Page 1

MÖLLE KURIREN BYFÖRENINGENS TIDSKRIFT • NUMMER 3 • 2016

En kulturskatt Mölle Central Solvikenplanerna På skördevandring Båttrafiken i Öresund Riktiga Möllebor? Skogen på Kullaberg Alma Öhrström Tidningsutbäraren Inget vanligt hus Selmas Enguldtand? familj från Syrien


Foto Jouko Lehmuskalio, NatureGate

Bland fäladens blommor DE VILDA BLOMMORNAS DAG  hålls en

Text Lena Svensson, Bertil »Bobs« Svensson Lasse Bennheden Bodil Bennheden Veige Foto under vandringen Bodil Bennheden Veige

2

gång om året och infaller söndagen före sommarsolståndet. Under en och samma dag i juni går tusentals människor på blomstervandringar i både Sverige och de övriga nordiska länderna. Svenska Botaniska Föreningen ordnar exkursioner runt om i landet, och vi anslöt oss till en växtpromenad i regi av Kullabygdens lokalförening. Ett trettiotal deltagare träffades tidig eftermiddag utanför stationshuset i Mölle. Med Gun Pfern i spetsen gick vi ut på Fäladen. Gun och hennes medhjälpare berättade om intressanta växter utefter promenadvägen. Våra guider verkade

outtröttliga och delade glatt med sig av sina kunskaper om artbestämning, växtfamiljer, gynnsamma växtmiljöer och mycket mer. Efter en och en halv timme var vandringen slut och vi satte oss att fika. Solen sken och havet glittrade. Vi var glada att ha fått nya florakunskaper. Årets blomma är smörboll, Trollius europaeus. Smörbollarna tillhör familjen ranunkelväxter, där även vitsippa och smörblomma ingår. Ibland kallas smörbollarna för fuktängens guldknappar. De växer i hela Sverige utom på Gotland. m

Möllekuriren nr 3 • 2016


Stormåra  blir normalt minst 30 centimeter hög, men kan ibland skjuta i höjden och bli uppåt en meter. Den blommar från juni till augusti. Blommorna är vita och 3–5 millimeter i diameter.

Johannesört  passar att krydda brännvin med. Man krossar pistillerna och lägger dem i sprit. Fritiof Nilsson Piraten kallade den färdiga snapsen för mansblod eftersom den blev röd.

Trift  blommar som mest i maj då den brer ut sig som en matta på fäladen.

Möllekuriren nr 3 • 2016

Veketåg  trivs på fuktiga marker, där den sprids snabbt. Den växer till exempel i svackor på naturbetesmarker. Glatt stjälk.

Knapptåg  trivs liksom veketågen i fuktiga marker. Sträv stjälk.

3


MEDVERKANDE Foto Maria Svensson

Foto Christer Wallentin

Foto Christer Wallentin

Möllekuriren nr 3 • 2016 Möllekuriren kommer ut med fyra nummer per år Redaktör│Bengt Nilsson 070-740 04 58 bengt.molle@gmail.com Ansvarig utgivare│Birgitta Hansson  070-337 07 65 Layout och redigering

Tomas Svensson

Cornelia Jonsland

Ingmar Hesslefors

Musiken, havet och naturen är Tomas hållpunkter i livet. Därför är det inte så konstigt att han bor i Mölle sedan tjugo år. Tillsammans med sin bror drev Tomas en Hi-Fi-butik i Göteborg. Då spelade han in kammarmusik, ledde Särö Musiksällskap och sysslade med fiskevårdsfrågor. Hans intresse för trädgård och växter fick honom att bygga en 3-glasad tropisk vinterträdgård i Mölle. Bara snickeri och glaskittning tog flera år. Kittfogarna motsvarar en sträcka från fäladen till hamnen!

Cornelia har sedan barnsben tillbringat stora delar av året i Mölle hos sin farmor, Alma Öhrström, och övrig släkt. Hennes gammelmoster var lärarinnan Blenda Rosenberg, som för övrigt var god vän med Alma. Cornelia bor i Lund och arbetar i Malmö som gymnasielärare och vuxenutbildare. Hon och familjen tillbringar gärna så mycket tid som möjligt i Mölle. Hon tycker att hon hade tur som fick en man och dotter som älskar byn lika mycket som hon själv.

Det började med att hans fru Kerstin för minst ett dussin år sedan var så kallad badpräst i Mölle. En eller flera veckor i sommar-Mölle har sedan dess blivit ett måste. Våren 2015 köpte de ett hus på Sillgränd. Ingmar har varit sjöman, journalist och PR-man, och han har en komplett prästutbildning. »Men jag blev prästfru i stället«, som han säger. Ingmar har lämnat Göteborg och Västergötland för Lund och Mölle. Eller – om sanningen ska fram – för Mölle och i någon mån Lund.

Alla medverkande Leif Aspelin Monica Bengtson Bodil Bennheden Veige Lasse Bennheden Stig Creutzfeldt Christer Elfversson Karin Eriksson Birgitta Hansson Annica Hellqvist Ingmar Hesslefors Cissie Jansson Cornelia Jonsland Elinor Josefsson Mats Jönsson Olle Karud Gunilla Larsson Juko Lehmuskalio Ingemar Löfgren Katja Löfqvist Bengt Nilsson Kerstin Nilsson Hans Peterson Örjan Rinnert Bertil »Bobs« Svensson

Lena Svensson Maria Svensson Tomas Svensson Christina Ullenius Christer Wallentin Richard Åkesson

Krapperups kaffestuga Kristoffers Byggtjänst Kullabygdens Byggnadsvård Kullagårdens Wärdshus Kullapraktiken Kyl- och Värmepumpservice Lena Johanson-Thor Lilla Förlaget Lindes Bilverkstad Länsbergs Maritas blomsterglädje Mölle Krukmakeri & Café Mölle Målarna Nordstrand • Tandläkare Nättidningen Fyren Retro Sportfiskebutiken Stilbildarna i Mölle Tapet & Färglagret Tunneberga Gästgifvaregård

4

Annonsörer Bengtssons Optik Colorama Elarbeten Floral Decor For You • Frisersalong Get Cut • Ulrika Sandin Grand Hôtel Hotel Kullaberg Höganäs Bokhandel Höganäs Energi Höganäs Specialsnickeri Höganäs Tandläkargrupp ICA Kvantum Höganäs ICA Nära Skeppet Johan Nilsson • Entreprenad Kerstin Tillberg • Konstkeramiker Kitchen House

Lilla Förlaget│Christer Wallentin  070-844 81 25 info@lillaforlaget.se Korrektur│Bengt Nilsson och Kerstin Nilsson Tryckning│Exakta, Malmö 2016 Presslagt den 6 september 2016 Nästa nummer kommer ut den 2 december 2016 • Vi välkomnar manus, bilder och annonser, helst senast den 7 november

Mölle By- och Kulturförening Postadress Mölle Hamnallé 2 263 77 Mölle Hemsida│molle.se E-post│info@molle.se Årsavgiften för 2017 är 200 kronor för enskild medlem och 300 kronor för familjemedlemskap. Medlemsavgifterna inkluderar Möllekuriren, utdelad i Mölle. För övrig distribution av tidningen tillkommer inom Sverige 100 kronor per år; för utlandet 210 kronor. Betala till bankgiro 5617-3883.

 Byföreningens månadsbrev Mejla till info@molle.se om du vill få löpande information om kommande arrangemang i Mölle, tips på aktiviteter med mera. Möllekuriren på webben Gå till www.issuu.com och skriv Möllekuriren i sökrutan. Där läggs tidningen ut med ett nummers fördröjning. Framsidan  Annica Hellqvist har tagit bilden. Hon medverkar regelbundet i Möllekuriren som fotograf. Det finns en presentation av henne i 2016 nummer 1. Möllekuriren nr 3 • 2016


INNEHÅLL

VÄLKOMMEN

Sommaren kommer, sommaren går ...

2 Bland fäladens blommor 4 Medverkande

SÅ ÄR DE FÖRSTA  raderna i en

5 Sommaren kommer, sommaren går ... 6 På gång i Mölle 10 Hans Peterson • Krönikan 12 Enkät bland företagarna i hamnen: Allt beror på vädret 13 Brandstation: En riktig rivstart 14 Leif Aspelin • Då fick jag en chock 16 Bengt Jönsson snärjdes i snåren 18 Hoppas att nästa årsmöte blir det sista 23 Favorit i repris • Kvinnornas by 24 Farmor – en färgstark förebild 28 Sundet alltid övervakat 32 En kustremsa med sällsynta växter 33 Det här med tången i Fågelviken 34 Karin Eriksson • Signerat 36 Crepuscule – Den osannolika rosen 38 Tänk om ... tyskarna hade ockuperat Sverige och skeppat järnmalm från Mölle 42 Trandansen, guldtanden och kannibalen 48 Hur gick det med Möllebornas önskningar? 53 Gunilla Larsson • Bildspelet 55 Föreningssidan

Söndagen den 27 november Buss till Kinky Boots på Malmö Opera Möllekuriren nr 3 • 2016

Bengt Nilsson Redaktör

Tisdagen den 29 november Kulturkväll i stationshuset Fredagen den 2 december Möllekurirens julnummer kommer ut Foto Christer Wallentin

Lördagen den 26 november Julmarknad i stationshuset och annexet

Missa inte

Måndagen den 19 september Vinprovning med Kaj Zaar i stationshuset. Även den 17 oktober och den 14 november

folkvisa, och visst har den gått, men hur var den? Det är alltid lika svårt att ge ett rättvisande betyg. En del kommer ihåg soldagarna och andra regndagarna. Vägföreningen är ett omtyckt hatobjekt som snart går i graven. Håkan Göthe beskriver alla turerna innan kommunen slutligen gick med på att ta över ansvaret. Vad skulle sommaren vara utan blommor. Den här gången har vi en artikel som handlar om fäladens vilda blommor och en annan om en vacker ros – som doftar ljuvligt, men inte är så lättodlad. Det finns många sällsynta växter på kustremsan längs Norra Strandvägen. För att rädda dem startar kommunen ett projekt i höst som pågår i några år. Richard Åkesson, Höganäs egen ekolog, berättar om insatsen på sidan 32. Alma Öhrström, en av byns stora konstnärer, porträtteras

ömsint av Cornelia Jonsland, hennes yngsta barnbarn. De senaste årens letande efter Bengt Jönsson är över. Tillsammans med Ingmar Hesslefors besökte jag platsen där han påträffades. Ett snårigare, otillgängligare ställe får man leta efter. Som Möllebor ser vi ofta fartyg passera Kullaberg ned i Öresund. När de lämnar Kattegatt ska de in i ett trångt gatt där de möter fartyg på väg ut. Det är en intensiv trafik som övervakas gemensamt av Sverige och Danmark. I detta nummer finns inget nytt från Kristinegrund, men det är fortfarande något ouppklarat med en guldtand och en kannibal.

5


Trafiksituationen måste förbättras

Av Mats Jönsson • Byföreningens ordförande

kunnat njuta av tillvaron. Nåja, det blev inte så många varma och soliga dagar som vi kanske önskade. Men de ljusa månaderna ger ju också mycket annat. Turisterna invaderar Mölle, mer och mer verkar det. Är det bara en känsla eller ett faktum? Jag lutar åt det senare. Turisterna behövs i Mölle. Annars hade vi inte haft den kultur som finns här. Hotellen, restaurangerna och de andra företagen behöver besökarna för att få ekonomin att gå ihop, och Mölles entreprenörer är viktiga. Det byn däremot inte behöver är alla fordon. Att flanera i Mölle blir inte så avslappnat och riskfritt som man skulle önska. Många bilister parkerar utan hänsyn till vedertagna regler och blundar för att räddningsfordon måste kunna komma fram i nödlägen. Kullabergsvägen, genomfarten till och från Kullaberg, är hårt belastad. Mängder av bilar, bussar och motorcyklar ska fram. Alltför många bryr sig inte om att maxhastigheten faktiskt är 30 kilometer

i timmen, och en del väsnas enormt. Jag hoppas att Trafikverket och kommunen tar allvarligt på de varningar och förslag som byföreningen har fört fram. Mitt i sommaren hade vi det traditionella sommarmötet på Grand Hôtel.

Årets julmarknad ...

För både kropp och själ

... blir i år lördagen den 26 november. Vi är igång med planeringen, och ser att det finns plats för några nya utställare. Tipsa oss gärna på utställare med mera. Våra kontaktuppgifter är:

BIBLIOTEKSGRUPPEN  har dragit igång hös-

Ingemar Löfgren il.lofgren50@gmail.com Katja Löfqvist katjamolle@telia.com Och så ber vi dig att skriva in dagen i almanackan. Välkommen!

SÖKES: TEXTILATELJÉ ATT HYRA Jag är permanent bosatt på Bella Vista i Mölle och söker ett rum där jag kan utöva min textila konst.

Elisabeth Brenner Remberg 070-811 09 44

designbrenner@gmail.com 6

tens nya bokcirkel med omkring sextio böcker. Priset är oförändrat 250 kronor. Läs mer på byföreningens hemsida, molle.se. MEDICINSK YOGA  Lena Johanson-Thor

leder yoga-kurser på lördagar och måndagar. Läs mer på sidan 21

Ingemar Löfgren rapporterar från det på sidan 9. Ett viktig inslag, som jag vill lyfta fram, var informationen om certifiering av Kullaberg. En bättre kontroll av hur berget utnyttjas behövs verkligen. Intresset för Kullaberg ökar hela tiden – och därmed belastningen. Grönområdet mellan stationshuset och Vita byn kommer att börja bebyggas inom en snar framtid. Kommunen har i stort sett kontraktet klart med det byggföretag som ska utföra arbetet. Det kommer att bli tvåvåningshus, lämpade för såväl seniorer som andra. Jag vill puffa för vår hemsida, adressen är molle.se. Där finns information av alla slag, men också en Forum-sida där man kan göra inlägg. Gå gärna in på sidan och skriv vad du har på hjärtat. Ge oss förslag – och var inte rädd för att komma med kritik.

 Hösten kan vara en härlig tid. Jag hoppas att det blir många tillfällen att träffas och ha trevligt. Det är i möten som vi utvecklas och mår bra. m

KULLAPRAKTIKEN Doktor SVEN-GÖRAN BLANCK Centralgatan 35, Höganäs tel 042-33 08 60

Spec. Allmän Medicin Akutmottagning och tidsbeställning

BRIDGE  i stationshuset på måndagar från

klockan 13.30 till omkring klockan 17. Nya deltagare är välkomna. Kontakta Bo Hansson 070-323 07 65 eller Maja Stenberg 042-34 51 22.

Mölletomter till salu De fyra tomterna intill Eksjöhusen, närmast stora vägen, har stått obebyggda länge. Nu har kommunen köpt dem; de blir därmed tillgängliga för dem som står i tomtkön. Möllekuriren nr 3 • 2016

Foto Christer Wallentin

SOMMAREN HAR PASSERAT  och vi har alla


PÅ GÅNG I MÖLLE

Monicas teatertips

Prova med Kaj Zaar

Ring 042-36 76 24 eller mejla: monicaochingemar.bengtson@telia.com

Musikalen Kinky Boots • Söndagen den 27 november på Malmö Opera. Buss och biljett kostar som vanligt 600 kronor. Bussen lämnar stationshuset klockan 13.30; klockan 16 går ridån upp. Kinky Boots är en stor show med mycket humor och härlig musik, skriven av popikonen Cyndi Lauper. Broadwayuppsättningen vann sex Tony-statyetter 2013, bland annat för bästa musikal och bästa musik och sångtexter.

Arlövs Teater • Fredagen den 3 februari 2017. Följ med på vinterns skrattfest. Bussen går från stationshuset klockan 16.30. Priset är 600 kronor. After Dark • Malmö Opera den 14 april 2017. Christer Lindarv slutar efter fyrtio lyckosamma år. Upplev gruppens sista show. Bussen går från stationshuset klockan 16.30. Priset är 600 kronor. Välkomna/Monica Bengtson

Mölleryd skrev vanligt folks historia

Möllekuriren nr 3 • 2016

Av Birgitta Hansson

det är en viktig kulturinsats att göra dem tillgängliga för nya generationer. I slutet av 2015 bildade byföreningen en arbetsgrupp som sökte pengar till en förstudie. Med stöd av ett bidrag från Stiernstedt Kockenhus Kulturförening

på 10 000 kronor gjorde gruppen en förstudie. Den gick ut på att ta reda på hur man skulle kunna gå till väga för att ge ut Mölleryds böcker på nytt. Med förstudien som grund vände sig byföreningen också till andra tänkbara finansiärer. Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen, Sparbanken Gripen och Stiernstedt Kockenhus Kulturförening har tillsammans beviljat anslag på 80 000 kronor. Beloppet är tillräckligt stort för att byföreningen ska våga dra igång arbetet med att digitalisera samtliga böcker och att välja ut ett antal starka berättelser ur de åtta volymerna. Mölleryds skildringar ska redigeras varsamt och sedan sammanställas i en bok. Arbetet kommer att pågå under hösten och vintern, så att boken kan presenteras till nästa sommar. m

7

Foto ur Pyk-samlingen

SEDAN FÖRRA SOMMAREN  har byföreningen haft ett projekt som går ut på att göra Anders W. Mölleryds böcker tillgängliga för nya läsare. Mölleryd (1911–2006) var född och uppvuxen i Mölle. I vuxen ålder ägnade han mycket av sin fritid till att forska om Kullabygdens historia. Han använde sig av jordeböcker, taxeringslängder, släktuppteckningar, tidningslägg, ägarlängder med mera som han sökte upp i arkiven. Han intervjuade också många äldre människor för att kunna beskriva vanligt folks historia. Mölleryd publicerade resultatet av sin forskning i en serie som han gav namnet Mölle-Kullen genom tiderna – Bidrag till Kullabygdens historia. Serien kom så småningom att omfatta inte mindre än åtta böcker, skrivna under drygt trettio år från starten i slutet av 1950-talet. Böckerna har länge varit svåra att få tag på, och byföreningen anser därför att

Säsongen börjar med en provning den 19 september. Då är temat viner från delstaterna Oregon och Washington i nordvästra USA. Sedan följer provningar den 17 oktober och den 14 november. Vinmötena är alltid på måndagar och de börjar klockan 19. Priset är 250 kronor per gång. Varje provning omfattar fem, sex viner och på slutet serveras det alltid något att äta. Deltagarna ska ta med sig glas. Läs en intervju med Kaj i Möllekuriren 2014:3. Numret finns på issuu.com.


Fågelviken och Solviken

MÅNGA MÅNAR OM MÖLLES BADPLATSER Av Gunilla Larsson BADSÄSONGEN BÖRJADE TIDIGT  i år. Det var

fint väder i slutet av april och kommunen satte i badstegarna tidigare än vanligt. De badsugna Mölleborna tog tacksamt emot möjligheten att ta ett vårdopp. I Höganäs kommun finns det sexton offentliga badplatser. Tolv av dem sköts av kommunens egen parkavdelning eller andra som kommunen har avtal med. Fyra offentliga badplatser ingår inte i kommunens ansvar. En av dessa är Ransvik, som Länsstyrelsen sköter. Badsäsongen startar officiellt den 15 maj och slutar den 15 september. Under denna tid städas badplatserna och extra soptunnor ställs ut. Hundar får inte vara på badplatsen under sommarmånaderna. När det gäller Fågelviken  och Solviken har byföreningen och kommunen skrivit ett skötselavtal. Det finns att läsa på byföreningens hemsida, molle.se. Under flera år har byföreningen anställt sommarlovslediga skolungdomar som utför byföreningens del av avtalet. I byföreningens avtal med kommunen ingår tångrensning av stranden i Fågelviken. Det har tidigare år skett med en hjullastare, men det har inte blivit bra alla gånger, eftersom stranden efter vinter-

stormarna under senare år inte tål stora, tunga maskiner. Föreningen Fågelvikens Vänner erbjöd sig att sköta stranden genom regelbundna, nästan dagliga insatser. Medlemmar har krattat sandstranden och rensat vattenbrynet från tång. Tången har lagts upp till vänster om stranden. Föreningen har också  lagt grovt grus från stranden på stigen som leder till Lilla bryggan för att göra den lättare att gå på. I strandkanten har man plockat bort stenar och försökt att göra bottnen vänligare för fötterna. Föreningens arbete har skett i samförstånd med byföreningen och kommunen. Ingen råder över vädret och strömmarna. Bara dagen efter avslutat arbete har ny tång och sjögräs kunnat flyta in och lägga sig i strandkanten. Vid andra tillfällen har arbetet stått sig ett bra tag, och stranden har varit fri från tång i en vecka eller mer. Ett är säkert: Tång kommer alltid att finnas och vi kan inte styra dess vägar, bara försöka få bort den genom en insats – med eller utan maskiner. Det finns de som tycker att tången luktar illa när den blir liggande. På det sätt som det har skötts i sommar har

tången inte luktat och besvärat enligt min mening. Däremot luktar det hav i Fågelviken – och det ska det göra. Kommunen kommer att bygga nya toaletter i Fågelviken under hösten. Det är en efterlängtad investering. Byföreningen har köpt tre nya bord och bänkar som komplettering till de som redan fanns i Fågelviken. Vi hoppas att de blir till glädje för många. Som bekant har kommunen  anslagit en miljon kronor för upprustning av badet i Solviken. Vi har stora förhoppningar på projektet, och en del arbeten är påbörjade. Solviken ingår i ett naturreservat, vilket innebär begränsningar. Kommunen väntar sedan i våras på besked från Länsstyrelsen om vilka av de föreslagna åtgärderna som tillåts. Pengarna som har avsatts försvinner emellertid inte, utan förs över till kommande år. Bassängen i Solviken är en sak för sig. Det är kommunens parkavdelning tillsammans med simhallen inne i Höganäs som har ansvar för den, men byföreningens ungdomar tar varje dag prover och rapporterar till simhallen – förutom allt annat de gör i Solviken enligt avtalet.

 Läs också artikeln om Fågelviken på sidan 33.

Ny gräsklippare Kommunen har träffat ett avtal med Örestads Farmartjänst för skötsel av parkområdena i Mölle. I den nya entreprenörens skötselområde ingår gräsytan i Fågelviken.

Gränslös yoga Ett stort tack till er Möllebor, sommarboende och turister, som deltog i morgonyogan i Solviken i somras. Tillsammans har vi yogat ihop 3 720 kronor till Läkare utan gränser. Foto Christer Wallentin

Cissie Jansson

Byföreningens styrelse står för innehållet på sidan 6–9 om inget annat anges.

8

Möllekuriren nr 3 • 2016


PÅ GÅNG I MÖLLE

SOMMARMÖTET PÅ GRAND GAV STYRELSEN NYA IDÉER

•  Frågor/möjligheter som byföreningen borde engagera sig i •  Vad skulle få dig att engagera dig mer aktivt i byföreningens verksamhet?

•  Hur skulle stationshuset kunna användas mer och bättre? , •  Tips, råd och me skick till styrelsen På byföreningens hemsida (molle.se) kan du läsa vilka idéer som kom fram. Styrelsen kommer att ha ett planeringsmöte i oktober för att vaska fram guldkornen i detta material och bestämma vad som bör göras. Anders W. Mölleryds åtta böcker kommer att digitaliseras och göras tillgängliga på byföreningens hemsida. Dessutom kommer ett urval av berättelserna att sammanställas i en ny bok. Projektet finansieras med pengar från bland annat Krapperupsstiftelsen.

Foto Christer Wallentin

STRÅLANDE SOL, VARMT,  nästan hett, och massor av folk i byn. Den 24 juli var en fin dag, och byföreningens sommarmöte samlade drygt 40 personer. Mötet inleddes med en extra föreningsstämma för beslut i ett par viktiga frågor. Därefter blev det information om Europarc-certifiering av Kullaberg. Syftet är att bidra till att fler kan använda sig av bergets rika möjligheter utan att naturen tar stryk. Byföreningen har kommit med i en arbetsgrupp, vilket ger oss insyn i arbetet och kanske också tillfälle att påverka en del. Så det kanske viktigaste: idéer och förslag från medlemmarna. Fyra frågor guidade samtalen:

Av Ingemar Löfgren

Årets Möllebo presenterades, men kunde själv inte närvara. Det var nämligen Ruffagubben. En del av motiveringen löd så här: »Årets Möllebo är Mölles mest fotograferade person i modern tid.«

På en söndagspromenad  från fyren till Mölle i augusti träffade jag på två scouter i närheten av parkeringen ovanför Josefinelust. –  Hej, jag håller på med Möllekuriren. Får jag ta en bild på er? – Javisst. –  Ni är scoutklädda. Har ni ett uppdrag, och vad heter ni? –  Ja, vi är Junior Rangers på Kullaberg. Vi kommer från Jonstorps kustscoutkår. Jag heter David Kristofferson och han heter William Söderberg. –  Vad gör ni som Junior Rangers?

–  Vi plockar skräp. Vi kan lära ut knopar. Ibland guidar vi lite också. Det är naturum som ger oss uppgifter. –  Vad ska ni göra just nu? –  Nu ska vi räkna bilar som passerar här. Det ska vi göra i en timme. –  Vad tycker ni att jag ska titta på här vid Josefinelust? –  Du kan gå ner en bit och titta på en bro som vi i scoutkåren har byggt. Den finns där stigen till grottorna korsar Kullaleden. Bron går över en bäck där nere. Sagt och gjort. Jag följer stigen och kommer fram till korsningen. Där ligger bron. Imponerande.

Text och foto Gunilla Larsson

Scouter bygger bro  David Kristoffersson och William Söderberg. Möllekuriren nr 3 • 2016

Foto Webben

Junior Rangers gör nytta i Kullaberg

Grillkvällarna kommer tillbaka Fyra kvällar i juli  tände vi grillen utanför stationshuset. Vi hade tur med vädret varje gång, och klarade oss utan regn. Den sista kvällen kom det fyrtio personer som grillade allt från korv till fiskspett och lammrostbiff. De såg ut att trivas i stationsträdgården. Vi har bestämt oss för att återkomma nästa sommar med samma arrangemang. Grillkvällarna ger tillfälle att träffa både människor som man känner och att göra nya bekantskaper. 9


Mölle Central

V

isst är det lite trist att direktförbindelsen mellan kontinenten och Mölle har avbrutits. Direktvagn från Berlin kan låta som ett skämt. Men det gav Mölle en kontinental prägel som försvann med de randiga baddräkterna. Mölle var något. Naturligtvis går bussar till både Höganäs och Helsingborg. Eller bilen. Eller kanske cykeln. Men doften från en insutten järnvägsvagn går förlorad. Ett minne och en kultur går förlorad. Vad ser man av länderna när man flyger till Mallorca, Rom eller Fjärran Östern? Moln och eventuellt blå himmel. Med lite tur kan man få uppleva några äventyrliga luftgropar medan man äter massproducerad torrskaffning till en flaska billigt vin. Sedan är man framme efter att ha missat den väsentliga delen av resan.

Självklart har buss- eller bilresan en närkontakt med naturen. Men också med trögflytande Autobahn, liksom med mer eller mindre blockerade städer och timslånga trafikstopp på grund av ofrånkomliga trafikolyckor. Och så letandet efter ställen för övernattning. Tåget däremot. Vilken vila, vilken lyx. Förväntningarna börjar redan vid avgångsstationen, som gärna får vara av äldre typ – likt Hovedbanegården i Köpenhamn – med irrande folkströmmar, grupper av tågluffare och glastak. Tyvärr blev av förståeliga skäl de flesta järnvägsstationer bombade under kriget. De har ersatts av arkitektoniskt sköna byggnader, exempelvis i Rom eller Firenzea. Men några finns kvar där tågen rullar in – eller bort – under minnesvärda, sotiga tak. Oslo har lyckats behålla stilen på sin järnvägsstation med

Glacier Express Grisons Schweiz

10

Möllekuriren nr 3 • 2016


HANS PETERSON KRÖNIKAN ett virrvarr av skyltar, kiosker, små butiker och de vanliga, obegripliga utropen.

Medan tåget rullar vidare. Över åker och äng, genom skogar oframkomliga för buss och bil. Hav med fri horisont, sluttningar med evig snö. Den obligatoriska sjön med betande kor under en lutande björk. Och så den något nervösa ankomsten till en verklighet man kan ha förträngt. En smäcker anläggning utan det gamla ånglokets rökmoln där Greta Garbo i rollen som Anna Karenina lämnar både make och älskare och resten av världen. Men det finns inte längre några ryska furstinnor med eller utan älskare. Och det finns inga ånglok i internationell trafik. Moderna tåg är näst intill ljudlösa där de glider fram genom områden dit bil- och flygburna aldrig når – och alltså går miste om.

Och så själv resan. Medan man läser – eller inte läser – en god bok färdas man tätt intill landskapet. Mestadels fjärran från motorvägar och bebyggelse. Och det finns valmöjligheter. Det är inte nödvändigt att ta den veckolånga transsibiriska järnvägen. Inte heller Orientexpressen från London till Istanbul (om den nu vågar gå så långt). Det går alldeles utmärkt att åka i folkliga tredjeklasståg i något sydeuropeiskt land där lokalbefolkningen, på väg till någon begivenhet, bjuder på vin. Och alla dessa tunnlar. Kanske några ögonblick långa eller en kvart om tåget kämpar sig upp  genom ett alpmassiv. Att åka tåg är en kulturell upplevelse. Och just I Schweiz – eller kanske Österrike – passerar därför bör vår livaktiga byförening skynda att tåget tätt intill en vacker liten lantlig kyrka. Efter väcka kommunledningens intresse för att lägga fem minuter går man över till andra sidan av tillbaka rälsen på järnvägsbanken och ge Mölle en vagnen och ser under någon minut kyrkan snett chans. uppifrån. Vi kräver allt lite mer än att bli ihågkomna av Efter ytterligare fem, tio minuter går man Povel Ramel. Trots 700 innevånare hotas vi att bli tillbaka till sin plats och ser kyrkan i ett hisnande fågelperspektiv. Skickliga ingenjörer bygger tunn- ett sommarställe för miljonärer. Mölle var en gång lar som liknar kringlor. något. Tack vare en direktvagn från Berlin. m Tyvärr lär många nattåg ha ställts in, de bär sig inte. Folk flyger. Ändå finns det inget skönare än att krypa ihop i en vaggande bädd och somna till ljudet av Alltid öppet! skenskarvarna. Säsongen är över för vissa, men för oss på Krukan börjar den först nu, Är man ett större den säsongen då alldeles vanliga människor mitt i vår by lever sitt sällskap som har två alldeles vanliga liv bortom sommarens märkliga flärd och skrammel. sovkupéer kan det serVarje dag hela hösten öppnar vi på morgonkvisten och serverar frukost veras god frukost. Mellanväggen försvinner, och mitt i utrymmet mellan britsarna ställer en vänlig konduktör eller kanske servitör upp ett bord och dukar fram en närmast internationell frukost. Möllekuriren nr 3 • 2016

med nybakt bröd och nattsvart kaffe. Sedan är det lunch och på kvällen tänder vi brasan och bakar världens godaste neapolitanska pizza. Hos oss kan man trilla in som man är och trilla ut precis som man var, och det nästan när som helst på dygnet och året :) Varmt välkomna! mollekrukmakeri.se 042-34 79 91 11


Enkät bland företagarna i hamnen

Foto Christer Wallentin

Allt beror på vädret Av Ingemar Löfgren

H

ur var sommaren 2016? Vad anser de som driver verksamhet i hamnen, navet i Sommar-Mölle. Mina frågor: Kommer årets sommar att gå till historien av något skäl? Var det någon enskild upplevelse som du aldrig kommer att glömma? Hur var sommaren på det stora hela taget? Jag gick ett varv  och pratade med de flesta näringsidkarna. Det var en bit in i augusti när sommaren fortfarande hade några veckor på sig. Det enkla svaret på de flesta frågorna är att det beror på vädret. Och en resumé av sommarvädret ser ut så här: Maj: tre veckor strålande sol, med en vecka mitt i med mer växlande molnighet. Juni: en fin början, sedan tre veckor växlande molnighet och regnrik avslutning. Juli: ingen vacker början, men en fin avslutning. Augusti: så där … alla möjliga väder, blåsigt, regn. Verksamheterna i hamnen speglar variationerna. Antalet båtar, besökare, matportioner, våfflor och glassar hänger ihop med vädret. Samma sak med försäljningen av sega remmar, böcker, T-shirts och vykort. Ja, också leenden och skratt – allt beror på vädret. Sommaren 2016 är en i mängden. Inte den trista besvikelsen som regnsommaren 12

2000, men heller inte det stora leendets sommar som 2006.

Uttrycket Cash is King är förlegat. Kortbetalning och Swish har nästan tagit över

Stress  Folk verkar ha ett stresspåslag även under semestern. Man vill ha maten snabbt, man är otålig – varför vet man kanske inte ens själv. Det är inte alltid det hjälper att vid beställningen informera om att det tar en halvtimme innan maten är klar. Irritationen ligger ändå i luften. Mobiler och plattor  Ett annat tidens tecken som märks i alla sammanhang, även hos ätande gäster som är försjunkna i surfandet och inte i samtalet kring bordet. Sommarens fluga Pokémon Go har också märkts i hamnen. Kringvandrande ungdomar letade Squirtle, Pikachú och allt vad de heter. Gästbåtar  Trenden att båtarna är allt större håller i sig. Numera är gästhamnen lagom full med 55 båtar. För några år sedan kunde 90 båtar lägga till. Juli var hamnens toppmånad med hela 900 gästnätter. Tomas Olofsson, hamnkaptenen, har infört ankring. Det innebär att ligga med fören mot piren och ankra i aktern. Ankring jämfört med att ligga långskepps underlättar när besökare vill segla vidare vid olika tidpunkter. Tomas berättar att några båtägare – som hörsammat uppmaningen att ankra – glömt

att lägga fast ankartampen. Med en lång båtshake kunde ankaret bärgas i flertalet fall. Men inte alltid. Unn på Knafves Café sålde ett av sina ankare för att rädda en prekär situation. Betalningsmedel  Det gamla uttrycket Cash is King är förlegat. Kortbetalning och Swish har nästan tagit över. Frågor  Folk frågar om allt. Frågor om bankomat ligger i topp – trots att det är så vanligt med kortbetalning, men man vill kanske kolla hur mycket det är kvar på kontot. Populära frågeämnen är också Nimis, fyren, dagligvarubutik och om det är något på gång i hamnen av typ Mölledagen. Nationaliteter  Danskar och tyskar gynnar oss fortfarande mest, men det blir allt fler italienare, spanjorer och fransmän. De som gör jobbet Näringsidkarna i hamnområdet är ett härligt släkte. De är »på« 24/7, det vill säga 24 timmar per dygn, 7 dygn i veckan. Och tycker att det är himla kul. Slitsamt, oberäkneligt (vädret igen), men mycket belönande. Inte alltid mätt i pengar, utan främst i uppskattande ord från gästerna. Dessutom gillar hamnfolket att arbeta tillsammans med den sommarjobbande tonårsgenerationen. m Möllekuriren nr 3 • 2016


Den nionde juli smällde det. Brandstation öppnade i ny skepnad. Mer än en av oss hade väl smugit förbi huset i början av sommaren och undrat varför inget verkade ske. Text och foto Bengt Nilsson

M

En riktig rivstart

en så i slutet av juni började det hända saker. Crescendot kom kvällen före öppnandet. Planen framför brandstationen surrade av hantverkare, leverantörer, anställda och ägare. Alla lade sista handen vid förberedelserna. Vid öppnandet fick vi se en brandstation som till det yttre hade kvar det gamla utseendet. Men mot havet låg en ny, stor och gedigen träterrass som hade plats för många bord. Framför portarna fanns ett generöst utbud av frukt och grönsaker. Inne i lokalen till höger låg ett fräscht restaurangkök med en snygg kakelvägg i fonden och vackra armaturer i taket. Till vänster stod skåp med färdigmat och en stor grill. Sen kom hyllor med lite av varje och sist en kyldisk med mjölk och andra drycker. Längst in i lokalen låg en liten restaurangdel. Möllekuriren nr 3 • 2016

Jag ser fram emot att sitta hopträngd i den lilla restaurangdelen och äta en god måltid när höst- och vinterstormarna ryter runt huset

Under de gångna månaderna har intresset varit stort, och borden utanför Brandstation har ofta varit fullsatta. Inne i lokalen har långa köer ringlat sig fram mot kassan. För alla matgäster har det funnits en hel del att välja på. Jag har ätit mig igenom flera av rätterna, och det har genomgående varit mycket gott. Min enda kritik är att en rätt var i största laget. Den bestod av smarriga korvar från Grand med en utsökt sås i en het panna. Jag fick anstränga mig för att kunna äta upp allt, men hellre spräcka en tarm än att lämna mat på tallriken, som Einstein sade. Kockarna har slitit hårt när trycket av kunder har varit stort. David Mill, Grands köksmästare, har ofta stått i köket, och han sammanfattar den första tiden med orden: »Det har varit super, och det blev som vi hade förväntat oss och hoppats på.«

De svåra månaderna för ett etablissemang i Mölle kommer när turisterna har droppat av. Då är det vi bybor som ska bära verksamheten. Butiken kommer att sälja färdigrätter och ha ett basutbud av varor. Det är efterfrågan som kommer att styra vilka varor som finns i butiken, sade Eva Dahlberg i en intervju i HD. Utan bybornas inköp överlever ingen butik i Mölle. Jag tycker att man ska tänka på att även om en vara är några kronor billigare i större butiker, kostar en biltur till Höganäs minst 50 kronor. Jag ser fram emot att sitta hopträngd i den lilla restaurangdelen och äta en god måltid när höst- och vinterstormarna ryter runt huset. I samma tidningsintervju sade Eva att det skulle finnas endast en sorts tandkräm i butiken. Jag är nyfiken på vilken sort det kommer att bli. m 13


Då fick jag en chock Av Leif Aspelin

J

ag är en mördare! Det är bara att erkänna. Ändå känner jag mig inte det minsta skyldig. Eller har dåligt samvete. Som jag förmodar att mördare vanligen har. Det kanske beror på mina offer. De är inte de smartaste i världen. Man vet precis när de ska dyka upp i trädgården. De kallas mördarsniglar. Den spanska skogssnigeln, som den egentligen heter, kom till Sverige, och hit till Skåne, i mitten av sjuttiotalet, faktiskt. Och den är svår att bli av med. Har man väl fått den i sin trädgård stannar den för evigt. Mitt första möte med dessa odjur var här i Mölle. Jag hade gjort i ordning ett vackert trädgårdsland, tyckte jag själv. Jag hade sått morötter och rädisor, dill, persilja och rödbetor, och annat läckert som vi skulle ha på tallriken längre fram på sommaren. VI LADE ETT SKYNKE  över hela härligheten och åkte

tillbaks till Solna där vi har vår vanliga kvällsvila. Efter några veckor styrde vi mot Mölle igen. Jag gladde mig åt att få se det prunkade grönsakslandet. När jag lyfte på skynket, som vi lagt över godsakerna för att allt skulle växa bättre, fick jag en chock. I stället för grönsaker som nyss kommit upp, såg det ut som Saharas öken. Allt var uppätet och förött – av sniglarna. Jag började min räd genast. Gick runt gräsmattan med en påse salt som jag stoppade sniglarna i. Och sedan – med glatt hjärta iväg till soptunnan. Sedan en sekatör som skilde huvudet från kroppen, det skulle vara ett humanare avlivningssätt än saltet. Det här har hållit sniglarna i schack, men det har givetvis inte utrotat dem. Å nej, så lätt ger de sig inte, odjuren. Men det har hållit dem vid en måttlig mängd. När jag stampar, varhelst jag ser ett brunt odjur, och plockar dem, tänker jag förtjust att jag hindrat flera hundra nya sniglar att födas. Varje snigel lägger nämligen massor av ägg under sin levnad. 14

Mitt första möte med dessa odjur var här i Mölle

Men inte i år. Torkan i våras och i sommar gick hårt åt odjuren. De gillade inte alls att det inte var blött i markerna. Låt oss ta nya friska tag i snigelfrågan. Trampa ihjäl varje brun snigel du ser. Den kan vara på väg till din trädgård.  PÅ TAL OM FÖRÖDANDE.  När detta skrivs pågår OS

som bäst. Jag undrar: Är det någon som inte läst ett reportage i en tidning, eller hört på radio eller sett på tv inför varje spel, att den anordnande nationen inte blir klar i tid eller flyttar fattiga invånare bort från city eller att arrangörerna inte tagit tillräcklig miljöhänsyn. Så blir det då spel och den anordnande nationen blir klar i tid även om det hamras och putsas in i det sista. Jag har hittills aldrig hört att en nation inte blivit klar i tid med sina åtaganden.

Göteborgs Naturhistoriska Museum

I närkontakt med vilda djur från hela världen Råd på: gnm.se/snigelakuten

Leif Aspelin  har varit nattchef, editionschef och ekonomireporter på Svenska Dagbladet. Möllekuriren nr 3 • 2016


Tack för att du handlar hos oss

Följ oss på Facebook ICA Nära Skeppet

Skeppet • Nyhamnsläge Öppet alla dagar 8–20 Möllekuriren nr 3 • 2016

15


Hittades först efter ett och ett halvt års sökande

Bengt Jönsson snärjdes i snåren Text och foto Ingmar Hesslefors

V

i har alla ställt oss frågor om Bengt Jönssons sista timmar i livet. Sänkt armar och axlar, och försökt föreställa oss. Berörts, utan tvekan berörts, långt in i våra existenser. Den 16 januari 2015 tar han en gul buss med nummer 222 i Helsingborg. Han borde, som vanligt, tagit grön buss nummer 22. Den dagens resa för honom inte hem utan till Mölle stationshus, ändhållplatsen. För en 52-årig man med Downs syndrom är detta ett allvarligt misstag. Bengt Jönsson står undrande, det kan vittnen berätta, och bussen kör som bussar skall. Den 3 juli 2016 hittas kvarlevorna efter en människa i otillgängliga snår några hundratals meter bortanför och ovanför Mölle kapell.

16

–  Vi vet nu säkert att det var Bengt, säger Christina Voss Wikström i Helsingborg, god man för honom. Men alla DNA-tester  är inte klara så att Skatteverket kan dödförklara honom, och därmed får anhöriga och vänner vänta ännu en tid på att kunna begrava Bengt. Att en sommardag  begripa hur Bengt Jönsson upplevde sin verklighet den där januarikvällen för över ett och ett halvt år sedan går inte. Hans namne Bengt, men med efternamnet Nilsson, och jag kliver i branten uppåt mot stigarna på berget. Vi har lämnat den väl upptrampade stigen från kapellet där hans glasögonfodral hittades. –  Bengt tyckte inte om att gå i skog, berättar hans personliga assistent och vän

Christel Thor. Det var det värsta han visste. –  Han tyckte inte om att gå där det var ojämnt. Och ändå måste han ha gjort just detta och nått den plats där det långt senare ligger blommor, ett par änglafigurer i porslin. Ett par ljuslyktor. En av dem brinner, som om vore det allhelgonatid. Vi släcker den inte  trots att vårt förnuft säger att vi borde. De regnvåta augustidagarna får stå för förnuftet. –  Men varför i all sin dar ger han sig in i snåren långt där borta, det måste han ju ha gjort? Vi ställer frågan till oss själva. Går tysta. Så tyst det nu går att gå när kvistar och rötter knakar, skorna klafsar och man vill undvika att riva sig. Bengt Nilsson är stigfinna-

Möllekuriren nr 3 • 2016


Bengt Jönsson  bodde med sin sambo i centrala Helsingborg fram till försvinnandet i januari 2015. På väg hem från jobbet tog han av misstag en buss mot Mölle i stället för den vanliga stadsbussen hem. En stor eftersökning drogs igång, och man hittade ganska snart hans glasögonfodral intill stigen bakom Mölle kapell. Ytterligare 220 meter rakt fram på stigen, och därifrån 170 meter in i terrängen till vänster om stigen, påträffades Bengts kvarlevor först i juli i år. Foto Privat [Bilden har tidigare publicerats i Helsingborgs Dagblad]

ren, även om stigar fattas här. Och jag säger till honom, idiotiskt nog: –  Har du läst om Rolf Blomberg, upptäcktsresanden i Amazonas, vars vägvisande indianer en dag bara satte sig ner och vägrade ta ett steg till. Dom behövde invänta sina själar, visade det sig. Det är väl då ungefär  som vi kommer fram till de blåvita polis-plastremsor som är uppsatta runt platsen där Bengt Jönsson till sist hittades. Några oranga band längre in berättar om mer exakta fyndmarkeringar, tror vi. Vi går inte innanför avspärrningarna. Förutom att det vore olagligt skulle det också kännas som ett brott mot någon slags griftefrid. Ingen av oss förundras  det minsta över att Bengt Jönsson inte hittades förrän efter länge, i samband med att Missing People planerade för ytterligare ett storsök, utöver de åttatusen söktimmar som de redan hade lagt ned. Rädslan, kylan, mörkret,  ensamheten, förvirringen, tröttheten är närvarande här. För oss är det högsommartid och middagshöjd. Kameran har ändå fått räkna ned åtskilliga bländarsteg för att kunna göra sitt jobb och ge oss bilder som går att visa. Möllekuriren nr 3 • 2016

Ingen av oss förundras det minsta över att Bengt Jönsson inte hittades förrän efter länge

Vi tar en annan väg ned för att småningom nå Mölle kapell, en väg som vore ännu mer osannolik att gå en mörk januarikväll. –  Borde inte en av stigarna här uppe få kallas Bengt Jönssons stig, säger jag till Bengt Nilsson.

–  Men vi vet ju inte vilka stigar han gått på, svarar han.  Vi lämnar ämnet. Viktigare är att minnas hur Bengt Jönsson levde, hans personlighet, hans vänskap, alla änglar han kunde rita. Lokaltidningarna har berättat ingående om hans liv. När byråkratin har arbetat färdigt kommer hans mamma och syster och alla hans vänner att anordna en fin begravning. Något annat går inte att föreställa sig. m

Konstkeramiker KERSTIN TILLBERG Unikt handgjort och handmålat stengods

Öppet i växthuset efter överenskommelse Garngränd 6, 263 77 Mölle Telefon 070-160 01 30 E-post info@kerstintillberg.se För nyheter och information, välkommen in på www.kerstintillberg.se 17


18

Mรถllekuriren nr 3 โ€ข 2016


Håkan Göthe, vägföreningens ordförande i tolv år

Hoppas att nästa årsmöte blir det sista Text och foto Christer Wallentin

M

ölle är ett föreningstätt ställe. Det är full fart i byföreningen, bridgeklubben och pensionärsföreningen, liksom i bouleklubben och golfklubben och i flera andra föreningar. Några av föreningarna i Mölle är »allvarligare« till sin natur. Det gäller bland annat vägföreningen som är en samfällighet och regleras av en tjock lag. Se faktarutan på nästa sida. Fram till den 1 januari 2015 svarade Mölle Vägförening för skötseln av både gator och grönområden. Det är nog så seriösa uppgifter, men det riktigt skarpa i sammanhanget var att vägföreningen hade rätt att kräva byns fastighetsägare på pengar. För ett och ett halvt år sedan tog alltså kommunen över vägföreningens åligganden. Omläggningen av Västra Bangatan är ett synligt bevis på den nya regimens muskler. Ett annat var upprustningen av lekplatsen. Utan uppgifter behövs  väl inte vägföreningen, tänker ni. Ja, visst är det så. Men tro det eller ej, den finns kvar – och kommer att göra det åtminstone till våren 2017. Kommunen måste nämligen ändra i varenda detaljplan för Mölle (och det är många) innan vägföreningen kan upphöra. Ett årsmöte hölls i stationshuset i vanlig ordning i mars i år; deltagarna var lätt räknade. Och det måste bli ett årsmöte till kommande vår. –  Men jag hoppas att det blir det sista årsmötet och att vi då kan fatta det formella beslutet att lägga ner vägföreningen, säger Håkan Göthe, föreningens ordförande under tolv år. Inför den här artikeln  sökte jag upp Håkan för att fråga honom hur han i dag ser på sitt

Möllekuriren nr 3 • 2016

arbete med byns vägar. Hur började det för hans del? –  Mölle fick en egen vägförening 1971 när Brunnby/Mölle gick upp i Höganäs kommun. Jag kom in i bilden på våren 2004 då alla För mig var det självi den dåvarande styrelsen ville avgå och klart att beslut om upplösa föreningen. Jag fick höra talas om vägunderhåll skulle detta, och reagerafattas lokalt de emot en sådan utveckling. –  För mig var det självklart att beslut om vägunderhåll skulle fattas lokalt. Mölles invånare visste bättre vad som behövde göras än tjänstemän och politiker i Höganäs. En typisk uppgift för närdemokrati, ansåg jag. Håkan frågade runt och vid årsmötet kunde han presentera en styrelse som var beredd att ta över. Bland dessa fanns Ulf Jansson och Christer Nilsson, som också fortfarande är med i styrelsen. Det var ingen slump  att just Håkan åtog sig uppdraget att leda den nya styrelsen. Han engagerade sig politiskt för Moderaterna redan i början av 1970-talet som nyinflyttad i Viken. Han blev med tiden ordförande i tekniska nämnden, och han ansvarade för skolfrågorna när beslutet om Kullagymnasiet fattades. Håkan flyttade till Mölle 1994; att tio år senare arbeta för byns vägförening låg nära till hands. Han hade många kontakter i stadshuset som kunde komma väl till pass. –  När vi tog över hade kommunen klart uttalat att vägföreningen i Mölle, liksom i de andra kommundelarna, skulle få full täckning för sina kostnader för asfaltering, snöröjning, gräsklippning med mera. –  Men det visade sig att löftet inte var värt 19


DET VAR INGEN VANLIG FÖRENING En samfällighet förvaltar  en gemensamhets-

kvadratmeter. Ett av problemen har varit att

anläggning, i det här fallet Mölles gator och

bidraget inte räknades upp på tio år trots att

grönområden. Den som köper ett hus i byn

kostnaderna för snöröjning, sandning, sop-

blir automatiskt medlem i vägföreningen.

ning, spolning av gatubrunnar och lagning

Lantmäteriet är en viktig myndighet för

av asfalthål steg för varje år.

vägföreningen. Den för bland annat väg-

Flera av gatorna i Mölle blev med tiden

föreningens medlemsregister, som omfattar

så dåliga att det inte förslog att bara laga

890 medlemmar.

gropar i asfalten. Styrelsen började då att

Samfälligheten är skyldig att finansiera drift och underhåll av gemensamhetsanläggningen. Från 2001 lämnade Höganäs kommun ett årligt bidrag på cirka 280 000 kronor. När beloppet bestämdes motsvarade det

asfaltera en väg varje år. Utöver det fasta (frysta) bidraget betalade kommunen ett asfaltbidrag på 25 procent av kostnaden,

–  En ljuspunkt var att vi lyckades banta kommunens krav så att beloppet till slut blev ganska måttligt. Vi slapp att asfaltera om 15 procent av alla dåliga vägar, eftersom vi fick gehör för att den andelen gällde inne i Höganäs

vilket var orimligt lågt och ytterligare undergrävde vägföreningens ekonomi.

kostnader som kommunen hade i kronor per

så mycket. Kommunen svälte ut oss. Vi hade bara råd med det absolut nödvändigaste vägunderhållet, och ibland fattades det pengar till och med för att ploga och sanda på vintern. Bristen på anslag  från kommunen kom upp på åtskilliga möten, och så småningom växte insikten – både bland medlemmarna och i styrelsen – att situationen var ohållbar. –  Vi fick bita i ett surt äpple. Jag och mina kamrater hade gått in i styrelsearbetet för att vi trodde på lokal demokrati, men efter några år gjorde penningbristen att vi kände oss tvungna att be kommunen ta över vägföreningens uppgifter. –  Jag skrev en motion till kommunfullmäktige som undertecknades av flera partivänner. Bollen var i rullning. Sedan tog det några år innan kommunens beslut var fattat. Och därefter skulle det alltså komma att behövas ytterligare ett par år innan vägföreningens saga var all. Jag nämnde i början  att en vägförening kan ålägga fastighetsägarna att skjuta till pengar. Under Håkans ordförandetid skedde det första gången 2009 och då med 1 200 kronor för en normalstor villa. Man kan undra varför vägföreningens styrelse inte utnyttjade möjligheten att uttaxera i större utsträckning. 20

–  Vi drog oss i det längsta för att kräva husägarna på pengar. De flesta var ju samtidigt invånare i Höganäs kommun och betalade skatt. För andra Höganäsbor bekostades vägunderhållet av skattepengar, medan folk i Mölle skulle betala extra. –  Med uttaxeringen 2009 tog vi ett steg på en väg som vi förstod skulle bli svår att försvara. Men vi såg ingen annan möjlighet. De flesta betalade, men i ett tjugotal fall satt det långt inne. Kommunens övertagande skedde inte utan krumbukter. Tongångarna från Höganäs var bistra. Mölles vägar skulle vara av samma standard som i stan, sade man. Inledningsvis spreds en uppgift om att det skulle kosta tio miljoner kronor att rusta upp byns vägnät innan ett övertagande kunde bli aktuellt. Förhandlingarna mellan parterna slutade med att hälften av vägarna skulle asfalteras om. Arbetena pågick under 2013–2015 och kostade cirka 3,7 miljoner kronor, vilket ledde till en ny uttaxering, denna gång på 2 800 kronor för ett vanligt hus. Många gånger under  årens lopp har jag hört Möllebor tala upprört om vägföreningen. Kritiken har inte varit nådig när det gäller brister i till exempel snöröjning och sandning. En annan vanlig kon-

flikt har gällt vildvuxna häckar. Vägföreningen har uppmanat husägare att ansa dem för att sopbilen ska komma fram. Hur har kritiken slagit mot vägföreningen? Och hur har det känts för Håkan att vara i stormens öga? Hans svar gör mig förvånad. –  Uppriktigt sagt har det inte varit så farligt. Det är klart att en och annan har ringt mig och varit arg. Men för det mesta har det varit ganska balanserade samtal. När jag väl hade förklarat till exempel varför en häck behövde beskäras brukade hon eller han lugna ner sig. Efter ett tag såg vi att häcken var klippt … och renhållarna var nöjda. –  Den mesta kritiken kom i samband med uttaxeringarna 2009 och 2014. Och där kunde jag inte annat än hålla med. Det gick inte att försvara att Mölleborna skulle särbehandlas och betala mer än andra kommuninvånare för underhållet av gator och grönområden. –  En ljuspunkt var att vi lyckades banta kommunens krav så att beloppet till slut blev ganska måttligt. Vi slapp att asfaltera om 15 procent av alla dåliga vägar, eftersom vi fick gehör för att den andelen gällde inne i Höganäs. –  Det var också skönt att alla medlemmar som var med på det avgörande föreningsmötet ställde sig bakom styrelsens linje. m Möllekuriren nr 3 • 2016


MEDICINSK YOGA I MÖLLE Med Lena Johanson-Thor leg.fysioterapeut

Kurser under hösten i annexet Måndagar klockan 17 • Lördagar klockan 9 Yogapassen är cirka en timme långa. Kurserna började den 10 respektive den 12 september, men det finns några platser kvar.

Vi har öppet varje lördag–söndag kl 11–17 fram till 28/11 Välkommen hälsar Mette och Isabella Hagman 042-34 48 00 www.krapperupskaffestuga.se

Kostnadsfri yoga-introduktion Välkommen till annexet söndagen den 23 oktober klockan 9. Jag berättar vad medicinsk yoga gör för kroppen och hur träningen är upplagd. Kontakta mig Vill du komma med i någon av höstens kurser? Eller vill du delta i yoga-introduktionen den 23 oktober? Ring mig: 070-633 14 56 eller mejla till lenajt@gmail.com Inga förkunskaper krävs.

VÄLKOMMEN

Möllekuriren nr 3 • 2016

21


22

Mรถllekuriren nr 3 โ€ข 2016


FAVORIT I REPRIS Hans Peterson:

Kvinnornas by FISKET DROG MÄNNEN  till viken nedanför berget. Och det långt innan möllan blev byggd. Långt innan. Krapperup ägde och härskade över mark och folk. Fiskare byggde de första husen. Sedan blev sönerna i oändliga led sjöfolk. Blev borta. Försvann. Återkom ej. Fiskeläget var inte världens centrum. Även om hustru och barn väntade fanns det väl möjlighet till annat, friare och mer spännande liv. Några fiskare blev kvar. Och kvinnorna. De blev kvar. De hörde berättelser om exotiska otroliga länder och städer. Palmer och människor som inte var vita. Talade de om det medan de vävde, mjölkade kor på fäladen, högg ved, skötte barnbarn och åldringar? De höll ihop, de hemmavarande kvinnorna. Eller stängde ute. Hon som var ingift, kom en mil bortifrån, pratade med en annan dialekt. Var och förblev utanför. Eller hon som ville vara ensam. Ville vara fri från tvånget. Och hon som hade besök om natten. När vinterstormen ylade och halmtak eller vasstak var i fara, gled väl en skugga genom byn. Bort från gnat och tjat och kyla. Till en bädd av värme och förståelse. Och barnet föddes exakt en vecka efter styrmannens, jungmannens återkomst. Ingen kunde påstå något. Annat än i smyg. Fjärran från männens öron. De höll ihop, kvinnorna. Hur skulle de annars klarat sig? Sjukdom kom och gick. Tiden gick även hemmavid. Gamlingar blev kranka och gled bort i en okänd demens. Men i kvinnornas by fanns en nedärvd nödvändig gemenskap. Säkerligen och förmodligen. Och som männen inte kände. m Ur Möllekuriren 2013 nummer 2 Möllekuriren nr 3 • 2016

23


Farmor – en färgstark förebild Av Cornelia Jonsland

S ... den överallt närvarande doften av terpentin och oljefärg

om Alma Öhrströms yngsta barnbarn har jag inga minnen av henne som annat än en känd konstnärinna. Det tillhörde vardagen att det var potentiella tavelköpare på besök eller att Lasse Holmqvist och Karin Falk satt i trädgården och drack kaffe inför en tv-inspelning. Lika självklart var det att åka till Kristianstad och se henne ta emot det Lengertzka kulturpriset av Kung Carl XVI Gustaf, att gå på vernissage i Höganäs eller besöka en utställning på Tetra Pak i Lund med efterföljande middag med familjen Rausing. Precis lika självklart som den överallt närvarande doften av terpentin och oljefärg. Farmor Alma var dock en jordnära person med mycket humor och

livserfarenhet. Hon gjorde inget större väsen av sina framgångar. Ytlighet och tillgjordhet stod inte högt i kurs hos farmor, kanske var det något som satt i från barndomen. Jag minns hennes uttryck ”Skapa dig inte, männska!” som hon fått höra som barn när hon stod och provade kläder på barns vis. I linje med detta skötte hon också hela ruljangsen själv. Hon var sin egen manager och tog hand om alla kontakter med gallerierna själv. Hon skickade tavlor till olika utställningar, såg till att de fick rätt ram och så vidare. Hon tyckte också om  historier där tillgjorda människor sattes på plats. En av de »finare« damerna i Mölle talade om att hennes katt minsann bara åt färdiglagad mat. Då replikerade en av de gamla Mölleprofilerna: »Jaha, min hund äter bara färdigtuggad mat.« »Oj då«, svarade damen. »Vem tuggar den?« »Det gör han själv«, blev det rappa svaret. Farmor bjöd på mycket livsvisdom i roliga ordformer. Här är ett exempel: »Hemma le, borta vacker« om människor som var otrevliga hemmavid, men förtjusande i sällskapslivet.

Foto Helsingborgs Auktionskammare

Trots att Alma inte var  mycket för ytlighet gjorde hon sig gärna fin till stora kalas: överdriven sminkning och håruppsättning à la sekelskiftesdam med tillhörande kokett mimik. Men alltid med glimten i ögat. Ett sådant tillfälle var när min mosters blivande man skulle presenteras för farmor. Hon satt redo i sin gungstol och sa till sist: »Ta nu in fästmannen innan skönheten faller av mig!« »Alma Öhrströms  sena start i livet som konstnär var av godo, kanhända kan det i någon mån förklara att hon i sitt måleri på ett märkligt sätt lyckats förena barnets enkelhet och naivitet med en vuxens förmåga att reagera rikt och nyanserat.« Lena Månsson i Tidningen Kulturen 2014.

24

Möllekuriren nr 3 • 2016


Hattparad  Ett år deltog farmor i en omtalad skapelse av fisknät, och i handen höll hon en nyfångad torsk. Från vänster på bilden: Marianne Cronberg, Almas dotter, Alma själv, Åsa Schenström, dotter till Marianne, och Inga Cronberg. Foto Privat

Som ung ville Alma  egentligen syssla med mode, som jag har förstått det. Jag vet att det i artiklar har stått att hon var mycket konstnärlig som barn och redan då ägnade sig åt teckning. Till mig sa hon att det var framför allt modetecknande och klädskapande som hon som ung vurmade för. Hon brukade bläddra i de damtidningar som fanns, till exempel Idun, och fantisera om att det var hennes skapelser som mannekängerna bar. Farmor sydde ju kläder åt sig och sina barn. Till att börja med var det till stor del av nödtvång, eftersom hon var änka med tre ungdomar, men hon fortsatte att sy kläder, och då av ren skaparlust. Det var just genom Idun  som hon fick sitt första erkännande för sitt färgsinne. Hon vann en tävling med sin egenstickade cardigan. Då tänkte hon att hon kanske även skulle kunna »sätta färg på en duk«. I de flesta tidningsreportage var hon iförd egna kreationer. Till ett av mina kusiners bröllop skissade och sydde farmor – på sin gamla trampmaskin – snabbt och till synes enkelt en bedårande brudnäbbsklänning åt mig. Återigen Möllekuriren nr 3 • 2016

ett exempel på hur Alma utan stora åthävor bara gjorde saker. På ett sätt kan man se farmors skapande – oavsett om det gällde kläder, trasmattor eller målningar – som en slags metafor för att vara lösningsfokuserad. Hennes livsgärningar lärde mig att om det inte finns en färdig, möjlig, lösning till hands: gör det själv! Farmors eget måleri  började inte med några konstnärsaspirationer. Nej, det handlade om att piffa upp källaren där hon och familjen flyttade ned på sommaren för att kunna hyra ut huset till sommargäster. Detta var vanligt i många hushåll i Mölle på den tiden. Runt den gamla svarta vedspisen lät hon en svart skogssilhuett slingra sig upp längs väggarna; en häxa med kvast flög över trädtopparna. En av dörrarna målade hon så att den gav en illusion av en öppen dörr ut mot en sommaräng. Som erkänd konstnär slutade Alma inte med sin praktiska vardagsmålning. Det fanns alltid något i huset som behövde dekoreras, en historia som skulle berättas i färg. På samma sätt som i källaren målade hon dörrar uppe i huset.

I burspråket i vardagsrummet behövdes det nya rullgardiner: en stor och två mindre, och dessa skulle dekoreras. Då sa farmor till mig att det var något som vi skulle göra tillsammans, hon skulle måla den större och jag de två mindre. Sida vid sida arbetade vi med dessa rullgardiner och jag minns storheten jag upplevde i detta, att farmor ville ha mina rullgardiner hängande på ett jämlikt sätt bredvid hennes i vardagsrummet där alla kunde se dem! Tala om att ingjuta självförtroende i sitt barnbarn. »Man ska uppmuntra fantasin«, sade hon i en intervju apropå dessa rullgardiner. Farmor sålde ogärna sina verk; hon brukade tala om dem som sina barn. Däremot lät hon gärna visa upp sina alster på galleri för hon ville ju så gärna berätta sin barndoms historier i bildform. Hon var även en muntlig berättare av rang. När Alma nådde berömmelse utanför Skåne, efter ett par refuseringar, sålde hon inte mindre än fyra målningar till Hasse Ekman. Även Astrid Lindgren köpte en tavla på Galleri Petra i Stockholm. Inte trodde farmor att det plötsligt skulle vara en sådan efterfrågan på hennes målningar! Med hennes framgångar följde en del elaka kommentarer. Vissa grannar tyckte att hon borde ägna mer tid åt att hålla snyggt i sin trädgård än att sitta och måla. På detta replikerade hon: »När jag får råd ska jag asfaltera hela trädgården och måla den grön!« Artikeln fortsätter på nästa sida

25


Foto Olle Karud, Expressen Malmรถ

Mรถllekuriren nr 3 โ€ข 2016

26


»Alma Öhrström  arbetade både medvetet och omedvetet, men med samma skapande konstruktiva fantasi som alla stora konstnärer.« Lena Månsson i Tidningen Kulturen 2014.

Mölle-dam som uttryckte sin oro för Alma och hennes sjukdom. »Sjuk?« svarade farmor. »Jag är inte sjuk, jag har bara opererat mig!« En av fördelarna med att bli äldre uttryckte hon så här: »Jag frågar inte längre efter om jag blir utskämd, jag gör som jag vill!« Ett exempel på detta var en av hennes kreationer i Hattparaden.

»I speak English«, sade farmor med skånsk accent. Några enkla artighetsfraser utbyttes och så pekade min kusins vän på mig och frågade farmor: »Is this your granddaughter?« Farmor svarade: »Ja, det är en grann dotter!« För mig var Alma mindful – lev här och nu – långt innan begreppet kom på mångas läppar. Ingen ålderskris inte; varje födelsedag sa hon: »Jag är så glad över att bli ett år äldre för det betyder att jag fortfarande lever!« När hon hade kommit hem efter en bröstcanceroperation träffade hon en

För ungefär tio år  sedan (20 år efter farmors bortgång) var jag på en större bjudning uppe på Bella Vista med en hel del för mig obekanta Möllebor. Värdinnan klingade i glaset och sa: »Jag vill gärna särskilt presentera en person här i kväll, Cornelia, som är barnbarn till Alma Öhrström!« Detta renderade till min förvåning spontana applåder. När förvåningen lagt sig kände jag glädje över att så många människor fortfarande visste vem farmor var. Och visst satte hon färg – inte bara på sina dukar utan på livet för alla i sin omgivning. 

Foto Christer Wallentin

För den som vill veta mer om Alma Öhrströms konst rekommenderar jag Lena Månssons artikel i Tidningen Kulturen från 2014. Den finns på webben; adressen till den står i marginalen här till höger. Möllekuriren nr 3 • 2016

27

http://tidningenkulturen.se/index.php/konst/konstens-portraett/16752-de-naiva-konstnaererna-och-alma-oehrstroem-hjaertats-malarinna

I farmors generation  var inte engelska det första främmande språket i skolan. På äldre dagar bestämde hon sig för att pröva på en engelskkurs i Kapellsyföreningens regi. Hon led aldrig av några hämningar när det gällde att uttrycka sig; ibland tror jag att hon sa roligheter medvetet för att roa sig själv och andra. Jag minns när vi en gång satt på balkongen hos min faster Marianne (Almas dotter Marianne Cronberg, även hon konstnärinna) tillsammans med bland annat Mariannes son och en vän till denne från Hong Kong.

Mölle har under många år  haft någon form av festligheter i hamnen, på senare år har det bland annat varit Sillens dag och Mölledagen, och på sjuttiotalet var det Hamnfesten i dagarna tre. Ett tivoli kom till byn med åkattraktioner, skjutbana och lotteristånd, och så förstås Hattparaden där Möllebor tävlade iförda olika fantasirika huvudbonader. Farmor deltog i en omtalad skapelse av fisknät och i handen höll hon en nyfångad torsk.


Varje år ska 35 000 fartyg ta sig igenom Öresund. Det är få ställen i världen som har en livligare båttrafik. Danmark och Sverige har tillsammans inrättat en övervakningscentral i Malmö. Efter några års försöksverksamhet blev enheten permanent 2011. Den heter Sound VTS. Eftersom Öresund klassas som internationellt vatten kan Sound VTS inte ge fartygen order. Det är den mjuka linjen som gäller.

Text och foto Christer Wallentin

Sundet alltid öve

G Det finns VTS-enheter på flera håll runt om i världen. Men ingen annanstans samarbetar två länder så gränslöst som vi gör i Sound VTS

28

å ut på fäladen, stanna sedan och titta ut mot Sundet. Låt blicken svepa från norr till söder. Om du inte ser minst fem fartyg, är det en ovanlig dag. Det troligaste är att du siktar åtminstone sju, åtta båtar. Vissa dagar många flera. Under ett dygn passerar i genomsnitt 100 fartyg Öresund. Det blir i runda tal 3 000 per månad och 35 000 per år. Mer sjötrafik finns bara på några ställen i världen, bland annat utanför Singapore och i Bosporen. För skepp som är på väg från Nordsjön till hamnarna på ömse sidor av Östersjön är Öresund den kortaste vägen. Men fartygen får inte vara gigantiska. En fullastad supertanker är tvungen att gå via Stora Bält för att nå Östersjön. Många fartyg utan last går ned genom Sundet på väg in till Östersjön, men sedan

väljer de Stora Bält på väg ut om deras djupgående är för stort. Öresund börjar vid Kullen och slutar vid Falsterbo, en sträcka på 120 kilometer. Sundet är som smalast vid Helsingborg-Helsingör, knappt fyra kilometer. På det vidaste stället är det tio gånger bredare. MASSOR AV MÄNNISKOR BOR  längs Öresund. Om

man räknar ihop invånarna i Malmö, Landskrona, Helsingborg och Höganäs blir det uppåt en miljon, och på andra sidan Sundet bor det gott och väl två miljoner. Mycket trafik, ett trångt sund och en talrik befolkning. Risken är uppenbar att en olycka skulle kunna inträffa – och att följderna skulle kunna bli allvarliga. Vad görs för att undvika en katastrof? Med den frågan i bakhuvudet besöker jag SjöfartsMöllekuriren nr 3 • 2016


Foto webben

Christian Petersson  är både operatör och teamleader för den svenska delen av Sound VTS. Han är sjökapten och hade varit flera år till sjöss innan han 2006 började övervaka fartyg.

Öresundshuset  i Malmö har centralstationen och hamnen inpå knutarna. Personalen i Sound VTS sitter högst upp. Därifrån är det fri sikt ut mot Öresund och Danmark.

verkets övervakningscentral i Malmö. Den ligger på trettonde våningen i Öresundshuset med fri sikt över hamnen, ut mot havet. JAG HAR STÄMT MÖTE  med Christian Petersson, VTS-operatör och teamleader. Här är engelska arbetsspråket, vilket märks redan på namnet. Förkortningen VTS står för Vessel Traffic Services; på svenska ungefär tjänster för sjöfarten. –  Det är ganska nytt att Sundet övervakas, och det kan vi tacka Öresundsbron för. Under byggåren övervakades handelstrafiken och arbetsfartygen kring bron för att undvika kollisioner. –  När bron stod klar 2000 lades allt ner för det ansågs inte behövas. Det var inte förrän 2006 som man började Möllekuriren nr 3 • 2016

Foto webben

Foto webben

ervakat

Två farleder  Fartygen kan välja mellan Drogden, som går nära Danmark, eller Flintrännan nära Sverige. De flesta väljer Drogden-leden, men Flintrännan är ett bra alternativ. Där är trafiken mindre och det finns bottenfasta fyrar.

Stora kryssningsfartyg  blir en allt vanligare syn. För att kunna gå genom Öresund får de ha ett djupgående på högst 7–8 meter. Annars är de hänvisade till vägen via Stora Bält. Ett annat alternativ är att gå genom Kielkanalen.

diskutera övervakning igen. Beslut togs på vardera sidan av Sundet att pröva att göra något gemensamt. – Det blev först en försöksverksamhet, som så småningom övergick till en permanent organisation. Startåret var 2011. Sjöfartsverken i Sverige och Danmark står tillsammans för Sound VTS. I Malmö arbetar tio svenska trafikoperatörer och tio danska. Två likställda chefer basar över verksamheten; den ene dansk, den andre svensk. –  Det finns VTS-enheter på flera håll i världen där två länder samarbetar. Men ingen annanstans arbetar man så gränslöst som hos oss. En svensk operatör kan

ALLA TRAFIKÖVERVAKARE  är examinerade

agera på danskt vatten och vice versa.

sjökaptener, och de flesta av dem har lång erfarenhet av arbete till sjöss. Deras arbetsschema påminner om förhållandena på ett handelsfartyg. Under en jobbperiod är operatörerna i tjänst tolv timmar, sedan är de lediga i tolv timmar. Mönstret upprepas under tre, fyra dygn. Men ingen kan sitta tolv timmar i sträck framför dataskärmar – och vara på alerten. Därför arbetar operatörerna i högst två timmar och kopplar sedan av i en timme, innan de går på igen. –  Verksamheten tar aldrig ledigt. Den pågår dygnet runt, året om. Det är förklaringen till att vi behöver vara tjugo personer fast det bara är två operatörer som tjänstgör samtidigt. 29


till kustbevakningen, räddningstjänsten med flera om en olycka skulle inträffa. –  Vår uppgift är att vägleda fartyget så att det kan passera säkert och snabbt. Vi berättar om de aktuella väderförhållandena, vattenståndet, strömmarna och liknande. ETT FARTYG SOM GÅR IN  i Öresund söder-

Gränsen mellan Sverige och Danmark går mitt i Öresund. Ändå klassas hela sundet som internationellt vatten. Det beror på en överenskommelse från 1857 mellan många länder, bland annat Storbritannien och USA. Fartyg ska fritt via Öresund kunna komma ut ur och in i Östersjön. Det får inte finnas några tullar eller andra begränsningar. Det 150 år gamla avtalet har en avgörande betydelse för vad svenska och danska myndigheter kan ålägga fartyg som passerar Öresund, och därmed för hur Sound VTS arbetar. –  När ett fartyg närmar sig vårt område är de skyldiga att kontakta oss och informera om sin destination, vilken last de har, båtens djupgående med mera. Särskilt uppgiften om lasten är viktig. Om ett fartyg har olja, kemikalier eller något annat farligt gods ombord, måste vi snabbt kunna få ut uppgifterna

ifrån kan välja mellan någon av de två stora farlederna: Drogden som ligger nära den danska sidan eller Flintrännan som går nära Sverige. De flesta väljer Drogden-leden, men Flintrännan är ett bra alternativ. Där är trafiken mindre och det finns bottenfasta fyrar. Drogdens popularitet beror nog mycket på tradition, men det kan också spela in att den vägen är lite kortare. Om ett fartyg ligger fel i farleden, tar operatören på Sound VTS kontakt med bryggan. Operatören informerar bara om läget och ber befälet kontrollera det och vidta nödvändiga åtgärder. I de flesta fall räcker det, men inte alltid. Operatören kan inte beordra fartyget att ändra kursen, bara rekommendera att så sker. –  Vi hade ett sådant fall för ett tag sedan. Ett fartyg var på väg norrifrån och närmade sig Helsingborg. Det var på natten och vädret var bedrövligt. –  Operatören såg att båten missade att gira i trafiksepareringen och korsade det nordgående trafikstråket. Han fick inget svar från fartyget innan det var 300 meter från pirarna i Helsingborg. –  Då girade det slutligen. Och tur var det, för annars hade fartyget brakat rakt in i lotsstationen på Parapeten.

I EN SÅDAN SITUATION – hur kritisk den än

är – kan Sound VTS inte beordra fartyget att göra det ena eller andra. Information, övervakning, rekommendationer är nyckelorden. –  Våra nyckelord i all ära, men när det slutligen inte finns utrymme innan det händer något allvarligt, agerar man ibland lite utanför boxen för att förhindra en uppenbar grundstötning eller kollision. Man har inte samvete att bara sitta och titta på utan att veta att man har gjort allt man kan för att förhindra det. –  Efter en händelse som den utanför Helsingborg skriver vi alltid en incidentrapport. I det här fallet skickades den till myndigheterna i flaggstatslandet. Fartygsinspektören där kontaktade i sin tur rederiet och krävde en rutinändring för att något liknande skulle undvikas i framtiden. –  En av förklaringarna från fartyget var att personalen ombord hade surrat last ute på däck. En märklig motivering, tycker jag. Lasten måste komma i andra hand när ett fartyg riskerar att ränna rätt upp på land. EFTERSOM ÖRESUND KLASSAS  som internationellt vatten råder det ingen lotsplikt. Men då och då kommer kravet upp. För några år sedan krävde till exempel miljö- och säkerhetschefer i bland annat Malmö, Vellinge, Lomma och Landskrona att alla fartyg skulle vara skyldiga att anlita lots, åtminstone när de har last ombord.

INTERNET ALLT VIKTIGARE ÄVEN INOM SJÖFARTEN Danmark har utvecklat ett system för navigation och information som är avsett för de speciella förhållandena i arktiska farvatten. Det heter Arctic Web och ligger till grund för arbetet med en liknande plattform för Östersjöregionen.

bland annat Sjöfartsverket och Chalmers. Resultatet av projektet ska bli program som gör sjöfarten säkrare och effektivare. För att använda de nya tjänsterna ska det räcka att ha en dator ombord som är uppkopplad mot internet.

Utvecklingen av Baltic Web sker i projektet EfficienSea2. I det samarbetar 32 myndigheter, organisationer och företag i tolv länder. Från Sverige deltar

Adressen till projektets hemsida är efficiensea2.org. Cajsa Jersler-Fransson arbetar med detta för Sjöfartsverkets räkning. Kontakta henne för mer informa-

30

tion på 010-478 54 63 eller via mejl till: cajsa.jerslerfransson@ sjofartsverket.se.

Marine Traffic marinetraffic.com

Den här appen i grundversion kan du ladda ned till din mobil eller dator gratis. Du kan se alla fartyg i Öresund, deras position, vart de är på väg och mycket mer. Möllekuriren nr 3 • 2016


Men sådana krav har hittills inte fått något gehör hos myndigheterna på ömse sidor av Sundet. Christian Petersson tror inte på någon snabb förändring. –  Principen om ett fritt vatten är tung, och ingenting som man rubbar på i en handvändning. Dessutom är det ett faktum att flertalet större fartyg faktiskt begär lots när de går genom Öresund. UNDER 2015 RAPPORTERADE Sound VTS 35

incidenter totalt. I fjorton fall var fartyg på väg in mot grunt vatten (men gick inte på grund), och i nio fall fanns det risk för kollision. –  Om man ser till det stora antalet passager under ett år, nästan 35 000, är det sällan som något allvarligare inträffar. Sedan vi började vår verksamhet har antalet rapporterade fall minskat. –  Jag tror att minskningen delvis beror på att fartygen vet att vi finns och att vi övervakar dom. Men fartygen och deras utrustning blir successivt bättre och modernare, och det har säkert också en positiv effekt. Möllekuriren nr 3 • 2016

MELLAN HELSINGBORG OCH HELSINGÖR går

färjorna i skytteltrafik. Ändå hör man aldrig talas om att det skulle vara en konflikt mellan den trafiken och fartygen som är på väg genom Sundet med gods eller kryssningspassagerare. Christian Petersson menar att det beror på att personalen på färjorna är rutinerad och har full uppsikt på korsande fartyg. Samarbetet mellan fartygen fungerar väl. Olyckor mellan fritidsbåtar och yrkestrafik är sällsynta, åtminstone om man går efter rapporter om allvarliga händelser. Enligt ett inslag i P4 Malmöhus för några år sedan finns det emellertid ett stort mörkertal. Lotschefen i Malmö, Anders Alestam, berättade i programmet att han hade hört talas om otäcka situationer. Fritidsfiskare lägger sig stilla med sina båtar mitt i Sundet och då kan de hamna nära passerande fartyg. »Kryssningsfartygen kan komma med väldigt hög hastighet. Större tankers och bulkfartyg går mycket saktare, men dom har ju mycket svårare

att göra något. Ska dom gira undan eller sänka farten tar det många minuter innan någonting händer.«

 EFTER ETT PAR TIMMAR  lämnar jag Öre-

sundshuset. Jag hade med mig många frågor – som Christian Petersson har svarat utförligt på. Han har visat mig runt och förklarat hur radar, datorer och annan teknik fungerar. Jag har också träffat några av hans kolleger och pratat med männen som har hand om beställningen av lotsning i Sundet. Ett kort besök kan aldrig ge hela bilden. Men det jag har hört och sett inger respekt. Stora ansträngningar görs verkligen för att trafiken i Öresund ska vara säker. Ändå kan man aldrig bortse ifrån att en allvarlig olycka kan ske. Det gäller att göra den risken så liten som möjligt – och det arbetar Sound VTS med dygnet runt, alla dagar. m

31


Kommunen röjer med bidrag från staten

En kustremsa med sällsynta växter Text och foto Richard Åkesson

D

en låga klippkusten norr om hamnen, bort mot badet i Solviken, är artrik och varierad. Där finns krattskog, buskage, kalkpåverkade torrängar, exponerat berg och havsstrandäng. Bland den dominerande gnejsen finns breda gångar av diabas och amfiboliter. Området är en fortsättning av Kullaberg, och det betades troligen fram till slutet av 1800-talet. Kuststräckan är på väg att växa igen. Krattskogen består främst av skogsek och ask. På grönsten finns artrik torräng med kalkgynnade arter som flockarun, skånskt oxbär, brudbröd, ängshavre, slåtterfibbla, hartmansstarr, rosenlök, backfryle, vittåtel med flera. Skånskt oxbär är unik  för Sverige, och den finns bara i Kullabygden och på Bjärehalvön. I det aktuella området är

arten vanlig, men den hotas av igenväxning med slån, björnbär, vresros, ek, och spärroxbär. Intill norra Strandvägen växer flikros och stenfrö. På berg bland krattet finns dansk stensöta. Här finns även vildpäron, Pyrus pyraster, som är en sällsynt, sydlig art. I södra delen av området finns havsstrandäng med silkärr. På havsstrandängen växer smal käringtand, plattsäv och kustarun. I partier med vass finns ett bestånd av ängsruta, en art med få förekomster i kommunen. Flera av de mossor  som finns på kuststräckan är sådana som gynnas av grönsten och cement (fortet), bland annat strandkalkmossa och broddnäbbmossa. Lavfloran inventerades hösten 2013. Det finns inte mindre än cirka 150 arter, varav flera är sällsynta. Sam-

Vy österut  Terrängen är mycket artrik. Det finns omkring 150 olika lavar, varav flera är sällsynta.

32

Grön linje  på kartan visar området som ska röjas. Arbetet startar i höst och pågår under fyra år. Syftet är att ge skånskt oxbär och andra rödlistade arter bättre växtbetingelser.

mansättningen av strandarter på sten är nästan fullständig med merparten av de arter som kan tänkas finnas i denna miljö. På bark finns även några mindre vanliga arter. De intressantaste fynden gjordes på sten. Rinodina sicula finns på grönsten nära Norra Strandvägen; i Skåne i övrigt är den bara känd från Kockenhus och Hallands Väderö. En annan sällsynt art är Lecidea sarcogynoides. Här är den relativt vanlig, men annars finns den bara på Kullaberg, Hallands Väderö och Stenshuvud. Utanför Skåne förekommer laven sällsynt på västkusten. Två arter av Lecania hittades också på grönsten, Lecania atrynoides och

Skånskt oxbär  är unik för Sverige. Den finns bara i Kullabygden och på Bjärehalvön. Igenväxning är ett hot mot arten.

Möllekuriren nr 3 • 2016


RICHARD ÅKESSON  är miljösakkunnig/ ekolog. Han arbetar i Höganäs kommun på stadsmiljöavdelningen som är en del av samhällsbyggnadsförvaltningen. Kontakt: richard.akesson@hoganas.se; 042-33 72 85. Kontakta gärna Richard Åkesson för mer information. Han kan då skicka utförligare dokumentation av projektet.

Lecania cf. turicensis. Den första är i Sverige bara känd från några få lokaler i Skåne, Halland och på Gotland. Den andra arten har trots genetiska undersökningar inte blivit bestämd, den stämmer inte med någon annan känd svensk art. Det kan alltså röra sig om en ny art för Sverige – eller till och med en ny art för vetenskapen. Vid Norra Strandvägen fann inventerarna späd skinnlav, Leptogium tenuissimum, i mossa. Den är mycket ovanligt i Skåne; de tidigare kända förekomsterna är i Arild och Vanneberga. Stor skorpknagglav, Toninia aromatica, hittades på grönsten och är i Skåne endast känd från Arild, och i övrigt sällsynt i hela södra Sverige.

Det här med tången i Fågelviken Text och foto Ingmar Hesslefors VI TAR DET VÄRSTA FÖRST  och googlar på

Sisyfos. Han som i grekisk mytologi var dömd att från dödsriket rulla en hiskelig sten uppför en kulle, för att i sista stund halka och tappa bumlingen. Bara att börja om alltså, i ett tröstlöst kretslopp. Men Sisyfos möttes aldrig av glada tillrop och såg aldrig för sin inre syn badande barn och barnbarn vid en sandstrand, som tack för sin möda. Det gör en tångskyfflare, nämligen. Den lilla anspråkslösa föreningen Fågelvikens vänner har under året bildats med ambitionen att hålla lite ordning och förbättra tillgängligheten i viken. Vill man bli högtidlig går det att se det som ett gott exempel på en av Sveriges

styrkor, det som brukar benämnas civilsamhället. Nu nog med högtidlighet. Vi samlas på lördagar mellan 10 och kanske fram till 12 och kör undan tång, lägger grus och jord på stigen, håller lite ordning helt enkelt. Att det kommit nya bänkar och bord är ett prov på gott samarbete med byföreningen och Höganäs kommun. –  Det finns olika teorier om varför tången med sån förtjusning flyter in i just Fågelviken, säger Lena Strandmark, en av eldsjälarna i vänföreningen. Må vara hur det vill med den saken. –  Det viktiga är att vi är beredda att göra något åt det. Att det finns en uppslutning. Till glädje för så många som möjligt, inklusive häckande fåglar! m

Läs också Gunilla Larssons artikel på sidan 8 om baden i Fågelviken och Solviken.

När området växer igen  försvinner delar av naturvärdena. Problemet har därför uppmärksammats i revideringen av kommunens naturvårdsplan. I och med att kommunen har tagit över vägföreningens skötselansvar, och området är planlagt som grönområde, tar man krafttag mot igenväxningen. Kommunen har fått ett statligt bidrag för att röja cirka 7 000 kvadratmeter med igenväxande havsstrandäng, torräng och berg. Skånskt oxbär är en prioriterad art. Krattskogen och buskagen närmast vägen berörs inte. Röjningsarbetet sker under sensommar och höst. Det startar 2016 och kommer att pågå under fyra år. Senast 2019 ska projektet vara klart. m Möllekuriren nr 3 • 2016

33


KARIN ERIKSSON SIGNERAT

Att prata om vädret

V

ädret är ett neutralt samtalsämne, där ingen behöver oroa sig för att säga något olämpligt. Vi kan väl komma överens om att det där är regnmoln som närmar sig? Att det är en härlig dag i dag? Men även vädret är öppet för tolkningar. När jag frågar mina bekanta hur de har

upplevt sommaren får jag helt olika svar. Några tycker att det bara har blåst och varit kallt. Andra säger att sommaren var fantastisk. Det påminner mig om när en av våra döttrar,

Fint väder för surfarna är nästan

då i tonåren, kom hem från en resa till Kanarieöarna. Vi skulle hämta henne på Kastrup. Först ut i ankomsthallen kommer en annan familj

full storm, men

som vi kände. De berättade genast om det be-

vill man njuta av

drövliga vädret och hur missnöjda de var.

dambadet föredrar man vindstilla

Några minuter senare kom vår dotter och hennes vänner ut, strålande av glädje. De hade haft toppenkul hela veckan. Dåligt väder? Det hade de inte märkt. Som mamma undrade jag förstås lite vad de egentligen hade haft för sig, men jag ställde inga närmare frågor. De såg ju så glada ut. Vilket väder man föredrar beror förstås på

Dubbeltromb  På morgonen lördagen den 30 juli uppkom ovanliga väderfenomen längs Öresundskusten. I Mölle sågs två tromber bredvid varandra. Enligt »di gamle« inträffade något liknande senast i mitten av augusti 1913. Foto Stig Creutzfeldt

vad man vill göra. Fint väder för surfarna är nästan full storm, men vill man njuta av dambadet föredrar man vindstilla. Även en regnig sommar har sina fördelar.

Om man sitter vid Brandstation och tittar mot byn ser det ut som alla hus är vita. Men promenerar man runt är det inte alls så. Då

I början av sommaren längtade jag efter regn.

upptäcker man hela tiden nya hus, snillrikt

För gräsmattans skull. Trädgården låg där och

placerade på någon avsats.

blev brun, utom ogräset, som verkar klarar alla motgångar. Så kallat dåligt väder gör att man kan läsa

De är dessa oväntade placeringar av hus, liksom att byggnadsstilen är så olika, som gör Mölle spännande. Blandningen av gammalt och

mycket. Eller gå ned till Brandstation, Mölles

nytt. Människor som bor här alltid och ibland.

nya vattenhål, som verkligen har gett byn ett

Turister som besöker oss och hjälper till att

lyft.

motivera utvecklingen i byn. Olika väder som

Vi är ju en ganska liten by. Trots det har jag

man kan ha olika åsikter om.

märkt att det är många bybor som gärna håller

Men en sak som man kan säga säkert om

sig i området kring sitt hus och vet ganska lite

sommaren: Badtemperaturen höll sig mellan

om vad som pågår i andra »stadsdelar«. Kan-

sexton och tjugo grader. m

ske läge för guidade visningar? 34

Möllekuriren nr 3 • 2016


Mรถllekuriren nr 3 โ€ข 2016

35


Crepuscule – inte härdig i Sverige, men trivs i Mölle

Den osannolika rosen

N Text och foto Tomas Svensson

36

ya rosor kommer hela tiden. Men behöver vi fler rosor? Det finns flera äldre, gammaldags noisette-rosor som är väl värda att upptäcka.

Crepuscule är en frisk och kraftfull klätterros som blir minst tre, fyra meter hög. Den togs fram i Frankrike av Frances Dubreuil 1904 av okända föräldrar, och den har många av de egenskaper som rosälskare söker. Att den inte omnämns särskilt ofta i Sverige beror på att den i flera källor inte anses härdig, eftersom den inte tål särskilt mycket frost. Det där med lägsta lufttemperatur är emellertid i växtvärlden ett relativt begrepp. Hos oss i Mölle har Crepuscule i alla fall klarat nästan minus 10 grader under kortare tid. Marktemperatur, markfukt, kylans varaktighet, vindförhållanden – allt inverkar på härdigheten. Det som fick oss, trots de osäkra utsikterna, att göra ett försök med Crepuscule var de sidenaktiga, tofsiga och informella blommorna i underbara färger. Beroende

på ålder kan färgen vara aprikos, guld eller bärnsten. Vi planterade rosenbusken i ett östligt läge med bara fyra, fem timmars morgonsol. Placeringen var inte idealisk, men det var den enda som stod till buds.

Chansningen gick hem Om vi hade vetat att rosen var så fantastisk i doft och färg – och dessutom remonterande och med bara få taggiga tornar – hade vi kunnat ta bort något annat där förutsättningarna för den nya busken hade varit bättre. Vi såg försöket som en chansning med höga odds. Vi beställde rosen hos Flora Linnea i Helsingborg, och den kom efter några veckor som en barrotad planta. Försäljaren önskade oss lycka till bad oss rapportera våra erfarenheter. Det var tydligt att det inte fanns några stora förhoppningar hos den vänliga personalen. För en planta som är främmande i vårt klimat handlar det inte bara om köldförhållandena under vintern utan lika mycket om

Möllekuriren nr 3 • 2016


Blommorna är inte av denna världen, en solnedgång av skönhet

Även om vår Crepuscule aldrig kommer att blomma lika rikt som den gör söderut, tröstar vi oss med att blommorna i ett svalare klimat får djupare färger.

Mölles egen blomma

hur lång och varm sommaren är. Om den inte får varma somrar under de första åren blir den lättare ett offer för frost och käle. De insatser som man gör för att gynna tillväxten under växtsäsongen kan vara väl så avgörande som vintertäckningen.

Blåstång för vintern För att rosen ska ha det bra under vintern lägger vi blåstång runt stammen. Tången isolerar och tillför långsamt högvärdig näring, rikare än till och med stallgödsel. Dessutom uppstår värme när tången bryts ned. Det tog flera år innan rosen kom igång. Vi har haft den i fem år och det är först nu som den har börjat trivas på allvar. Det dröjde tre år innan den första blomman kom, och det var sent på säsongen. Året därpå blev det flera blommor, och de kom tidigare. I år slog de försa rosorna ut redan i maj. Även om blomningen uteblev de första åren har plantan vuxit sig grövre för varje år. För att öka chanserna att etablera en Crepuscule-planta bör grenarna fästas horisontellt. Det skapar fler Möllekuriren nr 3 • 2016

blombärande sidoskott. Vi har slarvat med detta. Rosen står så att den har ett spröjsat fönster på den ena sidan och en stenvägg på den andra. Det gör att det är svårt att binda upp växten på ett fullgott vis. Det är inte lätt att säga vad vi uppskattar mest hos denna ros. Kanske är det helheten: inga sjukdomar eller nickande, regnruttnande blommor eller något annat som skämmer rosen. Jag har hört att någon har anmärkt på att kronbladen inte ramlar av utan bara torkar. Men det är av marginell betydelse, anser jag, eftersom man ändå klipper bort vissna blomklasar. Hellre eterneller efter blom än ruttna, outslagna blomknoppar.

Crepuscule är enligt min uppfattning rosen för Mölle. Jag föreslår att den utses till byns egen blomma! En riktig Mölleros. Om vi kan odla den här rosen – som inte bor på sluttningen upp mot Kullaberg – kan den med säkerhet odlas på de flesta platser i byn. Framgången står och faller med övervintringen under de första åren. Ett tips för att säkerställa en snabb tillväxt är att ge den nyplanterade rosen tilläggsbelysning. Placera en ljuskälla högst en meter från plantan, och låt den kompensera de timmar som fattas i augusti och september. Titta exempelvis på de nya LED-strålkastarna på 20 watt; de finns bland annat på Jem & Fix i Höganäs för 249 kronor. Den som vill gardera sig extra, kan installera en jordvärmekabel runt rötterna på den unga plantan och slå på strömmen när det blir riktigt kallt.

Blommar länge Crepuscule blommar från maj till långt in på hösten. Det är nästan för bra för att vara sant. Blommorna är inte av denna världen, en solnedgång av skönhet. Visserligen har vi ännu inte fått någon överdådigt rik blomning, som i varmare länder, men där har vi oss själva att skylla; för få soltimmar om dagen och otillräcklig uppbindning.

Pröva själv Intresserad att pröva Crepuscule? Jag har dragit upp ett litet antal plantor i krukor; de är sticklingsförökade och identiska med rosen på bilderna. Dessa erbjuder jag medlemmar i byföreningen till självkostnadspris, 30 kronor. Välkomna att mejla mig: tropiskvintertradgard@live.se m 37


Tänk om ...

... tyskarna hade ockuperat Sverige och skeppat järnmalm från Mölle

S

Av Tomas Svensson

å skulle Hitler krossa Sverige. Det är rubriken i en annons för en hemsida med titeln Pennan & Svärdet. »Sverige timmar från Nazityskt angrepp 1943« står det vidare. Detta är inte sant. Det fanns visserligen en detaljerad plan för hela operationen, men den gjordes upp vintern 1942–43, och ett halvår senare var läget i kriget ett helt annat för tyskarna. Enligt planen skulle anfallet på Sverige utgå från Norge. Med två genombrottsarmar, dels en mot Östersund och vidare mot Sundsvall, dels en mot Karlstad och Stockholm, skulle Sverige styckas i tre delar och tyskarna ta kontroll över landet. Anfallet skulle ha den kända blixtkrigskaraktären med inringning av svenska förband och samverkan mellan flyg och marktrupper. Tyskarna räknade med att

38

Planerade anfall mot Sverige  Tyskland intog Norge i april 1940. Året därpå gav Hitler sina generaler i uppdrag att planera ett blixtkrig mot Sverige. Foto webben

det hela skulle vara över på någon vecka. Anledningen till Hitlers intresse för Sverige var i första hand att få obegränsad tillgång till den svenska järnmalmen, vilket var fundamentalt för den tyska krigsindustrin. Vintertid fraktades järnmalmen med tåg från gruvorna i Norrbotten till hamnen i Narvik. Där lastades den på svenska fartyg

Malmtåg från Kiruna  Tyskarna köpte järnmalm från gruvorna i Norrbotten. Den fraktades på vintern med tåg till Narvik. Därifrån gick den med svenska fartyg till Tyskland. Malmen var viktig för tillverkningen av krigsmateriel. Foto webben

som gick till Tyskland. FÖR DEN TYSKA  handelsflottan var

läget annorlunda. Många lastfartyg hade sänkts, och de som fanns kvar hade svårt att röra sig på Nordsjön, eftersom de var ett förstahandsmål för engelska och amerikanska flygplan som successivt hade tagit över luftrummet från tyskarna. Att frakta järnmalmen från Norge med tyska fartyg var alltså uteslutet. Om tyskarna verkligen hade gått över gränsen från Norge

Operation Barbarossa  Invasionen av Sovjet startade sommaren 1941. I början gick det lätt, men sedan körde trupperna fast. Röda Armén tryckte steg för steg tillbaka tyskarna tills kriget var förlorat 1945. Foto webben Möllekuriren nr 3 • 2016


och besatt Sverige, hade de varit tvungna att frakta järnmalmen med tåg från Kiruna till Helsingborgsområdet. Och därifrån över Öresund till Danmark, och vidare till stålverken i Tyskland. Tysklands lastflotta var visserligen starkt reducerad, men Hitler hade alltjämt tillgång till pråmar och mindre fartyg för flodtrafik. Dessa hade utan tvekan kunnat skeppa över en hel del malm till Danmark – om ett tillräckligt stort antal flytetyg sattes in. Det hade varit svårt för det allierade flyget att träffa båtarna från luften, särskilt nattetid. ATT SAMLA ALL OMLASTNING  av järnmalmen i Helsingborg hade inte varit gångbart. Hamnen där skulle ha blivit ett alltför tydligt mål för allierad bombning. Nej, tyskarna hade varit piskade att sprida överskeppningen till flera ställen längs Öresund. Hamnarna i både Mölle och Höganäs hade kommit till användning. I Mölle gick järnvägen visserligen inte ända fram till vattnet, men tyskarna hade visat att de var mästare på att lägga om järnvägar. Här handlade det bara om Gyllenstiernas allé, alltså en sträcka på ett par hundra meter från stationen till hamnen. Mölles grunda hamn hade inte heller varit något problem, eftersom de tyska motorpråmarna inte krävde så mycket vatten under kölen. De allierade hade förr eller senare upptäckt Mölle som utskeppningshamn för malm, och då hade byn med stor sannolikhet bombats. OM TYSKARNA HADE  iscensatt sina anfallsplaner mot Sverige hade Möllekuriren nr 3 • 2016

Sommaren 1943 hade Hitler motvilligt tvingats inse att verkligheten hade hunnit ifatt honom. Det som kunde rädda honom var inte fler fronter, utan färre

malmtransporter över Öresund blivit ett måste. Men hur realistiska var egentligen deras planer sommaren 1943? Faktum är att Nazityskland saknade den kraft som hade behövts. Anfallet hade krävt sex divisioner, vilket motsvarade nittiotusen soldater plus utrustning. För att förflytta en sådan armé skulle det krävas sexhundra tågsätt. Dessa divisioner fanns inte i Norge, varifrån anfallet skulle utgå. De kunde inte heller undvaras från Tysklands övriga, vacklande krigsskådeplatser eller från Festung Europa, Hitlers skrytsamma defensivsatsning som åt upp alla återstående resurser. Inför Kursk-slaget mot ryssarna den 4 juli 1943 hade Hitler samlat alla tillgångar, inte ens reserver fanns bakom linjerna.

Luftherravälde  Under 1943 blev det allierade flyget allt mer dominerande över Kattegatt, Skagerak och delar av Östersjön. Tyska fartyg angreps så fort de påträffades till havs. Foto webben

Via Öresund  Efter invasion av Sverige skulle tyskarna kunna frakta malmen till Helsingborg, och därifrån till Danmark via hamnar längs Öresund. Med flodpråmar och andra små fartyg hade det kunnat gå. Foto webben

I PRAKTIKEN ÖVERGAV tyskarna

anfallsplanen mot Sverige tidigt, men den avblåstes rent formellt mycket sent. Sommaren 1943 hade Hitler motvilligt tvingats inse att verkligheten hade hunnit ifatt honom. Det som kunde rädda honom var inte fler fronter, utan färre.

Mölle hamn  Om tyskarna hade invaderat Sverige 1941, och om järnmalmen hade fraktats med tåg till nordvästra Skåne, kunde en del av den ha skeppats med båt från Mölle. Då hade bombningar drabbat byn. Foto Hans Larsson

39


Både Hitler och hans stab hade också förhoppningar om att det hemliga supervapnet, kryssningsroboten V1, skulle få krigslyckan att vända. En annan möjlighet skulle kanske kunna vara att de allierade råkade i luven på varandra och slutade att samarbeta mot Nazityskland. DETTA VISSTE  med säkerhet Per-Albin Hansson, Sveriges statsminister under hela andra världskriget. I ett tal i juni 1943 vågade han officiellt beteckna tyskarnas trupptransporter genom Sverige – den kontroversiella så kallade permittenttrafiken – som en börda. Så långt hade han aldrig gått tidigare. Det kom därför inte som någon stor överraskning när Sverige i augusti 1943 tog det drastiska steget att säga upp transportavtalet med Tyskland. HITLER HADE EN CHANS  1941 att inta Sverige. Det skulle ha kunnat gå på en vecka eller två, men då var tyskarna helt sysselsatta med Operation Barbarossa. Den tyska krigsledningen räknade med att återuppta planeringen av en invasion av Sverige när väl Sovjet var slaget. Men tyskarna uppehölls oväntat, först av ryssarna och sedan även av britter och amerikaner. Till och med Festung Europa började sakta spricka sommaren 1943. Det blev aldrig någon invasion av Sverige, och därför heller inga tyska malmtransporter till hamnarna längs Öresund. Det kan vi tacka ryssen för. m

40

Möllekuriren nr 3 • 2016


Mölle Målarna Våra tjänster – måleri • Traditionellt måleri av alla slag • Målning med äkta svensk linoljefärg • Målning med äldre teknik och dekorationsmåleri

Försäljning • Rostfria och varmgalvaniserade gångjärn till fönster och dörrar • Algtvättmedel • Linoljefärger

Våra övriga tjänster • Fönsterrenovering • Algborttagning med hetvatten • Konsultverksamhet

Kontakta

Vänd er med förtroende till oss med era uppdrag

Per-Johan Holmbeck 042-34 76 31 070-334 74 94 f.d. medlem i Målaremästarnas Riksförening

HÖGANÄS KÖPMANSGATAN 12A • 042 34 30 20

Möllekuriren nr 3 • 2016

41


Jag kan inte beskriva hur det verkligen var, jag kan bara återge skuggan  (Stendhal, 1783–1842)

Trandansen, guldtanden och kannibalen Text Christer Elfversson • Illustration Örjan Rinnert

»D

et måste erkännas, att fastän många präktiga byggnader äro resta i Skåne, finns ingen ibland dem som har så vackra väggar som det gamla Kullaberg. Kullaberg är lågt och långsträckt. Det är ingalunda ett stort eller mäktigt berg. På det breda bergtaket ligga skogar och åkerfält och en och annan ljunghed. Här och där resa sig runda ljungkullar och nakna bergknölar.« Så målande inleder Selma Lagerlöf (1858–1940) kapitlet om den stora trandansen på Kullaberg i Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Den kom 1906 och var ursprungligen tänkt som en läsebok i svensk geografi. Trandansen beskrivs så här: »Och så kommo de gråa, skymningsklädda fåglarna med plymer i vingarna och rött fjädersmycke i nacken. De stora fåglarna med sina höga ben, sina smärta halsar, sina små huvuden kommo glidande utför kullen i en hemlighetsfull yrsel. Under det att de gledo framåt, svängde de runt, halvt flygande, halvt dansande. Med vingarna behagfullt lyftade rörde de sig i ofattbar hast. Det var något underligt och främmande över deras dans. Det var, som om gråa skuggor hade lekt en lek, som ögat knappast förmådde följa.« Selma Lagerlöf belönas 1909 med Nobelpriset i litteratur »på grund av den ädla idealitet, den fantasins rikedom och den framställningens själfullhet« som präglar hennes diktning. Samma formulering kan Svenska Akademien använda när det är dags för mig att belönas. 42

Särskilt det där om »fantasins rikedom« kunde lika gärna gälla mig. Troligen har Akademien hittills aldrig gett priset till ett författarskap som är så rikt på fria fantasier som mitt. Ett Nobelpris till mig var på tal redan 2014. Men då skulle jag dela det med Patrick Modiano. Och jag tackade nej. Ett halvt pris kändes lite snopet. Och det tyckte Modiano också. Han sade sig dessutom behöva de tio miljonerna. Men Horace Engdahl, som var min kontakt i Akademien, lovade att det skulle bli min tur nästa gång priset skulle gå till en svensk och att det då skulle röra sig om tio miljoner. Men nu var det ju inte mig det skulle handla om, utan Selma Lagerlöf. Som det främsta exemplet på »fantasins rikedom« hos henne nämns i motiveringen skildringen av trandansen på Kullaberg. I tacktalet prisar Lagerlöf Kullaberg för dess skönhet. Samt, mycket oväntat, Ransvik för dess frigjorda badliv. Åhörarna chockades av frispråkigheten i hennes vällustiga beskrivning av kroppar i våta baddräkter. Kungen, Gustav V, blev upphetsad, men hans gemål, drottning Viktoria, svimmade. Troligen är det Selma själv som skymtar på en av Peter P. Lundhs badbilder från sommaren samma år. Hon ser uppsluppen ut. Förväntansfull. Är det Nobelpriset hon fått förhandstips om? 1909 är sista gången som Selma Lagerlöf ser glad ut på ett foto. Inte ens på gamla tjugan ler hon. Hon är alltid så sammanbiten. Som om hon inte vill visa tänderna. Apropå tänder: I min förra artikel om Kristinegrund i Möllekuriren

(2016 nummer 1) nämnde jag i förbigående att Selma Lagerlöf möjligen hade förlorat en guldtand i Mölle sommaren 1913. Många vill veta mer om den saken. Jag berättar därför här vad som är känt kring denna guldtand och vilket samband den har med trandansen på Kullaberg och en kannibal med samma efternamn som jag. Allting hänger ihop. I sina fantasifullt påhittade memoarer Dagboken för Selma Otilia Lovisa Lagerlöf, som hon skrev som 74-åring 1932, berättar Selma om sin vistelse i Mölle den 3–10 juli 1913. Här finns emellertid inga detaljer. Varken guldtand, trandans eller kannibal omtalas. Det var Selmas femte besök på Kullaberg. När författarinnan några år tidigare hyrde på Godthem kallade värdinnan henne för »en riktig surpotta«. Ryktet som föregick henne var alltså inte det bästa. 1913 bodde Selma Lagerlöf med Sophie Elkan (1853–1921) hos min farmor och farfar, Emma och Nils Elfversson, på Kristinegrund. Paret hade fått det finaste rummet av alla, nämligen sjuan, med burspråk och balkong mot Grand Hôtel Ahlbäck, där måltiderna intogs.

N

är de båda damerna hade åkt hittade min farmor i kloakspannen på rum sju en guldtand som kan ha suttit i Selmas eller Sophies mun. Guldvärdet 1913, året före världskrigets utbrott, kompenserade mer än väl att de fina gästerna gav sig av innan de hade betalt hela hyran. Affektionsvärdet var inte heller att förakta. Min farmor behöll Möllekuriren nr 3 • 2016


Trandansen, guldtanden och kannibalen därför guldtanden. Det kan förstås ha varit en tand från en tidigare gäst i rummet, om kloakspannen inte hade blivit tömd ordentligt. Det skulle dock förvåna mig. Min farmor var ytterst noggrann med städning och röjning efter varje hyresgäst. Du undrar förstås vilken tand det var? Det var molar nummer 17 i överkäken, alltså kindtanden näst längst bak i kvadrant nummer ett. Även om du inte är tandläkare förstår du säkert vad jag talar om. Paret Lagerlöf-Elkan gav sig iväg hals över huvud i förtid. Varför? Jo, Selma och Sophie var utom sig av ilska över den behandling som min farfarsfar Johannes Elfversson hade utsatt dem för. Vad var det som hade upprört dem så att de reste utan att få med sig guldtänder och andra värdesaker? (De försökte dock stjäla med sig en prydnadskudde som de båda förälskat sig i, men vid flykten upptäckte min farmor detta, som tur var, eftersom kudden tio år senare skulle bli en favorit hos Herman Göring. Mer om det i en kommande berättelse i Möllekuriren.) Farmor Emma skrev om det hastiga uppbrottet i sin dagbok. Nu har 113 år förflutit och det är dags att en intresserad allmänhet får veta sanningen. Min farfarsfar Johannes kunde vara mycket burdus. Särskilt på ålderdomen blev han vresig. Omdömet trubbades av. Polityren försvann. Han hade i juli 1913 retat upp sig på två saker. Först och främst tyckte han det var skandalöst att två halvgamla kvinnor, som inte var systrar eller åtminstone kusiner, delade säng och säte. Det var ogudaktigt! Sodomi! Han lät meddela att de båda skulle komma att brinna i den eviga elden. Han kallade dem tvetåslor! Ordet är ett gammalt skånskt ord, som har fallit i glömska. Hbtq-personer säger man numera. Men tvetåsla är mycket mer nedsättande. Föraktfullt. Min far Emil Elfversson var den siste som jag hörde använda det. Tvetåsla uttalas med betoning på andra stavelsen, som berätta. Ordet har en intressant men omtvistad etymologi. Förleden betyder förstås två. Tåsla är troligen ett urgammalt ord med betydelsen tafsa på. En tvetåsla är Möllekuriren nr 3 • 2016

Året efter sammandrabbningen på Kristinegrund blir Selma Lagerlöf första kvinnan i Svenska Akademien

alltså en person som är benägen att tafsa åt två håll. Tumult utbröt. Gästerna i grannrummet hörde vilda skrik. Det lät som om lavoarer krossades. Johannes hotade med att anmäla paret till polisen för otuktigt beteende. Om de inte packade sig iväg omedelbart. »Inget Nobelpris i världen hjälper!« »Sådan huggormars avföda vill jag inte att min svärdotter skall hysa under sitt tak!« Att han själv hade låtit mura in sin första hustru levande i grunden på Kristinegrund låtsades han inte om. Den skörlevnad som Selma och Sophie enligt Johannes bedrev talade man inte om på den tiden. Men Johannes sparade inte på okvädingsorden. De stackars fröknarna var inte vatten värda.

M

en ännu värre var att Johannes ansåg att Selma Lagerlöf hade farit med osanning i kapitlet om trandansen på Kullaberg i Nils Holgersson-boken. Själv hade han aldrig sett en trana på Kullaberg. Och det hade ingen annan heller! Den goda Selma hade förväxlat Onamossen med Hornborgasjön, tyckte han. Lögner hörde inte hemma i en läsebok för skolorna. Där skulle det bara finnas fakta. Det blev till en konfrontation. En kulturkrock. Dikt och fantasi ställdes mot verklighet och förnuft. Selma tyckte att Johannes var en råbarkad grobian. Hon beklagade efteråt hos min farmor Emma att denna hade drabbats av en så okänslig svärfar. »En barbar!« »Antikrist!« Och så kommer det: »En kannibal!« Uttrycket »en sparv i tranedansen« myntades förresten vid det här tillfället. Johannes undrade nämligen, enligt farmor som tjuvlyssnade utanför

sovrumsdörren, om det var gråsparvar som Selma hade sett dansa på berget. I ordspråkssamlingen Bevingat finns ett första belägg för uttrycket om sparven i tranedansen i ett brev från Sophie Elkan till Selma Lagerlöf någon månad efter sammanstötningen på Kristinegrund. Johannes var alltså en fähund, enligt Selma. Däremot hade hon bara vackra ord att säga om Johannes son, Emmas make, min farfar. Nils var den mest fridsamma människa som hon hade träffat på. Bildskön var han också. Han kunde omöjligen vara släkt med flåbusen Johannes. Nils skulle bli huvudpersonen i nästa roman, sa hon. Farmor Emma berättade detta för mig 1956, samma år som hon dog. Då bad hon mig också bränna alla dagböcker. Innan jag eldade upp dagboken för 1913 läste jag hennes korta notis om det inträffade: »Farbror Johannes skrämde bort fröknarna Lagerlöf och Elkan. De kommer nog aldrig mer tillbaka.« Och Emma fick rätt. Året efter sammandrabbningen på Kristinegrund blir Selma Lagerlöf första kvinnan i Svenska Akademien. Hon efterträdde 1914 Albert Theodor Gellerstedt (1836–1914) på stol nummer sju. Inga anteckningar finns om hennes dåvarande tandstatus. I talet till sin företrädare pratar hon för första gången offentligt om människoätare, ett ämne som hon gärna återvänder till i sitt fortsatta skrivande. Kannibalismen påstår hon vara ett genomgående tema i Gellerstedts mångsidiga konstnärskap. I dag har inte många hört talas om Gellerstedt, men han var på sin tid en aktad bildkonstnär, arkitekt och skald. Och kanske kannibal? Lagerlöf antydde i sitt tal, opassande nog, att Gellerstedt kanske själv hade smakat människokött. Hon poängterar att han verkar veta vad han talar om. Hon pekar på att i dikten Ej av bröd allenast rimmas det om att människans kött i kokt skick är så lättuggat att man inte behöver använda kindtänderna. »Tanden är villig och köttet är svagt!« Berätelsen fortsätter på nästa sida

43


Trandansen, guldtanden och kannibalen Någon annan än en som just förlorat en kindtand hade givetvis inte uppmärksammat en sådan diktrad. Selma citerar också Gellerstedts sakkunniga beskrivning av hur människoköttet smakar. »Som fasan!« Alltså fågeln. Men senare forskning har visat att det i den tryckta upplagan av Dikter: Ny samling (1881) nog rör sig om ett fel. »Som fasen!« skulle det ha varit. Det stämmer också bättre med rytmen i dikten. Gellerstedts handstil var svårtydd och ibland är det besvärligt att skilja mellan a och e i hans handskrivna manuskript. Om Selmas inträdestal konstaterar Akademiens dåvarande sekreterare Erik Axel Karlfeldt (1864–1931) i sina outgivna memoarer att »fröken Lagerlöf kokade soppa på en kannibal«. Fyra år senare, 1918, utkommer Selmas roman Bannlyst. Kannibaltemat blir där tydligt. I boken återfinner vi Johannes Elfversson, med annat förnamn och en modernare stavning av efternamnet. Om Joel Elversson sägs det att »han hade aldrig varit annat än ful, trög och senfärdig och hade inte blivit bättre på gamla dar«. Han »tyckte om att höra sin egen röst«. Han undertrycker sin hustru och han tar avstånd från sin son. Sonen Sven Elversson blir kannibal efter ett skeppsbrott, när de överlevande tvingas äta de döda kamraterna. Vid hemkomsten blir han därför föraktad och utstött. Bannlyst är ingen munter bok. Jag avråder från läsning. Är man inte deprimerad när man börjar läsa den kan jag garantera att man blir det. Det är svart, svart, svart. 223 sidor med mord, självmord, skuld, fulhet, dysterhet, skräck, ondska, utanförskap, bitterhet, hämnd, övergrepp, hat, kärlekslöshet, olyckor, mordbränder, utstungna ögon, stympningar, misshandel, äckel, självförakt, svartsjuka, krig, minsprängningar, drunknade lik, förruttnelse, sjukdomar, vansinne, styckningar, förbannelser, elände. Bannlyst skrevs mitt under brinnande världskrig. Budskapet blir: Av krigets »fasa och dess förskräckelse ska 44

Bannlyst är ingen munter bok. Jag avråder från läsning. Är man inte deprimerad när man börjar läsa den kan jag garantera att man blir det

vi göra oss en rustning och ett vapen och ett motgift, och vi ska lämna dessa i arv till våra efterkommande, och detta ska besegra mänsklighetens största fiende«. Kannibalens övergrepp mot en död människa är ett intet mot alla övergrepp som sker mot de levande. Men åtminstone jag har svårt att ta till mig det budskapet. Svärtan är för massiv. Det hjälper inte att Sven Elversson blir en sorts Kristus som bär andras lidande och att romanen i slutet plötsligt predikar kärlek och försoning. Det klingar falskt. Pliktskyldigt och påklistrat. Det hela är överspänt, fladdrigt, snårigt och dunkelt. Stundom närmar romanen sig pekoralet: »Medan hon satt ångesttyngd på golvet nedanför den döda, skilde sig hennes själ från kroppen, höjde sig och begav sig i svävande flykt uppåt mot världsrymden.« Mot slutet av romanen blir språket mer och mer bibliskt, närmast profetiskt: »Och jag vill sätta en gräns och en skillnad mellan den tid, som nu är, och den, som skall komma, om få år vill jag sätta den. Och denna tiden skall bliva kallad den mörka.«

E

rik Axel Karlfeldt avskydde den sortens tirader. Han är lika tveksam till kvalitén på Bannlyst som jag. Han skriver ett brev till Akademiens sekreterare, alltså till sig själv, och föreslår att man borde överväga att ta tillbaka Nobelpriset. Selma Lagerlöf hade visat sig ovärdig ett så ärofyllt pris. Karlfeldt framhärdar inte, men han får löfte om att själv belönas med priset. Postumt, för att det inte skall heta att Akademien belönar sina egna medlemmar. Därmed låter Karlfeldt saken bero. Samt skriver sin berömda dikt Intet är som väntanstider.

Han tilldelas Nobelpriset 1931, några månader efter sin död. Selma Lagerlöf reserverar sig mot beslutet. Tio år efter de dramatiska händelserna på Kristinegrund önskar en svagsint och svagsynt Johannes på sin dödsbädd höra delar av Bannlyst. Han har inte velat ta i den med tång tidigare, fast han naturligtvis fått veta att den handlar om familjen Elversson. Sonen Nils läser. Men när Nils kommer till skildringen av kärlek mellan två kvinnor, Sigrun Rhånge och Lotta Hedman, blir det för mycket för Johannes. Han drar sin sista suck. Det sista han hör i detta livet blir det som Lotta säger om Sigrun: »Det är hon som har lärt mig hur man kan älska. Hur kärleken kan övergå allt förstånd, hur den kan fylla ens själ till den grad, att den låter sin egen kropp förintas.« Där stannar Johannes hjärta. Var det Selmas tack för senast? Diktens makt över kroppen? 1932 inträder en annan författare i historien om guldtanden. Fritiof Nilsson Piraten (1895–1972) ger ut sin bok Bombi Bitt och jag. Han är då gift med tandläkaren Karin Jerlov från Mölle. Hon var den första som examinerade den upphittade guldtanden på Kristinegrund. Genom hustru Karin har Piraten naturligtvis fått höra om tanden. Den var ju traktens stora samtalsämne. När Piraten på Bonniers träffar Selma Lagerlöf vill han förhöra sig om sanningshalten i historien. Som bekant var han alltid mycket noga med att skilja mellan dikt och verklighet. Han ville få Selma att bekräfta historiken kring tanden. Kanske planerade han att skriva en novell om saken. Men Selma var inte så talför. Hon knep som vanligt käft om allt som gällde den privata sfären. Hon höll tand för tunga, om uttrycket tillåts i just det här sammanhanget. Piraten lyckades dock få henne att gapskratta, genom att berätta en rolig historia om en kannibal och en nunna. Det var andra och sista gången i livet som Selma gapskrattade. Piraten kunde då konstatera att molar nummer 17 i överkäken saknades. Möllekuriren nr 3 • 2016


H

ur kan jag veta detta, undrar du kanske? Jo, det är Karin Jerlov som berättat det för mig. Hon var nämligen skoltandläkare i Göteborg på femtiotalet och när jag satt i stolen hos henne på Ånässkolans tandläkarmottagning ville hon alltid prata Mölle-minnen. Medan hon borrade. Du undrar väl också hur det gick till när Selma Lagerlöf gapskrattade första gången? Det kan jag tyvärr inte avslöja, eftersom det skulle solka ner minnet av henne. Men jag har det från en säker källa. Och det skedde 1931. 1936 är min far Emil Elfversson 25 år. Han har börjat intressera sig för sina rötter. Han stärker sig med ett par snapsar och vågar skriva till den »högt vördade författarinnan« Selma Lagerlöf för att fråga om hans farfar Johannes verkligen var en förebild för Joel Elversson i Bannlyst. Han gör dock misstaget att också undra ifall den upphittade guldtanden tillhört Selma Lagerlöf eller Sophie Elkan. Emil får ett svar, undertecknat av Valborg Olander (1861–1943), på uppdrag av Selma Lagerlöf. Svaret är mycket formellt och avmätt. Enligt svaret finns ingen sanning alls i påståendena om Selmas sammandrabbning med Johannes. Nils kommer hon ihåg som en vänlig och bildad man. Men det är Jesus Kristus som är förebilden för Sven Elversson i Bannlyst. Och någon guldtand har Selma aldrig haft. Emils kommentar blir: »Den kärringen har ingen humor!« Detta hårda omdöme om Nobelpristagarinnan och ledamoten av Svenska Akademien består hos Emil ända tills han dör 1967. 1956 sålde Emil svarsbrevet på Gullstrands antikvariat i Göteborg. Det betalades med 85 kronor, minst tio gånger mer i dagens penningvärde. Emil behövde pengar för att lösa ut en

Möllekuriren nr 3 • 2016

Trandansen, guldtanden och kannibalen ärvd guldklocka från pantbanken. Den hade tillhört Johannes. Man kan säga att Selma och Johannes härigenom möttes ännu en gång. Efter döden. Brevets vidare öde är okänt. Emil berättade någon månad senare för

mor och mig att de 85 kronorna hade gett honom mersmak. »Den lede frestaren flög i mig!« Han sa att han egenhändigt fabricerat ett andra brev. Valborg Olanders handstil och namnteckning var barnsligt enkla att efterlikna. Det nya brevet hade fått ett delvis annat innehåll och ett betydligt grövre språk. »Selma« bad här Emil om tillgift för att hon varit orättvis mot Johannes. Hon medgav att Johannes nog hade rätt i att förläggandet av trandansen till Kullaberg var ett missgrepp. Hon tog avstånd från stora delar av sitt författarskap. Det var »intet värt«. Bannlyst var »bara skit«! Själv var hon en »fördömd tvetåsla«! Emil påstod att brev nummer två sålts på ett annat antikvariat, nämligen Wiklanders på Korsgatan, och att det

inbringat 175 kronor. Det falska var mer värt än det äkta. Halvsanningar och överdrifter skulle alltså löna sig. Varken mor eller jag trodde honom. För säkerhets skull besökte jag Wiklanders och frågade om det kunde stämma. Ägaren, Theodor Wiklander, fick sig ett gott skratt. »Din far är allt en riktig skämtare!« Han frågade

också om jag verkligen sett det första brevet. Tänk om det också var ett påhitt, »lögn och förbannad dikt«, som han sa. Ett påhitt är däremot sällan döden. När Selma Lagerlöf 1940 lämnade jordelivet fick Elin Wägner uppdraget att skriva hennes biografi. Hon åtog sig uppgiften, men varnade för att det inte skulle bli en vanlig biografi, utan »en psykologisk, mänsklig skildring av ett enastående mysteriöst öde, av den Selma som folk älskade och pinade och klådde på tid och pengar«. I biografin som utkommer 1942 nämns Selmas många besök i Mölle som betydelsefulla inspirationskällor för författarskapet. Särskilt veckan på Kristinegrund 1913 påstås ha varit en vändpunkt i livet. Där inträffade en »existentiell kris«. Något »gick förlorat«. Kan det vara guldtanden som åsyftas? Berätelsen fortsätter på nästa sida

45


Trandansen, guldtanden och kannibalen Ytterligare en författare har intresserat sig för den lagerlöfska guldtanden. Dansken Leif Panduro (1923–1977) var en hängiven beundrare av Selma Lagerlöf och älskade Mölle. 1958 ger han ut sin första roman: Av, min guldtand. Den tar sin utgångspunkt i sammandrabbningen mellan Johannes och Selma, men han fabulerar fritt kring omständigheterna. Kontrahenterna har andra namn och det hela utspelar sig på pensionatet Skovlyst i Gilleleje. »Selma« är författaren Herman Bang och »Sophie« hans älskare Peter Nansen. »Johannes« är värdinnan Magdelone Elverhöj. Är det förresten en tillfällighet att min farfar Nils hade ett favoritcitat som han hade hämtat hos just Herman Bang? »Den man elsker skal man alltid vente. Den man ventet kom aldrig.« Det finns inristat på farfars gravsten på Brunnby kyrkogård. Panduro var inte bara författare, utan också tandläkare. Han hörde talas om tanden vid ett besök i Mölle hos sin gode vän och kollega Bertil Pyk, min fars kusin. Panduro bekräftar vad Karin Jerlov redan konstaterat: »Det må vaere molar nummer sytten i overkaeben på et kvindemenneske, uden tvivl!« Han til�lägger att tanden är i 18 karats guld och han påstår sig kunna se att den »kvindemenneske« som haft den i gommen varken rökte eller använde läppstift, men däremot varit begiven på starka drycker. Sådant sätter spår. Spåren av »starka drycker« kan dock ha berott på att farmor Emma de första åren förvarade tanden i en glasburk med sprit, för att den inte skulle förstöras. Min farfar tullade emellertid undan för undan på spriten. Då och då tog han sig en tår på tand. Guldet och den lagerlöfska saliven hade gett den extra styrka, tyckte han. Till slut låg tanden torr i burken. Tecknen på att guldtanden verkligen burits av Selma Lagerlöf blir alltså fler och fler. Min far låser därför in den i ett vitrinskåp, där samlade artefakter från hela hans liv exponeras. Som du kanske erinrar dig från min berättelse om konfirmationsminnena var föremålen där 46

Kan det ha varit så illa att min farfarsfar Johannes helt enkelt gav Selma ett slag på käften

ordnade i alfabetisk ordning. Till i våras låg guldtanden mellan Greta Garbos cigarettetui och en fruktkniv som var nära att avsluta livet för en dansk kallskänka. Ulla-Britta Lagerrroths avhandling Körkarlen och Bannlyst – Motiv och idéstudier i Selma Lagerlös 10-talsdiktning från 1963 analyserar djuplodande vilka förebilder författarinnan har haft för utformningen av karaktären Sven Elversson. Utöver Kristus, Dostojevskijs Idioten och Jean Valjean i Hugos Samhällets olycksbarn förekommer där en icke namngiven, mycket godmodig och närmast menlös nordvästskånsk sjökapten och hotellvärd. Beskrivningen stämmer in på min farfar Nils. Men vilken är Lagerroths källa? Det framgår inte av källförteckningen.

J

ag tror för min del att källan är min far. Han berättade nämligen en gång att han blivit uppsökt av en charmerande kvinna som ville förhöra sig om hans uppväxt på Kristinegrund. Och om det fanns kannibalism i släkten. Med mera, som han inte ville avslöja. Forskningen kring Selma Lagerlöf och hennes tänder fortsätter. 1991 dyker Lagerlöf-experten Vivi Edström upp i Mölle för att examinera guldtanden, från ett så att säga mer litterärt perspektiv. Hon bekräftar proveniensen. Eller snarare, hon kan inte dementera den. Selma Lagerlöf hade nämligen ett ovanligt sätt att tugga maten och att gnissla tänderna. Det är omvittnat av flera ledamöter i Akademien att hon ofta gnisslade tänder. Gnisslandet kunde tidvis störa de högtidliga sammankomsterna. Bettskenan som hon fick av Akademien som gåva på sin 60-årsdag vägrade hon använda. Det speciella med Selmas munrörelser var att hon malde molarerna motsols vid tuggandet och gnisslandet. Repspå-

ren i guldet påverkas. En tuggare av tio mal motsols. Som du vet mal de flesta av oss andra dödliga våra molarer medsols. Och det är belagt att Sophie Elkan hörde till medsolsmolatriserna. Se avhandlingen om Sophie Elkans bekantskap med Selma Lagerlöf: Frände, fruga eller frilla? av Pippilotta Rasch. Den blev visserligen inte godkänd vid disputationen i Uppsala i april 1991: »ovetenskaplig«, »spekulativ« och »illa underbyggd«. Men just uppgiften om Sophie Elkans tandstatus var det enda som opponenten inte ifrågasatte. I Maria Karlssons avhandling, utgiven 2002, Känslans röst, det melodramatiska i Selma Lagerlöfs romankonst, hittar jag ett avgörande indicium för att den upphittade guldtanden kan ha tillhört Selma. Maria Karlsson har i brevväxlingen mellan Lagerlöf och Valborg Olander hittat några rader om en våldsam upplevelse på ett hotellrum i Mölle. Sophie Elkan och Selma tvingades där gå till handgripligheter mot en gemensam fiende, »en djefvulsk skickelse«, som det står i brevet. Observera stavningen: f och v som i Elfversson! Kan det ha varit så illa att min farfarsfar Johannes helt enkelt gav Selma ett slag på käften, varvid guldtanden lossnade och flög ner i kloakspannen? Ljudet som då hördes när 18 karats guld mötte emaljerad plåt borde förstås ha gjort det lätt att lokalisera tanden. Men i den villervalla som uppstod märkte inte Selma att hon blivit av med den. I årets första nummer av Möllekuriren skrev jag alltså om den här guldtanden. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Bara någon vecka efter publiceringen hade vi en liten bjudning för några vänner. Gästerna var en kyrkoherde emeritus, en pensionerad adjunkt, två rektorer, en socialchef och en tidigare sakkunnig på utbildningsdepartementet. När de lämnat tillställningen upptäcktes att guldtanden saknades. Tillsammans med två tårtgafflar i äkta silver. Som alltid när något försvinner undrar man om det någonsin funnits. m Möllekuriren nr 3 • 2016


Viltveckor 1/10–21/10

5-rätters viltmeny Cheesecake med rökt ren och sikrom Svampconsommé med vildsvinsfrikadeller och rostat surdegsbröd Gravad fjällröding med västerbottenbrülé och pepparrotspicklad gurka Dovhjort med tre sorters svartrot, rödvinssky, mandelkroketter och syltade rönnbär Äppeltriologi Pris för viltmenyn 525:- Till menyn finns även ett läckert vinpaket. Menyn finns också för avhämtning. Pris 425:-

Gåsmeny 22/10–19/11

Svartsoppa med krås, alternativt krämig svampsoppa eller tre delikatess-sandwich Nystekt gås med goda såsen, stekt potatis, rödkål, brysselkål, gelé och pressgurka Tunnebergas skånska äppelkaka med vaniljsås Pris för menyn 525:Gåsmiddagen finns även för avhämtning. En rätt 295:- Två 350:- Tre 395:-

Julbord

19/11–24/12 Tunnebergas klassiska julbord med 20 sorters sill, lax och ål, kalla fiskdelikatesser, kallskuret kött och pastejer. Goda korvar, fina syltor och vilt samt småvarma rätter. Dessutom ett läckert gottebord med både gröt och ris à la Malta, hembakade kakor, konfekt, godis, frukt och kaffe. Passar både vuxna och barn. Pris för det klassiska julbordet 525:För av hä

Jultallrik

mtnin g

19/11–24/12

Vi lägger upp jultallriken som buffé. Fem sorters sill, ägg med räkor och majonnäs, sillsallad, gravad lax med hovmästarsås, ost, smör och hembakat bröd, julskinka med senap, rostbiff och remouladsås, kalvsylta med rödbetor, rödbetssallad, fläskrullad, leverpastej och ättiksgurka, grillat fläsk och rökt korv, brunkål, köttbullar, prinskorv och Janssons frestelse. Pris för jultallriken 320:Till jultallriken kan du välja ett fint gottebord med mandelmussla med sylt och grädde, julkonfekt, godis och ris à la Malta med saftsås. Pris för gottebordet 100:Julafton: Beställs och hämtas före klockan 12.

Nyår 31/12

3-rätters nyårsmeny för avhämtning eller utkörning klockan 12–14. Se hemsida.

GÄSTGIFVARELUNCH serverar vi varje vardag klockan 12–14.30. Från den 19/11 står julbordet framme varje vardagslunch ända fram till jul, och vi serverar även jultallrik. Pris 210:-

Möllekuriren nr 3 • 2016

Ni fixar festen och vi lämnar den goda maten. Utkörning 250:-/enkel tur. Allt från dagens rätt 99:- till det goda som finns på vår hemsida, à la Carte och festmåltider. Vi hyr ut dukar, servetter, bestick och glas. Vi kan hjälpa er med duktig personal, både kockar och serveringspersonal.

Jonstorpsvägen 16, Jonstorp | 042-36 74 81 | www.tunneberga.se 47


Byföreningens projekt under 2015 – en uppföljning

HUR GICK DET MED MÖLLEBORNAS ÖNSKNINGAR? Ett inslag på sommarmötet 2014 var att deltagarna fick sätta sig i smågrupper. Uppgiften var att diskutera vad som borde förändras i Mölle och vad byföreningen skulle arbeta med. En i varje grupp skrev ned vad som kom fram på Post-it-lappar. Resultatet var överväldigande. Det låg sedan till grund för en handfull projekt som kom igång i början av 2015. Projekten arbetade rätt intensivt och lade fram sina förslag i maj. I den här artikeln går Christina Ullenius, styrelsemedlem och aktiv i ett av projekten, igenom vad arbetet ledde till.

Av Christina Ullenius

M

indre trafik genom Mölle, en butik med dagligvaror, förbättringar i Fågelviken och Solviken, mer aktiviteter i stationshuset. Det önskade många Möllebor när frågan ställdes på sommarmötet 2014. Då samlades mängder av god idéer på Post-it-lappar i den härliga sommarsolen på Grand Hôtels terrass. Blev det några märkbara resultat? Många av idéerna har kunnat genomföras av byföreningen eller med hjälp av frivilliga krafter. Många förslag har lämnats vidare, framför allt till kommunen, men också till Trafikverket. Under 2015 arbetade fyra projektgrupper med de insamlade idéerna och dokumentation finns på byföreningens hemsida, molle.se. Men vad hände sedan? Vi har fått en liten butik, mer trivsel runt stationen och några nya aktiviteter, till exempel Kulturdagen, som hölls för första gången i februari. Butik i Mölle var en viktig fråga som en grupp lade ned ett stort arbete på. En analys pekade på att med rätt handlare skulle det kun-

48

na gå. Men var finna denna kvinna eller man? Projektgruppen letade i vida kretsar. Besvikelsen var stor när det inte lyckades trots stora ansträngningar. Men ur askan stiger en fågel Fenix. Brandstationen öppnade i början av juli med både servering och en liten butik. Så den önskan är uppfylld.

Ett trevligare stationsområde Andra önskningar samlades under rubriken Stationen och stationsområdet. På de gula, små lapparna fanns förslag på aktiviteter och sådant som kunde göra stationsområdet trevligare. I sommar, liksom förra sommaren, har vi kunnat samlas kring grillen på torsdagskvällarna och sitta bekvämt på nya parkmöbler. Ett partytält finns för aktiviteter i ruskväder. Fotbollsmålen har kommit på plats. Beachvolleyplanen är upprustad. Gräsytor och buskage hålls efter. Nu repareras armaturerna i de gamla lyktstolparna bakom stationshuset, och det vackra oxelträdet ska bli belyst. Möllekuriren nr 3 • 2016


Trafikkaos  Så här ser ut på Gyllenstiernas Allé när det är ett evenemang i hamnen. Men vanliga, vackra sommardagar kan det vara lika mycket bilar. Fotot är taget i riktning ned mot hamnen, medan bilden i skissen nedan är tagen från andra hållet. Foto Christer Wallentin

Skissen ovan  visar hur samma allé skulle kunna göras om. Förutsättningen är att inga bilar tillåts parkera längs gatan. De åtgärder som skulle fordras behövde inte bli särskilt dyra. Skissen gjordes av Elinor Josefsson och låg till grund för en del av diskussionerna i trafikgruppen.

Förslaget att bygga en så kallad multiplan på området nedom fotbollsplanen har lämnats till kommunens parkavdelning. Projektet Snyggt och trivsamt i Mölle samlade idéer på tre teman: Baden, Stationsområdet och Håll Mölle rent.

Utveckla Solviken I förra numret av Möllekuriren kan man läsa om gruppens alla idéer för att utveckla Solviken; de har gått vidare till kommunen. Och i Fågelviken har medlemmarna i den nya vänföreningen gjort stora insatser för att hålla stranden fri från tång och tillgänglig för bad. Skyltningen har förbättrats vid båda baden. Läs mer om dem på sidan 8 och 33. Avtalet med kommunen om skötsel av stationsområdet och baden är förnyat och ger en tydlig arbetsfördelning mellan byföreningen och kommunen. Möllekuriren nr 3 • 2016

Vi får ett årligt bidrag för det arbete som byföreningen ansvarar för. Projektet Vägar och trafik tog itu med många frågor: mängden bilar, parkeringsplatser, fortkörning, utrymme för oskyddade fotgängare, framkomlighet, problem för utryckningsfordon och mycket mer. Det är naturligtvis få åtgärder som ligger inom ramen för vad byföreningen kan åstadkomma, men vi kan ändå vinna på att ta fram goda förslag som vi kan lämna till de myndigheter som äger frågorna. Idéerna finns presenterade på molle.se under rubriken Projekt 2015.

Kullabergsvägen En stark önskan är att minska trafiken längs Kullabergsvägen genom Mölle upp mot fyren. Bussen är förstås en viktig förutsättning, men det finns mer att göra. Varför inte en infartsparke-

ring nära kapellet, lånecyklar och en buss i skytteltrafik. Alla som promenerar i Mölle delar vägbanan med bilar, motorcyklar och cyklar. Tänk om en strandpromenad längs Södra och Norra Strandvägen kunde bli verklighet! Och om Gyllenstiernas allé fick bli en vacker, fridsam allé. Det skulle inte behövas några omfattande åtgärder för att ordna det.

Parkeringsplatser Parkering behövs, men de måste regleras. På några ställen bör parkering vara förbjuden och efterlevnaden kontrolleras. Ett sådan ställe är hörnet Norra Strandvägen/Ransviksvägen, där många parkerar för att bada i Solviken. I år hade utryckningsfordon återigen stora problem att ta sig fram i det hörnet. Artikeln fortsätter på nästa sida

49


Alla de goda idéerna för att komma till rätta med trafikproblemen har vi lämnat till kommunen; den har ansvaret för de flesta av de frågor som gruppen arbetade med.

Men vad förverkligas? Företrädare för kommunen har många gånger uttryckt hur positivt det är att Mölleborna genom byföreningen kommer med konkreta och konstruktiva förslag till förbättringar. Det återstår att se vad som förverkligas. Många upplever att Mölles största problem är trafiken på Kullabergsvägen. För trångt, för många bilar, för höga hastigheter. Projektgruppen diskuterade mängder av idéer, till exempel hastighetskameror, insnävningar, infartsparkering. Kullabergsvägen är emellertid inte kommunens ansvar, utan Trafikver50

kets. Byföreningen har skrivit till Trafikverket och understrukit allvaret. Vi har kommunens stöd när vi pekar på riskerna i trafikmiljön och efterfrågar radikala, snabba åtgärder. Trafikverket svarade i försiktiga ordalag på byföreningens brev. Man överväger en så kallad åtgärdsvalsstudie. Det innebär att Kullabergsvägen står i en lång kö för att få en analys av trafiksituationen. Om en sådan analys kommer till stånd, kan den ligga till grund för åtgärder. Brevet finns på molle.se.

Allvarliga olyckor Vi kan skatta oss lyckliga att det inte har hänt allvarliga olyckor längs Kullabergsvägen, men det gör att Mölle hamnar långt ned på väntelistan. Det är galet att allvarliga olyckor ska behöva inträffa innan myndighe-

terna vaknar. I högtidliga sammanhang talar verket om det förebyggande säkerhetsarbetet, men praktiken är en helt annan. Länsstyrelsen och naturum arbetar för en certifiering av Kullaberg inom ramen för en organisation som heter Europarc. Det kan kanske ge draghjälp för att förbättra trafiksituationen längs Kullabergsvägen och på berget. På sommarmötet i juli fick deltagarna en fin presentation av arbetet med certifieringen. Det blev alldeles tydligt att trafiken är en nyckelfråga. Läs om strategiplan för Kullaberg på molle.se. Trafiken ingår under rubriken hållbar mobilitetsplan. Vi är många som är övertygade om att trafiksituationen måste förändras, men hur ska vi få Trafikverket på vår sida? m Möllekuriren nr 3 • 2016


Mรถllekuriren nr 3 โ€ข 2016

51


Facit till nr 2 1. Harastolsvägen 26 2. Alekärrsvägen 7 B 3. Harastolsvägen 4. Slåttervägen 5. Högkullsvägen/ Elfversborg 6. Gyllerödsstigen 7. Korsningen av Högkullsvägen och Kullabergsvägen 8. Bökebolsvägen 20 9. Gyllenstiernas allé, närmast hamnen 10. »Caféträdgården«, Kullabergsvägen 8 11. Villa Afrika, Norra Brunnsvägen 12. Fäladsstigen 13. Gyllenstiernas allé 11 14. Möllelägevägen 15. Sunnanvik, Corfitz väg

FRÅN VARDAG TILL FEST Lita på catering från oss Smörgåstårtor • Bufféer • Tapasfat Landgångar • Sallader m.m.

Ring oss gärna på 042-36 22 61 52

Möllekuriren nr 3 • 2016


GUNILLA LARSSON   BILDSPELET Blickfång i byn:

Var är det?

Jag gick en ny sväng i Mölle. När jag såg något som jag tyckte var värt att avbilda knäppte jag. Kan du lista ut var jag tog bilderna? Lycka till/Gunilla Facit till förra numrets bilder ser du här intill.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

Möllekuriren nr 3 • 2016

53


Storgatan 24 • Höganäs 042-34 11 12 Måndag–Fredag 10–18 Lördagar 10–15 Söndagar 10–13

Välkomna önskar Marita, Emma, Camilla och Sofie  Vi hjälper dig med blommor till alla tillfällen  Vi skickar blommor över hela världen genom Euroflorist och Blommogram

54

 Vi har en stor sortering av sommarblommor, snittblommor, krukväxter, krukor och mycket mera

 Vi har det där lilla extra till festen och bröllopet  Vi vet vad som passar till en begravning

Möllekuriren nr 3 • 2016


FÖRENINGSSIDAN

SPF SENIORERNA KULLABERG MÖLLE  │  spf.se/kullabergmolle Den 20 september│Vad gör du i väntan på ambulans? Ambulanssjuksköterska Mattias Wittgren informerar klockan 14 i stationshuset. För intresserade erbjuds utbildning i hjärt- och lungräddning direkt efter föredraget. Den 18 oktober│Sextiotalsmusik med Thomas Poppe klockan 14 i stationshuset. I år är det 35 år sedan vår förening startade och vi firar med lite extra. Den 16 november│Christoffer Palmer och Jutta Sarodnick från Höganäs bokhandel informerar om höstens böcker klockan 14 i stationshuset. Den 13 december│Jullunch klockan 13 i stationshuset. Musikeftermiddagar Den 12 oktober och 9 november klockan 14–16 i stationshuset │Tomas Svensson lär oss lyssna till klassisk musik. Tomas presenterar musikverk, vi lyssnar och efteråt diskuterar vi intrycken. ... Anmäl dig till de olika aktiviteterna till någon av oss – eller hör gärna av dig om du har några frågor: Britt Gudmundson  070-868 14 81 brittgu@gmail.com Birgitta Gille  073-312 11 07 biobe.gille@telia.com Möllekuriren nr 3 • 2016

KAPELLFÖRENINGEN Den 5 oktober│Sopplunch. Christina Ståhl-Hallengren berättar och visar bilder från sitt arbete som läkare i Kenya. Pris 50 kronor. Stationshuset klockan 12. Den 16 oktober│Viktor Bergendal. Pianoafton med Chopin. Kapellet klockan 18. Den 2 november│Sopplunch. Underhållningen är inte klar. Pris 50 kronor. Stationshuset klockan 12. Den 20 november│Vokalensemblen Septima. Come in and stay a while. Kapellet klockan 18. Den 7 december│Jullunch. Pris 100 kronor. Stationshuset klockan 12. Den 27 november│Adventsgudstjänst. Kapellet klockan 14. Den 27 november│Adventskaffe. Stationshuset klockan 15.

NATURSKYDDSFÖRENINGEN I KULLABYGDEN snfkullabygden.n.nu Den 24–25 september│Svamputställning på Brunnby Boställe klockan 10–16. Goda matsvampar visas, som man tryggt kan plocka, men också lömska, giftiga förväxlingsvampar. Den 22 oktober│Ren botten. Hur man skyddar båten från påväxt på ett miljövänligt vis. Samling klockan 14 i Båtsällskapets klubbhus i Höganäs hamn. Den 12 november│Spaning efter gås och örn i Sydskåne, troligen vid Krankesjön och på Vombs ängar. Avslutning med en vandring i Fyledalen. Talrika glador och gäss utlovas. Goda chanser att få se både havsörn och kungsörn. Samling klockan 9 på parkeringsplatsen nordost om Gruvtorget i Höganäs, vid Prins Carlsgatan. Den 4 december│Adventsvandring på Kullaberg. Samling klockan 10 vid nedre parkeringen vid Himmelstorp.

MÖLLE BOULEKLUBB  │  molle.se Träning måndagar klockan 14, tisdagar och onsdagar klockan 10 samt torsdagar klockan 16. Obs! efter den 1 oktober börjar torsdagsträningen klockan 14. Den 29 september│Partävling, fritt val Den 3 december│Julboule och julfest

Möllekuriren på webben Gå till www.issuu.com och skriv Möllekuriren i sökrutan. Där läggs tidningen ut med ett nummers fördröjning.

55


Möllekuriren 2016 nr 3  
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you