Möllekuriren 2020 Nr 4

MÖLLE KURIREN BYFÖRENINGENS TIDSKRIFT • NUMMER 4 • 2020

Hönsmamman Julefrid • En novell Skånska Kattegatt Charlotte Wahlström Åretruntbada i Mölle

Fem höns, en tupp och en riktig hönsmamma – Chrickan själv. Hon berättar med värme och kärlek om sina höns, deras tillgivenhet och den rogivande atmosfär som de skapar.

Spencer, den nye tuppen, har visat kvaliteter som både grannarna och hönsen uppskattar.

lig tillsyn och omvårdnad gör denna hobby meningsfull på ett existentiellt plan för Chrickan. Hon plockar äggen, följer en ligghönas tålmodiga ruvande under tre veckor, välkomnar en ny kyckling ... och mycket mer.  Foto Chrickan Svensson

Hade jag inte känt till att det var hönsen hon talade om, hade jag trott att det handlade om hennes förskolebarn eller vännerna i en bokcirkel. Och lika entusiastiskt talar hon om Mölle som helhet, med alla unika personer. Åter till hönsen. Chrickan väljer ras på grundval av färgen på äggen.

Inga-Viola och Gertrud är av rasen Maran med chokladbruna ägg, Gouldie är en Aracuana, med gröna ägg, Marianne är en Wyandotte, med stora, rosafärgade ägg. Laura är sprungen ur ett vanligt Ica-ägg och ger beige ägg.

Den förre tuppen var till den grad ilsk och påflugen (om uttrycket tillåts) att han förpassats till sällare hönsgårdar. Det blev tyst i kvarteret utan tuppens morgongalande. Grannarna framförde önskemål om en ny tupp, och så blev det.

Spencer, av rasen Wyandotte införskaffades, och har visat kvaliteter som både grannarna och hönsen uppskattar.

Välmående höns behöver rätt kost.

Huvuddieten består av vete, ekologiskt värpfoder och hönsmüsli. Då och då får de festa på färska majskorn.

Hönsen behöver också skydd mot inkräktare, som råttor och rävar. Dag-

Foto Chrickan Svensson

Foto Christer Wallentin

Upprinnelsen till intresset för höns är ett projekt på den förskola där Chrickan arbetar. Från-ägg-tillägg skulle lära barnen varifrån frukostägget kommer

Häromdagen nedkom Marianne med ett ägg på 103 gram och två gulor.

Att jämföra med ett vanligt butiksägg på ungefär halva vikten.

Jag höll på att glömma Trixis stamtavla, men det räddade Chrickan mig ifrån. Han är en korsning mellan Karelisk björnhund och Alpländare.

Chrickan Svensson på Västra Bangatan

Hönsmamman

Av Ingemar Löfgren

2

fanns kaniner, ormar och fåglar i hemmet.

Och på den vägen är det.

Samtalet med dem är en riktig biologilektion – båda kan sina saker om fåglar, vildsvin, äppelmust – och mycket annat.

Upprinnelsen till intresset för höns är ett projekt på den förskola där Chrickan arbetar. Från-ägg-till-ägg skulle lära barnen varifrån frukostägget kommer.

Efter slutfört projekt följde projektkycklingarna med till Mölle, där de fortfarande kacklar, pickar, värper ägg och stortrivs.

Möllekuriren nr 4 • 2020

Foto Christer Wallentin

M

an anar det inte från vägen. Man tror det knappt när man kommer in.

Chrickans och Lennarts trädgård är en oas, full av liv. Här finns fiskar, finkar, parakiter, tamhöns och en stolt tupp. Och så Trixi, den svartglänsande hunden som liksom står över alla andra.

Denna gång fokuserar vi på tamhönsen.

Det är Chrickans intresse, eller snarare passion, sedan drygt fem år. Båda makarna har alltid haft ett brinnande intresse för djur och natur. När deras barn var små

Olika färger När Chrickan väljer hönsras spelar färgen på äggen roll. Skillnaderna kan vara ganska stora: från vitt till mörkrött, och där emellan gröna och beige nyanser.

Chrickans och Lennarts trädgård är en oas, full av liv.

Här finns fiskar, finkar ...

Möllekuriren nr 4 • 2020

3

UPPTAKT

INNEHÅLL • MEDVERKANDE • ANNONSÖRER 2 Chrickan Svensson på Västra Bangatan

– Hönsmamman

4 Innehåll • Medverkande • Annonsörer 5 Upptakt • Mölles gränser 6 Möllehorisont 16 Två kärleksbref från 1908

Redaktionskommitté│

Nils tittade på klockan. Halv fem. Var höll Inger hus? Han hade ringt till några bekanta, men ingen hade sett henne Ur novellen på sidan 18

18 Novellen • Julefrid

Leif Holmberg, Ingmar Hesslefors, Ingemar Löfgren, Gunilla Larsson, Christin Lindholm, Bengt Nilsson, Petruska Rogmark, Johan Swahn, Christina Ullenius och Christer Wallentin

Redaktör│Vakant Ansvarig utgivare│Leif Holmberg 070-571 67 15 leif_holmberg@yahoo.com

24 Nimis 40 år – Hotat och hatat men också hett och hyllat 28 Ett nytt stort marint reservat – Skånska Kattegatt

Layout och redigering

30 Debatt • »Ett tufft beslut som väcker förhoppningar«

Lilla Förlaget│Christer Wallentin 070-844 81 25 info@lillaforlaget.se

32 Med Kullahjul på kända och okända stråk

Korrektur│Kerstin Nilsson och Bengt Nilsson

36 Charlotte Wahlström – En av de första kvinnliga konstnärerna på Kullahalvön 40 Åretruntbada i Mölle 44 Jöns – en frälsningssoldat, Sista delen

Nästa utgåva publiceras den 11 mars 2021 • Vi välkomnar manus, bilder och annonser senast till den 19 februari.

53 Ode till Mölle 54 Debatt • Trafiken på Västra Bangatan – tre förslag

 Mölle By- och Kulturförening

55 Föreningssidan

Mölle Hamnallé 2 263 77 Mölle Hemsida│molle.se

Monica Bengtson Mats Ekberg Christer Elfversson Birgitta Hansson Clas Hellstrand Louise Hellstrand Magnus Hellstrand Ingmar Hesslefors Leif Holmberg Innerfire • Foto Mats Jönsson Gunilla Larsson Martin Laurell Christin Lindholm Peter P. Lundh Ingemar Löfgren Bengt Nilsson Kerstin Nilsson Stig H.B. Paulsson Stig Peterson Örjan Rinnert Petruska Rogmark Ann-Sophie »Tytan« Spinola Chrickan Svensson Tomas Svensson Johan Swahn

4

Christina Twengström Christina Ullenius Charlotte Wahlström Christer Wallentin Lena Wittbjer Alma Öhrström

Annonsörer Bengtssons Optik Colorama FemtioFemPlus Friskis & Svettis Gamla folkskolan Get Cut • Ulrika Sandin Grand Hôtel Hotel Kullaberg Höganäs Bokhandel Höganäs Energi Höganäs Specialsnickeri Höganäs Tandläkargrupp ICA Nära Skeppet Johan Nilsson • Entreprenad Kerstin Tillberg • Konstkeramiker Kitchen House Krapperups kaffestuga Kristoffers Byggtjänst Lilla Förlaget i Mölle

V

ar går gränsen till Mölle? Man kan undra, för inte går den där skylten står. Mölle By- och Kulturförening ger ut den tidning du just nu läser, men någon Mölle by går inte att finna på kartan. Kultur i föreningsnamnet vidgar

perspektivet och vill berätta om något större.

Jag gick in på Höganäs kommuns detaljplaner och letade fram fastighetsbeteckningar som börjar med Mölle. Ängen framför Vita byn heter till exempel Mölle 15:3. Tydliga gränser så långt, klart markerade.

Tryck│Exakta, Malmö 2020 Numret skickades till tryck den 17 november 2020

Medverkande

Mölles gränser

Foto Christer Wllentin

Möllekuriren nr 4 • 2020 Möllekuriren kommer ut med fyra nummer per år

Lindes Bilverkstad Länsbergs • Fastighetsmäklare Maria Grant Maritas blomsterglädje Mölle Krukmakeri & Café Nordstrand • Tandläkare Ost & Delibaren Pensionat Strandgården Ransvik Havsveranda Retro Silverexpressen Spinola • Trädgård & anläggning Stilbildarna i Mölle Tapet & Färglagret Tunneberga Gästgifvaregård

Byföreningens grupp på Facebook fick en flygande start, och antalet medlemmar fortsätter att öka. Vill du vara med?

Gå till facebook.com och sök sedan på Mölle By- och Kulturförening.

E-post│info@molle.se Facebook│Sök på Mölle Byoch Kulturförening Årsavgiften för 2021 är 200 kronor för enskild medlem och 300 kronor för familj.

Medlemsavgifterna inkluderar Möllekuriren, utdelad i Mölle. För övrig distribution av tidningen tillkommer inom Sverige 140 kronor per år; för utlandet 260 kronor. Betala till bankgiro 5617-3883.

Då dyker beteckningen municipalsamhälle upp på sina ställen. Vill berätta en historia, om än inte lastgammal. Kajser Wilhelms adjutant kan knappast ha föreslagit Hans Höghet att ankra upp utanför »municipalsamhället« Mölle, ett charmlöst och föga lockande ord. Men här finns en gränslinje, havet.

Själva havet heter inte Mölle, markerar likafullt tydligt sin existens. Man kan ju bevisligen bada i Mölle.

I ostnordost ligger Mölle mosse, i ostsydost Möllehässle, i sydsydost Mölle fälad och strax där bortom Vattenmöllan, märkvärdig nog att vara själva byanamnets ursprung?

Mölle har identitet till brädden att kunna stänka sitt namn på allehanda företeelser i omgivningen: Mölle Camping, Mölle Fiskrökeri, Möllehonung och förstås den beryktade Synden. Kim Novak badade

aldrig i Mölle, såvitt bekant, men hur var det med Anita Ekberg på den punkten? Mer kan beskrivas än vad som blivit beskrivet. Mölle vill bli iakttaget, men vill också skapa sina iakttagare.

Min gode vän, som nu gått bortom gränsen, ville i trängda lägen ansluta sig till Kartritare Utan Gränser, en icke existerande förening. Osäkert om han numer har lyckats.

Men han får mig att ställa frågan: Vart går gränsen för Mölle?

Ingmar Hesslefors skriver regelbundet i Möllekuriren, senast om Maria och Håkan Ulfgard. Han ingår i redaktionskommittén

 Byföreningens nyhetsbrev Mejla till info@molle.se så sätter vi upp dig på listan över mottagare.

Möllekuriren på webben Gå till molle.se och klicka på Möllekuriren / Tidigare nummer.

Där lägger vi ut tidningen med ett nummers fördröjning.

Omslagsbilden tog är Bengt Bilden på framsidan tagenNilsson av Stig när en flock unga storkar gästaPeterson.

Gatan i förgrunden är de Mölle.

Tångtäktsvägen, som går ned till Norra Strandvägen.

Möllekuriren nr 4 • 2020

Möllekuriren nr 4 • 2020

5

MÖLLEHORISONT

MÖLLEHORISONT

Foto webben

VI HOPPAS ATT du vill fortsätta att vara medlem i byföreningen 2021. Årsavgiften är oförändrad, det vill säga 200 kronor för enskild medlem eller 300 kronor för familjemedlemskap. Dessa avgifter inkluderar Möllekuriren, utdelad i din brevlåda i Mölle.

JULMYS I MÖLLE – DEN 6 DECEMBER SOM MÅNGA SÄKERT redan har förstått kan Mölles traditionella julmarknad inte genomföras. Covid-19 ställer till det för oss alla, och det kommer inte att bli en adventstid i år som vi är vana vid.

Byföreningen beklagar detta, men vi har kommit fram till att anordna ett Corona-säkert alternativ, så att vi alla trots allt kan förenas i lite god julstämning.

Från klockan 14.30 söndagen den 6 december kommer vi att skapa julmys i Mölle by och hamn. Alla är välkomna

Att hyra i stationshuset och annexet BYFÖRENINGEN VILL ATT stationshuset och annexet ska utnyttjas flitigt. Alla som använder våra lokaler ska via en liten hyra bidra till våra kostnader för hyra, uppvärmning, städning, sophantering etcetera. Men hyran ska vara så låg att man inte drar sig för att boka för styrelsemöten, medlemsträffar eller andra aktiviteter.

Vi har beslutat om nya regler för vad det kostar att hyra hos oss. Den lägsta taxan gäller för »ideella krafter«, det vill säga alla typer av i huvudsak öppna föreningar och sammanslutningar till gagn för medlemmarna och med huvuddelen av medlemmarna i Mölle. SPF, Mölle kapellförening och Mölle bouleklubb är några exempel.

All information om byföreningens hyrespolicy finns på molle.se under fliken Att hyra.

6

att vara med och att bidra till en trevlig eftermiddag utomhus.

Mer information om detta kommer ni hitta på vår Facebook-sida: Mölle By- och Kulturförening och på hemsidan molle.se.

Om du vill bidra på något sätt, eller har en idé som skapar mys på ett säkert sätt, är du välkommen att kontakta någon av oss via mejl: info@molle.se. Skriv Julmys som ämne, så kommer ditt mejl direkt till våra tomtenissar Jeannette Berglund och Andy Enerstedt.

Foto webben

Vårens vinprovningar BYFÖRENINGEN HOPPAS PÅ att kunna ordna fyra vinprovningar under första halvåret 2021. Men vi väntar med att spika datum tills vi vet mer om utbredningen av Covid-19 och möjligheterna att vaccinera sig.

Frågor? Kontakta Birgitta Göransson: mirandus@telia.com; 070-779 74 38.

För övrig distribution av tidningen tillkommer inom Sverige 140 kronor per år; för utlandet 260 kronor. Betala senast den 28 februari 2021 till bankgiro 5617-3883 eller swisha 123 079 45 86.

Om du betalar för familjen: ange namnen på alla familjemedlemmar.

Du kan betala redan nu, så du inte glömmer det. Nästa nummer av Möllekuriren kommer i mars 2021. Om du betalar i god tid dessförinnan, riskerar du inte att gå miste om vårnumret.

Du får väl vårt nyhetsbrev? Om inte, har du inte lämnat din aktuella mejladress till oss. Det är lätt avhjälpt, mejla bara till info@molle.se, så kommer du med på vår sändlista.

Gå in på byföreningens hemsida: molle.se, om du vill hålla dig ajour med kommande aktiviteter och rapporter från möten, leta i gamla nummer av tidningen ecetera.

Frågor? Kontakta byföreningens kassör Birgitta Hansson: 070-337 07 65, birgitta.g.e.hansson@gmail.com

Mölle kapell – uppvärmning en avgörande fråga Av Ingmar Hesslefors UNDER HÖSTEN HAR kapellet inte kunnat användas så mycket. Inga gudstjänster och inga konserter har hållits. För att verksamheten ska ha en framtid, och komma igång efter coronan, bör uppvärmningsfrågan lösas.

– Det krävs långsiktiga beslut, säger Klas Leire, som sitter i den byggnadskommitté som Brunnby församling har i kyrkorådet.

Detta är bakgrunden: Kapellets värmepump, som var underdimensionerad, fick kasseras när den nya infartsparkeringen byggdes, eftersom man tvingades ta bort de slingor som låg i marken. Att värma kapellet med elpatroner, som inte räcker till, är i längden en dyr affär.

– Detta har vi uppmärksammat i kapellförenings styrelse, säger Claes Gudmundson, kassör i föreningen. Vi har gjort preliminära sonderingar kring hur frågan skulle kunna lösas. En väldimensionerad värmepump med bergvärme kan vara en lösning. En sådan kräver en investering på ett antal hundratusen kronor.

Kapellet ägs av Brunnby församling, som ansvarar för byggnadens skick och dess inventarier. Kapellföreningen är en utveckling av den frivilliga gemenskap i

Mölle, som sprang ur en längtan efter en egen kyrka. Förutom att vara en plats för bröllop, dop och begravningar är kapellet ett kyrkorum vid de stora högtiderna jul och påsk. Dessutom kan föreningen

Årets Möllebo KAJ ZAAR HAR utsetts till Årets Möllebo 2020 av byföreningens styrelse. Motiveringen lyder så här: Foto Wikipedia Common

arrangera konserter i kapellet både vår och höst.

– Vår nya kantor, Mia Gustavsson, och jag kommer att ha en julbön i Mölle kapell på julafton klockan 14, berättar kyrkoherde Mikael Pernborg.

Det är osäkert hur det blir med konserter under våren.

– Den osäkerheten är till dels beroende av pandemiläget, dels på att vi ännu inte har kunnat träffa Mia Gustavsson för att klara ut hur hon ser på musiken i kapellet i fortsättningen, säger Birgitta Hansson, ordförande i kapellföreningens styrelse. 

Nyckelbefattningar på Krapperup VERKSAMHETSCHEF Håkan Holmberg, 070-350 64 74 hakan@krapperup.se Det här är en ny tjänst, som kom till i början av 2020. Håkan samordnar den dagliga verksamheten i Krapperups tre delar: jordbruket, borgen och fastigheterna.

MÖLLEKURIREN PÅ WEBBEN

INSPEKTOR Tommy Ingvarsson, 070-834 46 67 tommy@krapperup.se. Uppgift: jordbruket.

Gå till molle.se och klicka på Möllekuriren/Tidigare nummer.

Där lägger vi ut tidningen med ett nummers fördröjning.

Foto Christer Wllentin

Förnya ditt medlemskap

KULTURINTENDENT Tjänsten har varit vakant i nästan ett år. Den kommer emellertid att återbesättas under första halvåret 2021.

Ordförande i Krapperupsstiftelsen är Peder Jansson, och ordförande i fastighetskommittén är Johan Sjövall.

För att han under många år har varit en glädjespridare och med stort engagemang delat med sig av sitt kunnande till oss Möllebor, bland mycket annat vid våra populära vinprovningar.

I normala fall offentliggör och firar vi Årets Möllebo på sommarmötet på Grand. Men det blev ju inställt i år på grund av coronan, och därför får vi vänta med att hylla Kaj tills smittspridningen har bringats under kontroll.

 Kaj blev intervjuad i Möllekuriren 2014.

Han fick frågan om det går att jämföra olika viner i samma prisklass och säga att ett vin är bättre än ett annat. Så här svarade han: – Det finns ingen objektiv grund för att sätta ett vin framför ett annat. Jag misstror dom som är alltför kategoriska.

Enligt min mening går det inte att enkelt rangordna viner på en kvalitetsskala.

Det ser jag inte som någonting negativt, tvärtom. Det visar hur komplex upplevelsen av vin är.

• Läs hela intervjun i Möllekuriren 2014 nummer 3, som finns på webben. Gå till molle.se och klicka på Möllekuriren/Tidigare nummer.

SLOTTSTRÄDGÅRDSMÄSTARE Georg Grundsten, 070-834 46 65 georg@krapperup.se

Möllekuriren nr 4 • 2020

Möllekuriren nr 4 • 2020

7

MÖLLEHORISONT

MÖLLEHORISONT

Illustration webben

Av Ingemar Löfgren och Christina Ullenius ALLT DET SOM vi är stolta och glada över – som gör att Mölle är just Mölle – har konsekvenser som irriterar, ja till och med drabbar många. Våra stora trafik-

skapare, det vill säga sådant som gör att människor vill besöka Mölle är välkända: • Kullaberg med naturum, fyren, golfbanan, vandrings- och cykellederna.

• Restaurangerna med attraktiva lägen och ett brett utbud av mat och dryck.

• Byn med sina badplatser, pittoreska gator, udda hus och sommarkänsla.

Vi har den gångna sommaren upplevt en trafikintensitet bortom den gräns vi är rustade för. Infartsparkeringens kapacitet räckte inte för att undvika parkeringskaos i hela byn.

Den strida strömmen av bilar till och från Kullaberg är självklart störande för dem som bor utmed Kullabergsvägen, men också en uppenbar risk för olyckor. Om man ovanpå det lägger den miljöpåverkan som trafiken har, är det lätt att förstå dem som efterfrågar »krafttag« och berättigat undrar »Varför gör man ingenting?« Trafiksituationen både genom och i Mölle blir för varje sommar ett allt större problem. Byföreningen har i många år uppvaktat kommunen, Trafikverket och Naturvårdsverket för att med samlade krafter förbättra situationen.

Med fokus på väg 111 – Kullabergsvägen genom Mölle och vidare längs Italienska vägen upp till fyren – kan följande noteras från de senaste årens skriftväxling med Trafikverket, som har ansvaret för denna vägsträcka:

I rapporten från åtgärdsvalstudien 2016 finns ett antal åtgärder som är uppdelade efter angelägenhetsgrad, tidsperspektiv och vem som har ansvaret för att de kommer till stånd.

Kommunen utpekades som ansvarig för de högst prioriterade åtgärderna, bland annat infartsparkering, förbättrad kollektivtrafik och upprustning av gångvägar.

På Trafikverket föll bland annat att säkra gångpassager, att göra hastighetsbegränsande åtgärder samt att utreda möjligheten att bygga en så kallad tätortsport och föreslå var den skulle kunna placeras.

Kommunen har hittills levererat en av de tunga punkterna på sin lista:

Trafikverkets aktuella planer innehåller följande punkter: • Två säkra gångpassager. En vid Möllelägevägen och en vid infarten till infartsparkeringen/återvinningsstationen.

Byföreningen har ständig bevakning av hur trafiksituationen utvecklas, liksom flera Möllebor som har engagerat sig i trafikfrågan.

Ur de senaste årens debatt i Möllekuriren om trafiksituationen går det att vaska fram två ytterlägen. Den ena hållningen innebär att helt enkelt konstatera att det under några sommarveckor är mer eller mindre kaos; det är något man får leva med.

Den andra uppfattningen är att Mölle från midsommar till början av augusti borde utvecklas till ett bilfritt samhälle.

Tillfälliga besökare skulle vara tvungna att parkera bilen utanför Mölle och sedan ta sig vidare till fots eller med alternativa färdsätt som bussar, skyttelfordon och cyklar.

Så har skett i åtskilliga alpbyar med gott resultat, men det finns exempel också i Sverige, bland annat i orter på Västkusten med stort turisttryck. 

Monicas teatertips

• Två hastighetsdämpande åtgärder.

En avsmalning av vägen innan infarten till Mölle kapell och en innan Möllelägevägen.

Ring 042-36 76 24 eller mejla: monicaochingemar.bengtson@telia.com

• En gångbana på västra sidan av väg 111 – mellan Petter Svens stig och Mölle Hamnallé.

Trafikverkets upphandling är klar och den valda entreprenören arbetar för närvarande med den administrativa delen av projektet. Efter årsskiftet sker det praktiska genomförandet.

JAG REKOMMENDERAR båda föreställningarna på Helsingborgs stadsteater.

Vem är rädd för Wirginia Wolf är en mycket stark pjäs och Evigt ung ett roligt stycke om »ungdomar« 70+ som har hamnat i ett äldreboende. De var skådespelare i sin ungdom, lever upp och fortsätter att agera som när de var unga.

Stadsteatern har anpassat sig snyggt till corona-läget med ingång utan köer,

Gångpassager, trafikhinder och gångbana Våren 2021 bygger Trafikverket två säkra gångpassager, och Kullabergsvägen ska smalas av innan infarten till kapellet och innan Möllelägevägen. Det blir också en gångbana på västra sidan av Kullabergsvägen fram till Petter Svens stig. säker gångpassage avsmalning av vägen gångbana

ven ss tig

Möllekuriren nr 4 • 2020

glest placerade åhörare och en gräns på max 50 åhörare på både Lillan och Storan.

Jag beställer gärna biljetter till de dagar som ni vill gå, och ni får alltid rabatt på de ordinarie priserna.

Funny Girl i Malmö är också mycket sevärd, men jag kan inte ordna med någon buss, så ni får ta er ner själva. Även där har jag rabatt.

Låt teatern lysa upp vintern!

Clas Hellstrand

HANS NAMN DÖK upp i Möllekuriren första gången i sommarnumret 2019 då han skrev om källforskning i Kullabygden. Sedan dess har det blivit många artiklar. På sidan 24 i det här numret berättar Clas om Nimis, som han har följt på nära håll nästan från början.

Han bjuder också läsarna på en cykeltur i Kullabygden tillsammans med sin fru Birgitta.

På sidan 32 får vi följa med dem när de i somras trampade runt för att leta upp Kullahjuls kontroller. De bockade av varenda en! Här nedan presenterar Clas sig själv. CeWe

 Jag är en pensionerad länsstyrelsebyråkrat och samordnare, som har mina rötter i Kullabygden, tack vare påbråt på min mors sida.

Under barndomen tillbringade jag och mina syskon alla somrarna i Strandbaden, där morfar hade en speceri- & delikatessaffär.

Birgitta och jag skaffade ett litet sommarställe i Mölle 1988. Det hade vi kvar ända till 2007, då vi köpte ett fritidshus vid Balderups allé, nära Brunnby. Nu har vi slagit ned bopålarna för gott i Arild.

Mina intressen är Kullabygdens historia, dess människor och fantastiska natur. Jag fotograferar gärna, vilket är tacksamt i denna sköna bygd, så rik på vackra och dramatiska motiv.

Ni har säkert sett att Magnus Hellstrand också skriver i tidningen. Om vi är bröder? Ja visst! Och vi tycker om att samarbeta. 

NYHETSSBREV

Karta Eniro

8

• I maj 2020 svarade Trafikverket på den skrivelse byföreningen skickat tidigare under våren. Beskedet var entydigt: Trafikverkets åtagande på väg 111 kommer att genomföras under perioden oktober 2020–mars 2021.

S tter

* Se Möllekuriren 2017 nummer 3.

• Redan ett par veckor senare svarade Trafikverket med beskedet att »det finns många angelägna behov i Skåne men att åtgärderna enligt ÅVS i Mölle ska genomföras under 2021.«

infartsparkeringen. I förväg tycks många Möllebor ha ansett att den var onödig, eller i alla fall för stor, men den gångna sommaren visade att den var mycket viktig.

Dessutom lade kommunen i somras ut ett provisoriskt gupp vid infartsparkeringen/återvinningsstationen och satte upp en fartkamera på Gyllenstiernas allé; inga omfttande insatser, men även sådana enkla åtgärder kan få bilisterna att sänka hastigheten.

Pe

• Trafikverket lovade 2016 att genomföra en åtgärdsvalstudie, en ÅVS.* Det är en omfattande kartläggning och analys, med många intressenter inblandade, innan beslut om åtgärder fattas och fördelas.

• I juli 2019 skrev byföreningen till Trafikverket för att aktualisera de åtgärder som låg på myndighetens bord enligt rapporten tre år tidigare.

Trots Kommunens och Trafikverkets både kompetens och engagemang, återstår den avgörande frågan: Går det att kombinera Mölles och bergets attraktionskraft med viljan att hälsa alla besökare välkomna med en påtagligt minskad biltrafik genom Mölle?

Att styra fler besökare till Himmelstorp och Björkeröd är, liksom infartsparkeringen vid kapellet, kraftfulla åtgärder för att radikalt minska bilflödet. Andra åtgärder, till exempel hastighetsdämpande åtgärder, är nödvändiga, men de löser inte grundproblemet.

Foto Magnus Hellstrand

TRAFIKSKAPARE OCH TRAFIKBEGRÄNSARE

Mejla till info@molle.se, så sätter vi upp dig på listan över mottagare Möllekuriren nr 4 • 2020

9

MÖLLEHORISONT

MÖLLEHORISONT

Östra Kullaberg – Forntidsvandring och skyltinvigning på Backa högar Text och foto Magnus Hellstrand EN DAG I SEPTEMBER samlades en grupp människor vid infarten till Möllehässle Camping. Vi hade kommit för en gemensam vandring till Backa högar. De flesta kom i vanliga kläder, men en del var klädda så att de påminde om vikingar, vilket väckte vår fantasi.

Vi välkomnades av Helen Thorn Jönsson (gröngul dräkt)och Kristina Jennbert (blå jacka). Helen är anställd av Länsstyrelsen och arbetar i Kullabergs naturreservat, bland annat med naturum. Kristina är professor emerita i arkeologi vid Lunds universitet. Turen gick via Kockenhus till Björkeröd.

Kristina berättade att det är belagt att det fanns bebyggelse i Björkeröd redan på 1400-talet, kanske rent av på vikingatiden, och då är man nere på 1000-talet.

Kullaborna har Carl Gyllenstierna på Krapperup att tacka för det som numera är känt om Björkeröd, anser Kristina.

Han drog nämligen igång arkeologiska utgrävningar här i mitten av 1850-talet.

– Utgrävarna hittade då inte så mycket, men en och annan mosaikpärla fick åter se dagens ljus. Deras rotande i backen var minimal, vilket vi i dag borde vara glada för, säger Kristina. Baronen karterade området och berättade om sina fynd i Köpenhamn.

– Under den här tiden växte arkeologin som vetenskap fram. Men de tongivande var inte särskilt intresserade

av landskapet och fornlämningarna, utan ville ha tag på gamla föremål och försöka tidsbestämma dem.

– Carl Gyllenstierna var däremot inriktad på just landskapet, vilket fick det goda med sig att han upprättade en fantastisk fornminneskarta över Backa högar. I undersökningarna kom det fram att Kullaberg under lång tid hade haft ett fåtal träd. Gyllenstierna och hans mannar fann bara spår av björk och en, och därför utgick man ifrån att det hade varit fäladsmark, vilket styrktes av att man även fann djurfållor i området.

– Låt nu blicken gå söderut, säger plötsligt en uppsluppen Kristina. Vad ser ni då?

– Öresund, säger en av deltagarna, och alla skrattar.

– OK, men jag trodde att ni skulle säga Backa högar. Kan ni tänka er tillbaka till järnåldern eller vikingatiden?

Då spelar just gränsen mellan berget och det småskaliga landskapet en mycket stor roll. Längs kanten mot bergssluttningen har man nämligen funnit ett flertal stensättningar och domarringar, vilket mer eller mindre visar att det här området har varit ett späckat gravfält.

– Kullahalvöns jordar var på den tiden ganska magra, vilket innebar att det inte var så rikt folk som levde här.

Gravar och gravfält fick vara ifred från plundrare, eftersom man kände till att Kullaborna aldrig la något värdefullt i gravarna.

– En följd av detta är att endast sju procent av de kända fornlämningarna i Höganäs kommun har undersökts.

Jämför det med Helsingborg och Malmö där 20 respektive 65–70 procent har utforskats, säger Kristina.

– Störst antal fornfynd gjordes under Carl Gyllenstiernas tid, men även senare, vilket gör att det i dag finns cirka 2 500 föremål bevarade i Krapperups borg.

Ett av syftena med dagens vandring var att inviga en skylt på Backa högar. Helen invigningstalade, och efter avtäckelsen av skylten gav hon en historisk återblick och berättade vad man kan förvänta sig att se i området.

En detaljrik karta finns med på skylten, så besökarna kan få en tydlig bild av var varje gravplats är placerad. Eftersom skyddsvärdet är mycket högt har man inhägnat platsen, vilket gör att man vid behov kan öppna eller stänga området för betande djur.

– Platsen har varit både gömd och glömd, säger Helen. Ingen gick hit som inte kände till platsen i förväg. Men nu gör skylten att alla kan få kunskap om markerna, till exempel att det finns så kallade skålgropar inhuggna på både stenar och hällar.

– Björkerödsstenen fanns ursprungligen här på Backa högar, men är numera på Höganäs museum. Den har skålgropar, inristade hjulkors och fotsulor, berättar Helen avslutningsvis. 

I VÅR NORRLÄNDSKA HÖRNA God Jul

Gott Nytt År

Viltfångad röding Reninnerfilé Renskav • 100 % kött Souvas • lättrökt renskav Älgstek och älgfärs Äkta Kalixlöjrom m.m.

Följ oss på Facebook ICA Nära Skeppet

Skeppet • Nyhamnsläge Öppet alla dagar 08–21 året runt 10

Möllekuriren nr 4 • 2020

Möllekuriren nr 4 • 2020

11

MÖLLEHORISONT

MÖLLEHORISONT

Enligt Svenska Golfförbundet låg antalet spelade golfrundor per år på Sveriges samtliga golfbanor förhållandevis stabilt under perioden 2016–2019. Under sommaren i år, fram till och med den 20 september, har däremot en stark ökning på 34 procent skett. De så kallade medlemsrundorna ökade med 43 procent och gästspelen med 25 procent. Utvecklingen i Mölle Golfklubb följer delvis samma mönster.

Enligt många experter innebär troliga fortsatta covid-restriktioner att golf-boomen fortsätter, åtminstone ytterligare en tid.

Med denna bakgrund tillsatte klubben en Framtidsgrupp under ledning av Tom Wikström, styrelsemedlem, och Sven Hedberg, styrelsesuppleant. Gruppen utökades sedan med Magnus Cronwall, Jan Olofsson och mig.

Gruppens uppgift är att lägga fram ett förslag på en långsiktig handlingsplan, som ska utgöra basen för en framtida stabil ekonomi och en livskraftig verksamhet.

– Klubben är medlemmarnas och inte styrelsens eller personalens, säger Tom Wikström. Våra medlemmar designar sin egen golf och klubben, den är inte riktigt något vi äger. Vi sköter den som en kär familjemedlem för egen njutning och kommande generationers spelglädje och stolthet.

Mölle Golfklubb etablerades 1943 och har en stolt historia. I dag – alltså 77 år senare – är klubben både en medlemsklubb och en destinationsklubb, älskad av golfare från både Sverige och utlandet för sitt unika, vackra läge i Kullabergs naturreservat och sin trixiga bana.

Annika Sörenstam är hedersmedlem här, liksom Jan Rube och Johny Andersson, bygdens manliga internationella stjärnor.

Av Lena Wittbjer

Detta tog vi i Framtidsgruppen avstamp i när vi summerade Mölle Golfklubb som Sveriges Vackraste Golf. Det något kaxiga epitetet, som nu används i alla sammanhang där klubben nämns, är menat att utmana individen att komma hit och utforska, att uppleva och sedan bilda sig en egen uppfattning. Det skapar uppmärksamhet och dialog.

Jag stöttar den nytillträdda, tillförordnade klubbchefen Sofia Wirström med marknadsförings- och kommunikationsaktiviteter under en övergångsperiod.

När jag intensifierade aktiviteterna på klubbens sociala medier var det ett perfekt tillfälle att också skapa medlemsdialog runt vårt nya varumärke och alla andra komponenter som gör klubben speciell. Att befinna sig i kris kan ibland vara bra, det finns utrymme att förändra och förbättra.

– Framtidsgruppens arbete har varit grundligt, säger Sven Hedberg. Fokusområden och öppen kommunikation med medlemmarna är två komponenter som har bidragit till att förtroendet för gruppens arbete och rekommendationer har vuxit sig starkt.

– När vi definierade handlingsplanen och våra rekommendationer började vi med vision och affärsidé och fortsatte sedan med ekonomi, bana, fastigheter, marknadsföring, medlemsvård, organisation och ledning. Under mina över 20 år som medlem har jag aldrig upplevt ett sådant engagemang och energipåslag, det är härligt att se.

Utsikt från trettonde hålet ned mot klubbens byggnader.

Foto Bengt Nilsson

12

Möllekuriren nr 4 • 2020

Foto Bengt Nilsson

FÖR GOLFKLUBBEN INNEBAR covid-19 att det blev färre greenfee-gäster under våren och inställda evenemang och tävlingar, vilket slog mot ekonomin.

Situationen blev akut, och i juni beslöt medlemmarna att betala in 20 procent utöver årsavgiften för att säkra ekonomin på kort sikt.

Klubben fick därutöver 300 000 kr i pandemiersättning från Riksidrottsförbundet och 200 000 kr i reducerade arbetsgivaravgifter. Medlemmarna fick också möjlighet att förskottsbetala framtida årsavgifter. Tillsammans gav detta en likviditetsförstärkning på drygt 1 miljon kronor.

Foto Lena Wittbjer

MÖLLE GOLFKLUBB VÄLJER NY INRIKTNING

Klubbhuset är navet i verksamheten. Där finns kansliet och en golfshop.

Strax intill ligger Kullagårdens Wärdshus med cafeteria, restaurang och sexton hotellrum.

På nationell nivå består golfklubbarna i genomsnitt av 92 procent seniorer och 8 procent juniorer (under 22 år). I vår klubb är motsvarande siffror 86 respektive 14 procent. Åldersgruppen 22–70 år är viktig för klubbens ekonomi, och 63 procent av våra medlemmar ingår i den; motsvarande siffra i hela Sverige är 76 procent.

Framtidsgruppen har siktat in sig på nya medlemsformer inför 2021 och föreslår bland annat att klubben ska erbjuda mer flexibla spelmöjligheter. Det kan till exempel gälla familjeabonnemang med ett maxkostnadstak, rabatt på årsavgiften till dem som får med sig en ny seniormedlem och studentrabatter – för att nämna några.

Klubbens greenfee-gäster får flera nya rabatterbjudanden att välja bland.

Ett sådant gynnar dem som spelar med familjen, ett annat riktar sig till grupper med fyra personer under 30 år, som bara behöver betala för tre. Ytterligare erbjudanden riktar sig till specialgrupper som hickoryspelare, det vill säga personer som spelar med klubbor tillverkade före 1935.

Den genomgående tanken är att locka både fler medlemmar och fler gäster till klubben. Efter diskussioner med Svenska Golfförbundet och Skånes Möllekuriren nr 4 • 2020

Den tillförordnade klubbchefen Sofia Wirström ses till vänster och den tidigare klubbchefen Jennifer Allmark till höger. Bilden togs den 4 oktober i samband med en tävling.

Golfförbund kommer klubben återigen att stå värd för en nationell tävling. Teen Tour Future spelas den 29 maj 2021.

Förhoppningsvis är publikrestriktionerna borta då, eller åtminstone mindre rigorösa.

Framtidsgruppen lägger också fokus på ledningen av klubbens olika kommittéer och aktiviteter.

– Att jobba tillsammans för klubbens bästa skapar vi-känsla, stolthet, positivism och tacksamhet för att tillhöra en grupp som delar ett stort intresse, säger Tom Wikström.

– När fler och fler jobbar hemifrån har klubben en viktig funktion att fylla som fysisk mötesplats. När kontor stängs är det inte otänkbart att en del av besparingarna i hyreskostnader kan komma att läggas på anläggningar som Mölle Golfklubb, dit personal ges tillträde enligt avtal.

– I Framtidsgruppen lyfter vi också fram sponsorpaket med tanken att det har ett ökat kommersiellt värde för företag och organisationer att vara synliga på en allt viktigare social mötesplats.

Mölle Golfklubb är en kombination av många olika delar. Själva anläggningen består i första hand av banan och klubbhuset, som är inrymt i Kullagårdens Wärdshus. Övriga komponenter

är restaurangen och hotellrummen, anläggningens servicenivå, shopen, övningsbanan och putting greenen samt öppettider, för att nämna några.

När det gäller banan handlar det om att erbjuda toppkvalitet på fairways och greener. Tack vare banans läge upplever spelarna en fantastisk utsikt från de flesta platser på banan.

Placeringen i naturreservatet innebär flera utmaningar, såsom stark begränsning av användandet av kemiska medel samt stränga regler från Länsstyrelsens sida angående vad banpersonalen får och inte får göra gällande till exempel rensning av träd och buskage samt ombyggnation av bunkrar och greener.

En god relation till Länsstyrelsen är A och O för fortsatt utveckling av banan och klubben. Det är ett samarbete som Framtidsgruppen vill ta till en ny och tätare nivå.

Efter ett tufft år ser Framtidsgruppen framåt med tillförsikt. Under de närmaste åren kommer klubben att rikta in sig på att både stabilisera ekonomin och att utveckla klubbens unika erbjudande.

Gruppens mål är att Mölle Golfklubb ska vara en golfupplevelse utöver det vanliga och en självklar destination för golfare i alla kategorier, både från Sverige och utlandet.  13

SILVER KÖPES smycken mynt bestick fat pokaler kannor silvertackor klockor Högsta dagspris, kontant betalt Vi köper även trasiga föremål ig Jag åtar m värderings uppdrag

14

Varje lörda g finns jag p å RETRO, Sto rgatan 56 i Höganäs 11–14

FRANK JOHANSSON 0431-37 10 40 www.silverexpressen.se 25 år i branschen

Möllekuriren nr 4 • 2020

Möllekuriren nr 4 • 2020

15

Isaac Svenssons eftr, butiken på Isaac Svens väg 7. Huset och butiken byggdes 1876.

De två breven låg i ovanstående kuvert.

Där fanns också sex vykort från Bryssel, bland annat det här.

Bara fyra dagar senare är nästa brev daterat. I det planeras vigseln: Antwerpen den 3 Februari 1908.

Annie, 6 år, och lngegerd, 8 år, midsommar 1921.

Hittat och transkriberat av Christer Elfversson

Antwerpen den 30/1 08 Älskade Ellen!

Har idag bekommit dit bref på telegram, men det skulle

slut i vickan så du är en liten tösabit som inte kunde lyda

vara bra om vi kunde resa till Hamburg och vigas för om jag

(?) fort du fick reda påd skall även skrifva ett bref till Millan i

reser härifrån om Kvällen är jag i Hamburg på morgonen

dag och tacka na så mycket för hennes kjära bref som jag

och vi kunde vara här på kvällen så det vore bra men du får

har äfven fått idag det har vart på manga platser, här ligger

försöka att fråga Presten om det går och någon i Hamburg

Turkel (?) med yra han ligger sjuk om bord också är hä Lund

där finns ingen minister det är inte utan i Hufvudstäderna

med Julius han har just nu vatt ombord här så slutar nu med

det var väl därför Anna måste resa till Berlin och här i Bryssel

tusen hälsningar och kyssar till dig men tror du att jag vill

går det och men det skulle inte vara så dumt om vi fick görat

släppa ud på Norsjön vinter dag ny min lilla tös du får allt

i Hamburg skall fråga Kamraten i morgon här och du får

vara så god och resa landvägen och få en sofkupe så du

försöka att få reda påd där hemma hade telegram i går från

kan ligga och sofva hela tiden så du är inte ut vakad när jag

Haegerstrand om vi skulle sälja "Orient" för 26100 Kr vilket

träffar dig mitt lilla pyre vi hade stilla och tjocka hela vägen

di är bjudna förna från Montevideo jag svara med samma

från Falmuth och hit vill du ha pengar så bara var sko skall

det var bra pris vi fick det inte här hemma men di har mig att

jag sända till dig mitt lilla pyre i går var här en liten flicka om-

tacka för det om di får det får nu se hur det går då kommer

bord dotter till en vaskkone hon trivdes så bra här hon sa att

hon under Uruguayisk flagg jag tror nog att jag får seglana

hon skulle snart komma igen så slutar nu med tusen kyssar

ut om jag vill ju om det kan vi språkas om sen eljest lämnar

från din vän Ae.

Älskade Ellen!

Du skall ha så mycket tack för dit bref af den 30/1 vilket jag

orning eller reda där ombord han lastar på Stattin. Du får

bekom idag, och hvari jag ser att du är färdig att komma

tacka din far för telegrammen jag fick äfven en från "Drott"

till mig på måndagen, men om det låter sig göra att vigas

han ligger i Oxlesund om inte det skulle gå för sig i Ham-

i Hamburg så får du vänta till jag telegraferar till dig för jag

burg så han skulle följa med dig hit det kostar ju inte så

tror knapt att vi kan få vigas i Hamburg utan måste upp till

mycket om inte du vill resa ensam men får jag bara veta

Berlin och då vore det bätre att du kom hit för då kunde du

vad här skall ble af så kan jag ju godt komma till Hamburg

komma med samma och vi kunde viga oss med samma du

men om jag reser på kvällen och då kommer telegram till

kom hwar i dag uppe hos konsuln och fråga han sa att han

mig från Montevideo eller Gefle och jag är väck det vill jag

viste inget utan jag måste skrifva till Konsulatet i Hamburg

inte så får nu se vad svar jag får du får höra dig för också

och fråga hvilket jag äfven gör i dag för det vore ju bara

också inte glömma paperen som du skall ha från Presten

dumheter att först resa dit och sedan till Berlin när man kan

så slutar nu med många hälsningar till er alla och sist är du

få gortdt det här så rahändt och nu får jag gå här kanske

hälsad

och vänta både på dig min lilla tösa bit och på order om di

af Din Anders.

har fått allt eller i skall reperera (?) eller vad man skall göra vi blir loss slut i vickan så mönstrar jag folket af när som ett par, så vi får ge oss till tols men du kommer nog att frysa för idag så är det vinter här, i går var det en harlig dag jag hade ett flag på var topp det var hela flagningen här och glad var jag för så slapp man ju mycket bestyr Lund med Julius ligger här i samma docka han hade inte hissat så mycket som en Svensk flagga upp men där är vist varken

jag jobbet till Styrman så får nu se hur det blir vi blir loss

16

Foto Christer Wllentin

Foto Christer Wllentin

HOS ISAAC SVENSSONS på Isaac Svens väg 7 har ingenting slängts sedan huset och affären byggdes 1876. I gömmorna hittade vi senast ett kuvert innehållande »Bref från Far som flickorna får läsa när di blir stora«.

Ellen Andersson hade samlat dessa brev. Ellen var en av Isaac Svenssons döttrar, och den som blev butikens första »efterträdare«, när Isaac dog 1920. »Far« är hennes man Anders Andersson, som var skeppare från Nyhamnsläge redan när de träffades 1907. De vigdes 1908. »Flickorna« är deras döttrar lngegerd, född 1913, och Annie, född 1915. Annie blev senare Ellens efterträdare och drev butiken till 1987.

Varken lngegerd eller Annie hade några minnen av sin far. Han dog när Annie var bara ett år gammal, lngegerd tre.

Det första brevet i Ellens samling är från 1908.

Det är adresserat till »Fröken Ellen Swensson, Mölle, Skåne, Sweden« och innehåller också sex vykort från Bryssel. Så här kunde kärleksbrev se ut på den tiden:

Foto Privat

Två kärleksbref från 1908

Möllekuriren nr 4 • 2020

Möllekuriren nr 4 • 2020

17

NOVELLEN

NOVELLEN också. Hittade en snygg svart klänning. Ett fodral i svart spets. Kanske något för nyårsafton? Hon bestämde sig för att prova den.

Inger granskade sig själv i den stora spegeln. Tja, inte så dumt. Plötsligt kände hon något bakom sig.

Ett ansikte tittade på henne i spegeln.

Det var mannen från bussen.

Julefrid

H

Text Christina Twengström • Illustration Örjan Rinnert

an fick syn på henne vid busstationen. Han studerade henne ett tag och sen bestämde han sig. När hon steg på bussen till Helsingborg gick han in efter henne.

Nils låste upp dörren och gick in.

– Hej, jag är hemma nu!

Inget svar. Han sniffade. Ingen kaffedoft.

– Inger, ropade han, högre den här gången. Ska vi inte ha kaffe?

Han tittade på klockan. Jo, hon var tre. De drack alltid kaffe klockan tre. Var fanns Inger? Han blev obeslutsamt stående i köket. På köksbänken låg ett paket djupfrysta köttbullar.

– Hon har i alla fall tänkt sig nån sorts middag, muttrade han för sig själv. Då får väl jag sätta på kaffet!

Bussen till Helsingborg svängde in framför stationshuset och Inger klev på. Hon satte sig långt fram på fönsterplats som hon brukade. Hon slöt ögonen och andades ut. Nils hade gnatat och tjatat hela morgonen, och hon kände att hon måste komma bort en stund. Tänkte åka in till Helsingborg och bara flanera runt. Titta i skyltfönstren, dricka kaffe på Fahlmans. Det var skönt att kunna röra sig fritt igen, nu när pandemin var över.

– Får jag sätta mig här? Inger rycktes ur sina tankar. En man log ner mot henne.

– Javisst, svarade hon förvirrat, och mannen slog sig ner.

– Vart ska du? Hon tittade på honom. Han log brett mot henne.

– Till Helsingborg. Hon log tillbaka.

– Så bra! Då kan vi ha sällskap ända fram.

De småpratade hela vägen om än det ena, än det andra.

– Vilken trevlig man, tänkte hon. Artig, belevad, intresserad. Och snygg var han dessutom. Hon ville inte jämföra med Nils, men tanken smög sig på ändå.

18

– Vad heter du? Han avbröt hennes tankar.

– Inger.

– Inger, sa han begrundande. Vilket vackert namn! Han tittade på henne, aningen närgånget tyckte hon, och hon kände sig med ens lite obekväm.

Nu var de framme i Helsingborg och Inger gjorde en ansats att resa sig. Mannen sträckte ut handen och hjälpte henne upp. Han höll kvar hennes hand. Lite för länge kände hon. Hon ruskade på sig.

– Vilken fjolla jag är, tänkte hon. Hon skrattade inombords åt sig själv.

– Tack för trevligt sällskap, sa hon och började gå mot Stortorget.

– Vi kanske ses igen, Inger! ropade han efter henne.

Hon vände sig om. Han stod kvar och såg efter henne. Hon vinkade och skyndade iväg.

Nils tittade på klockan. Halv fem. Var höll Inger hus? Han hade ringt till några bekanta, men ingen hade sett henne.

– Varför ringer du henne inte? undrade hans kompis Per. Nils kände sig dum. Varför hade han inte tänkt på det? Han slog hennes nummer med darrande fingrar. Ingers ringsignal ljöd nånstans i huset och hans mod sjönk igen.

Kullagatan var full av människor fullastade med paket. Inger strosade lugnt ströget fram och njöt av att bara kunna gå omkring och insupa julstämningen. Egentligen skulle hon inte handla något särskilt, allt var klart, men hon gick ändå in i några affärer bara för att titta.

Hon tyckte att hon skymtade mannen från bussen lite då och då, men funderade inte närmare på det.

Hon stannade framför HM. Om hon skulle gå in och handla några småsaker till barnbarnen? Elin var 17 och Rebecka 16, de skulle säkert bli glada över lite smink eller något enkelt smycke. Hon tog god tid på sig, passade på att titta på några kläder till sig själv Möllekuriren nr 4 • 2020

Nils vankade av och an och oron dallrade i kroppen.

Tankarna snurrade i huvudet. Hade hon gått upp på berget? Hade hon ramlat ner och ligger skadad nånstans? Hade hon trillat ner för ett stup? Han slog bort tanken. Inger trillade inte ner för stup.

Skulle han ringa barnen? Nej, han ville inte oroa dem. Polisen? Nej det kändes löjligt. Hade Inger lämnat honom? Han visste att han kunde vara besvärlig, men han klarade sig inte utan henne. Han skulle ut och leta och hitta henne!

– Du skrämde mig! Du får inte tränga dig på så här. Inger motade undan mannen.

– Förlåt, det var inte min mening. Du får verkligen ursäkta mig.

Inger stängde om sig i provrummet. Hon hade blivit rejält skrämd, och det tog ett tag innan hon hämtat sig. Vad var han ute efter egentligen? Inger förstod ingenting. Hon kom på att han inte hade sagt sitt namn när han frågat efter hennes. Hon klädde på sig igen. Hon hade förlorat all lust att köpa klänningen.

Inger tittade sig omkring när hon kom ut från HM. Mannen syntes inte till. Hon bestämde sig för att gå in på Fahlmans innan hon åkte hem.

På Fahlmans var det fullt med folk, men hon lyckades hitta ett bord i ett hörn. Hon valde en kopp kaffe och en Budapestbakelse. Nu kände hon sig väl till mods igen och log åt sig själv.

– Vilken gammal toka jag är, tänkte hon.

Hon kände sig plötsligt iakttagen och tittade upp.

Den okände mannen stod framför henne och betraktade henne. Utan ett ord satte han sig på den lediga stolen mittemot henne.

Hon blev plötsligt arg.

– Jag vill vara ifred! Var snäll och gå!

Nu log han igen.

– Varför då? Vi som har haft det så trevligt! En kopp kaffe tillsammans kan väl inte skada.

– Du följer efter mig! Sluta med det!

– Varför tror du det? Jag tycker bara att du är snygg och trevlig!

Möllekuriren nr 4 • 2020

Hon bestämde sig för att ringa efter Nils och rotade i väskan efter mobilen. Där låg kammen, näsduken, pennan, nycklarna, almanackan, läppstiftet … men ingen telefon!

Mannen tittade försmädligt på henne, och hon samlade ihop sina saker och skyndade ut.

Inger halvsprang ner mot Knutpunkten. Bussen stod redan inne och hon hann precis in genom bakdörrarna innan de stängdes. Inger sjönk ner på sätet och slöt ögonen. Hon var dödstrött. Hon var vagt medveten om människor som gick av och på och att någon satte sig bredvid henne, men snart sov hon.

Nils kände sig stärkt efter promenaden. Han hade inte hittat Inger någonstans, men kände sig säker på att hon nu var hemma. Han halvsprang sista vägen hem. Men huset var fortfarande tyst och tomt.

– Gode gud, vad ska jag göra? Han kände panik och förtvivlan och förstod att han måste ringa till Polisen.

Inger vaknade av att bussen krängde till när den svängde skarpt åt vänster.

– Var är jag? tänkte hon. Hon kände inte alls igen sig. Det var ganska tomt i bussen och hon vände sig mot personen som satt bredvid henne. Hon fick en chock när hon såg vem det var. Inger trängde sig förbi mannen och skyndade fram till chauffören.

– Ursäkta, men vart är vi på väg?

– Till Landskrona, svarade chauffören.

– Men jag ska ju till Mölle, stammade hon.

19

NOVELLEN – Oj då damen, då är ni på väg åt fel håll! Ni kan stiga av vid nästa hållplats och sen bara gå rakt över vägen. Det ska komma en buss tillbaka till Helsingborg alldeles strax.

Inger satte sig på ytterplats nära utgången när Helsingsborgsbussen kom. Det var alldeles mörkt ute och alldeles för sent. Nils måste vara orolig, tänkte hon. Samtidigt funderade hon över mannen. Varför följde han efter henne?

Vad ville han? När bussen stannade igen visste hon att det var han.

Inger sjönk ihop på sätet när mannen steg på. All hennes tillförsikt försvann, hon kände sig tom och trött. Mannen satt på platsen intill henne. Han stirrade stint på henne.

Inger kunde inte andas. Hon kände sig som förlamad. Så reste hon sig och gick fram till chauffören.

– Du måste hjälpa mig! Mannen här förföljer mig!

Chauffören tittade klentroget på henne och Inger blev desperat.

– Stanna, skrek hon, jag måste gå av!

– Här kan jag inte stanna, här finns ingen hållplats.

– Jag måste gå av, jag mår illa! Jag kräks!

Chauffören muttrade, men stannade bussen och hon tumlade ut. Hon kände sig svimfärdig.

Det var alldeles mörkt nu. Några enstaka ljus syntes här och var.

– Var är jag, undrade hon? Paniken släppte något.

– Jag är inte klok, tänkte hon. Varför störtade jag av så där. Hon började gå längs vägen. Femtio meter framför henne stannade bussen igen. Mannen klev av.

Polisen tog Nils anmälan på stort allvar. Hur såg hans hustru ut? Hur var hon klädd? Hade hon bagage? När försvann hon? Hade dom grälat?

När polisen gått slog Nils upp en stor whisky. Skulle han ringa barnen? Nej inte ännu.

Mannen kom gående rakt mot henne på den mörka landsvägen. Nu tappade hon all besinning och började springa. Mannens steg hördes bakom henne. Men något glimmade plötsligt till, och ett par billyktor dök upp.

Inger sprang ut på vägen och viftade med armarna. Bilen stannade och en man stack ut huvudet.

– Hjälp mig, skrek hon. Jag är förföljd!

Mannen tvekade inte.

– Hoppa in!

Hon klev in i bilen. Hon kände sig alldeles knäsvag och darrig.

– Jag blev förföljd, jag visste inte vad jag skulle göra.

Tack och lov att du stannade! Mannen hummade och körde vidare under tystnad. Efter några minuter svängde han in på en grusväg och stannade framför en liten gård.

20

Nils hade ringt alla vännerna och nu satt de samlade runt bordet. Eva hade tagit med sig mat, och Nils hade lyckats få i sig några tuggor. Vännerna hade aldrig sett den tystlåtne, reserverade mannen så uppriven tidigare. Nu fanns de där runt honom, tröstande.

– Hon kommer tillbaka! Polisen hittar henne, försökte de lugna honom.

Mannen öppnade bildörren för Inger och började gå mot huset.

– Kom, sa han.

Inger tvekade, men tänkte att hon måste lita på den här mannen. Hon kom in i ett kök, en brasa brann i ett hörn och mitt i rummet stod ett bord belamrat med saker. Över bordet hängde en lampa som spred ett svagt sken och lyste upp en person som satt vid bordet.

Han var där! Hennes förföljare!

Inger skrek till, och rusade ut!

– Hallå, vänta, hörde hon bakom sig.

Det var natt, en månljus, stjärnklar natt. Nils såg på sin hustru som sov bredvid honom. Hon hade varit uppriven och utmattad, och hon hade pratat om att hon blivit förföljd.

Han hade försökt lugna henne.

– Sov nu, du kan berätta i morgon.

Men hon hade fortsatt, och fortsatt. Berättat osammanhängande om en man som förföljt henne. Hur hon försökt komma undan, men hamnat på fel buss. Hur en annan man hade kört henne till en gård, och hur hennes förföljare hade hunnit upp henne där också. Hur hon rusat iväg, men hur hon sen kom hem visste hon inte riktigt. Nu sov hon äntligen, och Nils låg och såg på henne. Han kände sig lycklig. Aldrig mer skulle han vara sur och butter och anmärka på henne.

Det var julafton och Inger och Nils åt sin sedvanliga jullunch på tre sorters sill som hon själv lagt in. Det var lugnt och fridfullt, och snart skulle barnen komma med sina familjer. Hon tänkte på gårdagens mardröm. Vad ville mannen henne egentligen? Vad hade hänt om hon inte kommit undan. Hur hade hon låtit sig luras så? Hur kunde hon bli så charmerad av en okänd man? Hon hade gett poliserna signalementet, och de hade tagit henne på allvar.

Hon slog bort tankarna. Nu skulle de fira jul och allt skulle vara bra. Hon tittade på Nils som tuggade och åt.

– Jag tycker nog att du fått sillen lite för söt i år, sa han.

Inger suckade lite, så höjde hon sitt glas och log mot sin man.

– Skål älskling och God Jul!

Möllekuriren nr 4 • 2020

Möllekuriren nr 4 • 2020

21

Öppet till och med Luciadagen Öppet fredag, lördag och söndag klockan 11–16 fram till den 13 december Vi har goda kakor, soppa m.m.

Tack för i år • God jul och Gott nytt år 042-34 48 00 www.krapperupskaffestuga.se

Vi öppna r igen den 6 ma rs 2021

PERFEKTA JULKLAPPEN! Klipp ut och lämna in denna annons så får du 1 veckas fri träning på Friskis&Svettis i Höganäs!

Våra vanliga åldersrestriktioner gäller. Erbjudandet gäller till och med den 31 december 2020.

Kolla in vårt träningsutbud på friskissvettis.se/hoganas

22

Möllekuriren nr 4 • 2020

Möllekuriren nr 4 • 2020

23

Foto Magnus Hellstrand

Nimis 40 år

Hotat och hatat men också hett och hyllat Av Clas Hellstrand

N

imis har fyllt 40 år. Så lång tid har gått sedan Lars Vilks satte igång med att samla drivved och spika ihop sitt monument intill Skälderviken på nordsidan av Kullaberg.

Varför blev det just vid Håle stenar? Enligt Lars Vilks hängde det ihop med att han höll på att drunkna där utanför.

Här kan förekomma starka och förrädiska strömmar. Just så var det den gången när Lars Vilks och några av hans vänner badade från den steniga stranden. Hans kamrater tyckte att han var lite feg som inte ville simma så långt ut. Han tog då mod till sig och simmade ännu en bit ut från stranden.

Men väl ute bland havsvågorna fördes han med strömmarna långt ut i Skälderviken och trodde i det ögonblicket att han inte skulle kunna ta sig tillbaka till land. Men försynen gjorde att strömmarna vände och drev honom tillbaka in mot land – och räddningen.

Enligt Lars Vilks bidrog den här händelsen till att han valde platsen

24

Jag hade många motståndare och det hände ständigt saker. Det som är ett mirakel är att det klarade sig! Mina odds var väldigt dåliga. Jag hade byggt en rätt stor sak i ett naturreservat. Utan något som helst tillstånd Lars Vilks

En tidigare artikel om Nimis finns i 2018 nummer 1, sidan 38–42. För att läsa den: Gå till molle.se och klicka på Möllekuriren/Tidigare nummer.

ovanför Håle stenar för sitt konstverk. Han ville hämnas naturens krafter och händelsen som höll på att kosta honom livet.

Resten är historia. Snart nog fick markägaren, Krapperupsstiftelsen, och reservatsförvaltaren, Länsstyrelsen, reda på vad som var på gång.

Lars Vilks polisanmäldes och drogs inför domstol. Myndigheterna sattes i arbete.

Det var just detta som Lars Vilks hade i bakhuvudet när han påbörjade sitt verk, inspirerad av nya strömningar, så kallad konceptuell konst, det vill säga konstverk som växer ju mer andra påverkas och interagerar med konstverket.

Så här formulerade sig Lars Vilks i ett podinslag av författaren och Stå-uppkomikern Aron Flam med rubriken Lars Vilks vs staten: Ja, jag är intresserad av konceptuell konst, som jag kom in på på 70-talet, alltså idékonst. Och processer. Konstverk är en serie händelser och det förutsätter att det finns händelser. När det gäller Nimis så visade det sig att det finns väldigt mycket händelser.

Möllekuriren nr 4 • 2020

Möllekuriren nr 4 • 2020

25

Icke då minst Länsstyrelsen, som var väldigt intresserad av Nimis. Och jag kom att bli indragen i långdragna rättsprocesser. Och det aktiverade både positiva besökare som strömmade ner och vandaler som gick löst med yxor, sågar och eld.

Sedan hade jag också vädrets makter som brakade in då och då. Så jag hade många motståndare och det hände ständigt saker. Det som är ett mirakel är att det klarade sig! Mina odds var väldigt dåliga. Jag hade byggt en rätt stor sak i ett naturreservat. Utan något som helst tillstånd.

Som gammal medarbetare på Länsstyrelsen fick jag ganska tidigt kännedom om Nimis. På min arbetsplats i Malmö fanns en konstförening med en modig ordförande, juristen Göran Öhlin.

Trots anmälningar och pågående ärenden om brott mot reservatsföreskrifterna för Östra Kullabergs naturreservat föreslog Göran att Lars Vilks skulle bjudas in till Länsstyrelsen och hålla ett föredrag med rubriken »Konstbegreppet«. Inbjudan gick iväg trots säkert kraftiga protester från Görans överordnade.

Föredraget genomfördes i Länsstyrelsens sessionssal, där alla nuvarande och tidigare landshövdingar blickar ner från porträtten på väggarna. Jag minns föredraget med Lars Vilks som spännande och intressant, men mycket av innehållet har jag glömt.

Så här har Lars Vilks själv dokumenterat sina mellanhavanden med myndigheterna på en trätavla på Nimis:

Vi blev helt tagna av blotta åsynen av drivvedsverket med alla dess vindlande gångar och torn – för att inte tala om verkets kolossala storlek Clas Hellstrand efter sitt första besök 1988

blev längtan att bese det så omtalade Nimis så stark för mig och flera av mina kollegor att vi gick ner till det ökända konstverket på Kullabergs norrsida.

Jag och de andra var mentalt helt oförberedda på vad som väntade oss.

Men jag måste säga att det vi såg och upplevde var en mycket imponerande och gedigen skapelse. Vi blev helt tagna av blotta åsynen av drivvedsverket med alla dess vindlande gångar och torn – för att inte tala om verkets kolossala storlek.

På den tiden fanns även »Wothans torn«, trätornet som högst av alla residerade längst ut mot havet. Detta faktum fick ju så småningom ödesdigra konsekvenser; en vinterstorm vräkte hela skapelsen över ända.

Jag minns att vid detta första besök fanns även verkets skapare på plats. Jag och min arbetskamrat Björn Persson, fick en pratstund med honom. Lars Vilks visade oss till och med en väl dold kvinnofigur, en »gudinna« som stod gömd bakom hopsnickrade bräder och drivved. Det

NIMIS TILLÄGNAS DE BALTISKA FOLKENS FRIHETSSTRÄVANDE. L. VILKS

Det var ett starkt, symboliskt ställningstagande för de frihetskämpande baltiska staterna – Estland, Lettland och Litauen – som vid den tiden frigjorde sig från det Sovjetiska oket.

Med tanke på den omfattande säkerhetsapparat som Lars Vilks kringgärdas av är det anmärkningsvärt att Nimis fortfarande hålls i så gott skick. Lars Vilks själv får endast komma dit efter särskild prövning och med flera livvakter omkring sig.

Själv blev jag och mitt sällskap av en tillfällighet vittne till detta när vi besökte Nimis en dag i juni. Plötsligt hörde vi en helikopter hovra högt ovanför våra huvuden. Efter en stund, när vi fortfarande inte hade förstått varför helikoptern var så intresserad av att snurra över oss, kom plötsligt svaret.

Det har diskuterats vad som är drivkraften bakom Lars Vilks livsverk. Några framhåller en romantisk sida, men han har ju själv framhållit den traumatiska händelsen när han som genom ett under räddades till livet då havsströmmarna sköljde upp honom på land.

Platsen som skulle komma att bli en skulpturpark – med Nimis, Doxa och Omfalos – anknyter till den grekiska mytologin, men också till lokala berättelser, såsom den medeltida helgonlegenden om S:t Arild. Personer driver i land och människors fantasi får näring.

Det som från början var en ögonvitt-

AV EN TILLFÄLLIGHET råkade jag träffa Stephan Laurell, sommarboende i Arild.

Han berättade om en gång när han bidrog med virke till Nimis. På familjens sommarställe fanns två jättelika almar som drabbades av almsjuka och dog.

Han såg därför till att träden fälldes och fick en hel del ved som han inte visste vad han skulle göra med.

Men då kom han på idén att Lars Vilks säkert behövde mer virke till sin träskulp-

Möllekuriren nr 4 • 2020

Efter detta oväntade möte följde jag massmediebevakningen av Nimis och dess skapare. På dagen för själva 40-årsjubileet någon månad senare utlovade Lars Vilks att han skulle fira även 50-årsjubileet om hälsan står honom bi.

Inte bara Nimis, utan även konstnären själv, född 1946, behöver alltså framöver hållas i fortsatt gott stånd.

Med tanke på alla de gånger som han har klivit ner och upp för Kullaberg med raska kliv, och alla de tiotusentals spikar som han har slagit in i Nimis, har han goda fysiska förutsättningar för att fira ytterligare ett jubileum.

Frågan är snarare hur länge myndigheterna vill och orkar stå emot? Länssty-

relsen har haft långt framskridna planer på att i reservatsföreskrifterna förbjuda allmänheten att ta sig till Nimis.

Med tanke på årets coronasommar med tusentals besökare förefaller det omöjligt att hindra intresserade att ta sig ner till Nimis. Konstverket är numera välkänt inte bara i Sverige och Skandinavien, utan i hela världen.

Nimis kommer säkert att leva vidare.

Nu står konstverket där sedan fyra decennier och med ålderns rätt. Detta faktum borde även berörda myndigheter ta hänsyn till och – med Lars Vilks egen formulering – »nu med tredje generationens myndighetsutövare«.

Lars Vilks har visat sig oerhört envis och beslutsam. Han viker sig varken för yttre påtryckningar eller för myndigheternas åtgärder, utan försvarar sitt konstverk och sin konstnärliga frihet med alla till buds stående medel. Trots att det har hållit på att kosta honom livet mer än en gång!

Hans kamp är tidlös och vi är alla en del av verket, vare sig vi vill eller ej.

 Liten trehövdad drakfigur som nyligen tillkommit på murstensverket Doxa. Där finns dessutom ytterligare en liknande figur.

Foto Clas Hellstrand

EPILOG • DRIVVED PÅ SLÄP FRÅN ARILD

Efter en tid fruktade Stephan att almarna skulle falla omkull och krossa deras hus.

Vid ett tillfälle var vi på Länsstyrelsens juridiska enhet på vår årliga utflykt till några av länets sevärdheter. Året var 1988. Då bar det iväg till Krapperups borg och Kullaberg.

Efter att vi hade ätit lunch i Himmeltorpsgårdens lummiga trädgård

Lars Vilks med följe uppenbarade sig med ett TV-team i släptåg. Det blev så småningom till ett inslag om Nimis i SVT med anledning av att konstverket snart skulle ha 40-årsjubileum.

Det kändes märkligt och lite skrämmande att på denna annars så stilla och fredliga plats bevittna det närmast osannolika. Huvudpersonen behöver som bekant skyddas av livvakter, dag som natt. Tydligen även på platsen som Lars Vilks och hans följe har utropat som den självständiga staten Ladonien.

Men allt förlöpte lugnt, det var bara ett fåtal personer som råkade vara där.

Vi fick möjlighet att avfyra våra kameror mot den mycket fotovane Lars Vilks.

Möllekuriren nr 4 • 2020

tur. Det stämde, och de gjorde upp om tid och plats för transporten. Virket buntades, lades i sjön och drogs efter motorbåt till Håle stenar. Hjälpsamma Nimisbesökare på landningsplatsen såg till att bärga lasten. Ett bra exempel på drivved, eller hur? Och Stephan hade både blivit av med trädresterna och gjort en insats för Nimis.

Två flugor i en smäll!

Foto Martin Laurell

Foto Clas Hellstrand

NIMIS (LAT. = FÖR MYCKET) STARTADES 1980. TINGSR. 1983, HOVRÄTTEN 1984. HÖGSTA DOMSTOLEN 1986. REGERINGEN 1983. REGERINGSRÄTTEN 1987. NEDBRÄNT 1985 TILL 2/3. CA 20 000 BESÖKARE/ÅR. VIKT CA 30 TON. 60 000 SPIK. ANTAL ARBETSTILLFÄLLEN 2 094. ÄGARE CHRISTO. FEB. 88. L. VILKS

26

nesskildring, återges, kompletteras och omtolkas. Så utvecklas händelser till sagor och legender som förs vidare från generation till generation.

Kanske hade Lars Vilks sådana tankar när han för första gången spikade ihop två brädlappar ovanför Håle stenar. Det kan bara han själv svara på. På ett sätt har han också gjort det. På en trätavla som jag fotograferade vid besöket på Nimis 1988 stod följande text:

hade varit omöjligt att hitta den utan konstnärens hjälp.

Björn konstaterade närmast profetiskt – när vi mödosamt klättrade upp och gick tillbaka till Himmelstorpsgården – att Nimis skulle komma att starkt bidra till att Östra Kullabergs naturreservat blev upptäckt, känt och uppskattat tack vare Lars Vilks. Ryktet om Nimis hade ju börjat spridas och antalet besökare ökade.

Detta coronans år 2020, med tusentals människor som vallfärdat till Kullabygden under »hemestern«, visar att Björns förutsägelse var riktig. I somras tvingades Länsstyrelsen, i samarbete med Höganäs kommun, att ha vakter på parkeringen vid Himmelstorpsgården för att dirigera om alla bilar, husbilar och motorcyklar till andra lämpliga parkeringsplatser.

Lars Vilks och Stephan Laurell under drivvedstransporten till Nimis 2007.

27

Ett nytt stort marint reservat

Skånska Kattegatt

L

Av Tomas Svensson Christer Wallentin

• Beslutet omfattar 67 sidor med bilagor och kan laddas ned från molle.se/Möllekuriren. Det kan också hämtas på Länsstyrelsens hemsida; sök på diarienumret 5115924-2017 med löpnumret 1278-219 • I Möllekuriren 2019 nummer 1 intervjuas Stina Bertilsson, marinbiolog i Helsingborg, om läget för miljön i Öresund. Numret finns på webben. Gå till issuu.com, skriv Möllekuriren i sökrutan och välj numret.

28

änsstyrelsen fattade ett historiskt beslut den 17 juni. Området på kartan här intill förklarades då som naturreservat. Ytan är ofantlig. Skånska Kattegatt börjar utanför Viken, sveper förbi Kullen, fortsätter utanför Torekov och når ända upp till Hallandsgränsen.

På längden är reservatet nästan fem mil långt och på bredden drygt två mil. Hela området är över 58 000 hektar stort – eller mer än femtio gånger större än Krapperups alla åkrar.

Länsstyrelsen har arbetat med projektet länge.

Tidigare förslag har stötts och blötts, och alla intressenter har fått säga sitt. Det beslut som Länsstyrelsen slutligen spikade dagarna före midsommar kunde överklagas till regeringen inom en månad. Eftersom ingen gjorde det har det nya, marina reservatet trätt i kraft.

Syftet med naturreservatet är med Länsstyrelsens ord »att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer samt att skydda och återställa värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda arter i ett förhållandevis opåverkat havsområde.« Bakom beslutet om Skånska Kattegatt finns ett flerårigt samarbete mellan länsstyrelserna i Västra Götaland, Halland och Skåne. Det resulterade under våren 2020 i ett beslut med rubriken »Strategi för skydd och förvaltning av marina miljöer och arter i Västerhavet«.

De tre länsstyrelserna anser att den skånska delen av Kattegatt och norra Öresund är det viktigaste området att skydda i Västerhavet. Detta grundas bland annat på områdets potential och på den positiva utveckling som skett sedan Sverige och Danmark 2009 kom överens om att förbjuda allt fiske i större delen av området. Bottenfaunan har börjat återhämta sig.

Vindkraftsparker har blivit allt vanligare efter kusterna; Hanöbukten och Visingsö är två exempel i södra Sverige. Många har nog undrat när det är dags för vindsnurror i anslutning till Kullahalvön och Bjärehalvön. I det nya reservatet

är det förbjudet att bygga och dra fram ledningar, ja till och med att ankra med båtar. Alla tankar på vindkraft i området kan därmed avskrivas.

Allt levande i vattnet ska skyddas. Det gäller såväl knappt millimeterstora smådjur som fiskar, sjöfåglar, sälar och tumlare. Ålgräs, tång och alla andra växter i havet fredas. »Ingen verksamhet ska ske som påverkar bottenstrukturer och områdets arter och livsmiljöer«, skriver Länsstyrelsen. Det innebär att all jakt är förbjuden i reservatet. Fiske är också förbjudet i huvuddelen av reservatet. Odlingsanläggningar för fisk och skaldjur får inte förekomma.

I en tjock bilaga redovisar Länsstyrelsen de remissyttranden som kom in. Flertalet remissinstanser var positiva, men Höganäs kommun hade invändningar på flera punkter och kom fram till att man inte kunde »ställa sig bakom förslaget fullt ut«. Kommunen ansåg att fokus borde vara »god tillgänglighet och utvecklingsmöjligheter för besöksnäringsföretag och andra företag samt besökare«.

Länsstyrelsen bemötte kommunens kritik och visade att flera av invändningarna berodde på okunnighet om vilka regler som redan gäller, till exempel för fisket, liksom om aktuell forskning, till exempel de undersökningar som har visat att tumlarnas beteende störs av olika former av sjöfart.

I kontrast till Höganäs kommuns avvisande hållning kan nämnas Helsingborgs stad och Ängelholms kommun, som båda applåderar bildandet av reservatet. Och Båstads kommuns enda invändning är att »områdets avgränsning bör följa havsbottnens förutsättningar snarare än länsgränsen«. På detta svarade Länsstyrelsen att den »förstår kommunens synpunkter men har inte möjlighet att gå utanför länsgränsen«.  Tomas Svensson och Christer Wallentin kommenterar det nya reservatet, och vilka konsekvenser det får, på sidan 30.

Möllekuriren nr 4 • 2020

Möllekuriren nr 4 • 2020

29

DEBATT Tomas Svensson och Christer Wallentin kommenterar:

»Ett tufft beslut som väcker förhoppningar« VI ANSER ATT Länsstyrelsen med Skånska Kattegatt gör en viktig insats för att skydda olika bestånd knutna till den marina miljön, minska störningar och motverka artförluster.

Men vi invänder mot att det nu finns två marina reservat utan en direkt förbindelse med varandra. Det är dels Kullabergs marina reservat som går runt Kullabergs spets och sträcker sig 300 meter ut i havet, dels Skånska Kattegatt.

Vid Kullabergsudden blir det en oskyddad glipa mellan de två reservaten på endast ett par hundra meter; mellanrummet mellan reservaten ökar sedan mot söder och särskilt norrut.

Olika regler gäller alltså inom ett par minuters båtfärd. Närmast berget är maxfart 7 knop, efter 300 meter ut gäller fri fart och efter ytterligare några hundra meter är maxfart 25 knop. En snårig och ologisk lösning.

Det nya reservatet sträcker sig i en smal kil in mot Öresund, vilket några remissinstanser har kritiserat som krångligt. Viktigare är enligt vår mening att de högproduktiva grundvattnen närmast kusten förblir oskyddade.

Om Länsstyrelsen hade velat skapa bästa möjliga förutsättningar för fisk och näringsdjur, borde kustvattnen ha ingått i det nya reservatet. De grunda vattnen – särskilt de delvis strömpåverkade bräckvattenzonerna från Kullaberg och söderut ned till Nyhamnsläge – är rena barnkammaren för fisken, alltså idealiska biotoper. Är tumlarsafarier förenliga med reservats intentioner och föreskrifter? Det måste alla som läser Länsstyrelsens beslut fråga sig. Kan Kullabergsgudierna fortsätta sin verksamhet i nuvarande form?

Företagets båtar har högvarviga mo30

torer och man använder ekolod för att hitta tumlarna. Det är just sådant som Länsstyrelsen pekar ut som allvarligt störande för djurlivet. Därför har också vattenskotrar totalförbjudits i området – även utan ekolod.

Om Kullabersguiderna skulle til�låtas att fortsätta sin verksamhet med tumlarsafarier – sedan länge baserad på framgångsrik greenwashing* – blir det mycket svårt att vinna allmänhetens förtroende för syftet med det nya marina reservatet. Särskilt som safari-arrangören tillåts att husera i Naturum, Naturvårdsverkets och Länsstyrelsens egen förstuga.

En tydlig diskrepans råder i dag mellan å ena sidan det etablerade, marina reservatet runt Kullabergsspetsen, å andra sidan Kullabergsguidernas praktik.

Företaget påpekar i sin marknadsföring att verksamheten är miljöcertifierad, men det räcker inte på långa vägar i förhållande till de ordningsföreskrifter som gäller för kustreservatet.

Tidigare har endast artskyddsförordningen reglerat tumlarnas säkerhet i Kullabergs marina reservat, eftersom det olyckligt nog saknas föreskrifter om marina däggdjur.

Enligt föreskrifterna för Kullabergs marina reservat är det inte tillåtet att »avsiktligt störa tumlare, såsom att med hög hastighet köra nära individer eller igenom flocken.« Detta gäller under hela året, och det gäller tumlare både i och utanför naturreservat genom artskyddsförordningen.

Skånska Kattegatt har skärpta och preciserade föreskrifter där artskyddsförodningens skrivning »med hög hastighet köra« har ersatts av »att följa efter.« I ordningsföreskrifterna för det nya reservatet står det att det är

Detta är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribenternas egna.

Ring och best äll bord

Julbord

Vi erbjuder vårt hemlagade, läckra och fina julbord från den 21 november till och med julafton. Det serveras tisdag–söndag från kl 11.30.

förbjudet att »medvetet störa marina däggdjur eller sjöfågel såsom att följa efter individer eller grupper, eller köra mellan par eller grupper av individer.« (sidan 6, punkt 12) Vidare är det utan Länsstyrelsens skriftliga tillstånd förbjudet att »utföra vetenskapliga eller andra undersökningar som kan störa djurlivet exempelvis insamlande eller fångande av organismer, eller med metod som använder sonar, annan ljudgenerering eller elektromagnetisk strålning.« (punkt 13)

Vi är stolta över vårt julbord. Det börjar med 25 sorters hemlagad sill i stor variation, följt av härlig lax och läckra fiskanrättningar.

Vi har många olika, kalla charkuterier: skinka, rostbiff, hemgjorda korvar, syltor, pastejer, till och med inkokta grisatassar och många fina tillbehör.

Våra småvarma rätter är köttbullar, prinskorvar, julkorv, blodkorv med bacon, revben och tre sorters kål, Janssons frestelse och dopp i gryta.

Vårt gottebord är gigantiskt, där finns gröt och ris à la Malta, massor med hembakade julkakor, små fina tryfflar, nöt- och mandelkonfekt, mandelmusslor med sylt och grädde, spettekaka, julgodis och kaffe.

525 kr

Det är just detta som Kullabergsguiderna gör när de kör ut med turister för att de ska få se tumlare. Tomas har själv observerat hur det går till när man pejlar in tumlarna med sin elektroniska utrustning och sedan följer efter djuren i företagets snabba ribbåtar.

Han har till och med sett att guideföretaget har nonchalerat den nya reservatsbildningen. Man har följt efter tumlarna in på Skånska Kattegatt och placerat sina båtar mellan olika grupper av djur.

Det är inte heller ovanligt att Kullabergsguidernas båtar kör fortare än tillåtet inom Kullabergs marina reservat.

Med andra ord: Kullabergsgudierna respekterar inte lagar och regler – trots att man gör allt för att påstå raka motsatsen.

Catering av julmat Stora jultallriken lägger vi upp som buffé eller jultallrik – som ni önskar.

Tallrik 1: Ägg, majonnäs och räkor, gravad lax med hovmästarsås, rökt ål och äggröra, rikligt med fyra sorters sill och ost.

Tallrik 2: Julskinka med senap, rostbiff med remouladsås, kalvsylta med rödbetor, rödbetssallad, fläskroulad, leverpastej med ättiksgurka, grillat fläsk och rökt korv Tallrik 3: Brunkål, köttbullar, prinskorv och Janssons frestelse 320 kr Vi lägger gärna ett gottebord till er med mandelmussla med sylt och grädde, julgodis samt ris à la Malta med saftsås 100 kr

Catering av nyårsmeny Hämta din nyårssupé på Tunneberga kl 10–12 eller få den utkörd kl 11–16  Se detaljer på vår hemsida www.tunneberga.se  425 kr



Texten i Länsstyrelsens beslut att inrätta Skånska Kattegatt är uppfordrande.

Med all rätt! Det är ett tufft beslut som väcker förhoppningar om att kommande generationer kan få ta emot någorlunda intakta, marina miljöer.

 * Greenwashing, grönmålning, eller gröntvättning innebär att den som bedriver en verksamhet försöker skapa en bild, genom marknadsföring, att vara miljövänliga och då, genom kommunikation, belysa enskilda miljövänliga insatser. Wikipedia Möllekuriren nr 4 • 2020

FÖLJ OSS PÅ WEBBEN Titta in på vår hemsida. Alla våra menyer finns som catering. Dessutom smörgåstårtor, bufféer med mera.

tunneberga gästgifvaregård Jonstorpsvägen 16, Jonstorp | 042-36 74 81 | www.tunneberga.se Möllekuriren nr 4 • 2020

31

Med Kullahjul på kända och okända stråk Text och foto Clas Hellstrand

32

Sliprännor i hälleberget från en avlägsen forntid.

utvisade platsen som låg nära Viken och omedelbart öster om den trafikbrusande nutida farleden 111.

Vad som har åstadkommit dessa sliprännor tvistar de lärde om, och jag ska inte ge mig in i denna akademiska tvist. Men man får en tydlig känsla av historiens vingslag när man besöker en sådan plats. Forntid möter nutid.

Nästa cykeltur dröjde ända till den 7 augusti, en stekhet dag med växlande vindar. Denna gång fick vi sällskap av vår dotter Louise och hennes fästman Jon. Nu gick turen till Fjälastorp, Väsby, Gustav Adolfs schakt, Ingelsträde, Mjöhult, Täppeshusen, Klappe, Karlfälts gård, Viken – och åter. Ytterligare Foto Louise Hellstrand

Varje kontroll har en unik kod, som man ska fylla i på ett startkort. När alla rutor är ifyllda kan kortet lämnas in och man deltar i en pristävling. Ju fler kontroller som man har klarat av, desto fler vinstchanser.

Det var första gången som jag och Birgitta, min fru, deltog i denna cykelorientering. Startkortet inhandlade vi på Skeppet i Nyhamnsläge, men vi kunde även ha köpt det hos andra livsmedelsaffärer i bygden och i Höganäs Bokhandel, Friskis&Svettis, Cykel och Fritid, Bengtssons Optik samt hos Naturum uppe vid fyren.

Vi avverkade samtliga kontroller under våren och sommaren, och det hela startade för vår del den 21 april.

Denna första dag grenslade vi våra

icke batteridrivna cyklar vid tiotiden och var inte hemma förrän klockan åtta på kvällen.

Vi passerade Nyhamnsläge, Strandbaden, Höganäs, Lerberget, Viken och cyklade sedan vidare ut på landsbygden.

Det blev en heldag på sadeln med inte mindre än nio av alla kontroller avprickade.

Två väldigt trötta och likaså möra rumpor var annars resultatet av denna dagsutflykt. Förutom kontrollerna hann vi även göra en avstickare i Viken för att beskåda ett antal sliprännor som våra förfäder i en avlägsen forntid avsatt i hälleberget.

Dessa fann vi genom att noga studera den medföljande kartan, där fornlämningar är utmärkta med R-tecken.

Inga skyltar eller andra hänvisningar

Oskar Lidén kombinerande arbetet som rektor i Jonstorp med sitt intresse för stenåldern. Han grävde fram över sextontusen föremål i trakten.

Jonas Högströms konstverk avbildar ett av alla dessa.

Karta Ica Nära Skeppet

T

rettioåtta år i rad har IS Kullen arrangerat Kullahjul. I år pågick tävlingen från den 15 april till den 15 september. Den gick ut på att hitta fyrtio kontroller som hade markerats på en orienteringskarta.

Varje kontroll motsvarade en plats i Kullabygden.

Banan lades av Torsten Lind, och hans mål var att deltagarna skulle få uppleva nya, spännande platser, sådana som man normalt inte kommer till utan god lokalkännedom. Många av ställena är vackert belägna, och det är lätt att missa dem när man passerar i bil. På cykel ser man mer.

en rejäl runda med många intressanta etappmål.

Vi fick bland annat se en minnessten över de döda i pesten 1711; den sattes upp efter de nästan 300 döda i Väsby församling som hade begravts nära Ingelsträde.

Inte långt därifrån finns en annan minnessten, denna gång efter artisten och fornforskaren Nils Månsson Mandelgren, 1813–1899. Stenen pryds av en fin profilbild, gjord av skulptören Christian Berg.

Vi förirrade oss därifrån ut på små grusvägar in till gårdar, men vi fick turligt nog god vägledning på den vidare färden av vår tillfällige och hjälpsamme vägvisare Zack vid Täppehusen. Han bodde där i en husvagn och såg väldigt nöjd ut med sin tillvaro.

Vår dotter och hennes fästman var mycket imponerade av »gamlingarnas« uthållighet på sadeln denna heta dag.

Den 14 augusti var det dags för en ny runda. Nu riktade vi in oss på byarna längs Skälderviken: Jonstorp och Farhult samt Görslöv och tillbaka över Södåkra och Fjälastorp. Även den här gången tittade vi på flera kulturpersonligheters minnesmärken.

Först var det skådespelaren Edvard Perssons pampiga grav på Jonstorps kyrkogård. Sedan stannade vi inför ett

Möllekuriren nr 4 • 2020

Möllekuriren nr 4 • 2020

konstverk i Jonstorp till minne av Oskar Lidén. Denne forskargigant dokumenterade mer än sexton tusen föremål från stenåldern, vilka han disputerade på med sin avhandling.

När Kullaskulptören Jonas Högström fick uppdraget att göra ett minnesmärke till Lidéns ära valde han att återskapa ett av alla dessa föremål.

Kyrkan i Farhult var sommaröppen, så vi kunde gå in och se oss omkring.

De sista kontrollerna avverkade vi den 5 september. Då återstod bland annat Svedberga kulle och några ytterligare platser på landsbygden. Nöjda återvände vi till hemmet i Arild och kunde lämna in vårt startkort med samtliga kontroll-koder prydligt ifyllda. Nu hoppas vi att vi även har tumme med fru Fortuna! 

Infälld i muren I bil är det lätt att missa en sån här gammal milsten. Läget är ett annat när man cyklar och kan trampa på utan att stressa.

Milstenen är från Fredrik I:s tid (1676–1751). Den murades in i yttermuren av glaskonstnären Ralph Bergholtz. Huset ligger längs Kustvägen mellan Brunnby och Jonstorp strax efter avtaget mot Flickorna Lundgren.

Brunnby kyrka fotograferad från söder. Bilden fanns på ett vykort som enligt påskriften hade sålts i H.W. Agardhs butik i Brunnby.

Gissningsvis hade vykortet tryckts omkring sekelskiftet 1900. Även då cyklade man!

På bilden saknar kyrkan trappstensgavlar. Eftersom dessa tillkom i samband med restaurering 1911–12, måste fotot vara äldre.

33

KANSKE MAN SKULLE TA EN TUR TILL VÄLA för att trängas och slåss om alla fina ting från KINA, Taiwan, eller någon annan DEMOKRATI på andra sidan planeten? Fånga en SNABBKAFFE i flykten?

Snurra ÄNNU ETT VARV I EKORRHJULET? Eller bara strunta i alltihop och besöka en synnerligen närproducerande liten munter keramisk industri mitt i vårt tysta, härliga VINTERMÖLLE? Här utlovas nämligen garanterat HÅRDA, EVIGA PAKET och mycket LÅNGSAMT, men alldeles FÖRTRÄFFLIGT, kaffe.

Kanske slå sig i slang MED EN MEDMÄNNISKA? En fager dam? En stilig bondläpp? Kanske snurra ett varv till en tango för enbenta, och bara njuta av att INTE behöva åka in till den stora HEMSKA MYRSTACKEN. Jorå, än finns hopp! Öppet alla dagar (även julafton och nyårsafton) från kl 8 till sent.

Frukost, lunch, fika & pizza Napoletana PS Visste du att vi har 2 lägenheter och en handfull rum till uthyrning i Hotell Krukan?

mollekrukmakeri.se 042-34 79 91 34

Möllekuriren nr 4 • 2020

Möllekuriren nr 4 • 2020

35

CHARLOTTE WAHLSTRÖM

När Charlotte Wahlström kom till Arild sommaren 1889 hade hon troligen en kvinnlig kollega i sällskap. Kvinnliga konstnärer var på den tiden till stor del marginaliserade, så det kunde säkert kännas tryggare och bättre för dem båda att vara två.

En av de första kvinnliga konstnärerna på Kullahalvön

F Text och foto Magnus Hellstrand

* Inom parentes skrev Ellen Key dessutom »Där jag ämnade köpa tomt senast«, se min artikel i Möllekuriren 2019 nummer 3.

36

örsta gången som jag hörde talas om Charlotte Wahlström var i samband med en utställning 2018 på galleri Möllegården. Samtidigt visades verk av bland annat Olof Krumlinde, Tage Hedqvist, Herman Österlund och Ferdinand Richardt. Det gemensamma för dem var att de alla hade målat motiv från Kullabygden.

Therese von Rosen var ansvarig för utställningen. Med dessa verk ville hon lyfta fram landskapsmåleriet omkring förra sekelskiftet och visa bredden på de konstnärer som verkade i Kullabygden. Flera av målningarna var också historiskt intressanta, eftersom vissa motiv antingen hade ändrats eller försvunnit.

Tavlorna berörde mig starkt, och därför bad jag att få fotografera dem för en eventuellt kommande artikel. Redan året därpå fick jag se Charlotte Wahlströms konst igen när jag besökte Strand, Ellen Keys villa vid Vättern. Det väckte min nyfikenhet.

En målning i salongen hos Ellen Key föreställde ett strandparti från Arild. På baksidan hade hon skrivit att tavlan var en gåva från Charlotte Wahlström.* Det var ett enkelt motiv, men det fascinerade mig, och några månader senare sökte jag upp platsen där tavlan hade målats 1889.

Läget var lätt att finna och efter en snabb överblick såg jag att landskapet överensstämmer ganska väl med konstverket.

Eftersom området sedan lång tid tillbaka är betesmark, och senare har klassats som

naturreservat, är det kanske inte så konstigt att marken och strandpartierna upplevs som nästan orörda.

Vem var då Charlotte Wahlström? Hon föddes 1849 i Svärta i Södermanland och var dotter till byggmästare Anders Wahlström och hans fru Carolina, född Setterberg. Vid 29 års ålder började hon på Slöjdskolan i Stockholm, och året därpå kom hon in på Konstakademien.

Där väckte hennes begåvning uppmärksamhet. Hennes lätta penselföring var tekniskt fulländad, vilket gjorde intryck på lärare och kamrater. Utbildningen på Konstakademien var fyraårig, och när hon tog examen förärades hon en kunglig medalj i landskapsmåleri. Hennes vinnande motiv var ett skogs- och bergslandskap, ett ganska ovanligt motiv bland skolans elever.

Efter denna utmärkelse blev hennes konst snabbt efterfrågad och älskad. Redan året därpå fick hon stipendier på totalt 1 500 kronor – mycket pengar på den tiden. Hon använde stipendierna till en studieresa till Paris och Bretagne. Senare reste hon även till Tyskland, Belgien och Nederländerna för att fortsätta sina konststudier.

Charlotte Wahlström tillbringade 1889 en längre tid i Barbizon, en känd konstnärskoloni i utkanten av Fontainbleauskogen i Paris. Det var en plats som länge hade varit populär, framför allt hos franska målare. En av dem var Théodore Rousseau.

Möllekuriren nr 4 • 2020

Möllekuriren nr 4 • 2020

37

Efter återkomsten till Sverige sökte Charlotte Wahlström motiv som hon kände starkt för. Den nordiska naturen, särskilt i området runt Kolmården, var hon hemmastadd med, och där målade hon flera verk. Efter en resa till Skåne och Kullabygden väcktes hennes intresse för denna del av landet.

Följden blev att hon många somrar från 1889 kom till Arild för att måla. För det mesta bodde hon på Mor Cillas, som på den tiden var Sveriges motsvarighet till Brøndums Hotel i Skagen. På pensionatet fick hon – förutom kost och logi – ett rikt sällskapsliv med konstnärer från både Sverige och Danmark .

Man kan undra varför det just blev Arild.

Svaret är kanske att byn redan då var en etablerad konstnärskoloni. Men den främsta anledningen var nog möjligheten att på ett obehindrat sätt kunna måla i det fria. För många konstnärer var det också betydelsefullt att på platsen få tillgång till modeller, och det fanns det gott om.

Områdets mycket goda ljusförhållanden spelade säkert också in, och i Kullabygden fanns allt som en konstnär kunde önska sig i fråga om motiv – från

ett idylliskt landskap till stormande hav, och därtill en oändlig, blå himmel. Dessa omständigheter bidrog till att Arild blev den plats i Sverige där friluftsmåleriet frodades.

När Charlotte WahlFörra året besökte jag Ellen Keys villa Strand vid Vättern. I salongen ström kom till Arild såg jag ovanstående målning av Charlotte Wahlström som föreställer sommaren 1889 hade en strand i Arild. Tillbaka på hemmaplan besökte jag platsen där hon troligen en kvinnlig tavlan hade målats. Mitt foto visar att stranden är sig ganska lik. kollega i sällskap. Kvinnliga konstnärer var på För alla konstnärer som hade fått den tiden till stor del marginaliserade, inspiration från impressionisterna var så det kunde säkert kännas tryggare och dessa ljusförhållanden perfekta, och bättre för dem båda att vara två. De kuneftersom den övervägande delen var de dela erfarenheter och tillsammans kolorister blev just Arild drömläget. måla i det fria.

Sommaren 1889 fanns det fjorton Umgänget med likasinnade, utan konvenkonstnärer upptagna i Mor Cillas gästtioner, uppskattades säkert av många. bok, varav sex av dem var kvinnor. Få Både män och kvinnor kunde umgås av dem var födda i Kullabygden. Det var ganska obesvärat och klä sig på ett ledigt därför ingen längtan till hembygdens sätt. natur som lockade dem till just Arild.

Utflykter till Mölle, som ansågs ligga När jag ser tillbaka på konstnärerna på bekvämt promenadavstånd från som målade i Arild och på Kullaberg Arild, var vanliga. På vägen dit målade omkring förra sekelskiftet, slår det mig man och gjorde skisser. Hamnen i Mölle att många i dag uppmärksammas på var ett populärt motiv, men Charlotte konstmarknaden. De flesta manliga Wahlströms favoritmokonstnärer är omskrivna i biografier och tiv var utsiktspunktersamlingsverk, men dokumentationen är na och hedarna längs sparsam kring de kvinnliga konstnärerKullaberg, särskilt där nas arbete. Deras alster finns inte alls hon kunde skönja Skäli lika stor utsträckning på museer och derviken. andra institutioner.

Arild ligger precis som Skagen i nordost, Men Charlotte Wahlströms konst har och utsikten mot Bjälyckligtvis inte hamnat i skymundan. rehalvön är betagande.

Hennes verk finns på Sveriges större Solen stiger upp över det konstmuseer, såsom Nationalmuseum, inre av Skälderviken, Göteborgs konstmuseum, Östergötlands förflyttar sig över himlamuseum, Malmö museum, Länsmuseet i valvet längs Kullaberg, Östersund och Örebro museum. för att under sommarHon medverkade i Konstakademins månaderna gå ned i utställningar 1885 och 1887 samt en rad havet strax nordväst om samlingsutställningar, arrangerade av berget.

Sveriges allmänna konstförening och

Charlotte Wahlström, fotograferad i sin ateljé. Fotograf okänd

38

Föreningen svenska konstnärinnor.

Vid världsutställningen i St. Louis 1904 tilldelades Charlotte Wahlström en bronsmedalj och 1911 fick hon tidningen Iduns pris. Hon var också representerad Möllekuriren nr 4 • 2020

Ljunghed vid havet.

på Baltiska utställningen i Malmö 1914 samt på flera utställningar i Köpenhamn och München. Hon målade koloristiskt vackra landskap, oftast med motiv från Skåne, Värmland, Dalarna och Västkusten.

Charlotte Wahlström var en skicklig landskapsmålare – som har behållit sin aktualitet. Hon var inte en person som tog plats genom att måla monumentala dukar eller genom att välja populära motiv. Nej, det som kännetecknar hennes konst är uttrycket i målningarna.

Det något tillbakadragna var hennes signum.

Hon målade företrädesvis lyriska stämningar, till exempel när solen sjunker i havet. Hon återger sådana motiv varmt och känsligt, ja nästan poetiskt.

Hon kunde tolka naturen och lyfta fram dess ensamhet på ett sätt som tilltalar många betraktare. I lyckliga ögonblick får hon en ödslig hed att fängsla våra sinnen.

Möllekuriren nr 4 • 2020

Charlotte Wahlströms färgval var säkert, och hon gjorde sig inte skyldig till några överdrifter. Hennes målningar är mättade och harmoniska. 

LÄSTIPS

Det som kännetecknar hennes konst är uttrycket i målningarna.

Det något tillbakadragna var hennes signum

Karin Sidén och Anna Meister (red.): Ljusets magi – friluftsmåleri från sent 1800-tal, Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm 2016.

Birgitta Lundquist: Arild – en skånsk konstnärskoloni vid sekelskiftet, avhandling för filosofie licentiatexamen, 1994.

Arilds klippor i aftonsol.

Vy från Kullen.

39

Lilla bryggan i Fågelviken. Badstegen i lättmetall hänger på räcket till höger.

Åretruntbada i Mölle

W

im Hof eller The Ice Man, är holländaren som hävdar att vi alla kan lära oss att uppskatta och må bra av extrem kyla – inte bara stå ut med den. Det gäller att lära sig djupandas för att kontrollera kroppens reaktioner och förbättra förmågan till inre fokus, menar Wim Hof. På så sätt kan vi till och med bli friskare, eftersom djupandning har en positiv inverkan på vårt immunsystem – gärna i kombination med mycket låga temperaturer.

Wim Hofs världsrekord i att simma under is, stå nedsänkt i isbitar i flera timmar, löpa maraton barfota i snö och bestiga Mount Everest iklädd enbart shorts och löparskor kan förefalla galna och livsfarliga. Men forskarna förefaller eniga om att hans teknik för andning och meditation gör honom friskare än de flesta av oss.

Det finns många i Norden som håller med Wim Hof om fördelarna med kalla bad: finnar, norrmän, norrlänningar och en och annan stockholmare. Vinterbadandet sprider sig allt mer över världen från norra Europa, och det ses på många håll som en hälsotrend.

Text och foto Petruska Rogmark

Wim Hof är holländaren som går in för att utsätta sig för kyla. Kalla bad i kombination med djupandning och meditation är hans recept för att leva ett bättre och friskare liv. Foto Innerfire

Kati Berglund, 60-årig demenssjuksköterska från Stockholm, är en van vinterbadare som ofta besöker Mölle på somrarna. Jag hörde av mig till henne för att få tips och komma igång med mitt eget vinterbadande.

– Jag älskar Mölle! Där är så vackert, och dambadet i Solviken en av mina favoritbadplatser i Sverige.

– Du vinterbadar ju också, varför det?

– Jag vinterbadar inte! Jag åretruntbadar.

Det har jag gjort i fem år nu, och jag hävdar att jag tack vare det har fått bättre ämnesomsättning och har gått ned i vikt. Jag är friskare, gladare och lugnare. Det känns faktiskt lite beroendeframkallande och fungerar som mindfullness för mig.

– Hur ofta badar du?

– Varje dag, oavsett väder. När det känns tungt och motigt på morgonen, och jag ligger i min varma säng, är det lätt att tänka att jag kan väl hoppa över i dag. Men när jag väl har kommit iväg, och sen kommit upp ur vattnet, har jag aldrig ångrat ett bad.

– Andningen är viktig. Det ska vara en ritual, det ska vara lugnt och stillsamt. Jag andas djupt en stund innan jag går i.

När jag nämner Wim Hof skrattar Kati och berättar att hon använder sig av något som liknar hans djupandningsteknik.

– Numera simmar jag en sväng. Det gjorde jag inte från början. Lite undrar jag hur detta kommer att fortsätta att utvecklas för mig.

I dag finns det bara ett ställe där man kan vinterbada i Mölle på ett ganska säkert sätt, och det är i Fågelviken. Fågelvikens Vänner tillhandahåller sedan ett par år tillbaka en stege vid Lilla bryggan.

Jag ringer upp Arne Medin som ansvarar för Lilla bryggans trappa på somrarna och stegen på vintrarna. Han berättar att stegen är en aluminiumstege som hänger på ett räcke nära

40

Möllekuriren nr 4 • 2020

bryggan och som man själv får bära ned den sista biten och ut på bryggan. Sedan lägger man i den från bryggnocken, där det är drygt en halvmeter djupt.

– I år tog jag upp badtrappan i slutet på oktober och hängde fram stegen i stället, berättar Arne. Sen dess har stegen använts dagligen när det har varit fint och vindstilla, och trots det dåliga vädret i början på november har den använts.

Arne bjuder in mig till en demonstration, och en blåsig, men solig, novembereftermiddag träffas vi vid Lilla bryggan som förr kallades Järnvägsmännens brygga och senare Wallentins brygga.

Bryggan ligger ungefär 100 meter sydöst om Fågelvikens stora brygga. Jag provlyfter stegen och märker att den är väldigt lätt, och att jag bara behöver bära den ett kort stycke till vattnet. Bryggan är lite skrovlig och ojämn, och därmed inte så hal som kommunens jämnare bryggor. Det är bra.

De höga vågorna gör dock att vi avstår från att provbada i dag. Men kanske korsas Arnes och mina vägar snart igen här vid stegen när det blir en solig dag.

Möllekuriren nr 4 • 2020

Det är trevligt med frivilliga initiativ som skapar möjligheter till vinterbad, men jag blir nyfiken på hur kommunen ser på saken. Kan den tänka sig att bidra med en längre badsäsong?

Rätt man att svara på det är parkingenjör Magnus Svederberg i kommunen.

Han är väl insatt i frågor som rör alla badplatser och verkar ha järnkoll på vilka typer av utmaningar som finns på olika badplatser beroende på vindar, strömmar och bottenförhållanden.

Generellt sett har kommunen i uppdrag att underhålla badplatserna från mitten på maj till mitten på september, och det är vad budgeten är anpassad för.

Han förklarar tålmodigt för mig logistiken med att successivt plocka in flytbryggor, träbryggor, räcken och trappor längs med den ganska långa kuststräcka som är förvaltningens ansvar. Det ska göras så snart som möjligt med start i mitten av september och innan höststormarna börjar göra skada.

På min fråga om inte stegarna och räckena i Solviken kan få vara kvar lite längre svarar Magnus Svederberg att det är både en budgetfråga och en säkerhetsfråga. Det krävs mer underhåll av

bryggor och trappor när algtillväxten kommer igång i slutet på säsongen, annars blir de hala och farliga.

Dessutom kastar stormvågorna upp stora mängder sten och tång på bryggorna.

Våt tång är väldigt tung och drar sönder trappor och räcken om den inte tas bort.

Dessutom behöver bryggorna i Mölle vara av den låga betonggjutna typen. Vågorna behöver kunna slå över dem för att inte bryggorna ska vibrera sönder. Samtidigt bidrar översköljningen till att de fort blir hala.

Badsugna damer lyckades i år övertyga kommunen om att låta stegen på dambadets brygga sitta kvar längre än vanligt. Kommunen satte helt enkelt den sist på listan över trappor som skulle upp. Det kan ibland fungera för den typen av enkla trappor, men är inget kommunen kan lova från år till år.

För att få till en längre badsäsong i Mölle krävs ett politiskt beslut. Magnus Svederberg tror inte på att det i så fall skulle kunna bli tal om någon större förlängning; knappast längre än till den 30 september och då bara på vissa badplatser, som inte är så utsatta.

För vinterbad med bastu tipsade Magnus Svederberg om att det finns vinterbadarföreningar i både Höganäs och Viken.

Men sedan berättade han om något ännu intressantare: I den nya detaljplanen för Mölle hamn, med beteckningen Mölle 14:2, finns planlagt en möjlighet att bygga ett kallbadhus och en badbrygga. Var i hamnen detta skulle låta sig göras framgår av den röda ringen i 41

Ritning Höganäs kommun

Den röda ringen anger en möjlig plats för en badbrygga och ett kallbadhus på den södra sidan av hamnen enligt den aktuella detaljplanen.

utdraget ur detaljplanen, se bilden ovan.

Men om det ska bli verklighet krävs att några personer, ett företag eller en organisation vill satsa på det.

Jag återvänder till Kati Berglund och ber om hennes bästa tips till en nybörjarbadare.

• Börja bada i april och sluta inte efter sommaren, bara fortsätt in på hösten.

Kroppen vänjer sig successivt på så vis.

• Kolla inte så mycket på termometern. Vattentemperaturen är egentligen oväsentlig.

• När vattentemperaturen sjunker till cirka 10 grader kan det vara skönt med isolerande badskor och badhandskar att ha på sig i vattnet. När man blir kall dras allt blod till hjärtat. Extremiteterna blir snabbast kalla, vilket kan vara obehagligt. Vattnet i badhandskar och badskor värms upp fort.

• Packa en badkorg med en fäll, en termos med varm dryck och en handduk. Ett sittunderlag är bra att stå på när man byter om.

• Ha tjocka ullstrumpor, mössa och stora varma kläder i flera lager som är lätta att ta av och på. Mössan kan gärna få sitta på under badet.

• Träna på att andas lugnt före, under och efter badet. Gå i vattnet långsamt och medvetet.

• Och slutligen: Glöm inte att vara i nuet och njut av årstidernas skiftningar.

Vad säger ni kära Möllebor i norra änden på vår by? Ska vi skapa Solvikens Vänner och investera i en lättviktsstege för bad i Solviken utanför ordinarie badsäsong?

Kan damerna tänka sig att dela dambryggan med herrarna under vintersäsongen? Det är ju viktigt att inte bada ensam när man vinterbadar, nej förlåt, jag menar åretruntbadar.

Vem vill hjälpa till att hitta en bra plats för att gå i med stege och vara med och provbada? Kontakta mig på: petruska@rogmark.com. 

Dambadet i Solviken »Kan damerna tänka sig att dela dambryggan med herrarna under vintersäsongen?«

• Läs mer om Wim Hof och hans andningsmetod på www.wimhofmethod.com • Rådfråga din läkare om du har hjärtproblem eller andra sjukdomar, innan du ägnar dig åt kalla bad • Vill du bli medlem i Fågelvikens Vänner?

Gå in på föreningens hemsida: fagelvikensvanner.se • Se kommunens detaljplan för Mölle hamn med den här länken https://maps.hoganas. se/silverlight/data/doc/DP/12-15.pdf

TIDIGARE NUMMER Möllekuriren finns att läsa på webben, alla nummer utom det senaste. Gå till molle.se och klicka på Tidigare nummer

42

Möllekuriren nr 4 • 2020

Möllekuriren nr 4 • 2020

43

Jöns – en frälsningsoldat • Sista delen

Sista delen Av Christer Elfversson

N

44

Foto Kullateaterns hemsida

Som bekant handlar Becketts stycke om allt. Och inget. Alltså livet. Inklusive religionen. De båda luffarna Vladimir och Estragon samtalar exempelvis om de två rövarna som blev korsfästa på samma gång som Frälsaren. De är inte namngivna i Bibeln, varken hos Markus, Matteus, Lukas eller Johannes. Men du som har läst det apokryfiska Nikodemusevangeliet vet att de hette Dismas och Gestas.

Dismas ångrade sina illgärningar och blev därmed frälst. Han säkrade sin plats vid Jesu sida i himmelriket. Han blev till och med helgonförklarad, men det skulle dröja ända till 1580. (Man får ha förståelse för att kardinalernas överläggningar om vem som ska bli helgon kan dra ut på tiden. Det är en grannlaga uppgift att värdera kandidaternas CV samt handel och vandel, särskilt när det handlar om en före detta rövare.)

Gestas, däremot, blev fördömd för att han framhärdade i sin obotfärdiga ondska. Han smädade Jesus: »Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!« Honom väntade helvetet. Det är emellertid bara en av de fyra evangelisterna, nämligen Lukas, som framställer saken

I väntan på Godot föreställning på Kullateatern, artikelförfattaren till vänster i rollen som Estragon.

Att blottlägga och sammanfatta en människa – som sker i nekrologer – är ett övergrepp Per Wästberg, Förlupna ord (2020) Livet är inte ett problem som skall lösas, utan en verklighet som skall upplevas Søren Kierkegaard, Fruktan och bävan (1843)

på det sättet. Och varför ska man tro på just honom, undrar Estragon i Becketts pjäs. Vladimir har inget svar. Men om du frågar mig är svaret enkelt. Jag väljer att tro på Lukas för att han är mest detaljerad. Detaljer ger trovärdighet. Det känner jag igen från mitt eget skrivande.

Enligt Vladimir i Becketts pjäs är alla vi människor antingen den ene eller den andre. Dismas eller Gestas. Frälsta eller fördömda. Estragon – och jag – oroas högeligen av att det inte finns några mellanlägen. Bara svart eller vitt. Man kan inte vara lagom frälst. Eller nästan fördömd. Det är trist för oss halvfrälsta.

A

propå antingen – eller: I Søren Kierkegaards bok Enten – eller (1843) hittar jag följande rader om nåden: »Om det nu finns en som är nåden, så låt mig våga begära av honom att han skall förlåta mig all min skuld, men det vore för mycket begärt av hans nåd att jag inte ens skulle vara sann i fråga om hur stor skulden är, även om hans nåd är gudomlig.« [min översättning] Sömnlösa nätter är det just den meningen som håller mig vaken. På andra fungerar den som sömnmedel.

På tal om Kierkegaard påminner jag mig en sommarkurs på Aarhus universitet som jag 2017 hade arrangerat för nitton svenska filosofidoktorander.

Vid en av föreläsningarna analyserade den danska Kierkegaard-forskaren Lone Koldtoft – på danska – under två timmar Kierkegaards bok Frygt og bæven [Fruktan och bävan]. Hennes Möllekuriren nr 4 • 2020

Søren Kierkegaard (1813–1855) dansk filosof, teolog och författare. Han anses vara en av existentialismens grundare enligt Wikipedia.

framträdande avslutades på sedvanligt sätt: »Nogle spørgsmål?« En enda fråga blev det. En doktorand från Uppsala tackade för en mycket klargörande redovisning: »Det är bara en sak som jag inte förstår. Varför heter boken Frukt och bäver?«

S

om du märker är jag svag för lättfärdiga utvikningar och avvikelser ur kursen. Men nu fortsätter berättelsen om Jöns med sin tredje del. Jag lovar att det blir den sista. Jag vill inte mala på evinnerligen, som berättaren i Becketts roman Den onämnbare (1953):

han förvägrades inresa i USA 1921. Ellen dog 1967, men redan 1961 blev dottern Annie hennes efterträdare. Annie drev butiken till 1987. »Den skulle jag ha stängt för tio år sedan«, tyckte hon då.

P

å julafton 1920, tre månader efter Isaacs död, kom ett telegram med ett annat sorgebesked, som för Jöns vägde betydligt tyngre. Från sin far hade Jöns aldrig fått annat än klander och förakt.

Julaftonstelegrammet kom från en anonym avsändare i Amsterdam. Det meddelade på engelska att Jöns tvillingbror Frank tre veckor tidigare hade omkommit genom en olycka i hamnen i Hull, där han befann sig som kapten på Rederi AB Kärnans SS Carmencita.

När fartyget skulle lämna kajen brast en wire och träffade likt en våldsam pisksnärt huvudet på honom. Han dog på fläcken. Kroppen hade sänkts i Nordsjön.

Hemma i Mölle försattes familjen i chockartad sorg. Rederiet kunde inte bidra med ytterligare upplysningar, utan meddelade bara att en försäkringsersättning tecknad genom Lloyds of London skulle ge familjen en engångssumma på 68 000 kronor, det vill säga ungefär 1,2 miljoner i dagens penningvärde.

Foto webben

åd och frälsning var teman i andra delen av berättelsen om Jöns i Möllekuriren 2020 nummer 3. Naturligt nog när det handlar om en frälsningssoldat.

Läsarreaktionerna är mestadels positiva. »Religion i lagom dos skadar aldrig«, skriver exempelvis min Facebookväninna Rita »Belle« Delight.

Några läsare önskar emellertid en bruksanvisning i form av en manual för hur man bär sig åt, steg för steg, för att bli riktigt frälst, enligt konstens alla regler, med en inskriven garanti för att det verkligen blir en frälsning som håller på domens dag, utan finstilta reservationer för force majeure eller omständigheter utom arrangörens kontroll.

En sådan garanti »skulle innebära att man kunde somna in lugnt i förtröstan på att allt ska ordna sig, så att man i dödsögonblicket vore förvissad om att det blir inte blott och bart ett evigt utan också fullkomligt liv efter detta«, som en av dessa läsare uttrycker sig.

Dessvärre kan jag inte tillmötesgå ett sådant önskemål. Trots att jag har varit kyrkorådets ordförande. Och trots att jag har grunnat mycket på detta med nåd och frälsning. Ju mer jag har grunnat, desto mindre har jag nämligen förstått.

På tal om frälsning kommer jag att tänka på Samuel Becketts skådespel I väntan på Godot. Estragon i den pjäsen är en favorit bland de otaliga roller som jag har spelat på Kullateatern. Trots omvittnat tilltagande senilitet kan jag när som helst recitera replikerna. De är användbara i vardagens verklighet. Till exempel kan en middagskonversation som börjar gå på tomgång livas upp av inlägg som »Kvinnan föder grensle över en grav, dagen glänser till ett ögonblick, och sen är det natt igen«.

Han har öppnat pärleporten, så att jag kan komma in. Genom blodet har han frälst mig och bevarat mig som sin Fredrik Arvid Blom (1917)

Foto webben

Jöns – en frälsningssoldat

i Mölle 1876. De första fyrtio åren var verksamheten framgångsrik. Isaac hade till exempel råd att jaga elefanter i Bechuanaland, bli delägare i ett rederi och förse sina döttrar med imponerande hemgifter. För min farmor Emma och min farfar Nils bekostade han sålunda 1909 bygget av villa Kristinegrund.

Med Första världskriget blev det kärvare. Konkurrerande butiker övertog många kunder. När Isaac dog i september 1920 fanns det tre andra handelsbodar i Mölle: Johnssons i samma kvarter som Isaac Svenssons, Carl Nys i det hus som på senare år kallats Skäraton och Rex i backen nedanför Turisthotellet.

Isaacs hustru Johanna överlevde sin make med nio år. Men hon hade fött nio barn och var sjuklig och trött. Hon kunde inte driva butiken. Den övertogs av dottern Ellen Andersson, som 1916 hade blivit änka och hade två små döttrar, Ingegerd, född 1913, och Annie, född 1915. Ellen blev alltså Isaac Svenssons första efterträdare. Därmed tyckte sig familjen sörja för änkans utkomst och uppehälle.

Isaacs son Jöns kom aldrig på fråga.

Han ansågs oförmögen att sköta en affärsverksamhet. Som du kanske minns stämplades han som »oduglig« vid mönstringen 1908 och »disabled«, när

Man måste fortsätta, jag kan inte fortsätta, jag måste fortsätta, jag ska alltså fortsätta, jag måste säga ord, så länge det finns några, jag måste säga orden tills de hittar mig, tills de nämner mig, en underlig plåga, en underlig skuld, jag måste fortsätta, det är kanske redan gjort, de kanske redan har nämnt mig, de kanske har fört mig till tröskeln av min historia, till dörren som öppnar sig mot min historia, det skulle förvåna mig om den öppnar sig, det kommer att vara jag, det kommer att vara tyst, på den plats där jag är, jag vet inte, jag kommer aldrig att få veta, i tystnaden vet man inte, jag måste fortsätta, jag ska fortsätta.

Frälsningssoldaten Jöns far, Isaac Swensson, hade startat sin lanthandel Möllekuriren nr 4 • 2020

Målning av Alma Öhrström Juletid vid Isaac Svenssons lanthandel i Mölle, oljemålning på duk 1974, privat ägo.

45

Jöns – en frälsningsoldat • Sista delen

46

I skogen vid milan sitter Far, Mor sitter hemma och spinner; Vänta jag blir väl också karl, Får en fästemö efter mitt sinne.

Det är så mörkt, långt, långt bort i skogen.

Och skuggan faller så tjock, så tjock, Som en fäll över ensamma leden.

Det tassar, det braskar över sten och stock, Och trollena träda på heden.

Det är så mörkt, långt, långt bort i skogen.

Tidigt med solen jag hemifrån gick, Friskt liv medan solen glimmar!

Till Far skall jag bära mat och dryck, Nu komma snart kvällens timmar.

Det är så mörkt, långt, långt bort i skogen.

Ack Gud! där är ett, det är två – i sitt garn De mig ta – se hur granna de svinga!

De vinka! Gud trösta mig fattiga barn!

Här gäller för livet att springa.

Det är så mörkt, långt, långt bort i skogen.

Jag är ej rädder på liten grön stig, Där jag ensam i skogen månd’ gånga.

Men furorna se så mörkt på mig Och bergen kasta skuggor så långa.

Det är så mörkt, långt, långt bort i skogen.

Och natten den nedsteg, och timman blev sen Och villare och villare blev leden.

Det tassar, det rasslar över stock och sten: Den lilla springer på heden.

Det är så mörkt, långt, långt bort i skogen.

Tralala! Friskt sinne, som fåglen i flykt!

Nu vill jag springa och sjunga.

Hu! utur berget det svarar så styggt, Och orden de komma så tunga.

Det är så mörkt, långt, långt bort i skogen.

Med pickande hjärta, med rosblommand’ kind, Vid milan hos sin Far han faller ner: »Välkommen, välkommen, kär sonen min!« »Och jag har sett trollen och väl mer!

Det är så mörkt, långt, långt bort i skogen.«

Ack! vore jag väl hos min gamla Far! Jag björnen hör brumma och sjunga, Och björnen han är den starkaste karl, Och skonar varken gamla eller unga.

Det är så mörkt, långt, långt bort i skogen.

»Min son! jag satt här i så månget år, Och är med Guds hjälp välbehållen.

Den rätt kan läsa sitt Fader vår, Han rädes varken fan eller trollen.

Fast det är mörkt, långt, långt bort i skogen.«

Gardens för att tala med honom. När en tvilling dör, sade modern Gladys, får den som överlever bådas krafter. Men någon sådan kraftöverföring kunde man inte varsebli hos Jöns efter att hans tvillingbror Frank hade omkommit.

Franks död och begravning i havet har väckt många frågor, som aldrig har fått sina svar. Vad hände egentligen i hamnen i Hull? Fanns det vittnen? Vem hade ansvaret? Varför lämnade SS Carmencita Hull utan att direkt meddela de anhöriga om vad som hade inträffat?

Vart begav sig båten? Vem skickade telegrammet?

För familjen räckte varken rykten eller andrahandsuppgifter som förklaringar. Men ingen orkade undersöka saken närmare. Frågor utan svar lämnar emellertid mig ingen ro. Därför har jag gjort efterforskningar på plats i Hull.

Det är inte lätt, så här hundra år efteråt.

Mina spaningar har lett till häpnadsväckande resultat: Frank dog inte där.

Och inte då.

The Hull Maritime Museum ligger på Queen Victoria square i Kingston upon

Hull. Jag besökte museet den 2 september. Det hade då öppnat igen efter att ha varit corona-stängt i fem månader.

Syftet med museet är att »preserve and make available the maritime history of Hull and east Yorkshire through artefacts and documents«.

Med hjälp av den oerhört tillmötesgående museichefen Robin Diaper (ja, han heter faktiskt »blöja«) hittade jag i museets arkiv ett urklipp från The Hull Daily Mail av den 5 december 1920 som beskriver vad som hände på SS Carmencita: »When the ship was to leave the jetty pier a wire broke and the member of the crew, Ralph Kerr, a 29 years old navi-

Foto webben

Av Erik Gustaf Geijer

Robin Diaper En »oerhört tillmötesgående musiechef« på The Hull Maritime Museum.

gating first mate [förste styrman] from Portsmouth, was hit and severely hurt.« Kerr slogs medvetslös och blev inlagd på Hull Royal Infirmary. Fartyget skulle avsegla samma kväll, men befälhavaren »Captain Frank Swensson« måste kvarhållas i Hull, eftersom ansvaret för olyckan skulle utredas av polisen. Med både kapten och förstestyrman frånvarande övertogs befälet av andrestyrman Holger Sørensen Karsk.

I

Foto webben

D

en 8 januari 1935 sätter Gladys Love Smith Presley två söner till världen i Tupelo, Mississippi. Den förste överlever inte. Den andre blir känd långt utanför Tupelo. Den överlevande, Elvis Aron Presley, glömde aldrig sin döde tvillingbror, Jesse Garon Presley.

Elvis besökte genom hela sitt liv broderns grav i Priceville Memorial

Den lille kolargossen

The Hull Maritime Museum.

Möllekuriren nr 4 • 2020

tidningen från den 6 december meddelas att Frank Swensson rymt från häktet, Humberside Police Custody, under oklara omständigheter. Han hade fått besök i cellen av en viss »Mrs Senta Swensson«, som han påstod var hans hustru och som han hade fått kontakta per telefon.

Med henne hade han bytt kläder och skor. Förklädd hade han kunnat lämna häktet. »Mrs Swensson« fanns ensam kvar i cellen, iförd »makens« kaptensuniform. Hon blev gripen och anklagad för skyddande och fritagning av misstänkt brottsling samt falsk identitet.

Hennes rätta namn var Senta Wilson.

Hon sade sig inte ha någon aning om vart Frank hade tagit vägen. De hade träffats på puben »Ye Olde Black Boy« på High Street kvällen före olyckan.

Hon visste inte ens att han var svensk. »He said he was a Dutchman. The flying one.« Du erinrar dig kanske att Frank i ungdomen fascinerades av berättelsen om den flygande holländaren, och att han skrev en lång dikt med titeln Holländaren. Är det förresten en tillfällighet att Möllekuriren nr 4 • 2020

kvinnan som blir förälskad i holländaren i Wagners opera Der fliegende Holländer har samma förnamn som Senta Wilson?

Den 5 december 1920 i Humberside Police Custody slutar spåren efter Frank.

Tre dagar senare även spåren efter Senta Wilson. Någon rättegång blev det aldrig för henne. Hon försvann, helt enkelt, oklart hur och vart.

Men hur gick det för Ralph Kerr, förstestyrmannen som slogs medvetslös av wiren? Robin Diaper blev förvånad, ja, till och med förargad, för att jag inte kände till Ralph Kerr.

Han berättade att Kerr senare gjorde karriär i marinen, blev brittisk krigshjälte och belönades med Brittiska imperieorden. Ett brev till The Admiralty of the United Kingdom visar att överbefälhavaren för örlogsflottan, admiral George Pirie Thomson, 1940 rekommenderade Kerr som befälhavare över slagkryssaren HMS Hood, flottans verkliga flaggskepp: A very capable Captain who has trained his Flotilla well. An officer probably much better suited to the practical side of naval life rather than to Staff duties. A strong personality with definite powers of command and a very good seaman.

Most loyal and is very thorough in the carrying out of his duties. Social qualities good. Physically fit and has good powers of endurance.

Men Kerrs karriär fick ett tragiskt slut.

Den 24 maj 1941 sänktes HMS Hood av tyska Bismarck i Danmarkssundet mellan Island och Grönland. Kerr var bland de 1 500 som omkom. Tre överlevde.

V

em var det då som begravdes i Nordsjön frånk SS Carmencita? Och vad hände egentligen på fartygets seglats från Hull? För att bringa klarhet i detta mysterium förde jag efter mitt Englandsbesök saken på tal varhelst jag träffade människor. På grund av coronan kunde det gå flera dagar mellan de fikastunder, luncher och middagar som min tillvaro annars var fylld av.

Golf, Friskis & Svettis, boule, amatörteater, styrelseuppdrag, yoga, karate, läsecirklar, kyrkokör, flamskvävnad, släktforskning, opera, älgjakt, Missing

Foto webben

Pengarna kom direkt till användning.

Butikstomten friköptes från Krapperup.

Jöns var den som sörjde mest i familjen. På sitt tystlåtna sätt. »Men det hade kanske inte hänt om Frank i tid hade funnit Kristus«, hördes han ändå mumla vid den minnesgudstjänst som de båda pojkarnas konfirmationspräst Anders Malmberg ledde i Brunnby kyrka i stället för begravning.

Jöns hade samvetsförebråelser ända till sin död. »Varför tog jag inte vara på min broder, jag såg ju att han brände sitt ljus i bägge ändar?« var frågan som han ständigt ältade. Ältandet avbröts ibland. Då kunde han hämta tröst hos Pär Lagerkvist: »En gång skall du vara en av dem som levat för längesen. Jorden skall minnas dig så som den minns gräset och skogarna, det multnade lövet. Så som myllan minns och så som bergen minns vindarna. Din frid skall vara oändlig så som havet.« Omgivningen vittnade om att man ofta kunde se på Jöns mun när han deklamerade dikter för sig själv. Läpparna formade ord. Ohörbara. Inåtvända. Men befriande. Även jag är en ältare. Eftersom jag aldrig glömmer en oförrätt har jag några surdegar som jag dagligen knådar. Men mitt ältande går att avbryta. Jag gör som Jöns. Tyst för mig själv reciterar jag någon dikt som jag har memorerat. Den ska ge mig tid att skingra tankarna och bör därför inte vara för kort. Sex strofer kan vara ett minimum. Oftast väljer jag Erik Gustaf Geijers Den lille kolargossen, se rutan här intill.

Den tysta recitationen tränger undan ältandet. Det upphör åtminstone för några timmar. Ibland något dygn.

Ralph Kerr Förste styrman på SS Carmencita där han blev allvarligt skada av en wire. Senare krigshjälte i Andra världskriget och befälhavare på slagskeppet HMS Hood. Stupad 1941 när tyskarna sänkte fartyget i Danmarkssundet.

People, tenniscoaching, forskarhandledning, psykoterapi, själavård, kostrådgivning, kyrkofullmäktige och bibelstudier låg, om inte i träda, så på is. Allt gick på sparlåga.

Till slut gav mitt pejlande ändå napp.

Den 9 oktober hörde en kvinna av sig på telefon. Hon önskade vara anonym.

Jag trodde först att det var Nyamko Sabuni. Hon hälsade mig nämligen med Nyamkos vanliga »Hi, honey« och lät även för övrigt exakt som liberalernas partiledare. Som jag kände sedan min tid som hennes talskrivare strax innan partiet hamnade under fyraprocentspärren.

Att rösten inte tillhörde Nyamko förstod jag en bit in i samtalet, när kvinnan ville avslöja en dittills väl bevarad »familjehemlighet«. Nämligen att hennes morfar var med ombord på SS Carmencita när skeppet lämnade Hull den där gången i december 1920.

Morfadern hade på sin dödsbädd 1984 bekänt att han och alla de andra i den tjugotvå man starka besättningen på SS Carmencita fått betalt i kontanter av kaptenen Frank Swensson för att fejka en begravning av honom i Nordsjön och därefter telegrafera till familjen i Mölle om hur han omkommit genom olyckan i Hull. Samt att »för evigt knipa käft om saken«, som morfadern hade uttryckt 47

Jöns – en frälsningsoldat • Sista delen

M

en nu var det ju Jöns det skulle handla om. Som frälsningssoldat och hjälpreda i butiken förde han ett betydligt stillsammare liv än sin tvillingbror. Apropå Franks vidlyftiga kvinnoaffärer inställer sig ändå frågan huruvida Jöns fick möta den fysiska kärleken. Troligen inte.

Som du kanske erinrar dig berättade han en gång för min far att han älskade Jesus och den enarmade ängeln med drag av Lapp-Lisa. »Jag behöver ingen annan.« Men när han hade dött hittade hans syster Ellen under hans huvudkudde en utgåva av Gustaf Frödings Graalstänk. Vid följande dikt låg en pressad hornviol som bokmärke.

Foto webben

Jag köpte min kärlek för pengar, för mig var ej annan att få, sjung vackert, I skorrande strängar, sjung vackert om kärlek ändå.

Den drömmen, som aldrig besannats, som dröm var den vacker att få, för den, som ur Eden förbannats, är Eden ett Eden ändå.

Ett av Harry Brandelius paradnummer.

48

Jöns strävade inte efter, och fick aldrig, officers grad i Frälsningsarmén. Men han tjänade troget sin kår som soldat.

Han sålde Stridsropet i Mölle, Arild och Nyhamnsläge. Med en gammal damcykel från Velocipedaktiebolaget Aug.

Jöns i sin första uniform som frälsningssoldat.

Lindblad avverkade han åtskilliga mil på vägarna. Han tog tåget till gudstjänst i Höganäs varje söndag. Ofta även till onsdagarnas veckomöte. På lördagarna höll han »grytan kokande« utanför Konsum i Höganäs. Så förlöpte hans liv i trettiofem år.

Vi hittade ett påsknummer av Stridsropet från 1945 när vi häromåret vinterbonade det som hade varit Jöns bostad på loftet ovanför köket. Rummet hade varit tillbommat sedan oljeeldningen lades in 1962 då takluckan spikades igen och stegen togs bort. Det blev tillgängligt först när vi femtio år senare krossade ett av fönstren.

Möblemanget bestod av en maskstungen chiffonjé, två spindelnätstäckta pinnstolar och en nedlegad spiralsäng.

Väggarna var täckta av Nordvästra Skånes tidningar från oktober 1922.

En skomakarlampa hängde i taket. Den fungerade! På golvets trasmatta låg två ouppsprättade böcker utgivna av Frälsningsarmén, nämligen Ingeborg Olriks skildring av William Booth och hans första medhjälpare, De första vid fronten, och Harold Begbies Krossade lerkärl – skildringar från Londons slum.

I en fågelbur fanns två förtorkade undulater. De hade trillat av pinn.

Stridsropet låg nedstoppad under ett par lösa golvplankor. Varför hade Jöns valt att gömma just det här numret?

Tyckte han kanske, som jag, att omslaget är osedvanligt vackert? En av berättelMöllekuriren nr 4 • 2020

serna i tidningen tycks ha engagerat honom särskilt. Den är försedd med darriga blyertsnoteringar och understrykningar. Det är novellen Barabbas av en viss Olof Stormfågel. Jag blev nyfiken på vem denne »Stormfågel« kan ha varit. Berättelsen har nämligen litterära kvaliteter, fullt i klass med mina egna berättelser. »Stormfågel« påminner mig förresten om en pseudonym som jag själv använde 1968. Den revolutionära tidsandan då gjorde att jag inte ville avslöja min rätta identitet som författare till de nittionio hyllningsdikter till konung Gustaf VI Adolf som jag gav ut med titeln Gör kronan på hans hjässa lätt. Jag kallade mig »Sven Spefågel«.

V

em var då denne »Olof Stormfågel«? Jag hade mina misstankar. Som du vet publicerade Pär Lagerkvist 1950 sin roman Barabbas, och den har onekligen flera likheter med novellen med samma namn i Stridsropet. På min direkta fråga till Stridsropets nuvarande redaktion svarade de kryptiskt, märkligt nog på engelska: »Our lips are sealed, but your guess is as good as anyone’s.« Därför gjorde jag i all hast en jämförande analys av språket i de båda texterna. Hela meningar återfinns ordagranna, typiskt lagerkvistska ord som missdådare, ödsla och håna är frekventa och meningsbyggnaden är likartad; bara huvudsatser, inga bisatser. »Olof Stormfågel« måste alltså vara Lagerkvists pseudonym. Läs mer om mina bevis för detta under rubriken Barabbas går igen på sidorna 22–104 i 2020 års utgåva av tidskriften Arkiv för nordisk filologi.

Barabbas känner du förstås till. Han var en förbrytare som nämns i evangelierna. Han hade fängslats för att ha deltagit i ett upplopp. Pontius Pilatus lät den upphetsade folkmassan välja huruvida Jesus eller Barabbas skulle friges vid påskhögtiden. Och folket valde Barabbas.

Novellen i Stridsropet skildrar Barabbas natt i fängelset före den tilltänkta korsfästelsen. Han hemsöks i drömmen Möllekuriren nr 4 • 2020

Stridsropets påsknummer 1945.

av människor som han har gjort orätt och han känner skuld och skam. När han vaknar i gryningen får han besök av sin hustru som anklagar honom. Jöns har strukit under med dubbla streck vad hon säger: »Hur litet du sparade mig, Barabbas, i stället för all kärlek jag ödslade på dig!« Barabbas reaktion på beskedet om frisläppande är också understruken: »Fri, fri, jag Barabbas, fri? Jag den sämste av de onda? Nej, jag tror det inte! En annan skall korsfästas i mitt ställe.

Vem kunde vara sämre än jag?« I marginalen finns här en överstruken anteckning som är omöjlig att tyda.

Under en annan golvtilja i Jöns rum hittade vi Frälsningsarméns program för jul- och nyårshelgen 1948–1949. Höganäskårens »tempel«, som det kallades, fanns då på Långgatan precis bakom Perssons snickeri och Kolgården. Med det gulnade och sköra programbladet i min hand drabbas jag av oförklarlig lust och längtan.

J

ag ville ha varit där. Då. Och deltagit i allt. Från juldagens otta och högtidsmöte »i tal och toner« under ledning av Major Terese Sundström från Malmö, då »julgåva till kåren inlämnas«, över nyårsdagens soldatinvigning, »en kårs största högtid, ledd av Överste och Fru Lundell, till gudstjänsten den 9 januari under ledning av Major A.Petersson med solo, duett och strängmusik under mottot »Frälsningshären måste segra«.

Jöns har bockat för nästan alla programpunkterna, ibland med kommentarer i kanten. »Jesus lever« eller »Glöm inte julklappen« kan det stå.

Frälsningsarmén hade »många strängar på sin lyra«, som det heter, med ett uttryck som ägnar sig väl för den strängaspelande Frälsningsarmén.

Foto Privat

Gamla Nordsjön, som svallar och brusar, under vindarnas växlande gång.

Sedan urminnes tider oss tjusar, din betagande rytmiska sång.

Och jag känner hur skeppsdäcket svajar, vid din böljas förtrollande smek, medan stimmet av tumlare ilar fram med vårt fartyg I glittrande lek.

På ditt blånande fält vill jag dröja, ty du är mig kär, vart det bär.

Alla världens nationer dig plöja, följande din led mellan fjärran och när.

Ur ditt djup hämtar fiskar`n sin äring, du välvande nyckfulla hav.

Lika väl du ger sjöfolk dess näring, så kan du bädda bland tången dess grav.

Nära döden skämdes morfadern över vad han gjort för »snöd vinning«, som han uttryckte sig. Särskilt som han efteråt hade spelat bort pengarna på poker. Han ville dö befriad från sin börda. »Nu kan jag tryggt somna in«, hade han sedan sagt. Och gjort. Mina efterforskningar måste således fortsätta.

Fler efterlevande till inblandade i den här händelsen borde finnas. Om det kommer fram något hittills okänt, lovar jag att rapportera i Möllekuriren.

Frank hade rykte om sig att vara en riktig kvinnokarl. Ingen av hans många förbindelser legaliserades dock. Tolv faderskap tilldömdes han. Inget medgav han. I Kullabygden har han elva kända ättlingar. I Danmark nio. I Norge fem.

Var det allt detta han ville fly från genom att iscensätta sin egen död och begravning?

Foto webben

sig. Om de pratade bredvid mun skulle de hemsökas av obeskrivliga plågor. Åtta tusen kronor per man var deras ersättning. En svindlande summa i dåtidens penningvärde. Tjugo gånger mer i dagens.

Var hade Frank fått pengarna ifrån?

Ingen hade frågat. »Pengar luktar inte«, som morfadern hade sagt. För att »begravningen« skulle kännas verklig hade de virat in tackel och tåg i en presenning som efter manskapets unisona sång av Närmare Gud till dig och Gamla Nordsjön dumpades i havet.

Beträffande det senare musikvalet måste morfadern ha kommit ihåg fel, eftersom Gamla Nordsjön inte fanns 1920. Den skrevs 1935 och gjordes känd först när Harry Brandelius spelade in den 1944. Men morfadern var övertygad om sin sak och sjöng med allltmer sviktande stämma för de nära, och kanske till och med kära, som samlats vid hans dödsbädd:

Redan 1882 fanns till exempel Frälsningsarméns Handelsdepartement, som hade en butik på Östermalmsgatan 24 i Stockholm och gav ut en omfattande katalog med varor som kårerna behövde; cyklar, musikinstrument och uniformer, men också tidningen Stridsropet.

Sådant som långt senare kom att benämnas som fair trade-produkter importerades. Te, kakao, skokräm och tandpasta såldes i Frälsningsarméns egna förpackningar, där det tydligt angavs att vinsten gick till den sociala verksamheten och missionen.

I källaren hos Isaac Svenssons hittade vi bland färgburkar och råttgift något så otippat som en snart hundra år gammal, halvfull plåtburk »Frälsningsarméns kakao«, registrerat varumärke. Utan bästföredatum.

Men kakaopulvret gick att använda.

Vi följde bruksanvisningen för tillagning: »En rågad tesked kakao blandas med önskat kvantum socker i koppen, varefter denna under omrörning fylles med kokande mjölk«.

Resultatet blev häpnadsväckande. Ljuvlig doft. Tydlig chokladsmak.

Godare än Ögonkakao. Vida överlägset O’boy. Det kan tilläggas att ett »kvan49

Jöns – en frälsningsoldat • Sista delen

På burken kunde också 1920-talets konsumenter läsa: »Att oljefri kakao är en av de mest närande och sunda drycker bevisas icke allenast av många utlåtanden från berömda läkare utan även av den alltjämt stigande förbrukningen.

Sedan 1920-talet har kakaoförbrukningen i Sverige emellertid minskat. Per capita är den i dag enligt Statistiska centralbyrån 38 procent av vad den var för hundra år sedan. Och Frälsningsarméns sista kakaoburk såldes i september 1959.

Men jag kan avslöja att man på mitt initiativ avser att återuppta produktionen. Burkarna blir de gamla. »Vintage« är modernt. En nyhet blir möjligheten att prenumerera på månatlig leverans av en så kallad »Dubbel«, med både kakao och Stridsropet. Lekamlig och andlig spis i ett paket. Med en »Trippel« ger man också ett bidrag på 50 kronor till missionen. Jag erbjöds 0,3 procents provision på försäljningen. Men avböjde.

För mig betyder idealitet och filantropi mer än pengar. Särskilt så lite pengar.

50

Säg, vem har skapat stjärnorna, stjärnorna, stjärnorna?

Säg, vem har skapat stjärnorna?

Gud i himmelen!

Säg, vem har skapat dej och mej, dej och mej, dej och mej?

Säg, vem har skapat dej och mej?

Gud i himmelen!

En enda gång i sitt liv var Jöns på bio.

Det var i september 1951, bara ett år innan han dog. Den danska filmen Mød mig på Cassiopeia visades i Höganäs. Jöns trodde att det handlade om stjärnbilder.

Han blev besviken. Filmen är en operettkomedi med både gudar och människor i persongalleriet. Musiken kan vara sprudlande glad eller stillsamt vemodig, som i »Musans sång«, se rutan nederst på nästa sida.

Jag har sett Mød mig på Cassiopeia tolv gånger. Sista raden i »Musans sång« väcker alltid en fråga som jag blir svaret skyldig: Har även jag gjort min plikt »mellem himmel og jord«?

Men den saken funderade nog inte Jöns på. Hans enda kommentar efter filmen var att en av skådespelarna liknade hans idol Lapp-Lisa. »Men hon sjöng inte lika grant.« Kan han ha tänkt på Lilly Broberg, som spelade en av huvudrollerna? I Frälsningsarmén var det som du vet lika syndigt att gå på bio som att dansa och att dricka sprit. Jöns ångrade sitt syndande. »Det gör jag aldrig om«, sa han.

E

tt överraskande intresse utöver stjärnorna var spökerierna på Kockenhus. Jöns var övertygad om att det lilla slottet var hemsökt av vålnader, gengångare, fantomer, gastar och osaliga andar. Han var en av de få som kunde definiera vad som skiljer en gast från en vålnad, en fantom från en gengångare och en osalig ande från ett spöke.

Hans vida och djupa kunskaper i ämnet gjorde att grevinnan Wanda Gyllenstierna, som bodde där på 19300ch 1940-talen, ibland bjöd in honom att sova över i vindsgästrummet. Inbjudan gällde inte bara logi. På Kockenhus fanns badkar. »Ta sig ett varmt bad innan han går och lägger sig!« uppmanade värdinnan. Vad gällde lekamlig spis bjöd Wanda, som Jöns kallade »grevinnan«, även frikostigt på ett överdådigt kosthåll som inte alls liknade det som Jöns var van vid därhemma.

Jöns brukade anlända till Kockenhus på sin damcykel lagom till eftermiddagens afternoon tea. »Grevinnan« fick honom att älska nybakade scones med Robertson’s Lemon Curd. Prick klockan åtta blev det tvårättersmiddag med tillhörande passande viner. Jöns lärde sig att känna skillnaden mellan en merlot Möllekuriren nr 4 • 2020

Foto Peter P. Lundh

Foto Privat

Undersökningen begärdes för att få utrönt provets kvalitet. Av den utförda undersökningen synes att provet är rent och oblandat, har den sammansättning som en god kakao bör hava, samt att det är ovanligt väl befriat från skaldelar, och anser jag därför att det är av särdeles god kvalitet.

J

Lily Broberg i filmen Mød mig på Cassiopeia.

från Bordeaux och en pinot noir från Bourgogne. »Vin är inte sprit«, förklarade han om någon frågade ifall det inte var syndigt. Till frukosten serverades pressad grapefrukt, som Jöns aldrig tidigare hade smakat. »Det är räligt, men grevinnan säger att det är bra för magen«, kommenterade han.

Vid sina besök på Kockenhus kunde Jöns höra och se vad många andra vittnat om: ljudliga bultningar och rullande klot på vinden, ett ansikte som blickade ner från taket i vindsgästrummet, avtryck av en vilande människa i sängen i tornrummet och låsta dörrar som oförklarligt öppnades.

Utanför ett källarfönster stod ofta en man och tittade in. Men när Jöns skyndade ut för att se honom var han försvunnen. Även Frans G. Bengtsson (1894–1954) såg denne man, när han sommaren 1945 tillsammans med sin hustru bodde i tornrummet och skrev andra delen av Röde Orm. Frans G. Bengtsson berättar om bokens tillkomst i essän Hur Röde Orm blev till, postumt publicerad 1955 i samlingen Folk som sjöng. Han nämner där att Kockenhus ibland gästades av en »märklig frälsningssoldat«, som

paradoxalt nog »trodde mer på spöken och själavandring än på Gud«. »Det mesta här i världen är obegripligt«, kommenterade Jöns vad han hade sett, när människor i hans omgivning undrade hur han kunde förklara spökerierna och kombinera sin tro på osaliga andar med en så djupt känd tro på Jesus och den envingade ängeln med drag av Lapp-Lisa och »Blod & eld« broderat på bröstet.

F

ör min far avslöjade han någon månad innan han dog: »Innerst inne trodde jag att jag kunde möta Frank igen på Kockenhus. Bland de andra spökena.« Emma, Franks största kärlek, hade varit piga på Kockenhus 1913. Därför skulle han visa sig där igen, tänkte Jöns.

En gång lyckades Jöns få med sig »grevinnan« på ett onsdagsmöte hos Frälsningsarmén. Men att rekrytera henne som soldat var omöjligt. »Dit går jag aldrig mer, det var det värsta spektakel jag har varit med om«, kommenterade Wanda. Hon föredrog Lottakåren. Hon försökte övertala Jöns att »konvertera«, som hon uttryckte det.

Från Frälsningsarmén till Lottakåren.

Och myntade därvid det som skulle bli Lottornas slogan: »Hellre Lotta bli än låta bli.« Men Jöns lät bli. Vågade han inte bli Sveriges första manliga Lotta?

Jöns levde i sin egen värld. Han deltog i familjens liv, och något i Wanda Gyllenstiernas, men knappast i samhällslivet. »Guds rike är Musans sång icke av denna världen« och En muse er en pligtopfyld’ne lille meteor »Människan spår, men Gud Hun er alltid på fart mellem himmel og jord rår« var hans återkommande Hun kommer, når det kaldes, og hun ofrer hvad hun kan reaktioner på vad som hände Om det så er seg selv, for at frelse en mand Ak, men hvad har man så ud af sit job utanför Mölle.

Kun vrøvl og spetakler, og så skal man op »Så förändras mönstret i De småting, man har ordnet, nævnes ikke med et ord denna värld: stormakternas Man har kun gjort sin pligt mellem himmel og jord centra, förmögenheternas

Möllekuriren nr 4 • 2020

Foto webben

tum socker« på fem matskedar per kopp ger lagom sötma.

Plåtburken är försedd med »kemistens utlåtande« i ett särskilt analysintyg, utfärdat den 15 mars 1923 av Carl Setterberg, filosofie doktor och »legitimerad handelskemist«:

ust stjärnor var ett intresse för Jöns, berättar Carl Herman Petersson, barnfödd i Mölle och en av få Möllebor med minnen av »Tittihimla«, som blev Jöns smeknamn. Eller kanske öknamn?

Klara nätter kunde Jöns från sitt sovrumsfönster betrakta stjärnhimlen i många vakna timmar. Han kunde namnen på alla stjärnbilder. Cassiopeia var en favorit.

För den som någon sällsynt gång var intresserad pekade han ut hur Cassiopeia låg på himlavalvet i förhållande till de närliggande Cepheus, Ödlan, Andromeda, Perseus och Giraffen. Och så sjöng han, med pauser inlagda efter frågorna, så att den som lyssnade kunde fylla i svaret:

Kockenhus på 1930-talet. Wanda Gyllenstierna bjöd in Jöns för att få del av hans kunskaper om spöken och andra övernaturliga väsen.

Foto webben

»Tindra Jesu stjärna, tindra i det blå!« Så inleds den lilla dikten på Frälsningsarméns jul- och nyårsprogram 1948. Och i dikten På Frälsningsarmén skriver Pär Lagerkvist: »Nyss fann en människa Gud. Hur strålar ej rummet av klarhet. En liten mänska i gråa och slitna kläder. Hon famlar i rymden, hon stiger högt upp mot de eviga stjärnorna.«

Frans G. Bengtsson bodde tillsammans med sin hustru i tornrummet på Kockenhus sommaren 1945 och skrev andra delen av Röde Orm.

storlek, rangordningen i samhället – allt som en gång tedde sig slutgiltigt blir ständigt omvandlat, och den som har levat en tid kan iakttaga den mest genomgripande förändring just där en sådan tyckts honom som mest otänkbar.« Så skriver Marcel Proust i Den återfunna tiden, alltså den avslutande delen av På spaning efter den tid som flytt.

Jöns levde ju onekligen »en tid«, men han noterade sällan de förändringar som skedde i omvärlden. För honom var de varken tänkbara eller otänkbara.

Å

r 1927 förfasades han emellertid av Charles Lindbergs atlantflygning. »Det kan aldrig vara Guds vilja att människan ska flyga, då hade Han gett oss vingar!« Hitlers utnämning till rikskansler 1932, världskrigets utbrott 1939 och freden 1945 förbigick han med tystnad.

Endast en gång utnyttjade han sin rösträtt. Det var 1921 i det första riksdagsvalet med allmän och lika rösträtt.

Hans far Isaac hade på sin dödsbädd 1920 beordrat Jöns och hela familjen att evinnerligen rösta på Allmänna valmansförbundet, alltså det som senare skulle bli Högerpartiet. Troligen lydde Jöns order, men som han sa efteråt, »det är ju hemligt vem man röstar på«.

Tre gånger kommenterade Jöns kända svenskars dödsfall: Hjalmar Branting den 25 februari 1925 – »en fin man«, Per-Albin Hansson den 6 oktober 1946 51

Jöns – en frälsningsoldat • Sista delen

D

u som dagligen ägnar dig åt Carl Olof Rosenius Betraktelser för hwar dag i året vet att betraktelsen den 14 september utgår från Romarbrevet 1:21: »Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan.« Just den texten hade frälsningslöjtnanten Majken talat över på mötet.

Och förmodligen grunnade Jöns på den under den timme som förflöt efter gudstjänsten fram till tågets avgång.

Hade han inte prisat Gud som Gud? Hade han förblindats av falska föreställningar? Hade hans hjärta blivit mörkt?

Eftersom han inte var betrodd med nyckel till lokalen fick han vandra omkring en stund i väntan på tåget medan

Foto webben

– »en mycket fin man« – och Gustav V den 29 oktober 1950 – »en mycket fin, gammal man, som jag snart får möta i Himmelen!« År 1952 blev det dags. Onsdagen den 14 september gjorde rälsbussar av typen Y6 sina första resor på järnvägen Höganäs–Mölle. Ödet ville att Jöns just den dagen skulle göra sin sista resa. Han föll ihop i 22.05-tåget från Höganäs, på väg hem efter kvällsgudstjänsten hos Frälsningsarmén.

Rälsbuss av typen Y6 trafikerade Möllebanan under åren 1952–1963.

han funderade.

Vi får aldrig veta hur tankarna gick.

Kanske studerade han i stället den stjärnklara himlen. Eller tänkte på »grevinnans« nybakade scones med Robertson’s Lemon Curd. Eller mindes barndomens lekar med Frank.

Vilka tankarna än var blev dessa emellertid hans sista funderingar i livet.

I rälsbussen mot Mölle dog han. Det måste ha skett efter att tåget lämnat Krapperup, då han blev ensam i vagnen.

Konduktören Eskil Hemlin bodde i stationen och steg av där. »God natt, Jöns! Du hittar väl själv hem?« skämtade han. »Ja, tack, jag hittar hem i kväll, utan konduktör«, blev svaret.

Lokföraren Johan Weber fann honom när han vid ändstationen Mölle gick genom vagnen för att upptäcka kvarglömda effekter. Jöns blev hittegodset den kvällen.

Ode till Mölle

Han låg på golvet i mittgången. Med ett fruset leende på läpparna. »Han var min själ lik Mona-Lisa«, tyckte Johan Weber, som också sade sig ha hört ropet »Frank!«, när de passerade Vattenmöllan, men han hade inte fäst något avseende vid det. Diagnosen »slaganfall« var hans. Läkare behövdes inte. »Det kan inte vara något annat!« Något annat? Hade Jöns liv kunnat vara något annat? Med den retoriska frågan slutar min berättelse. Hans grav kan du besöka utanför norra ingången till Brunnby kyrka. Han blir glad om du där skänker honom en tanke. Och kanske en slant till Frälsningsarmén via Swish 1230 6378 76. »Frikostighet består mindre i att ge mycket än att ge i rätt ögonblick«, tyckte redan Jean de la Bruyère (1645–1696).

Likt en pärla i en öppnad mussla ligger Mölle mellan hav och berg skimrande i ljuset från oändlig rymd i … vattnets … ängens … klippans … skogens färg vilande i svallet från en sällan domnad dyning …

Hela nejden är ett dejligt smycke Freja själv skänkt färger, former, ljus som till gudars boning här till Mölles bygd där … fåglars … vindars … vågors … klappers brus ljuder som en mäktig kör till sällsamt rik orkester …



Hit kom människan i tidens morgon fann att platsen här var gudagod flödande av manna för båd’ kropp och själ från havets, traktens rika visthusbod skapad som ett galleri för alla sköna konster …

De två tidigare delarna i berättelsen om Jöns finns att läsa på webben. Hur hittar man dem? Gör så här: Gå till molle.se och klicka på Möllekuriren/Tidigare nummer. Den första delen stod i 2020 nummer 2 och den andra i nummer 3.

Hell Dig, Mölle, Dina fagra ängder fälad … klippor … vågor utan slut … balsam för mitt sinne båtnad för min själ!

Jag här vill leva, njuta livet ut lyssnande till svallet från en sällan domnad dyning …

Stig H.B. Paulsson

Christer Elfversson har hittat den här sången i gömmorna hos Isaac Svenssons eftr. Några frågor till Möllekurirens läsare: • • • • •

Har du sett den eller hört den?

Vet du vilken melodi som hör ihop med den?

Vem är, eller var, Stig H. B. Paulsson?

Skulle du vilja skriva en modernare visa på samma tema?

Eller göra om den här?

 Hör i så fall av dig till info@molle.se eller kontakta någon i redaktionskommittén (se sidan 4) 52

Möllekuriren nr 4 • 2020

Möllekuriren nr 4 • 2020

53

DEBATT

FÖRENINGSSIDAN

Trafiken på Västra Bangatan – tre förslag SOM BOENDE PÅ Västra Bangatan är vi drabbade av lite speciella förhållanden.

Några av de problem som jag har noterat – och förgäves försökt påtala, först för Mölle Vägförening, men sedan den lades ned för Höganäs kommun – är följande: 1. Västra Bangatan är till sin beskaffenhet ganska bred och rak; även om den smalnades av för några år sedan. Gatan inbjuder därmed till alltför höga hastigheter. Ofta är det boende i angränsande gator som är »för tunga med högerfoten« när de passerar, även om det även förekommer att vissa besökare i byn också trycker för hårt på gasen.

Speciellt där Mittelgränden utmynnar i Västra Bangatan – mitt på det kvarter som är närmast stationshuset och fortsätter i en gångstig in genom häcken till det gamla bangårdsområdet – ser jag en stor fara. Här har bilarna och motorcyklarna som högst hastighet, samtidigt som många boende i Vita byn och Gylleröd just här korsar gatan med sina barn och barnbarn på väg till badet i Fågelviken.

Mitt förslag är att man anlägger en fartdämpande, tydligt markerad förhöjning där gångvägen korsar gatan, för att hålla ned hastigheterna.

2. När besökande turister lämnar hamnen för att köra tillbaka mot Höganäs blir de ofta rådvilla när de kommer till korsningen där Västra Bangatan kommer ut till Gyllenstiernas allé. Vart ska vi ta vägen nu? frågar de sig kanske.

Rakt fram ser bilföraren en smal gata som slingrar sig upp genom ett bostadsområde, medan det till höger löper en spikrak, bred boulevard, alltså Västra Bangatan.

Alltså svänger hon eller han till höger – bara för att få vända ett kvarter senare när en skylt för återvändsgata dyker upp!

Jag har tappar räkningen på hur många dieseldrivna stora husbilar som spyr ut sina avgaser när de passerar utanför mitt hus, bara för att någon minut senare komma tillbaks i motsatt riktning.

Detta ökar markant utsläppet av miljöfarliga avgaser i byn alldeles i onödan, och fordonen är dessutom en trafikfara när de ska backa för att vända.

Mitt förslag är att man sätter upp en skylt vid korsningen Gyllenstiernas allé/ Västra bangatan, som tydligt visar tillfälliga besökare hur de ska köra för att komma ut ur Mölle.

NATURSKYDDSFÖRENINGEN I KULLABYGDEN

Detta är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentes egna.

snfkullabygden.n.nu

Den 6 december│Adventsvandring på Kullaberg. Den här vandringen kan bjuda på såväl vackert vinterväder som typisk skånevinter, men vi får hur som helst en trevlig tur. Samling klockan 10 på den nedre parkeringen vid Himmelstorp.

Text och foto Mats Ekberg 3. Parkeringseländet i byn under turistsäsongen – som inleds redan vid Påskens konstrunda – drabbar Västra Bangatan hårt. Framför allt så hamnar många bilar bortom de anlagda P-platserna närmast stationen.

Många bilister kör upp bilen på gräsmattan mellan gatan och häcken mot bangårdsområdet. I somras blev det vid några tillfällen spontan snedparkering på gräsmattan, se bilden.

Att ställa bilar med heta avgaskatalysatorer bara någon decimeter ovanför det torra, brunbrända gräset innebär en påtaglig brandfara. Om det vill sig illa skulle det kunna börja brinna, och miljön skulle ödeläggas, liksom husen längs gatan.

Mitt förslag är att man anlägger en hög kantsten mellan den asfalterade gatan och gräsmattan, för att försvåra för besökarna att köra ut »i terrängen« när de vill bli av med bilen. 

Den 24 januari 2021│Vinterfåglar i hemmamarker. Årets första exkursion kan bjuda både på örnar och tofsvipor, och har vi tur finns det en chans att få se pilgrimsfalk. Samling klockan 9 på parkeringen nordost om Gruvtorget i Höganäs.

KAPELLFÖRENINGEN

Den 2 mars│Ugglekväll vid Krapperup med start klockan 20. Vi är i rätt tid i kalendern och det är rätt tid på dygnet – bara att hoppas att kattugglan också vill låta sitt vackra hoande ljuda. Vi hålFoto webben ler oss till stigarna i Krapperupsparken och räknar med att vara ute till cirka klockan 22.30.

Samling klockan 19.45 på parkeringen nordost om Gruvtorget i Höganäs, alternativt på Krapperups parkeringsplats klockan 20.

MÖLLE BOULEKLUBB molleboule.se

i samarbete med brunnby församling

Ändringar kan ske i programmet – så håll dig gärna uppdaterad på vår hemsida

På julafton blir det Julbön i Mölle klockan 14 med kyrkoherde Mikael Pernborg, kantor Mia Gustavsson och Johan Sandberg, sång.

Våra träningar fortsätter under vintern när vädret tillåter: måndag och torsdag klockan 14 samt tisdag och onsdag klockan 10.

Övriga gudstjänster sker i kyrkan i Brunnby tills vidare.

Den 11 mars 2021│Årsmöte i stationshuset klockan 13.

FÖRENINGEN VATTENMÖLLANS VÄNNER vattenmollan.se

Den 20 februari 2021│Årsmöte kl 13.

SPF SENIORERNA KULLABERG MÖLLE

spfseniorerna.se/kullabergmolle Smittspridningen ökar, men vi vill vara optimistiska och planerar för verksamhet med medlemsmöten och studiebesök under våren 2021. På grund av osäkerheten med pandemins utveckling kommer vi inte att ge ut något program.

Vi kommer i januari att skicka brev till alla medlemmar med information om våra planerade aktiviteter. Vidare kommer vi att via mejl, byföreningens anslagstavla och annons i HD informera om vad som är på gång. Vi följer givetvis hela tiden myndigheternas rekommendationer.

Har du frågor, eller om du är intresserad av att bli medlem i vår förening, kontakta mig gärna: Britt Gudmundson, spf.kullaberg@gmail.com.



Parkeringen på gräset skulle kunna försvåras med en hög stenkant mellan gatan och gräsmattan.

Utfarten ur Mölle slingrar sig upp genom bostadsområdet.

Tillfälliga besökare tar lätt fel och kör in på Västra Bangatan i tron att de ska komma ut ur Mölle på den vägen.

Återvändsgata När bilister som har kört in på Västra Bangatan upptäcker att det inte går att komma till Höganäs den vägen måste de vända. Inte så lätt för husbilar.

Farlig korsning Mittelgränden mynnar ut i Västra Bangatan. Häckar och plank skymmer sikten för bilisterna. Risken är stor att ett barn springer ut i gatan utan att tänka på att det kan komma en bil i hög fart.

54

Sedan något år finns det 20 parkeringsplatser på Västra Bangatans östra sida, närmast stationshuset. I november utökade kommunen parkeringen med 10 platser. Det minskar problemet med bilar som parkerar på gräset något, men tar inte bort det.

Möllekuriren nr 4 • 2020

Möllekuriren nr 4 • 2020

55