid att boka ditt julbord NU! fortfarande platser kvar på julafton Premiär den 1 december med många överraskningar – i år med …

Restaurang ● Hotel ● Konferens Telefon 042-34 70 00 ● info@hotelkullaberg.se ● www.hotelkullaberg.se Möllekuriren nr 3 • 2018

19


20

Mรถllekuriren nr 3 โ€ข 2018


FÄRG TAPETER GOLV KONSTNÄRSMATERIAL

Vi har färgsatt Kullbygden sedan 1968 Öppet måndag–fredag 07.00–18.00 • Lördag 08.00–14.00

Möllekuriren nr 2 3 • 2018

21


Alla dessa träd Text och Foto  Gunilla Larsson

Ö

verallt omkring oss finns det träd. I trädgården väljer vi vilka träd vi vill ha – om det ska vara prydnadsträd eller fruktträd. På balkongen kan träd växa sig ganska stora om de sätts i en tillräckligt stor kruka. Förra sommaren köpte jag som så många andra ett litet olivträd. Inte trodde jag väl att det skulle kunna blomma och bära frukt. Nåväl någon större olivskörd lär det inte bli, men det glädjer mig att se trädet växa och att titta på de små frukterna.

K

ommunen har ersatt gamla oxelträd med nya på Gyllenstiernas allé. Jag har förstått att de gröna säckarna har något att göra med bevattning. En dag träffade jag Bo Engström, som arbetar på Örestads farmartjänst, och som har till uppgift att vattna träden. En gång i veckan fyller han plastsäckarna med 250 liter vatten. Det tar sedan fem till åtta timmar innan vattnet har trängt ned i marken. I år började han att vattna i maj och kommer att hålla på ett tag till. Sedan får träden ta vara på regnvattnet.

22

Möllekuriren nr 3 • 2018


V

ilka kriterier finns det för att få kalla en gren ett träd, eller kan en gren aldrig kallas för ett träd? En bit före Blåkullavägen finns en björk som har stått alldeles intill vägen i många år. Trädstammen har böjt sig och toppen av trädet finns en bra bit från vägen. För några år sedan växte det ut en gren, och det är den som har blivit allt större och antagit formen av vad jag skulle vilja kalla ett träd. Visst är det en gren som har vuxit ut från moderträdet. Roten som näringen kommer ifrån är densamma. Det blir man övertygad om när man tittar närmare på huvudstammen. Men nog ser grenen ut som ett träd, åtminstone på håll.

I

parken framför Kullagårdens värdshus finns ett märkligt träd. Ja, egentligen är det två träd av olika arter. Ursprungsträdet är ett körsbärsträd som har funnits där så länge jag kan minnas. Det har burit ljuvliga körsbär som man har kunnat plocka på väg till första utslaget på golfbanan. Men så har någonting hänt. Även det var länge sedan, och varje gång jag går förbi har jag förundrats över hur det kan vara så. I en hålighet i körsbärsträdets stam har ett frö någon gång letat sig ned och slagit rot, och det är ett askträd. Hur kan det bli så här? Båda träden verkar välmående och ser ut att växa och frodas. Vad kommer att hända framöver? Kommer det ena trädet att vara starkare och ta död på det andra? Hur ser det ut i rotsystemet? Ta gärna en titt på nära håll när du nästa gång besöker Kullagården eller golfklubben.

Möllekuriren nr 2 3 • 2018

23


Krapperups jordbruk effektivt och skonsamt

Text och foto Bengt Nilsson

24

J

ag är på väg till ett möte med Tommy Ingvarsson, inspektor på Krapperup sedan två år tillbaka. Det är första gången som jag har anledning att gå in på godsets område öster om väg 111. Närmast vägen ligger en stor torkanläggning, och bakom den finns lokaler för en imponerande maskinpark; den behövs för att driva ett stort lantbruksföretag. Tommy har tidigare varit anställd på Krapperup. Därefter sysslade han i sju år med odling av frukt och skogsplantor. När han nu är tillbaka är hans uppgift att leda driften av jordbruket.

Vi träffas i maskinhallen, där Tommy berättar om godsets grödor och hur man arbetar. Krapperupsstiftelsen äger gården och sätter den yttre ramen, och inom den ska Tommy driva jordbruket på ett hållbart sätt med god ekonomi. –  Vi brukar 950 hektar, och jag har två mycket erfarna och duktiga traktorförare, Gustav Andersson och Agust Persson, till hjälp att sköta hela verksamheten. –  Vår största gröda är höstvete som vi normalt odlar på ungefär 400 hektar, men till följd av den blöta hösten 2017 kunde vi inte så mer än 250 hektar. Därför fick Möllekuriren nr 3 • 2018


ger låg avkastning, kan man vidta åtgärder, till exempel förbättra dräneringen.

Vi matar in en nytagen satellitbild av fältet i traktorns dator som visar hur frodig grödan är, och systemet styr sedan hur mycket gödning som sprids

vårkorn, havre och åkerböna större utrymme när vi sådde i våras. Vi har sockerbetor på 100 hektar och höstraps på ungefär 150 hektar. För att klara verksamheten  med bara tre anställda krävs en stor maskinpark. På gården finns det tre traktorer med en dragkraft på mellan 250 och 500 hästkrafter. Jordbearbetningsredskapen, såmaskinen, gödningsspridaren och sprutan har arbetsbredder på mellan 6 och 36 meter. Dessutom finns det mycket avancerad teknik som hjälper till i fältarbetet. Ett GPS-system gör en karta av fältet och tar sedan över styrningen av traktorn och de redskap som används. –   Föraren behöver inte hela tiden kontrollera att han håller rätt avstånd till tidigare bearbetning, säger Tommy. Han kan koncentrera sig på att redskapen fungerar. Det innebär att vi spar tid och slipper onödig dubbelbearbetning. –  När det gäller spridning av mineralgödsel har vi dessutom ett system där vi matar in en nytagen satellitbild av fältet i traktorns dator som visar hur frodig grödan är, och systemet styr sedan hur mycket gödning som sprids. På så vis undviker vi att ge dåliga plantor för mycket näring, som de inte kan utnyttja, och vi kan i stället se till att frodiga bestånd får tillräckligt med näring.

Skördeåret 2018 har  inneburit många problem, säger Tommy. –  Först hade vi en blöt höst 2017 som gjorde att all höstsäd inte kom i jorden, och därefter dränktes en del fält med vatten så att grödan dog. –  Vi fick för stor andel vårsådda grödor, som ger lägre skörd och är mer utsatta för torka. Som lök på laxen fick vi därefter en otroligt torr sommar, vårt bevattningsmaskineri har gått nästan oavbrutet. Vi tar vatten från vår egen damm, och vi vattnade alla grödor tills vattnet tog slut. Trots bevattningen har stråsäden endast gett 30–40 procent av en normalskörd. Plantorna har varit korta och det har inte blivit så många strån och ax på plantorna som det brukar. Varje år skördar Krapperup drygt tusen storbalar halm, men i år blev skörden endast 20 procent av den normala. Därför fick man samla halm från en stör-

re areal. Halmen är viktig; en halmpanna förser hela godset med värme. Rapsen hade en kort blomning. Därefter plågades plantorna av torka, och skörden blev mindre än hälften av ett normalt år. Sockerbetorna skördas senare  i höst. De fortsätter att växa, men har också lidit av torkan. Normalt ska plantorna vara så stora i juni att det inte går att urskilja de enskilda raderna, men i år var plantorna vid mitt besök i slutet av augusti – trots intensiv bevattning – fortfarande så små att det gick att se raderna. På en del områden i fältet var plantorna till och med så små att betupptagaren inte kommer att kunna ta upp dem. –  All spannmål och raps torkar vi själva, och vi kan lagra fyratusen ton för leverans senare på året, säger Tommy. Försäljningen av dessa produkter går inte till som förr i tiden då det sattes ett pris till bonden och sen fick olika regleringskassor justera upp och ner vid export och liknande. Artikeln fortsätter på nästa sida Gårdens tre traktorer  utvecklar en väldig kraft. Förarhytterna är fullproppade med avancerad teknik. Agust lämnar traktorn efter en dammig förmiddag för att äta lunch med sina arbetskamrater.

Skördetröskan är på  samma sätt utrustad med teknik som gör det möjligt att hela tiden få fram hur stor avkastningen är på den yta som tröskas. Med hjälp av detta är det möjligt att få en uppfattning om hur bördigheten varierar på ett fält. Om det skulle visa sig att någon del av fältet Möllekuriren nr 3 • 2018

25


– I dag kan jag när som helst terminssäkra skörden på Matif, spannmålsbörsen i Paris. Normalt säkrar jag en tredjedel före skörd och en tredjedel vid skörd. Detta gör att priset stabiliseras och vi drabbas inte av plötsliga prishöjningar eller prisfall. Jordbruk är som ett ekorrhjul; knappt är skörden bärgad förrän det är tid att så nästa års gröda. Krapperup har redan sått 140 hektar höstraps, och förberedelserna för att så höstvete är igång. Regnet som har kommit sedan början av augusti kan förhoppningsvis ge den nya grödan en god start. Ur miljösynpunkt är odlingslandskapet ett starkt ingrepp i naturen, men maten måste trots allt produceras någonstans och med gott förstånd och modern teknik kan man begränsa skadorna. Jordbruket påverkar miljön bland annat med erosion när vind och vatten för bort jord från fälten. All brukad mark, oberoende av odlingsystem, är dessutom utsatt för näringsläckage när kväve och

En annan positiv effekt när vi inte plöjer är att mängden daggmaskar i marken ökar, eftersom vi inte varje år vänder upp och ner på deras värld fosfor som har frigjorts från multnande rötter och växtdelar förs med dräneringsvattnet ut i åar och sjöar. I plöjd mark ökar risken för erosion, och dessutom påskyndas nedbrytningen av organiskt material och koldioxid frigörs. Som en följd av detta minskar mullhalten. Det är viktigt för både jordens bördighet och för klimatet att bibehålla så mycket bundet kol som möjligt i marken, och det kan ske i form av multnande växtdelar, bakterier och maskar. –  Vi har bestämt oss för att inte plöja, säger Tommy. Plöjning kräver mycket energi. Traktorn som drar plogen

förbrukar ungefär 50 liter diesel per hektar, och genom att inte plöja sparar vi ungefär trettio tusen liter diesel per år. Det blir alltså en ordentlig minskning av koldioxidutsläppet när vi tar bort plogen. –  En annan positiv effekt när vi inte plöjer är att mängden daggmaskar i marken ökar, eftersom vi inte varje år vänder upp och ner på deras värld. Tommy och hans mannar  ser till att all bearbetning blir så effektiv som möjlig. Genom GPS-styrningen av traktorn kommer ingen del av fältet att bearbetas mer än en gång och vid gödsling och sprutning sker ingen överlappning. –  För att minska läckage av näring sker all gödsling efter grödans utveckling så att näringen tas upp av växterna. Dessutom delar vi upp givan så att vi kan se hur växterna utvecklas, och i år innebar det att vi slopade en gödsling. –  Läckaget av näring sker på senhösten och vintern när rötter och växtdelar förmultnar och frigör kväve och fosfor. För att förhindra att näringen följer med

Tallriksredskapet  kontrollras av Tommy och Gustav under en paus i arbetet.

26

Möllekuriren nr 3 • 2018


dräneringsvattnet ut i vattendragen fångar vi upp så mycket som möjligt genom att hålla marken grön fram till att nästa gröda sås eller vintern stoppar den biologiska aktiviteten i marken. –  Längs alla vattendrag har vi en bred gräsbevuxen remsa som fångar upp jord som eroderas från fälten. Remsan håller också tillbaka mineralgödsel och bekämpningsmedel som annars skulle kunna forsa iväg om det började störtregna direkt efter behandlingen. –  En annan bra sak är att remsan gör att vi inte kommer alltför nära vattendragen när vi sprider gödsel och sprutar bekämpningsmedel. De gröna remsorna ger dessutom smådjur, fåglar och insekter möjlighet att hitta en fristad. På mindre fält som vi inte brukar aktivt sår vi växter som är gynnsamt för viltet och insekterna.

När man tittar in i förarhytten är man långt ifrån forna tiders traktorer. Där satt föraren i en obekväm sits och slet med styrningen utan servo. Det dammade och var glödhett på sommaren och svinkallt på vintern. Nu har man värme och AC och en omfattande uppsättning av skärmar, datorer och kommunikationsutrustning. Jag är imponerad och lyfter på hatten för Tommy och hans duktiga medarbetare som fullgör sin uppgift med erfarenhet och kunskap. Förutom att vara bonde måste Tommy kunna hela tekniken som används, han måste vara insatt i miljöarbetet och ekonomin, och inte minst måste han behärska spannmålsbörsen för att säkra godsets intäkter. m

EROSION I mellanvästern i USA under 1930-talet plöjdes marken och lämnades naken efter skörden. Under flera år rasade svåra sandstormar och upp till 75 procent av den odlingsbara jorden försvann. Det ledde till att 2,5 miljoner människor tvingades lämna sina hem. På Jorden försvinner varje år 10 miljoner hektar odlingsmark, vilket motsvarar 30 fotbollsplaner i minuten. Ett försök att sätta en prislapp på förlusten stannade på 400 miljarder dollar. Den jord som eroderar årligen från skånska åkrar motsvarar 4 000 långtradarlass. Jordmassorna rinner ut i Östersjön och Öresund.

VETEODLING 1844 krävdes 135 mantimmar för att odla en hektar. Skörden blev cirka 1 200 kilo.

Jag lämnar Krapperup  med många nya intryck. På bara några år har jordbruket förändrats mer än jag trodde. Med hjälp av datorer, satelliter och GPS styrs traktorerna med en enastående precision.

I dag fordras 4 mantimmar för samma areal, och skörden blir ett normalår cirka 8 000 kilo.

STORA FÖRÄNDRINGAR HAR SKETT PÅ KRAPPERUP INFÖR FÖRRA ÅRETS JUBILEUM  gav Krapperupsstiftelsen ut en liten, omistlig bok. På bara 142 sidor får de nio skribenterna mycket sagt om borgen, trädgården, lantbruket och stödet till forskning. Ett kapitel ger dessutom, något oväntat, en öppen redovisning av stiftelsens ekonomi. Försäljningen av en fastighet 1985 gav 33 miljoner kronor som placerades i aktier. I dag är stiftelsens värdepappersportfölj värd över 600 miljoner kronor. Jörgen Ehrensvärd har skrivit kapitlet om lantbrukets utveckling på Krapperup under de senaste 50 åren. Han satt i stiftelsens styrelse under drygt tio år och var ordförande en del av den tiden. Han drev samtidigt en egen stor gård i Skåne (Tosterup) och är väl insatt i villkoren för ett stort jordbruksföretag. Ökad areal  När stiftelsen bildades 1967 brukade godset 390 hektar åker. Därtill kom 58 hektar betesmark. Den odlade arealen har utökats successivt, och i dag är den cirka 950 Möllekuriren nr 3 • 2018

hektar. Detta har kunnat ske genom att flera stora arrendegårdar har dragits in, bland annat Höghult på 260 hektar. Dessutom har man köpt en del ny mark. Sandiga jordar  Krapperups jordbruksmark är ganska lerfattig. Den består av grus och sand med ett tunt lager av matjord. »38 skiften avgränsas med stengärden, som inte får avlägsnas av miljöskäl och försvårar en rationell drift men ger påtagliga skönhetsvärden«, skriver Ehrensvärd. Den areal som har tillkommit från återtagna arrendegårdar och uppköp är av betydligt bättre kvalitet. Torra jordar  För lite nederbörd är inget nytt bekymmer på Krapperup. I genomsnitt faller det 300 millimeter regn per år i Kullabygden mot normalt 500 millimeter i Skåne. Eftersom sandrik jord inte behåller vatten lika bra som lerhaltig, har vattenfrågan alltid varit ett problem för godset.

För att minska beroendet av regn byggde Krapperup en bevattningsdamm 1979. Den ligger alldeles bakom campingplatsen, men syns inte från vägen. Specialisering  I äldre tider höll gården ett stort antal kor, hästar, svin och höns. Stiftelsen har efter hand renodlat verksamheten. Krapperups jordbruk är numera inriktat på spannmål, raps och andra grödor. Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen, 50 år 1967–2017, Nyhamnsläge 2017, ISBN-nummer 978-91-639-3999-0. Boken kan köpas från Krapperup, pris 100 kr. Telefon 042-34 40 60 eller mejl: kulturintendenten@krapperup.se

Christer Wallentin

27


»Det blev en nyttig påminnelse om samhällets sårbarhet och hur beroende vi har blivit av el« Av Ingemar Löfgren

K

Nästan i ett dygn

krishanteringsgruppen i Höganäs kommun missade att informera invånarna via radion. Någon information kom inte heller via mobilnätet. Det skulle ha kunnat ske under de första fyra timmarna. Sedan tog batterierna i mobilmaster och telestationer slut, och därefter var alla mobiltelefoner döda. I augusti (!) skickade Höganäs Energi ett brev till sina kunder med följande upplysning: »Vi beklagar att vi på grund av elavbrottets omfattning hade svårigheter att nå ut till alla. Vår interna krishanteringsgrupp har fått i uppdrag att vidta åtgärder för att förbättra kommunikationen vid liknande långvariga elavbrott.«

Strömavbrottet varade i sexton timmar; i vissa fall upp till tjugo timmar. »Ett av de största avbrotten vi har haft i modern tid«, säger Öresundskrafts representant. Mina grannar i Mölle var drabbade, liksom omkring 17 500 andra kunder i Höganäs, Bjuv, Åstorp och delar av Helsingborg. På väg 107, vid Ingelstorp, hade en lastbil kört av vägen och rände sedan på en kraftstolpe. Den bar huvudledningar på 130 kilovolt och dessutom reservledningen till Höganäs kommun. En omfattande räddningsaktion på olycksplatsen kom igång direkt. Chauffören fick lyckligtvis bara lindriga skador. Fullt pådrag för Höganäs Energis montörer. De lyckades koppla in viss reservmatning, bland annat till äldreboenden, och satsade på att avloppssystemet och försörjningen med friskvatten skulle fungera. Vi som har åkt tåg med SJ och fått utstå förseningar vet hur viktigt det är med löpande information om läget. Men

Ett kylskåp håller temperaturen i cirka fyra timmar om man inte öppnar det. En välfylld frys håller kylan i flera dygn om man låter dörren vara stängd. Om elen kommer tillbaka inom tre dygn har normalt de flesta frysvaror klarat sig. Frysboxar klarar matvarorna längre än frysskåp. Är de frysta varorna fortfarande hårda efter ett strömbrott, kan man bara låta dem vara kvar i frysen. Den som är nätkund hos Höganäs Energi kommer att få en ersättning på 12,5 procent av den årliga nätavgiften, eller minst 1 000 kronor, eftersom avbrottet varade i över 12 timmar. Man behöver inte anmäla avbrottet; det regleras i fakturan inom sex månader. Charlie Matanovic på City Gross i Höganäs berättade för mig hur de drabbades av strömavbrottet. Samtliga kyloch färskvaror kasserades, det vill säga mejeriprodukter, kött, ost med mera.

väll i Mölle den 6 juni. Klockan är 20.37. Nationaldagen uppmärksammas i SVT1 och tvåan ger ett program om Arne Hegerfors. P1 i Sveriges Radio sänder Vetandets Värld. P4 Live fokuserar på Sweden Rock Festival. En minut senare – 20.38 – slocknar teven och radion tystnar. Det nästan ohörbara surret från kylen och frysen likaså. Kvällskaffet får vänta en stund. Hm … strömavbrott. Undrar om grannarna också är utan el? Jo, det ser så ut. Nåja, det har ju hänt förr och brukar vara fixat efter en liten stund, eller i värsta fall inom någon timme.

28

Kyl och frys

STRÖMM 16–

Strömavbrottet berodde på  att en lastbil kolliderade med en kraft Åstorp och Strövelstorp. Eftersom Eons station i Mörarp var und om strömmen till Höganäs. Foto Patrick Persson, Helsingborgs D

Frysta produkter klarar sig visserligen bättre, men man valde för säkerhets skull att kassera fryst fisk och skaldjur, bröd och glass. Butiken var stängd till sen eftermiddag på onsdagen, så det blev ett visst säljbortfall. Till studentfirandet den 8 juni hade man åtagit sig catering av en stor mängd landgångar, smörgåstårtor, sallader med mera. Man kontaktade dessa kunder och erbjöd dem alternativa lösningar. De tog tre dagar innan butiken var helt uppfylld och återställd. Det blev en riktig kraftsamling från personalen. Många arbetade frivilligt på övertid och på sin lediga dag för att så snabbt som möjligt se till att kunderna inte skulle drabbas mer än nödvändigt. Möllekuriren nr 3 • 2018


passade i apparaten. Var kunde det finnas ett

MEN VAR BORTA I –20 TIMMAR

batteri? Jo, barnbarnen hade ju en batteridriven leksak sist när de var här. Håll tummarna för att det är rätt storlek och att det finns ström kvar! Det löste sig, batterierna var av rätt storlek och det fans »power« i dem. Radion gick igång, men vilken frekvens sänder Radio Malmöhus på? Enkelt att googla – men visst fan: »We have no Google today«. Lösningen blev att gå ut i bilen och starta bilradion för den anger frekvensen. Nu hade vi radio, batterier och rätt frekvens; det var bara att sätta sig ned och vänta på information om vad som hade hänt och när strömmen beräknades komma tillbaka. Vi gjorde upp ett vaktschema där Kerstin och jag skulle bevaka radion en timme var, så att vi inte missade någon viktig information. Jag tog första passet och kommenderade hustrun att göra kaffe och en macka. Det går inte, sade Kerstin för vi har ingen ström, och våga inte röra kylen eller frysen för nu gäller det att spara på kylan så att maten inte förstörs. OK sa jag, men kaffe kan jag fixa för vi har ju ett stormkök som går på rödsprit – men köket var utlånat och gränsen mellan att låna och få är ibland hårfin. Alltnog, det fick bli ett glas kallt vatten med en luftmacka. När vi suttit i skift fram till midnatt med örat tryckt mot transistorn – utan information – gav vi upp. Vi går och lägger oss, tänkte vi, och vaknar pigga och utvilade i morgon för då är säkert

tstolpe av betong på väg 107 mellan der reparation, gick det inte att koppla Dagblad

Nya checklistor I efterhand har butiksledningen dragit en del nyttiga lärdomar beträffande rutiner för eventuella liknande situationer. Man har utarbetat checklistor för bemanning, kassationshantering, förebyggande åtgärder, information till kunderna etcetera. Vi har väl alla våra egna erfarenheter av detta strömavbrott. Tinade kylar, för sent betalda räkningar, inställda kalas, slut på ficklampsbatterierna, kalla maträtter … Liksom en bok i stället för teve, en grönsakstallrik i stället för ugnsstekt falukorv, sovmorgon i stället för dammsugning. Det blev en nyttig påminnelse om samhällets sårbarhet och hur beroende vi har blivit av el. m Möllekuriren nr 3 • 2018

Utlämnade till ellösheten Ett strömavbrott är  väl inget problem, det är bara att sitta still en stund och vänta, så är allt som vanligt igen. När vi varit strömlösa i en halvtimme den 6 juni sade vi att det är lika bra att gå en runda i byn med hunden och samtidigt kolla om det är fler som är strömlösa. Det var mörkt i hela byn, och när vi passerade Hotel Kullaberg såg vi en skylt i dörren som meddelade att restaurangen var stängd på grund av strömavbrott. Ja, det är svårt att laga mat utan el, och det är besvärligt att ta betalt för ingen har ju kontanter.

strömmen tillbaka. Men nej! Det blev en morgon med frukost bestående av ett glas kallt vatten och en ny luftmacka. Sedan gav vi oss iväg för vi skulle på begravning i Dalby och det var endast att hämta blommorna i Höganäs och köra dit. Blomsteraffären hade en stor skylt på dörren: »Stängt tills strömmen kommer tillbaka«. Eftersom vi hade beställt och betalt blommorna i förväg, löste det sig efter att vi hade bultat ett tag på dörren. När vi kom till Helsingborg stannade vi på en bensinmack och köpte kaffe och en stor macka. Vi var räddade! Men vad hade hänt om tanken hade varit tom och vi hade behövt fylla bensin i Höganäs? Bengt Nilsson

###

Väl hemma började vi fundera på situationen för

NÄR STRÖMMEN GÅR  finns det ett enkelt sätt för

nu hade avbrottet varat lite längre än beräknat.

elbolag och kommuner att informera kunder och invånare, och det är massutskick av SMS. En sökning på nätet visar att det finns minst fem olika företag som tillhandahåller en sådan tjänst, och tjänsten fungerar under de timmar som mobilmasternas batteri är på. Från den 1 juli finns dessutom en ny tjänst via SOS Alarm som kan skicka mass-SMS till människor som befinner sig inom ett specifikt drabbat område.

Det är lika bra att kolla Radio Malmöhus. Men radion fungerade inte. Det är väl inte något problem, tänkte vi, för vi har säkert kvar en gammal transistor. Så det var bara att leta fram den. Batterier fanns i städskåpet – men inget som

29


Höganäs trevligaste ost- & delibutik med passion för det goda. Välkomna! Köpmansgatan 6 i Höganäs | 042-330505

Formger • Skriver Redigerar • Trycker Fotograferar Gör hemsidor

Christer Wallentin info@lillaforlaget.se 070-844 81 25

Mölle Målarna Våra tjänster – måleri • Traditionellt måleri av alla slag • Målning med äkta svensk linoljefärg • Målning med äldre teknik och dekorationsmåleri

Försäljning • Rostfria och varmgalvaniserade gångjärn till fönster och dörrar • Algtvättmedel • Linoljefärger

Våra övriga tjänster • Fönsterrenovering • Algborttagning med hetvatten • Konsultverksamhet

Kontakta

Vänd er med förtroende till oss med era uppdrag

Per-Johan Holmbeck Mobil 070-334 74 94 E-post mollemalarna@telia.com f.d. medlem i Målaremästarnas Riksförening

Mölle Målarna AB • Drottninggatan 13, 252 21 Helsingborg 30

Möllekuriren nr 3 • 2018


LUNCHKLIPPET

Gästgifvarelunch

Serveras varje vardag kl 11.30–14.30 Fantastiskt salladsbord och kaffe ingår, 109 kr Hämta din dagens husmanskost i köksdörren, 85 kr

Ät tio luncher och få en gratis

Söndagsmiddag

Serveras varje söndag kl 12–17 utom när det är gåsatider eller julbord Tre rätter 325 kr

After Work Serveras på fredagar från kl 17

Viktiga och trevliga händelser Fredag 5/10 kl 18 Blindprovning av fyra sorter whisky med Joakim, quiz med Helena »tjocka tanten i stan« Fläskestej med rödkål, potatis, den goda såsen och ett glas vin eller en öl 550 kr Lördag 6/10 Viltafton, fem rätter med vinprovning av Martin Nygaard 895 kr Söndag 7/10 Viltmeny på matsedeln med vinpaket 525 kr (serveras till och med 26/10) Avhämtning av viltmeny 425 kr Lördag 27/10 Gåspremiär 525 kr (serveras till och med 18/11) Avhämtning av gåsmiddag, tre rätter 395 kr Söndag 11/11 Gåsmiddag på Fars Dag 525 kr Lördag 24/11 Julbordspremiär 525 kr Avhämtning stor jultallrik/buffé 320 kr Måndag 24/12 Julbord 650 kr Sittningar kl 12 och 13 samt kl 15 och 16 Måndag 31/12 Avhämtning av nyårsmeny, tre rätter 395 kr Även utkörning kl 12–14: Höganäs, Helsingborg, Ängelholm avgift 100 kr

Titta på hemsidan för fler detaljer

FÖLJ OSS PÅ WEBBEN Titta in på vår hemsida. Se hela vårt cateringutbud med smörgåstårtor, bufféer med mera.

Jonstorpsvägen 16, Jonstorp | 042-36 74 81 | www.tunneberga.se

Möllekuriren nr 3 • 2018

31


Idén med andelshus förverkligades i Mölle

redan 1907

Den här artikeln ska framför allt handla om Vängården, den stora röda villan närmast Solviken. Men först berättar jag om kyrkoherdeparet Hallén i Väsby. Tillsammans med några vänner förverkligade deras barn drömmen om ett sommarnöje i Mölle. Var och en av de tolv andelsägarna hade rätt till en sommarvecka i huset. I berättelsen dyker Maja Fjæstad upp. Hon var en känd konstnär och konsthantverkare – samtida med bland annat Marie Krøyer, Sigrid Hjertén, Hanna Pauli, Märta Måås-Fjetterström, Karin Larsson och Ellen Key.

Text och foto

N

Magnus Hellstrand

32

umera är Vängården familjen Sandblads sommarnöje. Från vardagsrummet ser man båttrafiken i Öresund, och längs vägen nedanför huset promenerar badgäster som är på väg till Solviken eller Ransvik.

I våras tog jag kontakt med Krister Sandblad, som i rakt nedstigande led är släkt med husets ursprungliga ägare. Jag var nyfiken på husets historia, och hoppades få klarhet i kopplingen till Maja Fjæstad, som var Kristers mammas moster – inte så jättenära, men i alla fall. En av de sista dagarna i maj hälsade jag på i Vängården och välkomnades av Krister och Eivor Sandblad. Redan i entrén ville Krister veta varför jag intresserade mig för huset. Jag talade om att min nyfikenhet väcktes för 25 år sedan när jag köpte en av klubbstugorna på Alekärrsvägen. Min bror ägde redan grannhuset, och när Daisy, vår mamma, fick reda på mit förvärv sade hon spontant: »Nu kan ni syskon också satsa på en Vängård.« Hon berättade om andelshuset, som låg på Norra Strandvägen, alldeles intill Barakullens

fot och närmast Solviken. Att hon hade besökt gården flera gånger nämnde hon i förbigående. Mamma kom i kontakt  med familjen Hallén redan i början av 1920-talet. Förklaringen var att min mors föräldrar, Carl Johan och Hulda Bergdahl, drev en livsmedelsaffär i Väsby. Genom butiken hade min morfar och mormor ofta kontakt med kyrkoherdeparet Lars och Sofia Hallén, som 1891 hade flyttat in i prästgården i Väsby. Det var ett stort hushåll med massor av folk som skulle förplägas; prästfrun och hennes tjänstefolk behövde ha täta kontakter med mina morföräldrars butik. Min mormor och Sofia Hallén kom med tiden att bli goda vänner, eftersom båda ägnade sig åt sömnad och textilarbeten. Vi syskon fick senare inblick i detta när brev, minnesanteckningar med mera kom i dagen efter mammas bortgång. Då hittade jag ett manus som visade sig vara en förlaga till en föreläsning om Maja Fjæstad, som mor lär ha hållit på Östra Grevie folkhögskola. Möllekuriren nr 3 • 2018


Mรถllekuriren nr 3 โ€ข 2018

33


Jag vet dessutom att mamma från tidigt 1960-tal och 20 år framåt hade haft kontakt med kyrkoherdeparets yngste son, Lars Erik Hallén, och hans systerdotter Brita Beckman. Dessa hade under årtionden försökt hålla familjens historia levande, och genom dem fick min mor insyn i den Hallénska släkten. Maja var kyrkoherdeparets  äldsta dotter, och det var framförallt hon som väckte mammas beundran. Hon lär ha varit en självständig person, samtidigt som hon var mycket konstnärlig och begåvad, vilket tilltalade min mor. Maja vågade ta steget, visserligen med föräldrarnas starka stöd, att vid 19 års ålder flytta hemifrån och söka konstnärsutbildning i Stockholm. Det tyckte mamma var en bedrift. Vid den tiden var det nästan otänkbart att lämna hemmet om man inte gifte sig eller fick en bra anställning. Våren 1897 träffade Maja sin blivande man, konstnären Gustaf Fjæstad, som redan då var mycket känd i Sverige. Det var i samband med en konst- och hantverksutställning i Stockholm, och Carl Larsson tillskrev sig äran att ha presenterat dem för varandra i samband med denna utställning. Maja och Gustaf kom att bosätta sig i Arvika och ingick där i den välkända Rackstadkolonin. Av de anteckningar, som jag har fått tillgång till, framkommer att det var syskonen Nanny, Anna, Ellen, Hans och Lars-Erik Hallén samt några nära

anhöriga och vänner som låg bakom att Vängården kom till. Systern Maja Fjæstad var inte delägare, vilket troligen berodde på att hon hade flyttat med sin man till Värmland. Brodern Lars-Erik var vid den tiden bara 18 år. Han har senare berättat att han någon gång 1906 kom hem till Väsby och fann hela matsalen fylld av syskon och glada vänner i färd med att organisera hur de skulle bygga en stuga i Mölle. Deras första tanke hade varit att placera huset där Grand Hôtel ligger, men det gick inte markägaren Nils Elfverson med på, eftersom han hade andra planer för det området. Det var nog lika bra  att det blev som det blev, eftersom fritidshuset kom att placeras intill gränsen av naturskyddsområdet och närmast badet i Solviken. Det var ett synnerligen bra läge, där man endast behövde ta på sig badrocken för att möta vågorna längs Kullaberg. I en av Anders W. Mölleryds böcker framkommer det att huset byggdes av byggmästare Johan Persson och att det var samma år som Villa Sjöhem uppfördes. Huset stod färdigt 1907, och det var till sist tolv släktingar och vänner som hade beslutat att uppföra byggnaden. De fick alla var sin vecka under de tre sommarmånaderna, som löpte efter ett rullande schema. Alla tolv är döda sedan länge, men en av dessa tidiga delägare, Nanny Hallén,

Det var ett synnerligen bra läge, där man endast behövde ta på sig badrocken för att möta vågorna längs Kullaberg

är mormor till Krister Sandblad och farmors mor till de nuvarande ägarna, Anders och Fredrik Sandblad. Man kan i dag undra, hur det kom sig, att barn till en kyrkoherde byggde ett hus i »syndens näste«, men det är kanske inte så svårt att förstå, eftersom Mölle på den tiden var en av Sveriges absolut mest kända badorter. Den som var verkligen pådrivande till projektet var Majas Fjæstads syster, Anna Hallén, som vid den tiden var ansvarig för Hantverksföreningen i Helsingborg. Hon hade stor kunskap om inredning och konsthantverk, och det blev därför hon som fick skriva under kontraktet med Nils Elfverson. Kontraktets paragrafer får  en verkligen att lyfta på ögonbrynen. Avtalet är ganska långt, så jag nöjer mig med att ta med de mest uppseendeväckande punkterna i utdraget här intill. Artikeln fortsätter på sidan 36

Gästboken  användes flitigt. Blomsterslingan nedan var ett bidrag från Maja Fjæstad, och noteringen till höger tillkom när man 1912 firade Lars och Sofia Halléns 40-åriga bröllopsdag.

34

Möllekuriren nr 3 • 2018


Kontrakt å hustomt.

Krister och Eivor Sandblad, de näst senaste ägarna av Vängården.

Undertecknad ägare af Kronoskatte-rusthållshemmanet N:o 1 Bökebolet 1/16 mantal, bortarrenderar till fröken Anna Hallén en hustomt om ca 400 kv.-m, belägen nära intill berget Barakullen å Bökebolets ägor därå hon ämnar uppföra ett boningshus på 40 års tid räknat från den 15 september 1906 eller till den 15 september 1946 emot följande villkor: 1 o) Vid kontraktets undertecknande erläggs 15 Kr – öre i städja. Som är betald. 2 o) Betalas årligen till mig eller min rättsinnehavare en jordskyld – Kr 5 öre per kvadratmeter per år och som betalas varje år den 15 september till kontraktstidens slut. Första betalning sker den 15 september 1907. 4 o) Kreatur, af hvad slag det vara må, får icke under någon förevändning utsläppas eller tjudras utom Kontraktstagarens område, ej heller annat intrång utan jordegarens samtycke.

6 o) Gödsel eller spillning får icke bortföras från hemmanets egor, utan kvarblifver det att begagnas för egendomens behof. 8 o) Emot såväl grannar som jordegaren får Kontraktstagaren icke visa sig trätgirig utan hafva ett humant och förekommande uppförande. 13 o) Öfverträdes någon af ofvannämnda §§ så, utom det att Kontraktet är upphäfdt och Kontraktstagaren sin besittningsrätt förlustig, är nämnde Kontraktstagare eller hans rättsinnehafvare ansvarig enligt lag för den skada eller ofog som därigenom uppkommer, likaledes för försummad eller uteblifven betalning, är detta kontrakt förverkadt och har Kontraktstagaren ingen rättighet att återfå de inbetalningar som möjligen förut kan vara erlagda. Kapten N J Elferson

Fröken Anna Hallén

Servis formgiven och målad av Maja Fjæstad. Vängården anno 1907  då endast ett hus fanns vid foten av Barakullen. Det ser ut att vara unionsflaggan som vajar på flaggstången. Foto Arthur Rube. Bilden återges här från ett vykort i Björn Rasmussens samling.

Möllekuriren nr 3 • 2018

35


När huset uppfördes, planerades interiören enligt rådande tidsanda, vilket resulterade i att man på nedre botten ritade in ett stort vardagsrum, med generöst ljusinsläpp, ett serveringsrum och ett kök. På andra våningen inredde man fem sovrum och en stor garderob. En bekvämlighetsinrättning byggdes bakom huset. När Kristers föräldrar, Henry och Kerstin Carlsson, och hans moster Lena, gemensamt tog över fastigheten 1943 från de ursprungliga ägarna, var skicket relativt orört. De flesta originallösningarna var kvar, liksom färger och tapeter. »Det var imponerande att nästan allt var bevarat och nästan ingenting utbytt«, säger Krister. Det underlättade när hans föräldrar ville modernisera huset på ett varsamt vis. Från början av 1960-talet och framåt renoverades huset i omgångar, och även trädgården förnyades.

36

Inledningsvis tog man bort serveringsrummet mellan hallen och köket, och satte in en gästtoalett i stället. Köket gjordes om efter moderna krav, men man var mån om att behålla den ursprungliga känslan. Sovrummen på ovanvåningen  hade namn efter dåtidens färgval; de kallades för skära, gula, vita, blåa och gröna rummet. Vid renoveringen behöll man rumsnamnen; det blev lättare då att placera ut gästerna. I det skära rummet gjorde man dock ett omtag; det byggdes om till ett modernt badrum. I sovrummen målades väggar och tak i ljusa, lätta färger, men övriga trädetaljer och dörrar fick behålla sin färg och form. De som kommer på besök ser att det ursprungliga är kvar, sånär som på vissa möbler och inredningsdetaljer. Fönsterpartiet i vardagsrummet påminner starkt om Carl och Karin Larssons Sundborn. Det är mycket vackert.

Vid mitt besök slogs jag av att en del i inredningen, såsom en möbel, har figurmålats av Maja Fjæstad. Hon har även skapat träsnitt och affischer i huset. Gästboken ger också belägg för att Maja Fjæstad var i Mölle och trivdes i huset. Därför vågar jag dra slutsatsen att hon ofta besökte Vängården, där hon fick träffa både nära släktingar och vänner. Maja Fjæstads dotter, Agneta Fjæstad, skriver i sin bok Gustaf och Maja Fjæstad – Ett konstnärspar (1981) att hennes mamma hade ett ganska stormigt förhållande med sin man. Detta kan kanske också ha bidragit till att hon emellanåt sökte sin tillflykt i Mölle. Det som Maja Fjæstad  är mest känd för är nog hennes träsnitt och bildvävnader. Men det som inte många känner till är att hon – liksom flera andra stora konstnärer – även målade på porslin och keramik. Eivor Sandblad visade mig en vacker servis som Maja Fjæstad har formgett

Möllekuriren nr 3 • 2018


Maja Fjaestad var aktiv  i insamlingsarbetet till Baltiska utställningen, som ägde rum i Malmö 1914. Här står hon i stora salen på gården Nytomta i Arvika. Det är mycket möjligt att fotografen var Gustaf Fjaestad.

och målat, se sidan 35. Hennes formspråk har gett tydliga avtryck i Vängården – fast hon aldrig var delägare i huset eller engagerade sig i det från början. I början av mitt besök  i Vängården visade Krister Sandblad mig svart-vita fotona på huset som hade tagits strax efter att byggnaden var klar. Det slår mig att dessa bilder skulle kunna ha tagits i dag. Så mycket både utomhus och inomhus är bevarat – och därmed bör huset betraktas som ett av Mölles kulturminnen. Vängården är en byggnad som verkligen välkomnar sina besökare. Där har människor i mer än hundra år kunnat koppla av och njuta av livet.

Fjæstad, Maria (Maja), född Hallén, 1873–1961, konstnär Fjæstad utbildade sig till målare vid Konstnärsförbundets skola i Stockholm. Jämsides började hon arbeta i textil, vilket blev hennes huvudområde. Åren 1898–1903 tecknade hon mönster för Kulturen i Lund. Hon använde sig av vävning, broderi och tryck och komponerade stiliserade naturmotiv eller rent abstrakta mönster. Hennes träsnitt är från 1915 och fram-

Maja fick tidigt höra av Gustaf att hon borde sluta med sitt konstnärskap och ägna sig åt familj och hushållsarbete. En stor familj, många elever till Gustaf samt många gäster upptog hennes tid. Hon vidhöll dock envist sitt konstnärskap som bestod av både teckningar, måleri och textil. Mest känd blev hon för sina träoch linoleumsnitt med växtmotiv. Källa: Rackstadmuseet, Arvika.

åt; mest kända är blommotiven. Fjæstad var även en drivande kulturpolitisk kraft i Värmland. Gift från 1898 med Gustaf Fjæstad. Källa: Nationalencyklopedin, Maja Fjæstad.

Möllekuriren nr 3 • 2018

37


Elfver Gröning och Karl XI Första delen: Fogden Av Christer Elfversson

Skulle jag sörja då vore jag tokot tokig fast än det ginge mig aldrig så slätt. dåligt Lyckan min kan fulla synas gå krokot; krokigt vakta på tiden, hon lär full gå rätt. helt och hållet All världen älskar ju vad som är brokot, brokigt mången mått liva som ej äter skrätt. bröd av finsiktat mjöl Olyckan växlar ju lika med lyckan, allt, vad begynsel har, ändas en gång; druckin man haver ej allestäds hickan, lust följer gråten, gråt ändas i sång; den som på sanningen pekar med stickan, kan lell lätt falla från sanningens spång.

likväl

Himmelens dagg plär på träna nerdugga, men så snart jorden har gett dem nog saft att de kunn' trotsa skyn, vem kan kullhugga samma, när yxen ens har inte skaft? Maskstungne kan man med fingrerna gnugga; mången tror vunnit, vad ändlykten taft.

brukar

Dy lät man lyckan med olyckan strida, intill jag ser, ho som vinner för mej Ingen mått' skjutshästen alltför hårt rida, tröttar du honom, förtreter han dej; Fast om en måste förföljelse lida, modet blir fritt, när som kroppen är ej.

därför vem

Dy skall mitt mod och blod osörgse vara, Lasse räds varken hat, avund ell' tvång. Ingen tårs göra mer än han kan svara, rätt måst [trots orätten] hava sin gång. Fly med flit, vem som kan, slik olyckssnara, fängsel gör längsel när lyckan är vrång.

glatt

Tänk min vän, att man fördenskull mått liva lustig, fast om det är mot ens behag. Lyckan hon vandlar sig, kan sällan bliva; vadan hon kom i går, går hon i dag. Dy har jag hoppet, I lär en gång skriva, att I, olycklig, är lustig som jag.

38

början överallt

slutet förlorat

törs sådan

varifrån

D

ikten här intill skrev Lasse Lucidor 1668. Trehundrafemtio år senare förstår vi nutida läsare det mesta. Några ordförklaringar hjälper oss. Men ordförklaringar behövdes inte på Lucidors egen tid. 1600-talets svenskar förstod allt ändå. Hade de ett rikare ordförråd än vi? Jag roade mig med att räkna orden i Svenska Akademiens ordlista: 125 379 ord! På 1600-talet fanns varken akademi eller ordlista, men forskaren och akademiledamoten Bo Ralph, som ingår i mitt nätverk av språkprofessorer, har i Språkhistorisk årsbok för 2014 lyckats bevisa att en motsvarande ordlista i slutet av 1600-talet skulle ha innehållit tjugotusen fler: 145 584 ord. Vad tokot och ho och osörgse innebar visste varenda människa på den tiden. Den kunskapen har dessvärre gått förlorad i dag. Hur kan det komma sig? Var hjärnorna större förr, så att fler ord fick plats? Nej, hjärnorna var inte större förr, snarare tvärtom, svarar forskaren vid Karolinska Institutet, professor Lage Flinck, som ingår i mitt nätverk av hjärnkirurger. Men hjärnorna utnyttjades effektivare. Lage genomförde en hjärnskanning på mig. Den visade att jag använder endast 23 procent av min hjärnkapacitet. 77 procent ligger i träda. Hos 1600-talsmänniskorna var proportionerna de omvända, säger Lage. Budskapet i Skulle jag sörja då vore jag tokot känner du kanske igen från Åke Grönbergs slagdänga Gungeligung från 1966: »Livet är som en gungande liten gunga. Oppåt, så går det oppåt, så går det ner. Dagarna äro ljusa, blir aldrig tunga, bara man blott åt sorgerna sina ler.« Så sant som det är sagt. Möllekuriren nr 3 • 2018


Elfver Gröning och Karl XI • Första delen: Fogden Odödliga dödliga, dödliga odödliga Herakleitos, Fragment, ca 500 f.Kr.

Åke Grönberg återkommer förresten i del två av den här berättelsen om Elfver Gröning och Karl XI. Där får du veta hur det kunde komma sig att Åkes anfader Ilvar Grönberg av misstag adlades 1678, sedan en bakfull aktuarie på Riddarhuset förväxlat honom med min anfader Elfver Gröning. Det var Elfver som Karl XI ville göra till hertig. Inte Ilvar.

Åke Grönberg. Foto Svensk Filmdatabas

L

asse Lucidors hjärna blev aldrig skannad. Den tekniken fanns inte på 1600-talet. Hjärnorna kunde endast dissekeras postumt. Hur det stod till med hans hjärnkapacitet får vi därför aldrig veta. Oavsett detta är Lucidor en författarfavorit hos mig. De två raderna »den som på sanningen pekar med stickan, kan lell lätt falla från sanningens spång« har jag som ett motto för mitt eget författarskap. Lucidor föddes som Lars Johansson i Stockholm 1638. Han blir tidigt föräldralös och uppfostras hos sin morfar, änkemannen och amirallöjtnanten Lars Strusshielm i Stralsund i Pommern. Som du vet blev Pommern svenskt genom Westfaliska freden 1648. Efter morfaderns död börjar för Lucidor en tid av vagabondage och spridda studier. Möllekuriren nr 3 • 2018

I Greifswald blir han som 18-åring medlem av en grupp komedianter i det resande teatersällskapet Die Verrückten Gauckler. Med dem besöker han England, Frankrike och Holland. Han översätter Molières pjäs De löjliga preciöserna till holländska och spelar själv rollen som Jodelet vid premiären den 6 september 1662 på den lilla teatern Gouden Bocht i Amsterdam. Du som såg Molières fars i TV den 26 februari 1967 glömmer väl aldrig Per Oscarsson i samma roll som Lasse Lucidor gjorde 305 år tidigare. Annandag jul, två månader före TVföreställningen hade Oscarsson klätt av sig inpå bara kalsongerna i Hylands hörna. Förväntningarna på något skandalöst var därför stora. Hela Sverige bänkade sig framför TV-apparaterna. Vad »preciöser« var visste ingen, men det lät som något oanständigt. Skulle Oscarsson slänga av sig barockkostymen? Det gjorde han dock aldrig. Strippade gjorde inte heller Lasse Lucidor som Jodelet i Amsterdam 1662. Han fick ändå en enorm publik. Teatern Gouden Bocht hade aldrig haft en större succé. Ryktet om den unge svenskens talangfulla skönhet lockade särskilt damer till teatern. Vackrare vader hade aldrig skådats i Holland, skrev en upphetsad recensent i Allgemeen Courant. På 1600-talet satt manlig skönhet i smalbenens baksidor. Iögonfallande, välsvarvade och precis lagom fasta skulle de vara. Så är det inte längre. Tyvärr. Fans och stalkers och groupies fanns i Amsterdam redan på den tiden. Förföljd av två alltför efterhängsna beundrarinnor, som han kallade »tweevoudig zelfklevend«, alltså »dubbelklister«, blev Lucidor tvungen att fly fältet. Teatersällskapet fick se sig om efter en annan Jodelet. Ersättaren, en viss Friedrich Jochum, hade emellertid mindre vackra vader och pjäsen fick läggas ned. Publiken svek. Lucidor flackar runt en tid i Holland och Tyskland. Han sitter modell hos Rembrandt och figurerar som nummer

Per Oscarsson i Hylands hörna 1967. Foto webben

två från vänster i Rembrandts välkända målning Klädesvävarskråets föreståndare, som du kan beskåda på Rijksmuseum i Amsterdam. Han går en intensivkurs i exorcism i Utrecht och får ett vikariat som djävulsutdrivare i klostret Zizterzienserinnenabtei Sint Servaas. Men abbedissan, moder Beatrix, upptäcker att han inte är katolik, eftersom han vill smaka på vinet vid nattvarden. Han får sparken. Bannlyst. Han beger sig till Hamburg och försörjer sig som gigolo på Reeperbahn, innan han i juni 1663 styr kosan mot Sverige. Resan Hamburg-Helsingborg tar tio dagar. Det tog tid att färdas på 1600-talet. För att skona hästarna var hastigheten för hästskjutsar begränsad till sju kilometer i timmen.

P

å vägen hem mot Stockholm tillbringar Lucidor tre nätter på Krapperup hos grevinnan Maria Sofia de la Gardie, en gammal väninna. På grevinnans uppdrag hade han i en bordershop i Puttgarden införskaffat tolv buteljer rhenskt vin från Georg Breuer i Rheingau. »Krispigt, torrt och stramt med elegant rieslington av Berättelsen fortsätter på nästa sida

39


grapefrukt, ananas och äpple, minerat med viss fetma i eftersmaken«, som grevinnan brukade karakterisera det. På Krapperup träffar han traktens fogde, Elfver Gröning, som på tisdagskvällarna spelar plockepinn med grevinnan. Lasse och Elfver finner varandra. »I think this is the beginning of a beautiful friendship«, säger Lasse när de dricker holländsk genever som avec till kaffet. Repliken har blivit bevingad. Du känner igen den från slutscenen mellan Humphrey Bogart och Claude Rains i filmen Casablanca. För Lasse och Elfver blir det emellertid en vänskap på distans. De ses aldrig mer. Men de är flitiga brevskrivare. Maria Sofia de la Gardie blir deras kurir. Hon reser som en skyttel mellan Krapperup och Stockholm. Det sades att hon var så nyfiken på brevens innehåll att hon bröt sigillen och läste vad de båda herrarna avhandlade.

I

Stockholm börjar Lasse Lucidor försörja sig som diktare. Det är omöjligt i dag. Fråga mig! Jag har försökt. Mina tre diktsamlingar har inte sålts ens på bokrean. Lucidor visar vid hemkomsten också prov på sin oerhörda språkbegåvning och han blir headhuntad till en tjänst som »språkmästare« vid Uppsala universitet. Vad en sådan gjorde vet jag inte. Och det visste inte han heller. I ett brev till Elfver Gröning kommenterar han sitt arbete med ett citat ur den apokryfiska Jesu Syraks bok: »Fåfäng gå lärer mycket ont.« Lucidors diktning består av bland annat visor, världsliga och andliga. Till de världsliga hör Skulle jag sörja då vore jag tokot. Bland de andliga ingick tre i 1695 års psalmbok, till exempel Herre Gud för dig jag klagar [nummer 620 i vår tids psalmbok] med det kända omkvädet »Det är synd att inte klaga«. Bröllopsdikten Gilliare kwaal [en friares vedermödor] var orsaken till att Lucidor blev anklagad och fälld i domstol för att ha skrivit en nidskrift om friherren Konrad Gyllenstierna. Sex veckors tukthus blev straffet.

I Stockholm börjar Lasse Lucidor försörja sig som diktare. Det är omöjligt i dag. Fråga mig! Jag har försökt. Mina tre diktsamlingar har inte sålts ens på bokrean

L Lasse Lucidor.  Foto webben

Den 12 augusti 1674 gick Lucidor med sina vänner på krogen Fimmelstången. Den låg på nuvarande Kindstugatan 14 i Gamla stan i Stockholm. Han blev osams med häradshövding Samuel Furubom och löjtnant Arvid Storm. Dessa båda försökte skåla med Lucidor, som dock inte besvarade skålen. Storm blir arg, och snart har de forna vännerna dragit sina värjor, varvid Lucidor strax ligger döende på golvet. Han begravdes i en omärkt fattiggrav i den del av Maria Magdalena kyrkogård som schaktades bort när Hornsgatan breddades 1901. Lucidors kvarlevor åkte med jordlassen och hamnade som fyllning i Tantolunden. På denna fyllning spelades det friluftsteater från 1919 till 1961. Julia Caesar var en av stjärnorna. Halta Lena och vindögde Per hette en av pjäserna.

ucidors lösöre såldes för sammanlagt 99 riksdaler. Ett väldigt, massivt, men maskstunget och ostadigt barockskrivbord i ek med påstådd proveniens från Lucidor, köpte jag 1999 på en auktion hos Bukowskis. Det kostade 48 000 kronor. För att få in det i huset blev jag tvungen att såga av skivans fyra hörn. Samt korta av benen. Lucidors bord finns alltså kvar. Men Fimmelstången är borta. På Kindstugatan 14 ligger i dag Thai-massageinstitutet Happy Heaven. Jag fick massage där i våras när jag gjorde research för min berättelse. Kan rekommenderas. Särskilt vaderna blev omsorgsfullt knådade. Massösen visste dock inget om Lasse Lucidor. I novellen Lasse Lucidors död, som ingår i samlingen Skogen susar, har Verner von Heidenstam fantiserat ihop en skröna om hur slagsmålet på Fimmelstången gick till. Men von Heidenstam är inte alls att lita på. Han brer på ordentligt. Fabulerandet skenar. Men nu skulle det inte handla om Verner von Heidenstam. Eller ens om Lasse Lucidor. Lucidor är bara en bifigur i den här berättelsen, där Elfver Gröning och Karl XI är huvudpersonerna. Båda är samtida med Lasse Lucidor. Karl XI visste troligen vem Lucidor var, det visste de flesta i Stockholm på den tiden. För Elfver Gröning blev han »den Vän som öfverallt jag sökte«, som han skriver i ett brev till Karl XI. Elfver betraktar också Lucidor som den främste författaren av alla. »Ingen annan skriver om livet som Lasse«, kunde han säga. De hade druckit brorskål hos Maria Sofia de la Gardie på Krapperup.

Julia Caesar i Tanolunden.  Foto webben

40

Möllekuriren nr 3 • 2018


Elfver Gröning och Karl XI • Första delen: Fogden

Maria Sofia de la Gardie.  Grevinna och ägare till Krapperup 1663–1694. Foto webben

G

revinnan Maria Sofia de la Gardie köpte 1663 godset Krapperup för 31 750 Riksdaler Specie och härskade där till sin död 1694. Som du vet räknas hon som Sveriges första kvinnliga storföretagare. Hon drev jordbruk och skogsbruk, mässingsbruk och textilindustri. När hon blev änka 1648 startade hon till och med en bank. Ett bra sätt att försäkra sig om tillgång på pengar. Och när hon kom till Krapperup 1663 köpte hon stenkolsgruvor vid Tjörröd och Tinkarp. Kort sagt var hon driftig. På alla områden. Om hennes bröst skrev Lucidor i sin visa Dristighe Drifter att de var »som Svalor som häckar«. Grevinnan tog det som beröm. »Ja, den Lucidor, den Lucidor, var får han allt ifrån?« kommenterade hon med sitt gäckande skratt. Maria Sofia de la Gardie träffade ofta Elfver Gröning, både »å ämbetets vägnar« och mer privat. Stundtals såg hon även Lasse Lucidor i Stockholm, dit hon träget pendlade för att åtminstone nödtorftigt upprätthålla tjänsten som överhovmästarinna. Hon blev exempelvis försvarets karaktärsvittne vid tre av de många rättegångar som Lucidor ständigt var inblandad i. Hon skulle bestyrka Lucidors oförvitliga läggning. Hennes ord vägde tungt. Men Möllekuriren nr 3 • 2018

det hjälpte inte alltid. Lucidor anklagades för både det ena och det andra. Förtal. Misshandel. Lösaktighet. Maria Sofia slogs, ja chockades, av likheten mellan de båda männen. »Jag trodde att Elfver och Lasse var enäggstvillingar«, skriver hon i ett brev till sin broder Magnus Gabriel de la Gardie. »Samma näsa, samma hållning, samma vackra vader och samma glada skratt«, sammanfattade hon. I ett svarsbrev påtalade brodern det olämpliga i att hon använde förnamnen när hon beskrev dem och förmanade henne: »Var forsightigh, min elskade Söster!« Samt tillade: »I say no more!« Elfver läste allt som Lucidor hade skrivit. Och han hade lärt sig hela dikten Skulle jag sörja då vore jag tokot utantill. Du får tro mig eller ej, men för trehundrafemtio år sedan var det möjligt för människor att lära sig dikter och psalmer utantill. I min hjärna är det bara refrängen på Gungeligung som har fastnat: »Gungeligung, gungeligung, gungeligung, gungeligung! Gungeligung, gungeligung, gungeligung, gungeligung!« Elfver uppfattade Lasse som sin tvillingsjäl. Självkänslan var stark hos dem båda. Inte heller Elfver räddes »hat, avund ell’ tvång«. Han deklamerade gärna dikten för dem som ville lyssna. Det blev inte så ofta. Folk hade annat för sig. Ibland sjöng han den. Melodin är den samma som i psalm 269, som den danske skalden och biskopen Thomas Kingo skrev 1681.

I

Erik A. Nielsens biografi med titeln Thomas Kingo – Barok, enevaelde, kristendom, som kom 2010, görs en del avslöjanden om biskopens privatliv. Där får man veta att Kingo 1680 besökte Mölle två gånger. Det fick ske i lönndom. Kriget var slut, men inte ens en dansk biskop fick besöka den svenska sidan av Sundet ostraffat. Därför reste han inkognito. Ena gången under täcknamnet King Kong, andra gången kallade han sig Thomas av Aquino. Syftet med resorna var att han ville träffa en gam-

Sophia Elisabet Brenner.  Foto webben

mal ungdomsförälskelse, den svenska författarinnan Sophia Elisabet Brenner, som senare skulle komma att översätta Kingos psalmer till svenska. Hon gästade ofta Krapperup. Brenner och Kingo möttes hemligen hos en icke namngiven foged i en stuga nära havet i Mölle, där de också nattetid badade nakna tillsammans, biskopen, författarinnan, fogden och dennes hustru. Ja, biskopen var inte helnaken. Pipkragen tog han aldrig av sig. Han kallade den sin frelserkrans. Kvartettens nakenbadande är det tidigaste kända exemplet på vad som skulle göra Mölle ryktbart 300 år senare. Här har vi också förklaringen till att en av kåserna i Tångnean närmast hamnen ända fram till 1930-talet kallades Pipkragen. Thomas Kingo talade ibland med sina kolleger vid de danska biskopskonventen om att det vid Kullen fanns en man som mer liknade en god herde än en sträng fogde. Biskopen blev av honom behandlad för åderbråck, prostatabesvär och Berättelsen fortsätter på nästa sida

Thomas Kingo.  Foto webben.

41


nedstämdhet. Det kan inte vara någon annan än Elfver Gröning som åsyftas. Andra fogdar fanns inte här. Erik A. Nielsen berättar i sin Kingobiografi att denne fogde efter nakenbadet »med en vidunderlig stemme« framförde Skulle jag sörja då vore jag tokot, till ackompanjemang på luta av biskopens gamla flamma Sophia Elisabet Brenner. Det gjorde intryck. Samt satte avtryck. Biskopen inspirerades att skriva sin välkända psalm om sorgen och glädjen, Sorrig og glaede de vandre til hobe. Med en melodi som han stal av Lucidor. Även innehållet ligger nära Lucidors visa [och Åke Grönbergs Gungeligung] om man bortser från det myckna tjatet om himmelen. Intill kan du läsa Britt G. Hallqvists tolkning för 1986 års svenska psalmbok av Kingos psalm.

N

å, vad säger du? Lucidor eller Kingo? Originalet eller kopian? Vem vinner? För min del lutar det nog åt Lucidor. Lite dunklare. Lite gladare. Lite friskare. Men Gungeligung överträffar dem båda. Den 13 april 1677 sjöng Elfver Gröning Lasse Lucidors visa för självaste kung Karl XI. Det var vid fyren på Kullaberg, fyhrbåkeriet eller Kulla fiiring, som den kallades i samtida skrifter. Kungen och fogden samtalade då också om en annan dikt av Lucidor som hade gjort ett starkt intryck på Elfver: It Samtaal mellan Döden och en säker Menniskia. Karl XI kom därvid till insikt om maktens fåfänglighet. Tack vare Elfver Gröning förstod han att allt är förgängligt. Även ett enväldigt kungadöme. »Allt kött är hö«. »Jordens gull är präktig mull«. Men det har du väl fattat för länge sedan. Början på den dikten står här till höger, direkt under Kingos psalm.

Sorrig og glæde de vandre til hobe av biskop Thomas Kingo, tolkad av Britt G. Hallqvist Sorgen och glädjen, de vandrar tillsamman, medgång och motgång här tätt följas åt. Skyar med solsken, och suckar med gamman skiftar alltjämt på vår jordiska stråt. Jordelivets gull stoft är och mull. Himmelen är av salighet full. Nyckfull är lyckan till väsen och tycke. Sorgen tar säte i konungens barm; ofta ett bröst under kosteligt smycke gömmer sin oro och hemliga harm. Alla har sitt, hårt eller blitt. Himlen allena är sorgerna kvitt. Kung Karl XI.  Foto Bukowskis

Välde och rikedom, visdom och ära, ungdom och hälsa i blomstrande år högt över andra sitt huvud kan bära, måste dock vissna och läggas på bår. Natt faller på. Allt skall förgå, himmelens salighet ensam bestå. Skönaste rosor på törnbusken glöder, vackraste ört kan ha gift som förgör. Kinden kan blomstra, fast hjärtat det blöder, morgonens glädje om aftonen dör. Brusande skär hotar oss här. Himlen är hamnen, och tryggheten där. Ångest skall bytas i frid som oss gläder. Plåga skall vändas i hälsa och hopp, armodet skrudas i rikaste kläder, svaghet förvandlas till kraft att stå opp. Ondskan skall stå fängslad i vrå. Allting kan himmelen omskapa så. Låt då min lott och min lycka få falla så som min Fader och Skapare vill. Avund må tömma sin giftiga galla, världen bedriva sitt ränkspel därtill. Sorgen skall dö, salighets frö växa till blomma på himmelens ö.

 It Samtaal mellan Döden och en säker Menniskia av Lasse Lucidor Människan: Med all lust sin tid fördriva, det gör människan förnöjd. Döden:

Efter döden salig bliva övergår all världsens fröjd.

Människan: Lyckan är mig ganska blid. Döden:

Med Gud har du ingen frid.

Människan: Jag kan ståt i världen föra. Döden:

42

Men jag kan dig ödmjuk göra.

D

en här berättelsen handlar ju om Elfvers möte med kungen, Karl XI. Den utspelar sig under en tid av Sveriges historia som du kanske behöver påminnas om med hjälp av några årtal. Se nästa sida, varsågod! Men vem var då denna denne Elfver Gröning? Kommer du inte ihåg honom från hitorieböckerna? Namnet känner du kanske igen, om du läst Anders W. Mölleryds första Mölle-Kullen genom tiderna, som kom ut 1958. I den finns ett kapitel om Gustaf Elfverson på Kullagården. Där nämns just Elfver Gröning som en anfader till alla senare tiders elfversöner i Kullabygden. Mina efterforskningar har dock kunnat påvisa en del felaktigheter i Mölleryds annars rätt vederhäftiga bok. Exempelvis har namnet »Elfver« inte något med »älv« att göra. Entomologin [som språkvetare använder jag gärna strikt vetenskapliga termer] stämmer inte. »Elfver« är en sydnordisk variant på »Alvar« och »Elvis« och en maskulin variant av »Elvira«. Namnet är västgotiskt och betyder »den pigge och tillförlitlige«, en karakteristik som stämmer mycket bra på Elfver Gröning. Och på mig. Liksom på Elvis Presley, förstås. Hos Mölleryd anges vidare dödsåret för denne Elfver Gröning till »ca 1750«, vilket skulle innebära att han blev 117 år. Helt fel! Kyrkboken anger årtalet 1693, den 1 april närmare bestämt. I Möllekuriren nr 3 • 2018


Elfver Gröning och Karl XI • Första delen: Fogden 1636  Svenska postverket grundas. Elfver Gunnarsson Gröning föds av fattiga föräldrar i Aneboda i Småland som nummer elva av sammanlagt tolv syskon. »En präghtiger Pilt på åtta Skålpund. Födder med Segerhufva«, enligt jordemoderns anteckning i födsloboken. 1638  Kolonin Nya Sverige grundas i Nordamerika. Elfver Grönings moder dör i barnsäng. Barnet överlever. Elfver tar redan som tvååring god hand om sin lillasyster. »En rediger karl allaredan«, kommenterar fadern. 1643–1645  Mot Danmark-Norge utkämpas Torstenssonska kriget, som en del av 30-åriga kriget. Elfver Gröning går i skolan hos klockaren, som kallar honom »den klokaste gosse som Aneboda skådat«. 1645  Freden i Brömsebro. Elfver Gröning börjar arbeta på granngården. »En lustiger dräng, flitiger som en myra«, säger hans husbonde. 1649  Svenska Afrikanska kompaniet bildas. Elfver Gröning ljuger om sin ålder och blir »en ungsoldat, den vackraste man fann«, som bygdens unga kvinnor besjunger honom. 1650  Nittio procent av svenska folket bor på landet. Elfver Gröning flyttar från Aneboda till Kronobergs regemente i Växjö. »Därhemma blef Stugan mig trång«, kommenterar han i sin dagbok. 1650  Förordning införs om att alla måste besöka kyrkan på söndagar. Elfver Gröning smiter undan vid ett tillfälle. Han fängslas och sitter i arresten på vatten och Wasa knäckebröd under en vecka. Han vill inte avslöja varför han uteblev från kyrkan, »av hänsyn till en dam«. 1655–1660  Karl X Gustavs polska krig. Elfver Gröning deltar. Han utmärker sig tidigt som »den tänkande soldaten«, enligt kompanichefen, en viss major af Sparre. 1656–1661  Karl X Gustavs ryska krig. Elfver Gröning blir befordrad till korpral. Han får tre olika medaljer: »Vänsäll kamrat«, »Ont krut« och en tredje med oläsbar text. Medaljerna finns bevarade i Livrustkammaren på Stockholms slott. 1657–1658  Karl X Gustavs första danska krig. Elfver Gröning blir utnämnd till fogde. Varken CV eller anställningsintervju behövs. Ryktet om hans klokskap har nått hovet i Stockholm. 1658  Freden i Roskilde. Elfver Gröning blir som byfogde placerad i Jonstorp i Kullabygden. Hemmet vid kyrkan blir snart ett kulturellt centrum för hela trakten. Komponisten Buxtehude och diktaren Stiernhielm hör till gästerna. 1660  Karl X Gustav dör av feber i Göteborg. Magnus Gabriel de la Gardie leder en förmyndarregering för tronföljaren Karl XI. Elfver Gröning gifter sig i Jonstorps kyrka med prästdottern Britta Jonsdotter. Han blir kyrkvärd. 1661  Stockholm Banco ger ut de första sedlarna. Elfver Gröning får sitt första barn. Han blir först i Sverige med att ta ut pappaledighet.

1668  Sveriges riksbank grundas. Elfver Gröning får sitt sjätte barn. Han blir kyrkostämmans ordförande. 1669  Tjugotre kvinnor döms till döden för häxeri i Mora. Elfver Gröning får sitt sjunde barn. Han komponerar musiken till operan Hercules, med text av Stiernhielm. 1669  Kyrkobön mot trolldom införs. Elfver Gröning blir befordrad till konungslig överfogde över hela Kullabygden. 1670  Sex personer avrättas för häxeri i Kungälv. Elfver Gröning får sitt åttonde barn. Hans opera Hercules framförs vid hovet. ”En svensk nationalopera är född”, skriver Ordinari Post Tijdender. 1673  Karl XI blir kung »på riktigt« efter förmyndarregeringen som Magnus Gabriel de la Gardie lett sedan 1660. Elfver Gröning får sitt nionde och tionde barn, enäggstvillingarna Truls och Trued. Han ger ut en encyclopedia philosofica, med titeln Meningen med Allt. 1676  Skeppet Kronan förliser utanför Öland. Elfver Gröning flyttar till Mölle. Han bygger själv och bosätter sig i ett hus vid nuvarande Norra Brunnsvägen. I trädgården odlar han ekologiska kålrötter som den förste i Sverige. 1677  Kyrkobönen mot trolldom avskaffas. Elfver Gröning möter Karl XI vid Kullens fyr. Mötet blir livsavgörande för kungen och får konsekvenser för Sveriges vidare historia. 1680  Straffet för slagsmål vid kyrkobesök skärps. Elfver Grönings hustru Britta dör, 48 år gammal. Elfver får venia, alltså rätten att predika i kyrkan. Några av hans predikningar ges ut i bokform med titeln Hvadan och Hvarthän – Hvarför inte? 1682  Indelningsverket införs. Elfver Gröning gifter om sig. Löskekvinnan Cilla Ejlertsdotter blir hans nya hustru. Han utses till »Kongelig Häradsbetäckare för Luggude«. 1685  Kaffet kommer till Sverige. Elfver Gröning får sitt elfte barn. Han grundar Mölle by- och kulturförening och blir dess förste ordförande. 1691  Sverige drabbas av missväxt. Elfver Gröning får sitt tolfte barn. Han får från danska staten utmärkelsen »Danmarks Bedste Ven i Udlandet« och belönas med en förmögenhet på femtontusen danska Rigsdaler. 1693  Drottning Ulrika Eleonora, konung Karl XI:s hustru, dör, 36 år gammal. Elfver Grönings andra hustru, Cilla, dör, 47 år gammal. Elfver blir otröstlig av sorgen. Han klär sig i säck och aska och grundar ett protestantiskt munkkloster vid Himmelstorp, med namnet Herranom till varnagel. 1695  En svår missväxt drabbar Sverige. Elfver Gröning gifter om sig. Disa Eriksdotter Pyk blir hans tredje hustru. Två andra kvinnor i bekantskapskretsen dränker sig i hamnen.

1664  Karlshamn får stadsrättigheter. Elfver Gröning får i januari sitt andra och i november sitt tredje barn. Han uppmärksammas för sina humana metoder i behandlingen av snapphanar och andra motståndare till den svenska regimen.

1697  Kung Karl XI dör, och Karl XII blir kung. Klostret vid Himmelstorp stängs av Hälsovårdsnämnden. Elfver Gröning förlorar sitt förstånd. Han börjar predika asatro och anlägger en offerlund vid korsningen mellan Bökebolsvägen och Corfitz väg, där – lämpligt nog - Villa Vallhalla nu ligger.

1665  Hela Nyköping brinner upp på några timmar. Elfver Gröning får sitt fjärde barn. Han ger ut sin bok Snapphaner och Danskar äro också Menniskjor.

1697  Stockholms slott brinner ned. Elfver Gröning dör, 61 år gammal. 1 172 personer följer kistan till graven på Brunnby kyrkogård. Alla får inte plats i kyrkan.

1666  Lunds universitet grundas. Elver Gröning får sitt femte barn. Han blir utnämnd till »Kongelig fredsmäklare«.

en marginalanteckning har dåvarande kyrkoherden i Brunnby, Enert Ebbesen, kommenterat: »Galskab endede Lifvet paa Vores Elskede Foged«, samt tillfogat en liten teckning av ett hjärta genomborrat av en pil. Mölleryd nämner att Elfvers titel skulle vara »ryttare«, men inte heller det stämmer. Elfver Gröning var först Möllekuriren nr 3 • 2018

korpral i kronobergska infanteriet och sedan konungslig fogde i Kullabygden. Felet beror förmodligen på att Mölleryd har förväxlat honom med ett barnbarn som antog farfaderns efternamn och var just »ryttare« i Skånska lätta knästående kavalleriet. »Min« Elfver Gröning hade hästskräck. I barndomen blev han biten av

en galen shetlandsponny, i ungdomen sparkad av en kallblodig ardenner. Han undvek till och med hästskjutsar. Du känner förstås till Karl XII:s skansar, befästningsverket längs med Norra Strandvägen i Mölle. Men du visste kanske inte att det är Elfver Grönings förtjänst att skansarna uppfördes. Elfver Berättelsen fortsätter på nästa sida

43


hade varit död i 18 år när de äntligen färdigställdes, men det var Karl XII som 1715 uppfyllde en önskan från sin fader, Karl XI. »Det enda jag ber dig, min käre Karl XII«, hade pappan sagt [han numrerade faktiskt sin son redan från det att denne låg i vaggan], »det är att du ser till att min mest älskade fogdes ättlingar i Mölle för all framtid blir ordentligt skyddade från alla anfall från vår ärkefiende Danmark.« Karl XII visste inte ens var Mölle låg, än mindre kände han till vilka av favoritfogdens släktingar som kunde finnas där. Han byggde skansar i Mullsjö, Målilla och Mölndal innan han uppmärksammades på Mölle. Därför dröjde det så länge med uppförandet av denna försvarsinrättning, som vi verkligen kan vara tacksamma för. Skansarna har inte bara skyddat oss från danskarna. Förmodligen är det dessa skansar som avskräckte Hitler från att ockupera Mölle den 9 april 1940.

J

44

byggas av avlagda kanoner från alla de tidigare danska landskapen. Som en pacifistisk manifestation och en hyllning till fredskämpen, förkunnaren, filosofen, författaren, förföraren och humanisten Elfver

Lucidor dräptes i ett slagsmål bedjedagsafton den 13 augusti 1674. Karl XII:s skansar  En bra plats för ett minnesmärke över Elfver Gröning. Foto Christer Wallentin.

»Kanonidé«, vitsade dess generaldirektör när jag bjöd honom på middag på Operakällaren. Tänk dig: 8 752 kanoner staplade på hög! Det skulle äntligen bli det värdiga och spektakulära minnesmärket över Elfver Gröning som han förtjänar. För hur många vet i dag att en gata i Höganäs, ett friluftsområde i Helsingborg och en stig i Mölle – på mitt initiativ – är uppkallade efter Elfver Gröning? Jag tänker förstås på Fogdegatan i Höganäs, Gröningen i Helsingborg och Elfersstigen i Mölle. Den senare skandalöst nog felstavad, trots ideliga uppvaktningar hos kommunen, by- och kulturföreningen och vägföreningen samt otaliga insändare i Helsingborgs Dagblad och inlagor till Svenska språknämnden.

 På källaren Fimmelstången satt Lasse Lucidor med sina vänner och slöade. Sjung Lucidor, sade vännerna. Då sjöng Lucidor: Söka efter levande ord – ack, möda! Döda, bara döda ord bär jag i mitt hjärtas jord. Leta efter levande ord – ack, möda!

Det är bara att instämma. »Leta efter levande ord – ack, möda!« Att skriva ett äreminne över Elfver Gröning är dock all möda värd. Därför gick min ruelse raskt över. Och därför blir det en fortsättning. Den följer i Möllekurirens nästa nummer. Då träder Karl XI in i berättelsen på allvar. Äntligen. Foto Christer Wallentin

ag har länge försökt få Lars Vilks att uppföra ett minnesmärke över Elfver Gröning just på Karl XII:s skansar. Elfvis skulle det heta. Vilks är inte ointresserad, men han har haft annat att tänka på. Min tanke är att det skulle byggas av avlagda kanoner från alla de tidigare danska landskapen. Som en pacifistisk manifestation och en hyllning till fredskämpen, förkunnaren, filosofen, författaren, förföraren och humanisten Elfver. Jag har i skånska, halländska, bohuslänska och blekingska museer, på fästningar och borgar, i slott och herresäten, i ny och nedan, i tid och otid, i lä och lovart, i ler och långhalm, i helg och söcken, i vått och torrt, i öst och väst, i dur och moll, i regn och sol, i lust och nöd – kort sagt i fyllan och villan, undersökt det samlade kanonbeståndet, för att värdera hur stort ett sådant monument skulle kunna bli. Inventeringen visar i dagsläget att 8 752 kanoner från fem århundraden finns tillgängliga. Riksantikvarieämbetet har inga invändningar.

Min tanke är att minnesmärket skulle

K

unskapen om Elfver Gröning är förödande låg. Forskningsläget beträffande honom behöver därför uppdateras. Denna berättelse är avsedd som en sådan uppdatering. Den är efterlängtad. »När ska du skriva något om din anfader?« är den vanligaste frågan från mina många läsare. Sådant förpliktar. Men när jag skulle författa min berättelse drabbades jag av ruelse. Jag kom att tänka på Nils Ferlins dikt om Lasse Lucidor med titeln På källaren Fimmelstången. Fimmelstången var som sagt värdshuset, där Lasse

Skandalöst nog felstavad  trots ideliga uppvaktningar hos kommunen, by- och kulturföreningen och vägföreninge samt otaliga insändare. Möllekuriren nr 3 • 2018


Storgatan 24 • Höganäs

042-34 11 12 Måndag–Fredag 10–18 Lördagar 10–15 Söndagar 10–13

Välkomna önskar Marita, Emma, Carola och Sofie  Vi hjälper Er med blommor till alla tillfällen: vardag, fest, bröllop och begravning  Vi kör ut med bud i hela Kullabygden

Möllekuriren nr 3 • 2018

 Vi skickar blommor över hela världen med hjälp av Euroflorist, Interflora och Florister i Sverige

 Butiken är välfylld med höstblommor, snittblommor, krukväxter, krukor, ljuslyktor och mycket annat

 Kvalitet, stort utbud och bästa servicen hos oss 45


De koovanas

P

vandringsled

å Mölle fälad har det byggts en skyddande stig med staket, stättor och rejäla plankor över knaggligheter. Vad är det då som ska skyddas? De promenerande människorna på ena sidan staketet eller de betande korna på den andra? –  Det är själva fäladen som behöver skyddas, säger Tomas Svensson. Han bor strax ovanför Fåglavik, som den heter på äldre kartor, en grindöppning bort från själva fäladen. –  Stigen är en del av Skåneleden, säger Daniel Åberg, anställd av länsstyrelsen för naturreservaten på Kullaberg och fäladen. Det har kommit in klagomål från vandrare som blivit skrämda av kor. – Kor går ingen förnär, säger Eva Gottberg, djurägare på Brunnby Boställe, om man inte kommer mellan ko och kalv förstås eller har med sig en lös hund.

Tjurkalv Den självklara vanan vid kor och andra kreatur, som har varit en del av vardagen för generationer i vår del av världen, går inte längre att ta för given. –  Titta Selma, en ko! Ropar och pekar en semesterglad mormor som nu äntligen ska få passa små barnbarn. Kon som hon pekar på där bortanför badviken är en tjurkalv. Rätt stor redan, värd att ha respekt för. Den är ett nötkreatur av Höglandsras, Highland Cattle, framavlad i Skottland. Hornen är stora, särskilt hos tjurarna. På svenska Highland Cattle-föreningens hemsida kan man läsa: »Det är ett underbart djur. De är snälla och har ett bra lynne, och är i sig själva nyfikna men ändå inte närgångna.« 46

Text och foto Ingmar Hesslefors

En tjurkalv visade i början på sommaren prov på detta lynne och lyckades trixa upp trädgårdsgrindens klyka hos Tomas Svensson. –  Gräset var väl grönare på vår sida, säger han. Men tjuren lät sig inte enkelt övertalas att vända tillbaka till sin frihet på fäladen.

Magert bete

Den självklara vanan vid kor och andra kreatur, går inte längre att ta för given

Highland Cattle föds upp i första hand för sitt kött. Närproducerat alltså, i det här konkreta fallet. Brunnby Boställe har djur på flera platser i bygden förutom på Mölle fälad vid Vattenmöllan och uppe vid Björkeröd, allt som allt trehundrafemtio djur. Rasen är känd för att klara sig bra på magert bete. Denna torra sommar tog betet slut i juli. –  Vi fick börja använda vinterfodret redan då, säger Eva Gottberg. Andra skörden torkade bort. –  Nu krävs det regn om vi ska få en tredje skörd, som vi brukar. Och det fordras regn för att fylla på de uttorkade dammarna. Vatten är en bristvara denna sommar, vilket är tydligt på fäladen. Kor behöver dricka mycket. Om klockgrodor lyckas överleva nere i dyn, där dammarna i våras var lekplatser åt dem, är en i skrivande stund [mitten av augusti] obesvarad fråga. Gör de det, blir det skäl för många att till våren lämna den anlagda stigen för att leta sig ned till dessa säregna grodserenader. Som vore hanarna små ljudbojar att navigera efter. Också detta en anledning att inte bara nöja sig med den avskärmande stigen. Det finns många som inte nöjer sig med det tillrättalagda och vällovliga. Joggare till exempel. Redan har det bildats nya, upptrampade stigar mellan kullriga stenar och komockor av varierande färskhet. Möllekuriren nr 3 • 2018


Mรถllekuriren nr 3 โ€ข 2018

47


Highland Cattle-föreningen: »Det är ett underbart djur. De är snälla och har ett bra lynne, och är i sig själva nyfikna men ändå inte närgångna.«

Balans –  Mitt grunduppdrag är att alla statliga naturreservat i den här delen av Skåne vårdas, säger Daniel Åberg. Balansen handlar om att göra områdena tillgängliga på ett hållbart sätt. Arbetet med den skyddande stigen och dess gångplankor och stättor har skett med hjälp av arbetskraft som Skogsstyrelsen betalar, så kallade nystartsjobb. –  Vi har också passat på att röja buskage och lägga om nedrasade delar av stenmurarna. Sådant bidrar till den biologiska mångfalden. 48

Tomas Svensson är en iakttagande och reflekterande människa. Han är en duktig naturfotograf också. När Möllekuriren träffar honom talar han med entusiasm om mycket, kanske mest ändå om den rätt nyss tagna bilden på en kanins öga. Rätt skärpa, rätt ljus, rätt ögonblick. Som för en jägare handlar det om att vänta in ögonblicket. Iaktta, upptäcka, men också att sakna det som inte längre finns. –  När jag kom till Mölle för tjugo år sen fanns det mer sjöfågel här, säger han.

Fågelskyddsområden brukar man inte få närma sig från sjön före den 15 juli. –  Jag är rädd att människan tar för sig på ett sätt som gör den enskilde till den store förloraren. Marken på fäladen, som det mesta omkring Mölle, tillhör Krapperups slott. Brunnby Boställe arrenderar den för sina kor. När jag och Tomas går ut på fäladen för att ta några bilder möter vi Fritz Primdahl från Sölleröd på Sjælland. Han tänkte ta sig en liten turistpromenad, men stannade upp då koflockMöllekuriren nr 3 • 2018


Foto Anders Malmberg, Helsingborgs Dagblad

Tomas Svensson: »Finns det nåt annat ställe på jorden där människorna är inhägnade, men djuren går fritt?«

Eva Gottberg: »Kor går ingen förnär – om man inte kommer mellan ko och kalv förstås, eller har med sig en lös hund.«

en hindrade honom med sin blotta existens. Vi talar med honom om torka och klockgrodor i stället. Kanske måste här importeras nya klockgrodor från Danmark, sådant har skett förr. Det verkar lite uppiggande för honom, men han väljer ändå att vända tillbaka in mot byn.

bär den minste i en barnsele. Pappan kånkar på en kick, alltså en sparkcykel, som är till mycket liten nytta på just detta avsnitt av Skåneleden. –  Finns det nåt annat ställe på jorden där människorna är inhägnade, men djuren går fritt? undrar Tomas Svensson. Möllekuriren lämnar den frågan obesvarad. m

Kånka Lite längre bort där stigen snart är färdiganlagd traskar en familj som visar sig vara från Göteborg. Det går att ta sig fram med barnvagn, men mamman

Möllekuriren nr 3 • 2018

Daniel Åberg: »Det handlar om att göra naturreservaten tillgängliga på ett hållbart sätt.«

GEMENSAM BETESMARK »Fälad«, denna ålderdomliga benämning på strandängarna där svenska och danska kossor betat i generationer. Även om det danska »fælled« finns i närheten känns fäbod och ladugård ännu närmare. Fäbod var ju den romantiska betesmark dit man i norr drev kreaturen på sommarbete med näverlurar och snöfläckiga fjäll i bakgrunden. Utan någon etymologisk ordbok till hands är det lätt att koppla »fälad« till både fä och ladugård och därmed till gemensam betesmark. Hans Peterson i Möllekuriren 2015 nr 3

49


Tomas Svensson: Jag arbetar med skötsel och tillsyn av en grannes hus, och har utrymme för fler sådana uppdrag.

ALLTID ÖPPET! Kära glebygdsbor, nu rullar höststormarna in och löven faller så sakteliga mot sin eviga vila. Det är så lätt att falla med dem men ack nej! Vi som är kvar när alla andra drar sin kos, vi vet att årstiden för med sig allt annat än elände. Sprakande färgkombinationer, flyttfåglar, vita vinterdagar, tid att kontemplera och tid att umgås.

Bilden nedan visar ett golv som jag har lagt med Kolmårdsmarmor. Det är väldigt roligt att göra jobb i natursten, både inne och ute, och resultatet blir fint. Jag kan också hjälpa till med lite av varje, eftersom jag bor i byn och rår över min tid. Vid akuta behov kan jag ställa upp med kort varsel, liksom på helger.

Allting stänger ned men vi, ja vi öppnar upp. Vareviga dag hela långa veckan möter vår muntre kock upp klockan 10.00 och han rör om i grytorna och bakar bröd tills långt efter solens nedgång. För att inte fångas av melankolins långa klor motar han mörkret med starka kryddor, eld och musik från varmare delar av planeten. På kvällarna kommer hans eviga vapendragare och börjar vid 17-tiden så smått att böka runt med sina Neapolitanska pizzor och stärkande drycker. Den rödögde kocken lyfter sin hatt till en hälsning och får en likadan tillbaka av den ännu muntrare pizzaiolon. Sedan går han hem till sin stuga långt där borta i Skättekärr, kryper ned mellan dunbolstren och drömmer sött om surdegsbröd, picklade rädisor och väna damer tills tuppen väcker honom nästa dag. Längre in i krukmakeriet arbetar krukmakerskorna med sin lera under ljudligt kackel mest jämt, och det bör dom, ty julen står för dörren fortare än man anar och tomteskrället ska ha sina hårda paket i tid, ja det leveransdatumet ligger lika fast som isen i bottenviken. Så går tiden sin gilla gång och vips är det vår, men innan dess hoppas vi att ni kommer förbi om inte för annat än bara ett litet snickesnack. Varmt välkomna

Hör av dig! Du når mig enkelt på 070-540 85 60 eller med ett mejl till tropiskvintertradgard@live.se

att mota bort svårmodet tillsammans med alla oss på krukan :)

mollekrukmakeri.se 042-34 79 91 50

Möllekuriren nr 3 • 2018


Konfirmand 1883

När dagen så var inne och vi skulle ›gå fram‹, då hade

I september 1968 fick Möllefödda Albertina Olsson besök av Hans-Otto Pyk på åldersdomshemmet i Kävlinge. Hon skulle snart fylla 99 år. Det blev en intervju som publicerades i Kullabygd 1991. Här ett utdrag.

vara riktigt fint klädda och vi såg alla riktigt vuxna ut.

den första stora dagen i ens liv stundat, då skulle vi

Den dagen behövde vi inte gå till kyrkan, då hade far beställt fram en hästdroska och både far och mor var

SÅ SMÅNINGOM BLEV  det tid för mig att gå och

ock­så mycket fina och uppsträckta. Efter den dagen blev mitt liv helt

tröttsam tid. Mest kanske för att

förändrat. Jag började inrikta mig

vi hade så lång väg att gå. Det var

på att själv försörja mig och tänka på

ju mer än en halv mil och många

min framtid. Dagen i ända satt jag och

gånger var jag genomvåt om kläder

band garn och där­emellan hjälpte jag

och fötter för det regnade så mycket

mor med hushållet och med djuren.

den vintern.

Ja, vi hade också får och getter och

Det var 1883, tänk, det blir ju 85 år

dom fick jag driva upp över ›drätter-

sedan nu i år sedan jag blev konfir-

na mot nyvä‹. Det var mycket van­ligt

merad. Det var aldrig tal om något

att folket i Mölle hade djur på den

annat färdsätt på den tiden, åt-

tiden. Även kor och hästar gick på bete

minstone inte i vardagslag. Det var ett tragglande och

mel­lan knallarna ovanför Harastolen samt bort mot

förhörande i ett och ingen kom undan förrän han eller

Fäladen.

hon kunde både psalmer och katekes utantill. JAKTEN SOPHIE ELISABETH  på bilden påminner om en svunnen tid kring förra sekelskiftet då liknade båtar kunde gästa Mölle. Man kappseglade också med dem. Fotot togs 1913. Guldåldern för dessa grandiosa segelbåtar varade från åren kring 1900 och fram till första världskrigets utbrott 1914. Den enorma efterfrågan

Foto Christer Wallentin

läsa för prästen. Det var en lång och

på bly och andra metaller som då uppstod för krigsbehoven fick båtägare att skrota sina jakter med god förtjänst. Bara ett fåtal fanns kvar efter kriget, och ännu färre var i originalskick eftersom man i allmänhet moderniserade riggarna så att behovet av besättningsmän kunde minskas drastiskt.

Jakter som dessa byggdes både i England, Norge, Tyskland och Sverige för välsituerade köpare. Industrimän och grosshandlare med höga inkomster från industrialiseringen kunde tack vare stor tillgång på billig arbetskraft förverkliga båtar av det här slaget. Tomas Svensson Foto Seglarbladet

Möllekuriren nr 3 • 2018

51


INSÄNT

En dag i somras Bilcollage av Christer Wallentin

52

Möllekuriren nr 3 • 2018


INSÄNT

Framtidens bil är helautomatisk. Ni kan sitta hemma och ha det trevligt, medan den gör hela utflykten ensam.

Möllekuriren nr 3 • 2018

53


Köpmansgatan 13. Höganäs. Tel 042-34 01 97. Öppet måndag–fredag 10–18, lördag 10–15

54

Möllekuriren nr 3 • 2018


FÖRENINGSSIDAN KAPELLFÖRENINGEN i samarbete med brunnby församling

Den 23 september│Bird Quartet, stråkkvartett från Helsingborgs Symfoniorkester som spelar klassisk musik och folkmusik. Klockan 16. Den 7 oktober│Kvällsgudstjänst klockan 18. Den 21 oktober│Filip och Emil musicerar på munspel och gitarr. Musik av bl.a. Toots Thielemans, Chet Atkins och Svend Asmussen. Klockan 16. Den 11 november│Kvällsgudstjänst klockan 18. Den 18 november│Vers och visa med operasångerskan Agneta Lundgren och litteraturvetaren Johan Stenström. Klockan 16. Den 2 december│Adventsgudstjänst klockan 14. Därefter kaffe i stationshuset klockan 15.

NATURSKYDDSFÖRENINGEN I KULLABYGDEN

spfseniorerna.se/kullabergmolle

snfkullabygden.n.nu

Den 25 september│Tumlarna kring Kullaberg. Johanna Stedt, marinbiolog med tumlare som specialitet, berättar om Bälthavspopulationen som finns i Öresund, de danska Bälten och upp i Kattegatt. Stationshuset klockan 14. Den 9 oktober│Studiebesök klockan 16 på Välinge Innovation Sweden AB i Viken. Ett världsledande företag som utvecklar en teknik för att foga samman golv och möbler utan att använda skruv eller klister. Den 23 oktober│Från kloster till popsång – 2000 års musikhistoria på en timme. Per Nyrén tar oss med på en musikhistorisk resa. Stationshuset klockan 14. Den 13 november│Höstens böcker. Christoffer Palmer, Höganäs bokhandel, ger lästips. Stationshuset klockan 14. Den 13 december│Jullunch med luciatåg. Stationshuset klockan 13.

Den 22–23 september│Läckra och lömska svampar i fokus. Svamprådgivning. Tid och plats: klockan 10–16 på Brunnby Boställe, som då har sin traditionella skördefest. Den 7 oktober│Klimatkonsert klockan 17 i Himmelsfärdskyrkan i Höganäs. Per Nyrén, mångårig körledare i Helsingborg, samlar sångare för att sjunga om natur och klimat. Ulrik Alm medverkar med reflektioner kring kvällens tema. Den 20 oktober│Liv under ytan i Öresund. Dykaren Jonny Magnusson berättar och visar filmbilder från Öresund. Tid och plats: klockan 14 i Höganäs Båtsällskaps klubbhus i hamnen. Den 17 november│Från A till Ö, från Ausås längs Örjabäcksleden. Samling klockan 9 på parkeringsplatsen nordost om Gruvtorget i Höganäs. Röd glda. Foto John Jonasson

Den 5 december│Julbord klockan 12 i stationshuset. Anmäl er till Claes Gudmundson: claesgu@gmail.com

SPF SENIORERNA KULLABERG MÖLLE

Anmälan till Britt Gudmundson, 070-868 14 81, brittgu@gmail.com eller till Birgitta Gille, 073-312 11 07, biobe.gille@telia.com

Monicas teatertips

Ring 042-36 76 24 eller mejla: monicaochingemar.bengtson@telia.com DEN 3 MARS 2019  ger Helsingborgs stads-

teater En alldeles särskild dag. Pjäsen bygger på den kritikerrosade filmen av Ettore Skola. Jag har fortfarande några biljetter kvar. Hör av er snarast! Jag har tidigare frågat runt i »mitt nätverk« om intresset för opera. Då visade det sig att bara ett fåtal ville följa med; det gav inte underlag för att abonnera en

Möllekuriren nr 3 • 2018

buss. Vi var dock tio personer som tog oss ned till Malmöoperan på egen hand. Eftersom det skulle kunna vara ett alternativ i fortsättningen, vill jag att ni som är intresserade av opera hör av er till mig. I höst kommer till exempel Carmen att visas, och det vore roligt att kunna samla ihop en grupp och se föreställningen tillsammans.

MÖLLE BOULEKLUBB molleboule.se

Det är träning på måndagar klockan 14, på tisdagar och onsdagar klockan 10 samt på torsdagar klockan 16; från den 1 oktober klockan 14. Den 20 september│Partävling. Den 9 oktober│ Ärtsoppekväll i stationshuset. Den 11 oktober│Singeltävlng. Den 30 oktober│ Ärtsoppekväll i stationshuset. Den 23 november│Julträff med fest.

55


Profile for Mölle By- och Kulturförening

Möllekuriren 2018 nummer 3  

Möllekuriren 2018 nummer 3  

Profile for dhrille
Advertisement