Möllekuriren 2016 nummer 2

MÖLLE KURIREN BYFÖRENINGENS TIDSKRIFT • NUMMER 2 • 2016

En kulturskatt Solvikenplanerna Skogen på Kullaberg Tidningsutbäraren

På skördevandring Riktiga Möllebor?

Inget vanligt hus En familj från Syrien

Björn Malm ställer ut:

Målaren på fyren tillbaka i Mölle Text och foto Christer Wallentin

2

E

n sommar för många år sedan, det måste ha varit omkring 1980, råkade jag träffa Björn Malm för första gången. Jag och familjen var i Ransvik och badade. Vi såg oss omkring på klipporna och upptäckte en konstnär med ett staffli som satt en bit ifrån oss och målade. Det såg spännande ut. Jag och en av våra pojkar vågade oss fram och ställde några trevande frågor.

Vi hade inte behövt vara så försynta. Konstnären visade sig vara en öppen och glad person som gärna berättade vad han höll på med. Några år senare gick vi på hans första utställning i stationshuset. Det var 1983, och sedan dess har

Björn ställt ut många gånger, både i stationshuset och annexet. I slutet av juli är det dags igen.

Björn började arbeta som väderobservatör uppe vid fyren 1979.

– Jag skulle rapportera in vädret var tredje timme. Det var ett bundet jobb, men jag fick mycket tid över. Den direkta anledningen till att jag började måla var att jag gick en målarkurs efter att jag, Karin och barnen hade flyttat till Kullen. I skolan hade jag varit duktig på att teckna och fått bra betyg, så jag ville se om det fanns någon talang kvar.

– Mina motiv hämtade jag från naturen runt omkring mig. Att ha hela Kullaberg framMöllekuriren nr 2 • 2016

Mina tidiga morgonvanor är en fördel för mig som målare. På sommaren sticker jag ofta ut före sex, sitter några timmar och arbetar sedan vidare i min ateljé

rapsfält fast det anses så svårt. Sedan kom det ganska många år då han gick in för himmel och hav, och olika nyanser av blått tog över.

– Många skojade med mig och sade att jag hade fastnat i den blåa perioden. Men det var väl inte så konstigt, kontrade jag. Jag hade ju hav och himmel framför ögonen dygnet runt.

– Om vi ska prata om perioder, kan man väl säga att jag sedan länge är inne i blomsterperioden eller trädgårdsperioden. När vi kom till det här huset fanns det knappast någon trädgård. Att anlägga gräsmattor, skapa grönsaksland och gräva perennrabatter var så roligt. Det syntes i tavlorna.

NÄR JAG TRÄFFAR Björn i hans ateljé för

för fötterna inbjöd till att promenera.

Jag har alltid tyckt om att röra mig i skogen.

JOBBET UPPE VID fyren tog slut 1997, allt-

så efter nitton år och mer än 55 000 väderobservationer. Fyren hade automatiserats och Björns tjänst drogs in.

Då flyttade familjen till Nyhamnsläge, där Karin var etablerad som lärare i grundskolan.

Björn fortsatte att måla och kombinerade det sommartid med att arbeta som banskötare på Mölle golfklubb.

Sedan 2015, efter arton somrar, kan han ägna sig åt sin konst så mycket som han vill.

– På golfbanan började jag tidigt på morgnarna. Jag åkte ofta hemifrån vid femtiden. Det gällde ju att få så mycket som möjligt gjort innan spelarna började dyka upp. Mina tidiga morgonvaMöllekuriren nr 2 • 2016

nor är en fördel för mig som målare.

Jag ger mig ofta ut före sex.

– Just nu är jag inne i en intensiv period. Under Kristi himmelsfärdshelgen var jag till exempel ute flera tidiga morgnar. Det är så lugnt under en helg, och jag blir inte störd av en massa andra intryck. Tre, fyra timmar brukar jag hålla på. Sedan arbetar jag vidare i min ateljé, som ligger ganska avskilt i vårt hus.

den här intervjun ger han ett lugnt intryck. Är han inte stressad inför utställningen?

– Se dig omkring, säger han och pekar på väggarna som är fulla med tavlor.

– Om jag skulle ta med alla, skulle det gott och väl räcka. Men för det första finns det några tavlor som jag inte vill sälja, och för det andra tänker jag måla nya tavlor fram till utställningen.

– Nej, jag känner inte någon oro för att inte ha tillräckligt att visa upp om ett par månader.

– När jag väl hade bestämt mig för att ställa ut i Mölle i sommar kändes det bara roligt. Jag har inga krav på mig att sälja mycket utan möter min publik förutsättningslöst. Det ska bli spännande! m

BJÖRN BERÄTTAR ATT han förbere-

der sina målarsessioner utomhus ganska noga. Dagen innan bestämmer han var han ska måla och förbereder färgerna som han ska använda.

Jag minns att Björn på 1980-talet hade mycket färg i sina tavlor. Han drog sig inte för att måla bländande gula 3

MEDVERKANDE Foto Bengt Nilsson Foto Eva Wisten

Foto Sveska Dagbladet

Möllekuriren nr 2 • 2016 Möllekuriren kommer ut med fyra nummer per år Redaktör│Bengt Nilsson 070-740 04 58 Ansvarig utgivare│Birgitta Hansson 070-337 07 65 E-post│redaktion@molle.se Layout och redigering Lilla Förlaget│Christer Wallentin 070-844 81 25

Leif Aspelin

Karin Eriksson

Martin Werner

Skrivande har upptagit en stor del av Leifs tid och tankar. Till Svenska Dagbladet kom han tidigt. Under decennier gjorde han så gott som allt man kan göra på en stor tidning.

Han var reporter och skrev i många ämnen, bland annat ekonomi. Under en period basade han för Svenskans nattskift, och i flera år var han chef för avdelningen som ansvarade för Söndagsläsningen.

I Möllekuriren har Leif en stående sida där han gisslar företeelser i samtiden.

Karin är född i Örnsköldsvik.

Hon utbildade sig till agronom i Uppsala, och där träffade hon Per. Paret flyttade till Skåne och drev ett lantbruksföretag tillsammans i fyrtio år, inriktat på mjölk och spannmål.

Djur har alltid varit Karins stora intresse, så mjölkkorna blev hennes ansvar. De senaste tjugo åren har hon förmedlat kor och kvigor inom Sverige och för export till arton länder.

Karin och Per sålde allt 2006 och hamnade i Mölle. För Karin var det som att komma hem till Höga kusten.

I julnumret skrev Martin en artikel om skogen på Kullaberg, och Martin kan verkligen sin skog. Han var under 36 år ansvarig för skogsträdsförädlingen i södra Sverige. Hans arbete har bidragit till att våra skogar i dag ger ved av hög kvalitet.

Längtan till havet gjorde att Martin efter pensioneringen flyttade till Lerberget. Där är han aktiv i byalaget och i tidningen Byabladet.

Martin återkommer i detta nummer med en betraktelse över livet när man sitter på en stubbe i skogen: sidan 42.

Alla medverkande Carl Alwmark Leif Aspelin Monica Bengtson Elisabeth Brenner Pia Brodersen Mats Ekberg Karin Eriksson Li Fernstedt Carola Hannah Birgitta Hansson Bo Hansson Annica Hellqvist Mats Jönsson Gunilla Larsson Christina Löf Ingemar Löfgren Katja Löfqvist Thomas Löfqvist Bengt Nilsson Karl-Gunnar Nilsson Kerstin Nilsson Hans Peterson Tina Rydberg Christina Ståhl Hallengren Bertil »Bobs« Svensson

Lena Svensson Mustafa Toubal Fabian Täckström Frederic Täckström Christina Ullenius Christer Wallentin Martin Werner Eva Wisten

ICA Nära Skeppet Janssondata Johan Nilsson • Entreprenad Kerstin Tillberg • Konstkeramiker Kitchen House Kristoffers Byggtjänst Kullabygdens Byggnadsvård Kullagårdens Wärdshus Kullapraktiken Kullens Segelsällskap Kyl- och Värmepumpservice Lilla Förlaget Lindes Bilverkstad Länsbergs Mölle kajak & klättercenter Mölle Krukmakeri & Café Maritas blomsterglädje Mölle Målarna Nordstrand • Tandläkare Nättidningen Fyren Plisséexperten Retro Reves d’été Sportfiskebutiken Systrarna på Piren Tapet & Färglagret

4

Annonsörer Arilds Vingård Bengtssons Optik Bertil Berg & Susanne Rylander Colorama Floral Decor For You • Frisersalong Friskis&Svettis Fru Holmbergs Fötter Get Cut • Ulrika Sandin Grand Hôtel Hotel Kullaberg Höganäs Bokhandel Höganäs Energi Höganäs Specialsnickeri Höganäs Tandläkargrupp ICA Kvantum Höganäs

Korrektur│Bengt Nilsson och Kerstin Nilsson Tryckning│Exakta, Malmö 2016 Presslagt den 30 maj 2016 Nästa nummer kommer ut den 16 september 2016 • Vi välkomnar manus, bilder och annonser, helst senast den 15 augusti



Mölle By- och Kulturförening Postadress Mölle Hamnallé 2 263 77 Mölle Hemsida│molle.se E-post│info@molle.se Medlemsavgiften i byföreningen är 200 kronor, vilket inkluderar Möllekuriren, utdelad i Mölle. För övrig distribution av tidningen tillkommer inom Sverige 125 kronor per år; för utlandet 225 kronor. Betala till bankgiro 5617-3883

 Byföreningens månadsbrev Mejla till info@molle.se om du vill få löpande information om kommande arrangemang i Mölle, tips på aktiviteter med mera.

Möllekuriren på webben Gå till www.issuu.com och skriv Möllekuriren i sökrutan. Där läggs tidningen ut med ett nummers fördröjning.

Framsidan Duvan sitter i snåren längs den gamla banvallen. Läs på sidan 23 vad Hans Peterson skrev om att morgonpromenera den sträckan i ett gammalt nummer.

Foto Christer Wallentin Möllekuriren nr 2 • 2016

INNEHÅLL

VÄLKOMMEN

2 Björn Malm ställer ut: Målaren på fyren tillbaka i Mölle 4 Medverkande 5 Den blomstertid nu kommer 6 På gång i Mölle 10 Hans Peterson • Krönikan 12 Vad händer i Solviken? Många bra förslag

– men länsstyrelsen måste först säga ja 14 Leif Aspelin • I tidningsvärlden 16 Skogen hans skötebarn 20 Tidningsutbäraren: Börjar 02.30 för att alla

prenumeranter ska få tidningen före 06.00 23 Favorit i repris – Morgonpromenad på banvallen 24 Är vi riktiga Möllebor – kan vi bli det?

27 Amerikanare söker sina rötter 28 Bor på Brunnby Gård: En familj från Syrien 33 Ett unikt verk om Möllebor och bybesökare 38 Karin Eriksson • Signerat 42 Tankar från stubbhöjd 45 Intervju med Abbe Jacobson: Räddar

det sällsynta 48 Kullaberg bildades för 1 650 miljoner år

sedan: Gammalt som berget 51 Gunilla Larsson • Bildspelet 52 Min Mening 54 Föreningssidan

Fredagen den 24 juni Midsommarfirande på lekplatsen från klockan 14

Möllekuriren nr 2 • 2016

ÅRETS ANDRA NUMMER av Mölle-

kuriren bjuder som vanligt på blandad underhållning. Mölle och Kullaberg står i centrum.

Redan på det första uppslaget mötte ni en av sommarens utställare. Under fyra decennier har Björn Malm varvat sitt måleri med först väderobservationer och sedan golfbaneskötsel.

Nya medlemmar i byföreningens styrelse presenterar sig. Det är tre kvinnor, och jag undrar var männen finns.

Tycker de att bystyrelsen inte är tillräckligt viktig?

Solviken och Ransvik ska rustas upp. Förhoppningen var att mycket skulle hinnas med till årets badsäsong, men det verkar osäkert hur mycket som kommer till stånd. Den som lever får se.

Två av våra krönikörer skriver om sina trädgårdsmödor.

Men det är inte alltid som ambitionerna går i takt med de tänkta framgångarna. Ibland får det räcka med drömmar.

Skogen på Kullaberg kan vara en plats för stillsam

meditation, men även en plats för hårt slit, som Karl-Gunnar Nilsson berättar om.

Och tidningen flyger inte till brevlådan av sig själv.

Det krävs en insats tidigt på morgonen.

Som vanligt porträtterar vi några Möllebor, och nu kommer dessutom en bok om bemärkta byinvånare och prominenta besökare. Det blir en formidabel kavalkad av människor som på ett eller annat sätt har gjort intryck på Mölle.

Sist men inte minst får ni en vidunderlig resa genom årmiljonerna. Kullaberg sjönk i djupet, men stod sedan upp som en fågel Fenix – och gav oss det fantastiska berget.

Bengt Nilsson Redaktör

Söndagen den 24 juli Sommarmöte på Grand Hôtel. Start med extrastämma klockan 14 Fredagen den 16 september Möllekurirens höstnummer kommer ut Foto Christer Wallentin

Torsdagen den 7 juli Trädgårdsträff vid stationen från klockan 18. Även 14, 21 och 28 juli

Missa inte

Torsdagen den 23 juni Majstången kläs. Alla är välkomna att hjälpa till. Samling klockan 18

Den blomstertid nu kommer

5

Tre nya krafter i byföreningens styrelse Foto Li Fernstedt

Foto Christer Wallentin

Foto Birgitta Hansson

ELISABETH BRENNER Det var aldrig någon

CAROLA HANNAH När jag flyttade från Lon-

TINA RYDBERG Jag har jobbat i skolans

tvekan: Jag ville jobba med textil och design. Efter konsthögskolan i Hamburg, jobb i Holland och ett biståndsprojekt i Afrika öppnade jag och Rolf en ateljé i Holsljunga där vi gör tuftade mattor.

Jag har varit chefsdesigner på Kasthall och jobbat för bilindustrin. Sedan några år bor vi på Bella Vista.

don började det tredje kapitlet i min livsbok. Det första kapitlet var min barndom och ungdom i Finland, det andra mina 38 år i London, och det tredje inleddes med min flytt till Mölle 2009.

Här har jag funnit lugnet, närheten till havet, den fantastiska naturen och kärleken. Här finns allt jag önskar mig.

värld under nästan hela mitt liv, som lärare i svenska och engelska och senare som rektor. Numera är jag även författare och föreläsare.

Född i Lund, uppvuxen i Linköping och bor sedan 2009 i mitt paradis på jorden: Mölle. När jag inte jobbar är jag mycket med mina älskade hästar.

Torsdagsträffar i juli Fyra kvällar i sommar ordnar vi träffar på stationsområdet: den 7, 14, 21 och 28 juli. Vi hoppas att du vill komma dit för att umgås och träffa människor som du kanske inte känner sedan tidigare.

Det är – och ska vara – opretentiöst.

Du tar med dig en fikakorg eller något att grilla. Vi kommer att se till att det finns

glöd i grillen, så att det går att laga mat från klockan 18.

Vi har skaffat flera bord och bänkar.

Eventuellt kommer även tältet att vara rest. Alla är välkomna, barn och vuxna.

Byföreningen har en del lekutrustning som deltagarna kan låna. Det går att spela beachvolleyboll eller boule. Eller varför inte pröva de nya fotbollsmålen.

UTSTÄLLNINGAR I SOMMAR Varje utställning pågår under en vecka, från lördag till fredag. Datum nedan avser den första dagen.

Stationshuset

Den 25 juni Mölle Fotografiska

Den 2 juli Ingrid Rundlöf; Gunnel Strandlund; Helene Wachtmeister

Den 25 juni Gritt Madsen; Kjeld Madsen Den 2 juli Barbara Månsson Den 9 juli Inger Hodgson Den 16 juli Tamara Waltermark

Den 9 juli Erik Magnusson och Frederic Täckström; Birgitta Tholander Werne

Den 23 juli Susanne Gerthel; Nina Martinez; Eva Maria Ovin

Den 16 juli Mats Müller

Den 30 juli Jan Fagerholm

Den 23 juli Anders Julin; Tommy Sjöstrand

Den 6 augusti Eva Ekelund Olsson; Kajsa Jeppsson; Eva Karlqvist; Pia Margareta Nelson

Den 30 juli Björn Malm Den 6 augusti Nina Svensson

6

Annexet

Den 18 juni Torsten Nilsson

Ett utförligt program finns på molle.se; klicka på Galleri.

Sommarmöte på Grand Välkomna till byföreningens sommarmöte söndagen den 24 juli klockan 14 på Grand Hôtel.

I samband med sommarmötet hålls en extra föreningsstämma för att behandla två frågor: årsavgiften för 2017 och den motion om en stadgeändring som bordladeds på årsmötet.

I god tid före stämman kommer det att finnas en kallelse till extrastämman och underlag för de båda beslutspunkterna.

Bokbussen i sommar Bokbussen kör till Mölle på onsdagarna från och med den 15 juni till och med den 10 augusti. Den kommer att stå på hamnplanen klockan 14.00–14.45.

Personalen erbjuder både låneböcker och turistinformation.

Gamla nummer Gå till www.issuu.com och skriv Möllekuriren i sökrutan. Där läggs tidningen ut med ett nummers fördröjning.

Möllekuriren nr 2 • 2016

PÅ GÅNG I MÖLLE

Monicas teatertips

Hamnrapport FRÅN HÅKAN LIND, hamnföreningens ord-

Ring 042-36 76 24 eller mejla: monicaochingemar.bengtson@telia.com

Musikalen Kinky Boots • Söndagen den 27 november på Malmö Opera. Buss och biljett kostar som vanligt 600 kronor.

Bussen lämnar stationshuset klockan 13.30; klockan 16 går ridån upp.

Jag slår redan nu ett slag för den här föreställningen, eftersom jag tror att biljetterna kommer att gå åt väldigt fort.

Ni får gärna preliminärboka, och så kan

ni avboka i början av november om ni skulle få förhinder.

Kinky Boots är en stor show med mycket humor och härlig musik, skriven av popikonen Cyndi Lauper. Broadwayuppsättningen vann sex Tony-statyetter 2013, bland annat för bästa musikal och bästa musik och sångtexter.

Välkomna/Monica Bengtson

En dag i solen på Skånes Djurpark

Av Karin Eriksson

Månadsbrevet

Ingen byvandring i år

Mejla till info@molle.se om du vill få löpande information om kommande arrangemang i Mölle, tips på aktiviteter med mera.

Kommunens folk kommer till Mölle först 2017 eller 2018, men då blir det en mer grundlig genomgång än tidigare.

Foto Karin Eriksson

Hur stor är en svensk älg? Kan björnar klättra i träd? I maj fyllde Mölle och Arilds Rotaryklubb en buss med ett 70-tal föräldrar och barn från Brunnby asylboende och åkte till Skånes Djurpark utanför Höör.

Alla barnen dök upp finklädda, en del till och med i guldskor. I parken fick de träffa en björnfamilj med tre ungar som våghalsigt klättrade upp i ett träd medan mamman övervakade och pappan låg lojt och badade. I hagen intill smög det vargar och en maffig kungsörn satt och tittade hungrigt på de små barnen.

Älgarna var, trots sin imponerande mankhöjd, så tama och sällskapliga att man fick klappa dem. Fem sälar matades med sill.

Mellan alla djurhagarna fanns träd att balansera på och andra uppskattade leksaker. Här fanns också de svenska husdjuren: kor och grisar, får och höns.

Roligast var getterna, som barnen fick klappa och krama.

Efter sju månader i Sverige kommer nu svenskan naturligt för de flesta barnen – och även hos flera föräldrar.

Efter några timmar samlades alla för medhavd lunch. Brunnby Gård hade skickat med falafel med kyckling, kaffe och frukt. Innan hemresan fick alla äta glass. På vägen hem sov de flesta barnen, och vi arrangörer tyckte att dagen – full av glada barn – var det mest meningsfulla som vi hade gjort på länge.

Besöket blev så populärt att vi bestämde oss för att genomföra ännu en resa.

Skånes Djurpark bjöd på inträdet. Tio Rotaryklubbar och Höganäs kommun bidrog till kostnaderna. Mölle-Arild Rotaryklubb representerades, förutom av mig, av Ingemar och Monica Bengtson. Två medarbetarna från Brunnby Gård reste också med. m

Rogina gungar och ser lycklig ut.

Möllekuriren nr 2 • 2016

förande, har vi fått veta vad som händer med hamnen.

Hamnföreningens kontakter med kommunen har på senare tid gällt hamnföreningens behov av lokaler för ett hamnkontor med förråd, verkstad, dieselstation samt toaletter och duschar.

Detta behöver preciseras i ett nytt avtal mellan hamnföreningen och kommunen.

Avtalet ska ersätta det nuvarande avtalet som går ut vid årsskiftet.

Kommunen har prioriterat dessa frågor eftersom man sonderar vilka intressenter som finns för de byggrätter som har markerats i den nya detaljplanen för hamnen. Samtidigt säger sig kommunen skriva på ett avtalsförslag angående driften av hamnverksamheten, men hamnföreningen har ännu inte fått se det.

Styrelsen är intresserad av ett nytt avtal med kommunen, men mycket beror på vilka villkor som ska gälla. Kommunens ambition sägs vara att träffa ett nytt avtal innan sommaren.

Efter att arbetet med ören blev klart planerar kommunen att restaurera stenskoningarna utanpå den stora piren och utanpå den norra piren vid lilla hamnen.

Det ska göras i år. Därefter ska betongen lagas på pirerna, dock inte förrän under 2017–2018.

Under nästa år ska kommunen uppföra en ny byggnad som troligen placeras ungefär där nuvarande hamnkontor ligger. Där kommer hamnkontoret att inrymmas samt en våtavdelning med toaletter och duschar.

Den kompassros i sten som ska läggas utanför Ruffen utlovades att vara färdig i månadsskiftet april/maj, men så blev det inte. Det senaste beskedet från stensättare Hansson i Broröd är att han inom kort »ska samla ihop sina stenar och bege sig till Mölle«.

I övrigt kan konstateras att pingsthelgen, som normalt är en av hamnens största helger mätt i antalet gästbåtar, i år blev en förlorad helg på grund av vädret. På pingstdagen fanns bara någon enstaka seglare på gästkajen. m 7

PÅ GÅNG I MÖLLE

GODA NYHETER OM RANSVIK Av Christina Ståhl Hallengren I SOMMARNUMRET FÖR ett år sedan skrev jag om Ransvik och berget. Det såg bekymmersamt ut i Ransvik med omfattande skador efter de senaste årens hårda stormar, och läget var inte bättre i vintras då man i fjol inte fick anslag till nödvändig restaurering av badplatsen.

På den nedersta plattan har människor solat och badat i långliga tider; i dag är den hårt sliten och underminerad av vågorna.

Eftersom det löpande underhållet har varit eftersatt, har effekten av varje ny storm adderats till föregående oväder. Följden har blivit att den anrika badplatsen har förfallit allt mer.

Ransvik skapades för över hundra år sedan och har ett stort kulturhistoriskt värde. Både ortsbor och turister har blivit rättmätigt upprörda när de har sett badet förstöras.

Daniel Åberg, platschef för Kullabergs naturreservat, har under flera år sökt pengar hos Naturvårdsverket för att rusta upp Ransvik, men fått nej.

I år har länsstyrelsen äntligen avsatt 150 000 kronor för reparationer i Ransvik.

Ytterligare 300 000 kronor ska användas till insatser i övriga Kullaberg.

När jag kontaktade Daniel Åberg i början av maj berättade han att arbetet med badplatsen är igång.

– Man rensar undan sten och lägger nya avrinningsrör. Avrinningsbrunnarna ska rensas upp. Sedan kommer man att lägga befintliga stenar till rätta och mura så mycket det går. Slutligen fyller vi i sprickor med hjälp av en betongbil och pumpar in betong där det i dag är underminerat.

Möllekuriren 2015 nr 2

– Vi kommer också att byta räcket på bryggan och laga trapporna ner till badplatsen. Jag vet inte hur lång tid detta kommer att ta, eftersom vi får göra det mesta själva med befintlig personal, men vi siktar på att det ska se betydligt bättre ut inför säsongen.

Så låt åt oss hoppas att det blir en fin sommar med många tillfällen att sola och bada i Ransvik. Det blir intressant att se hur mycket man kan åstadkomma för 150 000 kronor.

Foto Mats Ekberg

Mölle Fotografiska

Ovanlig Valborg

Intill Sergeantens äng

Den 30 april blev det inget ordinärt Valborgsmässofirande. Brasan var större än någon kunde minnas, Péter Kovács vårtalade ... och kvällen blev underbar.

Men kören lät lika vackert som vanligt.

SCA vill utöka sin semesteranläggning i Mölle. För att det ska kunna ske krävs först en ny detaljplan och därefter projektering och ansökan om bygglov.

I början av april i år presenterade kommunen ett förslag till en detaljplan för området. Inriktningen är att företaget ska få bygga ett antal nya stugor.

Det 25-sidiga dokumentet finns på hoganas.se. Sök på Mölle 13:125.

Fram till den 16 juni pågår samråd.

Då kan den som har synpunkter på förslaget höra av sig till kommunen.

SÖKES: TEXTILATELJÉ ATT HYRA Jag är permanent bosatt på Bella Vista i Mölle och söker ett rum där jag kan utöva min textila konst.

Elisabeth Brenner Remberg 070-811 09 44

designbrenner@gmail.com 8

Byföreningens styrelse står för innehållet på sidan 6–8 om inget annat anges.

Fjorton utställare – både amatörer och proffs – visar sina verk i stationshuset i sommar. Det gemensamma för utställarna är att de har sin bas i Mölle och Kullabygden.

Vernissagen är på midsommardagen klockan 13. Sedan pågår utställningen till och med fredagen den 1 juli.

Deltagare med foton är: Bodil Bennheden, Ebbe Berndtsson, Jonas Brane, Annica Hellqvist, Jan-Olof Magnusson, Alex Mandersson, Torsten Nilsson, Jan-Erik Persson, Stig Peterson, Björn Sahlsten, Felix S:t Clair Renard, Frederic Täckström och Christer Wallentin. Dessutom visar Bengt Nilsson silversmycken.

Gert Svensson, som var en av initiativtagarna till Mölle Amatörsalong förra året, kom med idén till fotoutställningen och har planerat den tillsammans med Christer Wallentin. Gert säger: »Vårt upplägg påminner om amatörsalongen, dom flesta utställarna bor i Mölle eller har nära koppling till byn.« Möllekuriren nr 2 • 2016

Mรถllekuriren nr 2 โ ข 2016

9

Trädgårdar

D

en som köper ett hus blir nästan automatiskt försedd med en trädgård.

Därför ett gott råd. Rör den inte. Åtminstone inte första året.

Förra ägaren kan ha stoppat ned en massa trevligheter som kommer upp under sommaren, fördolda under frost, jord och ogräs. Vänta och se. Därefter kan man börja planera, plantera och så.

Vi köpte ett hus som förmodligen byggts hundra år tidigare på nordligaste änden av fäladen. Vi tror i alla fall att jorden var därefter.

Raskt och ivrigt sådde vi det vanliga: dill, persilja, morötter och en hel del annat. Mot slutet av sommaren var skörden mager. Vi hittade några morötter liknande ett underutvecklat lillfinger.

Likt bönderna skyllde vi på vädret. För lite regn fast vi vattnat. För lite sol, för lite värme – eller för mycket.

Potatisland hade vi också. Det blev inte många fler än dem vi satte ned. Och de kom i augusti när potatisen var som billigast.

Men vi hade ett kraftfullt, urholkat valnötsträd, imponerande innan det föll. Men askträden är magnifika liksom kastanjen. Fast de fanns ju innan vi kom.

Liksom smalstänglade blekröda tulpaner. Jo, en tuva violer växte länge vid päronträdet. Men nu är violerna borta. O, förgänglighet.

Det är klart att vi en gång hade gott om både jordgubbar och framför allt av månadssmultron till barns och barnbarns förnöjelse. Men vi gav upp när de spanska mördarsniglarna tog hand om trädgården.

Men visst finns de som kämpar. Kanske ska man ha mer tid och råd. Dessa trädgårdar som är komponerade i färg och höjd och stolt kan visas upp på trädgårdsrundan i slutet av sommaren.

Helst med en bäck, hur man nu får tag i en sådan.

En bäck som porlar. Något annat som porlar finns väl knappast. Eller en damm omgiven av gudomliga växter. Och med Monets näckrosor och kanske van Goghs stockrosor i bakgrunden.

Foto land.se – Öppen trädgård

10

Möllekuriren nr 2 • 2016

HANS PETERSON KRÖNIKAN

Visst är min trädgård fin när magnolian blommar. Även om en dålig rygg och sviktande knän gör att man får nöja sig med att njuta av den genom ett öppet fönster

DET FINNS TRÄDGÅRDAR och trädgårdar. Från Versailles

äldre än Bibeln och ses som en förlaga till Gamla testamentet, har en trädgård.

Och de som gick i skola innan mobilerna omintetgjorde mycken undervisning kanske minns de hängande trädgårdarna som ingick i jordens sju underverk.

Men det finns ju omtalade trädgårdar av internationellt mått även i dag. Vita Sackville-West, som en tid hade ett förhållande med Virginia Wolf innan respektive make hämtade hem dem från Frankrike, är ju berömd för sin vita trädgård i södra England.

Och Monet, för att återgå till honom, har någon mil bortanför Paris en mystisk parkliknande trädgård med en serie av dammar och släpande träd, lite av ett landskap.

Och det finns ju landskapsarkitekter om man vill ordna sig en trädgård i något större format. Ljuvliga gröna sluttningar med ulliga får utströdda här och var. Eller kanske en stilla grupp skygga hjortar.

Här är den porlande bäcken utbytt mot en fors med tillhörande hängbro.

Visst är min trädgård fin när magnolian blommar. Även om en dålig rygg och sviktande knän gör att man får nöja sig med att njuta av den genom ett öppet fönster. Men följer årets växlingar gör den efter bästa förmåga. m

slott löper tre breda avenyer genom trädgården. När mina föräldrar var som allra fattigast, hade vi råd med att hyra en kolonilott av staden. Den var nog inte så stor, kanske tre gånger fem meter.

Där sattes potatis i ett hörn, grönsaker med ljuvliga rädisor i ett annat. Och så naturligtvis ringblommor och luktärter. Fast jorden var gammal åkermark, lerig och styv.

Skörden blev väl inte den förväntade. Sedan dess har kolonilotterna vuxit, fått staket och hus och blivit en gemenskap för många äldre och ensamma.

Men ohyggligt dyra.

Fast visst ska man ha en trädgård, om det är möjligt. Det ligger kanske i den mänskliga rasens utveckling. Vi gick över till jordbruk för många tusen år sedan. Trädgården kan Vin & pizza & Gelato & tak över huvudet ... representera både det Under vintern har vi arbetat ganska flitigt på krukmakeriet. Under mycken möda och sköna och det praktiska. slit har vi färdigställt ett nytt orangeri och stoltserar nu med dryga 50 platser under tak!

Redan Bibelns Gamla Vi har också fått en heltidskock, en livs levandes bambubar, handgjord gelatoglass, en testamente – som lär ha nyrenoverad trädgård, ny meny, nytt bredare vin- och ölsortiment, och två nya ugnar. sammanställts från både En keramikvagnugn, byggd av vår gode vän Arild Kristoffersen, och en ny handgjord muntliga och skriftliga, pizzaugn från Izzo i Napoli, speciellt byggd för vår typ av pizza och den enda i Sverige. Vi traditionella berättelser har också haft öppet alla dagar sedan förra sommaren, ja hela långa vintern har brasan något hundra år före brunnit och frusna gäster har klämt in sig för en kopp java eller en öl. Detta tänkte vi fortsätta med framöver och under sommaren kommer caféet ha öppet hela dagarna och vår tideräkning – hade pizzerian från 17 till långt in på natten. Vi kommer också bjuda på mycket levande ju paradisets trädgård. musik framöver och så kan man nuförtiden få catering via vår kära kock. Varmt välkomna Där det med all tydlighet till en liten oas mitt i Mölle! planterats ett äppleträd. mollekrukmakeri.se Gilgamesheposet, 042-34 79 91 som är cirka ettusen år Möllekuriren nr 2 • 2016

11

Vad händer i Solviken?

Många bra förslag

– men länsstyrelsen måste först säga ja Av Christina Ullenius

S

olviken är en välbesökt och uppskattad badplats under sommarmånaderna. Vi köar på familjebryggan, oroar oss över skadorna på dambryggan, trängs och tävlar om parkeringsplats i hörnet av Ransviksvägen och Norra Strandvägen, önskar att det var färre bilar.

Vi trängs omkring barnbassängen med våra barn och önskar att det fanns mer plats att breda ut handdukar. Vi tar fram plåster när barnen gör sig illa på den vassa kanten på bassängen. Och så önskar vi litet mer stimulerande lekredskap för de barn som har vuxit ur sandlådan.

Javisst älskar vi familjebadet i Solviken, men det kunde vara ännu bättre.

I byföreningen tog vi förra vintern fram en mängd idéer för utveckling av båda baden i Mölle: Fågelviken och Solviken.

Väldigt trångt Vackra dagar räcker den smala bryggan inte till för alla som vill ta ett dopp.

Vi överlämnade förslagen till kommunen och fick ett väldigt positivt gensvar, i första hand för Solviken. Kommunen hade avsatt ganska rejäla resurser (en miljon kronor) för att renovera och förbättra Solviksbadet, som är den prioriterade badplatsen.

SÅ FICK VI ETT KONKRET förslag för Solvikens utveckling. Idéerna finns inritade och beskrivna i bilden som ni ser här intill.

Jag är mycket glad över den tolkning som våra idéer har fått i kommunens förslag.

Bättre skyltning vid entrén och vid fortsättningen till Ransvik. Vilka regler gäller i ett naturreservat. Ett räcke från stigen ned mot solgrottorna för att öka tillgängligheten. Utbyggnad av familjebryggan för att medge två stegar; kanske kan det minska köbildningen.

Vidare ett utegym för den träningssugne där det i dag ligger gamla betonggolv som ett minne av tiden med badhytter.

Klättervägg vid lekplatsen. Lagning av stengrottor och brygga vid dambadet. Flera cykelställ vid entrén. Nya inbjudande trädäck vid bassängen. Renovering av bassängen, men omfattningen är inte avgjord.

Foto Christina Ullenius

JA, VAD HÄNDER NU? Badsäsongen är här – även om det bara är 12° i vattnet när jag skriver detta den 10 maj.

Solviken är en del av naturreservatet Kullaberg och det gör att kommunen inte råder

12

över beslut om insatserna. För de allra flesta förslagen behöver kommunen tillstånd från länsstyrelsen. Underhandsbesked därifrån antyder att utegym och klättervägg är uteslutet.

I år kommer en ny informationstavla upp, liksom en ledstång vid solgrottorna, och vresrosorna kommer att klippas tillbaka.

Kanten på barnpoolen har redan slipats av och har blivit något litet mer barnvänlig. Några smärre åtgärder i övrigt görs i poolen. Till skolavslutningen ska poolen städas och fyllas med vatten.

Vinterstormarna vräkte upp massor av sten på stranden och täckte stigen till bryggan med ett tjockt lager. Kommunens personal plöjde undan detta i början av maj. Det blev berg av härlig kullersten vid sidorna av stigen. Ungefär samtidigt kom stegarna på plats.

ANSÖKAN FÖR DE STÖRRE projekten

– med till exempel bryggorna och nya trädäck – behandlas i länsstyrelsen, och jag hoppas innerligt att kommunen får det behövliga tillståndet under tidiga vintern i år så att dessa förändringar kan förverkligas inför sommaren 2017.

För mig är det obegripligt att de goda förslagen skulle kunna avslås med hänvisning till att Solviken ingår i ett naturreservat. m Till höger Kommunens sammanfattning av förslagen för Solviken.

Möllekuriren nr 2 • 2016

SOLVIKEN UPPRUSTNING

20151120

13

Mรถllekuriren nr 2 โ ข 2016

I tidningsvärlden Av Leif Aspelin

V

i svenskar pratar ofta och mycket om vädret. Och har för all del anledning till det. Inget är så ombytligt

som det svenska vädret, nämligen.

Så var det när Svenska Dagbladets redaktionschef en gång körde i diket med bilen, bröt

Många människor ringde också till tidningen.

En del efter att ha förmorskat sig ur diverse flaskor. Då skulle det talas om hur en tidning egentligen skulle göras

en arm och blev liggande på sjukhus i Bollnäs.

Bredvid honom i rummet låg en äldre man.

Nåväl, det blev kväll och det var snart dags för Rapport. SvD-mannen kunde inte ta sig ur sängen till tv:n som stod inne i dagrummet,

ringa på ens telefon och berätta att det var ett utlandssamtal på gång.

Eller så kunde man helt enkelt lägga ifrån sig

men den gamle mannen stultade iväg. När han

luren på bordet, och säga »jag förstår« en gång

kom tillbaka frågade tidningsmannen vilka

varannan minut för att visa att på den här tid-

nyheter Rapport hade haft.

ningen var man minsann inte högdragen, utan

– Tja, sade gubben. Det skulle bli kallare.

pratade med folk som ringde. Så småningom

Det var hans idé om en nyhet. Väderleksrap-

gav karln upp och övergick till att plåga någon

porten var det enda som intresserade honom i

stackare på en annan tidningsredaktion.

nyhetsprogrammen.

EN AV DE STADIGA RINGARNA hette Julle. Han SÅDANA DÄR KONSTIGA MÄNNISKOR stöter man

hade polisradio och ringde varje kväll till redak-

rätt ofta på i tidningsvärlden. Som gumman Tö,

tionen och tipsade om främst trafikolyckor –

till exempel. Hon, han eller kanske hen, kom

som vi oftast redan kände till.

en gång i månaden upp till redaktionen för att lämna månadens väder.

Hon, han eller kanske hen, hade skäggstubb, kortklippt frisyr, en tweedkjol och till det alltid

Om någon av oss som arbetade på tidningen inte var tillräckligt intresserad drog han till med: »Men det är många skadade, en ambulans är på väg.« Liksom för att bättra på betet.

ett par nätta pumps. Hon var punktlig gumman Foto Akademikerförbundet SSR

Tö. Om det så var julafton eller nyårsafton kom hon lika säkert som alltid.

Många människor ringde också till tidningen. En del efter att ha förmorskat sig ur diverse flaskor. Då skulle det talas om hur en tidning egentligen skulle göras, varför moderaterna aldrig skulle komma till maktens köttgryta eller varför Olof Palme var så fruktansvärd.

Det var särskilt en man som excellerade i det sistnämnda, och ibland orkade man bara inte med honom. Då fanns det två saker att göra.

Antingen ringa växeln och be någon därifrån 14

Leif Aspelin har varit nattchef, editionschef och ekonomireporter på Svenska Dagbladet.

Möllekuriren nr 2 • 2016

Populär lekhörna – en av våra senaste förbättringar

Vår nya salladsbar. Plocka ihop din egen blandning. Gott, nyttigt och bekvämt

Iskall läsk med tre smaker. Svalkar en varm sommardag

Lekhörna med lego, filmer, kritor, pennor, papper. Här trivs barnen att vara

Nygrillad kyckling, ribs, kycklinglår m.m. Vi laddar om flera gånger per dag

Vi går in för närproducerat och ekologiskt. Wapnö är ett exempel

Följ oss på Facebook ICA Nära Skeppet

Skeppet • Nyhamnsläge Öppet alla dagar 8–20 Under juni, juli och augusti öppet 8–21 Möllekuriren nr 2 • 2016

15

SKOGEN HANS SKÖTEBARN

Text och Foto Christer Wallentin

V

i har tur, Karl-Gunnar Nilsson och jag. Den måndag i maj när vi har bestämt att ta oss upp till skogen på Kullaberg är det vackert väder. Äntligen lite varmare.

Jag möter KG, som många kallar honom, utanför huset på Västra Bangatan.

KG sätter sig bakom ratten på sin SUV med mig på passagerarplats. Vid fötterna har jag min ryggsäck med kamera, anteckningsbok, termos och smörgåsar. Berit vinkar av oss.

INGET HAR BLIVIT sagt om vart vi ska köra,

mer exakt, men KG svänger vänster efter Mölle Hamnallé. Vi är alltså på väg i riktning mot Kullagården och fyren. Men så långt åker vi inte. KG parkerar bilen ovanför Josefinelust, och vi slår oss ned på närmaste bänk.

Arbete i skogen har dominerat KG:s yrkesliv. Han växte upp på Krapperup och arbetade med godsets skog i drygt 25 år.

16

Sedan arbetade han nästan lika länge med att vårda skogen på Kullaberg, men då i Skogsvårdsstyrelsens regi.

INNAN JAG HAR hunnit komma igång med

mina frågor plockar KG fram ett foto ur jackfickan. Ni ser det på nästa sida.

– Den här bilden tog jag omkring 1950 vid spegeldammen på Krapperup. Charles Nilsson står till vänster och mannen bredvid är Nisse Stedt. Vi hade tillsammans fällt trädet med en stockasåg. En sådan är jämnbred och har ett handtag i varje ände.

– Vi växlade om att dra sågen fram och tillbaka. Trädet var väldigt stort, det hade två grova stammar och gav tjugofem kubikmeter ved. Det är min yxa som skymtar i nedre högra hörnet.

Trädfällning av det här slaget var en vanlig arbetsuppgift för KG och hans arbetskamrater på Krapperup; totalt var de fem, sex man som skötte skogen. De höll efter träden i parken runt slottet, gallrade, Möllekuriren nr 2 • 2016

kalhögg och tog hand om stormfällda träd. Plantering av nya träd vår och höst var också en del av jobbet. Variationen var stor.

– JAG SLUTADE SKOLAN när jag var fjorton.

Skogsmästare Eriksson på Krapperup anställde mig direkt. Men jag hade arbetat för godset sedan länge. När jag var åtta år lukade jag i trädgården, och några år senare sålde jag jordgubbar till badgästerna i Lerhamn.

– Som riktig anställd fick jag börja med att spika lådor. Det behövdes massor av lådor i olika storlekar för potatis, tomater, kål och annat. Oj, som jag spikade. Men så småningom fick jag komma ut i skogen och börja lära mig jobbet. Jag gallrade, dikade och körde häst.

– Med några års mellanrum skulle vi putsa allén på Krapperups kyrkoväg.

Skogsmästaren ville att trädkronorna skulle mötas över vägen, och liksom bilda ett valv. Jag gillade att klättra upp i träden och ta mig ut på grenarna. På den

tiden sa vi inte arborist, men det var väl vad jag var då.

Skogsarbetet hade förstås sina risker för KG och hans arbetskamrater. När ett stort träd skulle avverkas kunde det falla fel och om olyckan var framme kunde en människa få det över sig och skadas för livet. För att inte tala om vad en motorsåg kunde ställa till med.

– Jag råkade aldrig ut för något sådant, tack och lov. Blessyrer fick man ju, men inget allvarligt eller dramatiskt.

Däremot fick jag med tiden ont i ryggen, i bena och knäna. Jag hade alltid varit stark som få och smidig som bara den, men jag kände att det började ta emot i hela kroppen.

– Därför tänkte jag ibland att jag skulle hitta något annat att jobba med, något som var lite lättare fysiskt sett.

Och gärna något som gjorde att jag kunde råda mer över mitt arbete. När chansen kom att gå över till Skogsvårdsstyrelsen slog jag till.



Trädfällning på Krapperup Charles Nilsson, Nisse Stedt och fotografen pustar ut efter att ha fällt ett jättelikt dubbelträd i Krapperups slottspark. Foto Karl-Gunnar Nilsson

Jag hade alltid varit stark som få och smidig som bara den, men jag kände att det började ta emot i hela kroppen KG BÖRJADE SIN nya anställning 1973 och

fortsatte till 1994, alltså i över 20 år. Men då satte höften stopp, och det var dags för honom att bli avtackad med ett stort, vackert väggur i trä.

Arbetet i Skogsvårdsstyrelsen innebar att KG styrde över ett lag på fem, sex man eller mer. De arbetade inom en räjong som sträckte sig från Ängelholm i norr till Landskrona i söder. Arbetslaget var på Kullaberg ett par månader per år.

– Vi röjde och gallrade. Gran och tall skulle hållas tillbaka för att boken, eken och björken skulle komma fram ordentligt. Vi jobbade mycket med stigarna och såg till att dom inte växte igen.

EN KONTROVERSIELL FRÅGA på Kullaberg,

såväl som i andra naturreservat, är vad man ska göra med »fällen«, det vill säga träd som har fällts av hårda vindar eller ramlat av någon annan anledning. Ska de tas om hand eller ska de få ligga kvar?

I den frågan har KG en bestämd uppfattning.

– Fällena ska bort! Dom är en fara för människor som går i skogen. När ett träd stormfälls fastnar det ofta i andra träd och riskerar att falla till marken senare.

Om någon råkar passera just då, är det lätt att inse vad som kan hända. Och rotvältor kan vara livsfarliga. Det finns också estetiska skäl för att ta itu med fällena. Dom förfular skogen.

– Professorerna vill att fällena ska ligga kvar för att ge skalbaggarna mat.

Men jag tror att småkrypen klarar sig bra ändå.

– Så länge jag jobbade för Skogsvårdsstyrelsen var linjen klar: fällena skulle bort. Men i dag är det annorlunda.

Möllekuriren nr 2 • 2016

17

Stormfällda träd ska man ta hand om, säger KG. »Om dom bara får ligga, kan dom skada folk, och snyggt är det ju inte.«

KG SLÅR UT med armen och gör en

svepande gest runt där vi sitter. »Titta bara« säger han. Och jag förstår att hans arbetslag skulle ha haft många fällen att ta hand om ovanför Josefinelust.

Männen i KG:s grupp var inte vilka som helst. De var arbetslösa och inskrivna hos Arbetsförmedlingen. Många av dem, för att inte säga alla, hade problem med både sprit och knark, och deras familjeförhållanden var trassliga.

– Jag hämtade upp gubbarna klockan sju varje morgon i en VW-buss utanför arbetsförmedlingen i Helsingborg.

18

Sedan åkte vi till den plats där vi skulle vara och jobba den dagen.

– Sammansättningen av laget varierade en del, men många karlar var med månad efter månad. Totalt under alla åren hade jag att göra med endast femtio, sextio personer.

– Ett absolut krav var att alla skulle vara nyktra i jobbet. Det hände bara någon enstaka gång att en kille var full på morgonen och fick stå över den dagen och bli av med lönen.

– Dom flesta skötte sig och jobbade minst lika bra som vilka andra som

helst. Emellanåt gjorde vi jobb på stora, privata gårdar och grabbarna fick beröm för ett gott arbete.

KG HADE MÅNGA uppgifter i arbetet som

lagbas. Tillsammans med ett par chefer bestämde han vilka jobb som skulle göras, och han visade nykomlingar hur man gallrar, röjer sly eller fäller en gran med motorsågen.

– Det fanns ju en annan sida av jobbet också, att lära känna mina mannar och komma överens med dom. Jag behövde aldrig ta till några hårda tag.

Det räckte med att jag någon gång röt till eller slog igen dörren med en smäll.

– Jag mötte många personligheter.

Till exempel »greven«, som hade ärvt pengar och hade nån miljon på banken, men inte klarade ett vanligt jobb. Om någon i gänget behövde låna i slutet av månaden, kunde han gå till »greven«.

Men nåde den som inte betalade tillbaka när löningen kom. Då blev det aldrig några flera lån.

 Förman, handledare, socialarbetare – några roller som KG hade i Skogsvårdsstyrelsens tjänst.

Därtill en stöttepelare för människor som inte hade det lätt. m

Möllekuriren nr 2 • 2016

Rådfråga vår fasadexpert innan du sätter penseln till verket.

JUST NU

Alla som någon gång målat om ett hus vet att det kräver både tid och pengar. Därför är det extra viktigt att det blir rätt från början. Har du den kunskap du behöver? Med våra utbildade fasadexperter slipper du ta de svåra besluten själv. Fråga efter en av våra fasadexperter när RABATT PÅ du besöker din Alcrobutik. Välkommen!

ALL UTOMHUSFÄRG (10 LITERS)

Ska du måla om huset?

Vi är fasadexperter och utför gratis besiktning av din fasad! Alla som någon gång har målat om ett hus vet att det kräver både tid och pengar. Därför är det extra viktigt att det blir rätt från början.

Passa på nu när vi ger 20% rabatt på all utomhusfärg (10-litersburkar)!

Priserna gäller t o m 31/7, eller så långt lagret räcker.

F Ö RVERK L I GA D I N A D RÖ M M A R VÄLKOMMEN TILL COLORAMA HÖGANÄS, BRÄNNERIGATAN 19 / TEL. 042-34 10 20 / JONAS.HOGANAS@COLORAMA.SE / VARDAGAR 8–18, LÖRDAGAR 10–14.

Möllekuriren nr 2 • 2016

19

Tidningsutbäraren:

Börjar 02.30 för att alla prenumeranter ska få tidningen före 06.00 Text och foto Bengt Nilsson

Strategiskt utplacerade blomlådor och stenbumlingar tvingar honom emellanåt till lite fotarbete.

Bara nyttigt med motion, tycker han, och inget att gnälla för

20

M

ölles tidningsutbärare heter Anders Lodin.

Han är infödd Kullabo och bor på en gård öster om Strandbaden.

Han började köra ut tidningar för över 20 år sedan; först som vikarie och därefter med utbärning på helger.

Efter att ha delat ut tidningar i Väsby, Arild, Skäret, Nyhamnsläge och Farhult fick han så småningom Mölle som sitt utdelningsområde.

Tolv morgnar Anders arbetar tolv morgnar i sträck; sedan har han ledigt två dagar. Hans pass börjar klockan 02.30 på Smältaregatan i Höganäs, dit tidningarna levereras från Malmö.

Höganäs är indelat i 22 tidningsdistrikt med en utdelare i varje. Av dessa är 16 bilburna, övriga cyklar.

För Anders startar distriktet på Krapperup och därefter har han alla adresser längs vägen fram till Mölle.

En normal dag ska följande tidningar delas ut: 157 HD, 40 SvD, 20 Dagens industri, 10 Sydsvenskan, 5 Dagens Nyheter och 2 Nordvästra Skånes Tidningar.

– Tidigare följde jag lappar på lådorna som visade

vilka tidningar som skulle delas ut i respektive brevlåda, säger Anders.

Men lapparna fungerade dåligt, eftersom folk numera ändrar ganska ofta vilka tidningar som de vill ha.

– Lapparna har ersatts av en digital lista med namn och adress på alla prenumeranter.

Den är upplagd efter min rutt, och den uppdateras varje dag så att jag alltid har en aktuell förteckning över vem som ska ha vilken tidning.

– Jag har listan framför ögonen på en liten skärm, och den följer min position, så att jag lätt ser vilka tidningar som jag ska lägga i en viss brevlåda.

– Antalet tidningar som delas ut har halverats under de senaste tio åren. Vi får ju mer och mer nyheter och information över nätet.

Papperstidning bara på helgerna En annan trend som har haft effekt på antalet prenumerationer är att en del tidningar är väldigt tunna under vardagarna, och det har lett till att många har gått över till att ha en papperstidning bara på helgerna.

Förutom dagstidningar delar Anders ut veckotidningar, till exempel Hemmets Vecko-

tidning, Land, ATL, Hallå och Välabilagan. Under senare tid har han även fått brev att dela ut, bland annat all post från Region Skåne.

Utanför plocklistan Mycket av det som Anders ska dela ut vid sidan av dagstidningarna finns inte med på plocklistan. Därför gäller det för honom att vara skärpt och att hela tiden kolla extrabunten med veckotidningar och brev.

– Tidningsutdelningen ska vara klar klockan sex, och när det är klart tag jag en kort paus. Sen åker jag till Krapperup. Där arbetar jag i trädgården under sommarhalvåret.

Arbetet på Krapperup ligger nära Anders övriga sysselsättningar. Tillsammans med sin far driver han en gård på 200 hektar mellan Strandbaden och Väsby.

Anders har en sambo som heter Bodil. Hon delar också ut tidningar, och hennes distrikt är Jonstorp. Paret har två hundar, en schäfer och en labrador.

Med på rundan Klockan är halv fyra på morgonen. Jag står vid vår postlåda och huttrar i kylan. Den här morgonen har jag stämt Möllekuriren nr 2 • 2016

Mรถllekuriren nr 2 โ ข 2016

21

möte med Anders för att följa med på hans runda i Mölle.

Efter en stund dyker en vit Toyota med starka lampor på taket upp; det är Anders som kör, och när jag har hoppat in i baksätet bär det först iväg till grannens postlåda, där en tidning ska levereras.

Vi fortsätter till Gylleröd, kör gata upp och gata ned.

Anders stannar vid de flesta brevlådorna, lägger i en eller flera tidningar och kör sedan vidare.

Ibland står lådan olämpligt och då åker backen i; efter en snabb backning är tidningen i lådan.

Anders tvärbromsar På väg uppför Håven tvärbromsar Anders; han har upptäckt att han missade en veckotidning som skulle delas ut på Sillgränd. Han gör en helomvändning och kör tillbaka och lämnar tidningen.

– Det är sådant som är frustrerande och det tar tid.

Vi fortsätter upp längs Kullabergsvägen, men vid Postvägen gör Anders en skarp vänstersväng ned mot stationshuset och kör sedan upp till Vita byn.

Nyttigt med lite fotarbete Där kan han dela ut de flesta tidningarna från bilen, men strategiskt utplacerade blomlådor och stenbumlingar tvingar honom emellanåt till lite fotarbete. Bara nyttigt med motion, tycker han, och inget att gnälla för.

Vi fortsätter ned på Västra Bangatan och till Södra Strandvägen. Vi far kors och tvärs i området upp till Gyllenstiernas allé. Anders klarar snabbt och elegant av de flesta lådorna, men på ett 22

ställe får han problem med en olämpligt parkerad bil som står mitt för postlådan, så att den inte går att komma åt vare sig från bilen eller till fots.

Sådant händer inte ofta, men då finns det inget annat att göra för Anders än att lägga tidningen i en plastpåse och lämna den på marken.

– Det värsta är olämpligt placerade soptunnor. Villaägarna dar ut sopkärlen till gatan när dom ska tömmas, och tänker inte alltid på tidningsbudet och brevbäraren.

– Det kan vara skönt med en bensträckare, men det stjäl tid och sker det för ofta under ett pass blir den som är sist på rundan inte glad när tidningen kommer mycket senare än vanligt.

På Harastolsvägen Tidningsturen fortsätter i området upp mot Kullabergsvägen och sedan längs Norra Strandvägen och därefter bär det iväg uppför; först upp längs Harastolsvägen och sedan vidare uppåt.

– Mölles backar kan vara besvärliga under vintern.

Snöröjningen tidigt på morgonen är viktig och den fungerar som regel mycket bra, men det har hänt att jag har fått ge upp och meddela gruppledaren att några tidningar inte kunde delas ut.

Bilen säger ifrån med ett vasst pip Plötsligt hörs ett ilsket pipande när Anders försöker vända i en svår brant, och samma ljud hörs senare när han kör nedför en brant backe och bromsar med motorn.

– Det är en utrustning som heter Gasreferens som Tidningsutbärarna sätter in

Tidningsutbärarna delar ut tidningar över hela landet. Företaget har totalt 700 bilar som kör två miljoner mil om året.

i alla sina bilar. Den reagerar om bilen hanteras olämpligt, till exempel om motorns varvtal inte stämmer med växel och hastighet, om man kör över 95 kilometer i timmen eller tvärnitar. Varje sådan händelse rapporteras automatiskt till centralen.

Om en utdelare får för många larm under en runda uppmärksammas det. Tanken med utrustningen är att bilarna ska hålla längre och att de ska dra mindre bränsle.

Tidningsutbärarna har totalt 700 bilar som kör två miljoner mil om året; genom »ecodriving« skonas miljön.

Vår färd går förbi Turisthotellet och ut på Kullabergsvägen, där den sista tidningen ska delas ut.

avgörande – Nu gäller det att jag verkligen har kvar den sista tidningen, säger Anders. Om inte så har jag delat ut en tidning fel och jag får gå igenom min lista och rannsaka mitt minne för att hitta felet.

– Sen måste jag köra tillbaka och hämta den felaktigt levererade tidningen.

– Om den ligger i en låda med lås har jag skitit i det blå skåpet och får ta skammen. m

Sista tidningen är Möllekuriren nr 2 • 2016

FAVORIT I REPRIS Hans Peterson:

Alla dina elkostnader på en enda faktura När du tecknar elavtal lokalt med oss

Ring 042 - 33 74 00 så hjälper vi dig byta

MORGONPROMENAD PÅ BANVALLEN Banvallen är en sällsam och underbar vandringsled. Sundet, havet blåsvart eller vitskummande och med Själlands rand i fjärran. Bergssluttningens efter årstiden skiftande träd åt andra hållet.

Så många nyanser av grönt.

Och föga anlitad av vandrare. Under höst, vinter, vår någon hundägare eller blond joggare. Om sommaren några fler. Sommarboende som envisas att gå på fel sida.

Men sommaren är kort, semestrarna ännu kortare och snart ligger slätten mellan Krapperup och Mölle öppen med skiftande marker, gula hus och betande kor.

Försommarens kalvar som beskäftigt slickas rena av kon för att mjölkproduktionen ska komma igång förvandlas under månaderna fram till höst från fyrkantiga bruna bylten till råmande kvigor och en och annan stadigt stirrande tjur.

Banvallen är också en vandring mellan en föränderlig blomning. Även för den som inte är botanist. Från vårens triumferande maskrosor till svartnande renfana och kamomill.

Understundom är det som att vandra genom en folkvisa. Brudbröd, sommargyllen, förgätmigej, gulmåra, även kallad Jungfru Marie sänghalm.

Vad hon måste ha doftat ljuvligt när hon vaknade i Josefs armar.

Vecka efter vecka nya blommor, nya dofter, kryddliknande – ibland saltdoftande stormiga dagar. Majsen står till in i november.

En gång innan banvallen var en banvall måste den först varit havsbotten.

Till och med innan Håkull stack upp efter den senaste istiden. Vilka märkliga djur svepte då fram över det som skulle erövras av stenålderns jägare.

Den går på historisk mark, banvallen. Tidiga mornar punktvis belyst av en förmodligen bestående sol.

Medan Oslo-båten stävar söder ut mot hemmahamn.

Ur Möllekuriren 2013 nummer 1

Möllekuriren nr 2 • 2016

23

Är vi riktiga Möllebor – kan vi bli det?

Av Christina Ullenius

V

i behövde ett nytt projekt. Plötsligt fanns det en möjlighet att köpa loss en tomt från en gammal familjefastighet i Mölle. En plats som hade varit en fast punkt för familjen i många år när våra söner var små, växte upp och till sist var redo att lämna hemmet. En av dem firade sitt bröllop här i Mölle. Medan vi flyttade runt i världen var Mölle den plats som kändes som den fasta punkten, som »hemma«. Men tiden gick och vår kontakt med Mölle bröts.

Foto Christer Wallentin

Jag önskar att jag såg fler barnfamiljer.

Jag vet att de finns,

SÅ EN DAG någon gång runt 2010 fick vi erbjudan-

men jag önskar att

det att köpa en tomt. Hur skulle det kännas att återvända till Mölle, bygga hus, bryta upp från en invand miljö och skapa en ny tillvaro i Mölle? Att bli Möllebo på heltid?

Vilka är möjligheterna och vilka är problemen?

Det är säkert en situation som många kan känna igen sig i som har flyttat till Mölle när yrkeslivet närmar sig sitt slut. Att utnyttja friheten att göra något nytt.

Mölle lockar med naturen på Kullaberg, ljuset över havet, ett milt klimat för att odla sin trädgård. Men hur odlar man sin själ? Hur blir livet i en by där jag inte har några sociala kontakter?

Dessutom är backarna branta och benen blir inte piggare med åren.

Det blev långa listor med plus och minus. Till sist segrade lusten att ta itu med något nytt, att möta de utmaningar som jag kunde se.

Mölle mycket mer

SEDAN JANUARI 2013 bor vi i Mölle på heltid. Men

är vi riktiga Möllebor? Kan vi bli det? Vi njuter av ljuset, den tidiga våren, promenader med oändliga variationsmöjligheter, ett gynnsamt odlingsklimat. Men vi bor vid vägs ände. Det är så mycket av det som jag vill nå som känns långt borta. Det är kanske mer en känsla än en fysisk realitet, men den finns.

Min oro för att bli socialt isolerad fanns som ett stort minus på min lista inför en eventuell flytt.

Hur har det gått? Oron blev en stark drivkraft att söka de möjligheter som finns i Mölle. De finns!

24

kunde vara en by för alla generationer

Byföreningen, liksom alla andra föreningar och verksamheter, är tillgångar att ta vara på. Det finns många möjligheter att engagera sig, knyta kontakter och lära känna de unika människor som också bor i Mölle. Här samlas så många människor som har med sig erfarenheter från olika verksamheter på olika håll i världen. Det är en väldig glädje att få dela erfarenheterna och att få bidra till aktiviteter i byn.

MEN VISST FINNS det frågetecken kvar. Är Mölle

oåterkalleligen en by för pensionärer. Jag önskar att jag såg fler barnfamiljer. Jag vet att de finns, men jag önskar att Mölle mycket mer kunde vara en by för alla generationer.

En annan undring är förstås om jag har blivit – eller kan bli – en riktig Möllebo. Jag hör då och då uttryck som en genuin Möllebo. Det låter så avgränsande, en särskild kategori som kanske har större rätt att uttala sig om vad vi vill med Mölle för framtiden.

Jag förstår, och jag vet, att det i alla samhällen finns känslor av vi och dom. Vi som har bott här länge och de andra, nykomlingarna, som inte förstår sig på.

Det gör mig ledsen när olika ståndpunkter i en sakfråga har sin utgångspunkt i genuin Möllebo eller inte genuin. Jag hoppas att jag är överdrivet känslig på den här punkten, och att det finns en gemenskap som utgår från att vi alla är Möllebor.

I alla fall alla vi som bor här året om.  NU ÄR JAG så mycket Möllebo att jag kan se litet snett på dem som väljer bort Mölle på vintern. Då har vi som är kvar lugnet och gemenskapen. m Möllekuriren nr 2 • 2016

Storgatan 24 • Höganäs 042-34 11 12 Måndag–Fredag 10–18 Lördagar 10–15 Söndagar 10–13 (ej juli)

Välkomna önskar Marita med personal  Vi hjälper dig med blommor till alla tillfällen  Vi skickar blommor över hela världen genom Euroflorist och Blommogram

Möllekuriren nr 2 • 2016

 Vi har en stor sortering av sommarblommor, snittblommor, krukväxter, krukor och mycket mera

 Vi har det där lilla extra till festen och bröllopet  Vi vet vad som passar till en begravning

25

26

Mรถllekuriren nr 2 โ ข 2016

Amerikanare söker sina rötter Av Gunilla Larsson

D

et har gått 120 år sedan katastrofen drabbade Mölle.

Då försvann barkskeppet Condor i en storm utanför Norges kust. Åtta sjömän från Mölle försvann och antogs ha omkommit.

Det har skrivits om Condor många gånger, bland annat i Helsingborgs Dagblad 1946, i Nordvästra Skånes Tidningar 1966 och i Anders W. Mölleryds bokserie Mölle-Kullen genom tiderna. Även Möllekuriren hade en artikel om sjökatastrofen 2006.

Händelsen aktualiserades förra sommaren. En av de många regniga dagarna hade Anna Karin Hallner – i sällskap med sin dotter Johanna – ställt bilen utanför sitt hus Villa Utsikten på Harastolsvägen.

De hade stannat bilen mitt på vägen för att bära in påsarna från affären. En bil stannade bakom dem. Johanna gick fram till föraren och förklarade att hon snart skulle flytta bilen så att det skulle gå att passera.

Möllekuriren nr 2 • 2016

Men det hade personerna i bilen ingen tanke på för det var just Villa Utsikten de skulle besöka.

De bjöds in och sedan rullades deras historia upp för Anna Karin och Johanna.

Besökarna var Bonnie Jean Benson Cole med dottern Carol Ann Cole, hemmahörande i Aurora i utkanten av Chicago. De var ättlingar till Condors styrman Nils Petter Bengtsson som hade bott i huset.

Amerikanarna hade med sig några bilder på Villa Utsikten och en kopia av en översättning till engelska av Mölleryds berättelse om Condors öde. De visade också en släkttavla som handlade om de åtta barnen och deras ättlingar.

Alla Nils-Petters barn kom att utvandra till USA. Ett barn i taget flyttade allt eftersom de som redan hade tagit sig över till Amerika hade tjänat ihop pengar till nästa syskons resa. Bonnies farfar var sonen John i Nils Petters och Johannas barnaskara.

Nils Petters hustru var Johanna Bengtsson, född Jönsson. Hon var liksom Nils Petter född 1853; död 1922 eller 1923. Johanna försörjde sig genom att ha ett pensionat i huset.

Räkningspapper som användes på pensionatet fanns med bland de dokument som Bonnie Benson hade tagit med sig och lämnade till Anna Karin.

Jag vet att det finns flera sådana här historier, alltså om Möllebor som utvandrade och släktingar som besöker byn för att få en uppfattning om var deras anfäder kom ifrån. Hör av dig till redaktionen om du vill dela med dig av en berättelse av det slaget. m

27

Text och foto Christer Wallentin

Familjen Toubal på besök i Mölle Från vänster: Leo, Cîhan, Hasan, Moustafa, Joudi och Neval. Moustafa kom till Sverige i oktober förra året, övriga några månader senare. De är kurder och har bott i Aleppo i Syrien, landets näst största stad.

Bor på Brunnby Gård:

En familj från Syrien

O

nsdagen den 10 februari körde jag för första gången till församlingshemmet i Brunnby för att träffa flyktingar.

Ragna, min fru, hade börjat med det i januari och tyckt att

jag borde följa med.

Det kändes nervöst, men spännande också.

Vad skulle jag mötas av? Fanns det någonting som jag kunde bidra med? Ja, vad skulle jag över huvud taget göra där?

Det första jag såg när jag steg innanför dörren var massor av skor i olika storlekar, ställda eller slängda lite hur som helst. Längre in i hallen stod

28

flera barnvagnar parkerade. Inte olikt hur det brukar se ut på ett dagis när personalen har bjudit in till öppet hus.

I stora rummet var det mycket folk, vuxna och barn i alla åldrar. Trots trängseln kändes det lugnt – och vänligt på något svårförklarligt vis. Jag kände igen några grannar och bekanta från Mölle, men alla andra var nya för mig.

Männen i sportaktiga kläder Snabbt besett var det nog flera kvinnor än män i rummet, men ingen stor skillnad. Klädstil och utseende skilde sig däremot åt. Männen såg ut som svenskar eller andra européer brukar se ut. De Möllekuriren nr 2 • 2016

På Kullagymnasiet Bosse Cronberg är lärare och undervisar Leo och Neval i svenska. Han har också bostadstips att komma med. Killen till höger har varit i Sverige något år och hoppar in som tolk.

Johan Mohammad är en av Moustafas kurdiska vänner. Han kom till Sverige för två och ett halvt år sedan och talar svenska nästan flytande. Johan kör buss med utgångspunkt från Ängelholm, där han nyligen flyttade in i en nyrenoverad tvårummare.

Hasan gillar fotboll Han är med i ett lag i Brunnby FF och är en duktig spelare. Under våren vann hans lag en eftertraktad pokal.

Hasan tränar två gånger i veckan, och till det kommer matcher.

Foto Moustafa Toubal

Joudi är yngst i familjen Hon och hennes bror Hasan går i en språkklass i Nyhamnsskolan. Några lektioner i veckan är de med i sina kommande, vanliga klasser.

hade moderna, sportaktiga kläder. Den enda större skillnaden var att andelen män med skägg var högre än på Köpmansgatan.

Kvinnorna däremot – inte alla, men många av dem – var klädda i mörka färger. De hade långa kjolar och en sjal som täckte håret. Flertalet hade ytterjackor på sig inomhus.

Rum för olika åldrar Jag gick ett varv i lokalerna. Först tittade jag in i köket där några volontärer förberedde eftermiddagens fikapaus. Sedan gick jag vidare till ett rum där ett tiotal barn tog fram spel, plockepinn, pärlplattor, lera och andra grejer som de skulle hålla på med. Barnen såg ut att vara från åtta, nio år och uppåt. Också där fanns det några vuxna, och de påminde om hur personalen på ett vanligt fritids brukar se ut.

Möllekuriren nr 2 • 2016

Intill de stora barnens pysselrum låg ett rum för småttingar. Oj, där hade verksamheten kommit igång på nolltid.

Att klä ut sig verkade populärt, liksom att krypa in och ut i ett tält eller köra omkring med dockvagn.

Nästan varje ord ledde till utvikningar. Ta boll till exempel. Där kom vi osökt in på en boll och flera bollar, fotboll och golfboll I en del av det stora rummet i församlingshemmet satt ett tiotal vuxna flyktingar runt ett bord med symaskiner, små vävstolar, stickor, garner och tyger, massor av tyger. Det var både kvinnor och män, och jag minns att jag blev

förvånad att det var så många män som gillade att arbeta med textil.

Resten av salen var möblerad med bord i olika storlekar. Nästan alla platser var redan upptagna, men jag hittade en lucka vid ett av de större borden där jag slog mig ned.

Det började så här Jag hälsade på dem som satt närmast mig och kände direkt en varm nyfikenhet. Här var jag välkommen, ingen tvekan om det. Efter en liten stund var jag indragen i jobbet. Min osäkerhet var borta och jag tyckte att det var roligt att vara där.

Jobbet, ja. Vad var det vi gjorde? Det började med att jag och mina bordsgrannar utbytte namn, mobilnummer och mejladresser. Vi testade att ringa, messa och mejla till varandra – och blev glada när vi såg att det fungerade.

29

Andra svenskar runt bordet skickade fram läseböcker avsedda för den första träningen i svenska. Vid en bild på ett hus stod ordet på svenska, och på samma vis med ord som staket, cykel, boll, flygplan och så vidare. Jag pekade på bilden, läste ordet och mina »elever« sade efter mig.

Många utvikningar Nästan varje ord ledde till utvikningar.

Ta boll till exempel. Där kom vi osökt in på en boll och flera bollar, fotboll och golfboll. Ja, ni förstår.

Bilderna i böckerna inspirerade mig att snabbt teckna allt som vi pratade om utanför boken. När jag skulle rita en häst trodde flera att det var en katt. Det blev många skratt.

Efter nästan två timmar med livligt umgänge och intensiv språkträning vacklade jag ut till bilen – med en bra känsla. Det här var givande, och jag hade kanske gjort lite nytta.

Ett viktigt första möte Så jag fortsatte att åka till Brunnby på onsdagarna. Jag minns inte exakt, men jag tror att det var den tredje eller fjärde gången. Ragna och jag var tidiga. När jag kom in i det stora rummet var det inte lika livligt som vanligt.

Vid ett av borden satt det bara en kvinna och en man. De såg på mig lite försiktigt. Det hade varit lätt att fortsätta in i rummet och gå till ett bord med några som jag kände, men det var kanske någonting i deras hållning som fick mig att stanna till och sätta mig mitt emot dem.

Då visste jag inte att jag och Ragna skulle lära känna den här kvinnan och mannen och deras barn ganska väl under de kommande månaderna. Cîhan och Moustafa heter Toubal i efternamn. De är 37 respektive 46 år gamla, jämnåriga med våra barn.

Cîhan och Moustafa har två flickor och två pojkar: Neval är 18 år och Joudi är 9, Leo är 17 och Hasan 13. De två yngsta barnen går i en förberedande språkklass i Nyhamnsskolan och de två äldsta i en motsvarande klass på Kullagymnasiet.

30

Redan första gången som jag träffade Cîhan och Moustafa tog de upp bostadsfrågan. Moustafa förde ordet och han bad mig om hjälp att skaffa en lägenhet.

Ju förr desto bättre.

Jag fick veta att hela familjen på sex personer bodde på Brunnby gård i

Att förklara bostadsmarknaden är svårt nog på svenska, så ni kan tänka er hur det var att göra det med språkklyftan mellan oss ett rum på cirka tio kvadratmeter med dusch och toalett. Det är lätt att förstå att det var jobbigt. Men jag försökte förklara hur den svenska bostadsmarknaden ser ut, att det är jättesvårt för infödda svenskar att få tag på en egen lägenhet och att många ungdomar är tvungna att bo hemma hos föräldrarna långt efter tjugoårsdagen.

Att förklara bostadsmarknaden är svårt nog på svenska, så ni kan tänka er hur det var att göra det med språkklyftan mellan oss. Förutom svenska är jag ganska bra på engelska och tyska och kan lite franska. Cîhan och Moustafa är syriska kurder, vilket innebär att deras modersmål är kurdiska. I skolan var de emellertid tvungna att lära sig arabiska, så det språket behärskar de. De kan också ord och fraser på engelska.

Kroppspråket hjälper till Går det med sådana förutsättningar att över huvud taget förstå varandra? Ja, jag tror det. När jag träffar Cîhan, Moustafa och deras barn sätter sig ofta andra flyktingar vid vårt bord. Några av dem har lärt sig rätt mycket svenska och hjälper oss att tolka. Andra kan rätt mycket engelska och det underlättar också.

Man ska inte glömma kroppsspråket.

Med gester och ljud kommer man långt – även om det inte räcker för att helt och fullt förklara varför det till exempel finns en hyresreglering i Sverige som infördes efter andra världskriget.

Google Translate är en hjälpare i nöden. Det är en app som finns i mobilen.

Jag skriver in en mening på svenska och programmet översätter den till arabiska.

Moustafa skriver ett svar på arabiska som mobilen tolkar till svenska. Det går till och med att prata in på svenska och få det översatt till arabiska och tvärtom.

Obegripligt, men det fungerar – i alla fall någorlunda.

Jag försökte övertyga Moustafa och Cîhan om att det inte går att skaffa en lägenhet bara så där utan vidare. En möjlighet är förstås att köpa en bostadsrätt eller ett hus, men det kräver ett kapital som det är omöjligt att uppbringa för människor som har flytt hals över huvud och varit tvungna att lägga nästan alla sina pengar på att komma bort från kriget.

Ett bra bemötande För att forska mer i bostadsfrågan för familjens räkning tog jag kontakt med arbetsförmedlingen. Den har ansvar för att hjälpa flyktingar som har fått uppehållstillstånd till en lägenhet med förstahandskontrakt via en kommun.

Jag talade också med en handläggare på socialförvaltningen i Höganäs och en tjänsteman hos den kommunala bostadsstiftelsen i Klippan.

Det var lärorikt. För det första blev jag sakligt och vänligt bemött överallt, vilket jag skam till sägandes inte hade väntat mig. För det andra fick jag klart för mig att flyktingar som familjen Toubal har goda möjligheter att få en bra hyreslägenhet med tre eller fyra rum inom 6–18 månader efter att alla i familjen har fått uppehållstillstånd.

Har fått ett större rum Bostadsfrågan är inte längre fullt lika kritisk för Moustafa och Cîhan. I början av maj fick de nämligen byta till ett större rum på Brunnby gård. Det är på cirka femton kvadratmeter och gör det dagliga livet lite lättare.

Dessutom har de förhoppningar om att inte behöva vänta alltför länge på en riktig lägenhet. Moustafa får ganska ofta erbjudanden om lägenheter i både Möllekuriren nr 2 • 2016

Cîhan Toubal har en nioårig grundskoleutbildning från Syrien. Om möjligt vill hon utbilda sig i Sverige inom förebyggande vård och hälsa.

Bosse Cronberg är pensionerad, men fortsätter att arbeta som lärare på Kullagymnasiet. Han hjälper Leo och andra ungdomar som har ett annat modersmål än svenska.

ABF i Helsingborg erbjuder Moustafa och andra flyktingar undervisning i svenska i väntan på att de ska få börja i Svenska För Invandrare, SFI. Gunilla Sergel är lärare i gruppen.

Klippan, Höganäs och Helsingborg och på flera andra orter i Skåne, eftersom han har registrerat sig på bostadsföretagens hemsidor. »Erbjudande« bör inte missförstås. Alla bostadssökande får information om samtliga lediga lägenheter, men om man verkligen har en chans att få en bostad beror på hur länge man har stått i kö.

inte blev det flyttade de nio mil norrut till Moustafas föräldrar i bergen. Där pågick inga strider, men livet var svårt nog eftersom sådant som el, vatten, transporter och telekommunikationer fungerade dåligt. Till slut flydde först Moustafa till Sverige och därefter Cîhan med barnen.

Aleppo en miljonstad före kriget

När jag frågar Moustafa varför det blev just Sverige, svarar han att inget annat land i världen är lika demokratiskt. Jaså minsann, tänker jag, och frågar honom var han har fått sin information. »I Syrien läste och hörde jag mycket om Sverige, både i tidningar och på tv, och från kurder som har varit i Sverige länge.« I Syrien gick Moustafa i motsvarigheten till vår grundskola och vårt gymnasium. Han pluggade sedan i två år på en yrkeshögskola, inriktad mot byggnation

och transporter. Efter utbildningen arbetade Moustafa i ett konfektionsföretag som maskinellt broderade märken som Gant och Nike på kläder. Han köpte firman 2005 och drev den fram till 2010 när han gick över till att driva en butik för barnkläder.

Eftersom Moustafa kom till Sverige flera månader före den övriga familjen, det var i oktober förra året, har han fått uppehållstillstånd. Två eftermiddagar i veckan pluggar han svenska på ABF i Helsingborg. Men han får inte börja på SFI trots att han har uppehållstillstånd.

Numera fordras också att man har en fast, egen bostadsadress.

Cîhan hade en nioårig grundskoleutbildning bakom sig när hon 1995 gifte sig och blev hemmafru. Om det går, vill hon utbilda sig i Sverige för att arbeta inom den förebyggande hälso- och sjukvården.

Hon tränar svenska dagligen i kyrkans regi, både i Brunnby och Höganäs.

Neval och Leo, de två äldsta barnen i familjen räknar med att gå i förberedelseklass ett bra tag innan de kan komma in i en vanlig gymnasieklass.

Caroline Öberg är en av lärarna på Nyhamnsskolan som undervisar Hasan och Joudi. Hon säger att barnen redan är med i vanliga klasser några lektioner i veckan, och att detta kommer att öka successivt.

Som andra elever ser de fram mot det stundande sommarlovet. m

Familjen Toubal bodde i Aleppo, en stad i norra Syrien med över två miljoner invånare före kriget.

Där har hårda strider rasat i flera år.

Familjen bodde i ett flerfamiljshus i ett av de två kurdiska områdena i staden.

På den ena sidan av huset låg regimens armé och på den andra oppositionens trupper. När de sköt på varandra hamnade huset i korselden.

Moustafa och Cîhan trodde att det skulle bli bättre med tiden, men när det

Varför just Sverige?

Invånarna i Kullabygden har klarat det förr FLODEN AV FLYKTINGAR från Syrien och andra länder i Mellanöstern nådde våra trakter tidigt i höstas. Margreteberg och Brunnby gård blev snabbt överbelagda.

I ett tidigare nummer berättade vi om när tusentals danska judar lyckades fly 1943 från nazisternas skräckvälde, se 2013 nr 4.

Människor på den svenska sidan av Sundet gjorde starka insatser under de mest dramatiska dygnen – och flera år efteråt.

Situationen i dag är inte densamma, men det finns likheter. En sådan är att många är Möllekuriren nr 2 • 2016

beredda att hjälpa till. I Mölle är åtskilliga invånare, föreningar och företag aktiva.

Rotary har skaffat en klädbod till Brunnby och ordnat resor till Skånes Djurpark.

Bouleklubben bjuder in flyktingar till sina träningspass. Krukmakeriet tar emot grupper från asylboendena. Det är bara som exempel.

Ett 30-tal Möllebor bistår flyktingarna med språkträning, kontakt med myndigheter och liknande. Lägg därtill alla bybor som skänker kläder, barnvagnar, cyklar, sportgrejer med mera.

31

32

Mรถllekuriren nr 2 โ ข 2016

Ett unikt verk om Möllebor och bybesökare Av Christer Wallentin

L

ördagen den 11 juni slår Stilbildarna i Mölle på trumman. Klockan 14 är alla välkomna till Hotel Kullaberg när förlaget presenterar Människor i Mölle av Erik Magnusson och Frederic Täckström.

Deras samarbete började med en bok om badlivet i Mölle och Arild, och det fortsatte med tre böcker om badorterna på Bjärehalvön.

Den här gången har de koncentrerat sig på Mölle samtidigt som de har gått upp i format.

Det är en stor satsning i alla avseenden: arbetsmässigt, ekonomiskt och intellektuellt.

När jag träffar dem i början av maj är det en månad kvar till boksläppet, och de är förstås spända inför vilket mottagande deras nya bok kommer att få.

Vad är det för slags bok som ni har gjort?

– När vi började att skissa på den tänkte vi att det skulle handla om femtio, sextio personer.

Människor som på ett eller annat sätt har haft betydelse för Mölle. Vi ville få med mer eller mindre vanliga Möllebor, men också välkända personer som har figurerat i byn.

– Vi skrev upp alla tänkbara namn på små lappar. Högen växte och vi insåg att det här måste bli två böcker. I den första delen, som alltså kommer snart, har vi med sjuttiotvå personer, och det blir ungefär lika många i del två som vi ger ut i juni nästa år.

Sjuttiotvå personer på 336 sidor. Blir det fyra, fem sidor per person?

– Nej, inte alls så! Antalet sidor varierar väldigt mycket från person till person. Det som har styrt är vad vi vill berätta om en människa och vilket källmaterial som vi har kunnat spåra upp. Som minst har vi en enda sida om någon, och som mest är det nästan femtio sidor om samme person.

– Tillgången på bilder har varit en viktig faktor. Det har ibland krävts rena detektivarbetet för att få fram bra bilder.

Möllekuriren nr 2 • 2016

– Foton spelar en stor roll i boken.

Det är nästan sexhundra bilder, och de allra flesta har aldrig publicerats förut. Vi har letat i familjealbum och gått på skattjakt i museer och arkiv.

– Det fantastiska är att vi har fått tillgång till Harald Bagers och Thure Kronholms unika glasplåtar med en enastående skärpa. Bager fotograferade mest familjen, medan Kronholm arbetade professionellt. Flera duktiga fotografer, som var samtida med Peter P. Lundh, hamnade i skuggan av honom. Men vi lyfter fram dom!

Ni kan väl ge några exempel på personer som är med i den här första delen.

– Exempel på Möllebor är skomakaren Carl Bergqvist, baderskan Beata Holmgren och Bruno Johansson, Mölles egen polisman.

– Frans G. Bengtsson finns med, liksom Ola Hansson, Selma Lagerlöf och flera andra på parnassen. Och ett flertal kungligheter förstås: från Marianne Bernadotte till Oscar II. Hur skiljer sig den här boken från böckerna som ni har gjort tidigare?

– Då handlade det om hotell och pensionat, men nu skildrar vi människor. I våra tidigare böcker var vi ute efter hus, serveringar, terrasser, matsedlar, kvitton, tvättnotor.

– Den här gången ligger tyngdpunkten på starka berättelser. Vi har kunnat fokusera på ett annat vis, och det syns också i layouten. Den är lugnare, mer samlad.

– Men det finns rätt stora likheter också. Vi hoppas att den som läser våra böcker ser att det finns en röd tråd. Vi lyfter fram historien, berättar om hur det var förr. Det gör vi för att öka intresset hos dagens människor att värna om byggnader Artikeln fortsätter på nästa sida

33

För den här boken har vi utväxlat tusen mejl från oktober förra året till nu

och miljöer. I Mölle har en hel del hunnit förstöras, men det finns också mycket kvar som är genuint, och som vi tycker ska bevaras.

Ni ger ut den ena boken efter den andra. Vad fick er att börja samarbeta?

– Det var faktiskt Möllekuriren som förde ihop oss, säger Frederic. Efter Eriks bok om det vackra huset i Möllebergsbacken ville redaktionen att han skulle skriva artiklar om andra hotell i Mölle.

Det blev en serie artiklar, och jag var den som tog hand om texterna och letade upp bilder som passade in.

– Tanken låg nära till hands att vi skulle göra en hel bok om hotellen och pensionaten. Så blev det, och vi fortsatte att jobba ihop.

– Vi hittade tidigt ett sätt att organisera arbetet som har visat sig fungera väl, säger Erik. Min uppgift är att samla ett gediget källmaterial i arkiven och sedan att skriva den löpande texten.

– Frederic jagar bilder och ser till att text och bild blir till snygga, lättlästa boksidor. Han sköter också det mesta i kontakten med tryckerierna och mycket annat praktiskt.

– Vi gör förstås en hel del tillsammans också, säger Frederic. Rubriker och bildtexter kan vi till exempel bolla många gånger mellan oss. För den här boken har vi utväxlat tusen mejl från oktober förra året till nu.

– Ett riktigt bildkap gjorde vi på Malmö museum när vi hittade ett okänt foto från kejsar Wilhelms besök i Mölle 1907. Det är taget av Harald Bager och visar kejsaren på väg upp mot Kullaberg tillsammans med några medarbetare.

Men vad är det då i projektet som har varit jobbigt?

På den frågan säger Frederic med eftertryck: »Ingenting, absolut ingenting!« Erik å sin sida konstaterar lugnt att de inte stötte på några stora svårigheter i arbetet.

Nu återstår att se om boken hittar sina läsare, om deras Magnum Opus får en välförtjänt uppmärksamhet.

Vad har varit roligast i arbetet med den här boken?

– Först och främst har vi lärt oss mycket under arbetets gång. Men det har också varit väldigt roligt när vi har gjort riktiga fynd, och det har hänt flera gånger.

– Vi hittade till exempel ett brev som Carl Malmsten skrev till en vän efter att ha förlustat sig i Köpenhamn och slickat sina sår på Kullagården. Om det kommer att förändra allmänhetens bild av den kände möbelformgivaren återstår att se.



Människor i Mölle – 150 personer från när och fjärran som satt avtryck i byn, Stilbildarna i Mölle 2016, 336 sidor, inbunden och rikt illustrerad. Första upplaga 1 500 exemplar. Pris 395 kronor inklusive moms.

På de följande tre sidorna återges ett utdrag ur boken. Formatet är något förminskat för att gå in på Möllekurirens sidor.

Erik Magnusson arbetar som reporter på Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad.

Politik i bred bemärkelse är hans område. Under det senaste året har många av hans artiklar handlat om flyktingar, gränskontroll och asylfrågor.

Föreningen Grävande Journalister delar årligen ut Guldspaden. Den har Erik fått tre gånger.

Före böckerna om badlivet i nordvästra Skåne gav Erik ut en bok om huset i Möllebergsbacken, där han bor när han är ledig. Foto Thomas Löfqvist Frederic Täckström är Möllebo sedan 1948. Han är filmare och fotograf och har formgett över 500 böcker. Han har gjort ett trettiotal filmade intervjuer med Möllebor, ett material som blev en viktig källa för den nya boken.

Frederic är redaktör för Kullabygd, Kullens Hembygdsförenings årsskrift. Under tre år ansvarade han för layout och produktion av Möllekuriren.

Foto Fabian Täckström

34

Möllekuriren nr 2 • 2016

ELISE PERSSON (1865–1957)

Mamsellens hus i slutet av 1920-talet. Huset var byggt i början av 1800-talet och länge fanns ingången vid den starkt trafikerade landsvägen mot Kullens fyr. Till höger skymtar Hotell Lindström.

Pigan slutade som mamsell Hennes livsresa gick hela vägen från fattighuset till slottsköket hon avslutade sina dagar i »Mamsellens hus«, en av Mölles

äldsta kvarvarande fiskarlängor. Namnet kom sig av att Elise Persson under många år arbetat som ogift hushållerska på Knutstorp, Kulla Gunnarstorp och Krapperup.

Den 22 februari 1865 födde pigan Bengta Persdotter en dotter som gavs namnet Elise. Det var Bengtas tredje utomäktenskapliga barn och som vanligt antecknades bara mammans namn i kyrkoböckerna hemma i Riseberga, kyrkbyn strax öster om Ljungbyhed. Bara tre dagar efter förlossningen fyllde Bengta Persdotter 29 år.

De båda första barnen hade hon fått under tiden som piga hos familjen Feuk i Röstånga och hos smeden och handlaren Nils Holmberg i Billinge. Nu tjänade hon som piga hos torparen Carl Johansson i Bonarp. Sedan torpet tagits över av Sven Svensson skulle hon föda ytterligare två barn, »oäktingar« som de kallades på den tiden.

Elise Persson växte upp med mamma Bengta och sina fyra syskon på fattighuset i Riseberga. När mamman dog 1883, som »fattighjon« vid 47 års ålder, skingrades syskonen.

ELISE PERSSON 2 233

234 2 MÄNNISKOR I MÖLLE

Mamsell Elise Persson sitter i främsta ledet på detta personalfotografi från Krapperups slott. Som mamsell styrde fröken Persson över all kökspersonal på familjen Gyllenstiernas slott. Barnet på bilden är Wanda Gyllenstierna, sedermera friherrinna på Kockenhus.

Mölle på 1910-talet. Nuvarande Kullabergsvägen stryker tätt intill huset där mamsell Elise Persson bodde (längst till höger).

Friherrinnans kabinett. Det var här som Elise Persson varje morgon fick nya instruktioner från Ellen Gyllenstierna.

Elise Persson var då arton år gammal och hade sedan fem år arbetat som inneboende piga, först hos möllaren Sven Peter Persson i Vedby, därefter hos gästgivaren Jörgen Jensen i Gråmanstorp.

När Elise Persson flyttade till Östra Ljungby i slutet av 1880-talet förbättrades hennes livschanser. Med åren kom hon att arbeta som tjänstekvinna hos allt finare familjer.

Först fick hon plats som piga hos greve Wachtmeister på Knutstorps slott. Sedan hon prövat på att arbeta för bor-

garfamiljer i både Helsingborg och Malmö kom hon 1898 som hushållerska till grevinnan Elisabeth Wachtmeister på Kulla Gunnarstorp – och därifrån var inte steget långt till Krapperups fideikommis där hon i oktober 1903 började arbeta för baron Nils Gyllenstierna och hans familj.

Från 1905 var Elise Persson anställd som hushållerska hos friherrinnan Ellen Gyllenstierna.

Nu var Elise 38 år och kallades mamsell Persson. Hon var först mantalsskriven på Krapperup, men kom från 1917

ELISE PERSSON 2 235

Mamsellens hus idag. Ingången till det gamla huset från 1803 går numera via den lummiga trädgården.

i likhet med annan personal på slottet att bli folkbokförd hos konsul Emil Johnsson i Höganäs.

Arbetet som mamsell innebar att hon i praktiken var Ellen Gyllenstiernas högra hand i förberedelserna av allt köksarbete och alla hushållssysslor. Som mamsell hade Elise Persson oinskränkt makt över all kökspersonal. Hon hade varje morgon en grundlig genomgång med all kökspersonal och fungerade som handledare åt alla hushållselever som kom till slottet.

Lillemor Nyström har i en doktorsavhandling i kulturvetenskap skrivit mycket detaljrikt om hur personalstaben arbetade vid Krapperups slott – och om Elise Perssons vardagssysslor som mamsell. frukosten gick Elise Persson med papper och penna i handen upp till sin matmor i kabinettet för att få instruktioner om middagsmenyn och om annat av vikt som skulle hända under dagen. »Hon intog sin plats stående vid skrivbordet, skrev upp friherrinnans order och när hon lämnade kabinettet neg hon för Ellen Gyllenstierna«, skriver Lillemor Nyström i sin avhandling »I skuggan av en borg«, om vardag och fest på Krapperups borg under åren 1881–1995.

I november 1924 hade Elise Persson arbetat klart. Hon skulle inte längre ansvara för nyckelknippan som gav

henne makt att låsa upp kryddlådan, islådan och alla de skafferier där maten förvarades i Krapperups stora kök.

Nu kom Elise Persson till Mölle inför pensioneringen på sin sextioårsdag. Hon flyttade in i ett av Mölles äldsta hus, Mölleläge Nr 67, en vitmålad fiskarlänga i trä med röda knutar som var byggd 1803 och som låg kloss intill landsvägen mot Kullens fyr.

Huset hade sedan 1912 hyrts av familjen Athos. Först hade kustroddaren Anton Athos, hans hustru Anette och deras sex barn huserat där. Därefter hade sonen Peter tagit huset i besittning tillsammans med sin nyblivna hustru Edit. Men när Peter och Edit Athos flyttade vidare till Höganäs redan efter en vecka fanns det ingen som var intresserad av att friköpa huset och arrendetomten.

varje morgon efter

därför som familjen Gyllenstierna lät en gammal trotjänerska hyra huset. Mamsell Persson kom att bo i den slitna fastigheten resten av sitt liv.

Enligt Krapperups bokföring registrerades »hushållerskan Elise Persson« den 20 november 1924 som arrendator av huset och dess 290 kvadratmeter stora tomt. Hon bodde kvar i Mölle i mer än 32 år.

Elise Persson dog som ogift den 26 juni 1957. Den fiskarlänga där hon avslutade sina dagar är idag känd som »Mamsellens hus«. det var antagligen

KARIN ERIKSSON SIGNERAT

När nässlorna blomma

M

Foto Karin Eriksson

Man får inte bli slav under sina anläggningar, utan måste ta vara på sommaren

38

ed vårvärmen kommer ogräset.

När jag ska anfalla det känns det lilla trädgårdslandet plötsligt ofantligt. Går det att hitta en mening i mödan? Någon sa att man kan sälja kirskål för 600 kronor kilot. Kanske en ny affärsidé? Det lär vara nyttigt också. Precis som nässlor.

Och man kan koka maskrosmarmelad på de envisa gula blommorna som lyser så retfullt i solen.

Maskrosmarmelad ... När sådana tankar dyker upp är det bäst att luta sig tillbaka och vänta tills arbetslusten går över. Dessutom satte vi faktiskt en vinplanta i jorden redan för några år sedan. Den växte snabbt och gav oss några vindruvsklasar varje år. Söta och goda.

Så en dag var den plötsligt försvunnen. Det förblev ett mysterium tills grannen en dag frågade om det möjligtvis var våra vindruvor som växte så fint på deras tomt?

Vinstocken hade helt enkelt rymt! Jag kan förstå den. Gräset var verkligen grönare på andra sidan tomtgränsen, medan den hos oss utsattes för vanvård.

Man måste nog ta hand om sina växter. Inte bara göra som tjuren Ferdinand och sitta under korkeken och lukta.

Växter är känsliga varelser. På en vinresa till Frankrike fick vi lära oss att vinstockar som växte nära en hårt trafikerad väg blev så stressade att odlaren måste vattna dem med ett avkok på kamomill för att de skulle lugna ned sig.

Man kan ibland känna att vi, som före detta bönder, borde vara bättre på trädgårdsodling än vi är. Men kanske är vi helt enkelt trötta på att producera.

Till slut masar jag mig ändå iväg ut till grönsakslandet. Jag drar inte bort ogräset, lyfter bara lite på det. Jag vill veta om det har kommit några rädisor. Det har det inte. Inte en enda. Då kommer jag på att jag har sett något färgglatt ligga i köket i flera veckor. Något färgglatt och platt. Med bilder på rädisor på. Det är fröpåsen.

Jag tänker då på det faktum att hela Kullabygden är full av duktiga odlare som driver upp rädisor, potatis, sparris, tomater och allt som man kan önska sig i en sallad. Varför ska man då kämpa mot salta vindar, hård och stenig jord eller ja, ja … sin egen lättja?

Många drömmer om ett eget växthus. Ett sånt har vi. Björnbärsriset tränger sig in mellan glaset och berget. Värmen därinne är tryckande och man glömmer att vattna. Vi har löst vårt dåliga samvete genom att hela enkelt sätta ut ett par kaktusar, några stolar och ett litet bord i glashuset. Där ställer vi ofta en flaska vin och några glas. De slokar aldrig.

Jag noterar från denna behagsamma position att gräsmattan utanför har blivit originell.

Den senaste designen är uträttad av vår unga labrador Esther.

Esther, som har betydligt större ambitioner för trädgården än vi, arbetar på en tunnel till Kina. Att hundar i Kina anses vara en delikatess, vet Esther ingenting om. Hon har med stor entusiasm åstadkommit ett djupt snubbelhål. Ännu en anledning att hålla sig borta. Åtskilliga valpkullar har under åren fixat med gräsplätten så att den går i stil med havet, det vill säga är vågformad. Det är nog en tanke bakom, man ska inte underskatta djuren.

I dag har jag försökt att träna våra labradorer till att gnaga bort ogräs mellan tegelstenarna på vår uteplats, men de visar inget som helst intresse för uppgiften. Tyvärr gäller väl devisen sådan matte, sådan hund.

Men jag konstaterar ändå att man inte får bli slav under sina anläggningar, utan måste ta vara på sommaren och njuta. m Möllekuriren nr 2 • 2016

Mรถllekuriren nr 2 โ ข 2016

39

40

Mรถllekuriren nr 2 โ ข 2016

FYREN – sätter ljus på sånt som du knappast hittar i HD. www.nattidningenfyren.se För dig i Kullabygden

Möllekuriren nr 2 • 2016

41

Tankar från stubbhöjd Av Martin Werner

DET ÄR MYCKET SOM UTMÄRKER oss människor. Vår

upprätta ställning på två ben medför bland annat att våra ögon, beroende på kroppslängd, sitter någonstans mellan 130 och 190 centimeter ovanför marken. För att inte snubbla när vi går tittar vi därför ofta nedåt.

Frågan är om denna vana också ligger bakom vårt beteende att gärna se ned på andra och annat som inte riktigt är som vi tycker att det borde vara. Med tillgång till sociala medier verkar detta ha exploderat och blivit ett verkligt problem.

ATT SOM OMVÄXLING sätta sig på en stubbe i skogen och komma ned i nivå kan ge ett annat perspektiv. Vågar man dessutom stänga mobilen, paddan och all annan »livsnödvändig« utrustning som krävs för att vara ständigt nåbar och uppdaterad om allt som händer, och som man ändå inte kan påverka, kan tankarna släppas fria.

Det tar en stund att vänja sig vid en helt ny ljudkuliss av fågelsång, insektssurr och vindens

prassel i bladverket, som efter ett tag kan verka enformigt och tråkigt. Men denna känsla och det låga perspektivet kan öppna sinnet för helt nya tankar och upplevelser, något som man normalt inte har tid med.

Det är naturligt att lyfta blicken och se sig omkring. Ovanför utbreder sig krontaket, ett komplicerat mönster av grenar och kvistar som skjuter ut från omgivande träd.

DET ÄR SVÅRT ATT FINNA en riktig ordning och sym-

metri i denna massa. Ändå har man visat att människor som ligger på sjukhus och har utsikt över trädkronor, natur, får kortare konvalescenstid än de som har utsikt mot byggnader och bakgårdar.

Denna naturmiljö används i dag med framgång för att rehabilitera människor med utmattningssyndrom. På något sätt stimuleras vi positivt av dessa komplicerade mönster trots att vi egentligen inte är medvetna om det.

Det finns alltid mycket att upptäcka runt omkring. Naturen är verkligen värd att uppleva.

Foto Bengt Nilsson

42

Möllekuriren nr 2 • 2016

Foto från webben

När man är mätt på intryck av växter, djur, ljud och dofter, ska man sitta kvar ett tag

Men i dag när urbaniseringen har rusat iväg och landsbygden töms på människor, försvinner närheten till naturen för många.

Det visar sig att naturområden som ligger längre än tre kilometer bort från bostaden, det vill säga det mesta av vår natur, besöks sällan. Är det urbaniseringen och vårt disharmoniska samhälle med stress, ökade klyftor, bostadsbrist, brottslighet med mera som gör att många människor i dag upplever och beskriver naturen som en idyll, där harmoni råder och allt är i balans? Eller är det bara brist på biologisk kunskap?

I NATUREN FINNS DET VARKEN harmoni eller balans.

Det är i stället en kamp på liv och död, där olika arter anpassar sig efter hur de bäst ska kunna överleva. Naturen är långt ifrån statisk. Den ändrar sig ständigt på vägen mot ett ekologiskt sluttillstånd, då man under en kort period kanske kan uppleva något som skulle kunna kallas balans, men som fort ändras när det gamla bryter samman och allt måste börja om igen.

Visst är många naturtyper vidunderligt vackra och lätta att uppleva som idyller, och det är fullt tillåtet och dessutom bra för oss och vår själsliga återhämtning. Men efter ett tag på stubben upplever man ofta irriterande flugor, mygg och bromsar som man gärna kunde önska sig vara utan. Dock är de också en del av idyllen.

DEN LÅGA HÖJDEN FRÅN STUBBEN gör att man ser mycket fler detaljer, när man tittar nedåt. Ändå är det mycket lite man upptäcker av det ofantliga myller av liv i mikroskopisk skala som finns i marken kring skorna.

Men insekter kan man upptäcka. Förhoppningsvis har man inte satt foten i en myrgång, för då har man efter ett tag myror även i byxorna. Men placerar man bara foten bredvid, kan man iaktta en flitig armada av myror, som håller sig strikt till sin doftmotorväg och transporterar nyttigheter, ibland tyngre än sin egen vikt, till stacken.

Möllekuriren nr 2 • 2016

Myrsamhället har klara yrkesfunktioner: arbetare, soldater, drönare och drottningar.

Varje kategori sköter hängivet sin uppgift för att få detta komplicerade, men organiserade samhälle att fungera.

Visst kan det upplevas som klasskillnad mellan drottning och arbetare, men funktionen dominerar, och det finns inte plats för att prioritera sig själv. Kanske något att fundera över även i vårt samhälle nu när vi till och med har börjat att vända objektivet på mobilen mot oss själva för att ta selfies.

NÄR MAN ÄR MÄTT PÅ INTRYCK av växter, djur, ljud och dofter, ska man sitta kvar ett tag. Då kan man hamna i ett riktigt lugnt sinnestillstånd, då tiden till och med tycks stanna.

Då tar tankarna sina helt egna vägar och det kan bli en stund av både vederkvickelse och kreativitet. Trots att vi numera strävar efter att vara ständigt uppkopplade, effektiva stadsmänniskor, som jagar upplevelser och omväxling genom olika arrangemang och resor, så leder det ändå inte alltid till den återhämtning vi behöver.

Det beror sannolikt på att vi ständigt söker oss till den artificiella värld, överfull av intryck, som människan så framgångsrikt har byggt upp.

Men vi behöver inte gå långt tillbaka i tiden för att inse att människan dessförinnan var tvungen att leva småskaligt, mycket nära naturen och i ett betydligt långsammare tempo.

Det är därför fullt förståeligt att vi behöver vända tillbaka till naturen för att få riktig rekreation, för det är den vi kommer ifrån. m

43

44

Mรถllekuriren nr 1 โ ข 2016

Intervju med Abbe Jacobson:

Räddar det sällsynta Av Eva Wisten

E

Man får verkligen inte glömma att krokodiler kan förflytta sig tio meter på en och en halv sekund

n bohemklädd skyltdocka står på trottoaren på väg ned till hamnen.

Bredvid: en öppetskylt. Det kan vara november. Eller februari. Mölle Krukmakeri & Café, en keramikverkstad och butik som kombineras med restaurang och café, är en av få platser i Mölle där vem som helst fortfarande kan gå in.

Krukmakeriet drivs av keramikern Lisa Wohlfahrt och veterinären Abbe Jacobson, ett par som bor i grannbyn Lerhamn. Lisa Wohlfahrt, som Möllekuriren skrev om i 2015 nummer 2, är ett bekant ansikte i Mölle. Men vem är den andra kraften bakom Mölles krukmakeri?

ABBE JACOBSON VERKAR HA en flyktigare natur.

Först ser man bara spår. Mitt bland lokaltidningarnas ordentliga säljbudskap som bjuder ut en Dagens mellan tolv och två, hojtar en annons om »Alltid Öppet« och tar upp de existentiella frågorna: Bör man lämna civilisationen bakom sig? Författare: Abbe Jacobson.

Förra sommaren, när ett lyckligt lunchgäng ställde sina fluffiga islandshästar på krukmakeriets parkering och orsakade bottenlös avundsjuka hos mitt hästlösa sällskap, lyckades Abbe trösta: Vi, bittert: »Vad bra dom har det.« Abbe: »Mm. Men dom luktar för jävligt!« NÄR HAN TILL SLUT LOVAR att sitta ned en stund

Foto Christer Wallentin

på krukmakeriet avbryts intervjun. Presenter anländer till Robbie Williams, en gatuhund från Spanien, som Abbe och Lisa har adopterat. I dag fyller han år. »Han är en riktig strykarhund. Glider omkring och snor mackor« säger Abbe.

Familjen Wohlfahrt-Jacobson har tre barn. De har också papegojan Victor, gatuhunden Robbie, Jack Russel-terriern Ebba, manxkatten Pysen och hönan Lillis.

Möllekuriren nr 1 • 2016

»Som tyvärr bor inomhus«, säger Abbe, som tycker att det är för kallt för henne ute.

Så Lillis har fått en sockerlåda med en pinne som står i hallen. Varje morgon hoppar hon ned i vantlådan och lägger ett ägg som smakar lite pizza.

Abbe påstår att Lillis ändå snart ska ut eftersom hon ruggar. »Det blir så fruktansvärt mycket fjädrar.« DAGTID DRIVER ABBE Höganäsveterinären, en

smådjurklinik vid rondellen i Höganäs.

Hans specialitet är dermatologi, läran om huden och dess sjukdomar. »En tredjedel av alla veterinärbesök handlar om hudproblem. Öron, tassar och allergier.« Att ställa rätt diagnos är ett detektivarbete som Abbe inleder med en 40–60 minuter lång intervju med djurets ägare.

Utredningen kan ta flera månader och låter mer ambitiös än sjukvårdens diagnostik av människor. Abbe beskriver det som en av fördelarna med att arbeta i Höganäs jämfört med i Helsingborg, där han tidigare var positionerad. »Jag har mer tid nu, relativt sett förstås.

Men ändå.« ABBES MEST EXOTISKA PATIENT var Nilkrokodilen

Kajsa som Polisen hittade i ett växthus hos en kriminell person i Malmö och körde till Djurambulansen i Ingelsträde. Kajsa skulle veterinärbesiktigas. Abbe ringdes in. »Först låg hon bara stilla och glodde. Det var lätt att tänka: vilken seg krokodil. Men man får verkligen inte glömma att krokodiler kan förflytta sig tio meter på en och en halv sekund.« Tre man närmade sig bakom ett kravallstaket. Abbe och hans kollegor lyckades surra igen Kajsas gap med isoleringstejp.

Artikeln fortsätter på nästa sida

45

Kajsa var felnärd och hade bott i ett feltempererat växthus.

»Ett gammalt torp kan se primitivt ut,

ATT DRIVA FÖRETAG I ETT säsongssamhälle

men har det stått i trehundra år betyder

och att leva av något man tillverkar själv

»Annars mådde hon ganska bra.«

det att någon har tänkt rätt. I dag stoltse-

är två klassiskt vanskliga åtaganden.

»Finns det någon patient som

rar företag med att deras produkter inte

»Hur får ni ekonomin att gå ihop?«

behöver underhållas. Vad det betyder

»När man jobbar i glesbygden behö-

du föredrar?« frågar jag. »Ugglor. Dom brukar skadas av bilar eller taggtrådsstängsel. Dom bryter

är att dom inte går att laga när dom går

ver man flera ben att stå på. Vi lever på

sönder.«

små intäkter från många håll. Hade vi

överarmsbenet, och det fixar vi med

haft större tomt hade vi velat driva en

titanstift. Det läker på en vecka.«

SOMMAREN 2015 UPPLEVDE ABBE och Lisa

liten livsmedelsbutik och turistinfor-

»Är ugglor klokare än andra

den största turistströmmen någonsin

mation. Det saknas i Mölle. Turisterna

fåglar?«

hittar en promille av vad som

»Vet inte. Men dom är trev-

finns.«

ligare. Dom verkar trivas bra under sin rehabilitering, efter-

KULLABERG HAR EN HALV

som dom får mat. Rovfåglar

MILJON besökare varje år. Sä-

är annars stisspellar i fången-

songen börjar under påsken

skap, men ugglorna är coola,

och slutar sent i oktober. »Problemet för entrepre-

så lugna. Sparvugglor och pärlugglor sätter sig på fingret

nörer som vill etablera sig

om du sticker in handen. Kan-

här är att alla handels- och

ske för att en uggla som råkar

industrilokaler säljs ut som

vara ute dagtid sitter stilla för

bostäder. Tanken att tillräck-

att kamouflera sig.«

ligt många bofasta ger underlag för verksamheter håller

På väggen i krukmakeriet hänger en tavla av konstnären

inte när man tar bort det

Simon Arne som föreställer en

viktigaste: rimliga lokalkost-

tät flock av fåglar. Alla är vita

nader. Turistnäringen ska

utom en, som är prickig. Men som tur är

till krukmakeriet. Minst elva personer

vara kommunens största näring, men

står en av de vita fåglarna och fantiserar

jobbade heltid i köket. Rekordsommaren

det satsas för lite på företagen utanför

om just en prickig.

inspirerade paret till expansion.

centralorten.«

Kocken Tobias Eriksson och kerami-

»Vilka följder får det?«

ABBE OCH LISA TRÄFFADES i Lerhamn,

kern Michelle Reeve är nu båda heltids-

Abbes barndomsby. »Jag gick och släpa-

anställda. Deras mångsidiga kompe-

sikt en utarmning av turismen. Vi har

de på tjugo meter lång, rostig ankarkät-

tens jämnar ut verksamheten mellan

till exempel tappat alldeles för många

ting när Lisas hund bet min hund så att

säsongerna. Tobias kan glasera keramik.

bäddar i omgivningen. Turister behöver

blodet sprutade.«

Michelle hoppar in i köket.

sängplatser. De behöver småservice. De

När byns äldsta hus revs på grund av

Krukmakeriet har även börjat med

»Utarmning av lokalnäringen ger på

vill inte köra en mil för att tanka.«

hussvamp, köpte Abbe och Lisa tillbaka

mikrokonferenser där mindre sällskap

materialet och började bygga upp huset

får en kock för en dag plus en föreläsning

TILL SIST KAN ABBE DEMENTERA det man

på nytt på den kulturskyddade tomten,

om keramik och en prova på-stund i

lätt oroar sig för när man kommer in

friköpt från Krapperup. Det tog tretton

keramikverkstaden. Sedan får de sitta i

på krukmakeriet och får veta att en av

år.

orangeriet framför brasan.

ägarna är veterinär.

»Tycker du om att renovera hus eller är det ett nödvändigt ont?« »Nej då, jag gillar att restaurera hus.

»Vi vill fortsätta det småskaliga« säger Abbe. Det ska kännas som att

överallt är inte patienter från hans

komma hem till någon. Kom hit och ät

klinik. Han har köpt dem av samlare som jagade i en helt annan tid. m

Jag är intresserad av hantverk som har

middag. Kom hit och läs morgontidning-

visat sitt existensberättigande. När man

en. Det är viktigt att man kan slinka in

byggde hus förr arbetade man för nästa

lite när som helst. Vi har snart öppet mer

generation.«

än City Gross.«

46

De uppstoppade djuren som står

Annica Hellqvist har tagit fotot av fåglarna i krukmakeriet.

Möllekuriren nr 2 • 2016

G & BERTIL BER LANDER Y R E N N A S SU ingar på ln å m t u r e ll ä st ården Galleri Mölleg li den 16–22 ju

Segla i sommar Våra populära seglarkurser hålls under vecka 27, 28, 29 och 31 Anmälan www.kullenssegelsallskap.se Frågor info@kullenssegelsallskap.se

Möllekuriren nr 2 • 2016

47

Kullaberg bildades för 1650 miljoner år sedan:

GAMMALT SOM BERGET Text Carl Alwmark • Foto och karta Bengt Nilsson

K

ullaberg är en urbergshorst som sticker upp över de yngre* omgivande sedimentära bergarterna, med en högsta punkt på 187 meter vid Håkull. Horsten består av granitiska gnejser, amfibolit, pegmatit, kullait samt diabaser.

Berggrunden vittnar om en lång och komplicerad historia som inleddes för cirka 1 650 miljoner år sedan då den granitiska bergarten, som senare skulle bli gnejser, bildades.

Kullaberg har fått utstå ett flertal istider som tillsammans med vatten

NÅGON GÅNG FÖR mellan 1 500 och 1 000 miljoner

år sedan trängde smältor av mörka bergarter (diabas och gabbro) upp i nord-sydliga sprickor i den granitiska berggrunden. Strax därefter, för cirka 970 miljoner år sedan, trycktes hela området ned till ett mycket stort djup, 30–50 kilometer.

Detta berodde på en kontinental kollision, då den baltiska plattan krockade med den amerikanska, analogt med vad som sker i Himalaya där Indien far in i den asiatiska plattan med hög fart, i geologiska mått mätt, det vill säga med ett par centimeter per år.

Nedtryckningen av bergarterna fick till följd att de omvandlades och smälte upp partiellt. På vissa ställen blev bergarterna även deformerade.

Ett mycket vackert exempel av deformation kan beskådas cirka 350 meter väster om Ransvik, i närheten av Altaret, i form av ett stort veck i gnejsen. Vecket som kallas Altartavlan, har bildats vid hög temperatur, då bergarterna har betett sig plastiskt.

Det höga trycket och temperaturen gjorde att de granitiska bergarterna förgnejsades, det vill säga att mineralkornen blev orienterade och ofta koncentrerade i olikfärgade band. Gnejsen återfinns i två varianter, en röd biotitgnejs och en gråare hornbländegnejs. *De »yngre« bergarterna är yngre än 540 miljoner år.

48

och vind eroderat och format det till dagens utseende

De båda gnejserna består till 90 procent av mineralen kvarts, plagioklas och kalifältspat. Kvarts känns igen på sin genomskinliga och något fetglansiga yta, plagioklas kan vara svår att skilja från kvarts, den är dock något mindre genomskinlig och har en mjölkig vit färg.

Kalifältspat varierar från svagt rosa till röd, den kan dock vara nästan vit och blir då svår att skilja från plagioklas. Som namnen antyder innehåller biotitgnejsen biotit, och hornbländegnejsen innehåller hornblände. Biotit är ett så kallat glimmermineral och uppträder i form av små tunna svarta flak.

Hornblände tillhör en grupp mineral som kallas amfibol.

De amfiboler som återfinns i Kullabergs bergarter är liksom biotiten svart, dock har de en mer tredimensionell, vanligen prismatisk form.

EXEMPEL PÅ DE båda varianterna av gnejs och deras relation kan med fördel studeras vid Paradishamn. De olika mörka bergarterna som trängde upp i de nord-sydliga sprickorna omvandlades även de och bildade dagens amfibolit. Typiskt för denna mörka bergart är förekomsten av amfibol (hornblände), därav namnet. Amfiboliten innehåller även plagioklas, biotit samt järn- och titanoxider. De senare kan ses som små metallglänsande korn.

I en del av amfiboliterna återfinns även granat, dessa är små, klara, mörkröda och ofta välutvecklade kristaller. Ett bra ställe att beskåda amfiboliten är Diamantklipporna vid Ransvik.

Namnet kommer av att hornbländekristallerna i amfiboliten glittrar som diamanter när solen lyser på dem. Efter den dramatiska kontinentkollisionen lyftes berggrunden upp igen och hade eroderats ner till ett peneplan, en flack horisontell Möllekuriren nr 2 • 2016

yta, vid början av den kambriska perioden, cirka 545 miljoner år sedan.

Under den geologiska perioden Perm – som inträffade för 300–250 miljoner år sedan – skedde en uppsprickning längs en nordväst-sydostlig deformationszon som löper diagonalt genom Skåne, den så kallade Tornquistzonen.

Uppsprickningen skedde på grund av rörelser i jordskorpan och fick till följd att diabaser trängde upp i Kullabergs berggrund. Diabaserna syns som svarta gångar, vanligen orienterade i nordväst-sydostlig riktning, med skarpa kontakter till gnejsen.

Diabasen består till största delen av mineralen plagioklas, pyroxen, järn/ titanoxider och hornblände, dock är den ofta så pass finkornig att det kan vara svårt att urskilja enskilda mineral. Ett bra ställe att titta närmare på diabasen är i vattenbrynet vid Paradishamn.

EN NÄRBESLÄKTAD BERGART som också uppträder i gångar är kullaiten, med en ålder på 250 miljoner år. Kullaiten, som fått sitt namn av att den först upptäcktes på Kullaberg, är en tegelröd finkornig bergart, som till största delen består av plagioklas. Den röda färgen beror på att bergarten innehåller ett finfördelat järnmineral som kallas hematit. En stor och vacker kullait återfinns på klapperstensstranden vid Stenstugona.

Det finns även en annan typ av gångbergarter på Kullaberg, så kallade pegmatiter. Dessa består av kvarts, plagioklas och kalifältspat och kännetecknas av sina stora kristaller. Det är inte ovanligt med decimeterstora kalifältspater. Åldern på pegmatiterna är okänd, dock är de yngre än 970 miljoner år, eftersom de förefaller odeformerade.

SILVERGROTTAN SOM LIGGER vid Silverväggen är ingen naturlig grotta, utan en utbruten pegmatitgång, uthackad av danskarna på 1500-talet i tron att man skulle hitta silver; detta var dock inte fallet. Pegmatitgången kan följas ut i vattnet.

Under Jura- och Kritaperioderna – som inföll för 200–65 miljoner år sedan – aktiverades Tornquistzonen igen, denna gång på grund av att den afrikanska plattan började kollidera med den europeiska. Detta fick till följd att det skedde en hoptryckning i Skåne och en

del av blocken i Tornquistzonen trycktes upp och bildade horstar, däribland Kullaberg. Sedan dess har Kullaberg fått utstå ett flertal istider som tillsammans med vatten och vind eroderat och format det till dagens utseende.

Framförallt är det i svaghetszoner, såsom kontakten mellan olika bergarter, som erosionen syns tydligast i form av tvärdalar, vikar med mellanliggande raukar och grottor. De små vikarna har i allmänhet välutbildade klapperstensfält, så kallade malar. Därav namn som Trollhättemal och Blåmal.

De flesta av Kullabergs många grottor har gröpts ut av ett hav som stod fem till tio meter högre än i dag, vilket har resulterat i att många av grottorna ligger en bit upp i förhållande till dagens vattennivå.

Ett flertal grottor finns i och omkring Josefinelust, bland annat Stora och Lilla Josefinelustgrottan samt Oscarsgrottan där Oscar II har fått sitt namn inhugget i en av väggarna.  Carl Alwmark är geolog på Lunds universitet.

Han besöker ofta Kullaberg, både i jobbet och som klättrare. Texten är hämtad ur Klättring på Kullaberg av H. Bohlin, M. Jakobsson och F. Rapp, Lund 2014, ISBN 978-91-637-5307-7.

Mer information på kullaberg.nu. Publiceringen i Möllekuriren sker med författarens medgivande.

Mölle kajak & klättercenter Välkommen till en ny paddelsäsong Uthyrning av Mountainbike • Prova-på klättring • Kajakuthyrning 070-558 66 57 www.mollekajakcenter.se Möllekuriren nr 2 • 2016

49

Facit till nr 1

1. Kåsvägen 7 2. Norra Strandvägen, nära hamnen 3. Utebelysning på Villa Sjöhem på Norra Strandvägen 4. Mågestenen norr om hamnen 5. Bidevindsvägen 5 6. Pumpen nära boulebanorna 7. Norra Strandvägen 22 8. Vattenutkast på annexet 9. Gastagudan 10. Vid de små bodarna i hamnen 11. Mellan boulebanorna och Västra Bangatan 12. Röken i hamnen 13. Södra Strandvägen 5 14. Fågelviksvägen 5 15. Kulla Jöns Stig

FRÅN VARDAG TILL FEST med kvalitet och omtanke

CATERING Smörgåstårtor Buféer Tapasfat Landgångar Sallader m.m.

Ring oss gärna på 042-36 22 61 50

Höganäs Möllekuriren nr 2 • 2016

GUNILLA LARSSON BILDSPELET Grindar i byn:

Var är det?

Den här gången var jag ute efter grindar i Mölle när jag gick runt med kameran. Vet du var grindarna finns?

Lycka till/Gunilla Facit till förra numrets bilder ser du här intill.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

Möllekuriren nr 2 • 2016

51

MINMENING

Javisst ser jag en framtid för Mölle DET FINNS DE SOM SÄGER att Mölle är en

plats som man bara kan besöka och uppleva på sommaren. Att det ligger för långt bort och är alldeles för mörkt och tomt på vinterhalvåret.

Detta är människor som inte förstår att Mölle har en stor potential till att kunna bli en attraktiv plats för många olika slags människor: allt från barnfamiljer, unga vuxna med äventyrslust till äldre som söker lugnet i en genuin, vacker by nära havet.

Men allt ligger i betraktarens öga och föreställningsförmåga. En del menar att Mölles geografiska läge försvårar att bo här permanent, och att det mest är befolkat av pensionärer.

Det sistnämnda stämmer delvis, men att det skulle vara svårt att vara bofast i byn är en myt. Det som försvårar är kommunens ständiga intresse att vidmakthålla Mölle som enbart turistort.

Detta är mycket beklagligt. Det innebär att man förhindrar att Mölle utvecklas till en betydligt mer levande by än den är i dag. Det är ett låst tänkesätt som är stelbent och gammaldags.

Vad skulle Mölle kunna bli i min vision av framtiden? Till att börja med finns det en del hinder att ta sig förbi, och ett av dem är den starka trafiken under sommaren.

Riksväg 111 går rakt genom hela byn med

hundratusentals bilar, stora husbilar och tunga lastbilar från juni till mitten av augusti.

Den intensiva biltrafiken under sommarmånaderna försvårar Mölles utveckling till att bli en fredad plats för alla, i synnerhet för barnfamiljer. Ur miljösynpunkt och för naturreservatet med dess djurliv och kulturpräglade miljö är det en katastrof!

Jag oroar mig för när första svåra olycka med personskador kommer att ske. Det är bara en tidsfråga.

Tänk vad det skulle betyda om Mölle till stora delar i stället var bilfritt så som det är på flera öar utanför exempelvis Göteborg.

Kommunen måste börja fundera på hur den biologiska mångfalden och den värdefulla naturmiljön ska kunna bevaras.

Det betyder mycket för oss som söker ett alternativt sätt att leva.

Till den som påstår att Mölle endast är en plats där pensionärer trivs vill jag påpeka att man här kan surfa i vågor av toppklass, dyka runt hela Kullen, klättra i branta berg, löpträna, besöka grottor, paddla med mera. Det är många spännande aktiviteter som kräver god fysik, och det om något är väl vad många unga människor eftertraktar.

Att vara konstnär och få del av Mölles speciella ljus är en högvinst, och i trakten

Tänk vad det skulle betyda om Mölle till stora delar i stället var bilfritt så som det är på flera öar utanför Göteborg

finns det många konstutställningar som alla kan besöka.

Tänk också alla barnfamiljer som skulle kunna vistas i nya lekparker i en skyddad miljö, gå ned till badet på sommarlediga dagar och få tillhöra byns förskola ... och kanske gå i en liten enhet under de första skolåren.

En mysig bypub med musikframträdanden vore också välkommet för att underlätta kontakter och befästa känslan av en gemensam anda i byn.

Något som behöver stärkas är dagens pendlingsmöjligheter till större orter.

Tätare busstrafik vore välkommet för det skulle eliminera behovet av att alltid ta bilen. Bussar skulle kunna ersätta mycket av den tunga trafiken sommartid.

Varför inte inrätta en busslinje upp till Kullen med bussar som går var tionde minut under turistsäsongen?

Varför detta motstånd mot en förändring? För mig visar det bara att Mölle är en plats som man har väldigt lite respekt för. Man har aldrig på djupet tagit reda på varför vi som bor här har valt detta.

Bygg hyresrätter så fler kan bo i Mölle, det behövs.

Ja, jag ser en framtid för Mölle. En bra början blir Brandstation, en rörelse som ju ska vara öppen året runt.

Pia Brodersen Bofast

ÖNSKAS KÖPA Damcykel. Gärna äldre modell.

Vänligen ring 070-755 04 30

52

Möllekuriren nr 2 • 2016

MINMENING

Soptunnorna förtar intrycket av byn OM MAN TAR SIG EN PROMENAD i vår fina by dröjer det inte länge förrän man tvingas ompröva det där »fina«.

En hel del av invånarna tycks till varje pris vilja skylta med sitt avfall. Kanske tycker de att just deras soptunnor är så vackra att de gärna visar upp dem för andra Möllebor.

De lyckligt lottade som bor på Kullabergsvägen får då utan att anstränga sig särskilt mycket en betydligt större publik. Flera hundra tusen turister passerar nämligen under vår, sommar och höst och kan njuta av de gröna skönheterna.

Utanför en tomt står inte mindre än fyra dylika. Underbart!

Skämt åsido – jag har svårt att förstå att man inte bryr sig mer om Mölles miljö. Jag som är född och uppväxt i byn känner kanske något speciellt för Mölle, och jag skulle önska att fler inte bara bor här utan även har sitt hjärta här.

Vad blir det härnäst? Vem blir först med att flytta ut dasset på trottoaren?

Vilket är trevligast? Det här ...

... eller det här?

Brutal buskröjning

man det avhuggna riset ligga kvar. Det flyger omkring och försvårar för både människor och djur att ta sig fram.

Vi känner oss både maktlösa och uppgivna.

Foto Frederic Täckström

Frederic Täckström Möllebo av födsel och ohejdad vana

DET ÄR SYND OM MÄNNISKORNA, fåglarna

och djuren. Åtminstone om man längtar till fäladen i Mölle eller – som vi – bor strax intill.

På detta naturskyddade område sliter man av alla buskar med maskiner. Det må gälla bärbuskar, slånbuskar, nyponbuskar eller andra buskar.

Vem har beordrat detta och varför?

Vem har det yttersta ansvaret och skulle kunna stoppa skövlingen?

Det är inte första gången som maskiner har använts på ett brutalt vis på Mölle fälad. Och efter röjningen låter

Lena och Bertil Svensson

Gentrifiering i Mölle HAR DET NÅGON GÅNG skrivits något i Möllekuriren om den pågående gentrifieringen av Mölle?

Hälften av husen bebos av sommargäster, som alltså inte är skrivna i kommunen, och hälften av de bofasta vistas utomlands under vinterhalvåret.

Oerhört trist utveckling tycker en som bor här året om.

Christina Löf Corfitz väg 7, Mölle

Redaktionen svarar Under årens lopp har vi försökt att få igång en diskussion om Mölles framtid.

Men den har inte velat ta sig.

Nu hoppas vi att debatten sätter riktig fart efter din insändare och övriga insändare på den här sidan.

Dessutom kommer Christina Ullenius in på framtidsfrågan i sin text på sidan 24.

Så det finns gott om trådar att spinna vidare på!

Bygg fler lägenheter FÖR ATT ÖKA RÖRLIGHETEN i Mölle borde

det bli lättare för äldre som vill lämna sina hus att kunna flytta till en lägenhet i Mölle. I dag är det billigare för många äldre att bo kvar i sina stora villor än att skaffa en lägenhet.

Därför behöver det byggas flera mindre bostäder i byn, gärna med hyresrätt.

I första hand borde området mellan Vita byn och stationshuset bebyggas med funktionella, mindre bostäder utan lyx.

Bo Hansson

FRU HOLMBERGS FÖTTER – erbjuder ambulerande medicinsk fotvård och underbensmassage

Jag heter Anna Holmberg och är diplomerad medicinsk fotterapeut. När du beställer fotvård av mig kommer jag hem till dig med allt som behövs för att göra dina fötter fina. Gå gärna in på Facebook/Fru Holmbergs Fötter. Där hittar du priser med mera.

Telefon 070-255 25 82

Möllekuriren nr 2 • 2016

53

FÖRENINGSSIDAN SPF SENIORERNA KULLABERG MÖLLE │ spf.se/kullabergmolle Under sommaren har vi uppehåll och höstaktiviteterna börjar i september.

Höstens program delas ut till medlemmarna i slutet av augusti och programmet kommer även att finnas på vår hemsida.

Vi hälsar nya medlemmar hjärtligt välkomna. Starka skäl till att gå med:

MÖLLE BOULEKLUBB │ molle.se Träning måndagar klockan 14, tisdagar och onsdagar klockan 10 samt torsdagar klockan 16. På onsdagarna bjuder vi in asylboende från Brunnby gård.

Den 7 juli│KM i singel Den 21 juli│Ladies Boule Den 4 augusti│Gentlemens Boule Den 18 augusti│Golf- och bouletävling Den 19 augusti│Tävling och sedan sommarfest i stationshuset

KAPELLFÖRENINGEN Sommarens musikandakter hålls i Mölle kapell, alltid på en onsdag klockan 20.

Den 29 juni│Brunnby kyrkokör under ledning av Agneta Weber Sjöholm. Vid pianot Jan-Olof Rydström.

Den 6 juli│Från folkvisa till jazz. Mats Berntsson, piano, och Jonas Ryberg, trumpet.

Den 13 juli│Cirkeln ska slutas. Vokalkvintetten Simplyfive med ett varierat program.

Den 20 juli│Four Hands. Börje Sandquist och Mats Norrefalk, båda på gitarr.

Egna kompositioner och musik av Franz Liszt, Keith Jarrett med flera.

Den 27 juli│Trio Malima. Liv Hargne Granath, sång, Mats Granath, gitarr och bas samt Maja Straht, slagverk.

Bossanovainspirationer.

Den 3 augusti│Sånger vid havet. Boel Adler, sång, och Janåke Larson, piano.

Musik av bland annat Gösta Nystroem.  Kapellet visas den 18–31 juli alla dagar i veckan klockan 13–17 utom lördagar.

54

NATURSKYDDSFÖRENINGEN I KULLABYGDEN snfkullabygden.n.nu Den 19 juni│De vilda blommornas dag.

Vandring på Mölle fälad. Samling klockan 14 på parkeringsplatsen vid stationshuset i Mölle.

• Ett enkelt sätt att träffa nya och gamla vänner.

• Delta i aktiviteter, kurser och resor.

• Stödja arbetet för seniorers villkor i samhället.

• Ta del av medlemsförmåner och få nio nummer av medlemstidningen Senioren.

Kontakta mig gärna om du vill veta mer.

Den 6 augusti│Ängens dag med slåtter på Zackows mosse. Samling klockan 10 på parkeringsplatsen vid pastorsexpeditionen i Brunnby.

Britt Gudmundson, ordförande 042-34 79 04 eller 070-868 14 81 brittgu@gmail.com

Den 14 augusti│Besök på Marint Center i Ängelholm. Samåkning klockan 9 från parkeringsplatsen nordost om Gruvtorget i Höganäs, vid Prins Carlsgatan.

SVANSHALL │ svanshall.net

Den 4 september│Svampexkursion.

Samling klockan 9 på parkeringsplatsen nordost om Gruvtorget i Höganäs, vid Prins Carlsgatan.

FÖRENINGEN VATTENMÖLLANS VÄNNER │ vattenmollan.se Den 3 juli│ Möllans dag firas med Öppet hus i Vattenmöllan klockan 14–17. Alla är varmt välkomna.

Obs! Antalet parkeringsplatser är obefintligt. Vi ber dig därför att gå eller cykla.

KULLENS SEGELSÄLLSKAP kullenssegelsallskap.se Den 4 juli│Våra seglarkurser börjar. Vi har kurser under vecka 27, 28, 29 och 31.

Mer information finns på hemsidan, se ovan. Där anmäler ni er också.

Den 6 juli│Grillkväll klockan 18.30 på hamnen. Vi har tänt upp grillarna, så ta med något gott att grilla och njut av vacker utsikt och gott sällskap.* Den 9 och 10 juli│Höganäs teater har föreställning på hamnen klockan 15.30. »Höganäs 80 år, sång och musik, kärlek och sommar«. Biljettpris 100 kronor.

Den 30 juli│Svanshallsdagen börjar klockan 13 – en stor familjefest på hamnen med bland annat loppis, lotteri, utställningar, krabbfiske, kaffe med hembakade kakor och – vid vackert väder – segeltävling med gamla träbåtar.

På kvällen mat samt musik och dans.

Kvällsevenemanget kräver föranmälan.

Den 10 augusti│Gillkväll klockan 18.30 på hamnen. Grillarna är åter tända, så välkommen med din picknickkorg och njut av en sommarkväll vid havet.* Den 11 september│Höstfest vid Stenbrottet för alla i familjen från klockan 13.

Vi grillar äpplen och korv, går tipsrunda, leker lekar och har ett lotteri med fantastiska vinster. Föranmälan krävs. * Vid dåligt väder ställs evenemanget in.

Möllekuriren nr 2 • 2016