Varför heter Mölle Mölle?
V
isst, Mölle har haft sitt namn väldigt länge. Det nämns redan på 1500-talet som Krapperups mölle, det vill säga mölla. Men det måste ha varit ett fiskeläge, mer eller mindre tillfälligt, långt tidigare. Fiskelägen eller fiskebyar tycks vara bland de första bosättningar. Det tidigaste fiskeläge man känner till låg borta i Asien för drygt 5 000 år sedan. Fisk och fiske har alltid varit en del av vår mathållning. När våra förfäder lämnade Afrika för att sakta men säkert erövra jordklotet var det de som bodde vid havet som gav sig av först. Deras mat kom huvudsakligen från havet, vilket gjorde dem intelligentare, mer aktiva och livskraftiga jämfört med andra afrikanska stammar. Och förr eller senare kom de hit och hittade den skyddade platsen även om vattennivån växlade mellan årtusenden. Och då fanns här ingen mölla. Platsen kunde likt sina grannbyar kallats efter naturliga förhållanden. Liksom Viken, Lerhamn, Lerberget – inte underligt att det så småningom drejades Höganäskrus av denna mängd lera. Varför inte Bergvik. Boplatsen har säkerligen en lång historia. Mölle ligger i Luggude härad vars ursprungliga stavning visar att här var en kultplats där man dyrkade fruktbarhetsgudinnan. Den som egentligen ordnade så att det fanns mat på bordet för de jägare och växtsamlare som levde här då. Detta var innan den så kallade jordbruksrevolutionen kom för cirka 8 000–10 000 år sedan då de kringströvande samlades i byar. Där kände de väl en annan gemenskap, ett skydd, medan de kastrerade tjurar till oxar som kunde hjälpa till att plöja åkrar, vilket gav en säkrare mathållning. 8
Men också den nya gemenskapen var viktig. Nu blev det »de« och »vi«. Och vi höll ihop mot de andra. En gemenskap som förändrades genom årtusenden för att gälla nationen, samma språk, samma hudfärg. En gemenskap som gällde ända fram till världen stod öppen för charterresor, distansstudier och engelskan som jämsidesspråk. Men det dröjde. En period i början av 50-talet bodde jag i Banyuil sur Mer, en knapp mil norr om spanska gränsen vid Medelhavet. Och helt nära konstnärsstaden Colliure. I denna lilla primitiva fiskeby, nu en elegant badort, fanns en slags kiosk där jag märkligt nog kunde köpa en svensk Stockholmstidning. Min franska har alltid varit bristfällig så jag kunde inte fråga hur och varför. Jag köpte belåtet min svenska tidning tills den en dag var inköpt – av någon annan. Det var som när Robinson hittade fotspår på sandstranden. Vem? Det fanns ännu på den tiden en gemenskap som inskränkte sig till att man talade samma språk. I min närhet fanns en annan svensk! Det kanske fanns lite av samma gemenskap när vi kom till Mölle 1958. Den frivilliga brandkåren fungerade eftersom många som bodde i byn arbetade inom byn och dess närhet. Det fanns allehanda affärer inom räckhåll till lycka för de äldre. Och nog fanns det en bygemenskap. I dag är gemenskap något annat. Den innefattar de som hejar på samma fotbollslag och handlar på IKEA och dyrkar Madonna. En bokstavligen gränslös och närmast obefintlig gemenskap. Men nu gällde det alltså varför Mölle heter Mölle. Byn måste haft en annan beteckning innan den Möllekuriren nr 4 • 2015