Page 1

MÖLLE KURIREN BYFÖRENINGENS TIDSKRIFT • NUMMER 4 • 2016

Byns hjärta Nyrökt makrill Brandbilen Violinisten


Möt Joy Vikström, 16 år

Vill utbilda sig till skådespelare Text Gunilla Larsson

E

Foto Christer Wallentin

n av mina uppgifter i Byföreningen är att sätta upp affischer och annan information på föreningens anslagstavla. Många handlar om teaterföre-

ställningar. Jag fastnade för en av affischerna som

gjorde reklam för en föreställning med titeln Novemberkabaret. Den skulle spelas i Höganäs, Helsingborg, Landskrona och Malmö, och en av de medverkande visade sig vara Möllebo, Joy Vikström. Ytterligare

Redan när jag var liten tyckte jag om

en av dessa fantastiska ungdomar som bor i Mölle, alltså. Jag blev nyfiken och bad att få intervjua henne.

att skriva och på så

–  Vem är du, Joy?

vis berätta historier.

–  Jag är född i Helsingborg, men kom

Teater är ett sätt att

till Mölle när jag var fyra år. Vi bodde först i Vita byn, men efter ett par år flyttade vi till

förmedla historier

en villa alldeles i närheten. Mina föräldrar

och ett budskap

heter Cilla och Mats, och min mormor och morfar bor också i Mölle. –  Först gick jag på Nyhamnsskolan, men sen bytte jag till Wieselgrensskolan i Helsingborg. Där gick jag deras musikprofil med musikal och drama på högstadiet. –  Nu är jag sexton och går första året i gymnasiet. Jag valde en skola som heter Campeon i Helsingborg, och jag läser på det samhällsvetenskapliga programmet. Där trivs jag, och mina intressen i skolan är framför allt svenska, engelska och franska. Historia, filosofi och retorik gillar jag också. –  Redan i trean i Nyhamnsskolan blev jag intresserad av drama och teater. Vi spelade Pelle Svanslös och på skolan hade vi en ›skolmorfar‹ som heter Kjell Åke Persson. Han var engagerad i Kullateatern, och han

2

Möllekuriren nr 4 • 2016


uppmuntrade mig att spela teater. I

gånger. Hittills har jag spelat i Blods-

Kullateatern fick jag spela huvudrollen

bröllop som vi hade på Fredriksdal,

Som avrundning på mitt samtal med

i en modern version av Rödluvan. Se-

och i våras spelade vi Shakespeares

Joy frågar jag henne vad hon tycker är

dan har jag fortsatt med teater, och jag

pjäs Som ni vill ha det i samarbete

bra med Mölle.

började på Eric Ruuths kulturskola.

med Helsingborgs stadsteater.

–  Du har varit med i många teaterproduktioner, har jag förstått. Vilka är det? – Jag har haft huvudroller i både Trollkarlen från Oz och Snövit. Eric Ruuth deltog i något som heter Länk som är en teaterfestival för ungdomar från hela Sverige. Det var 60 grupper som deltog och av dessa togs åtta ut som fick framföra sin pjäs hos Riksteatern i Stockholm. Vårt skådespel hette Best in Show. Det har visats som kvällsföreställning i Stockholm, för skolor i Höganäs och under den senaste Kulturnatten i Höganäs. –  Förra året spelade vi Oktober 1943, och i den produktionen deltog 120 personer från alla inriktningar som finns på Kulturskolan. Just nu övar vi in en version av Shakespeares Macbeth som ska handla om Höganäs i framtiden. –  Jag har också fått vara med i Sommarteater på Krapperup några

Möllekuriren nr 4 • 2016

–  Hur var ditt teaterintresse innan din första roll?

–  Här kan man verkligen koppla av! Och det är lugnt och skönt, svarar hon.

–  Redan när jag var liten tyckte jag om att skriva och på så vis berätta historier. Teater är ett sätt att förmedla historier och ett budskap. Jag skriver fortfarande, men än så länge bara för mig själv. –  Hur mycket tid tar ditt teaterengagemang? –  Det beror på var vi är i produktionen. Jag lägger ner allt från två till tjugofyra timmar på en vecka. –  Hur går det med skolan då? –  Det går mycket bra, jag har lätt för mig i skolan. Ännu så länge har teatern inte påverkat mig negativt i skolarbetet. –  Hur ser din framtid ut, vilka mål har du? –  Jag vill skaffa mig en teaterutbildning och bli professionell skåde-

I sminklogen  innan föreställningen av Som ni vill ha det på Sofiero i somras. Där spelade amatörer och proffs tillsammans. Foto Monica Hagman

spelare.

3


MEDVERKANDE Foto Christer Wallentin

Möllekuriren nr 4 • 2016 Möllekuriren kommer ut med fyra nummer per år Redaktör│Bengt Nilsson 070-740 04 58 bengt.molle@gmail.com Ansvarig utgivare│Birgitta Hansson  070-337 07 65 Layout och redigering

Kerstin Nilsson

Christer Elfversson

Lena Strandmark

Kerstin arbetade i Lund, först på Blodcentralens laboratorium och sedan som lärare i transfusionsmedicin. Efter 25 år lämnade hon Lund och blev egenföretagare och krukväxtodlare i Helsingborg. Kullabergs vackra omgivningar lockade henne till hundpromenader, och en dag hamnade hon i Mölle och blev så förälskad i byn att familjen köpte ett hus mitt emot kapellet. Det var 2004. I byn är hon förmodligen mest känd som Palles matte, men hon är även verksam i Möllekuriren som annonsförsäljare och korrekturläsare. Få fel slinker förbi henne.

Christer fick se Mölle för första gången när han var 38 dagar gammal, och blev fast. Fram till 1970 kom han från Göteborg varje sommar. Från 1971 bor han året runt i Mölle, numera i ett grönt köpmanshus nära hamnen. Christer och Gunvor har fyra barn och många barnbarn, utspridda från Limhamn till Örebro. Christer har varit lärare i svenska och franska, tillika lärarutbildare i Malmö. Han är ordförande i kyrkorådet i Brunnby och, inte minst viktigt, i GöteborgsOperans Vänner. Kärlekens höga näsa är en pjäs om Höganäs 80 år som stad. Den har Christer skrivit.

Ständig sekreterare, så kan man sammanfatta Lena. Men inte i Akademien, utan i flera av Mölles föreningar. För närvarande är hon aktiv i SPF Seniorerna Kullaberg. När det gäller biblioteket i Mölle håller hon sig framme. Väljer, köper och läser de flesta av de böcker som tillkommer varje år. Det brukar bli sextio, sjuttio stycken, alla betalda med cirkelmedlemmarnas pengar. Lena är snudd på vinterbadare i Fågelviken, tidigare var hon det i 25 år på Ribban i Malmö. Hon ses flänga omkring på cykel – kommer dock inte uppför hela backen. Får ge sig vid avtagsvägen till Grand.

Alla medverkande Leif Aspelin Monica Bengtson Bodil Bennheden Veige Gunnar Edström Christer Elfversson Karin Eriksson Bo Hansson Ingmar Hesslefors Mats Jönsson Gunilla Larsson Ingemar Löfgren Katja Löfqvist Bengt Nilsson Kerstin Nilsson Hans Peterson Stig Peterson Olle Qvennerstedt Örjan Rinnert Olga Savich Lena Strandmark Roland Stregfelt

Bertil »Bobs« Svensson Lena Svensson Tomas Svensson Frederic Täckström Christina Ullenius Christer Wallentin

Kerstin Tillberg • Konstkeramiker Kitchen House Krapperups kaffestuga Kristoffers Byggtjänst Kullabygdens Byggnadsvård Kullagårdens Wärdshus Kullapraktiken Kyl- och Värmepumpservice Lilla Förlaget Lindes Bilverkstad Länsbergs Maritas blomsterglädje Mölle Krukmakeri & Café Mölle Målarna Nordstrand • Tandläkare Nättidningen Fyren Retro Sportfiskebutiken Stilbildarna i Mölle Tapet & Färglagret Tunneberga Gästgifvaregård

4

Annonsörer Bengtssons Optik Colorama Floral Decor Friskis&Svettis Get Cut • Ulrika Sandin Hotel Kullaberg Höganäs Bokhandel Höganäs Energi Höganäs Saluhall Höganäs Specialsnickeri Höganäs Tandläkargrupp ICA Kvantum Höganäs ICA Nära Skeppet Johan Nilsson • Entreprenad

Lilla Förlaget│Christer Wallentin  070-844 81 25 info@lillaforlaget.se Korrektur│Bengt Nilsson och Kerstin Nilsson Tryckning│Exakta, Malmö 2016 Presslagt den 22 november 2016 Nästa nummer kommer ut den 17 mars 2017 • Vi välkomnar manus, bilder och annonser, helst senast den 20 februari

Mölle By- och Kulturförening Postadress Mölle Hamnallé 2 263 77 Mölle Hemsida│molle.se E-post│info@molle.se Årsavgiften för 2017 är 200 kronor för enskild medlem och 300 kronor för familj. Medlemsavgifterna inkluderar Möllekuriren, utdelad i Mölle. För övrig distribution av tidningen tillkommer inom Sverige 100 kronor per år; för utlandet 210 kronor. Betala till bankgiro 5617-3883.

 Byföreningens månadsbrev Mejla till info@molle.se om du vill få löpande information om kommande arrangemang i Mölle, tips på aktiviteter m.m. Framsidan  Håkan Göthe kunde inte tro sina ögon när han vittjade näten en vacker morgon i oktober. Tusentals silverglänsande sillar hade gått i dem. Han sade efteråt att det påminde honom om Mölles tidigare roll som fiskeläge, där sillfångsterna hade stor betydelse. Den dagen fick många Möllebor kalasa på färsk sill, gratis. Foto Christer Wallentin

Möllekuriren nr 4 • 2016


INNEHÅLL

VÄLKOMMEN

Lyckade tillfälligheter 2 Vill utbilda sig till skådespelare 4 Medverkande 5 Lyckade tillfälligheter 6 På gång i Mölle 10 Hans Peterson • Krönikan 12 Hamnen i Mölle: Byns hjärta 14 Leif Aspelin • Och utan att rodna 18 Ingemar Bengtson: »Det är så roligt« 22 En gårds historia 24 Doften av nyrökt makrill 27 Hela Mölle går i vågor – så håll i dig 28 Vart tog brandbilen vägen? 30 Mölle får nya detaljplaner 35 Gunilla Larsson • Bildspelet 36 Karin Eriksson • Signerat 38 Annelore Schwartz hemligheter 45 Lenas lästips inför alla helgerna 48 Violinisten som valde Mölle 52 Kullabergshusen – En del rivs och några säljs 53 Mölleslingan – Föreslagen sträckning 55 Föreningssidan

Tisdagen den 17 januari Musikkväll med Tomas Svensson i stationshuset klockan 18

Möllekuriren nr 4 • 2016

Bengt Nilsson Redaktör

Söndagen den 26 mars Byföreningens årsmöte i stationshuset klockan 14 Foto Christer Wallentin

Söndagen den 26 februari Mölles kulturdag i stationshuset och annexet – och där omkring

toria, och nu vet vi lite mer om brandstationen och vad som har hänt där under åren. I detta nummer finns läsning om arbetet med byns nya detaljplaner och om vad som är på gång i hamnen. Ni får också träffa den märkliga tyska damen som tillbringade somrarna i Mölle och den firade violinisten Meme Åkesson som bodde på Kullaberg. Som vanligt har vi Hans Petersons krönika som sätter in Mölle i ett större sammanhang, och vi överraskas av att det mitt ibland oss finns en blivande skådespelare. Vintern och julen är snart här, och medan jag skriver detta faller den första snön utanför fönstren.

Fredagen den 17 mars Möllekurirens vårnummer kommer ut

Missa inte

Måndagen den 16 januari Vinprovning med Kaj Zaar i stationshuset. Även den 13 februari, den 20 mars och den 24 april

ALLA DESSA DAGAR  som kom och gick, och nu är året snart slut och Möllekuriren kan lägga ytterligare fyra nya nummer till arkivet. Har tidningen varit till glädje för Mölleborna? Jag vill tro att vi har gett en del intressant läsning om byn, om naturen och inte minst om fascinerande människor. Det är ofta tillfälligheter som leder fram till våra artiklar. För ett tag sedan pratade jag med en gammal studiekamrat från Höganäs. Hon nämnde då att hennes mor i sitt första äktenskap hade bott på en gård utanför Mölle, och jag blev nyfiken. Med hjälp av bokverket Gods och Gårdar och kontakt med flera personer fick jag fram mycket information om den lilla gården med beteckningen Möllehässle nr 5. Och spåren från den leder till outletområdet i Höganäs. En annan artikel började som en fråga: Vart tog brandbilen vägen? När Ingmar Hesslefors började gräva hittade han en helt annan his-

5


Monicas teatertips

Ring 042-36 76 24 eller mejla: monicaochingemar.bengtson@telia.com

Foto Privat

Helsingborgs Stadsteater • Gå in på nätet och se teaterns repertoar. Välj en föreställning och låt mig beställa era biljetter till ett starkt reducerat pris. Ni kan till exempel se Eva Rydberg i Farmor och vår herre, en dramatisering av Hjalmar Bergmans roman.

Tack för i år Jag vill önska er alla en God Jul och ett Gott Nytt År. Vi har mycket att se fram mot i Mölle under 2017. Följ föreningens hemsida molle.se och läs Möllekuriren. Det finns alltid mycket intressant att läsa där. Mats Jönsson Byföreningens ordförande

After Dark • Malmö Opera den 14 april 2017. Christer Lindarw och hans gäng säger adjö efter fyrtio lyckosamma år. Pris med buss 600 kronor.

Foto Christer Wallentin

Katten ut tunnan, ansiktsmålning och barnverkstad för de yngre Mölleborna. För de äldre bjuder byföreningen på musik med Kerstin Werdinius och Åke Forsell. Musiken inramar bland annat inslag om fåglar med bilder av fotografen Fredrik Lindbom och en presentation av författaren Willy Josefsson, kulturjournalist och deckarförfattare. Mer kommer att finnas i programmet som bygger på medverkan av människor med förankring i Mölle och Kullabygden. Semlor, kaffe och saft bjuder vi på. Slut upp på fastlagssöndagen den 26 februari! Från klockan 12 för de små och från klockan 13.30 för de stora. 6

Häromåret spelade Storan pjäsen om Pelle Erövraren för utstålda hus. Nu kommer en uppföljare. Pelle har blivit vuxen och bosatt sig i Köpenhamn. Han engagerar sig i kampen för arbetarklassens frigörelse, men vill inte försumma sin familj. Musikalen skildrar konflikten mellan ideal och verklighet, mellan trolöshet och vänskap. Pris med buss 300 kronor. Välkomna/Monica Bengtson

Brandstation ska växa

Spikade årsmöten i vår

Den 15 oktober hade Helsingborgs Dagblad ett reportage om näringsidkarna i hamnen. David Mill berättar om Grands planer:

Den 24 januari│SPF Seniorerna klockan 13 i stationshuset

–  Vi är jättenöjda, det blir ett nytt härligt kapitel, säger David Mill. Vi ska bygga ny restaurang och uteservering med plats för totalt cirka 150 gäster. Hälften av dem ska vara inomhus.

Kulturdag – nu en tradition

Pelle Erövraren – Den stora kampen • Helsingborgs Arena den 5 maj

I Nättidningen Fyren [nattidningenfyren.se] finns en utförlig artikel med rubriken Vinnare och förlorare i Mölle Hamn från den 14 oktober. Läs också Bengt Nilssons artikel på sidan 12–13 om kommunens planer för hela hamnområdet.

Den 11 februari│Vattenmöllans Vänner klockan 15. Plats bestäms senare Den 16 mars│Mölle Bouleklubb klockan 14 i stationshuset Den 19 mars│Mölle Kapellförening klockan 14.30 i stationshuset Den 26 mars│Byföreningen klockan 14 i stationshuset Alla kan hålla i rodret när sjön vilar stilla. publilius syrus

Byföreningens styrelse svarar för innehållet på sidan 6–9 om inget annat anges.

Möllekuriren nr 4 • 2016


PÅ GÅNG I MÖLLE

HAMNDELSBODEN – NJUTBART OCH ÄTBART

Av Ingemar Löfgren

Gunilla Dreilick  äger och driver Systrarna på Piren tillsammans med syster Helena. Vid sin sida har hon maken Tomas, och tillsammans får de hjulen att snurra på Hotel Kullaberg. Hon förenar nu de båda företeelserna: de vackra sakerna i vitrinskåpet och rummen i källaren. Med ingång från Norra Strandvägen öppnar omkring första advent Hamndelsboden. Observera den lilla ordleken; inget korrekturfel alltså. Gunilla har länge närt en dröm om en butik i Mölle. Redan för tjugo år sedan uppvaktade hon kommunen med en konkret idé om en butik/restaurang. Men den gången kunde den inte realiseras. Det var dock ett frö till det som sedan blev Systrarna på Piren. Som sann entreprenör  har Gunilla inte givit upp drömmen om en butik. Men tiden har inte räckt till, eftersom hon har arbetat heltid som lärare vid sidan om Hotel Kullaberg och sin restaurang i hamnen. Men nu var det dags.

–  Mitt intresse för inredning och gamla vackra, rustika saker är drivkraften, säger Gunilla. Här ska folk hitta heminredningsartiklar med design och kvalitet. Saker som kan ge hemmet en extra valör. Eller ting som passar att ge bort i gåva, eller att ha som ett minne av besöket i Mölle. Den fantasilösa vinflaskan när man går på kalas kan nu enkelt ersättas av något mer minnesvärt och personligt. En sväng förbi Gunillas bod räcker. –  Inför julen har jag dessutom lite specialprodukter. Det är pyjamasar, nattskjortor med mera.

Foto Christer Wallentin

Detta om det ena benet  i Gunillas nya verksamhet, det njutbara. Det andra benet handlar om det ätbara. –  Båtfolket och andra tillfälliga Möllebesökare utgör huvuddelen av mina gäster ute på piren. Dom frågar mig ofta var man kan köpa livsmedel och förnödenheter av olika slag. När jag säger förnödenheter menar jag vanliga varor som mjölk, socker, smörgåspålägg, toalettartiklar. Hos mig veckohandlar man inte, här kompletterar man med det man behöver för dagen.

I FOAJÉN PÅ HOTEL KULLABERG  har det i flera år stått ett vitrinskåp med vackra saker till försäljning. Kanske mest framträdande har varit produkter i fårskinn av hög kvalitet. I källaren på Hotel Kullaberg har det alltid funnits en lokal utanför bastun. En gång i tiden serverades där pizzor av en gladlynt italienare. De senaste åren har utrymmet inte använts till något särskilt.

Njutbart och ätbart alltså  i denna säregna lokal. Vart jag vänder mig ser jag sköna ting som retar köplusten, och i en särskild avdelning erbjuder Gunilla sina basvaror. –  Jag låter konceptet utvecklas efterhand i takt med kundernas efterfrågan. Kanske kan det bli en liten caféhörna där man fikar och snackar en stund. Gunilla ser möjligheterna  och genomför det hon brinner för. Öppettiderna, då? undrar jag innan jag bryter upp. –  På sommaren ska det vara öppet dagligen. Under övriga året har jag inte bestämt mig riktigt. Antingen ska det vara begränsat öppet på bestämda dagar och tider. Alternativet är att ha öppet via hotellet, som ju är öppet stora delar av veckan. En kombination kan jag också tänka mig. m Foto Christer Wallentin

Himmelstorpsgården Framtiden för Kullabygdens mest kända hembygdsgård är oklar. Vi är många som tycker att det vore oerhört tråkigt om denna pärla skulle privatiseras. Nu behövs nya entusiaster för att värna Möllekuriren nr 4 • 2016

Himmelstorp som ett tillgängligt och levande kulturminne. Än så länge är vi ett tiotal, men behöver bli fler för att nå målet. Vi tänker oss en ny förening och till denna behövs personer som älskar korsvirkeshus och bokskog och som kan föreningsliv, byggnadsvård, IT, ekonomi,

caféverksamhet, trädgårdsskötsel eller annat och som inte är rädda för att ta i. Vill du bli ihågkommen som en av dem som räddade Himmelstorp? Kontakta: •  nilermark@yahoo.com

eller

• henrik.ranby@conservation.gu.se.

7


Vattenmöllans Vänner Jordbruksverket har godkänt Leaderprojektet Restaurering av Krapperups gamla vattenmölla. Föreningen får bidrag från Jordbruksverkets landsbygdsprogram, Leader

Spela bridge Bridgen i stationshuset startar måndagen den 9 januari 2017. Intresserad av att vara med? Välkommen att ringa

Den 29 september  fyllde hon 100 år, och några dagar senare var det stort kalas i stationshuset. Med sex barn blir det många barnbarn och barnbarnsbarn, för att inte tala om alla ingifta kvinnor och män. Nästa alla var med.

Märit bor i Lerhamn, men kör till Mölle varje måndag för att spela bridge, bland annat tillsammans med sin son Mårten och sin svärdotter Maja. Bilen vill hon inte vara utan. Hundraåringen var den enda som körde hem från festen.

styrelsen i Skåne och Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur för att slutföra restaureringen till oktober 2018. Bo Hansson 070-323 07 65 eller Maja Stenberg 042-34 51 22.

Foto Michael Hansson

Märit Stenberg firades hela veckan

NV Skåne med Öresund, Läns-

Foto Christer Wallentin

8

Möllekuriren nr 4 • 2016


PÅ GÅNG I MÖLLE

Utegym – en av många planerade förbättringar

Stationsklockan  Ur led har tiden varit ända sedan i somras. Stationsklockan har ett urverk från Westerstrand och styrs antingen av GPS-satelliter eller via en tidssignal från Tyskland. Under alla omständigheter får vi ingen ordning på klockan trots många försök. Under en stor del av hösten har klockan visat olika tid på de båda sidorna, vilket kan verka förvirrande för den som ska passa en buss. Men kommunens urman har lovat att rätta till

detta. När du läser detta kan problemet vara löst. Vid strömavbrott återställs klockan automatiskt liksom vid byte till vintertid och sommartid. Mölleslingan  Om du är trött på att gå din vanliga runda kan du snart pröva en ny promenadväg som iordningsställs av kommunen. Slingan är drygt fyra kilometer lång och kommer att vara märkt med en symbol. En karta som visar sträckningen finns på sidan 53. Nya toaletter i Fågelviken  Den gamla toalettbyggnaden i Fårgelviken revs i september. En ny, prefabricerad är beställd. Den kommer att ha en handikappanpas-

sad del och en vanlig. En del markarbete behövs innan huset kan sättas på plats, men till nästa badsäsong ska allt att vara klart. Skeppet Zanzibar  På lekplatsen har skeppet seglat färdigt och ska »huggas upp«. Båten har länge varit i dåligt skick och kommer att ersättas av något lämpligt lekredskap. Carola Mooe på kommunens parkförvaltning efterlyser förslag till ersättning för skeppet. Kontakta henne eller lämna ditt förslag till byföreningen i vår brevlåda utanför annexet eller i ett mejl till info@molle.se, så vidarebefordrar vi det. Utegym  Mölle kommer att få ett utegym som placeras på stationsområdet. Kommunen står för kostnaderna. m

DET KAN HÄNGA PÅ MINUTER – HJÄRTSTARTARE RÄDDAR LIV

Vid Södersjukhuset i Stockholm gjordes en undersökning av 474 fall av hjärtstopp. I de flesta fallen gavs defibrilleringen av ambulanspersonal och överlevnaden efter en månad var 31 procent. När så kallade ”first responders”, till exempel polis och brandmän som Möllekuriren nr 4 • 2016

utbildats i hjärt/lungräddning, använde hjärtstartare var överlevnaden lite högre, 42 procent. Men bäst blev den när allmänheten defibrillerade, då överlevde 70 procent av de insjuknade. Detta resultat visar att apparaterna är lätta att hantera, men framför allt ser man att tiden mellan hjärtstopp och insats av hjärtstartare är betydelsefull. Tidigare var hjärt/lungräddning  enda möjligheten i väntan på ambulans, eftersom bara utbildad ambulanspersonal fick använda hjärtstartare. Men under senare år har hjärtstartare placerats ut på olika ställen i samhället och tanken är att det ska finnas hjärtstartare på platser där många människor uppehåller sig. I Mölle har vi fyra hjärtstartare: på Grand Hôtel, på hamnkontoret, i stationshuset och hos SCA-anläggningen intill Sergeantens äng. Det kom också nyligen en apparat till ICA Skeppet i Nyhamnsläge.

Av Bengt Nilsson

Problemet är att de flesta hjärtstoppen inträffar i hemmet och då är det viktigt att anhöriga har kunskap om hur man ska agera och hur man får tag i en hjärtstartare. Två saker är viktiga: att larma ambulans och att starta hjärt/lungräddning. Sedan gäller det att snabbt få tag i en hjärtstartare. Apparaten på stationshuset är alltid tillgänglig. Slå sönder fönstret på dörren på baksidan; hjärtstartaren hänger omedelbart innanför. Hamnkontorets hjärtstartare finns på altanen till höger om dörren. På Grand finns den i receptionen, och hos SCA hänger en hjärtstartare på baksidan av stuga nummer 5. m

Möllekuriren på webben Gå till www.issuu.com och skriv Möllekuriren i sökrutan. Där läggs tidningen ut med ett nummers fördröjning.

9

Illustration från Internet

I SVERIGE DRABBAS VARJE ÅR  10 000 individer av hjärtstopp utanför sjukhus. Av dessa påbörjas en behandling av cirka 4 000, men endast drygt 300 överlever. De flesta hjärtstoppen inträffar i hemmet eller i offentliga miljöer där det sällan finns tillgång till sjukvårdspersonal eller hjärtstartare. Två faktorer är betydelsefulla för överlevnaden efter ett hjärtstopp, tiden från kollaps till påbörjad hjärt/lungräddning och tiden från kollaps till användning av hjärtstartare. Om ingen hjärt/lungräddning påbörjas, minskas personens möjligheter att överleva med 7–10 procent för varje minut som går innan hjärtstartare används. Om däremot hjärt/lungräddning påbörjas, kan överlevnaden öka trefaldigt.

Foto Christer Wallentin

Gatlyktor  Höganäs Energi byter glödlampor i gatlyktorna till led-lampor. Vissa belysningsstolpar kommer också att ersättas. Arbetet påbörjades i november och beräknas vara färdigt till nyår.

Av Gunilla Larsson


Vinterträdgård

G

rafisk bild – vit snö på fruktträdets svarta grenar. Gräsmattan vit av snö. I bakgrunden enfärgade grå moln. Sundet tyst och still.

En trädgård är en mystisk värld fylld av överraskningar. Framför allt om den får vara ifred och rå sig själv

Tystnad. Bara kajorna skränar i skymningen. Ingen riktig dager. Natten ljus av gatlyktornas

sken på den vita snön. Möllevinter – knappast. Men visst finns det sådana enstaka dagar. Snarare är det halv storm, snöblandat regn eller

får man ändå vänta genom februari och mars innan snödropparna blommar. Och då är det nära till vintergäck och allt det andra, vilt eller odlat, att lämna vinterkylan bakom sig. Det är bara murgrönan som håller sig grön. Den täcker hela väg-

Blåste det inte 25

gen mot köket och

sekundmeter vid

klänger sig in på

nyår?

finverandan. Den

Ishala gator

vet inte att det

och stor möda

här är dess sista

att ta sig ut och

vinter.

hämta tidningen i

Huset ska må-

brevlådan eller gå

las om. Murgrö-

till posten.

nans armtjocka

Vintern tar

stammar, tjugo

ingen hänsyn

meters invecklade

till ålder, dålig

grenverk med ett

balans, förvunnen

och annat kvar-

ork och dåliga

lämnat småfågel-

knän. Men vem

bo ska väck.

vill bo i ett klimat

Då ska fram-

där det växlar mellan regnperioder och 40 graders

sidans rosor böjas ned över häcken. Klarar de det?

värme. Man uthärdar suckande vintern på nordlig

Kaprifolen vid glasverandan får bredas ut över

breddgrad.

gräset. Fast den har redan varit med om det mesta. När glasverandan byggdes jordslogs den två meter

KASTANJEN OCH DEN STORA ASKEN  avstår från det grafiska.

ut från sin gamla växtplats. Sedan böjdes den upp

Kanske är de för högresta, lite majestätiska. De

mot den nya väggen, livnärde sig på gamla rötter

inväntar sura och vresiga den avlägsna våren.

tills de nya fått fotfäste.

Asken väntar ännu längre, in i sommaren. Varje år verkar den ha dött. Fast våren är närmare än vad de tror, bara några centimeter under markytan. Redan mellan jul och

ras ned. (Om den nu heter så. Någon gång slås det på stort och den kallas sibirisk klematis.) Vad som ska göras med det vildsinta blåregnet är

nyår brukar snödropparna visa upp sina gröna blad

svårt att veta. Men med sin livskraft kommer det att

uppe vid stenmuren.

överleva.

Det är då man triumferande skriver till släkten i norr att våren minsann kommit här nere. Fast sedan 10

Den högväxta skogsklematisen ska också monte-

Bredvid växer en tanig gren av röda vinbär. För några år sedan var det lustigt. Man kunde plocka Möllekuriren nr 4 • 2016

Foto Olga Savich/Pixabay

rena snöstormen.


HANS PETERSON KRÖNIKAN vinbär vid husknuten. Nu hänger klasarna tätt under

golfbanans backar. Men någon vinterturistort är

taket. Ett resultat av någon småfågels tjuvjakt i vin-

Mölle inte. Byn sluter sig. Blir folktom. Blir grafisk om än

bärsbusken med efterföljande toalettbehov. En trädgård är en mystisk värld fylld av överraskningar. Framför allt om den får vara ifred och rå sig själv. Och när vinter kommer väntar trädgården tyst

med enstaka gula eller gröna fasader. Väntande. Man vet ju att våren kommer oavsett om man överlever eller inte. Men det kan bli en lång och tung

och stilla på vad som ska hända. Ösregn eller snöstorm. Milda vindar eller fyrtiotalskyla. Det var väl i början på sextiotalet som Sundet frös och rännan hölls öppen av isbrytare.

väntan. Förra vintern var föredömligt varm och kort. Tack vare eller på grund av klimatförsämringen. Stiger vattnet två meter blir källaren en inomhuspool. Trädgården en strandtomt – men inte riktigt

PÅ NÅGOT SÄTT KRYPER  trädgården och kanske resten

av Mölle ihop inför och under vintern. Som om kyla

ännu. Ännu kommer dagar när trädgården är en studie

med snöglopp inte passar ihop med byns sydländska

i svart och vitt. Med vit snö på päronträdets grenar.

sluttning med allt flera sommarhus.

Och Mölle sover sin vintersömn. Åtminstone som-

Visst åkte barnen en gång skidor eller kälke på

marhusen. m

Året lider mot sitt slut och alla vi som jobbar och lever med turismen här i Mölle kan dra en lättnadens suck. För även om det är otroligt roligt med alla människor från jordens alla hörn, så är det skönt att kunna sänka tempot och bara njuta av dagarna i sällskap med de få frusna vintergäster som hittar in till oss. Och för dom som gör det väntar alltid en sprakande brasa, bakverk, mat, kaffe, brännivinur och musik som du garanterat aldrig har hört tidigare. Vår käre rödögde kock lagar nya rätter hela tiden, och höst och vinter motas medelst mustiga grytor och stärkande drycker. Vareviga dag i hela långa veckan finns han på plats. Om du osvenskt nog vill ha lite socialt samkväm, så tittar du förbi oss. Då kommer du att möta vanliga och ovanliga människor, nästan när som helst på dygnet. Vi har öppet alla dagar 10–18 och torsdag–söndag från 10 till sent. (Pizza Napoletana bakas efter 17 torsdag–söndag.) I krukmakeriet kämpar 3 envetna krukmakerskor 7 dagar i veckan emot tiden – och för Julen – så att allt ska bli klart tills Tomten dyker upp. Om du vill ha en present som varar för evigt kan vi nog försiktigt våga lova det. Och hårda paket kan vi garantera! En God Jul och ett riktigt gott nytt år önskar vi er alla och varmt välkomna att titta inom, inte bara nu innan den bråda Julen, utan även hela den tysta, mörka, ganska härliga tid som nu väntar oss här ute i glesbygden! /Alla vi på Krukmakeriet

mollekrukmakeri.se 042-34 79 91 Möllekuriren nr 4 • 2016

11


Hamnen i Mölle

Byns hjärta Av Bengt Nilsson

T

ill hamnen söker sig alla turister, och det är dit man går på sommaren för att uppleva myllret av människor, båtar och fordon. På vintern är det helt annorlunda. Tyst visserligen, men aldrig ointressant. Under årens lopp har åtskilliga planer presenterats. Kan man rusta upp byggnaderna i hamnen utan att hamnens själ går förlorad? Det har varit frågan. Det senaste planförslaget för hamnområdet är daterat oktober 2015, och där skriver kommunen: »Huvudidén med planförslaget är att bevara och utveckla kulturmiljön och

samtidigt möjliggöra en kontinuitet för verksamheterna inom planområdet.« Det ska bli en trevlig plats där trafikmiljön ska förbättras, hantering av avfall och drivmedel ska bli säkrare och permanent handel och restaurangverksamhet ska utvecklas. En sista punkt i uppräkningen av vad planförslaget innebär är att det ska bli möjligt att bygga en badbrygga och en bastu. Det finns till och med inritat i planen var dessa skulle kunna placeras. Förslaget innebär  att kommunen inte längre ska äga och hyra ut mark och byggnader. Tomter ska styckas av och

säljas till näringsidkare, som därefter bygger lämpliga lokaler för sin verksamhet. Företagarna får köpa tomterna till ett så kallat marknadspris som kommunen har satt med hjälp av mäklare. De flesta byggnaderna  kommer att rivas och ersättas med nya. Alla hus i hamnen ska ha ett enhetligt utseende med stående lockpanel och papptak. Brandstationen och ruffen ska emellertid vara kvar. Detsamma gäller hamnföreningens sjöbodar som kommer att flyttas till en lämplig plats. Även huset med Systrarna på piren ska få vara kvar, men det kommer att krävas omfattande investeringar för att byggnaden ska uppfylla de nya krav som kommunen ställer. Förhandlingarna med  de tilltänkta företagarna i hamnen har börjat. Först gäller det hur tomterna ska fördelas. Det framgick av en artikel i Helsingborgs Dagblad den 15 oktober 2016 att inte alla får exakt vad de önskar, och det finns kritik Foto HD/Roland Stregfelt

12

Möllekuriren nr 4 • 2016


Tack för det här första året Redan från början hade vi en plan för hur vi skulle utveckla Skeppet för att göra butiken bättre för våra kunder. Nu när vi ser tillbaka på året som har gått ser vi att vi har lyckats genomföra våra idéer. Det har hänt mycket i butiken. Vi öppnar klockan 8 varje morgon och har en tydligare skyltning av våra kampanjvaror. Något som vi har arbetat lite extra med är att ha större fokus på ekologiskt och närproducerat. Vi har fixat en barnhörna och

Den respons som vi har fått av våra kunder har varit fantastisk, och det gör det ännu roligare att planera för fler förbättringar under 2017. Allt gott inför jul och nyår önskar Beatrice och Johannes Samuelsson med personal

mycket mera.

Följ oss på Facebook ICA Nära Skeppet

Skeppet Nyhamnsläge

Öppet alla dagar 8–20 mot priset på tomterna. Tidsplanen ser ut så här: Under innevarande vinter påbörjas markarbeten. Ledningar för vatten, avlopp, el och fiber ska läggas ned och vara klara att anslutas till de nya byggnaderna när de så småningom står färdiga. Väster om tankstationen – alltså på den så kallade utfyllnaden – uppför kommunen ett hamnkontor och en toalettbyggnad. Den senare är främst avsedd för turisterna, inte minst de som besöker Mölle med båt. Allt detta ska vara klart till sommaren 2017.

lopp ska kommunen investera i hamnen plus 3 miljoner kronor ur kommunens egen budget. Pengarna kommer att användas för att bygga det nya hamnkontoret och den nya toalettbyggnaden; de ska också räcka till de nödvändiga markarbetena och rivningen av de befintliga byggnaderna. Om det skulle visa sig att det inte finns köpare till alla tomterna, minskar utrymmet för kommunens investeringar. I värsta fall skulle det inte gå att genomföra planerna och stora delar av hamnen skulle förbli som den är.

Kommunen kommer  att skriva avtal om fastighetsköp med respektive näringsidkare under vintern. Därefter har dessa nio månader på sig att ta fram ritningar och förslag på hur byggnaderna ska se ut. Det här kommer att ta sin tid. I bästa fall har påtagliga förändringar skett till 2018. Försäljningen av fastigheter beräknas inbringa 6,5 miljoner kronor. Detta be-

Hamnföreningens verksamhet  kommer att förändras. Tidigare har föreningen arrenderat hela hamnområdet med byggnader. Den har i sin tur hyrt ut lokaler till hamnens näringsidkare och skött renhållning, soptömning, gräsklippning och övrigt underhåll inom området. I den nya ordningen kommer hamnföreningen endast att arrendera kajerna, båtuppställningsplatserna på utfyllna-

Möllekuriren nr 4 • 2016

den, ruffen och platsen där segelklubben lägger upp sina jollar. Från och med 2017 kommer näringsidkarna i hamnen att ha hyresavtal direkt med kommunen. Hamnen i Mölle är  otvivelaktigt en stor turistattraktion. Trafikräkningarna visar att cirka 125 000 bilar åker till fyren varje år. Många kör sedan till Mölles hamn och en del turister kommer direkt till hamnen. Det finns nog ingen annan plats i kommunen som drar så mycket folk. Därför är det viktigt att hamnområdet är i ett bra och attraktivt skick. Hamnavgifter, arrendeavgifter och hyror kan aldrig fullt ut finansiera detta utan kommunen måste vara med och bidra. Helsingborgs Dagblad skrev om hamnen den 15 oktober 2016. Artikeln finns att läsa på webben: hd.se. I Nättidningen Fyren [nattidningenfyren.se] finns en utförlig artikel med rubriken Vinnare och förlorare i Mölle Hamn från den 14 oktober 2016.

13


Och utan att rodna Text Leif Aspelin • Illustration Örjan Rinnert

P

å det här utrymmet ska vi genast kasta oss över mediegiganter som Sveriges Radio och Sveriges Television. Jag har nämligen alltid frågat mig nyttan av att ställa ut sina reportrar och medarbetare i de svårast trafikerade gathörnen där de sedan ska överrösta bilar, skränande folkhopar och demonstranter för att delge något som det ska rapporteras hem om från verkligheten. Varför kan inte den utsände eller utsända sitta i en skön studio som studioreportern här hemma och delge tittarna vad de upplevt? Eller tror man att vi TV-tittare skulle sakna något trovärdigt av det rapporterade vid ett sådant arrangemang? Vi har haft TV i 60 år i det här landet. Ändå är det en fascinerande tanke för många att vara med i rutan. Se bara på en fotbollsmatch eller något annat publikt arrangemang som TVsänds. Överallt ser man människor vinka. Först sitter de där och ser helt vanliga ut, men så får någon se att de är i bild. Och ett vansinnigt viftande med händer och armar börjar. TV-fotograferna som varit med förr vrider genast bort kameran. Till de fotograferades stora besvikelse. Nu när vi ändå är sura ska vi gå till angrepp mot televisionen och anklaga den för fusk. Jag tänker på de här programmen där ett antal popsnören ska sjunga gamla låtar – till och med så gamla som från ett svunnet sextiotal. Men jag undrar om det inte fuskas här. För inte ska någon inbilla mig att en så kallad stjärna tillåts eller tillråds av sin manager att ställa upp i en tävling på bästa sändningstid utan att veta vad hon eller han ska sjunga. Jag misstänker, utan att ha några bevis, att de deltagande i Doobidoo och Så ska det låta samlas några dagar före inspelningen av programmet och går igenom vad det blir för låtar.

14

Vi har haft TV i 60 år i det här landet. Ändå är det en fascinerande tanke för många att vara med i rutan Precis som deltagarna i Parlamentet får ett manus med skojiga repliker nedskrivna. Ingen kan nämligen få mig att tro att vi har så roliga komiker – det skulle möjligen vara Hasse Alfredson – i det här landet som så snabbt kan spåna sådana kvickheter som stundom förekommer i just Parlamentet. Däremot tror jag inte att alla dessa bak- och kakprogram är uppgjorda i förväg, liksom inte Idol och Bonde söker fru eller vad de nu heter. Och så tänker man så mycket inom de etersända medierna. Förmodligen för att man till slut tröttnade på alla vad tycker du om det, vad tycker du etcetera, etcetera. Nu har det alltså blivit tänker i stället. Vad tänker du om det? Slut på gnället på medierna för den här gången!

Leif Aspelin  har varit nattchef, editionschef och ekonomireporter på Svenska Dagbladet. Möllekuriren nr 4 • 2016


~ ett av Sveriges vackraste hotell ~ utsett till Sveriges 14:e bästa hotell 2016

Öppet onsdag–söndag & alla mellandagarna

jul hemma i Mölle ~ på HK – varje helg 10 % rabatt på julbord för dig som Möllebo (gäller nya bokningar) Det läckraste julbord du skådat, i en miljö som andas jul & tradition. Mängder av hemlagade, närproducerade läckerheter från Kullabygden – sill i massor (Dry Martini-, Lingon & Vodka-sill m.m, m.m), ål fiskad i Mölle – med tillstånd från länsstyrelsen, lax & skinka samt mängder av småvarmt & överraskningar ~ och så ett helt rum fyllt av hemlagat godis.

Boka NU ~ Välkommen Söker du roliga & annorlunda julklappar? Kom och botanisera i Gunillas spännande

”hamndelsbod” där kan du även komplettera med förnödenheter

Restaurang ● Hotel ● Konferens Telefon 042-34 70 00 ● info@hotelkullaberg.se ● www.hotelkullaberg.se PS Vi städar från den1–26 januari, men sedan är det öppet & After Work som vanligt

Möllekuriren nr 4 • 2016

15


www.bengtssonsoptik.se

Ord och bild Formger • Skriver • Redigerar Trycker • Gör hemsidor • Fotar

Christer Wallentin • lillaforlaget.se 16

Möllekuriren nr 4 • 2016


Mรถllekuriren nr 4 โ€ข 2016

17


Ingemar Bengtson hos flyktingarna i Brunnby

»Det är så roligt«

E

n fredag i slutet av juli kom ett oväntat besked till tolv barnfamiljer på Brunnby gård. Migrationsverket meddelade att de skulle packa ihop sina saker. På måndagen skulle de flytta till ett flyktingboende i Ängelholm. Två bussar var beställda som skulle köra iväg med dem och deras få ägodelar. Jag hade ingen aning om vad som var på väg att ske innan Ingemar Bengtson ringde mig på måndag morgon. »Kom till Brunnby om du kan. Ju fler vi är, desto bättre. Vi måste visa att så här kan man inte behandla människor.« När jag en halvtimme senare svängde ned mot flyktingboendet såg jag två bussar parkerade på vägen. Chaufförerna stod bredvid och såg villrådiga ut. Alla bagageluckorna var öppna. Klart för avfärd alltså, men inga passagerare i antågande. Många människor stod  på planen utanför entrén till Brunnby gård. Det tog ett tag för mig att upptäcka två kvinnor som tydligen var från Migrationsverket. De ansattes av både flyktingar och volontärer som ville få svar på sina frågor. Men några svar fick de inte. »Fråga inte oss, vi är bara assistenter och vet ingenting«, sade en av dem. »Ni får fråga våra chefer«. Men några chefer var inte där. Stämningen bland flyktingarna var ganska upprörd. De flesta familjerna hade bott i Brunnby sedan hösten 2015. Barnen hade kommit igång på dagis eller i sina skolor, och flera av ungdomarna var aktiva i

18

Text och foto Christer Wallentin

Jag tror att det kommer att gå mycket bra för många av invandrarna på boendet i Brunnby

någon idrottsklubb. Familjerna hade knutit kontakter med Kullabor i grannskapet och börjat lära sig svenska. Varför bryta upp från allt detta och starta om på en ny plats? Det blev dramatiska dagar, och veckor. Jag följde uppmärksamt vad som hände, men ärligt talat på lite håll. En som däremot engagerade sig till fullo var Ingemar. Han höll mig och andra volontärer underrättade om utvecklingen, informerade tidningarna löpande och hade täta kontakter med chefer på Migrationsverket. Dessutom pratade han med många i de berörda familjerna. Han förklarade, tröstade och försökte ge dem råd efter bästa förmåga. I dag vet vi hur det gick. Fem familjer flyttade till Ängelholm efter att Migrationsverket hotat med indragen ersättning, vräkning från boendet och sämre chanser att få uppehållstillstånd. Men sju familjer valde trots myndighetens maktspråk att stanna kvar på Brunnby gård, och efter fyra veckor kom beskedet att verket hade ändrat sig: De fick bo kvar i avvaktan på uppehållstillstånd och en egen lägenhet. Det var ingen slump  att Ingemar kom att spela en viktig roll på Brunnby gård i somras. När vi möts för den här intervjun ber jag honom berätta hur det gick till när han började engagera sig. –  Jag och Monica, min fru, visste att svenskar och flyktingar träffades på församlingshemmet i Brunnby, och vi hörde talas om att det skulle bli ett möte för att få flera volontärer. Det här var förra hösten. Vi gick dit, blev intresserade och sa att vi var beredda att ställa upp som kontaktfamilj. Jaha, det låter ju enkelt. Men det förklarar inte varför Ingemar tog steget att riskera att dras in i något som skulle kunna bli både obekvämt och tidskrävande. Jag är inte helt nöjd med hans svar, och ber honom att berätta lite mer. –  Jag var väl som alla andra påverkad av allt som medierna visade om kaoset i Syrien och på andra håll i den delen av världen. Jag kunde inte stålsätta mig mot berättelserna om människor som riskerade livet för att Möllekuriren nr 4 • 2016


De minsta barnen  blev lite rädda när de först såg Halloween-spöket (Leo Toubal) dyka upp på Brunnby gård. Men de äldre ungarna tyckte bara att det var spännande. Från vänster: Besher, Aya, Omar, Leo, Arya, Lahng, Ingemar och Batol.

ta sig över Medelhavet eller via andra svåra flyktvägar. Det gick att tänka sig in i vilket helvete som dom måste ha gått igenom. –  Om jag kunde göra något vettigt för dom som hade flytt och tagit sig ända till Sverige, ville jag göra det. Kanske skulle det bli lättare att sova på nätterna, tänkte jag. Under en stor del  av sitt yrkesverksamma liv har Ingemar varit aktiv i Rotary. Numera tillhör han klubben i Mölle-Arild, och i juni 2015 utsågs han till president, det vill säga till det som i andra föreningar kallas för ordförande. Uppgiften som president tas över efter ett år av en annan medlem. I den positionen drev Ingemar på för att klubben skulle göra en insats för flyktingarna i Brunnby. Sammanställningen på nästa sida visar vad han och Möllekuriren nr 4 • 2016

klubben har genomfört från hösten 2015 till november i år. –  Det ingår i våra statuter att vi ska göra nåt för andra människor, inte bara vara en föreläsningsklubb. Ofta handlar det om utbildningsinsatser och stöd till ungdomar i andra länder. Föreningen i Mölle-Arild stöder till exempel en skola i Uganda med pengar som går direkt till vidareutbildning av tre elever. –  Därmed inte sagt att alla våra medlemmar har varit odelat entusiastiska över klubbens satsning på dom som bor på Brunnby gård. –  Varje torsdagskväll har Rotary ett medlemsmöte på Arilds vingård med en inbjuden gästtalare. Fyra gånger har vi haft besök av invandrarfamiljer från Brunnby på temat ›Möt människorna bakom rubrikerna.‹

–  Medlemmarna har lyssnat uppmärksamt och ställt bra frågor. Samtalen har förts både på engelska och svenska. Många av oss har blivit förvånade över hur snabbt en del av flyktingarna har lärt sig svenska. Ingemar återkommer  gärna till hur han upplevde den första tiden när han blev volontär och började besöka församlingshemmet i Brunnby. – Det tog mig så starkt att se alla barnen som fullkomligt strålade. Trots alla upplevelser och osäkerhet om framtiden var dom fulla av glädje och liv. Alltid när jag träffar dom får jag underbara kramar. Vem smälter inte då? –  Jag tror att det kommer att gå mycket bra för många av invandrarna på boendet i Brunnby. Artikeln fortsätter på nästa sida

19


 När jag tänker på  det som Ingemar har gjort för att flyktingarna ska känna sig välkomna i Sverige, undrar jag om han tycker att han har gjort sitt. Om han ska börja trappa ned. –  Nej tvärtom, säger Ingemar. Jag vill göra mer, inte mindre. Det är så roligt att se barnens glädje.

20

TILL NYTTA OCH NÖJE Jultomte. På julafton förra året var Ingemar Bengtson jultomte på Brunnby gård. Alla barn fick en julklapp från Rotary. Samma tomte kommer kanske i år igen.

Foto Martin Wingren

–  Dom unga verkar anpassa sig lätt och lär sig svenska snabbt. Och många av kvinnorna som jag har träffat i Brunnby är verkligen driftiga. Dom går in för språket till max och söker kontakter i samhället. Svårare verkar det vara för en del av männen, som hellre tycks vilja se bakåt än framåt.

Klädbod. Rotaryklubben köpte en container som rustades upp av flyktingar och volontärer. Efter invigningen i februari 2016 kan boende på Brunnby gård komma till boden och välja bland skänkta plagg och prylar. Med buss. I maj 2016 fyllde Rotary en buss med ett 70-tal föräldrar och barn som åkte till Skånes Djurpark. Resan blev så uppskat-

Till Ängelholm. I juni arrangerade Rotary en utflykt till hembygdsparken. Föräldrar och barn stuvade in sig i bilarna som klubben

tad att den fick gå i snabbrepris. Djurparken bjöd på inträdet; tio Rotaryklubbar och kommunen bidrog till resekostnaderna.

hade trummat ihop. Teaterföreställning. Drill och Drull är två troll som hittar på tokigheter. Deras föreställningpå Brunnby gård i oktober blev succé.

Möllekuriren nr 4 • 2016


Slipp stressen i helgerna Lita på catering från oss Smörgåstårtor • Bufféer • Tapasfat Jultallrikar • Ostbrickor m.m.

Ring oss gärna på 042-36 22 61

Möllekuriren nr 4 • 2016

21


En gårds historia Text och foto Bengt Nilsson

22

O

m man går från Mölle mot Lerhamn längs den gamla banvallen, och viker av till vänster vid Tvillinghusen, kommer man förbi den fastighet där keramikern Rolf Palm hade sin verkstad. Strax därefter passerar man en gammal gård på vänster sida. Det är Möllehässle nr 5, en fastighet som enligt praktverket Gods och Gårdar 1944 har 2,5 hektar åker och ett taxeringsvärde på 6 200 kronor. Förutom åkermarken har gården en liten remsa strandmark vid havet i Vattenmöllan. Förr hämtades där varje år tång som bland annat användes som isolering till rotfrukter som förvarades i stuka över vintern. Det kallades att fastigheten hade tångrätt. Enligt denna källa hade gården varit i samma släkts ägo sedan 1700-talet. Den förste kände ägaren var Per Svensson. Han brukade

gården fram till den 16 juni 1854 då den såldes vidare till sonen Nils och hans hustru Pernilla. Ett köpekontrakt upprättades  enligt tidens sed och av detta framgår att gården var på ett trettiotvåendels mantal och såldes för 266 riksdaler. För att köpet skulle bli giltigt meddelades detta på tre efter varandra följande lagtima ting. När inga klagomål hade inkommit dömde Häradsrätten till laga fasta den 2 maj 1855. Nils Persson var född 1822 och dog 1904, alltså vid 82 års ålder. Liksom många andra i Kullabygden var han deltidsbonde och gick i kustfart som skeppare. Nils hade många barn och en av sönerna som hette Anders var sjökapten och var gift med Katarina Fex. Gården gick emellertid vidare till en annan son, Sven Petter, som också var skeppare, och hans hustru Agneta. Sven Petter

Möllekuriren nr 4 • 2016


gifte hon sig med en bonde på Tjörröd, strax norr om Höganäs. Mangårdsbyggnaden till deras gård finns fortfarande kvar och är det gråa huset i anslutning till Ittala outlet. I dag fungerar byggnaden som kaffestuga. När Sven Petter dog 1929 ärvde dottern Paulina gården. Hon var gift med Jöns Petter Andersson på Bräcke nr 6 och efter att Viktors arrende upphörde 1929 har marken på Möllehässle nr 5 brukats från Bräcke.

Möllehässle nr 5 Ägare och arrendator

1800 Per Svensson 1854 Nils Persson Skeppare Sven Petter Nilsson Skeppare 1900 Viktor Nilsson 1922 Paulina Andersson 1929 Arrendator Bräcke nr 6

Eftersom Paulina inte själv  bodde på gården har boningshuset hyrts ut till olika personer av vilka kan nämnas: Lennart Hagström, jägmästare på Krapperup, diverse sommargäster, bland annat en familj som hade en tam iller och Jeanette Andersson som sedermera kom att driva affär i Mölle.

1960 Anna-Greta Andersson

2000 och Agneta fick två barn. Sonen döptes till Nils-Petter och dottern fick heta Paulina. Nils-Petter skulle gå i sin fars fotspår och gick därför till sjöss som ung pojke. Efter några år till sjöss sökte han till styrmansskolan. Han kom in, men innan skolan skulle börja ville han göra en sista resa som sjöman. Han mönstrade på  barkskeppet Arabella, och på resan från Santos i Brasilien till Port Adelaide i Australien drabbades han av tyfus och dog. Han begravdes i havet utanför Adelaide. Det var en stor sorg för familjen och hans mor Agneta kom aldrig riktigt över detta. På familjegraven i Brunnby finns en uppslagen bok i vit sten till minne av Nils-Petter. Det finns inte mycket annan information om tiden från 1855 till 1922. Detta år dog Sven Petters hustru och samma år arrenderades gården ut till Viktor Nilsson som var trädgårdsmästare och hade arbetat i Krapperups trädgård. Viktors fru hette Maria och de fick en son 1924 som döptes till Ernst. Viktor fick inte många år på gården eftersom han drabbades av tbc och fick avsluta arrendet och hålla auktion på allt sitt lösöre 1929. Av annonsen inför aukMöllekuriren nr 4 • 2016

tionen framgår att det på gården fanns en ko, en kviga och ett tjugotal höns. Däremot nämndes inga grisar i annonsen. Men eftersom ett svinhus hör till fastigheten kan man dra slutsatsen att eventuella grisar slaktades för eget bruk före auktionen. Annonsen visar även vilka grödor som odlades. Morötter, rödbetor, vitkål, foderbetor med mera skulle säljas. Och försäljningen av en handtröska visar att det hade odlats spannmål på gården.

Fastigheten ägs i dag  av Anna Greta Andersson som är dotter till Paulina och när vi går vår runda runt kohagen kan vi se att byggnaderna fortfarande hålls i utmärkt skick. m

Ur familjealbumet

Efter auktionen  flyttade Viktor till Orups sanatorium och resten av familjen flyttade hem till Marias föräldrar och fick dela bostad med dem. Maria tog anställning på Arnbergs korsettfabrik i Höganäs. Viktor blev stadigt sämre och dog 1932. Men historien slutar inte riktigt där för ödet log mot Maria och 1942 23


D

Doften av nyrökt makrill

et började, som så mycket annat, på ett morgontidigt gubbamöte i Ruffen. Någon tyckte att det skulle vara trevligt med en rök nere i hamnen som komplement till allt fiskande. Vår käre Charlie Swensson, saknad sedan några år, men ingalunda bortglömd, nämnde att det gick an att använda den rök som han hade murat upp i sin trädgård. En deputation infann sig för besiktning, men männen konstaterade att Charlies trädgårdsrök inte var mycket större än en fågelholk – kraftigare grejer krävdes. Charlie och OA [Lars-Olof Petersson] tog på sig att leta upp en lämplig plats. Den som de fastnade för kunde inte haft ett bättre läge. Därifrån har man en hänförande utsikt med Kullen i norr och Kronoborgs slott i söder. Några entusiaster tiggde ihop tegelsten och murade upp en första rök som stod klar några

24

Så här bra blir det när ni inte blandar er i! Charlie Swensson till besökare från Byggnadsnämnden

år in på 1990-talet. I den gick det till och med att grilla. Så inträffade katastrofen 2002. Tiden hade tärt på glödhärden, som bakom den skyddande plåten var klädd med trä och plywood. En glödrand letade sig igenom, och plötsligt hade röken så att säga gått upp i rök. EFTER ETT PAR ÅRS LÄNGTAN  tog manfolket nya tag och 2005 reste sig en ny rök likt Fågel Fenix ur askan. Detta hade föregåtts av ett stort och gediget murningsarbete av Jan Andersson, »Nacka« kallad för sitt fenomenala bollsinne. Charlie hade på något felaktiga grunder lockat Jan till sleven för att »utföra ett mindre jobb med en liten rök«. Jan genomförde jobbet under ett lågmält muttrande. Han står, mycket välförtjänt, först på sponsorskylten tillsammans med Megament, Mölle Målarna och Hamnföreningen.

Möllekuriren nr 4 • 2016


Om någon undrar vad Megament gjorde i sammanhanget, är svaret att företaget levererade det eldfasta teglet. De uppräknade var inte de enda som medverkade i ugnsbygget. Ett oräkneligt antal hantlangare var på plats – för att inte säga i vägen. DEN NYA RÖKEN  stod klar 2005, strax

intill föregångaren. Den har blivit mer än en rök. Här samlas Rökens Vänner några gånger under säsongen. Det är en informell sammanslutning med ett växande antal medlemmar, för närvarande ett fyrtiotal. Men inte nog med det. Doften av nyrökt makrill drar till sig många besökare som alla bjuds in på en smakbit. Här delas bröd och fisk med folk från när och fjärran, alltifrån japaner och amerikanare till de skandinaviska broderfolken. Möllekuriren nr 4 • 2016

Kommunens byggnadsnämnd  var en gång på besök i Mölle och pausade på rökens bänkar. Charlie slog sig ned bredvid. Utan vidare inledning kläckte han helt frankt ur sig de bevingade orden: »Så här bra blir det när ni inte blandar er i.« Kommunfolket brast ut i ett unisont gapskratt. Tidigare rökte föreningen en hel del ål, men tyvärr blev det för några år sedan stopp för denna typ av fångst för Mölles husbehovsfiskare. Inte ens en begäran om dispens för en begränsad mängd för rökeriverksamheten godkändes av myndigheterna. Sedan dess är det yrkesfiskarnas privilegium att fiska ål. Rökerisäsongen 2016 avslutades en vacker söndag i september. Hasse Nilsson, Karl-Herman Petersson och OA hade skänkt massor av fin makrill. Bertil Berg hade låtit dem ligga i saltla-

Bilderna på uppslaget  är från den 1 augusti och den 10 september i år. På den stora bilden ser ni (från vänster) Bertil Berg, Per Thorn, Håkan Lind, Hasse Nilsson och Björn Twengström. Bakom dem skymtar Eva och Hans Thiis. På småbilderna finns utöver dessa: OA, Ingemar Bengtson, Gunnar och Karin Ottosson, Gunilla Thorn samt Anita och Olle Thorstensson.

ke över natten och vid halvåttatiden på morgonen tände vi i röken och laddade den med fisk. Rolf Hersös goda tårta bjöds samtidigt runt. Efter fyra timmar var rökningen klar, och de församlade lät sig väl smaka av de ljuvligt goda makrillarna. Karin Ottosson hade bakat sin traditionella brödkaka, och som vanligt gick den åt i ett nafs.

Text och foto Gunnar Edström 25


26

Mรถllekuriren nr 4 โ€ข 2016


FAVORIT I REPRIS

Hela Mölle går i vågor – så håll i dig

Artikeln publicerades första gången i 2014 nummer 2

Av Bo Hansson

T

idvattnet känner de flesta av oss till. Det är havsvattnets ständiga sänkningar och höjningar – ebb och flod – som orsakas av gravitationskrafterna från månen och solen. Men tidjorden, vad är det? Jo, det är motsvarande fenomen i själva jorden, det vill säga i jordskorpans upprepade sänkningar och höjningar, orsakade av månen och solen. Vi kan se på tidjorden  som en ständigt pågående deformering av jordklotet. Det dras ut på ett ställe och trycks ihop på ett annat; efter några timmar trycks det ihop på det första stället och dras ut på det andra. Hela Mölle går i vågor. Tidjorden får oss att varje dag röra oss upp och ned med flera decimeter, se formeln. Alla mera betydande rörelser i jordskorpan kan hänföras till en av tre typer: kontinentaldrift, landhöjning eller tidjord. Tidjorden skiljer sig på flera väsentliga punkter från de båda andra rörelserna i jordskorpan.

För det andra uppnår tidjorden en hastighet av många centimeter i timmen, att jämföras med någon centimeter per år för landhöjningen och kontinentaldriften. För det tredje drivs tidjorden av krafter från främmande himlakroppar: månen och solen. Till skillnad från de krafter som ligger bakom de andra rörelserna kan tidjordskrafternas storlek noggrant beräknas. Tidjorden observerades  första gången strax efter Kristi födelse av den romerska forskaren Plinius. Han beskrev i sitt stora verk Naturhistoria att vattnet i en brunn steg och föll i samband med tidvattnet, men tvärtom. Det dröjde ända till 1863 innan tidjorden förklarades av William Thomson – som senare adlades till Lord Kelvin.

Vad betyder då  tidjorden för våra dagliga liv? Tidjorden påverkar gravitationen och därmed satelliternas banor. Det är också så att tidjorden sannolikt kan utlösa jordbävningar. Tidjorden påverkar jordens rotationshastighet så att den kontinuerligt minskar. På detta sätt ökar dygnets längd med en halvtimme på 100 miljoner år, varefter året rymmer 8 dygn mindre. För 400 miljoner år sedan var dygnet 22 timmar och året omfattade 400 dygn. För att vår klocktid ska stämma överens med vår astronomiska verklighet måste vi med några års mellanrum skjuta in en extra skottsekund. Dygnets sista minut får då innehålla 61 sekunder.

Här följer formeln så att du själv kan kontrollera

Möllekuriren nr 4 • 2016

att varje dag röra oss upp och ned

beräkningen. Tidjordens höjd är:

med flera deci-

0.60 m R (1,5 sin h – 0,5)

meter

4

2

M r3

För det första  återkommer tidjorden regelbundet och har en period på drygt tolv timmar, medan landhöjning och kontinentaldrift fortgår tämligen oförändrade i årtusenden respektive årmiljoner.

Tidjorden får oss

m = månens respektive solens massa M = jordens massa r = avståndet till månen respektive solen R = jordens radie h = månens respektive solens höjd över horisonten Beräkningen görs separat för månen och solen. Summan ger tidjordens höjd. Den kan max bli 48 cm i Sverige. 27


Vart tog brandbilen vägen? Av Ingmar Hesslefors

Brandstationen i Mölle blev restaurang och bakficka till Grand. Deltidsbrandkåren är nedlagd och vid larm kommer räddningstjänsten åkande från Höganäs. Brandstationen blev nåt annat, och vi som nån gång bänkat oss där har kanske undrat: Men vart tog brandbilen vägen?

D

et enkla svaret på frågan är att ingen verkar riktigt veta. Först tog Räddningstjänsten i Höganäs över den med påhängd brandspruta och allt. Sedan köptes den av en skrothandlare i Klippan, men därifrån har den en mera obestämd destination. Den kan finnas någonstans i Småland, är dock avregistrerad och avställd från den 16 september 2016. Men letandet efter LXW788, som den hette enligt Trafikverkets fordonsregister, ledde oss ned i brandstationiana, om uttrycket tillåts, bevarad av Lennart Svensson, en av de lokala frivilliga brandmännen, en gång hamnkapten i Mölle med mera. Han hade bilder, loggböcker och annat som väckte vårt intresse. Bland annat en ganska liten, men dock, loggbok från den tid då brandstationen också fick tjäna som finka.

Den stora branden Den stora branden 1890, när pojkars lek med tändstickor en augustidag med ostlig vind fick den förfärliga följden att 14 hus brann ner och 11 familjer stod husvilla. Den branden utgör bakgrund till insikten att här behövs brandskydd. Liksom förstås hotellens tillkomst runt det påföljande sekelskiftet. Anders W. Mölleryd 28

har skrivit utförligt om 1890 års brand i femte delen av sin Mölle-historia, i förbigående sagt. Mölle Brandkårsförening bildades 1931, från början som Brunnby frivilliga Brandkårsförening. Och just brandförsvar har stått i centrum. När väderkvarnen brann i Bräcke, i januari 1946, och den i Görslöv, i september 1949, finns dokumenterat. Men medialt verkar en förhindrad katastrof fått väl så mycket uppmärksamhet. Den 6 augusti 1996 gick larmet. Det brann i en lägenhet på Bella Vista. Deltidsbrandmännen i Mölle var snabbt på plats – trots att de vid det tillfället faktiskt var uppsagda. Lennart Svensson fick berätta för Nordvästra Skånes Tidningar, NST, om risken att en köksbrand i en lägenhet snabbt hade kunnat sprida sig vidare i huset, som hade 17 lägenheter. Av detta gjorde NST stor sak med löpsedel i svarta versaler. Tillgänglig statistik över utryckningslarm för åren 1983–1995 från Mölle Brandkårs deltidsstyrka berättar om knappa tjugo utryckningar årligen och om att fallolyckorna från 1990-talet ökade markant, liksom dykolyckorna.

Brandstation och finka Brandstationen har alltså under en period på 1950-talet fått fungera som arrestlokal. Det fanns en skrubb där man kunde låsas in och kanske få sova ruset av sig. Arrestliggaren, en enkel anteckningsbok med svart vaxat omslag, täcker åren 1952 till 1958. Alla omhändertagna var män, varav tre danska medborgare. 16 greps för fylleri, 2 för slagsmål bråkighet, 2 ville helt enkelt fixa rum för natten och i ett fall anges ingen orsak.

Mölle brandbilshistoria i bild  Från hästdragen vagn, några hinkar och handdriven pump till den sista, en MAN-bil med VW-motor. Lennart Svensson, översta bilden, har sparat på arkivmaterialet som vi dykt ner i.


Tidningen Brand-Luren Redan det år som brandföreningen bildas utkommer tidningen Brand-Luren. Tydligt är att det bland, eller strax intill, brandmännen fanns skrivglatt folk som med förtjusning publicerade sig. Redaktionen uppges för det första numret bestå av Johan Den Gode, Emil Den Snälle samt Den Okände. Motto: »Från mun till mun« och i det som skulle kunna kallas en avsiktsförklaring på bladets första sida kan man läsa: »Goda människor, söken icke med ljus och lykta efter fel och obehagligheter, utan se och lyssna till Brand-Luren vad den är: ett skämtblad och döm därefter samt låt ett gott skratt förlänga munnen.« »Annonspris: Utan olägenhet mottages rätt stora summor. Lösnummer: 2 kr + dyrtidstillägg.« I nästa nummer som vi hittar i arkivet, det som utkom 1934, finner vi 29 annonsörer, bland andra hotell, vedhandlare, skomakare och potatishandlare – alla med adress i Mölle. Sedan verkar utgivningen ha ebbat ut, men vid 40- och 50-årsjubileet har det skrivits bordsvisor av hög klass.

2.  Jan Lennart Nilsson, 30, plåtslagare och rökdykare. Tagit 300 kg sill på två räckor sillagarn. 3.  John Erik Jonsson, 47, handlande och brandmästare. 4.  Jan Brandt, 36, snickare och rökdykare, ordförande i Brandkårsföreningen. Vunnit Kullacupen i tennis. 5.  Klas Jönsson, 54, byggnadsarbetare och brandförman. Vandrarhemsföreståndare och långafiskare. 6. Bengt Wellberg, 27, byggnadsingenjör och rökdykare. 6:a i biltävlingen »Lergöksnatta« -69. 7.  Åke Svensson, byggmästare och brandbefäl. Ledare av brandkårens gymnastikförening. Folkdansare i Kullagillet.  I annonsbilagan finns inte, så långt ögat når, en enda bild på nån ölburk. Där står brandmännen likafullt och gör reklam – för sitt eget engagemang och för Mölle förstås. m

Eldiga reklammän 1971 gjorde dåvarande PLM – Plåtmanufaktur står den förkortningen för – en stor, påkostad reklamkampanj i hela landet för sina plåtburkar, den ideala förpackningen för öl. I en bilaga i dåtidens fullvuxna tidningsformat fick Kalmar Schack-klubb, Kvartettsångsällskapet Sångarcirkeln, Karlskoga Amatörfiskeklubb, Östersunds Skyttegille och så förstås Mölle Borgarbrandkår uttala sig, gärna om ölburkens fördelar. Runt Ford-brandbilen har reklamfotografen ställt: 1.  Sven Svensson, 48, egen mack och sköter motorsprutan. 1:a i motocross i Skånes Fagerhult -49. 29


Mölle får nya

Detaljplaner

B I uppdraget ingår också att möjliggöra en gång- och cykelväg från hamnen mot Solviken längs Norra Strandvägen

Av Christina Ullenius

yn är ett lapptäcke av små och stora områden som regleras i ett 30-tal detaljplaner. De äldsta detaljplanerna är från 1948 eller tidigare. För dessa gick genomförandetiden ut för länge sedan. De nyaste detaljplanerna omfattar små områden och fastställdes 2011. Hamnens nya detaljplan beslutades så sent som 2015. Man kan fråga sig om det spelar någon roll om Mölle har nya eller gamla detaljplaner. Och vad är att föredra: Många detaljplaner som gäller för små områden eller några få detaljplaner som avser större områden? Det är väldigt mycket som har förändrats sedan kommunen arbetade fram de äldsta detaljplanerna. Synen på kultur- och naturvärden har förändrats radikalt. Andra aspekter har också kommit till. Det har gett upphov till problem och ibland långdragna processer, till exempel vid ansökan om bygglov. Juridiska problem uppstår lätt, och den som söker bygglov kan känna sig orättvist behandlad.

Bättre skydd för kultur och natur Arbetet med att förnya detaljplanerna i Mölle pågår sedan några år. Det juridiska skyddet för kultur- och naturvärden ska stärkas. En orsak till att arbetet med detaljplaner har kommit igång är att länsstyrelsen 2009 beslutade att ålägga kommunen att göra detta. Den här artikeln bygger på ett samtal med Mila Sladic, som är plan- och bygglovschef i kommunen. Jag har också tittat närmare på de plandokument som kommunen har tagit fram för Mölle, särskilt Planprogram för Mölle från 2012 och Planutredning Mölle etapp 2 från januari 2016. 30

Men det finns också andra dokument som ligger till grund för arbetet. Översiktsplanen för Höganäs kommun är ett av dem, och den framhäver Mölle som en viktig besöksort, särskilt sommartid. Planen betonar kultur- och naturvärden, rörligt friluftsliv, besöksturism, besöksnäringar och relaterade verksamheter. Mölle är inte identifierad som serviceort och kan inte räkna med skola, dagis etcetera. Planprogrammet för Mölle presenterades för samråd under 2012 och fastställdes i oktober 2012. I den slutliga versionen har kommunen tagit hänsyn till bland annat inventeringar av natur- och kulturmiljön, riksintressena och samrådsdiskussionerna med Mölleborna. Riksintressen finns beskrivna i Miljöbalken och styr hur mark kan användas. Kommunen menar att nyckeln till att tillvarata riksintressen är att utveckla Mölles anrika turistvarumärke. Det finns en intressant analys av bebyggelsens karaktär i olika delar av Mölle och hur särdragen ska kunna säkras vid nyeller ombyggnation. Den starka utvecklingen av Mölle under årtiondena runt sekelskiftet 1900 har gett Mölle flera särpräglade miljöer som ska behålla sin karaktär och som utgör samhällets dominerande grundton enligt kommunen.

Kommunen vill värna vyerna Vyn mot Mölle när man kommer på 111:an vill kommunen behålla liksom vyn över byn när man kommer med båt till hamnen. Likaså vill man säkra siktlinjer från hamnen upp mot byn och berget. Flera fastigheter är blickfång och det ska finnas fri sikt mot dessa hus likaväl som ut mot berget. Möllekuriren nr 4 • 2016


Kartorna är från Höganäs kommun

Karta 1  Detaljplanearbetet med den nordvästra delen av Mölle har börjat. Planeringen för hamnen fick högsta prioritet. Där finns en fastställd detaljplan sedan 2015.

Karta 2  Den centrala delen av Mölle omfattar det gamla fiskeläget och stationsområdet. Ängen framför Vita byn har brutits ut för att den ska kunna bebyggas.

Karta 3  Det tredje planområdet ligger åt öster. Det innefattar bland annat SCA:s semesteranläggning som planerats med förtur för att flera stugor ska kunna byggas på Sergeantens åker.

Planeringen ska främja och stärka Mölle som turistort och ta tillvara de upplevelser som i dag förknippas med Mölle. Förutsättningar ska skapas för nya verksamhetsidéer.

För det kommande arbetet med förnyelse av detaljplaner för Mölle har kommunen identifierat tre stora områden som är preliminärt avgränsade och som successivt ska arbetas igenom, se kartorna ovan. I arbetet ska hänsyn tas till den ursprungliga kulturmiljön och de olika delarnas karaktär. Mölle har grönområden som i viss mån är unika med en unik fauna och ett flertal rödlistade arter. Den fortsatta planeringen måste ta hänsyn till dessa.

Det röda området på kartan omfattar den äldsta detaljplanen från 1948 med några små undantag. De gamla planerna försvårar bygglovshanteringen och saknar enligt kommunen helt skydd för kulturmiljön. I det arbete som kommunen har påbörjat med det röda området på kartan har man gjort ytterligare avgränsningar; en planutredning med titeln Mölle etapp 2 har utarbetats. Hela planområdet innefattar värdefull kulturmiljö enligt programmet. Man skriver: »Förvanskande förändringar eller rivningar av kulturhistoriskt värdefulla byggnader inom samlad kulturmiljö bör ej få förekomma. Nybyggnation bör endast ske genom kompletteringar inom befintlig byggnadsmiljö.« Kommunen bedömer att i stort sett alla byggnader inom området har ett värde för kulturmiljön, se flygfotot på nästa sida. En utgångspunkt för arbetet med en ny detaljplan formuleras så här: »Kulturskydden bör främst värna om framsidor och utseenden mot gatan men funktionellt motiverade förändringar mot baksidan skall kunna

Trafik och parkering Parkeringsplatser blir en del av planarbetet, men de viktigaste frågorna om trafiken genom Mölle ligger i stor utsträckning på Trafikverket. Kommunen menar att dagens problem med parkering inte är ett generellt problem, utan gäller endast för några och under en begränsad del av året. Det finns bara små möjligheter att anlägga nya parkeringsplatser, men man kommer ändå att studera möjligheterna i det fortsatta arbetet. Många parkerar sina bilar på gatan, men borde göra det på den egna fastigheten eller på särskilt anvisade platser. Parkering på naturmark ska förhindras. Gång- och cykelvägar ska prioriteras, märkas ut tydligt och göras säkrare. Nya sträckningar av gång- och cykelvägar upp mot Kullaberg ska märkas ut. Möllekuriren nr 4 • 2016

Viss förtätning kan bli möjlig Där det är lämpligt ska avstyckningar och nybyggen kunna släppas fram om det inte står i konflikt med kulturhistoriska värden. Det innebär alltså att en viss förtätning kan bli möjlig. Men några nya områden bebyggs inte med undantag av ytan framför Vita byn. Mölle Trädgård, det vill säga det område söder om Gylleröd som har varit avsatt för bostadsbebyggelse, kommer sannolikt inte att exploateras. Förnyelse av dagens detaljplaner kommer att ske successivt och börjar i nordväst, se karta 1 ovan.

31


Förtydligande  Siffrorna 1–7 finns inte på kommunens karta. Redaktionen lade till dem i samband med redigeringen för att underlätta för läsarna att orientera sig i bilden. Foto Höganäs kommun

vilja att stärka Mölle som besöksort. Några exempel: Vad innebär det att eventuellt släppa fram etableringar uppe på Kullaberg? Hur går det med möjligheten att stycka av en tomt för nybyggnation eller att renovera eller bygga ut sitt hus? Hur kommer befolkningsutvecklingen att påverkas? Blir det allt färre bofasta barnfamiljer och yrkesarbetande? Kommer Mölle i värsta fall att bli en by som är mörk och tom på vintern?

Följ planarbetet! genomföras som en del av bebyggelseutvecklingen.« I uppdraget ingår också att möjliggöra en gång- och cykelväg från hamnen mot Solviken längs Norra Strandvägen. Den placeras väster om vägen, alltså närmast kusten. I området finns också riksintressen som ska skyddas, bland annat klippkusten utefter Norra Strandvägen, fortet som en del av Per Albin-linjen och Karl XII:s skansar. Inriktningen är att en detaljplan för området ska kunna antas runt årsskiftet 2017/2018.

Utbrutna områden med förtur Karta 2 omfattar det gamla fiskeläget och stationsområdet och regleras i huvudsak i en detaljplan från 1962. För en begränsad del mellan Vita byn och stationsområdet pågår redan planarbetet för att möjliggöra byggnation. Även området som är rött på karta 3 har detaljplaner från 1960-talet med ett par små undantag. Området innefattar SCA-stugorna, som har brutits ut för att eventuellt fler stugor ska kunna byggas på Sergeantens åker. Där pågår redan ett planarbete. 32

De områden som inte är markerade på kartorna 1–3 är utan prioritering och kan förnyas vid behov. Gylleröd har en jämförelsevis ny detaljplan och ingår inte i det aktuella projektet. I arbetet döljer sig många olika frågor, till exempel vem som äger allmän platsmark. Kommunen kommer att sträva efter att föra över vägmark och vissa grönområden som nu är i privat ägo till kommunen. Sannolikt ett tidskrävande arbete som sker i en separat process. ... När jag läser kommunens olika dokument är det alldeles tydligt att detaljplanerna ska få ett innehåll som kan stärka besöksnäringar, turism och friluftsliv. Jag tror att mycket av detta är positivt också för byns invånare, inte bara för de tillfälliga besökarna. Då tänker jag på sådant som att bevara unika kulturmiljöer, säkra naturvärden och utveckla de vackra stigarna som genomkorsar Mölle, liksom att något förbättra möjligheterna att parkera. Men samtidigt finns det sådant som kan påverka byborna och som kanske inte sammanfaller med kommunens

Det är ett omfattande och tidskrävande arbete att ta fram detaljplaner – även för en litet samhälle. Ingen kan säga när hela Mölle har planlagts, men det ligger säkert minst tio år framåt i tiden. Jag tycker att det ska bli spännande att efter hand ta del av förslagen till nya detaljplaner, och jag är övertygad om att många Möllebor kommer att utnyttja möjligheterna att ge sina synpunkter. Planprogram för Mölle, upprättat och godkänt 2012. Dokumentet finns för nedladdning. Gå till hoganas.se och skriv Planprogram Mölle i sökrutan. Planutredning Mölle etapp 2 finns också för nedladdning från kommunens hemsida.

Möllekuriren nr 4 • 2016


Vyn mot Mölle  när man kommer på 111:an vill kommunen behålla, liksom vyn över byn när man kommer med båt till hamnen. Likaså vill man säkra siktlinjer från hamnen upp mot byn och berget. Foto Stig Peterson

Möllekuriren nr 4 • 2016

33


Facit till bildspelet i förra numret 1. Norra Strandvägen 2. Norra Strandvägen 3. Harastolsvägen, Italienborg 4. Halls väg 5. Norra Strandvägen 6. Norra Strandvägen 7. Norra Strandvägen 8. Södra Brunnsvägen, »Sheraton« eller »Vita Huset« 9. Kullabergsvägen 10. Harastolsvägen 11. Norra Brunnsvägen, gamla Jonssons diversehandel 12. Turisthotellet 13. Harastolsvägen 14. Ruffen i hamnen 15. Mölle Hamnallé 1

34

Möllekuriren nr 4 • 2016


GUNILLA LARSSON   BILDSPELET 2

1

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

Bilder från byn:

Var är det? Den här gången fastnade jag för garage, portar och en del annat. Vet du var man hittar dem? Lycka till/Gunilla Facit till förra numrets bilder ser du högst upp på sidan här intill.

Möllekuriren nr 4 • 2016

35


KARIN ERIKSSON SIGNERAT

Tre män och en båt

E

fter 40 år som landkrabbor, där den

ningen klar. Två andra i gruppen delade nämli-

enda kontakten vi hade med vatten

gen hans önskan om att äga en båt. Planeringen

var bevattningsmaskinerna och en

kom igång och snart var vi delägare i en båt och

vacker å, kom vi till Mölle och fick

hade inhandlat lämpliga flytvästar.

kontakt med det öppna havet. När vi köpte vårt hus ställde vi oss också i kö

Jungfruturen var behaglig. Solen sken och vå-

för en båtplats, för det hör ju till. Efter sju år

gorna kluckade mot skrovet. Vi firade efteråt i

kom beskedet att vi hade fått en båtplats och

hamnen att de duktiga sjömännen klarat både

fick då möta nästa problem: Ingen båt.

att komma ut ur hamnen och att lägga till.

Det fanns en anledning  till att vi inte skyndat

gången med drömmen att förse hushållen med

Planeringen kom

på denna process. Min man hade redan från

färsk fisk.

igång och snart

början gjort klart att det skulle

De tre männen begav sig ut igen, den här

väntan började

om båten och att köra den.

jag tömma

Hans argument var att jag

frysen. Här

inhandlat lämp-

hade lotsar i släkten, var född

skulle fyllas

liga flytvästar

vid havet och kunde rensa

med rödspätta,

strömming. Alltså skulle båten

sjötunga och

bli min uppgift.

sill. Även om

var vi delägare i en båt och hade

Jag minns visserligen

den sistnämn-

många båtturer från min

da, stel och styv

barndom i Örnsköldsvik. Visst

med stirrande

kunde jag saker som till exempel att förtöja vid

ögon, inte alls liknar den mjuka, timida ström-

en brygga, men det är ju länge sedan nu. Det

ming som jag växte upp med. Strömmingen

jag minns bäst är när min bror och jag, nio och

som fångas längre norrut är utmärkt att göra

tretton år gamla, gav oss iväg ensamma i vår

små rullströmmingar av eller, ännu hellre,

träbåt för att ta oss till fastlandet fyra sjömil

lägga in till den ljuvliga delikatessen surström-

bort. Det blev dimma och vi körde på öppet

ming.

hav, utan flytvästar, och trots att vi faktiskt kom tillbaka har jag aldrig sett min farmor så arg. Inga av dessa meriter känns längre särskilt

Så gick mina tankegångar. Fiskbilen, som troget besöker oss med jämna mellanrum, tackade

betryggande i uppdraget att »köra och ta hand

jag kaxigt nej till och förklarade att vi numera

om en båt.« Min lättnad blev därför stor när det

»hade båt«. Jag såg med viss överlägsenhet på

från oväntat håll kom en lösning.

andra fiskebåtar som återvände till hamnen, till relingen fyllda av fisk. Jag har lärt mig att man

Min man är med  i ett matlagningsgäng som

inte får fråga hur mycket, men fångst hade de

då och då träffas för att tillreda en kulinarisk

ju alltid, det syntes.

måltid tillsammans. Det var efter en sådan sammankomst som han kom hem och hade lös36

Herrarna i matlagningsteamet hade naturligtvis ambitionen att tillreda en fantastisk Möllekuriren nr 4 • 2016

Illustration från webben

Full av för-

bli mitt jobb att både ta hand


Min man är med i ett matlagningsgäng som då och då träffas för att tillreda en kulinarisk måltid tillsammans

Båten kom in. De tre herrarna lade till. Jag sträckte på halsen för att få en glimt av den glänsande silverskatt som båten nu borde vara fylld med och såg – ingenting. Ingenting? Just det. Ingenting.

måltid av den egenfångade fisken. Men när

Mycket diskret drog jag mig hemåt igen.

man såg vad de andra båtarna drog in borde det

Långt senare fick jag höra något om en fisk som

bli en hel del över till oss fruar.

»nästan nappade« och naturligtvis hade den

Båten med de tre männen började närma

varit stor som en haj. Nästa sommar ska det

sig hamnen. Jag letade upp vår största spann.

tydligen inhandlas nät. Jag har uppmuntrande

Jag började gå, men ångrade mig sedan och tog

försökt säga att »det kan vara arbetsamt att

bilen, trots att avståndet mellan vårt hus och

rensa dom, särskilt om det finns simpor«.

hamnen bara är ett par hundra meter. Tänk om jag inte skulle kunna bära allt.

Det skulle också förstås kunna vara något fel på båten.

Foto Frederic Täckström

Möllekuriren nr 4 • 2016

37


Annelore Schwartz hemligheter Av Christer Elfversson

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna i halvmörkret. Valv gapade bakom valv och ingen överblick. Några ljuslågor fladdrade. En ängel utan ansikte omfamnade mig och viskade genom hela kroppen: »Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig och det är som det skall.« Jag var blind av tårar och föstes ut på den solsjudande piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och Signora Sabatini och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt. Tomas Tranströmer

E

n dag i våras kom jag att tänka på Annelore Schwartz. Jag hittade ett foto som var taget på Isaac Svenssons gård. Fotot satte fart på funderingarna. När är bilden tagen? Vad finns i de två säckarna? Och vad är det som ligger ovanpå den lilla säcken? Där hade jag ett uppslag för skriverier i Möllekuriren. En berättelse om två säckar vid ett plank i Mölle skulle kanske intressera läsarna. Men du håller väl med mig om att människor är intressantare än sopsäckar. En människa är mer innehållsrik än en aldrig så fullproppad säck. Människor kallas numera »humankapital«. Humankapitalet på bilden består av två kvinnor. Vilka är de? Till vänster står Ulla Erlandsson, född Lindström, med sitt animalkapital hunden Pussy i famnen. Ulla är en välbekant Mölleprofil. Hennes liv kan ge stoff åt många romaner. Men hon som sticker upp huvudet över planket är mindre känd. Annelore Schwartz är – kanske - hennes namn. 38

Men vi kallade henne »Tyskan«. Kände du henne? Minns du henne? Tänker du ibland på henne? När jag upptäckte fotot erinrade jag mig en dödsruna i Nerikes Allehanda av den 29 maj 1959. Den var kort och koncis. Hela minnesteckningen över den avlidna löd så här: »Änkefru Hilma Andersson har avlidit i en ålder av 84 år. I ungdomen flyttade hon från Arboga till Örebro.« Om Annelore Schwartz vet vi lite mer. Men inte mycket. Jag berättade något om henne i somras i stationshuset, i samband med lanseringen av boken Människor i Mölle av Erik Magnusson och Frederic Täckström. Många åhörare ville veta mer. Jag tillmötesgår här det önskemålet. Ovanpå butiken Isaac Svenssons eftr. ligger det så kallade balkongrummet. Det hyrdes ut på somrarna i närmare 130 år. Det var inte vinterbonat. Utsikten är hänförande. Hamn och hav. Berg och by. Under åren har många sommargäster bott i rummet. En del prominenta, exem-

pelvis Herman Göring, Greta Garbo och Patrick Modiano. I våras bodde Horace Engdahl där. En av de aderton i Svenska Akademien, alltså. Jag frotterar mig som bekant gärna med fint folk. Han medverkade i en författarafton i Höganäs och presenterade sin bok Den sista grisen. Han passade på att åka ut till Mölle, där han sade sig aldrig ha varit, och han var angelägen om att bo en natt just i balkongrummet. Jag tror att han ville ligga i samma säng som Herman Göring en gång legat i 1923 och Patrick Modiano 2013. Horace Engdahl hade läst om sängen i Möllekuriren 2014 nummer 4. Det är en gammal och gedigen järnsäng med sängbotten i vitblommigt blått tyg. Spiralfjädrarna har aldrig behövt repareras. De behåller sin spänst. Måtten är 80 x 170 centimeter. Varken Göring, Garbo, Modiano eller Engdahl kunde alltså sträcka ut sig i sin fulla längd. Annelore Schwartz låg också i den sängen. Hon mätte endast 165 centimeter i strumplästen, så hon kunde sträcka Möllekuriren nr 4 • 2016


Annelore Schwartz hemligheter Foto Privat

ut sig ordentligt. En egenhet hos henne var att hon sov halva natten på mage och andra halvan på rygg. Varannan natt i omvänd ordning. Väckarklockan ringde för vändning klockan tjugo i två.

F

rån 1958 till 1992 kom hon från Berlin varje sommar och bodde i balkongrummet. Hon anlände alltid den 17 juni och stannade till den 22 juli. Hyran steg från 200 kronor 1958 till 800 kronor 1992. Det hörde till att hon skulle pruta, och att hennes värdinna Annie Andersson skulle ge med sig. Tio procent brukade hyran reduceras med. Det tyckte båda var rimligt. Halva hyran betalades i förskott, vid ankomsten, halva hyran dagen innan hon skulle resa hem igen. Vem var Annelore Schwartz? Om du badade i Dambadet under de åren kommer du kanske ihåg henne. Soliga dagar var hon alltid där. Hon kändes igen på att hon gned in vit zinkpasta i ansiktet till skydd mot solen. Zinkpasta finns att köpa på apoteket, men Annelore gjorde sin egen. Hon gav mig receptet: På mycket svag värme blandar man två delar zinkoxid, en del paraffin och en del vaselin. Zinkoxiden torkar ut och paraffinet och vaselinet mjukgör. Zinkmasken lades på morgonen och togs bort på kvällen. Med utspädd Salubrin, i proportionerna en del Salubrin och fyra delar kokt vatten. Jag provade en gång av misstag de omvända proportionerna. Det brände som eld. Möllekuriren nr 4 • 2016

Övriga delar av Annelores lekamen tålde hur mycket sol som helst. Efter fem veckors naket solande blev hennes hud pergamentartad. Hon mumifierades i levande livet. I Dambadet lade Annelore ner sin samlade energi på att bygga upp en mur av stenar mot insyn. Den raserades av vinterstormarna och fick rekonstrueras varje år. Hon ville inte ha någon hjälp. Hon tolererade inget slarv. Tysk noggrannhet medger inget fuskbygge. »Berlinmuren« blev det självklara namnet i folkmun. Närgångna män som nalkades muren vid det som kallades »Checkpoint Annelore« blev utskällda på tysksvenska: »Forbannete Mann, hier ist bare für Kvinner!« Den 8 juli 1961 vid tiotiden på morgonen närmade sig en mansperson i en snipa Dambadet från havet. Det var en då åttiosexårig Johan Berggren som skulle dra ett garn som han hade satt kvällen före. Just utanför Dambadet var förr ett bra ställe för torsk. Annelore fick syn på Johan Berggren och skrek att han skulle avlägsna sig. Det hjälpte inte. Nätet skulle dras. Annelore kastade sig då i vattnet och simmade mot inkräktaren. Hon simmade som en tumlare. När hon närmade sig snipan fattade Johan Berggren en åra och började slå emot den simmande tyskan. Förfärade damer på stranden ropade till honom att sluta. Johan Berggren påstod efteråt att han trodde det var en »själhond«, alltså en säl. Som väl var lyckades han inte klubba

Annelore. Hon förlät honom. Annelore hade lätt för att förlåta. Varje år anmälde Annelore med ett vykort sin ankomst någon vecka i förväg. Vykorten kunde komma från olika platser. Så här lät det på ett kort som var poststämplat i Heidelberg den 10 juni 1981: »Kära Anni! Jag kommer 17.6. ochso hoppas Du har det bra. Telefon go inte, penger är bord utan anslütning. Dochten komma ochso de har stur cämpingvagnen. Monga halsningar, Annelore.«

A

nnie var som du vet Isaac Svenssons sista efterträdare i butiken. Och därmed alltså Annelores värdinna. Att telefonen var avstängd hos Annelore i Berlin var inget ovanligt. Frågan är om hon ens hade ett abonnemang. Det gick aldrig att ringa till henne. Några gånger hände det att Annie skickade brev till Annelore. Men de breven kom alltid i retur. »Adressat nicht bekannt.« Annelore hade det nog lite knapert. Hon lade alla sina pengar på resor till sol och bad. På våren till Malaga, på sommaren till Mölle och på hösten till Mallorca. Hon ville att alla resmålen skulle börja med M. »Der schönste Konsonant!« Med en svensk man sade hon sig ha en dotter som bodde i Sverige och som varje sommar lovade att komma till Mölle med sin campingvagn och hälsa på Berättelsen fortsätter på nästa sida

39


Foto Christer Wallentin respektive privat

sin mor, men det inträffade aldrig. Löftet sveks gång på gång. En gång fick Annelore för sig att hon skulle åka och hälsa på dottern i Hudiksvall. Det var den 14 juli 1979. Jag körde henne dit. Under förväntansfull men spänd tystnad. De 863 kilometerna tog 11 timmar. Vi stannade bara för att tanka. Annie hade gjort färdkost till oss i form av smörgåsar med ost och leverpastej. Dem åt vi i farten. Sköljde ner dem med mjölk. Men vid ankomsten blev vi inte insläppta. Dottern tycktes inte ens känna igen sin mor. Mig betraktade hon misstänksamt. Annelore verkade inte överraskad. »So ist das Leben!« Vi åkte tillbaka mot Mölle, efter att ha stärkt oss med varmkorv och »hemlagat potatismos« på Stortorget i Hudiksvall. Sällan har jag smakat en bättre varmkorv. Kan rekommenderas! »Värd en resa« som det står om de trestjärniga krogarna i Guide Michelin. Före returresan sov vi några timmar i bilen. »So ist das Leben!« På hemvägen lärde jag Annelore den svenska texten till Sånt är livet. Vi sjöng duett: »Så mycket falskhet bor det där!« I Hudiksvall, alltså. Annelores röst påminde om Zarah Leanders. I gryningen stannade vi till vid Gyllene Uttern, nära Gränna. Annelore ville absolut se platsen där några scener i Ingmar Bergmans film Smultronstället spelats in. Särskilt scenen där Ingrid Thulin och Victor Sjöström tar upp några liftande ungdomar i sin bil hade gjort starkt intryck på henne. Men vi hittade 40

inte platsen. Annelore var lite besviken. »Man kann nicht alles haben, doch!« På balkongrummet hos Isaac Svenssons eftr., där hon bodde, fanns en broderad kudde som har sin alldeles egna historia. Selma Lagerlöf och Sophie Elkan hade försökt stjäla den 1913. Då fanns den på Kristinegrund. Gud vet hur den hamnat hos Isaac Svenssons. Herman Göring hade vilat sitt huvud mot den 1923 när han hyrde balkongrummet under några sommarveckor. Han älskade den. I det intrikata mönstret finns hakkorsbroderier. Annelore tyckte inte om den, men den skulle ändå finnas som en prydnad på sängen när hon kom till Mölle. »Då känner jag mig hemma!« sade hon. På tyska, förstås.

A

nnelore älskade att höra historien om när Göran Lock från Mölle åkte till Italien med samma tåg som Herman Göring. Det var på våren 1937. Göran Lock reste tillsammans med den frånskilda danska diplomathustrun Gudrun Clausen och dennas väninna Pip. Trion bytte tåg i Berlin och slumpen gjorde att de hamnade på samma tåg som Göring. Göran Lock och Gudrun och Pip skulle till Rom för att studera Caravaggios tre målningar i kyrkan San Luigi dei Francesi: Matteus kallelse, Matteus och ängeln och Matteus martyrium. »Vackrare måleri finns inte på denna jord!« brukade Göran Lock förklara. Och Göring skulle till Rom på officiell visit

hos Mussolini för att förbereda Mussolinis förestående besök i Berlin. Vid tågets ankomst till Stazione di Roma Termini var den röda mattan utrullad på perrongen, av misstag vid Göran Locks vagn. Välkomstkommittén blev osäker. »Göran« och »Göring« låter nästan likadant för en italienare. »Signore Goring?« frågade Mussolinis inrikesminister Gianluigi Salvemini. Och Göran Lock svarade med den lilla italienska han kunde: »Si, va bene!« Gudrun Clausen och Pip nickade världsvant bifall. Göran Lock och hans dubbla damsällskap fördes framför en rätt odisciplinerad hedersvakt till en svart regeringsbil och kördes till den väntande Benito Mussolini i Palazzo Farnese. Först där upptäcktes den pinsamma förväxlingen. Il Duce hade träffat Göring tidigare i Berlin, och han såg direkt att det var fel gäst. Mussolini bad senare både Göring och Hitler om ursäkt. Samt sparkade sin inrikesminister. Göring och hans assistent hade förödmjukats. De hade fått ta spårvagnen, linje 3, till Il Duce. Men åter till Mölle. Det första som Annelore gjorde när hon anlänt och tagit balkongrummet i besittning var att klä över alla möbler med plastskynken. Även golvet täcktes. Det underlättade städningen. Dammsugning behövdes inte. Plastskynkena kunde helt enkelt skakas från balkongen. Vi har senare anammat hennes idé. Plastskynkena tas bort endast när vi får gäster. Möllekuriren nr 4 • 2016


Annelore Schwartz hemligheter För enklare matlagning fanns i rummet en kokplatta. För mer avancerade kulinariska experiment hade Annelore tillgång till Annies eget kök. Där kokades det löksoppa en gång i veckan, i en jättekastrull så att det skulle räcka till sju middagar. Löken inhandlades hos Nils-Erik Nilsson vid vägen mot Vattenmöllan. Annelore promenerade dit. Hon och Nils-Erik trivdes i varandras sällskap, trots eller kanske snarare tack vare språkförbistringen. De kunde tala om helt olika saker och ändå då och då infoga ett »Ja, wunderschön!« eller »De’ va’ som sjuttsingen!« Löken och eventuell annan föda förvarade Annelore i källaren under butiken. Om det regnade tog hon gärna genvägen genom affärslokalen för att hämta den. Där finns en lucka i golvet, precis intill kassalådan. Någon gång hände det att Annie var lite för snabb med att stänga luckan. Annelore fick den en gång i huvudet när hon var på väg ner. »Aj!« skrek hon på svenska med tysk accent. Hon svimmade av. Kunderna i butiken, den gången Olga Krabbe och Alma Öhrström, blev oroliga. De lugnades med Annies förklaring: »Det var bara tyskan. Hon måste lära sig att inte springa genom butiken.« Blåbär var en viktig del av födan. Under säsongen plockade Annelore hundratals liter. De första mogna fanns på Håkull. Annelore vandrade dit redan vid halvfemtiden på morgonen. Jag fick följa med en gång. Aldrig har jag plockat så mycket blåbär. Vid ett annat tillfälle fick jag gå med när Annelore skulle plocka kantareller. Men då fick jag ha en svart bindel för ögonen, så att jag inte senare skulle hitta de bästa kantarellställena. Annelore höll mig i handen. Det kändes tryggt att ledas av Annelore. Kärlek strömmade från hennes hand till min. Lök, svamp och blåbär blev en komplett måltid med varmrätt och dessert. En del av blåbären konserverades genom att blandas upp med Gunillas apelsinmarmelad. Det skulle räcka för vinterns behov i Berlin. Resväskorna fylldes av plastpåsar med denna vitaminrika produkt. En gång fastnade Annelore i tullen och fick lämna ifrån sig hela skörden. Möllekuriren nr 4 • 2016

Annelore blev vemodig. Hon tog upp Ullas hund Pussy i famnen. Den gav lite tröst. Ulla försökte också trösta henne. Annie tog ett foto som skulle föreviga stundens allvar I Berlin bodde hon länge i en husbåt. Den hade legat i Rummelsburger See. Sade hon. Men det kan inte stämma. Rummelsburger See ligger i Öst-Berlin och där kan inte Annelore ha bott, eftersom hon även före murens fall 1989 fritt kunde resa varthelst hon ville. 1992 var sista gången Annelore kom till Mölle. Då hade hon svårt för att röra sig. Benen var svullna. Hon hade kärlkramp. Hon kunde inte gå i trappan till balkongrummet. Hon fick därför bo i salen. Det vackra taket där var inte lika fint att titta på som havet. Men nöden har ingen lag. »Not kennt kein Gebot«. Bada skulle hon ändå, redan andra dagen efter ankomsten. Trots att det duggregnade och var lite kyligt i luften. Hon bad mig köra henne till Dambadet. Men hon lyckades inte gå stigen ända ner till badet. Då fick jag idén att vi skulle köra fram till Fågelviken i stället. Hon ville först bada naken även där, men Annie förbjöd henne: »Streng verboten ohne Kleider, Annelore!« Annie plockade fram en gammal stickad yllebaddräkt som var stor nog att skyla Annelores muskulösa lekamen. Hon tog på den redan i sitt rum hos Isaac Svenssons efterträdare och satte sig i framsätet iklädd även en brun- och svartrandig badrock. Barfota. Det röda lacket på tånaglarna lyste, men flagnade. Ända ut på bryggan i Fågelviken körde jag. Sedan höll jag henne i armen de få stegen fram mot yttersta trappan. Där fanns inte mycket folk. Endast en äldre man som påpekade att det inte var tillåtet att köra bil på bryggan. Annelore och jag låtsades att vi inte förstod svenska. Hon mumlade »Frisches Wetter macht gut!« och jag körde med det vanliga »Die Heeringe der Nordsee sind magerer als die der Ostsee.«

Annelore lyckades ta sig ner i vattnet. I böljan den blå vältrade hon sig och simmade som en fisk. ”Herrlich!” gastade hon. Hon låg i det 17-gradiga vattnet i 20 minuter. Hon simmade så långt ut att hon knappt syntes. Den äldre mannen som bevittnade det hela blev orolig. »Är hon på väg mot Hornbaek?« När hon klev upp hade hela baddräkten hasat ner och fanns nu från knäna och neråt. »Herrlich!« skrek hon då en gång till. Utan baddräkt, men i badrock, kördes hon tillbaka. Hon huttrade. Det blev hennes sista bad i Mölle. Kanske i livet.

M

en det blev en minnesvärd afton. Just den kvällen började hon berätta om sitt liv på ett sätt som hon aldrig hade gjort tidigare. Språket var tysksvenska. Annie, Ulla och jag var hennes åhörare. Fem glas sherry gjorde henne mer talför. Hon som sällan verkade intressera sig för annat än bad och lök och svamp och blåbär blev plötsligt nyfiken på mina släktförhållanden. Särskilt min far Emil ville hon veta mer om. Att han varit död sedan 1967, alltså i 25 år, visste hon inte. Hon fick tårar i ögonen när jag nämnde det. »Ein schöner Mann!« Kände hon honom? Annelore blev vemodig. Hon tog upp Ullas hund Pussy i famnen. Den gav lite tröst. Ulla försökte också trösta henne. Annie tog ett foto som skulle föreviga stundens allvar. Jag fick inte vara med på fotot. »Bare für kvinner!« förklarade Annelore, som om hon var i Dambadet. En sluss öppnades. Annelore hade mycket att berätta. Hon avslöjade den kvällen att hon varit väninna med Marlene Dietrich, att Stasi velat ha henne som agent och att hon hälsat på Silvia Sommerlath i Brasilien. Kunde det verkligen stämma? Plötsligt avbröt hon sitt berättande och brast ut i sång: Sag mir wo die Blumen sind Wo sind sie geblieben Sag mir wo die Blumen sind Was ist gescheh’n Sag mir wo die Blumen sind Berättelsen fortsätter på nästa sida

41


Mycket långsamt och med sorgsen och alltmer sprucken stämma sjöng hon alla de tio stroferna, som alla slutade med »Wann wird man je verstehen«. Annie, Ulla Erlandsson och jag satt förstummade. Vi kunde inte annat än att ta oss ytterligare några glas sherry. Det var en förtrollad afton, sådana som man får uppleva endast få gånger i livet. Inom oss kunde vi bara instämma: »Wann wird man je verstehn?« Kommer vi någonsin att förstå? På äldre dagar flyttade Annelore från husbåten till en lägenhet på Brittendorfer Weg 20. När jag i maj i år besökte Berlin letade jag upp adressen. Det var ett smutsgult 60-talshus med åtta tvårumslägenheter i fyra våningar. Eftersom Annelore var född 1911 misstänkte jag att hon var död och inte bodde kvar. Jag prövade de åtta porttelefonerna. Jag blev insläppt hos tre hyresgäster, alla ensamstående pensionärer. Ingen av dem kunde påminna sig att någon »Annelore Schwartz« hade bott där. Men när jag visade fotot med huvudet som stack upp bakom planket blev det napp. »Ach so, Fräulein Kost?« »Ja, da haben Sie etwas besonderes!« »Sie lebt noch, aber nicht hier!« Hette hon alltså Kost? Var hon fröken? Var hon lite märkvärdig? Var hon inte död? Och var bodde hon nu? Ingen visste vart hon tagit vägen. Och ingen visste varför hon hade tröttnat på sin tvårummare på Brittendorfer Weg. »Sie wollte wohl weiter im Leben anderswo!« Vidare i livet! Någon annanstans! Som vi alla. En viss Herr Krüger var den som hade mest att berätta. Det var inte mycket, men han kunde bekräfta att Annelore 42

Foto Google Maps

Mädchen pflückten sie geschwind Wann wird man je verstehn Wann wird man je verstehn Sag mir wo die Mädchen sind Wo sind sie geblieben Sag mir wo die Mädchen sind Was ist gescheh’n Sag mir wo die Mädchen sind Männer nahmen sie geschwind Wann wird man je verstehn Wann wird man je verstehn

hade varit bekant med Marlene Dietrich. Den 6 maj 1992 hade Annelore varit i Paris hos Dietrich när hon dog. Därefter besökte hon nästan varje söndag Städlicher Friedhof III i Schöneberg, där Dietrich hade sin grav. En gång hade Herr Krüger fått följa med. Men här var något som inte stämde. Sista gången Annelore var i Mölle, just 1992, hade hon ju knappt kunnat röra sig. Talade Herr Krüger om en annan människa?

A

tt Annelore varit Stasi-agent kunde Herr Krüger avvisa som en helt omöjlig tanke. Han skrattade rått åt en så befängd idé. Hon var ingen spiontyp. Och Stasi hade inga agenter i Västtyskland. Men hur förhöll det sig med Annelores bekantskap med drottning Silvia? Jo, det kunde faktiskt stämma. En kvinna som kan ha varit drottning Silvia hade varit och hälsat på henne en gång. Inkognito, men med livvakter i sällskap. Herr Krüger hade själv sett det. Han hade hört glada skratt från Annelores lägenhet! Det var 2011, alltså året innan Annelore flyttade från Brittendorfer Weg. Annelores födelseår 1911 ifrågasattes av Herr Krüger. Hon verkade yngre. Resorna till Mölle varannan sommar var däremot väl kända. Hon hade förklarat att hon åkte till Sverige för att träffa en ungdomsförälskelse. En viss »Emil«. Var hade de träffats? I Berlin på 30-talet, trodde Herr Krüger. Men resorna till Mallorca och Malaga måste vara fria fantasier, enligt Herr Krüger. Och någon dotter i Sverige hade han aldrig hört talas om. Men han

I ungdomen hade Fräulein Kost varit en framgångsrik simmare. Hon hade fått bronsmedalj vid olympiaden i Berlin 1936 på 100 meter frisim

påpekade att Fräulein Kost hade varit förtegen om sitt privatliv. »En gåta!« »Ein Rätsel!« Vad levde hon på? Där gick uppgifterna isär. Spårvagnskonduktör, hävdade Herr Krüger. Gyttjebrotterska i en kabaré på Schillerstrasse, påstod hans granne, Frau Heinrich. Pensionerad filosofiprofessor, föreslog en tredje granne, en viss Fräulein Krupp. Men alla tre var överens om att Fräulein Kost i ungdomen hade varit en framgångsrik simmare. Hon hade fått bronsmedalj vid olympiaden i Berlin 1936 på 100 meter frisim. Samt tillsammans med Ruth Habsguth, Leni Lohmar och Ingeborg Schmitz erövrat silver i damstafetten. Herr Krüger, Frau Heinrich och Fräulein Krupp hade alla tre sett medaljerna. Men 1936 hette hon Gisela Arendt. Varför hade hon bytt namn? Herr Krüger trodde att hon skämdes över att ha deltagit i Hitlers propagandaolympiad 1936. Därför namnbytet. På ett foto från prisutdelningen syns denna bronsmedaljör göra Hitler-hälsning. Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer. Alf Henriksson Möllekuriren nr 4 • 2016


Annelore Schwartz hemligheter Foto Wikipedia

Ich hab noch einen Koffer in Berlin deswegen muß ich da nächstens wieder hin die Seligkeiten vergangener Zeiten sie sind alle immer noch in diese kleinen Koffer drin Ich hab noch einen Koffer in Berlin

I

samma ögonblick som jag avslutade berättelsen om Annelore med att skriva »Koffer in Berlin« plingade det till i mobilen. Det var ett SMS från en okänd avsändare: Ich hab’ das Leben überwunden Vorbei sind Schmerzen, Angst und Pein Nun denkt an mich in stillen Stunden Und lasst mich immer bei euch sein

Ett andra pling från mobilen annonserade en välbehövlig översättning från samma okända avsändare: Jag har övervunnit livet Förbi är smärta, rädsla och plåga Tänk på mig i stilla stunder Och låt mig alltid vara hos er Vemodet drabbade mig plötsligt. Och sorgen. Men trösten fann jag hos Pär Lagerkvist:

D

är på Brittendorfer Weg 20 i Berlin i maj i år hos Herr Krüger hejdade sig tiden. Jag erinrade mig plötsligt att min far hade åkt på en »billighetsresa« till Berlin och Olympiska spelen i augusti 1936. Helsingborgs Dagblad och Hälsingborgs Resebyrå var arrangörer. Annonsen för resan finns bevarad som ett urklipp bland många andra i min fars efterlämnade papper. Jag letade upp den när jag kom tillbaka till Mölle. På klippet finns en blyertsanteckning med min fars omisskännliga handstil: Berlin och G för evigt!

Möllekuriren nr 4 • 2016

Mer finns inte att säga om »Annelore Schwartz«. Och hon har inte lämnat många spår efter sig. Vykorten där hon aviserade sin ankomst till Mölle är det enda som finns kvar. Dem bränner jag nu. Medan jag sjunger:

En gång skall du vara en av dem som levat för länge sedan. Jorden skall minnas dig så som den minns gräset och skogarna. Så som myllan minns det multnade lövet, och så som bergen minns vindarna. Din frid skall vara oändlig – såsom havet.

Wunderschön ist’s in Paris auf der Rue Madleen schön ist es im Mai in Rom durch die Stadt zu gehen Oder eine Sommernacht still beim Wein in Wien doch ich denk wenn ihr auch lacht heute noch an Berlin 43


Mölle Målarna

Vi önskar er alla en fröjdefull jul & ett gott nytt år Vänd er med förtroende till oss med era uppdrag

44

Kontakta Per-Johan Holmbeck 042-34 76 31 070-334 74 94 f.d. medlem i Målaremästarnas Riksförening

Möllekuriren nr 4 • 2016


Lenas lästips inför alla helgerna Vilken fin bokhöst vi har. Flera nya författarskap finns i Möllebibliotekets urval av höstens böcker, både svenska och översatta. Men också flera gamla godingar. Här hittar ni tips inför julen, årets stora läshelg. Av Lena Strandmark nödvändig flykt. Läsaren får en nyttig påminnelse om att människor på flykt har kommit till Sverige även tidigare. Människor som är som vi.

Maria illa sedd av byborna, och livet är fattigt och hårt. Men Maria blir, i kraft av sitt yrke, oumbärlig för byn. Hennes dotter väljer en annan väg och gifter sig med Onni, en stilig karl och en duktig yrkesman. Genom Onni får läsaren inblick i finska vinterkriget. Men den starka skildringen är hur kvinnorna klarar att ta hand om allt som måste göras hemmavid. Den tredje kvinnan i boken är Kaarina, Lahjas svärdotter. Det är hon som vid ett besök på vinden i släkthuset finner svaret på den hemlighet som har löpt som en röd tråd genom boken. Där vägarna möts är en väl berättad släktkrönika i miljöer som vi inte så ofta möter och med en historia så olik vår egen. Låt er inspireras av titlarna på kapitlen – vad sägs om Kvinnotjusarvägen, Fördömelsevägen, Längtans gränd och Brunststigen.

Jag var precis som du Av Negra Efendiċ En jugoslavisk skolflicka,  som tillsammans med sin familj blev burksamlande invandrare i Sverige, berättar sin historia i den här boken. Negra, som flickan heter, skriver om livet i den forna jugoslaviska republiken, om flykten till Sverige när kriget kommer allt närmare. Hon berättar också när hon i vuxen ålder besöker sitt gamla land. Negra Efendiċ är numera en etablerad journalist, och i år är hon nominerad till Stora journalistpriset. Boken är en ögonöppnare, en hjälp att förstå en Möllekuriren nr 4 • 2016

Där vägarna möts Av Tommi Kinnunen Tre starka, besvärliga,  egensinniga kvinnor porträtteras i Tommi Kinnunens debutbok. Det blir samtidigt en berättelse om Finlands 1900-talshistoria. Barnmorskan Maria kommer till en by i norra Finland med sin dotter Lahja. Som ensamstående mor blir

Fiskarmännen Av Chigozie Obioma En helt annan historia  är Fiskarmännen, men också den en debutbok. Här möter vi fyra bröder, och berättaren är den yngste brodern. Familjen är väl ansedd och pappan har stora planer 45


på utbildning, framförallt till sönerna. Men händelseförloppet blir ett annat. Pappan reser bort i arbetet, och under den tiden tar sig pojkarna en ödesdiger frihet. Detta är en stark, mörk saga om den postkoloniala tiden i Nigeria. Jag vill inte berätta handlingen, det skulle kunna förstöra den märkvärdiga läsupplevelse som ligger framför den som griper sig an den här boken.  Tänk vilka möjligheter  böcker ger oss. Vi får lära känna människor och miljöer av många olika slag. Några riktiga pärlor finns det i mitt tycke bland höstens böcker. Det är framförallt tack vare några små förlag, som vi nu får översättningar från andra språk än engelskan. Jag tänker jag på Robert Seethalers Ett helt liv, en lysande skildring av just ett helt liv på drygt 100 sidor. Det är aldrig sidantalet som avgör, men

46

att läsa en text där varje mening, ja, varje ord är betydelsefullt – det är en njutning. I det här sammanhanget vill jag också ta med två holländska författare, Otto de Kat och Gerbrand Bakker. Vill ni läsa de Kat har ni två böcker att ta er an, förra årets Besked från Berlin och årets bok som heter Julia. Gerbrand Bakker är utbildad trädgårdsmästare, och han vårdar orden lika omsorgsfullt som växterna i en trädgård. Nu har han kommit med Omvägen. Omslaget är slående, så ni kan fråga oss i biblioteket efter boken med gåsen. Då vet vi direkt. En till kan jag väl få med. Körsbärslandet av Dörte Hansen är översatt från tyska. Det är en berättelse om Vera Eckhoff som efter kriget kom som flykting från Ostpreussen till Olland, en liten by strax söder om Hamburg.

Efter sextio år i byn känner Vera sig fortfarande som en främling. Författaren skildare Veras liv med en varm inlevelse. Men boken har fler trådar. Till det allvarliga kommer inslag av torr humor och drastiska beskrivningar av mötet mellan naiva stadsbor, som bara ser det pittoreska i landsbygden, och oförstående bönder. Förlaget, som ger oss möjlighet att läsa Körsbärslandet, heter NoNa. Hört talas om det?  Men spänningsböckerna då? Till dem hittar ni själva, eller hur? Jag måste bara nämna två nya namn, åtminstone för oss här i Mölle, Mary Louise Kellys roman Skottet och Fiona Bartons bok Änkan. Båda är så bra. Biblioteket är öppet varje torsdag klockan 16–18, året runt. Gå gärna med i vår bokcirkel. För 250 kronor kan du läsa minst ett 60-tal böcker från höst till vår. Mer information finns på molle.se/Biblioteket.

Möllekuriren nr 4 • 2016


Mรถllekuriren nr 4 โ€ข 2016

47


M Meme Åkessons musicerande var kompromisslöst, djärvt, utmanande – men aldrig teatraliskt

Text Tomas Svensson Foto Frederic Täckström

Violinisten som valde Mölle

eme Åkesson (1971–2009) bodde under sitt vuxna liv i Mölle, om man nu kan tala om bosatt när det gäller Meme. Hon bodde i en av de oisolerade röda stugorna vid Hjorthagen uppe på Kullaberg. Skogens andliga väsen hörde samman med hennes tankevärld. Bekvämlighet eller annat materiellt hade ingen dragningskraft på henne. Hon levde närmast asketiskt, inga utsvävningar i varken mat eller dryck. Vid sidan av sitt musicerande vinterbadade hon, vandrade i skogen och utvecklade sitt författarskap. Frukterna av det fick hon inte uppleva. Livet började med musik.  Meme föddes i Lund och började spela violin redan vid fyra års ålder. Hon fick sin första skolning i musikskolan i Höör och av sin far, violinisten och pedagogen Johan Åkesson. Fram till att Meme hade fylllt 15 år bodde hon i Höör, där tonsättaren och ledaren för den kommunala musikskolan Viggo Edén (1936–2015) arbetade. Meme omgavs redan från vaggan av ett musikaliskt drivhus tack vare pappan och hans musikervänner i Höör och Lund. Meme var döpt till Anna-Magdalena – efter Bachs musikaliska andra hustru – men kallades aldrig något annat än Meme. Efter tiden i Höör fortsatte hon sin utbildning vid musikhögskolan i Malmö och för pedagoger ute i Europa. Musikern som konstnär  är oftast en myt, men den var högst levande genom Meme. Det vilade en ande lika viljestark som Beethovens i hennes spensliga, men spänstiga kropp, tränad i Kullabergs prövande terräng. Vandringarna på berget gav henne inspiration. För Meme var meningsfullhet det enda sanna, och det var säkert en av orsakerna till att hon inte sökte en fast anställning. Memes musicerande var kompromisslöst, djärvt, utmanande – men aldrig teatraliskt. Hon bröt

48

naturligt mot finkulturens censurerade verklighet med sitt stundtals kärva spel. Förutom olika tillfälliga engagemang, från operaföreställningar till kyrkokonserter, ledde Meme sedan millenieskiftet kammarorkestern Capella Lundensis med stor konstnärlig självständighet. Den hade grundats redan 1966 av hennes far. Meme var dirigent, konstnärlig ledare och solist. Hon ägnade också kammarmusiken  ett stort utrymme. Som förste violinist, och en av initiativtagarna till pianokvintetten Strepitoso, framträdde hon tillsammans med pianisten Lucas Cederbom, andreviolinisten Göran Sundbärg, altviolinisten Kjell Emilsson och cellisten Åke Forshell. Alla fyra var läkare. Tillsammans med Lucas Cederbom framträdde Meme också med violinsonater. De tolkade de stora mästarna på ett fantastiskt sätt, även om de inte kunde öva särskilt ofta eftersom de bodde på olika håll. De kände varandra utan och innan sedan tiden på musikhögskolan i Malmö. Meme hörde till den sorts musiker  som skulle kunna komma till en grammofoninspelning och med självklarhet säga: »Ska vi spela in Brahms? Jag trodde vi skulle spela Schumann i dag.« Det hade ingen betydelse vilket det var. Hon hade noterna i huvudet – men framförallt i sin själ – ett naturligt språk. För Meme var det musikaliska uttrycket sanningen, hon väjde inte för det obekväma eller trasiga. Hon fångade lyssnaren med frågorna, även i oansenliga toner hittades budskap. Hon var mer en skapande konstnär än en utövande violinist. Fiolen var verktyget, inget annat. Musik, litteratur eller bildkonst var inga avgränsade områden för Meme. Hon hämtade näring från alla domäner. Hon speglade tillvaron och hade ett starkt intresse för tonsättare och deras verk. För att vara musiker var hon Möllekuriren nr 4 • 2016


Mรถllekuriren nr 4 โ€ข 2016

49


ovanligt insatt i musikfrågor bortom noter och spelsätt. Hon vurmade också för nutida »okända« förmågor som exempelvis tonsättaren Thomas Blum från Ljungbyhed, som tack vare Meme fick sin stråkkvartett nr 4 och variationer för violin uppförda i Mölle. Mölle fick också uppleva ett uruppförande av Albert Schnelzer, Sveriges kanske främste tonsättare i dag, internationellt sett. Inget att dölja!  Jag har träffat många musiker, tonsättare och musikproducenter genom åren. Meme hade inget som skulle försvaras, ingen fasad, ingen position. Hon hade råd att vara sig själv, inget intresse av att vara något som hon inte var. Jag tror att hon njöt av det, fler borde göra det, men den friheten vågar inte många unna sig, särskilt inte i den klassiska musikens kommersiella värld. Det unika med Meme var att hon hade lämnat prestigen bakom sig redan som 30-åring. Hon hade inget att dölja, fruktade inget. När en ton kom fel, vilket naturligtvis hände med ett spel utan skyddsnät, påverkade detta henne inte det minsta och lyssnaren fick bekräftelse på äkta vara. Vad är då mitt personliga  intryck av Meme Åkessons tolkningar under hennes fem sista, intensiva år? Jag hade bara möjlighet att följa en del av alla hennes framträdanden, men jag följde en hel del repetitionsarbete. År 2003 påbörjade Meme, och genomförde ypperligt, den stora uppgiften att spela in Bachs samtliga sonater och partitor för soloviolin på två CD-skivor. Det har ytterst få svenska violinister vågat sig på. Två och en halv timmas utmaningar som blev hennes livsverk på skiva. Helsingborgs Dagblad skrev i en recension: »Meme Åkesson, den drygt 30-åriga konsertmästaren i Cappella Lundensis och Möllebo, har fått det 50

stora privilegiet att spela in violinlitteraturens magnum opus, som bland annat innehåller den stora chaconnen i d-moll. Många ytterst framstående och kända violinister får aldrig den äran trots ett helt liv på estraden. Meme Åkesson förvaltar detta ansvar på ett mycket personligt sätt. Det karaktäriseras av lika stora doser hämningslös dramatik och stilla meditationer, samt inte så lite av violinistens eget starka jag.« Även om hennes Bachspel  visar kvaliteter som recensenterna mycket riktigt noterade är det lika klart att en så begåvad 32-åring har mer att ge med ökad livserfarenhet. Dessa Bachverk förtjänar livslångt studium och praktik, samtidigt som de tekniska svårigheterna ökar. Hade Meme fått leva och återkomma till Bach efter några decennier hade vi kanske fått uppleva en liknande fördjupning som Pablo Casals i Bachs cellosviter. Trots Memes förtjänster som Bach-tolkare är jag inte säker på att Bach verkligen var hennes rätta hemmabana. Ännu mer till sin rätt kom hon faktiskt i Wienklassicismen. Särskilt repertoaren från Schubert över romantiken till Bartóks kärva folkmusikinfluerade modernism gav mer utrymme för Memes rika själsliv.

Hon talade med särskild värme om både Schubert och Bartók. Ett minnesvärt framförande var också då hon tillsammans med pianisten Lucas Cederbom framförde Beethovens violinsonat opus 12 nr 3. För mig framstår denna tolkning som mycket konstnärlig. Tekniskt kommer den kanske till korta mot internationella stjärnor, men inte musikaliskt. På sensommaren 2005 berättade Meme att hon med Capella Lundensis skulle framföra Ralph Vaughan Williams (1872–1958) The Lark Ascending; Romans för violin och orkester. Vaughan Williams hade inspirerats av George Merediths dikt med samma namn skriven 1881. Av Memes många  framföranden sätter jag detta främst. Hon rycker med musikerna i Cappella att överträffa sig själva. Meme kunde inspirera andra som få, och det var packat med folk, en magisk lördagseftermiddag i Lund. Hon visade aldrig dålig form eller trötthet under ett framförande. Om så var fallet, märktes inget förrän efteråt. Meme var en inspirationsmänniska och ett koncentrationsfenomen. Hon trivdes bäst när det gällde och gjorde The Lark Ascending till sitt eget verk, precis som om hon hade skrivit det själv. Möllekuriren nr 4 • 2016


Meme kände och levde i naturen, älskade ljuden, färgerna och dofterna. På musikkvällen i januari, se rutan här till höger, kommer jag att spela upp delar av Beethovensonaten och Vaughan Williams sällsamma verk i Meme Åkesson och Capella Lundensis underbara tolkning. Vi får också höra Meme läsa Merediths dikt som inledning på konserten: He rises and begins to round, He drops the silver chain of sound, Of many links without a break, In chirrup, whistle, slur and shake. For singing till his heaven fills, 'Tis love of earth that he instils, And ever winging up and up, Our valley is his golden cup And he the wine which overflows to lift us with him as he goes. Till lost on his aerial rings In light, and then the fancy sings.

MUSIKKVÄLL I STATIONSHUSET Låt vinterkvällen lysas upp av en intensiv musikupplevelse. Den 17 januari klockan 18 inbjuder byföreningen till en minneskväll om och med Meme Åkesson. Tomas Svensson låter oss lära känna violinisten genom originalinspelningar där hon är den ledande musikern. Fri entré. Ett mindre antal av Meme Åkessons Bach-skiva kommer att finns till Foto från webben

försäljning under kvällen.

Meme Åkessons Bach-skiva kan beställas på Hängsel musikproduktion i Hässleholm: www.hangsel.se.

Foto Bodil Bennheden Veige

Möllekuriren nr 4 • 2016

51


Hjortstugan  ligger längs Italienska vägen i en klunga tillsammans med Kulla ro och Skogsbrynet. Alla byggnaderna är mycket nedgångna och ska rivas.

Ransgården  ligger också längs Italienska vägen. Gården hette förr Kullagården och har ett kulturhistoriskt värde. Fastigheten ska ombildas till två och säljas.

usen

Kullabergsh

En del rivs och några säljs

Text och foto Bengt Nilsson

Sedan 2009 har länsstyrelsen och kommunen haft olika uppfattningar om vad som bör ske med husen på västra Kullaberg. Nyligen nådde parterna en kompromiss utanför domstolarna. LÄNSSTYRELSEN ANSÖKTE redan

för sju år sedan om att få stycka av femton fastigheter på Kullaberg. Åtgärden ingår i den översyn som länsstyrelsen håller på med, och där syftet är att göra sig av med byggnader som inte behövs för verksamheten inom naturreservatet. Av de femton fastigheterna äger staten/Naturvårdverket sju hus, och dessa hyr man ut. För att möta hyresgästernas krav skulle husen behöva en grundlig upprustning. De andra åtta husen är privatägda, men står på ofri grund, det vill säga på mark som ägs av staten. Tanken var från början  att alla femton fastigheterna skulle styckas av och sedan säljas på den öppna marknaden. Två fastigheter ligger för sig själva utan en ordentlig bilväg fram, 52

Fyrstugan och Fiskarstugan, så de togs bort från säljlistan. Kvar var tretton fastigheter. De åtta fastigheterna  med privatägda hus ligger samlat längs den väg som går in vid hjorthägnet. Hjortstugan och två hus i samma klunga, Kulla ro och Skogsbrynet, skulle ombildas till tre fastigheter och Ransgården vid golfbanan skulle ombildas till två fastigheter. Byggnadsnämnden  i Höganäs ville inte gå med på dessa fastighetsombildningar. Den oroade sig för vad som skulle hända om fastigheterna blev privatägda. Risken ansågs stor att de nya ägarna skulle vilja bygga om sina hus, sätta upp plank eller göra andra genomgripande förändringar av hus och tomter, och på så vis

hindra den fria rörligheten. Nämnden ville att områdets stora natur- och kulturmiljövärden först skulle säkras om en avstyckning skulle ske. Byggnadsnämnden ansåg dessutom att fastigheterna inte var ämnade för året-runtboende. Det finns endast sommarvatten framdraget och enskilda avlopp, det vill säga trekammarbrunnar med infiltrering. Kommunen ansåg  därför att länsstyrelsen skulle presentera en lösning på de sanitära förhållandena innan fastighetsbildningen kunde ske. Länsstyrelsen överklagade kommunens beslut och fick 2012 avstyckningen godkänd av regeringen. Då förde Höganäs ärendet vidare till Mark- och miljödomstolen i Växjö. Men även den ansåg att det inte fanns några hinder för en försäljning. Efter detta har kommunen och länsstyrelsen lyckats göra upp i godo. Kompromissen

innebär att inget av de åtta fastigheterna med privatägda hus på ofri grund ska säljas. Ransgården  anses ha ett kulturhistoriskt värde och kommer att ombildas till två fastigheter som ska säljas. När Carl von Linné gjorde sin Skånska resa 1749 övernattade han här. På 1800-talet blev Kullagården ett populärt ställe för turisterna. Där bjöd Gustaf och Henrietta Elfverson på mat och husrum. Hjortstugan, Kullaro och Skogsbrynet ligger i en klunga längs Italienska vägen och ska rivas. Detsamma gäller Fyrstugan uppe vid fyren. Samtliga dessa hus är gamla och nedgångna. Det skulle krävas stora investeringar för att kunna hyra ut dem, och därför är den bästa lösningen att riva dem, anser länsstyrelsen. En försäljning  av femton fastigheter, som länsstyrelsen ville från början, skulle ha inbringat en stor summa. I bästa fall hade pengarna kunnat avsättas till förbättringar i Kullaberg, men det hade funnits en stor risk för att hela beloppet gått in i statskassan utan att komma naturreservatet till godo. m Möllekuriren nr 4 • 2016


Mölleslingan Föreslagen sträckning

Möllekuriren nr 4 • 2016

53


54

Mรถllekuriren nr 4 โ€ข 2016


FÖRENINGSSIDAN

SPF SENIORERNA KULLABERG MÖLLE  │  spf.se/kullabergmolle

KAPELLFÖRENINGEN

Under våren 2017 kommer vi att ha månadsmöten med olika föredragshållare. Vi träffas i stationshuset, och vårt första möte är årsmötet den 24 januari klockan 13. Övriga möten startar klockan 14 och datum är den 21 februari, den 28 mars och den 25 april.

Den 18 december│Högmässa klockan 10.

Torsdagen den 6 april äter vi lunch på restaurangskolan i Ängelholm, och den 16 maj gör vi studiebesök i Afrikahuset i Hjärnarp. Tomas Svenssons populära musikeftermiddagar med klassisk musik fortsätter till våren. De äger rum onsdagarna den 8 februari och den 8 mars klockan 14 i stationshuset. Vårens program delas ut till föreningens medlemmar i början av januari. Det kommer också att finnas på byföreningens anslagstavla och i stationshuset. Vi hälsar alla medlemmar och andra intresserade seniorer välkomna. Om du vill veta mer om vår verksamhet, kontakta gärna Britt Gudmundson, 070-868 14 81 brittgu@gmail.com. Möllekuriren nr 4 • 2016

Gudstjänster Den 24 december│Jul vid krubban, Julafton klockan 11. Den 24 december│Midnattsmässa, Julafton klockan 23.30 Den 1 januari│Nyårsmässa klockan 14. Konserter i kapellet klockan 18 Den 21 januari│Helsingborgs Motettkör framträder med sitt program inför tävlingen om Nationernas Stora Pris i Berlin. Den 26 februari│Konsert, programmet är inte bestämt. Andra aktiviteter Den 7 december│Julbord klockan 12. Den 1 februari│Lunch i stationshuset klockan 12, pris 50 kronor. Även den 1 mars, samma plats och tid. Programmen för luncherna är inte klara. Den 19 mars│Årsmöte klockan 14.30.

NATURSKYDDSFÖRENINGEN I KULLABYGDEN snfkullabygden.n.nu Den 22 januari│Vinterfåglar i hemmamarker. Samling klockan 9 på parkeringsplatsen nordost om Gruvtorget i Höganäs. Den 15 februari│Oman – knutpunkten mellan Asien, Europa och Afrika. Göran Paulson berättar och visar bilder klockan 19 på stadsbiblioteket i Höganäs på Café Amanda. Den 14 mars│Ugglekväll i Vegeholm. Kattugglornas vårkonsert är inget man bara köper biljett till, men vi tror oss veta både tid och plats. Samling klockan 20 på parkeringsplatsen nordost om Gruvtorget i Höganäs. Den 19 mars│Strandstädning på Mölle fälad. Vi städar speciellt området kring klockgrodedammarna. Samling klockan 10 vid banvaktstugan i Vattenmöllan. Den 26 mars│Reservdag för städning av Mölle fälad. Se vår hemsida och annons i Helsingborgs Dagblad om den behöver utnyttjas. 55


Profile for Mölle By- och Kulturförening

Möllekuriren 2016 nr 4  

Möllekuriren 2016 nr 4  

Profile for dhrille
Advertisement