Möllekuriren 2018 nummer 2 by Mölle By- och Kulturförening

MÖLLE KURIREN BYFÖRENINGENS TIDSKRIFT • NUMMER 2 • 2018

Biodlare i Mölle Bästa metallpulvret Växtinventering Våra valar Slottsträdgårdsmästaren

Fogelmark Foto Pernilla

Odla bin – odla livskraft

in är en livsnödvändighet för oss, därför att bin och andra pollinerare beständigt och högst påtagligt berättar det där om blommor och bin. Om man träffar på ett bi i Mölle är det sannolikt av typen buckfast. Och det kommer troligen från antingen en av Lennart Svenssons eller Hasse Nilssons kupor. För några år sedan hade biet kunnat komma från Arne Medins biodling, men han har, tillsammans med sonen Niklas, flyttat sina fem kupor till Lönhult, och så långt som till Mölle flyger de bina inte. I Sverige finns det cirka tvåhundrasjuttio sorters bin. De flesta solitärbin, som varken bygger samhällen eller gör honung för oss att skörda.

Den som vill ha egen honung får lita till en av tre raser: det mörka nordiska biet, det gula italienska biet eller det gråaktiga carnica-biet. – För mig är det bara buckfast som gäller, säger Hasse Nilsson. Han är alltså en övertygad buckfast-anhängare. Buckfast är ingen ras, utan en hybrid mellan flera raser och därför inte stabil, som termen lyder. Men buckfast är ett bra odlarbi. Gör sitt pollinerarjobb, bygger sina vaxkakor, samlar sin honung och är precis så flitigt som ett bi ska vara.

Bitillsyningsman Owe Lindgren vid en av Lennart Svenssons kupor. Här ska göras plats för ett bisamhälle till.

Text och foto Ingmar Hesslefors

Länge visste man inte att parningen skedde i luften. Att drottningen flyger ut och letas upp av kanske ett par dussin drönare

– Bin är snälla, säger Arne Medin. Dom bryr sig inte om människor. Gå bara inte framför flustret. Den stickande insekt som gärna ger sig på framdukade wienerbröd i våra syrenbersåer är getingen. En insekt ja, en stekel ja, men inte släkt med biet. Dessutom även köttätare, det vet varje grillare. Hasse Nilsson har fyra så kallade trågkupor och en uppsamlingskupa. Han har odlat bin i tjugo år vid sitt hus på Högkullsvägen. Kuporna står så att de får den sol de behöver. De äldsta är ärvda. Bakom kuporna finns en skärm av grönska för strax bakom hans tomt går en populär stig. – Jag vill inte att folk ska bli störda av mina bin, eller att bina ska störas av vandrarna. Inflygningsvägen är öppen och översiktlig, som den ska vara. I solen utanför kuporna står ett keramikfat med friskt vatten. Några vackra stenar sticker upp i ytan och går att ställa sig på – för ett bi till exempel. Även bin behöver dricka vatten. Två gånger om året slungas honung ur bikakorna. Rapsen ger den första skörden en ljus honung, som måste tas om hand snabbt för att inte stelna. Hösthonungen är mörkare. Den kommer från fler typer av blommor. Ljung kanske, hallon, björnbär, fruktträd. – Med tre barn och sju barnbarn blir efterfrågan på honung större än tillgången, säger Hasse. Biodlandet är en trevlig hobby. – Vi har haft hund också. Men att ha bin är inte lika bindande som att vara hundägare. Bin parar sig i luften. Det är drottningen som är centrum för livet i kupan. Ett matriarkat som hon styr med doftsignaler. Lennart Svensson är en välkänd mölleprofil för alla som rör sig i hamn och by. Han har en avelsdrottning med stamtavla. – Hon är bra på att dra honung och på att städa, säger Lennart. Det är så en biodlare uttrycker sig, trots att hans drottning varken gör det ena eller det andra. Men

Möllekuriren nr 2 • 2018

Hasse Nilsson har odlat bin i tjugo år vid sitt hus på Högkullsvägen. Kuporna står så att de får den sol de behöver. »Biodlandet är en trevlig hobby.«

Man kan enkelt göra sig ett litet insektshotell genom att borra hål i en vedklamps gavlar. Hålen får gärna vara olika stora; från tre till tretton millimeter passar de flesta flygfän

hon är bra på att producera ägg, kanske tretusen på en dag i högsäsong. Av dessa blir det till slut främst arbetsbin i en fascinerande, myllrig cykel av stadier, roller, betingelser och beteenden. Många dragare och städare blir det. Den femtonde maj kan vara en viktig dag för den som likt Lennart Svensson och hustrun Christina vill skaffa sig ett tredje bisamhälle. Då kommer bitillsyningsmannen Owe Lindgren. Han har med sig en särskild ram att sätta ned i en av kuporna, specialgjord för att skapa drottningar. Men först krävs ägg, utplacerade av arbetsbin med den rollen, som efter tre dagar blir larver, som ska matas med drottningfoder som bara bin kan tillverka. Larverna matas så i två dygn, och flyttas sedan över till en annan ram som hängs in i ett samhälle som saknar drottning och vill kompensera denna brist. Efter sexton dagar kläcks en drottning. Då gäller det att passa på för det kan finnas kanske fyrtio drottningsaspiranter i ramen, men den starkaste av dem kommer att riva de andra om inte biodlaren är på tå. Uppe vid radarstationen på Kullaberg finns en parningsstation utrustad för att dra fram drottningar. Parningsstationen har fått vila sedan tidig höst. I höjd med nationaldagen ska den vara i full gång. Länge visste man inte att parningen skedde i luften. Att drottningen flyger ut och letas upp av kanske ett par dussin Möllekuriren nr 2 • 2018

drönare, sådana kan spana på en mils omkrets från hemkupan. Förste drönare betäcker drottningen, förlorar då sitt könsorgan, störtar till marken för att dö. Drönare två måste städa bort ettans förbrukade kroppsdel innan han kommer till, och så vidare. Drottningen samlar allt hon fått i en spermasäck från vilken hon tar vad hon behöver för att befrukta sina ägg inne i kupan. Owe Lindgren är bitillsyningman för det hörn av Skåne där Kullabygden ligger. Det finns femhundra sådana i landet, tillsatta av länsstyrelserna. Uppdraget är att hålla ordning på bistammarna, vårda livskraften, bevaka sjukdomar och parasiter, vara ett stöd för odlarna. En biodlare får inte flytta sina samhällen hur som helst utan att tillsynsmannen har godkänt det. Den parningsstation för buckfast-bin som finns på Kullaberg är en rasparningsstation. Närmaste parningsstation för italienska gula bin ligger på Hallands Väderö. Stationerna är placerade lite avsides för att undvika beblandningar. Bin och andra insekter har stor betydelse för pollineringen av snart sagt allt som går att skörda, och insikten om detta ökar. Vill man inte själv börja odla bin, kan man se till att det i ens trädgård finns blommor som bina vill ha – helst under hela växtsäsongen. Minskad artrikedom i jordbruket är en utmaning. m

Lennart Svensson älskar djur. Han har inte bara bin i sin trädgård, utan också höns, fiskar och exotiska fåglar.

Bin behöver också dricka vatten. Hasse Nilsson ger dem chansen i trädgårdens minipool.

Arne Medin med en burk ljus rapshonung och en burk från den mörkare höstslungningen.

INFÖR SOMMAREN Möllekuriren nr 2 • 2018 Möllekuriren kommer ut med fyra nummer per år Redaktör│Bengt Nilsson 070-740 04 58 bengt.molle@gmail.com Ansvarig utgivare│ Leif Holmberg 070-571 67 15 leif_holmberg@yahoo.se Layout och redigering Lilla Förlaget│Christer Wallentin 070-844 81 25 info@lillaforlaget.se Korrektur│Kerstin Nilsson och Bengt Nilsson Tryckning│Exakta, Malmö 2018 Presslagt den 28 maj 2018 Nästa nummer kommer ut den 13 september 2018 • Vi välkomnar manus, bilder och annonser senast till den 24 augusti.

 Mölle By- och Kulturförening Mölle Hamnallé 2 263 77 Mölle Hemsida│molle.se E-post│info@molle.se

Medverkande Bodil Bennheden Veige Monica Bengtson Ingvar Blomqvist Magnus Delshammar Christer Elfversson Karin Eriksson Fjord & Bælt Pernilla Fogelmark Birgitta Göransson Bertil Hagberg • Sesamphoto Hans Hammar Marie-Charlotte Hammar Magnus Hellstrand Ingmar Hesslefors PJ Hiller Leif Holmberg Cissie Jansson Lena Johanson-Thor Mats Jönsson Ame Karlsson Raoul Kennedy Thure Kronholm Gunilla Larsson Ingemar Löfgren Ronnie Mag Larsen

Pia Mikkelsen Bengt Nilsson Kerstin Nilsson Gunnar Ottosson Per Olle Paulsson Hans Peterson Anders Stålhammar Tomas Svensson Per Thorn Arild Traa Christina Ullenius Martin Werner Christer Wallentin

Annonsörer Bengtssons Optik Colorama For You Salong • Jim Taher Get Cut • Ulrika Sandin Grand Hôtel Hotel Kullaberg Höganäs Bokhandel Höganäs Specialsnickeri Höganäs Tandläkargrupp ICA Nära Skeppet Johan Nilsson • Entreprenad

Kerstin Tillberg • Konstkeramiker Kitchen House Krapperups kaffestuga Kristoffers Byggtjänst Kullabygdens Byggnadsvård Kullagårdens Wärdshus Kv. Kvarnen Kyl- och Värmepumpservice Lilla Förlaget i Mölle Lindes Bilverkstad Länsbergs • Fastighetsmäklare Maritas blomsterglädje Mölle Krukmakeri & Café Mölle Målarna Nordstrand • Tandläkare Nättidningen Fyren Ost & Delibaren Pensionat Strandgården Retro Sportware Stilbilderna i Mölle Svenska Teatern Stockholm Systrarna på Piren Tapet & Färglagret Tunneberga Gästgifvaregård

Årsavgiften för 2018 är 200 kronor för enskild medlem och 300 kronor för familj. Medlemsavgifterna inkluderar Möllekuriren, utdelad i Mölle. För övrig distribution av tidningen tillkommer inom Sverige 110 kronor per år; för utlandet 210 kronor. Betala till bankgiro 5617-3883.

 Byföreningens månadsbrev Mejla till info@molle.se om du vill få löpande information om kommande arrangemang i Mölle, tips på aktiviteter m.m. Möllekuriren på webben Gå till issuu.com och skriv Möllekuriren i sökrutan. Där läggs tidningen ut med ett nummers fördröjning.

 Bilden ovan visar nymålade bonntiller. Båtägare och fotograf: Gunnar Ottosson. Omslagsbilden har Christer Wallentin tagit. En dag i Solviken i juli 2014. Möllekuriren nr 2 • 2018

INNEHÅLL

VÄLKOMMEN

Mycket om djur och natur den här gången

2 Odla bin – odla livskraft 4 Medverkande och annonsörer

ÅRETS ANDRA NUMMER handlar

5 Ledare 6 På gång i Mölle 8 Hans Peterson • Krönikan 12 Inte vilket svart pulver som helst 16 Skagenmålarna och Marie Krøyers bortglömda konstskatt 23 Läst • Tvingades bort men gav inte upp 24 Så har skogsbruket förändrats: Från nytta till varje pris till nytta med hänsyn till naturen 28 Från Malmö till foten av Himalaya: Mitt stora äventyr 32 När Mölle Brandkår ryckte ut första gången 34 Golfklubben jubilerar och kan glädja sig åt fina greener i år 36 De är med i byföreningens styrelse 38 Växtinventering och skötselplan för golfklubben 42 Valarna i våra vatten 46 En del lever farligt: Kullabergs vilda djur 49 Morgonyoga i Solviken i Mölle med Cissie Jansson 50 Slottsträdgårdsmästaren på Krapperup 55 Föreningssidan

Fredagen den 22 juni Midsommarfirande på lekplatsen från klockan 14

Möllekuriren nr 2 • 2018

biartikel får vi veta mycket om biodling, och Ingmar ger oss en inblick i binas invecklade kärleksliv. På våren och försommaren är Krapperups trädgård som vackrast. I en artikel möter vi Georg Grundsten, slottets trädgårdsmästare sedan ett par år. Från ett liv i reklamens värld har han landat i Krapperups sköna blomstersängar. Hans Peterson har under många år gett oss underfundiga krönikor med mycket värme, och han är med även i detta nummer. Men tråkigt nog har Hans avsierat att det inte blir några flera krönikor. Vi förstår honom, men som vi kommer att sakna honom! Bengt Nilsson Redaktör

Söndagen den 22 juli Sommarmöte på Grand Hôtel. Start klockan 15 Torsdagen den 26 juli Den har kallats för Galna dan då allting händer, från bad till loppis Foto Christer Wallentin

Torsdagen den 5 juli Grillkväll i stationsparken från klockan 17. Även 12, 19 och 26 juli

Missa inte

Torsdagen den 21 juni Majstången kläs. Alla är välkomna att hjälpa till, samling klockan 18

mer än vanligt om naturen runt omkring oss. Martin Werner ger en tillbakablick på hur skogen har utvecklats och hur vi har ändrat vår inställning till vad skogen ska vara och hur den ska skötas. Golfbanan bjuder i år på fina förutsättningar för spel. Klubben har lyckats vända förra årets katastrofgreener till härligt gröna gräsmattor. I en annan artikel berättar Marie-Charlotte Hammar om sitt arbete med att inventera växterna på golfbanan. Med genomgången som grund har hon gjort en ny skötselplan. Rara växter och känsliga biotoper ska skyddas. I vattnen runt Kullen finns tumlarna, som Johanna Stedt har studerat under många år. Hon ger en initierad beskrivning av deras liv. Även mindre djur kommer fram i vårt sommarnummer. Ingmar Hesslefors har gett sig i kast med bina. I en riktig

Torsdagen den 13 september Möllekurirens höstnummer kommer ut

PÅ GÅNG I MÖLLE Bild weben

Sommarmöte på Grand DEN 22 JULI klockan 15 är alla Möllebor

välkomna till Grand Hôtel. Det blir information i viktiga frågor som byföreningen driver, till exempel trafiken. Kaffe och kaka blir det också. Alla är välkomna att delta i diskussionen och komma med idéer och förslag.

Torsdagskvällarna i juli BYFÖRENINGEN ARRANGERAR även i år grillkvällar i stationsparken varje torsdagskväll i juli. Grillen tänds klockan 17. Bord och stolar finns, i övrigt tar du med dig vad du vill ha: mat och dryck, och varför inte gitarren … Den sista torsdagen i månaden, alltså den 26 juli, är det dags för Galna dan. Då är Alla tiders morgondopp tillbaka med gemensam frukost utanför stationshuset. Därefter alla möjliga aktiviteter fram till eftermiddagens bakluckeloppis. Som avslutning tänds grillen för sista gången.

Aktivitetscollage

Stationshuset Den 16 juni Rita Hedelin Den 23 juni Mats Müller Den 30 juni Lisa Aronsson Den 7 juli Kristina Assarsson Den 14 juli Isa Oriabure Andersson, Cesar Antonio Ventura Den 21 juli Marianne Larsson, Anders Nilsson Den 28 juli Viktoria Robinson Den 4 augusti Annika Janfjord, Ingrid Rundlöf, Gunnel Strandlund

~ Vi efterlyser ~ STYRELSEN SÖKER KONTAKT med personer

som vill hjälpa till med praktiska göromål i samband med återkommande aktiviteter. Det behövs för att vi ska kunna fortsätta med Mölles traditioner, till exempel midsommarfirandet, Galna dan i juli och vinprovningarna. Du som vill vara med kontaktar Lena Johanson-Thor på 070-633 14 56 eller per mejl: lenajt@gmail.com.



Annexet Den 16 juni Torsten Nilsson Den 23 juni Anna Gudmundsdottir, AnnKristin Tobiaeson Den 30 juni Nina Svensson Den 7 juli Anders Petson, Gunnel Åberg Den 14 juli Barbara Månsson Den 21 juli Tonny Johansson Den 28 juli Britt Madsen, Kjeld Madsen Den 4 augusti Kajsa Jeppsson,

norrut över berget, och efter tio minuter är du i Ransvik. Där kan du välja mellan att kasta dig i från klipporna eller smyga i från trappan vid bryggan nedanför caféet. Du kan hyra en tennisbana med en kompis eller varför inte vara med i

Pia Nelson

 Bild Ronnie Mag Larsen & Arild Traa

mycket att välja på. Du kan till exempel spela bordtennis utomhus. Bordet står nedanför boulebanorna. Utanför stationshuset finns det lekgrejer att låna: krocketspel, bollar, hopprep med mera. De ligger i en låda som är lätt att hitta. Picknickborden är till för alla och grillen likaså. Utegymmet passar de vuxna bäst, men det finns övningar även för de yngre. Om du är med i bouleklubben kan du träna fyra gånger i veckan, och tävla ibland. Ta med dina kompisar och spela beachvolleyboll eller fotboll. Vilket bad är bäst? I Fågelviken kan du välja mellan två bryggor, båda med trappor – och här är det bästa krabbfisket. Dessutom kan du sola på sandstranden intill den stora bryggan. I Solviken badar du också från en brygga med trappor, och småttingarna kan plaska i bassängen. Trädäck och dusch finns intill poolen. Gå stigen 6

Varje utställning pågår under en vecka, från lördag till fredag. Startdatum anges nedan.

Av Gunilla Larsson

DEN SOM ÄR I MÖLLE på sommarlovet har

Utställningar i sommar

Det finns ett utförligt program på molle.se; klicka på Galleri. Öppettider Lördag–torsdag klockan 13–18 och fredagar klockan 13–17.

klubbens aktiviteter. Vilka det är? Gå till hemsidan: molletk.se. I golfklubben kan du delta i juniorträningar och läger. Det finns något för alla åldrar. I sommar firar klubben dessutom 75 år med en del extra inslag. Se klubbens hemsida: mollegk.se. Naturum intill Kullens fyr har aktiviteter under hela sommaren – och en stor del av året. Naturums månadsprogram finns att läsa på anslagstavlan vid stationen eller på webben: kullabergsnatur.se. Möllekuriren nr 2 • 2018

PÅ GÅNG I MÖLLE

SOMMARENS UTSTÄLLNING i hamnen är som tidigare inspirerad av Hans-Otto Pyk. Vad betyder hamnen i Mölle i dag, och vad betydde den förr? Mölle nämns för första gången 1491 i en dansk skrift, och på en vacker karta från 1685 kan man se Mölle by vid en vik. Vi har försökt att följa Mölle från 1600-talet och framåt. Kartor, bilder och texter har gett oss en uppfattning om utvecklingen av fisket, jordbruket och handeln. För 400 hundra år sedan hade Mölle två gårdar och ett trettiotal fiskarehus. Sjöfarten utvecklades och för att få bättre säkerhet vid landningen av sina laster behövdes en bättre hamnanläggning.

Foto privat

Mölle hamn under 400 år

Av Christina Ullenius

På 1770-talet fanns ören och två hamnarmar. Befolkningen växte. Stenbrytningen under 1700- och 1800-talen ställde krav på förutsättningar för lastning. Under andra halvan av 1800-talet tillkom turismen som en snabbt växande näringsgren. Besökarna anlände med fartyg, och turismen tog riktig fart när hamnen på 1880-talet fick den utformning som den har än i dag, det vill säga med den stora piren. Numera är passagerarfartygen borta, och yrkesfisket har i stort sett upphört. Ändå är hamnen ett nav och en drivkraft

Företagen i hamnen spurtar inför sommaren och mer ska det bli. I början av maj talade jag med Peter Nyström, som är ingenjör på Samhällsbyggnadsförvaltningen i Höganäs, och uppgifterna här utgår från det samtalet. Kommunen bygger ett servicecenter med toaletter och duschar. Hamnkontoret kommer att finnas i detta hus. En ny sopstation kommer också till. Allt ska vara klart till midsommar. Följande företag har fått bygglov: • Brandstation – Restaurangen får många nya platser, både inne och ute. Utbyggnaden blir förmodligen klar till midsommar. • Knafvés Café och Diverse – En ny byggnad ska stå färdig i höst. Vid Södra Strandvägen vid hamnen finns ett gatucafé som omgärdas av plank. Detta ställe kommer Kirsten Knafvé att hyra under tiden den 15 juni–15 augusti. • Mölle Kajak- & Klättercenter – En ny byggnad ska bli klar till midsommar.

 Tavlan ovan visar hamnen i Mölle sådan den såg ut 1843. Den är målad av dansken Joachim Ferdinand Richardt.

Bokbussen i hamnen BOKBUSSEN KÖR TILL Mölle på onsdagarna

Av Leif Holmberg MYCKET HAR HÄNT I HAMNEN under våren,

i Mölle. Soliga dagar söker sig stora skaror till Mölle. De flesta kommer med bil eller buss. Då ska hamnen kunna erbjuda mat, utflykter, naturupplevelser.

Systrarna på piren har verksamhet som vanligt i sommar. Detsamma gäller Special Sport School och Kullabergsguiderna. Två tomter i hamnen är fortfarande osålda. Det finns intresserade köpare, bland annat Kakboden i Höganäs. Detta företag har ju under flera år sålt varor i hamnen och vill gärna ha en uppställningsplats för sin kak- och brödbil. Förstärkningsarbetena av kajen och mellanpiren blev klara i våras. Reparationen av huvudpiren börjar under hösten och avslutas våren 2019. Ombyggnaden av hamnplanen och området norr om hamnplanen startar i oktober. Först hösten 2019 tar kommunen itu med att förbättra ytorna runt de nya byggnaderna.

från och med den 13 juni till och med den 15 augusti. Den kommer att stå på hamnplanen klockan 14.00–14.45. Personalen erbjuder både låneböcker och turistinformation.

Monicas teatertips Ring 042-36 76 24 eller mejla till: monicaochingemar.bengtson@telia.com JAG VILL ÖNSKA er alla en trevlig sommar!

Glöm inte att köpa biljetter till Peter och Viktors sommarkonserter på Krapperup den 15, 16 och 17 juni. Vi ses igen den 2 mars och 7 september 2019. Glad sommar! Monica

Foto Christer Wallentin

 Ägarna till Feskeboa och Thaivagnen har inte visat något intresse för framtida verksamhet i hamnen. Men i sommar kommer troligen en matbil, en foodtruck, att stå uppställd i hamnen. Möllekuriren nr 2 • 2018

Nostalgi

Lite högre upp mot Kullabergsvägen hade det märkligt nog legat en munspelsfabrik. Nu var där en liten bank och en bokhandel

i gifte oss i juni 1958. Men vi hade redan

och vänligt. Och allt fanns ju i byn. Tvärs över

tidigare börjat leta efter lägenhet. Vi ville

gatan låg en mjölkaffär som sköttes eller ägdes av

bort från Göteborg. Vi hörde oss för hos

fru Itzigehl, som sedan fick söner som öppnade

bekanta i Köpenhamn och valda delar av

fiskaffär i Höganäs.

Sverige. Jo, visst fanns det lägenheter om

Så var det Sahlstens utomordentliga köttaffär

man var beredd att betala under bordet, som det

som hade det mesta. Maja och Åke var så förstå-

hette på den tiden. Men vår ekonomi var ganska

ende mot nygifta som inte kunde laga mat.

ordinär, så vi fortsatte att leta. Genom en flyktig bekants systers hjälp fick vi reda på en lägenhet i Mölle. Mölle? Ingen vi kände hade hört talas om

Naturligtvis fanns det också speceriaffärer. »Jontes affär« var mest en lanthandel. Där kunde man köpa nät, fönsterglas och spik – förutom alla slags specerivaror.

Mölle. Men året innan hade vi köpt min första bil, en tomatsoppsfärgad Volkswagen. Nu köpte vi en

Längre ned mot stranden låg Isaac Svenssons ovan-

vägatlas och gav oss iväg.

ligt vackra butik. Och mitt i byn hade Ingeborg Ny sin affär. Det var där vi handlade och lärde känna

Motorvägen söderut var möjligen påtänkt men inte

Ingeborg. En gång bjöd hon på surströmming

påbörjad. Men sakta och säkert tog vi oss rakt

till middag. Och hos henne lärde vi oss de första

igenom Hallands samtliga städer. Långt senare,

grunderna i tyska språket.

när man hade barn i bilen, fanns det ett vattenfall

På den öppna platsen – lite vid sidan av affären

till vänster på Hallandsåsen som de gärna ville

– var det torg på fredagarna. Härnströms kom

titta på.

bortifrån Brunnby med frukt och grönsaker. Ofta

Inför Hallandsåsen på gamla E6:an gällde det

var där också en korgmakare som till och med

att inte hamna bakom en långtradare som tog den

hade möbler flätade i rotting. Egentligen behövde

långa backen i 30 kilometer.

man inte lämna Mölle om det inte gällde kläder

Så småningom svängde vi av mot Höganäs, tog oss genom stan, och kom faktiskt till Mölle. Vita

och större möbler. Lite högre upp mot Kullabergsvägen hade det

villor som klättrade från hamnen uppför berget

märkligt nog legat en munspelsfabrik. Nu var där

likt en italiensk fiskeby.

en liten bank och en bokhandel.

Vår 3-rummare låg i ett hus som hette Övre Sjöhem, lite bakom Grand Hôtel. Lägenheten

Borta på Norra Strandvägen fanns även en skrädda-

var fantastisk med utsikt över havet, Sundet och

re om en kostym skulle ändras eller ett par byxor

berget.

vändas. Och mitt emot Turisthotellet i en undervåning låg en fiskaffär för den som var för lat att

Så gifte vi oss och flyttade till Mölle. Göteborg är en varm och vänlig stad. Men vi kände oss omhändertagna i Mölle på ett märkligt sätt. Lugnt 8

gå till fiskegubbarna i hamnen. Ovanpå fiskaffären låg ett dansställe som orsakade oro på lördagskvällarna. Möllekuriren nr 2 • 2018

HANS PETERSON KRÖNIKAN Sedan fanns ju Rosa, kanske från Polen. Hon bodde uppe vid Hjorthagen och vi hjälpte henne

man klippa håret fanns en herr- och damfrisering vid den branta trappstigen upp till Åsvägen.

med bilen om det blev så att hon handlat tungt. Och över alltsammans fanns polis Bruno som

Mölle för sextio år sedan med diverse minnesfel.

en vänligt vakande ängel. Han hade förresten ett

Och Mölle sextio år tidigare, vid förra sekelskif-

litet konstlotteri. Man betalade en blygsam sum-

tet? Jo, byn fanns, men kungligheter och köpstar-

ma per vecka. Så var det dragning. På så sätt fick

ka turister kom främst till Kullaberg, dess klippor,

vi de vackra Rosensohn-litografierna.

blommor, svampar.

Redan vid infarten till Mölle kunde man tanka

Och Mölle om sextio år? Övergiven vintertid

hos »Sven på tappen«, där man också kunde köpa

eller en livaktig förstad till Helsingborg? Men då

kol. Bränsle som bränsle.

släcker man nog inte gatubelysningen klockan tio

Det fanns fler mjölkaffärer. Kanske inte alla

på kvällen, som när vi kom till byn. m

hade kylskåp och ville köpa mjölk ofta. Behövde

Tack till Frederic Täckström som bistod oss med fotona nedan. Thure Kronholm är upphovsman till de två översta. När det gäller de två därunder är fotograferna obekanta, men Frederic har informerat oss om att bilden till vänster kommer från Pelle Molins arkiv och den till höger från Sonja Brandt-Tenglos arkiv.

Möllekuriren nr 2 • 2018

Öppet varje dag kl 11–17 från den 11/6–31/8 • Midsommar stängt

Vi serverar härliga lunchrätter, smaskiga kakor och ett fantastiskt gott kaffe • Catering på tårtor, kom in och välj Krapperup har så mycket att erbjuda: Promenera i parken, shoppa i slottsboden, handla i vår brödbod, se på utställningar, lyssna på musik www.krapperupskaffestuga.se 042-34 48 00 Mette & Isabella

När Krapperup har musikkvällar är kaffestugan öppen före konserten och i pausen

ÖPPET HELA ÅRET jämt och ständigt! mollekrukmakeri.se 042-34 79 91 10

Möllekuriren nr 2 • 2018

Mรถllekuriren nr 2 โ ข 2018

INTE VILKET SVART PULVER SOM HELST Text och foto • Christer Wallentin Jag har tappat räkningen på hur många gånger som jag har behövt förklara för vänner uppifrån landet att Höganäsbolaget inte tillverkar någonting i keramik. Lerkrus av det slag som Karlsson hade runt halsen när han steg iland på Hemsö tillhör företagets historia.

en vad sysslar då bolaget med? Bara i Höganäs är det över fyrahundra personer som håller igång produktionen, för att inte tala om de sammanlagt tvåtusentrehundra anställda som finns runt om i världen. En kulen dag i november förra året hade jag spetsat in mig på att få svar på den frågan. Tack vare SPF, Kullabygdens mesta pensionärsförening, hade jag slunkit med på en företagsvisning. Erik Juelsson, långvägare i företaget, ledde gruppen med gott humör och klar stämma. Fabriksområdet är hundra fotbollsplaner stort, så vi fick gå och gå. Eftersläntrarna puffade Anna Grahn, vår andra guide, vänligt vidare. Samtidigt berättade hon initierat om hur det är att vara ung i företaget. Vi traskade igenom den ena stora byggnaden efter den andra. Belysningen därinne var dämpad och ljudnivån var inte alltför störande. Det var högt i tak. På råmateriallagret låg stora, svarta högar av någonting, och Erik Juelsson förklarade att det var finmald järnmalm, en viktig råvara i produktionen.

Eller kommer jag ihåg fel? Det var kanske kol, som det också går åt mycket av. Ute i fabrikerna, bland vagnar, transportband, traverser och stora behållare, syntes en och annan anställd. I varje byggnad fanns det ett inglasat »kontor«, och där satt två, tre personer som styrde och övervakade processerna via datorer. För en tillfällig besökare var det lätt att tro att verksamheten gick på sparlåga. Men så var det inte, förklarade Erik Juelsson. I en processindustri som denna pågår produktionen 24/7, det vill säga dygnet runt, alla dagar i veckan – hela året. Efteråt var alla överens. Besöket hade varit mycket lyckat, och företagets representanter hade visat sig både kunniga och tillmötesgående. Vi hade blivit väl mottagna – och vi hade fått en glimt av en annan värld. Men, om jag talar för mig själv, hade jag inte fått kläm på vad bolaget gör, egentligen. Intrycken från besöket sjönk undan. Inför sommarnumret och den här artikeln tog jag på nytt kontakt med Erik Juelsson. Han gav mig tid för en intervju på sitt kontor – fast han säkert har fullt upp som personalchef för alla anställda i produktionen. Det började klarna. Höganäs AB – som det heter numera – gör en enda sak: metallpulver. Tillverkningen bygger på en uppfinning av en Höganäsingenjör redan 1910–11. Den innebar att kunna framställa rent järn genom att reducera järnmalm, det vill säga att ta bort syret ur malmen. Men det var först på 1980-talet som företaget hade gjort sig av med alla andra produkter och kunde gå in för metallpulver till hundra procent.

Till hamnen i Höganäs kommer båtar med mald järnmalm från LKAB. Dit skeppas också koks och kol, som är andra viktiga insatsvaror. I produktionsanläggningen i Halmstad smälter företaget metallskrot som genom högt vattentryck finfördelas till metallpulver. Detta »vattenatomiserade« pulver transporteras till Höganäs på lastbilar för vidareförädling. För att göra metallpulver krävs dessutom många olika legeringar, men i måttliga mängder; de levereras också per bil. Metallpulver har i dag flera stora användningsområden. För det första kan man göra metalldelar. Tänk på ett kugghjul. Det normala var tidigare att utgå ifrån en bit stål och sedan sätta igång att svarva, fräsa, borra, putsa. Med metallpulver kan man i stället i ett moment pressa ett kugghjul, som sedan värmebehandlas, eller sintras som det heter. Det spar tid, arbete och energi. Företaget storsatsar också på metallpulver för den nya 3D-tekniken. Det är ingen vild gissning att man i framtiden kommer att kunna »skriva ut« även komplicerade apparater och maskiner. Metallpulver används även för att belägga ytor av alla de slag. En skalpell kan till exempel tillverkas i ett förhållandevis billigt material; sedan beläggs ytan med ett metallpulver som gör den både supervass och hållbar. Ett annat exempel är svetselektroder som får ett ytskick som gör att de ser ut som tomtebloss. Under svetsningen smälter metallpulvret ned i fogarna och gör dem starka. Möllekuriren nr 2 • 2018

Det metallpulver som används av olika företag, och för alla möjliga olika uppgifter, är inte ett och detsamma. Snart sagt varje kund vill ha sin egen blandning. Det är en förklaring till att ett hundratal forskningsingenjörer arbetar på laboratoriet i Höganäs. Dit får också komma ingenjörer från kunder i hela världen för att delta i utvecklingen av det optimala pulvret för just deras tillverkning. På sin hemsida skriver Höganäs AB att det inte finns några gränser för vad metallpulver skulle kunna användas till. Det är kanske en överdrift, men faktum är att pulvret i dag blandas in i till exempel cornflakes för att höja järnhalten, och det används i vattenreningsverk, etcetera. Mitt intryck från besöket i november och intervjun med Erik Juelsson i maj är ett och detsamma: Företagets självförtroende är stort, lönsamheten är god och framtidsutsikterna lysande. Vem vet, uppsvinget i staden med samma namn hänger kanske ihop med bolagets enastående framgångar. m

Världsledande inom sitt område Under ett år produceras 1,5 miljarder ton stål i världen. Produktionen av metallpulver uppgår till 1,5 miljoner ton. Av världsproduktionen av metallpulver svarar Höganäs AB för en tredjedel, det vill säga 0,5 miljoner ton. Det finns åtskilliga metallpulverproducenter i världen, men nästan alla ägs av stora ståltillverkare. Eftersom Höganäs AB är specialiserat på en enda produkt, har företaget blivit dominerande på världsscenen och leder utvecklingen.

Leveranserna från Höganäs till kunder i Europa går med lastbil. Dessa bilar slipper köra utan last tillbaka efter att de har lämnat varor i Sverige. Metallpulver som ska till kunder utanför Europa fylls i containrar som körs med bil till Helsingborg och sedan går på båt till slutmålet. Företaget har totalt cirka 2 300 anställda. Av dessa finns cirka 850 i Sverige. Ett hundratal forskningsingenjörer arbetar på laboratoriet – som för närvarande byggs ut.

Erik Juelsson började i Höganäsbolagets verkstadsskola som 15-åring. I dag är han personalansvarig för produktionen i Höganäs. SPF:arna gick igenom anläggningen – fick en glimt av en annan värld.

Möllekuriren nr 2 • 2018

Kitchen House

SPECIALBUTIK FÖR KÖKET KÖPMANSGATAN 12A • HÖGANÄS • 042 – 34 30 20

Möllekuriren nr 2 • 2018

LIMOUSIN

Det goda köttet från Brunnby finns nu hos oss Närproducerat – Butikspackat – Hängmörat

åkan Bengtsson i Brunnby föder sedan länge upp djur av rasen Limousin. Köttet har hög kvalitet. Det är mört och saftigt, och det har en arom och fiberstruktur som förhöjer

Sunt bondförnuft handla närproducerat

smaken. Vi erbjuder allt från oxfilé och ryggbiff till bringa och grytbitar. Beställ gärna det ni vill

Följ oss på Facebook ICA Nära Skeppet

ha några dagar innan. Beatrice och Johannes Samuelsson

Skeppet • Nyhamnsläge Öppet alla dagar 08–21 maj–september

Möllekuriren nr 2 • 2018

Skagenmålarna och Marie Krøyers bortglömda konstskatt Av Magnus Hellstrand Mölleborna är intresserade av konst. Det märktes när konstexperten och galleristen Claes Moser kom till stationshuset. Byföreningen hade utlovat både föreläsning och värdering av medhavd konst. Lokalen fylldes till sista plats.



Claes Moser berättade inledningsvis om konstnärskolonier som hade gjort starka avtryck i konsten. Han uppehöll sig vid den svenska konstnärskolonin Grez-sur-Loing strax söder om Paris. Byn var varken speciellt genuin eller särskilt pittoresk, men kom likväl att samla många svenska konstnärer under slutet av 1800-talet. Flera av konstnärerna i Grez hade tröttnat på konstakademiernas förhållningssätt och sökt nya vägar, bland annat Bruno Liljefors, Carl Larsson, Karl

Nordström, August Strindberg och Ernst Josephson. Den senare var en viktig opponent. I mitten på 1880-talet hade Josephson målat mästerverket Strömkarlen, som refuserades av Nationalmuseum. »Aldrig i livet«, sa cheferna när de fick se målningen. De ansåg att det inte sitter en naken karl i en fors. Konstetablissemanget var vid den här tiden inställt på att konstverk skulle vara helt realistiska och tillät inte några fantasifulla utsvävningar. Tavlan köptes i stället av prins Eugen som själv var en erkänd konstnär. Han förstod och uppskattade Josephsons begåvning. Revolter inom konsten var ingenting nytt. Redan på Gustav III:s tid kom det första upproret, och det andra kom 1885–1886. Carl Larsson och Anders Zorn hörde till de mer aktiva. Zorn valde att måla sina mogna modeller på klipporna ute i

skärgården, och Larsson skildrade den franske bonden i en idyllisk miljö under sin vistelse i Grez. En annan framstående konstnär i slutet av 1800-talet var dansken PS Krøyer. Hans talang var välkänd och han hade stor livsaptit. Hösten 1886 blev Marie Triepcke, då endast 19 år gammal, elev i Krøyers ateljéskola i Köpenhamn. Krøyer hade fyllt 35 och var Danmarks mest kände målare. Ett par år senare reste Marie, som många andra konstnärer på den tiden, till Paris för att fortsätta sina studier. Av en slump stötte hon ihop med Krøyer, och de blev förälskade. Efter en tids bekantskap gifte de sig 1889. Marie fortsatte att måla med maken som lärare, och 1895 fick de dottern Vibeke. Marie var då mest känd för sin skönhet och som modell för Krøyer. Hon är avbildad i målningen Sommarafton på Skagens södra strand, som blev en sinnebild för det nordiska friluftsmåleriet. Marie Krøyers konstnärskap skymdes av maken; inget ovanligt på den tiden. Likväl uppmuntrade han henne att fortsätta med sitt måleri, men allt eftersom åren gick satsade hon i stället på formgivning av möbler och heminredning. För att kanske i någon mån visa även hennes konstnärliga skicklighet valde makarna att måla var sitt porträtt, men på samma duk. Hans tolkning av henne blev ett vemodigt porträtt av en underskön kvinna, där tekniken var fulländad. Hennes porträtt av honom blev en bild av en man med en kylig attityd – en person som man inte skulle komma för nära. Att ta bort oväsentliga detaljer i bilden gjorde att motivet fick mer fokus. Det var den nya idén, att konstnären enbart behövde antyda att det fanns exempelvis himmel och hav för att betraktaren skulle förstå ett verks originalitet. Sommarafton på Skagens södra strand Oljemålning av PS Krøyer från 1893. Anna Ancher och Marie Krøyer promenerar längs stranden. Tavlan tillhör Skagens Museum.

Möllekuriren nr 2 • 2018

Dubbelporträtt PS Krøyer målade av sin hustru Marie Krøyer, och hon målade av honom – på samma duk. Hans tolkning av henne blev ett vemodigt porträtt av en underskön kvinna. Hennes porträtt av honom blev en bild av en man med en kylig attityd.

Allt eftersom åren gick blev besöken i Skagen allt längre, vilken var platsen för den nordiska konstnärskolonin. Där hade Michael och Anna Ancher, Holger Drachmann, Christian Krogh och flera andra sina bopålar. Ibland kom även svenska konstnärer till byn. Många konstnärspar satte sina relationer på spel när de vistades i Skagen. De levde i en helt annan värld än den övriga befolkningen. Sol och värme, god mat och dryck bidrog säkert till ett ljuvt leverne. Möllekuriren nr 2 • 2018

Efter tolv års äktenskap kom en älskare in i Marie Krøyers liv. Den unge musikern och kompositören Hugo Alfvén hade under en vistelse i Köpenhamn lagt märke till det vackra helfigursporträttet av Marie Krøyer i gul klänning, som hennes man hade målat 1892. Alfvén bevarade minnet av porträttet, och det väcktes till liv tio år senare när han vistades i Italien. I Taormina träffade han för första gången Marie Krøyer, och han blev blixtförälskad. Den 30-årige kompositören föll pladask för den fem år äldre kvinnan, som besvarade hans känslor. När Marie kom hem från Italien föreslog hon direkt sin man att de skulle skiljas, men i all vänskaplighet. Detta besked tog inte Krøyer så allvarligt. Han

ansåg att de kunde se tiden an, eftersom de uppblossade känslorna kanske skulle svalna. Alfvén var trots allt enbart en fattig stipendiat och inte uppburen som hennes make. »Låt dom hållas«, sa Krøyer. »Bjud i stället hit tonsättaren till Skagen«. Det var ett generöst förslag som han senare nog ångrade. Alfvén kom nämligen till Skagen år efter år, och han blev ännu mer förälskad i Marie. Först 1905, när hon fick en dotter tillsammans med Alfvén, accepterade Krøyer en skilsmässa. Men då ville Alfvén plötsligt inte gifta sig längre, vilket gjorde Marie förtvivlad. Artikeln fortsätter på nästa sida

Hennes målningar och teckningar visade tydligt att hon var en stor begåvning

Hon kunde lyckligtvis leva på underhållet från Krøyer och tog därför in på ett pensionat med sin dotter. År 1912 blev dock Hugo och Marie överens, och de beslutade att gifta sig och bosätta sig i Sverige. De bodde först i Uppsala och senare på Alfvéngården i Tällberg. I motsats till Krøyer var Alfvén en glupsk erotisk egoist, som tog för sig vad som erbjöds under sina konsertresor. »Han var en skitstövel«, sa en nära släkting, eftersom han alltid var otrogen. Detta fick naturligtvis Marie reda på, och hon blev tvungen att leva med den insikten fram till makarnas skilsmässa i mitten av 1930-talet. Därefter levde hon ensam fram till sin död 1940. När Alfvén dog 1960 ärvde Margita, hans och Maries dotter, Alfvéngården och flyttade in i huset. Maries målningar och teckningar placerades av någon anledning uppe på vinden, och där kom konstverken att falla i glömska.

dansk press, vilket bidrog till att Maries intresse för att måla och teckna avtog. Claes Moser berättade avslutningsvis att han redan för över 20 år sedan hade fått kännedom om Marie Krøyers konstsamling, och då hade han gett ägarna möjlighet att sälja den till honom. De tog till sig erbjudandet, men kände att verken borde behållas inom släkten. För några år sedan kontaktades emellertid Claes Moser av familjen, eftersom den ansåg att samlingen borde hållas ihop. Det var ett stort steg att köpa alltsammans, berättade han. Han blev tvungen att sälja sitt fritidshus i Skärgården för att ro affären i land. I dag finns hela Marie Krøyers konstsamling i Claes och Sanna Mosers hem i Vaxholm utanför Stockholm. m

Efter föredraget kunde deltagarna få sina medförda konstverk värderade. Det var konst av både kända och okända konstnärer, vilket Claes Moser uppskattade. Han bedömde samtliga verk och var nöjd med att ingen hade tagit med sig något som kunde betraktas som »hötorgskonst«.

Tre streck Den mest omdiskuterade tavlan var en teckning av den berömde italienske konstnären Lucio Fontana. Foto Magnus Hellstrand

Frun vid väven Oljemålning av Marie Krøyer. Foto webben

Döttrarna gick med tiden också bort, och båda ligger begravda tillsammans med sin mor på Leksands kyrkogård. Hugo Alfvén vilar också där, men till skillnad från sin tidigare fru och sina barn, ligger han på en fantastisk plats med utsikt över Siljan. För ett par år sedan återupptäcktes sensationellt konstsamlingen. Den låg i ett paket på en vind i Tällberg. Marie Krøyer hade nämligen varit en av fem kvinnor som deltagit i Den Frie Udstilling i Köpenhamn 1891. Det var en utställning som präglades av unga konstnärer som gjorde uppror mot de konservativa krafterna i konstakademin. Hennes målningar och teckningar visade tydligt att hon var en stor begåvning och hennes känsla för det uttrycksfulla gjorde att hon egentligen var före sin tid.

BALLADEN OM MARIE KRØYER kom 2012. Den regisserades av Bille August. Huvudrollen spelades av Birgitte Hjort Sørensen. Sverrir Gudnason (Borg, Monica Z) gestaltar Hugo Alfvén. Filmen kan streamas hos plejmo.com.

Åsidosättandet av kvinnliga konstnärer var närmast totalt på den tiden och deras utställning nämndes inte med en rad i

Ur reklamen för filmen: »Marie Krøyer lever ett priviligierat liv tillsammans med sin man, den firade danske konstnären PS Krøyer. Han är mer framgångsrik än någonsin och hon är

KONSTVÄRDERING

Filmtips • Filmtips • Filmtips • Filmtips • Filmtips en av Danmarks mest omtalade kvinnor. Men under ytan är livet och deras äktenskap allt annat än lyckligt.« HIP HIP HURRA är Kjell Gredes film om Skagenmålarna från 1987. Pia Vieth och Stellan Skarsgård spelar makarna Krøyer. Filmen fick två Guldbaggar, bland annat för bästa regi. På Venedigfestivalen fick Grede juryns stora pris; även fotografen belönades. Möllekuriren nr 2 • 2018

Ett av Sveriges vackraste hotell Utsett till Sveriges 14:e bästa hotell 2016

Öppet alla dagar från kl12 – hela sommaren Läcker bistromeny samt spännande à la carte i vår matsal Börja gärna med ostron & champagne Grillkvällar och mycket annat … OBS! 29 juli – Janne Schaffers sommarshow Boka nu, det blir fullt!

”Gillas lilla HAMNDELSBOD”

direkt mot havet med mängder av vackra nyttiga & onyttiga ting ett urval av ”förnödenheter” – mjölk & bröd m.m. – året runt!

Restaurang ● Hotel ● Konferens ● Catering Telefon 042-34 70 00 ● info@hotelkullaberg.se ● www.hotelkullaberg.se

SURF IN ~ café & shop ~ nu med Italienska Glassbaren i Mölle Slink in på Mölles hetaste café – på HK-hörnan Egen barista – Sebastian – gör Mölles godaste kaffe från kl 10 Börja sommardagen med en cappuccino & croissant vid havet & hamnen ... Nybakade bullar & läckra kakor ~ badkläder, solglasögon m.m.

Möllekuriren nr 2 • 2018

Mรถllekuriren nr 2 โ ข 2018

FÄRG TAPETER GOLV KONSTNÄRSMATERIAL

Vi har färgsatt Kullbygden sedan 1968 Öppet måndag–fredag 08.00–18.00 • Lördag 08.00–14.00

Möllekuriren nr 2 • 2018

Storgatan 24 • Höganäs

042-34 11 12 Måndag–Fredag 10–18 Lördagar 10–15 Söndagar 10–13 (ej juli–augusti)

Välkomna önskar Marita, Emma, Carola och Sofie  Vi hjälper Er med blommor till alla tillfällen: vardag, fest, bröllop och begravning  Vi kör ut med bud i hela Kullabygden

 Vi skickar blommor över hela världen med hjälp av Euroflorist, Interflora och Florister i Sverige

 Butiken är välfylld med snittblommor, krukväxter, sommarplantor, krukor, ljuslyktor och mycket annat

 Kvalitet, stort utbud och bästa servicen hos oss

Möllekuriren nr 2 • 2018

LÄST Lunds första kvinnliga domprost

Tvingades bort men gav inte upp Av Christer Wallentin

östen 2016 blev en Möllebo, Kerstin Hesslefors Persson, omskriven i Skånes tidningar. Efter tre år som domprost i Lund tvingades hon sluta. Nyligen presenterade hon en bok som ger glimtar av det dramatiska händelseförloppet, men framför allt får läsarna följa hur hon hanterar den fasansfulla motgången och sakta, sakta börjar återta sitt människovärde. Boken är personlig, men inte privat. Jag tror att den har något att ge alla som har fått törnar i yrkeslivet – för att inte tala om dem som just går igenom kriser av ett liknande slag. Och för ledare på alla nivåer är den säkert givande. Kerstin växte upp i Östra Karup, men bodde efter studierna i Göteborg. Hon var först präst på Näset och sedan stiftsadjunkt med ledarutveckling som uppgift. Under sex somrar var hon så kallad badpredikant i Mölle. År 2008 flyttade Kerstin med familjen till Lund där hon hade blivit kyrkoherde i Allhelgonaförsamlingen. Fem år senare, i början av januari 2013, utlystes tjänsten som domprost. Det var i samma veva som den kyrkliga organisationen i Lund skulle göras om från sju pastorat till ett. Kerstin sökte – och utsågs till domprost av en enig tillsättningsnämnd i konkurrens med flera andra sökande, alla män. Kerstin tillträdde sin nya post i början av 2014. Hon och hennes medarbetare slet med den nya organisationen; det krävdes tid för att få den att sätta sig. I januari 2016 fick kyrkorådet en ny ordförande, och samarbetet mellan denne och domprosten kärvade. På Möllekuriren nr 2 • 2018

ett möte i september fick Kerstin klart för sig att kyrkorådets ordförande ville bli av med henne. »Jag satte mig i min bil och grät«, skriver hon. »Jag kände mig som ett hopskrynklat papper som det är okej att trampa på. Totalt värdelös.« Sedan gick det fort. Efter bara några veckor hade parternas förhandlare nått ett avtal om avgångsvillkoren, som Kerstin kände sig nödgad att skriva på. Hon fick städa skrivbordet och lämna jobbet samma dag. Beskrivningen av hur det gick till när Kerstin förmåddes att sluta som domprost är kort hållen. Författaren avkräver inte läsaren ett ställningstagande för den ena eller andre, och det är skönt. Det framställningen förlorar i konkretion vinner den i allmängiltighet. Läsarna får ändå veta så mycket som behövs för att kunna följa Kerstin när hon berättar om den värsta tiden efter avskedet: »Jag låg under filten och skakade.« På många ställen i boken flikar Kerstin in en dikt. Sådant kan kännas pretentiöst och påklistrat – men inte i hennes bok. Ett exempel: I detta nu När jag inte behövs och ingen märker det, när det blir helt tyst efter att jag ständigt har varit på gång, då påminns jag om livets skörhet. Det kan ändras blixtsnabbt raseras radikalt i detta nu.

Domkyrkan i Lund invigdes 1145 efter nästan femtio års byggande. Lund var ärkebiskopssäte för Norden, och till invigningen kom kyrkliga diginitärer från när och fjärran. Foto PJ Hiller

Visst är det spännande att läsa om avskedet, olyckan; kanske nyfikenheten spelar in. I den här inledande delen imponeras jag av att Kerstin klarar att vara saklig och balanserad trots det hon utsattes för. Bokens tyngdpunkt ligger som sagt på efteråt. På veckorna, månaderna när Kerstin försöker komma vidare. Hon skriver: »Jag hade ingen plan, inga smarta strategier. Jag försökte bara överleva och lyssna inåt till vad som var bra för mig. Jag längtade efter att kunna säga att jag levde, med kraft och riktning. Men jag fick nöja mig med att överleva dagen. Och natten.« Så småningom kom Kerstin igång med studier som också innebar resor utomlands. Hon hade skrivit flera böcker tidigare, så tanken på att skriva en bok kan inte ha legat långt borta. Att hon har fört det projektet i hamn är starkt. Det har säkert gjort henne gott, och många kommer att uppskatta att hon så öppet och ingående delar med sig av sina erfarenheter.  Kerstin Hesslefors Persson Livet Händer – Existentiella perspektiv på ledarskap, Stockholm 2018, 184 sidor, Verbum, cirka 199 kronor.

Så har skogsbruket förändrats:

Från nytta till varje pris till nytta med hänsyn till naturen Vad ska hända med skogen på Kullaberg? Länsstyrelsen håller på att göra en ny skötselplan, men den dröjer. Det är dock känt att målet är en ädellövskog. Här berättar Martin Werner om hur synen på skogsbruket har förändrats från 1800-talet till i dag. I nästa nummer lägger vi fokus på skogen på Kullaberg.

Av Martin Werner

kogarna är dominerande inslag i landskapsbilden. Därför är det lätt att förstå att folk upplever stora förändringar negativt. När ett skogsparti avverkas i ett område där människor är vana att röra sig, blir det ett avbräck för friluftslivet. Det tar minst 40 år innan en ny skog blir promenadvänlig – ett väldigt långt perspektiv för oss människor. Många av oss får aldrig uppleva slutresultatet. För att omforma ett skogsområde så skonsamt som möjligt bör man ta hänsyn till var det ligger – hur landskapsbilden påverkas – och hur skogen utnyttjas. Om man dessutom gör omformningen successivt, upplevs den inte som så drastisk. I ett enskilt bestånd som ska omformas, finns det också åtgärder som gör att förändringen kan upplevas som något mindre påtaglig.

Martin Werner kan mycket om skog. Han var under 36 år ansvarig för skogsträdsförädlingen i södra Sverige. Martin har ett par gånger tidigare skrivit om skog i Möllekuriren, senast i 2016 nummer 2.

Träd växer långsamt, och vi människor har lite tålamod. Konsten när det gäller skog är därför att också tänka på att vi kan lämna något bättre efter oss till våra barn och barnbarn. När Sveriges mest världsberömde person, Carl von Linné, gjorde sina resor i landet under första halvan av 1700-talet var hans uppgift att utforska vad som användes och som kunde komma till nytta för resten av landet.

Nyttoperspektivet var klart uttalat hos Linné, men han var medveten om naturens villkor. Därför beundrade han samerna för deras anpassning till den karga naturen. För trehundra år sedan var befolkningen helt beroende av naturen, och ibland slog skördarna fel. Det kunde inte kompenseras med import av livsmedel. Människorna levde på naturens villkor och behövde utnyttja den och samleva med den. Med industrialismen under 1800-talet kom den stora förändringen i synen på naturen. Många människor lämnade landsbygden för ett liv som industriarbetare i städerna. Nya redskap och arbetsmetoder utvecklades. Människorna kunde gripa in i naturen och påverka den mer än tidigare. Samtidigt ökade befolkningen, och upprepade missväxtår gjorde det svårt för många att försörja sig. Drygt en miljon svenskar emigrerade under åren 1851–1910, de flesta till Amerika. Att människor inte kunde försörja sig ledde under 1890-talet till egnahemsrörelsens framväxt. Den var till en början inriktad på att skapa småjordbruk. Riksdagen beslutade att jord skulle styckas av från statligt ägd mark med huvudsyftet att bilda småjordbruk så att fler människor kunde försörja sig. Syftet var att bromsa både utvandringen och flytten in till städerna. År 1929 kom dessutom börskraschen med en världsdepression som följd. Att naturen var viktig för människors försörjning stod helt klart på den tiden. I mitten av 1930-talet började en mer ordnad verksamhet för att »förbättra« Sveriges skogar. Då gällde det främst att hitta nya trädslag för att öka produktionen och användbarheten av skogen. Professor Göte Turesson – som grundade Ulltunas genetiska trädgård 1937 – for till Amerika och samlade in 72 barrträd och lövträd som var helt nya för Sverige. Frön från dessa såddes för att planteras ut på försök här och där. Förhoppningen var att hitta något nytt och användbart. Johan Mannerheim – bror till den finske fältherren – ägde godset Grensholm i Östergötland. Möllekuriren nr 2 • 2018

Han reste också till Amerika och återvände till Sverige med frön från många olika främmande trädslag. Fröna blev plantor som han sedan satte på godsets marker. Dessutom anlades under mellankrigstiden arboretet i Kivik som innehåller många olika främmande trädslag. Sannolikt härstammar en del av de främmande trädslagen på Kullaberg från Turessons och de andras insamlingar.

Traditionellt skogsarbete Fram till 1950-talet var det såg och yxa som gällde i skogen. Vintern var högsäsong för avverkningen. Nordsvensken var den idealiska hästen för att ta sig fram med timret i oländig terräng. Bilden nedan visar ett skogsarbetarlag i Linsell-Ransjö från omkring 1915. Kvinnan är kocka. Foto webben

Mekanisering Motorsågen började sitt segertåg på 1950-talet. Med den kunde en man avverka mycket mer än tidigare. Sedan kom »skördarna« som både fäller träden, kvistar dem och kapar upp stammen i önskade längder, och produktiviteten kunde höjas ännu mer. Den ökade mekaniseringen bäddade för storskaliga avverkningsmetoder. Foto webben Möllekuriren nr 2 • 2018

På grund av den senaste nedisningen är trädfaunan i Sverige artfattig jämfört med förhållandena i Amerika och Asien. Tall och gran är våra enda inhemska, kommersiella barrträd. Frågan är då om man har hittat några användbara främmande trädslag? Ja det har man, men odlingen av dem har blivit mycket begränsad. Lärkträden är ett exempel på en lyckad import. De har en mycket större kärna än vår inhemska tall, vilket gör virket rötbeständigt och lämpat för användning utomhus. Tujan är ett annat nytt trädslag som har blivit uppskattat. Den innehåller ett gift som gör träet särskilt lämpligt att använda vid pålning under vattnet i hamnar. Men det finns också exempel på det som har slagit fel. Den införda tysklönnen visade sig ha en enorm spridningsförmåga och kom därför att hota inhemska trädslag. Mycket har ändrat sig. Den dominerande virkesförbrukaren, skogsindustrin, blev en stor internationell exportindustri. Under 1950-talet började man kalhugga som en universalmodell för ett rationellt skogsbruk. Under det följande decenniet tillkom enorma kalhyggen, och skogsbruket bredde ut sig till nästan alla bestånd som var lönsamma att avverka. Under 1970-talet tyckte sig skogsindustrin upptäcka en kommande virkessvacka på grund av en ojämn åldersfördelning i skogarna. Denna svacka skulle man fylla genom att plantera den nordamerikanska Contortatallen i norra delen av Sverige. Det är ett trädslag som växer snabbt i ungdomen. Så skedde också, och detta blev den första verkligt storskaliga användningen av ett främmande trädslag. Samtidigt utvecklades skogstekniken. Tunga maskiner med stor avverk25

ningskapacitet gjorde stora kalhyggen i Norrland och lämnade djupa spår efter sig på marken. Den biologiska mångfalden påverkades, och skogsbruket drog på sig kritik från allmänhet och fackbiologer.

Alla dessa trädslag invandrade från söder efter istiden och räknas därför som inhemska. Eftersom de ädla lövträden inte är så populära i det kommersiella skogsbruket, behövs de i naturreservaten och i andra områden där virkesekonomi inte prioriteras. m

början av 1900-talet. Pendeln har svängt från nytta till varje pris till nytta med hänsyn till naturen och den biologiska mångfalden.

Foto NatureGate

Världen blir allt mer globaliserad, och virke kan produceras mycket effektivare på sydligare breddgrader. Skogsindustrin betyder inte längre lika mycket för Sveriges ekonomi. Skogsvårdslagen har ändrats; lika stor hänsyn ska tas till naturvård och virkesproduktion. När Sverige gick med i EU kom specificerade krav på naturhänsyn. Dessutom tillkom FN:s konvention om biologisk mångfald. Allmänhetens och samhällets syn på skogen är i dag helt annorlunda än i

När man gör upp en plan för Kullabergs framtid är det vettigt att man prioriterar inhemska trädslag som tall och lövträd

I dag gäller det att skydda obrukad skog för framtiden genom att bilda reservat. När man gör upp en plan för Kullabergs framtid är det vettigt att man prioriterar inhemska trädslag som tall och lövträd, och inte minst de ädla lövträden, det vill säga ek, ask, alm, lönn, lind, avenbok, bok och fågelbär. Foto Bodil Bennheden Veige

Möllekuriren nr 2 • 2018

YRKESSKICKLIGA FRISÖRER • BRA PRISER Herrklippning 200 kr Damklippning 250 kr

Telefon 042-34 31 00 www.fysalong.se For You Salong Öppet

Barnklippning 180 kr

Måndag–fredag 10–18

Rakning med kniv 150 kr

Lördag 10–15

Hamza Hamo och Jim Taher

Kullagatan 33 • Vägg i vägg med Jourpizza i Höganäs

Riktig rakning med kniv, endast 150 kronor

Sommarläsning

för alla historieintresserade Möllebor Köp den i Höganäs Bokhandel eller direkt från förlaget Lilla Förlaget 070-844 81 25 info@lillaforlaget.se Möllekuriren nr 2 • 2018

Från Malmö till foten av Himalaya

Mitt stora äventyr Av Per Thorn

E Per Thorn bor i Mölle sedan 2000. Han har arbetat länge som undersköterska i Höganäs kommun. Det gör han alltjämt, men numera på deltid. Ett av hans och Gunilla Thorns stora intressen är trädgården på Västra bangatan. Den beskrevs i ett reportage i Möllekuriren 2013 nummer 4. Per målar och tecknar också. Han ställde ut för första gången 2015 i stationshuset.

n fin sommardag 1957 kom Chendru, en pojke från Bengalen, på besök till Skövde, där vi bodde. Han var huvudperson i Astrid Bergman Sucksdorffs bok Chendru får en tiger. Han gjorde verkligen intryck på mig

med sin klädsel och sin skicklighet med pilbågen – som vi fick prova. Jag var bara fem år gammal när jag mötte Chendru, men den dagen såddes ett frö: en dag skulle jag åka till hans hemland. Men det skulle komma att ta arton år innan jag kom iväg på min resa – frihetsresan. 1975 blev den äntligen av. Vid det laget bodde vi i Helsingborg, och mina föräldrar körde mig till Malmö. Mamma tänkte nog att det var sista gången som hon såg mig.

Porten till Asien Jag reste ensam och tog mig snabbt ned till Istanbul, den riktiga startpunkten på min resa. Känslan var stark: att stå vid porten till Asien med alla dörrar och väderstreck öppna. Packningen skulle vara lätt. Om jag kunde hålla bagen i handen med armen utsträckt, då var det OK. Det här var före mobiltelefoner och betalkort. I min utrustning ingick en liten Instamatic-kamera som jag kunde ladda med film för 24 bilder. Jag hade resecheckar i plånboken och skulle försöka klara mig på ett par dollar om dagen. Min första kväll i Istanbul blev sen. Jag tillbringade den på ett musiker-ställe. Där var det folkmusik som gällde – och som de spelade! Tidigt nästa morgon skulle en buss ta mig vidare in i Turkiet, en resa på några dagar. Mina medpassagerare hann bli som en familj för mig. Flera i bussen var vana vid vattenpipa, och så fort bussen stannade rusade de av för att röka.

Sista natten i Turkiet

Foto Christer Wallentin

Öppna stora vidder. Solen belyser bergen så vackert. Jag ser en hägring mitt ute i ingenstans. Plötsligt stannar bussen, och en gammal man stiger av. Inte ett hus så långt jag kan se. Vart ska han ta vägen? Den sista natten i Turkiet sover jag i Erzurum. I morgon väntar Persien, eller Iran som man säger i dag. Vägarna och bussarna är bättre. Landskapet är så vackert, det är som att vara med i en film. Artikeln fortsätter på sidan 30

Möllekuriren nr 2 • 2018

Karta webben

Packningen skulle vara lätt. Om jag kunde hålla bagen i handen med armen utsträckt, då var det OK

Foto webben

Sex månader tog hela resan från Malmö till New Delhi via Istanbul. Efteråt mätte jag sträckan och kom fram till 5 800 kilometer fågelvägen. Men min resa var nog nästan dubbelt så lång för jag gjorde många avstickare, och vägarna var krokiga – minst sagt.

Ett frö såddes när jag var fem år och träffade Chendru från Bengalen. Han var huvudpersonen i en populär ungdomsbok av Astrid Bergman Sucksdorff – och blev min idol.

Otroligt men sant Alla bussresorna kostade sammanlagt inte mer än 120 kronor. Tabellen visar alla etapperna och vad de gick på. Det hände att jag åkte i flera dagar med samma buss. Då hann mina medpassagerare bli som en familj för mig.

Möllekuriren nr 2 • 2018

Bussen stannar när det är dags för lunch. En vanlig måltid består av lammspett med gott iranskt ris. Och till det bjuds underbara, stora platta bröd – och sött te, så sött. Min sista stad i Iran är Mashad, där det finns äkta mattor att beundra.

En annan tid Jag fortsätter över gränsen till Afghanistan. Grusvägen in mot Herat är dammig. Det känns som att tiden är en annan. Jag stannar ett par dagar och besöker skråhantverkarnas gator. Jag stiger upp tidigt på morgnarna, värmer mig med te och äter det goda brödet. Efter en dag i gatulivet tar jag på kvällen en taxi till en konsert med traditionell afghansk musik. Musiken speglar naturen och längtan efter kärlek. För min inre syn ser jag ryttare på galopperande hästar. Efter Herat åker jag vidare till Kabul. Staden ligger som i en gryta omgiven av bergen. Där stannar jag några dagar, men vill snart vidare. Jag passerar gränsen till Pakistan i en minibuss. Den avgick från Kabul först när den var fylld till sista platsen. Det tog sin tid, men jag har blivit van att vänta – och har ju ingen brådska. Jag sover bara en natt i Pakistan och åker på morgonen över gränsen till Indien.

Gratis i Golden Tempel Jag stannar ett tag i Amritsar, som är Sikhernas heligaste stad. Där får jag bo gratis i tre dagar i Golden Tempel. Men jag får acceptera att sova direkt på cementgolvet. Det är inget problem för mig; jag är van efter att ha tränat hemma i flera veckor. Sedan en tid har jag sällskap på resan av en amerikan. Vi äter lunch tillsammans med många andra, återigen gratis. Inne på tempelområdet träffar vi en ung man som frågar om vi vill bo hos hans familj i en by utanför stan. Vi tackar ja. 30

Jag får acceptera att sova direkt på cementgolvet. Det är inget problem för mig; jag är van efter att ha tränat hemma i flera veckor

Det är männens värld som råder i hemmet. Ett knäpp med fingrarna räcker för att en kvinna ska komma från köket och servera oss söta riskakor och te. Alla sover på taket under en enorm stjärnhimmel. Nästa anhalt är Dharamsala vid foten av Himalaya. Vi har blivit ett gäng som tillsammans hyr ett hus för femton kronor i månaden. Dagarna går i ett lugnt tempo, och jag trivs. Vi besöker templet där Dalai Lama talar. Vi har fått ett stamställe, ett schweiziskt café med gott kaffe och riktig ost.

Sparkad av en häst En dag blev jag sparkad av en häst på båda knäna. Det var just rätta stället. Ont och svullet, men en tibetansk munkläkare tar sig an mig, och efter någon vecka är jag kry igen. En vacker fransyska hjälper mig några dagar – det har jag ingenting emot. Nedanför vårt hus övar en musikoch dramaskola dagarna i ända. De blåser i långa horn. Man kan vänja sig vid det mesta – även detta. I Manali slås jag av hur storslaget vackert det är med breda floder och terrassodlingar, bland annat med äpplen. Det finns skogar med många stigar som är roliga att följa. Srinagar i Kashmir domineras av sjöar, och där bor jag på en husbåt. För att komma till affärerna paddlar jag.

ligen storslagen. Vägen slingrar sig upp i Himalaya och når bergspass som ligger mer än 5 000 meter över havet. Floden Indus följer oss, och ibland är vägen bortspolad. Då får alla passagerare hjälpa till att bära sten och fylla igen hål. Några som tycker att detta är hur kul som helst är fyra munkar som sprider glädje omkring sig. Väl framme i Leh bor jag hos en tibetansk familj.  Efter sex månader i Asien tar jag flyget hem från New Delhi.

Väl tillbaka i Helsingborg mötte jag några gamla vänner på Kullagatan. De kände inte igen mig! Jag hade tappat tjugo kilo på alla skumpiga bussturer.  Resan genom nordvästra Asien var min första långa resa. Då grundlade jag en reslust och nyfikenhet på andra länder som har följt mig hela livet. När jag tänker tillbaka på hur det var att ge sig ut i världen som 23-åring och hur det är i dag, slår det mig hur mycket det är som har förändrats. Då, på 1970-talet hade jag inte en tanke på att något otäckt skulle kunna hända. m Astrid Bergman Sucksdorff: Chendru får en tiger – En berättelse om en pojke i den indiska djungeln, Bonniers, Stockholm 1959.

Himalayas höga bergspass Efter stilla dagar tar jag bussen till Leh. Det är en av knutpunkterna på Sidenvägen, som bara är öppen sommartid. Det blir en tuff tvådagarsresa, men den allra skönaste. Naturen är verkMöllekuriren nr 2 • 2018

Gruppen rastar efter att ha lagat vägen. På väg mot Leh.

Vackra vyer. Tempel och floden Indus följer oss.

Matstopp i Dras. På resan mot Leh.

Huvudgatan i Dharamsala.

Ur mitt fotoalbum

Jag i Macloud Ganj, Dharamsala. Möllekuriren nr 2 • 2018

Hade ett enkelt hus med ett stort eucalyptusträd. 31

På fotot från 1931 ses Översta raden från vänster: Harry Wellberg, Sture Nilsson, Gustav Andersson och Gösta Elfversson. Främre raden: Bernhard Bengtsson, Edvin Blomqvist, Gösta Andersson, Erik Wellberg, Bror Karlsson, Emil Johnsson och Erik Jönsson.

När Mölle Brandkår ryckte ut första gången Berättat av Ingvar Blomqvist för Christer Elfversson

et var en varm och solig sommardag i juli 1931. Min storebror Karl och jag var på väg till hamnen för att se när Köpenhamnsbåten

Helsingborg kom. Under juli månad anlände den med Köpenhamnare på dagsbesök varje dag. Då för tiden var det ett stort nöje för Möllebor och sommargäster att möta båten när den anlände. På hamnplanen var det fullt av hästskjutsar och taxibilar som väntade på att få köra de danska turisterna till Kullens fyr. Glada och uppspelta danskar var nu på väg iland, fyllda av Aalborg och 32

Tuborg Hver Gang. Många av damerna rökte stora cigarrer. Mitt i detta folkvimmel går plötsligt brandsirenen för första gången i Mölle. Folk stannar upp. Vad händer? Dörrar och fönster slås upp, folk springer ut på balkonger för att se om det ryker någonstans. När man skulle larma brandkåren på den tiden fick man springa ned till brandstationen och krossa ett glas på ett skåp och vrida om en knapp. Därefter fick man vänta tills det kom någon som man kunde informera om var det brann. Då blev det ofta för sent.

Den här sommardagen 1931 var det ägaren till »Kaninfarmen« som slog larm. Det brann i burarna. Kaninfarmen låg vid skogsvägen till Björkeröd mittemot stigen som går fram till Mölle mosse. Min far, Edvin Blomqvist, var också med i brandkåren. Han bodde då i Sjöhem vid det som i dag heter Tönnes väg. Han låg och sov när brandsirenen gick, så mor fick väcka honom. Han fick på sig ett par trätofflor och en kavaj. Tofflorna tappade han när han sprang genom Kristinegrunds trädgård, och kavajen var i vägen så den Möllekuriren nr 2 • 2018

krängde han av sig vid Magnusa hall. Mor fick springa efter och plocka upp sakerna. John Jeppsson, som bodde på Norra Strandvägen, låg också och sov, så hans fru Amanda fick väcka honom. Hon blev så nervös att hon inte visste vad hon skulle göra. Hon sprang ut på vägen och skrek så det hördes över hela Mölle: »Om ni inte väntar tills John Jeppsson får snörat kängorna på, så får han springa bagefter!«

Nu började brandmännen anlända. De flesta kom springande, andra kom på cykel. Där kom Gösta Andersson från Gyllenstiernas allé, Erik Wellberg från Möllelägevägen, och från Norra Brunnsvägen kom Emil Johnsson. Med flera. Här stod de nu i sina nya skyddskläder. Men ingen hade körkort! Därför fick de vänta tills taxiförarna kom tillbaka från Kullens fyr. Sedan bar det iväg till Kaninfarmen. Min bror och jag sprang efter brand-

bilen. Den gick inte så fort. Vid den nu svårt eldhärjade Kaninfarmen fanns det gott om vatten och snart var elden släckt. Under släckningen infångade Erik Wellberg en levande stekt kanin. Kaninfarmen var totalt förstörd, men man hade i alla fall hindrat elden från att sprida sig i skogen. Men hur gick det då för John Jeppsson? Jo, han fick springa »bagefter«. m

MÖLLE BRANDKÅRSFÖRENING 1931 – 1981 De som varit Mel. Kulla vi rulla I dag vill vi viss, att minnen kan rulla På trettondagsfesten i år uppå Kulla Än här bland oss alla de pojkarna finns Och femti år bakåt i tiden de minns På Mölle de hölle På Mölle de hölle På Mölle de hölle Som brandkår har fått

Och sen har vi Jonte, den lille filuren Att släcka med spannar, han hade den turen Var stor favorit hos var Möllemadam Och gjordes odödlig i Tuborgreklam På Mölle vi hölle En etta den rätta Vi detta vill sätta Ej Höganäs två

När möllan i Bräcke brann neder till grunden Vår chef, Eric Jönsson, var med vid den stunden När brandbilen krångla, man råd fann till slut Bogsera med kolbilen helt resolut Till Bräcke vi sträckte Till Bräcke vi sträckte Till Bräcke vi sträckte Ny mölla vi fått

Så Anders, herr Wellberg från varmare länder Skall hyllas av brandkår vid Kattegatts stränder Samt Elfversson Gösta och Blomkvist så kry Har släckt mången brand uti vår lilla by På Mölle de hölle En etta den rätta Vi detta vill sätta Gay. Ej Höganäs två

En annan i raden av storvuxna "karar" Är Gösta som åtti års ungdom bevarar Han minnes helt säkert, när Elvers hotell Brann neder till grunden en endaste kväll På Gösta vi rösta På Gösta vi rösta På Gösta vi rösta För kåren han stått

Jubileum 1981 Ingvar Blomqvist har kvar sången från festen det året. Den återges här. Bilden var tydligen kopierad många gånger innan den fick förgylla sångbladet. I Möllekuriren 2016 nummer 4 finns mer att läsa om brandkåren. Där finns en förklaring till textraden: »Och gjordes odödlig i Tuborgreklam«. Möllekuriren nr 2 • 2018

Golfklubben jubilerar och kan glädja sig åt fina greener i år Text och foto Bengt Nilsson

För ett år sedan skrev vi om de snömögelangripna greenerna på Mölle golfklubb. Det var stora luckor i gräset och det gick inte att spela på greenerna förrän i slutet av maj. En förklaring till de svåra angreppen var väderleken under vintern och våren. En annan var att länsstyrelsen inte längre tillät klubben att använda kemiska bekämpningsmedel i banskötseln.

När jag träffar Anders Gripwall, som är banchef sedan ett år, frågar jag hur han och hans mannar har lyckats åstadkomma en sådan förändring. – Vi har fortsatt på den inslagna vägen mot en kemfri bana, säger han, och det innebär att vi på alla sätt försöker förebygga angreppen av snömögel. För att släppa in ljus och luft till greenerna har vi tagit bort alla onödiga buskar och träd, och genom att avdagga greenerna försöker vi få bort överflödig fukt i gräset. – Vi är mycket noga med klipphöjden och näringstillförseln, så att vi inte ger

Peter Tublén berättar att klubben håller på att införa en ny skötselplan för hela banan. – I ett projekt tillsammans med länsstyrelsen började vi med att beskriva banan ingående. Ett led i projektet är att kontrollera och dokumentera alla skötselinsatser på banan. På det viset kommer vi alltid att kunna gå tillbaka och se när arbeten har utförts, och vilka medel och metoder som har använts. [Läs mer om det här projektet på sidan 38.] Han talar om att länsstyrelsen i år har gett klubben dispens för att under vintern använda kemiska bekämpningsmedel vid två tillfällen, vilket ger ett extra skydd mot snömögel. Frågan är nu om de fina greenerna är resultatet av alla de insatser som banskötarna har gjort under året, eller är det årsmånen*, eller är det kemikalierna? Peter Tublén anser att alla tre faktorerna har påverkat greenernas utveckling. Klubben kommer i alla fall att söka ny dispens nästa år, säger han. Kemiska bekämpningsmedel är ett tryggt verktyg som det är svårt att välja bort. Om ingen dispens beviljas, får klubben försöka att klara sig utan hjälp från kemin, och ett av de tre benen som i år har gett de fina greenerna faller bort. Golfförbundets bankonsulent Göran Hansson är övertygad om att det går att sköta greenerna utan kemiska bekämpningsmedel, men han menar att klubbens medlemmar i så fall måste vara inställda på att greenerna inte alltid är tipptopp efter vintern.

Tina Kjellberg, krögare på Kullagården sedan 1998, skiner som solen när hon berättar om den fina banan som lockar besökare till hennes värdshus. »Året har börjat bra, och kommer bara fint väder så har vi banan, hotellet och en bra restaurang att erbjuda gästerna.«

Möllekuriren nr 2 • 2018

* Fotnoten på nästa sid

en vilken skillnad i år! Jag hoppar av bilen vid sextonde greenen och går ut på banan. Greenen är grön med ett tätt bestånd av friskt gräs. Det riktigt suger i golftarmen och jag vill bara ha en klubba och en boll för att pröva hur bollen rullar. När jag tittar bort mot tolvans utslag ser jag en underbart grön, vacker fairway breda ut sig. Jag fortsätter till greenen på trettonde och sedan hål nummer arton,

och det är samma täta, friska gräs. Det är en fantastisk förändring och jag förstår klubbchefen Peter Tubléns förtjusning när han berättar om banan. – Våra medlemmar är glada, och spelet har kommit igång mycket tidigt i år. Greenfee-gästerna har återvänt, så vi ser fram mot ett riktigt fint år.

alltför stora givor kväve sent på hösten. Vi stänger greenerna tidigt på hösten, och först när vi är säkra på att det går att spela på dem på våren släpper vi in spel.

Greenen på trettonde hålet – i år en skön syn.

Under förra året när Mölles bana inte var spelbar tidigt på våren inledde klubben ett samarbete med S:t Arilds golfklubb. Det innebar att Möllespelare spelade i Arild utan greenfeeavgift under våren och Arildsspelare spelade i Mölle under hösten. Samarbetet föll väl ut. Det har inte utvecklats vidare ännu, men det finns en önskan att fortsätta så att de båda klubbarna kan genomföra aktiviteter tillsammans. För båda klubbarna gäller att en del av medlemmarna har sin hemort någon annan stans, i Sverige eller utomlands, vilket innebär att det finns ledig tid på banorna. Klubbarna skulle kunna utnyttja detta och locka spelare från andra delar av landet med gemensamma aktiviteter, där man kombinerar spel på båda banorna med andra upplevelser i Kullabygden. För dagen finns det inte några konkreta planer, men idéerna lever. Möllekuriren nr 2 • 2018

Lagom till de fina greenerna passar Mölle Golfklubb på att fira 75 år. Det kommer inte att bli några stora festligheter, men sommarens Möllevecka utvidgas med extra inslag för att markera jubileet. Klubben har också producerat en bok som beskriver verksamheten under de år som har gått. För att göra boken har man har engagerat Erik Magnusson och Frederic Täckström, två riktiga proffs på dokumentation av Kullabygden. Boken beskriver historien bakom banan, och den börjar mitt under andra världskriget. Samtidigt som Mölle var insnärjt i taggtråd och bevakat av skyttevärn byggdes en golfbana på berget. Den 6 juli 1945 var banan klar för invigning och kronprins Gustav Adolf med caddien prinsessan Margareta stod för invigningsslaget. Det behövdes nog starka nerver hos prinsen för att slå den driven med alla åskådare och ett pressuppbåd på plats, men allt gick väl. Boken beskriver klubbens utveckling och alla funktionärerna genom åren. Man

kan också läsa om utbyggnaden av banan från tolv till dagens arton hål och om klubbens storspelare genom åren. m Fotnot om Årsmån En uppsättning egenskaper under ett år som påverkar växtförhållandena, såsom variation i intensitet och tidpunkt för temperatur, nederbörd, näringstillgång, konkurrens, sjukdomar och dylikt. BERÖMDA SPELARE SOM GÄSTAT MÖLLE GOLFKLUBB 1985 fick Liselotte Neuman sitt genombrott som proffs. Hon vann det årets Swedish Open, som gick i Mölle, genom att besegra den högt rankade Laura Davis. 1989 spelade Annika Sörenstam för första gången i Mölle. Året därpå vann hon Mölletävlingen och inkasserade sin första prischeck, som var på 30 000 kronor. Sedan 2008 är hon hedersmedlem i klubben. 1995 kom en ung Henrik Stenson till Mölle för att spela seriegolf med Barsebäcks elitlag.

De är med

i byföreningens styrelse DEN NYA STYRELSEN valdes på årsmötet i mars. Sammanlagt tio personer är med. Jacob Blom, Gunilla Dreilick och Lars Steen ingår också i styrelsen. Gå till molle.se och klicka på Styrelsen. Där finns allas kontaktuppgifter och information om sysslor och ansvarsområden.

Birgitta Göransson Mölle är: • naturen, och framför allt havet • människorna, och framför allt Bengt, som har tagit mig hit • hundarna, och framför allt Tjabba och Chica, som har bidragit till så många nya kontakter och vänner • paradiset på jorden.

Ame Karlsson På bilden befinner jag mig på mitt älskade Netteros altan.️ Där kan jag alltid känna, lukta och se havet – som är mycket, mycket viktigt för mig. Nettero är mitt föräldrahem och verkligen mitt Shangri-La.️

Bild weben

Pia Mikkelsen Hej! Denna bild är tagen från min terrass. Jag tycker jag har en underbar utsikt. För mig är Mölle ett paradis. Vi har allt här, havet skogen fäladen, en mysig by.

Magnus Delshammar

Leif Holmberg Jag heter Leif Holmberg. Jag är ny vice ordförande i byföreningen.

På den här platsen låg Mölles camping fram till 1960-talet. Jag har haft förmånen att bo här sedan dess. Först sommarboende i liten stuga, numera året runt i ett lite större hus. Här »odlar jag min trädgård« och kan inte tänka mig en skönare plats! Möllekuriren nr 2 • 2018

Gästgifvarelunch Serveras varje vardag kl 11.30–15.00 Fantastiskt salladsbord och kaffe ingår, 109 kr till och med 21/6 Hämta din dagens husmanskost i köksdörren, 85 kr

Sommarlunch Serveras varje vardag kl 11.30–15.00 Härligt förrättsbord med både sill, lax, fina sallader och kaffe, 165 kr Hämta din dagens husmanskost i köksdörren, 85 kr

Titta in på vår hemsida. Vi har ett stort cateringutbud med smörgåstårtor, bufféer m.m.

Söndagsmiddag Tre rätter, 325 kr Se vår hemsida

Grillkvällar i trädgården

Fredagar kl 18 – den 13, 20, 27 juli och 31 augusti Grillkvällar med underhållning, 279 kr

Skaldjursafton Lördagen den 11 augusti, 395 kr

Picknickkorgar Varmrökt lax med citron och dillsås, västerbottenpaj med spickeskinka och tomat, chilimarinerad kyckling med mango och currysås, pasta eller potatissallad, smör och bröd samt kärleksmums, 2 personer 310 kr

Jonstorpsvägen 16, Jonstorp 042-36 74 81 | www.tunneberga.se

Lena Johanson-Thor Ser ni berget bakom mig? Ett sagoberg med dramatisk natur, många långa, krångliga stigar som leder mig runt, runt. På sommaren söker jag skugga, på hösten söker jag svamp. Berget och fäladen är för mig det mest fantastiska med Mölle.

Möllekuriren nr 2 • 2018

Raoul Kennedy Mitt hjärta har ingen speciell plats i Mölle. Det är dock något visst med att komma till Mölle och därmed hem. Efter en resa, det kan vara från Nyhamnsläge eller från andra sidan planeten, så är det lika välkommet att se skylten Mölle och gaveln på kapellet. För mig är det att nu är jag hemma och trygg.

Växtinventering och skötselplan för golfklubben Av Marie-Charlotte Hammar

Vilka växter som nventerades på de olika vegetationsområdena avgjorde vilken klassning av vegetationstyp som ett område fick. Några exempel på de tolv olika typerna är torrhed på berg, enefälad, fuktäng och ädellövskog. För varje vegetationsområde finns ett mål som anger vilken vegetationstyp som ska eftersträvas, dock stämmer ofta dagens vegetationstyp med målet. Jag ritade in vegetationsområdena på kartor, och målen för områdenas olika vegetationstyper markerades

olfbanan ovanför Mölle ligger

Lona-gruppen tog del av miljöarbe-

med olika skraffering.

i ett naturskönt område med

tet som jag hade utfört för Torekovs

en kulturhistoria som går

Golfklubb, vilket hade resulterat i en

menterade jag vilka växter som är

många tusen år tillbaka.

miljöcertifiering efter Svenska Golfför-

antingen fridlysta, rödlistade eller

Västra Kullaberg är ett natur-

bundets kriterier.

signalarter; en del växter tillhör flera

När inventeringen var klar doku-

reservat sedan 1971. Redan 1943 anla-

I mitt arbete i Torekov inventerade

av dessa kategorier. Även värdväxter

des de första golfhålen på åkermarken

jag kärlväxter och skrev skötselplaner.

för rödlistade insektsarter kom med.

kring Kullagården. Det omgivande

Dessa uppdaterades under den tid som

landskapet var kuperat med holmar,

jag var styrelseledamot i klubben och

Fridlysta växter får inte plockas, grävas

stengärden och småvatten. Ek och bok

ordförande i bankommittén.

upp eller på annat sätt tas bort eller

var de dominerande trädslagen.

Under femton år var jag med i Bjäre

skadas. Detta gäller även växternas

Naturskyddsförenings styrelse och

frön. Ofta beror fridlysningen på att

banan var från 1990. Med nya krav på

värnade om den biologiska mångfal-

arterna är ovanliga och hotas av utrot-

naturvårdsinsatser från bland annat

den på halvön.

ning. Ibland kan även vanligt förekom-

Den senaste skötselplanen för golf-

EU och Sverige behövde planen upp-

I skolan, som lärare i biologi och

mande arter vara fridlysta, till exempel

dateras. Dessutom har växtligheten

miljökunskap, uppmuntrade jag elev-

blåsippa och gullviva, eftersom de kan

runt banan och på den ökat enormt,

erna att agera försvarsadvokater för

utsättas för en intensiv plockning.

och det innebär att banan inte får det

naturen.

Flockarun, Sankt Pers nycklar, tvåblad och nattviol är nationellt

solljus och den vind som den behöver Mitt aktuella uppdrag för Mölle Golf-

listade arter som finns på golfbanan.

klubb har inneburit att jag har inven-

Gullviva är också fridlyst enligt läns-

Golfklubben kontaktade därför länssty-

terat kärlväxterna inom det område

styrelsens beslut för Skåne.

relsen och ansökte om bidrag till ett

som klubben arrenderar för golfbanan.

så kallat Lona-projekt, vilket står för

Inventeringen skedde utmed banans

Artdatabanken på SLU, Sveriges Lant-

lokal natursatsning. Projektet är ett

sträckning, från hål 1 till hål 18.

bruksuniversitet, rödlistar arter som

för att må bra.

miljösamarbete mellan kommunen,

Jag arbetade i respektive håls spel-

bedöms vara hotade eller missgyn-

länsstyrelsen och golfklubben. Det på-

riktning, från tee till green. Vid hål 1

nade. Rödlistan är en prognos över

gick under 2016 och 2017, och arbetet

startade jag inventeringen vid vit/gul

risken för enskilda arter att dö ut. Den

kommer att avslutas i sommar.

tee och gick sedan vidare. När jag var

är ett hjälpmedel för att kunna göra

framme vid det artonde hålets green

naturvårdsinsatser.

Inför årets jubileum ville styrelsen passa på att utveckla banområdet:

var inventeringen klar. Skötselplanen

öka säkerheten för spelarna, förbättra

har samma upplägg och detta under-

hjälp av fyra koder. Uppställningen

banan, underlätta skötseln och öka

lättar för banarbetarna när de ska följa

på nästa sida visar vad respektive kod

tillgängligheten till områdets natur-

skötselanvisningarna.

betyder och ger exempel på rödlistade

värden. 38

Klassningen i rödlistan görs med

arter på golfbanan. Möllekuriren nr 2 • 2018

Foto Marie-Charlotte Hammar

Flockarun/Bredarun är nationellt fridlyst och rödlistad. Inventeringen visade att den växer inom det område som golfbananan arrenderar. Foto Hans Hammar

Jungfrulin är listad som en signalart. Den är dessutom värdväxt till rödlistade insekter.

CR – akut hotad: ingen förekomst

När inventeringen var klar kunde jag

EN – starkt hotad: ekorrsvingel (gräs)

utarbeta klubbens nya skötselplan.

VU – sårbar: flockarun, vittåtel (gräs) NT – nära hotad: hålnunneört, backtimjan, månviol

Signalarterna visar att ett vegetations-

Den ska vara vägledande och styra skötseln. Målen i planen säkerställer den biologiska mångfalden på golfbanan.

område har höga naturvärden och att

Jag ska ge några exempel på vad

det här troligen finns rödlistade arter.

som ska gälla för den naturvårdsinrik-

Jordbruksverket har listat signalarter

tade skötseln.

Exempel på sådana är backtimjan,

Områden med berg i dagen – som finns på fairways eller i kanten av

blåsuga, bockrot, brudbröd, darrgräs,

dessa – ska visas särskild hänsyn när

flockarun, gullviva, gulmåra, jung-

det gäller klippning, röjning, slåtter

frulin, knägräs, nattviol, prästkrage,

eller bränning. Dessa områden ska

skallror, stagg, stenmåra, svinrot,

klippas först i augusti då växterna har

ängsbräsma, ängsfryle och ängsvädd.

satt frö. På dessa marker kan finnas de

Skogsstyrelsen har från sitt håll listat signalarter i skogar och skogsbryn. Stor häxört, buskstjärnblomma, skogslind, lundelm, månviol, storrams och tvåblad är några exempel på sådana. Möllekuriren nr 2 • 2018

Ängsvädd är också listad som en signalart och är tillika värdväxt till rödlistade insekter.

Foto webben: bioresurs.uu.se

på ängs- och betesmarker.

Foto Anders Stålhammar

Rödfibblor växer i ruffens vänsterkant på hål 17. I inventeringen kallas vegetationsområdet för fuktäng vid lövträdsrikt skogsbryn. Foto Marie-Charlotte Hammar

lågväxande arterna backtimjan, jungfrulin, ekorrsvingel och vittåtel. I ädellövskogen ska man eftersträva träd med olika ålder. Gamla, grova Artikeln fortsätter på nästa sida

Sälgen är tvåbyggare och här visas de axliknande hängena. Till vänster en honsälg med pistiller och stift, och till höger en hansälg med ståndare och pollen.

Ängar med ett stort inslag av röd-

träd med stora trädkronor ska gynnas

bin och fjärilar. Nyanlända, utsvultna

genom frihuggning. Vid avverkning

flyttfåglar, främst sångare, får också

klint och ängsvädd fordrar särskild

ska högstubbar skapas. Högstubbar är

ta för sig. Inget annat svenskt trädslag

omsorg, eftersom rödlistade insekter

träd som har kapats på tre, fyra meters

ger mat åt så många fjärilar och andra

övervintrar med hjälp av dessa växter.

höjd och lämnats kvar för att bli hem

insekter.

Sådana ängar ska delas upp så att slåt-

och matplats för insekter, svampar

Sälgen förser humledrottningar-

ter sker vartannat år på respektive del. Ett problem vid slåtter är var man

och fåglar. När döda och murkna träd

na med mat så att de kan föda upp

ramlar, ofta med hjälp av hård vind,

sin avkomma på våren. Det bidrar

ska göra av det slagna gräset. Golf-

ska de lämnas kvar i skogen.

till skördarna av frukter och grödor

klubben kommer att pröva alternativ

senare på året. Sälgen är en nyckelart i

till slåtter såsom gräsbränning och

ekosystemet.

fårbete.

Björk ska successivt ersättas av ädellövträd, sälg eller fruktbärande träd. Av ädellövträden är skogslönnen att föredra då den blommar tidigt på

Slåtter på ängarna ska enligt sköt-

våren och är rik på nektar.

selplanen ske först i månadsskiftet augusti/september med hänsyn till de

Sälgen blommar dock allra först, redan

insekter som är beroende av specifika

på bar kvist, och blir då ett frukostbord

värdväxter. Det är viktigt att värdväx-

för nykläckta och nyvakna humlor,

terna behöver få tid att sätta frö.



När Lona-projektet är avslutat i sommar har målet att bevara artrikedom och mångfald på Mölles golfbana fått de bästa utsikter.

Åkertistel. Foto Marie-Charlotte Hammar

Möllekuriren nr 2 • 2018

Formger • Skriver • Redigerar Trycker • Fotograferar Gör hemsidor

Christer Wallentin • lillaforlaget.se 070-844 81 25

Aktiebolaget Synd & Skam Börjar så här

FÖRRA ÅRET, 2016 alltså, var fyllt av

Christer Elfversson har samlat sina berättelser i Möllekuriren i en nyutkommen bok. Köp den i bokhandeln eller på Skeppet.

chockartade överraskningar. Osannolika händelser inträffade. Vem trodde 2015 att Trump skulle bli president i USA, att Storbritannien skulle lämna EU och att Bob Dylan skulle få Nobelpriset? Eller, mest otippat av allt, att Café Ransvik på Kullaberg skulle kunna förvandlas till privatvilla? Det omöjliga blev möjligt. Det otänkbara blev verkligt. Sådana omtumlande begivenheter rör om i ankdammen. De sätter fart på kreativiteten. Exemplet Ransvik väckte hos

mig slumrande affärsmässiga talanger. Min hjärna gick i spinn. Jag fick en idé om att utveckla konceptet. Fler offentliga byggnader i Mölle skulle lätt kunna omvandlas till privatbostäder. Endast fantasin sätter gränser. Därför grundades Aktiebolaget Synd & Skam. Syftet var att tre välkända möllebyggnader skulle förvandlas till exklusiva bostäder. Jag är själv rätt nöjd med bolagsnamnet. Synd och skam. Gammalt och nytt, på samma gång. Tradition och förnyelse. Vill du läsa fortsättningen? Köp boken helt enkelt!

Pocketformat, 158 sidor. Boken kan också köpas från förlaget, ring 070-844 81 25 eller mejla till info@lillaforlaget.se Möllekuriren nr 2 • 2018

Foto Fjord & Bælt

Valarna i våra vatten Av Christina Ullenius När jag möter Johanna Stedt i naturum är det tät dimma. Jag har sökt upp Johanna i hopp om att få veta mer om henne, men också om tumlarna som man kan se utanför Kullaberg

örsta gången jag träffade Johanna höll hon ett intressant föredrag om tumlare i naturum. Johanna förmedlade kunskap, entusiasm och engagemang och skapade nyfikenhet på tumlarna. Sedan stod vi ute på terrassen och spanade i hopp om att få

se en ryggfena dyka upp över vattenytan. »Där«, sa Johanna och pekade. »Jaha, men var då?« Det krävs goda väderförhållanden för att få en glimt av ryggfenan. Tumlarna kommer upp bara ett ögonblick för att få luft. Sedan fortsätter de jakten på mat.

Tumlarna kräver mycket mat. De äter mest småfisk och behöver flera kilo per dag, motsvarande 5–10 procent av kroppsvikten. Johanna Stedt är 28 år och har vuxit upp i Kullabygden. Hit har hon återvänt efter studier vid Lunds universitet. Här tycker hon att hon har kommit rätt. Johanna trivs inte i städer med asfalt, mycket folk och stress. Närheten till naturen är viktig för henne. Var kommer Johannas naturintresse ifrån? Hon berättar att hon växte upp med föräldrar, syskon och morföräldrar som tog med henne ut Möllekuriren nr 2 • 2018

Foto Christina Ullenius

Johanna Stedt forskar på tumlarna i den population, som bland annat rör sig i vattnen kring Kullaberg. Samtidigt arbetar hon på naturum, där hon föreläser och leder projekt. Det är inte så lätt att få syn på tumlarna, säger Johanna. Men när de går upp till ytan för att få luft kan man se ryggfenan.

i naturen och till havet. Familjens starka naturintresse stimulerade hennes nyfikenhet. Johanna upptäckte att hon tyckte att livet under vattenytan var väldigt spännande redan när hon var liten och tillbringade sommardagarna till havs och på Kullabergs klippor, och kanske särskilt när hon upptäckte tumlarna. Nu har Johanna dykcertifikat och kan försöka möta tumlarna och alla andra intressanta vattenlevande arter i deras eget element. Tillsammans med sina två bröder utforskar hon naturen på många håll i världen, särskilt kuster och hav. Just när vi hade planerat vårt första samtal var Johanna på väg till Nya Zeeland för att studera naturen där. Intresset för naturen och livet under vattenytan fick leda Johannas val att läsa biologi på universitet. Studier i biologi ger ingen tydlig inriktning mot ett yrke, men Johanna lät intresset avgöra. Efter en grundexamen i biologi med marin inriktning valde Johanna att fortsätta med en tvåårig masterutbildning. Hennes genuina intresse för livet i havet har gjort den marina inriktningen självklar, och hennes masterexamen i akvatisk ekologi har också en marin inriktning. Johanna ägnade ett helt år åt att läsa den vetenskapliga litteraturen om tumlaMöllekuriren nr 2 • 2018

re som grund för sina studier av tumlarna utanför Kullaberg. Hon använde ljudupptagningar i kombination med observationer av tumlarna. Vad var det viktigaste du lärde dig under arbetet med din masteruppsats? Johanna svarar ödmjukt att det viktigaste var insikten att vi vet för litet om tumlarna. Det är så stora kunskapsluckor. Naturum är tydligen en bra bas för Johanna och hennes önskan att skapa mer kunskap om tumlarna. Arbetet där ger också utrymme för hennes glädje och intresse för att förmedla kunskap på ett lättsamt sätt. Under sommaren 2017 ansvarade Johanna för naturum Kullabergs projekt Strandhugg. Stränderna i Kullabygden fick besök av Johanna och andra medarbetare från naturum. Både barn och vuxna fick bekanta sig med livet under vattenytan. Havet är spännande, och alla som ville lära sig mer fick hjälp av de kunniga och entusiastiska guiderna. Samma upplägg tillämpade de under våren och hösten med skolklasser. Under namnet Nyfiken på havet fick 500 barn bekanta sig med djur och växter i havet. En av Johannas drivkrafter är övertygelsen att kunskap ökar förståelsen för behovet av skydd för arter och miljöer som finns i vatten.

Så ger vi oss i kast med mina frågor om tumlarna. Varför blir människor så fascinerade av de havslevande däggdjuren? Det finns det väl inget enkelt svar på, men kanske fascineras vi av att de på många sätt liknar oss och att vi känner ett slags gemenskap med dem. Många som har färdats i andra hav har upplevt när delfiner leker och hoppar kring båten. Tumlarna, de minsta valarna, som finns på våra breddgrader hoppar oftast inte och är inte så lätta att upptäcka. Johanna berättar att det finns tre populationer tumlare i svenska vatten. Östersjöpopulationen är akut hotad och består av cirka 500 individer. Tumlarna som rör sig i vattnen kring Kullaberg hör till Bälthavspopulationen, och de finns också längs hela den skånska kusten, i de danska Bälten och upp i Kattegatt. Trots att de är flera än i Östersjöpopulationen så finns det många hot som riskerar att påverka deras fortlevnad. I Göteborgstrakten och längs västkusten kan man möta tumlare från Skagerackpopulationen. Tumlarna som art är fridlysta sedan 1973. De är klassade som sårbara och i behov av skydd. I dag är de främsta hoten mot tumlarna oavsiktliga fångster vid fiske, miljögifter, undervattensbuller och minskad bytestillgång. Diverse marint skräp påverkar dem också negativt. 43

Foto Privat

Tumlarna är visserligen beroende av god tillgång till fisk, men de tävlar inte med människans intresse att fånga matfisk. Tumlarna föredrar stimlevande småfisk, men i jakten på mat kan de fastna i bottensatta garn med stor maskstorlek. Hoten mot tumlarna är tillräckligt stora för att det ska vara viktigt att fortsätta att vetenskapligt studera tumlarna för att kunna vidta åtgärder som kan skydda dem i samexistens med människorna. Delfiner och andra valar använder sig av olika ljud. De klickar och visslar eller till och med sjunger. Tumlaren använder bara klickljud. Hur använder de klickljuden? Johanna menar att de orienterar sig med klickljud ungefär som ett ekolod. Klickljuden är viktiga för att hitta fisken som de söker och att navigera genom vattnet. De använder säkert också klickljuden för att hålla kontakt med varandra, men det är enligt Johanna något som forskarna behöver studera mer. Har tumlarna kanske ett enklare språk än delfinerna? Däremot vet man att tumlarens möjligheter att orientera sig med hjälp 44

Tumlarna lever i allmänhet inte i flock utan tycks leva ett singelliv eller i mindre grupper, men de kan samlas till större grupper när det finns god tillgång till fisk av klickljuden störs av andra ljud, som till exempel från motorer i fritidsbåtar. Dessutom använder ekolod i båtar ofta samma frekvens som tumlaren. Det är lätt att tänka sig att det skapar stor förvirring för dem. Johanna önskar för tumlarnas skull att sommarens båtturer runt berget präglas av försiktighet, avstängda ekolod, låga farter och färd direkt till målet utan distraherande irrfärder. Tumlarna finns där även om man inte ser dem. Men hur är det med fartygstrafiken utanför Kullen? Johanna menar att deras motorljud har en lägre frekvens som sannolikt är något mindre störande för tumlarna och fartygen rör sig också på stabila, mer förutsägbara rutter och överraskar inte tumlarna på samma sätt som fritidsbåtar. Kajaker borde väl vara det mest lämpliga sättet att närma sig tumlarna.

Hur lever tumlarna? Lever de i flockar, i familjegrupper, eller är de enslingar? Varför ser man dem kring Kullaberg? Johanna svarar att man vet alldeles för litet, men vattnen kring Kullaberg är ett utmärkt område för att studera dem. Tillgången till mat är säkert ett starkt skäl för dem att söka sig till våra vatten. Tumlarna lever i allmänhet inte i flock utan tycks leva ett singelliv eller i mindre grupper, men de kan samlas till större grupper när det finns god tillgång till fisk. Det kan också vara skälet till att många honor föder sina kalvar här på försommaren. Har man tur kan man få se en liten tumlarkalv. Kalven stannar hos mamman och diar 8–10 månader, så mamman behöver mycket fisk. Det tycks också vara ovanligt många tumlare i vattnen runt Kullaberg när det är parningssäsong på sensommaren. Kullaberg är alltså ett väldigt viktigt område för tumlarnas reproduktion. Det verkar som om respektive population har specifika områden dit tumlarna rör sig under parningstiden. Detta innebär att de olika populationerna inte beblandar sig med varandra under reproduktionen, så Östersjöpopulationen tycks inte Möllekuriren nr 2 • 2018

kunna dra nytta av den starkare Bälthavspopulationen. Hur studerar man tumlare? Går det att känna igen enskilda individer? Vad är det som får tumlarna att välja vissa platser vid vissa tider på året? Hur mycket kommunicerar de? Johanna säger att tumlarna har väldigt få individuella kännetecken och man ser dem så korta stunder. Ny teknik ger bättre möjligheter att studera tumlarna och deras beteende. Det går att satellitmärka individer. Ljudupptagningar under vattnet är en viktig metod för att nå kunskap om tumlarnas beteenden och vad som påverkar dem, liksom att följa dem från luften med till exempel drönare. Johanna har berättat mycket för mig om tumlare, men ännu flera gånger har

hon svarat »Det vet man inte« på mina frågor. Hur ser hon på framtiden och sitt engagemang för tumlarna? Johanna svarar att hon hoppas få möjlighet att fortsätta att studera tumlarna. Hon vill veta mer om deras gruppstrukturer och kommunikationen mellan individerna, och hon vill använda de nya vetenskapliga och tekniska metoder som står till buds i sin forskning. Johannas mål är att doktorera på tumlare för att genom fördjupade studier bidra till att öka kunskapen om tumlarna och våra möjligheter att skydda både dem och deras livsmiljö – havet.

studera och fördjupa kunskapen om tumlarna och förmedlar kunskapen till alla som kommer till Kullaberg. Kunskapen är rolig i sig, men kunskapen behövs för att tumlarna ska kunna skyddas. Det är bara genom att förstå deras liv bättre som lämpliga åtgärder kan sättas in, så att de kan fortsätta att finnas i vår miljö. Dessutom hoppas jag att alla som är ute i båt runt Kullaberg under sommaren tar det lugnt, saktar ner, spanar efter tumlarna och försöker att så litet som möjligt störa dem med motorljud och ekolod. Belöningen kan bli ett möte med tumlarna. m

När jag lämnar naturum ligger dimman fortfarande tät, men jag bär med mig flera förhoppningar för framtiden. Jag hoppas att Johanna med samma entusiasm och nyfikenhet fortsätter att

Vi håller hamnen levande – även denna sommar …

Öppet alla dagar från kl12 – hela sommaren Ny läcker sommarmeny med allt från smörrebröd till varmrökt lax med krämig dillsås & nykokt Kullapotatis och så räkor, spättor och en massa annat gott förstås … 13-års Jubileum! Ännu en sommar fullspäckad av aktiviteter – liveband, karaoke & mycket annat … Det är hos Systrarna det händer! Kolla vår FB-sida & hemsida Njut av solnedgången på Mölles närmaste uteservering ~ närmare havet kommer du inte ~ Välkommen – Gunilla & Helena Telefon +46 73 201 53 63 ● systrarnapapiren.se

Möllekuriren nr 2 • 2018

En del lever farligt

Kullabergs vilda djur

B Av Bengt Nilsson

erget är ett härligt rekreationsområde för alla möllebor. När man vandrar på stigarna möter man ofta bekanta från byn. Det man kanske inte tänker på i första hand är alla djur som också finns på berget och runt omkring. Det är inte bara fästingar – även om det är ett djur som är lätt att få kontakt med. Ibland kan man få en skymt av några rådjur, och ibland dyker tanken att möta ett vildsvin upp.

Många rådjur

Kronhjorten är mindre än älgen, men en stor hane kan väga upp till 250 kilo med en boghöjd på 150 centimeter. Ett imponerande djur

Det finns en ganska stor rådjursstam på Kullaberg; den består uppskattningvis av 50 djur. Det är lättast att få syn på dem när de betar på fälten runt berget. Rådjuren lever skyddat. Deras största fiender är trafiken och rävarna som kan ta deras nyfödda kid. Räven förekommer ganska rikligt på berget och man kan se en balans mellan de två djuren. När rävstammen decimeras på grund av rävskabb växer rådjursstammen. Detta kan i sin tur påverka oss människor, eftersom många rådjur ger goda förutsättningar för fästingarna att föröka sig.

Ugglor och falkar Av större fåglar är ugglorna ganska rikliga på Kullaberg. Nere i Mölle kan man höra deras karakteristiska läte på kvällarna runt kapellet. Under sommaren kan intresserade följa med på uggleexkursioner i naturums regi. Kullaberg är känt för sina falkpar som häckar på bergets norrsida. Deras boplats ligger inom ett fågelskyddsområde. Av jaktbara fåglar finns det stora mängder svartfågel. De påverkar andra arter genom att plundra bon och ta ungar. Dessutom gör de ganska stor skada på golfbanorna. 46

Flera fasaner Fasanerna finns på fälten runt Kullaberg och ibland kan man även se de vackra tupparna inne i Mölle. Antalet djur har länge minskat, men det har nu vänt och under de senaste åren har en uppgång skett. På fälten nedanför berget finns gott om kaniner och harar. De uppehåller sig ofta i närheten av 111:an, där de lever ett farligt liv. Åtskilliga av dem blir överkörda.

Vildsvinen ville ha majs Men hur är det med vildsvinen? Det är stora djur som inte är helt ofarliga för människan. För några år sedan lämnade de stora spår efter sig både på fälten och på golfbanorna. På en natt kunde de förstöra stora ytor. Det finns ingen fast vildsvinsstam på Kullaberg, och en anledning är att Krapperup har slutat att odla majs. Vildsvinen drogs till majsfälten, som var riktiga skafferier för dem. Inne i fälten skapades stora områden där djuren hade trampat ned grödan för att komma åt de läckra majskolvarna.

De befriade hjortarna Kronhjort har funnits på Kullaberg sedan 1940-talet då länsstyrelsen byggde ett hägn halvvägs upp mot fyren och tog dit kronhjortar. Men när stormen Gudrun rasade 2005 förstördes stängslet, och djuren tog sig ut. Det var totalt nio djur som fick friheten, och länsstyrelsen beslöt att inte bygga upp hägnet igen, utan lät djuren vandra fritt. Kronhjorten är landets näst största hjortdjur. Den är mindre än älgen, men en stor hane kan väga upp till 250 kilo med en boghöjd på 150 centimeter. Ett imponerande djur. En normalflock kronhjortar består av en ledarhind, ett antal andra hindar och några enstaka yngre hanar. Möllekuriren nr 2 • 2018

Foto Per Olle Paulsson

Artikeln fortsätter på nästa uppslag Möllekuriren nr 2 • 2018

Foto Bengt Nilsson

En hind blir könsmogen vid två års ålder och brunsttiden infaller från slutet av augusti till början av oktober. Under den tiden samlar de största hjortarna ihop en grupp hindar. Konkurrens med andra hjortar kan leda till slagsmål; mindre hjortar får hålla sig på avstånd. Efter parningen går hinden i åtta månader och föder en kalv sent på våren året därpå. Redan någon timme efter födseln reser sig kalven och söker sig till mammans juver för att dia. Efter detta lämnas kalven som trycker i vegetationen; modern uppsöker

Stor risk för olyckor Många hindar föder sina ungar i skyddade lägen väster om 111:an. De korsar ofta vägen för att söka sig till bete på fälten runt berget. Viltvårdarna sätter ut provisoriska varningsskyltar när risken är som störst för kollisioner med bilar.

Nio har blivit 40–50 De nio kronhjortar som rymde från hägnet på Kullaberg stannade i området under några år, och därefter har de spridit sig långsamt ut över landskapet. Det finns i dag 40–50 djur i Kullabygden som härstammar från de nio rymlingarna. På Krapperups marker finns det strax över 20 kronhjortar. Kronhjortarna är ståtliga, vackra djur som det alltid är roligt att se ute på fälten, men det är mindre roligt att se dem på motorhuven. Och det är just detta som kan skapa problem. När kalvarna ska födas söker hinden upp ett skyddat ställe som inte alltid är i djurets vanliga miljö.

Ofta finns kalvarna på västra sidan av 111:an, och hinden måste då korsa vägen flera gånger om dagen för att dia kalven. Eftersom kronhjortarna ofta söker sig till fälten runt berget för att äta av grödan, innebär det alltid en risk för djur på vägen, och faran är störst i gryning och skymning. För bilister gäller det att köra försiktigt i juni när kalvarna föds, men även under september då brunsten sätter in. Viltvårdarna plaserar vid behov ut skyltar för att varna trafikanterna. Men olyckor sker ändå.

Foto Per Olle Paulsson

kalven några gånger per dygn för att ge den mat. Efter ett par månader söker sig kalven till flocken.

Under de senaste åren har två kalvar och en vuxen hjort trafikdödats nära Mölle – med åtföljande skador på både förarna och bilarna. m

PRIS FRÅN

999:DEMIDEKK 10 LITER

Demidekkare målar gärna. Men inte så ofta. Under mer än 40 år har Jotun kontinuerligt testat och utvecklat DEMIDEKK för att tåla det skandinaviska klimatet. DEMIDEKK har suverän glansoch kulörstabilitet. Den unika AMA® teknologin ger extra skydd och lång hållbarhet.

Alcro Bestå är en lättstruken och hållbar fasadfärg som får ditt hus att se nymålat ut längre.

F Ö RVERK L I GA D I N A D RÖ M M A R VÄLKOMMEN TILL COLORAMA HÖGANÄS, BRÄNNERIGATAN 19 / TEL. 042-34 10 20 / JONAS.HOGANAS@COLORAMA.SE / VARDAGAR 8–18, LÖRDAGAR 10–14.

Möllekuriren nr 2 • 2018

Mรถllekuriren nr 2 โ ข 2018

Slottsträdgårdsmästaren på Krapperup

i minns väl de underbara veckorna i maj när naturen spurtade för att ta igen vad den förlorat under våren. Tursamt nog hade jag gjort upp om att möta Georg Grundsten en av de där fina majdagarna. Krapperup är ju stort, och ärligt talat var jag inte säker på var Georg och de andra som arbetar med parken håller till. Men det var inte svårt att hitta rätt. De huserar i den klunga av byggnader som ligger intill stutadammen. Förr låg gårdens mejeri och stall här. Jag är tidig till vårt möte, men hinner inte ta många steg från bilen förrän Georg svänger in på gårdsplanen och hoppar av sitt elfordon. Han är inte olik en cowboy i sin bredbrättade trädgårdshatt, men i stället för en revolver i bältet bär han en sekatör, som sig bör. När jag har hört folk prata om Georg har de talat om den nye slottsträdgårdsmästaren. Men så ny är han inte. Han började den 1 februari 2016, alltså för drygt två år sedan, och på den tiden har han gjort mycket tillsammans med de tre övriga i parkgruppen. Min förutfattade mening om en trädgårdsmästare på ett stort gods som Krapperup är en person som är född med gröna fingrar, älskar allt som växer och gror – och aldrig har arbetat med något annat än trädgård. Det stämmer bara så där på Georg. Som barn bodde han i ett gammalt nerlagt trädgårdsmästeri i Lomma. Båda föräldrarna hade andra yrken. – Pappa var arkitekt och mamma hemmafru. Men det var en fantastisk miljö att växa upp i, det var som en botanisk trädgård. Jag blev tidigt gripen, läste frökataloger i stället för 50

– Man kan säga att jag till sist har fått det yrke som jag från början ville ha! Det tog tid, så känslan är väldigt stark

Text och foto Christer Wallentin

serietidningar, och jag startade egna odlingar. Jag experimenterade med avancerade saker som att odla jordnötter och orkidéer. – Mitt intresse för naturen höll i sig. I skolan kunde jag ibland bräcka biologiläraren, och jag jobbade i Alnarps plantskola samtidigt med gymnasiet. – Efter studenten sökte jag till biologiprogrammet på universitetet, men kom inte in. I stället började jag arbeta i en herrekipering för att få arbetslivspoäng och sedan kunna börja på universitetet. Jag hade bestämt mig för att byta mål, att sikta på marknadsföring i stället för att bli forskare inom naturvetenskap. Efter studierna startade Georg, tillsammans med sin blivande hustru, en reklambyrå i Helsingborg som de drev i nästan femton år. Sedan följde en tid som frilans. Han hade stora kunder som AGA på Lidingö och SKF i Göteborg, vilket innebar mycket resande. Åren gick. – En dag såg min fru mig en annons om att Apelrydsskolan utanför Båstad skulle starta en tvåårig utbildning: Trädgårdsmästare –inriktning ledarskap. Jag sökte och kom in. Georg gillade utbildningen och lyckades väl. Han gick ut på våren 2010, och några dagar senare fick han ett eftertraktat jobb som slottsträdgårdsmästare på Hovdala Slott utanför Hässleholm. Att Georg efter sex år bytte en slottsträdgård till en annan var mycket av en slump. Han var en sommardag på Krapperup med goda vänner. När de gick omkring i trädgården föll det sig så att Georg stötte ihop med Stig Lodin, dåvarande slottsträdgårdsmästaren, och de började prata. Det stod klart att Lodin snart skulle gå i pension. Artikeln fortsätter på nästa uppslag

Möllekuriren nr 2 • 2018

Flygfoto Bertil Hagberg, Sesamphoto

Mรถllekuriren nr 2 โ ข 2018

Inte mer med det. Men efter en tid blev Georg kontaktad av Krapperup och uppmanad att söka jobbet efter Lodin. Beslutet att sluta på Hovdala var kanske inte så lätt, men en kortare resväg spelade nog in. Georg bor sedan länge i Viken, och jobbet utanför Hässleholm innebar två och en halv timme i bilen varje dag. Nu tar det honom en kvart att köra till Krapperup. – Man kan säga att jag till sist har fått det yrke som jag från början ville ha! Det tog tid, så känslan är väldigt stark. Det är fyra man som sköter slottsparken. Förutom Georg är det Anders Lodin, Mattias Svensson och Rune Svensson. Parkgruppens arbetsområde är väl avgränsat. Det omfattar planteringarna runt slottet, femtiofem tusen kvadratmeter gräsmattor och väldigt många träd. Därtill kommer alla grusade eller stensatta gångar och ett stort antal parkbänkar. Dessutom ska trädgårdsgänget sköta det så kallade kostallet, som numera hyrs ut för konserter, utställningar, operaföreställningar med mera. Jag ber Georg att berätta om sådant som har skett sedan han började på Krapperup, det som ligger utanför de återkommande sysslorna. – Vi har höjt alla träd inom parkens område. Vi har stammat upp dom genom att såga av lägre grenar. På det viset får undervegetationen mer ljus och siktlinjerna blir klarare. I samma veva har vi rensat upp i skogspartierna som ansluter till gräsmattor och planteringar. – Vi har byggt ett fyrtiotal nya fågelholkar av virke från Douglasgranar som vi fått av båtbyggarna Ravanis. Fåglarna gör nytta och plockar löss från rosorna. – För att vitalisera rosor och andra perenner använder vi hönsgödsel och Möllekuriren nr 2 • 2018

Det är så roligt att man ser resultat i det här jobbet. Samtidigt är man förstås alltid bakefter, det finns mer att vårda, rensa, utveckla

basalt-mjöl. Som täckmaterial har vi gått över till kakaoskal, en biprodukt i chokladindustrin. Det är fenomenalt! Ett skikt på 5–10 centimeter räcker för att hålla ner ogräset, dessutom bevarar kakaoskalen fuktigheten i jorden. – Tidigare tog det tre dar för fyra personer att bli av med ogräset i de stensatta gångarna i Rosenträdgården. Men med vår nya hetvattenångare klarar en man det på fem timmar. Det 98-gradiga vattnet spränger cellerna, och ogräset vissnar. Hur är Georgs arbetsdagar? Tar arbetet vid skrivbordet all tid eller hinner han vara ute också? – Jag är mer ute än inne. Jag älskar att jobba utomhus med händerna. Jag kan ta ett pass på gräsklipparen, rensa ogräs eller köra soprundan, ingenting är främmande för mig. – Det är så roligt att man ser resultat i det här jobbet. Samtidigt är man förstås alltid bakefter, det finns mer att vårda, rensa, utveckla. Man får lära sig att gå in för det man håller på med, göra det så bra som möjligt, och tränga undan allt som väntar. – Som barn tyckte jag om att experimentera med naturen, och det sitter i. Jag prövar gärna nya grepp, nya växtsorter, nya redskap. Det är alltid lika spännande att se hur det blir. – Vi samarbetar med flera andra stora trädgårdar, bland annat Hovdala och Sofiero. Vi besöker dom, och dom kommer till oss. Det ger nya idéer. När jag läser igenom vad jag har skrivit så här långt, tycker jag att det är slående hur positiv Georg verkar vara.

Det stämmer också med det intryck som jag får av honom. Redan när jag första gången tog kontakt med Georg – i december förra året – visade han sig lättillgänglig och positiv till att vara med i Möllekuriren. När vi sedan väl satt på gårdskontoret och jag pumpade honom på uppgifter om allt mellan himmel och jord verkade han inte det minsta jäktad. När mobilen summade lade han undan den utan att svara. När jag hade slut på mina frågor bjöd han mig på en rejäl trädgårdsrunda med elbilen. Vi åkte i sakta mak, stannade här och där, ibland klev vi av. Georg pekade, berättade och förklarade. En sådan guide önskar jag alla. Mot slutet av mitt samtal med Krapperups slottsträdgårdsmästare ställer jag en sista fråga: Vilket är det största problemet i ett jobb som ditt? – Att hinna med! Grästillväxten och ogrästrycket kan kännas övermäktigt. Visst kan vi ta in extrapersonal, och gör det också ibland sommartid, men jobben är inte så enkla som någon kanske tror. Att till exempel rensa ogräs i våra stora perennrabatter kräver att man kan avgöra vad som är ogräs, och för det behövs både växtkunskap och erfarenhet. När jag är på väg att bryta upp får jag ett infall. Jag har nämligen alltid stört mig på Krapperups skyltar med texten Beträd ej gräsmattan, och undrar vad Georg anser om saken? – Skyltarna togs bort samma år som jag började. Mitt bästa argument var att jag kände till undersökningar som visar att gräset blir bättre om man går på det! Det blir starkare. Och så sa jag att det var konstigt att sätta upp en massa skyltar med trädens namn och sedan hindra besökarna att gå fram och läsa på dom.

 53

Foto Tomas Svensson

DEBATT

Naturvårdspolitiken är inkonsekvent BILDEN VISAR EN motorseglare som har

tagit natthamn och ankrat längs berget. En illustrering av en naturvårdspolitik som slår snett. Motorseglaren kan fullt lagligt ligga här trots det marina reservatet, som går från stranden och 300 meter ut, medan det är förbjudet att slå upp ett tält eller ställa en husbil längs vägen på berget. Risken för störningar på exempelvis häckande sjöfågel på våren och försommaren är naturligtvis betydande vid båtnärvaro jämfört med störningar utefter en väg som redan är starkt frekventerad, mer eller mindre hela dygnet, av bland annat tung trafik. Tomas Svensson

Möllekuriren nr 2 • 2018

FÖRENINGSSIDAN KAPELLFÖRENINGEN i samarbete med brunnby församling

Alla musikandakter i sommar börjar klockan 20 Den 27 juni│Musikandakt. The Original Five. Dan Englund, Johan Malmberg, Daniel Olsson och Jonas Svahn. Den 4 juli│Musikandakt. All världen nu sig gläder i ljuvlig sommartid. Orgelmusik och sång med Leif Ahlberg. Den 11 juli│Musikandakt. Trio Wolski med Hanna Blomberg, Petter Ferneman och Kristian Wolski. Den 18 juli│Musikandakt. Mellan himmel och jord med Samuel Edvardsson och Rasmus Ringborg. Den 25 juli│Musikandakt. Vem är det som förtrollar detta möte? Clara Guldberg Ravn och Marcus Mohlin. Den 1 augusti│Musikandakt. Hjärtats

MÖLLE BOULEKLUBB molleboule.se

spfseniorerna.se/kullabergmolle

Det är träning på måndagar klockan 14, på tisdagar och onsdagar klockan 10 samt på torsdagar klockan 16.

Vi har sommaruppehåll under juni, juli och fram till slutet av augusti.

Den 28 juni│Singeltävling.

Den 29 augusti│Besök i Södåkra vingård, klockan 14.

Den 12 juli│KM Singel.

Den 5 september│Sjöräddningen kommer till Mölle hamn med sjöräddningsbåten, klockan 10.30. Provturer erbjuds.

Den 19 juli│Ladies Boule.

Den 25 september│Johanna Stedt berättar om Tumlarna kring Kullaberg, stationshuset klockan 14.

Den 17 augusti│Tävling med efterföljande sommarfest.

Den 2 augusti│Gentlemens Boule.

Den 30 augusti│Kombinationstävling golf/boule.

Höstens program delas ut till medlemmar i mitten av augusti. Om du inte är med i vår förening, är du hjärtligt välkommen som medlem. Kontakta gärna undertecknad om du vill veta mer.

Den 20 september│Partävling.

Styrelsen önskar er alla en skön sommar.

MÖLLE TENNISKLUBB molletk.se

Britt Gudmundson 070-868 14 81, brittgu@gmail.com

• Vi tar emot anmälningar till sommarens tennisskola löpande. Gå in på vår hemsida och klicka på tennisskola.

Foto webben

fröjd och längtan med Tina Bergholm och Fredrik Albertsson.

SPF SENIORERNA KULLABERG MÖLLE

Den 2 september│Kvällsandakt klockan 18. Den 23 september│Konsert med Bird Quartet klockan 16. Entréavgift. Visningskyrka Den 16–29 juli, måndag–fredag och söndag klockan 13–17

NATURSKYDDSFÖRENINGEN I KULLABYGDEN snfkullabygden.n.nu

• Tennisbanorna är öppna för spel sedan den 2 juni. Boka banor på matchi.se. • På hemsidan finns det uppgifter om alla aktiviteter under sommaren; gå till händer på klubben och klicka sedan på kalendarium.

Ett klassiskt Möllepensionat Rum från 950:-

Dubbelrum inkl. Kullafrukost med produkter från bygden. Fest, bröllop, dop, möte, släktmiddag eller varför inte hyra hela pensionatet?

Välkomna till vårt paradis önskar Tina & Christer med familj! www.pensionatstrandgarden.se • 042-34 70 16

Pensionat Strandgården i Mölle NÄRMRE HAVET? DÅ BLIR DU VÅT OM FÖTTERNA

Den 17 juni│De vilda blommornas dag. På förmiddagen vandrar vi på Kullaberg. Samling klockan 10 på Josefinelusts P-plats. På eftermiddagen har vi en vandring på fäladen söder om Lerhamn. Samling klockan 14 på P-platsen i Lerhamn (båtuppläggningsplatsen). Den 16 augusti│Vadarkväll vid Skälderviken. Samling klockan 18 på P-platsen nordost om Gruvtorget i Höganäs. Den 1 september│Svampexkursion. Samling klockan 9 på P-platsen nordost om Gruvtorget i Höganäs. Den 22–23 september│Läckra och lömska svampar i fokus; svamprådgivning. Brunnby Boställe klockan 10.00–16, som då har sin traditionella skördefest. Möllekuriren nr 2 • 2018