Möllekuriren 2014 nummer 4 by Mölle By- och Kulturförening

MÖLLE KURIREN BYFÖRENINGENS TIDSKRIFT • NUMMER 4 • 2014

Penna i näven Modiano och Mölle Två saluhallar Fyrmästaren

INNEHÅLL

I det här numret Postorder år 1909│7 Hans Peterson läser en jubileumskatalog från Åhlén & Holm – och hittar många prisvärda ting Född med en penna i näven│8 Han började som volontär på Östgötabladet, Åke E.Andersson. Ett aktuellt skrivprojekt gäller Kullaberg Fantastiskt│12 Det går inflation i vissa ord. Leif Aspelin gisslar två av dem Möt två Möllebor│14 Båda flickorna är elva år och går i samma klass i Nyhamnsläge Träningen med Pilatesboll│16 Med den stora bollen får man tillbaka lite av barndomens lekfullhet, säger Agneta Jetzén Erkänn! Höst är nice!│17 Tina Rinnert får säkert en och annan att haja till. Det är fräckt, det är roligt ... Patrick Modiano och Mölle│18 Visste ni att årets litteraturpristagare har en tvillingsjäl i Mölle? Jo, minsann! Två saluhallar – en värld av doft och smak│24 Christina Twengström rapporterar från mattemplen i Höganäs och Lyon

Paddla, klättra, cykla│29 Tre sätt att uppleva Kullaberg i regi av Mölle Kajak & Klättercenter Geologin ett plus för Mölle│33 Vad händer med havsnivån fram till 2100? Och hur påverkas Mölle? En aktuell utredning ger några svar

Missa inte Torsdagen den 11 december Kommunens planavdelning svarar på frågor om hamnen i stationshuset klockan 12–18 Måndagen den 26 januari Säsongens första vinprovning med Kaj Zaar. Vinprovningar även den 23 februari, den 23 mars och den 4 maj

Här vår rapport från cykelsadeln│36 Följ Gert och Staffan, två grannar, på cykelturer runt om i Kullabygden

Söndagen den 22 mars Byföreningens årsmöte i stationshuset klockan 14

Julafton 1908 i Newport hamn│38 Sjökapten Nils Johan Pyks berättelse över den trefligaste Jul han har minne av

Fredagen den 27 mars Möllekurirens vårnummer kommer ut

Lyckliga bonusår efter allt slitet på fyrskeppen│40 Britt-Marie Sjögren har träffat Anders Widén, en sentida fyrmästare Tångeländet i Fågelviken│44 Det verkar vara ett hopplöst problem, men varför inte sälja tången som gödsel? Min fastighet, en matnyttig webbplats│46 Lantmäteriets databas ger fastighetsägare smidig tillgång till information

Senaste nytt i Mölle │ 4 Föreningssidan │ 47

Byföreningens månadsbrev Mejla till info@molle.se om du vill få löpande information om kommande arrangemang i Mölle, tips på aktiviteter med mera.

Framsidan Alexander Mandersson tog bilden av hamnfyren den 6 december 2013 vid tretiden på eftermiddagen. Läs mer på sidan 34.

VÄLKOMMEN

Visst är det fantastiskt Årets Nobelpris i litteratur gick som bekant till Patrick Modiano. Han har fått en framträdande plats i detta nummer. Läs varför, och gläds åt berättelsen i Modianoanda. Leif Aspelin har tankar om det alltför flitiga användandet av ordet fantastiskt. Fast ibland är ordet faktiskt på sin plats, till exempel i de fantastiska berättelserna om Åke E. Anderssons innehållsrika liv och om Anders Widéns tid som fyrmästare på Kullens fyr. Och det finns mycket mer att läsa i vårt julnummer. Följ med på cykeläventyr runt Kullabygden och till saluhallarna i Höganäs och Lyon. Eller boka in en kajakpaddling mellan Mölle och Arild till nästa sommar. Vad händer när havsnivån stiger på grund av klimatförändringarna? Det hjälper oss SGU att förstå.

Möllekuriren 4 • 2014 Möllekuriren kommer ut med fyra nummer per år

Mölle By- och Kulturförening Postadress Mölle Hamnallé 2, 263 77 Mölle

Ansvarig utgivare och redaktör Birgitta Hansson

Telefon 070-834 75 29

E-post│redaktion@molle.se

Hemsida molle.se

Layout och redigering Lilla förlaget│Christer Wallentin Korrektur│Bengt Nilsson och Kerstin Nilsson Tryckning│Exakta, Malmö 2014 Presslagt den 25 november 2014 Nästa nummer kommer ut den 27 mars 2015 • Vi välkomnar manus, bilder och annonser, helst senast den 12 mars Medlemsavgiften i byföreningen är 200 kronor, vilket inkluderar Möllekuriren, utdelad i Mölle. För övrig distribution av tidningen tillkommer inom Sverige 100 kronor per år; för utlandet 200 kronor per år. Betala till bankgiro 5617-3883 Möllekuriren 4 • 2014

E-post info@molle.se Medverkande i numret Åke E.Andersson Leif Aspelin Monica Bengtson Mats Ekberg Staffan Elinder Christer Elfversson Birgitta Göransson Birgitta Hansson Bo Hansson Mats Jönsson Gunilla Larsson Ingemar Löfgren Katja Löfqvist Alexander Mandersson Bengt Nilsson

Kerstin Nilsson Hans Peterson Stig Peterson Johanna Pyk-Jargård Christian Quist Tina Rinnert Örjan Rinnert Britt-Marie Sjögren Ingrid Sundlöf Eriksson Gert Svensson Bertil »Bobs« Svensson Lena Svensson Tomas Svensson Christina Twengström Christer Wallentin Annonsörer i numret Behrens Bengtssons Optik Bryggan City Gross Colorama Get Cut • Ulrika Sandin Höganäs Bokhandel Höganäs Saluhall Höganäs Specialsnickeri Höganäs Tandläkargrupp

Foto Christer Wallentin

VI HAR MED EN FIN JULBERÄTTELSE från Newport 1908 av Nils Johan Pyk, en av Mölles många sjökaptener. Det var nog inte alltid så roligt för sjöfararna att fira jul och andra högtider skilda från familjen. För många kunde det dröja flera år innan de kom hem igen. Vi fortsätter att intervjua unga Möllebor. Den här gången två flickor som går i femman i Nyhamnsskolan. Häromdagen läste jag i tidningen att just femteklassarna där hade uppfunnit en vattenreningsrobot driven av solenergi. Deras uppfinning var med i en tävling om en resa till Hongkong. Nyhamnseleverna vann visserligen inte, men klasserna fick i alla fall åka till Innovationsmässan i Malmö, och det gav säkert ungdomarna ny energi. Vem vet, några av dem blir kanske framgångsrika forskare.

Och slutligen: Skriv en haiku om vår fantastiska bygd. Skicka dikten till oss, så kommer den i vårnumret. Redaktionen tar nya tag inför nästa år. Om du har en idé till ett ämne som du vill läsa om, tveka inte att kontakta oss. Allt gott inför helgerna! Birgitta Hansson Ansvarig utgivare och redaktör

ICA Nära Skeppet

InÅrama Janssondata Johan Nilsson • Entreprenad m.m. Kerstin Tillberg • Konstkeramiker Kitchen House Kristoffers Byggtjänst Kullabygdens Byggnadsvård Kullaflyg Kullagårdens Wärdshus Kullapraktiken Kyl- och Värmepumpservice Lekia Länsbergs Maritas blomsterglädje Mölle Målarna Nordstrand • Tandläkare Nyhamn Data Oldsbergs Ost Retro Sjöbutiken Stilbildarna i Mölle Swedbank Tapet & Färglagret

SENASTE NYTT I MÖLLE

Detaljplan för hamnen

Att utveckla Mölle

Ett förslag till detaljplan fanns utställt för samråd för ett år sedan. Det som nu har skett är att kommunen har omarbetat förslaget. I Mölle går det att ta del av den justerade planen i stationshuset och i Ruffen; den 27 november–den 30 december. Dokumenten finns även på kommunens hemsida: hoganas.se. Skriv Pågående detaljplaner i sökfönstret. Den 11 december klockan 12–18 finns planavdelningen i stationshuset för att svara på frågor om hamnen. I nästa steg tar kommunen fram ett granskningsutlåtande, och sedan är det dags att anta den nya detaljplanen.

På byföreningens sommarmöte på Grand Hôtel i juli samlades förslag och idéer till utveckling och förbättring av Mölle. Massor av idéer: små och stora, realistiska och visionära. Styrelsen har sammanfört idéerna till ett antal arbetsområden eller projekt, bland annat följande:

Utställning för amatörer Vi vänder oss till hemmautövare av måleri, snickeri, smideskonst, krukmakeri, foto, smyckestillverkning eller andra former av konstutövning. Vi har bokat stationshuset vecka 26 för ändamålet; vernissage på midsommardagen 2015. Deltagarna delar på lokalhyra med mera; det kostar 300 kronor att vara med. Hör av er till Gunnar, 070-655 16 01. Han är projektets kontaktperson.

Foto Christer Wallentin

Gunnar Edström, Gert Svensson Christer Wallentin

Nybygge vid Vita byn En svår rebus Så säger Bengt Nilsson om den här rebusen. Det blir ingen prisutdelning, men väl namnpublicering i nästa nummer. Även dellösningar premieras. Svar till: redaktion@molle.se.

Byföreningens styrelse står för innehållet på sidan 4–6 när inget annat anges.

Nu börjar det hända något med området intill Vita byn. Kommunen har bjudit in till en så kallad markanvisningstävling. Det handlar om en gräsyta på 3 200 kvadratmeter som intressenter får lägga anbud på med förslag till bebyggelse. Enligt den detaljplan som gjordes i början av 2000-talet skulle området användas för handel, och det var ett försök från kommunen att locka dit en livsmedelsbutik. Men det misslyckades. Syftet med det aktuella projektet är att göra det möjligt att bygga nya bostäder i form av radhus eller kedjehus. Anbuden ska ha kommit in i februari nästa år. Därefter påbörjas processen att ta fram en ny detaljplan med det vinnande förslaget som utgångspunkt. Man får räkna med att det kommer att dröja flera år innan det står några färdiga hus på platsen.

• Vägar och trafik • Nybyggnation • Butik i Mölle • Stationsområdet • Snyggt och trivsamt m Det var många på sommarmötet som skrev »Butik i Mölle« på sin önskelapp. Realistiskt eller endast visionärt och förhoppningsfullt? För många av de fastboende vore en året runt-butik en stor tillgång för inköp och som samlingspunkt. För sommarboenden och tillfälliga besökare likaså. Mölle skulle bli ett mer komplett samhälle med en egen butik. Om man tittar på historien, på de senaste årens butiker, är det lätt att bli uppgiven. Det går aldrig-rösten ekar inom en. Men … nya tider, nya angreppssätt, nya krafter. Kanske ändå … En liten arbetsgrupp har börjat sondera möjligheterna. Hur stor köpkraft finns? Hur mycket av den skulle behöva användas i Möllebutiken? Hur mycket skulle sommarboende och turister kunna tillföra? Hur kan kostnaderna hållas på en rimlig nivå? Och framför allt: Vem vill göra ett försök? Fakta och beräkningar, realism och försiktighet måste vara basen. Men minst lika viktigt är entusiasm, engagemang, arbetsvilja och företagsamhet. Arbetsgruppen jobbar vidare med frågan. Absolut avgörande för framgång är att få kontakt med rätt person, en kvinna eller man som vill ha »min butik i Mölle« som livsstil. En driftig handlare. Realistiskt eller endast fromma förhoppningar? Det får vi se.

Möllekuriren 4 • 2014

SENASTE NYTT I MÖLLE Byföreningens ordförande:

Låt oss gemensamt bygga vidare

Foto Christer Wallentin

DET ÄR SNART DAGS att skriva 2015, ett år har smitit iväg. Men först ska vi fira jul och nyår tillsammans med familj och vänner. Helger med mycket glädje och värme.

Haiku-diktare efterlyses

Mats Jönsson

Många stora författare och filosofer har skrivit haiku-dikter. Apropå litteraturpristagare, så har Tomas Tranströmer gett ut flera diktsamlingar med haiku. Här kommer en som kan passa i decembermörkret. Den är hämtad ur Sorgegondolen, utgiven 1996 på Bonniers: Solen står lågt nu Våra skuggor är jättar Snart blir allt skugga Här följer ett exempel som kanske kan ge inspiration. Det anknyter till Mölle och en artikel i detta nummer : Mölle i natten Fyrens trygga sken i väst Ljuset i livet Alltså, skriv en haiku med temat Mölle eller Kullaberg, gärna med en anspelning på natur eller kultur. Vi välkomnar en vid tolkning av ämnet och även en viss frihet i förhållande till de traditionella reglerna. • Lägg din haiku-dikt i vår brevlåda på baksidan av annexet eller mejla ditt bidrag till redaktion@molle.se

Möllekuriren 4 • 2014

barnen skrattar och den storslagna naturen bjuder upp – då är livet och Mölle som bäst, tycker jag. Jag önskar alla god sammanhållning och vänskap under 2015. Låt oss gemensamt bygga vidare på ett bevarat och förnyat Mölle. Tack för ett fantastiskt 2014 med alla aktiviteter och evenemang! Utan hjälp från många ivriga Möllebor hade styrelsen aldrig kunnat genomföra dessa. God jul och Gott nytt år på er alla!

Foto Mats Ekberg

Vi utlyser en ny tävling, eller snarare en möjlighet att ägna lite tid och tankeverksamhet åt 17 stavelser med ett tänkvärt innehåll. Det kan kanske vara lagom ansträngande under julförberedelserna. Priset är att få dikten publicerad i nästa nummer av Möllekuriren. Vad är en haiku? Det är en mycket kort japansk dikt. En haiku ska kunna påminna om de japanska tuschteckningar som med tre, fyra penseldrag lyckas få fram en bild som andas, lever. Dikten ska i den traditionella formen omfatta tre rader med sammanlagt 17 stavelser, uppdelade på 5+7+5 stavelser. En haiku ska ge en ögonblicksbild och helst spegla två tillstånd, gärna med naturanknytning. Man ska kunna läsa dikten i ett andetag.

Jag känner mig priviligierad att få bo i Mölle, granne med Kullaberg. Naturen, havet och en by med många föreningar håller oss samman. Vi ser att Mölle ändrar struktur och färg. Många hus som säljs blir sommarhus. När året runt-boendet minskar begränsas handel och annan service. Då tar våra olika föreningar vid och fyller en viktig funktion. På sommaren – då alla hus blir bebodda, semesterfirarna svärmar,

Minns ni? I juni någon gång satt de bara där. På en telefonledning över Södra Strandvägen, där man går in till Fågelviken. När Mats Ekberg var ute och promenerade en fin dag i början av november upptäckte han att gympadojorna satt kvar. Det blev den här bilden.

Bli medlem du också Årsavgiften är 200 kronor, vilket inkluderar Möllekuriren utdelad i Mölle. För övrig distribution tillkommer inom Sverige 100 kronor per år; för utlandet 200 kronor per år. Bankgiro 5617-3883.

SENASTE NYTT I MÖLLE

Buss till Aida i Malmö Den 12 september lämnade en buss stationshuset med fyrtiosju förväntansfulla Möllebor för att se musikalen Doktor Zjivago på Malmöoperan. Jag vågar säga att de flesta av oss efteråt instämde i recensenternas lovord. Det var en härlig

föreställning, och det kändes tryggt att åka buss fram och tillbaka. Jag kan åter erbjuda alla i Mölle att följa med till Malmöoperan. Den här gången står Aida på programmet. Verdis klassiska opera iscensätts av Staffan Valdemar Holm med Bente Lykke Möllers scenografi och kostym. Besöket äger rum den 27 mars 2015 och kostar med buss och entrébiljett 600 kronor. Kontakta mig om du tror att du vill åka med. Hör gärna av dig omgående, så ser jag hur stort intresset är. Definitivt besked behöver jag däremot först i januari.

Foto Christer Wallentin

Monica Bengtson 042- 36 76 24 monicaochingemar.bengtson@ telia.com

Bouleklubben 25 år Gunnar Edström, bouleklubbens ordförande sedan 2007, har skrivit en innehållsrik krönika över föreningens första kvartssekel. Starten var enkel i augusti 1989. Några intresserade träffades vid lastkajen på stationsområdet och bestämde att en klubb skulle bildas. I ett protokoll från mötet slår man fast sin grundsyn: »Det var de närvarandes mening att föreningen i första hand skulle ha karaktären av en kamratkrets med informell samling kring boulekloten.« Gunnar tillfogar den här lakoniska kommentaren: »Denna inriktning är vi alltjämt rädda om.« • Läs mer på på www.molleboule.se

Möllekuriren 4 • 2014

HANS PETERSON KRÖNIKAN

Postorder år 1909

isst fanns det affärer i Mölle redan år 1909. De borde ha gått bra åtminstone på sommaren när turistinvasionen var som störst. Både diversehandel och diverseaffär (skillnaden något oklar för en utomstående). Speceri- och mjölkaffär. Förmodligen ytterligare mjölkaffärer och bageri. Det senare väl också för turister, vanligt hederligt folk bakade nog sitt eget bröd. Men om man ville ha något annat eller det där lilla extra. Visst kunde man följa med en hästskjuts till Höganäs. Där borde allt finnas. Och säkert fanns. Men kanske den något åldrade 40-åriga kvinnan efter sju barnfödslar inte kände sig ha en kropp att visa upp. Och inte far man så lång väg på urusla vägar för att köpa något utöver psalmboken till konfirmationen. Då handlade man på postorder. Åhlén & Holm i Insjön hade redan funnits i tio år. Nu hade de givit ut en jubileumskatalog. I den fanns det mesta. Och nog var priserna resonabla om man betänker att portot för ett vanligt brev var 5 öre, mot i dag 7 kronor. I katalogen fanns dambyxor att knyta under knäna för 1,45 kr och just snörliv för 2,10 kr, i olika storlekar. Underkläder för barn och herrar fanns likaså. Exempelvis långa och varma herrkalsonger för 1,60. Samt strumpor och slipsar och vad som behövdes för hela familjen. Så fanns det där lite extra. Spetsar till överlakanet. Nästan som knypplade. Men inte så många hade händer till att knyppla sedan de rensat den stora sillfångsten. Den upphörde ju inte förrän den stora julstormen. Sillen försvann, uppslukad av havet för att återkomma under första världskriget. Men här fanns nu i katalogen spetsar i olika bredder och i tio metersbuntar för drygt 1 krona bunten. Och överlakan utan spets var väl knappast tänkbart. Åhlén & Holms jubileumskatalog var en skattkista med det mesta till överkomliga priser. Varför inte en klockkedja till gamle farfar på 50-årsdagen i garanterat nickel för en krona. Och leksaker: en hel järnväg med räls, lok och vagnar i tjock plåt och målad i trevliga färger. Fast dyr, nära fyra kronor.

Möllekuriren 4 • 2014

Eller en stabil koffert för emigrationen till Amerika. Jag vet inte om någon gav sig iväg till USA, men här fanns kappsäcken för cirka 4 kronor.

Och kanske ett dragspel för drygt 17 kronor, en herrans mycket pengar, men ändå, som tidsfördrif under den långa resan.

Ett brev kostade 5 öre och priserna blir lustiga. Men vänder man på perspektivet för att få veta vem som köpte vad, blir det mer intressant. Inköpen visar Möllebornas vardag eller snarare högtidsdagar. Deras typ av kultur, deras smak, deras eventuella känsla av att vara annorlunda. Främlingar var de vana vid, turismen nådde de här åren en höjdpunkt. Betydde det att de vågade köpa något mer annorlunda? Vad betydde det för folk att fiskeläget hade blivit en turisthåla för de som hade ett överflöd av pengar och som verkligen tillhörde en annan värld? Med dagens erfarenhet, som vi alla delar, skulle det varit intressant att besöka Mölle en vinterdag år 1909. m

Åke E. Andersson

Född med en penna i näven Text Ingrid Sundlöf Eriksson • Illustration Örjan Rinnert • Foto Christer Wallentin

Möllekuriren 4 • 2014

Å – Jag var ung och allting var möjligt. Jag skrev om allt, jag frossade i skrivandet

ke E. Andersson är »östgöte gudskelov«, född och uppvuxen i Linköping. Han började sitt yrkesliv som reklamfotograf vid Saab i Linköping. Ett minne från den

tiden är då han ingick i ett team som provflög företagets prestigeprojekt, passagerarplanet Skandia. – Mitt jobb var att genom kabinfönstren plåta bucklor och revor som uppstod i vingarna då planet fick falla genom luften. Planet var gediget byggt, så det höll för påfrestningarna. Men nog låter det i dag som en primitiv metod.

Volontär på Östgötabladet Tiden på Saab blev kort för Åke. Det var journalistbanan som lockade honom. – Jag brukar säga att jag nog föddes med en penna i näven. Jag har skrivit i alla tider. Som ung volontär på numera hädangångna Östgötabladet cyklade Åke till händelserna som han skulle rapportera om. – Jag var ung och allting var möjligt. Jag skrev om allt, jag frossade i skrivandet. Det var en skojig tid. Tidningen hade sitt huvudkontor i Vadstena och där bosatte sig Åke och hans hustru Ulla i en del av det gamla munkklostret. Det var en romantisk miljö med Vättern som svallade bara tjugo meter bort, stora svarta träd på klostrets innergård och en kyrkomusiker som kom till klosterkyrkan om nätterna för att spela. Från hans orgel flödade tonerna in i rummen hos Åke och Ulla.

Zarah Leander gör comeback Chefen för länets stora tidning uppmärksammade Åkes artiklar och han anställdes för att bygga upp Östergötlands Dagblads lokalredaktion i Söderköping. – Det var också en kolossalt rolig tid. Som lokalredaktör satt man inom ett väldigt stort område. Jag var »kung« och kunde välja mina ämnen och hitta mina intervjuoffer. Som lokalredaktör tyckte Åke att det behövde hända något i den sömniga småstaden Söderköping. Han började med att arrangera underhållning en kväll i veckan i Brunnsparken. »Torsdagsträffen« blev ett Möllekuriren 4 • 2014

uppskattat arrangemang som lockade flera tusen människor varje gång. Det var den tidens scenartister, ute på sina sommarturnéer, som gästade Brunnsparken. – Jag var mycket stolt när jag fick dit Zarah Leander vid hennes ny-debut i Sverige efter hemkomsten från Tyskland. Hon satt ju i ett slags karantän i några år. Men så fick jag henne att framträda i Söderköping, och hon togs till nåder igen. Evenemanget hölls varje sommar under sju, åtta år. Sedan avsomnade det när Åke lämnade staden. Han hade fått ett erbjudande från Skåne som fick honom och Ulla att flytta. – Jag blev ”sjanghajad” av Lasse Sundkvist som ägde Plastvärldens förlag i Helsingborg. Han hade läst några av mina artiklar och ville att jag skulle börja skriva för honom. – Han bjöd ned mig och kom med ett sådant frestande anbud att jag inte kunde säga nej. Det har jag inte ångrat en dag! Ulla var vid det här laget en fri konstnär och kunde ta sitt arbete med sig vart som helst. Att arbeta som konstnär i Skåne var snarare en fördel, även om konkurrensen om uppmärksamheten var större än på många andra platser.

Från lokaltidning till facktidning Åke blev redaktör för Plastvärlden för att sedan bli chefredaktör för tidningen Pack. – Det var en helt ny journalistisk värld. Tidigare hade jag enbart sysslat med dagstidningsjournalistik, och då räcker det långt att man är nyfiken och kan skriva. Men det här var väldigt spännande, därför att det ställdes krav. Förlaget såldes till Bonniers. När tidningen Dagens Industri skulle lanseras var det chefredaktörerna för förlagets branschtidningar, bland dem Åke, som tillsammans byggde upp den nya tidningen. Projektet leddes av Bertil Torekull som var utsedd att bli tidningens förste chefredaktör. – När Bonniers i mitten av sjuttiotalet ville flytta upp vår lilla grupp till Stockholm så hoppade jag av och bildade mitt eget företag, Trade Press Service AB. 9

Linnétornet skulle placeras vid spetsen av Kullaberg och gå ned 23 meter under havsytan. Byggnaden skulle ha fönster på varje våning så att besökarna skulle kunna se ett skiftande undervattensliv.

Det var en spännande och intressant idé, som borde ha kunnat göra mycket för Mölle

Internationell mångsysslare Åke jobbade i egen regi som skribent i svenska och internationella publikationer, liksom med mässor och konferenser i och utanför Sverige. Sekreterarstämman i Stockholm var en aktivitet som fick stor uppmärksamhet i Sverige. Företaget drev den under många år. En annan del av verksamheten var att arrangera branschresor till USA och Tyskland. Åke grundade IPPO, International Packaging Press Organisation, för journalister som verkar inom förpackningsindustrin. Åke var klubbens president under tio år. Föreningen arrangerar årligen seminarier, kurser och möten för personer som är verksamma inom förpackningsindustrin. Åke var med om att bygga upp institut för förpackningsteknik i bland annat Peking, Seoul, Karachi och Kairo. Den kunskap som instituten samlar på sig måste kunna förmedlas vidare. Där kom Åkes erfarenhet av informationsteknik och medier väl till pass, och han anlitades för att utveckla mediesidan inom respektive institut. 10

Åkes ögon glittrar när han berättar om ett dråpligt minne från ett besök vid Cheopspyramiden i Egypten. Det var ett privat besök tillsammans med guide och kontaktman i Kairo. – Jag gick ensam uppför den branta trappan till kungakammaren. Ett stenblock spärrade ingången och jag kunde visualisera möjligheten att det skulle falla ned. Efter en stunds meditation gick jag tillbaka. Jag var väldigt omtumlad. – Där nere stod mina vänner med tre hästar. Jag, som aldrig har varit någon hästmänniska, tänkte mig inte för utan hoppade upp på en häst. För att bättre klamra mig fast körde jag hälarna i sidorna på hästen. – Hingsten föll i galopp, föll i sken och sprang runt Cheopspyramiden och de andra två pyramiderna tillbaks till sin ägare. Det var riktigt otäckt. Men i efterhand kan jag nästan skryta med att jag är en av få som har galopperat runt Cheopspyramiden. – En gång hade jag ett specialuppdrag för FN-organet World Trade Organisation. Jag skulle dokumentera i

ord och bild hur exportgods från skilda utvecklingsländer hanterades i olika importhamnar, i London, Antwerpen, Hamburg, Köpenhamn och New York.

Från Laröd till Mölle Åke och Ulla fann sig väl tillrätta i Skåne. Med Åkes stora internationella engagemang var det praktiskt att ha nära till Kastrup. Ulla vidareutbildade sig, och hennes konstnärskap blomstrade. – Vi bodde tio år i Helsingborg och Laröd. Det var en trevlig tid. Vi skaffade vår första hund och hade villa för första gången. Där gjorde vi alla traditionella misstag som man gör som villaägare. En dag läste Ulla i tidningen att Skånska Cement skulle bygga ett nytt område i Mölle. Paret åkte ut för att titta, gillade vad de såg och 1975 gick flyttlasset från Laröd till Gylleröd. Här har de under årens lopp skapat ett vackert hem och en underbar trädgård med mängder av rosor i skiftande färgtoner.

Linnétornet Åke är en man med talang för att tänka utanför gängse ramar. Under hela sitt yrkesliv har han testat oprövade saker. För ett antal år sedan presenterades en idéskiss om ett undervattenstorn vid Kullanäsan. Bakom förslaget låg en diskussionsgrupp bestående av Åke, Möllebon Lennart Silén Alfredsson och Göran Schwanbom från Höganäs. – Det var verkligen en idé. Vi kom samman då och då och diskuterade, och så småningom presenterade vi idén i tidningar och broschyrer. Tornet skulle gå ned 23 meter under havsytan. Det skulle ha spiraltrappa och en hiss och fönster på varje våning så att man skulle kunna se ett skiftande undervattensliv. Ungefär 8–10 meter skulle vara ovanför vattnet. – Man måste ha bra support för en bra idé. Det lyckades vi inte med. Möllekuriren 4 • 2014

Vi fick mycket beröm från en del håll, men vi fick också mycket kritik från andra. Uppslutningen i Mölle var inte stor. En del var direkt fientligt inställda, säger Åke. Gruppen presenterade sitt förslag för Höganäs kommun. »Jodå, mycket intressant, men pengar får ni skaffa själva.« Gruppens medlemmar satsade egna pengar, och de gjorde stora ansträngningar för att få fatt i hågade finansiärer, men intresset var inte tillräckligt stort. – Vi placerade det här på djupt vatten idémässigt! Det var en spännande och intressant idé, som borde ha kunnat göra mycket för Mölle. Nu har vi blivit för gamla, så vi driver det inte längre. Tanken finns där fortfarande. Jag skulle bli glad om det fanns någon som ville ta upp idén.

För tidigt ute? Historien är full av exempel på idéer som varit före sin tid. Kanske är undervattenstornet invid Kullaberg ett sådant exempel? Namnet Linnétornet kom Åke på. Han tycker att det var ett riktigt bra namn. Linné är ju knuten till området; han vistades här och dissekerade ett antal undervattensvarelser och satte namn på dessa. Det finns alltså en koppling.

Stöd och serviceman

– Linnétornet som projekt började med ett förslag från mig, att man i hamnen i Mölle skulle göra ett kombinerat akvarium och simhall som kunde ligga vid piren. Det hade varit rätt roligt. Man kunde tänka sig att man i princip står på botten i simhallsdelen och tittar in i akvariedelen.

Lyrik och romaner också Åke har gett ut lyriksamlingen Sånger för vidsynta fysiker och romanen Alîas. Eftersom han antog att ingen förläggare skulle vara pigg på att ge ut hans böcker tryckte han dem i egen regi. Som Åke formulerar det: – Det är en sak att skriva en bok, en annan är att låta trycka upp den och en tredje att sprida den. Spridningen är det svåraste. Jag har kvar exemplar av båda böckerna. Intresserade får gärna höra av sig till mig.

Varje år finns Ulla A-son Hurtig med bland konstnärerna som deltar i Konstrundan i Nordvästra Skåne. Hon är en känd och uppskattad konstnär med ett hjärta som klappar för får. Efter en lång dag i galleriet i Möllegården tycker hon att det är skönt att bli hämtad av Åke. Han är det stora stödet som serverar god varm mat efter en lång dag. – Det är rätt hårda dagar, som frestar på kroppen. Flera gånger när vi har kommit upp i god tid till galleriet den första utställningsdagens morgon har det redan bildats en kö med intresserade. Det muntrar upp Ulla. – Jag är djupt imponerad av Ulla, säger Åke. Hon är en duktig konstnär, det har jag alltid tyckt. Hennes konst har varit en stor del av vårt gemensamma liv. Under mitt samtal med Åke slås jag av hur ofta ord som trevligt, roligt, skojigt, spännande dyker upp. Åke är en vidsynt visionär med en enastående förmåga att glädjas åt allt som livet ger. Nyligen jubilerade denne trägne textarbetare och familjen samlades. Där var Ulla, barnen Mie och Taddy med respektive samt barnbarnen. Men Åke tycker inte att det är så märkvärdigt med födelsedagar, egentligen. – Det är en typ av jubileum som man kan vara utan. Jag upplever gärna att jag blir 85 år, men att fira att man har fyllt år ... Det är roligare att fira någonting som man har gjort. Med det som kriterium har Åke många goda anledningar att fira!

SKRIVER OM KULLABERG Åke har många starka intressen, och ett av dem är Kullaberg. Med dikt och prosa skildrar han berget från forntid till framtid. Läs hans fängslande epos på www.issuu.com; skriv Kullaberg i sökrutan.

m Ett smakprov finns på sidan 31. Möllekuriren 4 • 2014

Fantastiskt

Text Leif Aspelin • Illustration Örjan Rinnert

antastiskt och helt fantastiskt måste vara svenska språkets mest missbrukade, eller rättare sagt, misshandlade ord. Lyssna på radio eller TV så får ni själva höra! Skådespelare och så kallade kändisar är kanske allra värst. Allt är fantastiskt. Om det inte är helt fantastiskt, förstås. Man vet aldrig. Mina roller är fantastiska. Arbetskamraterna är fantastiska. Publiken är helt fantastisk och teatern eller folkparken är fantastisk. Så låter det. Och det tar aldrig slut. Det hela är mycket tröttsamt att höra på. Jag vet att vissa redaktioner på radio och TV infört förbud mot att använda det förhatliga och efterhängsna ordet. Men vad hjälper det när reportrarna i radio och TV själva använder ordet, och smittar sina intervjuoffer. Och vid förra årets Nobelfest på Stockholms stadshus. Där var också allt fantastiskt. Maten var fantastisk. Talen var fantastiska, damernas klänningar var fantastiska, utom drottning Silvias som var helt fantastisk. Ja, hela festen var fantastisk. Och det får man förstå. Idrottsmän kan också det här med fantastisk. Mål är ofta fantastiska, matcher helt fantastiska och fansen helt fantastiska. Tider på löparbanen eller hopp i en längdhopps- eller trestegsgrop är naturligtvis fantastiska. Vad trodde ni?

Allt är kort sagt fantastiskt. Även sett ur programledarnas synvinkel i radio eller TV. Ett annat ord jag har svårt för är släppa. Jag menar att antingen släpper man taget eller också släpper man sig. Men nu för tiden släpper man allt omkring sig, framförallt släpper man böcker eller skivor och biljetter. Kvartalsrapporter och årsrapporter från olika företag går också an, enligt det nya språkbruket att släppa. Tänk om det stått i Alvings gula litteraturhistoria, som fläckats av skolpojkens tårar, att August Strindberg släppte Hemsöborna 1887. Nej, det går bara inte att tänka sig vad min litteraturlektor hade sagt då. Tänk om vi kunde göra oss av med dessa uttryck. Visst vore det fantastiskt eller rentav helt fantastiskt.

Leif Aspelin har varit nattchef, editionschef och ekonomireporter på Svenska Dagbladet

Möllekuriren 4 • 2014

En smidigare butik

Stor INGSFE ST Lördag en den 13 decem ber kl 11 VÄLKOM MEN! ... att ombyggnaden har gått bra! Butiken har blivit snyggare på utsidan och rymligare inuti.

Det är så roligt ...

INVIGN

Förändringar av det slaget i all ära, men det viktigaste är ändå oförändrat: bra varor och duktig personal. Här möter ni både oss ordinarie och pigga deltidare på kvällar och helger.

ERIK AHLSKOG har drivit butiken framgångsrikt sedan 2008. Omsättningen har ökat för varje år, och försäljningen i somras var bäst hittills. Närproducerat och ekologiskt är två av Eriks käpphästar.

BIRGITTA ALESTAM kan i år fira att hon har arbetat på Skeppet i 25 år. Birgitta är lugnet själv när hon sitter i kassan. Hon har huvudansvaret för posthanteringen.

GUSTAV ASSARSSON gillar att arbeta med grönsaker, det syns. Han kollar så att det alltid är laddat med varor, och ser till att allt är fräscht. Gustav har nära kontakt med flera odlare, bland annat Vikentomater.

CARINA BRANDT ansvarar för frysdiskarna. Hon beställer nya varor och håller rent och snyggt. Men Carina sitter också i kassan. Att möta kunderna är det bästa hon vet. Ingen dag är den andra lik, säger hon.

JENNY GREGARD kom till Skeppet i våras från ett liknande jobb i Helsingborg. Hon håller kontakt med leverantörerna, sköter personalfrågor med mera. Jenny gillar att ha mycket på gång.

SOPHIA JAKOBSSON är kassaansvarig och glad för den nya kassalinjen. Hon tror att den kommer att ge ett bättre flyt. Sophia håller nära kontakt med flera av butikens närproducenter, bland annat Kullamust.

Skeppet • Nyhamnsläge Öppet alla dagar 9–20 Möllekuriren 4 • 2014

Möt två Möllebor

Det bor 78 barn och

Båda är elva

bo i Mölle.

Text och foto Gunilla Larsson

”

Jag tycker det är väldigt roligt att fotografera, och jag skulle vilja ha en ny och bättre kamera.

”

I december ska vi spela upp en pjäs, och jag ska vara både hermelin och flicka Wilma Ivinger

Maja Schölander

Maja Schölander ser sina kusiner i Stockholm som förebilder.

ungdomar i Mölle. Den här gången har jag träffat två flickor som berättar om vad de gör och vad de tycker om att

När jag skulle flytta till Mölle efter avslutad lärargärning i Botkyrka och Huddinge fick jag ofta frågor av det här slaget: Hur många bor det i Mölle ? Är det inte ett grått och trist väder i Skåne på vintern? Hur klarar man sig utan affär? Vad finns det att göra när alla turister har åkt hem? Hur ofta kommer du att åka till Stockholm och hälsa på? I området med nio punkthus, där vi bodde, var det lika många invånare som i Mölle fast på ett område mindre än Gylleröd. Grannarna på samma våningsplan såg man inte ofta och i bästa fall hade man sällskap i hissen av någon av de boende i vårt hus. Det var ett riktigt blåshål där huset låg, högt uppe på ett berg. Riktigt ruskigt kunde det blåsa när man gick över gården från garaget. Affär hade vi inte heller i närheten så det var nödvändigt att ta bilen när man skulle handla. Bussen gick mer sällan än den gör i Mölle, men vi hade lika nära till hållplatsen som här. Till Stockholm har jag inte åkt mer än två gånger i år. Det är svårt att slita sig ifrån Mölle. Här finns så mycket att göra. Jag känner inte någon längtan efter storstan. Det blir lätt att jag fokuserar på den äldre generationen i Mölle när jag ska skriva om de som bor här, efter-

som det är människor i den åldern som jag känner bäst. Men jag har ju varit lärare på mellanstadiet och vill veta vilka barnen är som bor i Mölle, och vad de har för intressen. Jag ser dem från vår lägenhet i Vita byn när de går till bussen – som tar dem till skolan och ut i världen utanför Mölle. Jag har tagit reda på att det i dag bor 78 barn och ungdomar i Mölle om man sätter gränsen vid arton år. Det är faktiskt fler än jag trodde. I förra numret skrev jag om två pojkar, elva år gamla, Isak Ström och Axel Mangbo. Häromveckan träffade jag två flickor för ett samtal, också de elva. Båda bor uppe vid Sergeantens åker intill SCA-anläggningen. Tjejerna bor grannar, och de är klasskamrater i femman i Nyhamnsskolan.

Maja Schölander Maja har bott i Mölle sedan hon föddes. Familjen flyttar snart inom byn till farmors gamla hus på Åsvägen; farmor håller på och bygger ett nytt i Mölle intill Tennisen. Maja har två yngre syskon som är åtta och fem år. Och så finns mamma Kristina och pappa Peter i familjen. Vilka är dina fritidsintressen? – Jag spelar fotboll och så fotograferar jag. Jag tycker det är väldigt roligt att fotografera, och jag skulle vilja ha en ny och bättre kamera. – Jag spelar fotboll i Brunnby FF, och laget heter F11 efter hur gamla vi är. Det händer att jag spelar med F12 när det fattas några spelare i det laget. Det går bra för oss i F11, och det går bra för mig. – Det är sjumannalag och vi spelar i serie med andra nordvästskånska lag. Vi tränar två gånger i veckan och spelar match på lördagar eller söndagar. Jag tar bussen själv till träningen. Varje träning är en och en halv timme.

Möllekuriren 4 • 2014

– Intill Sergeantens åker finns det en gräsmatta och där spelar jag fotboll på somrarna med sommargästerna. – Jag har inte några idoler, men jag ser mina kusiner, Stella och Eila, som förebilder. De bor i Stockholm, men på somrarna är de i Strandbaden. Vad tycker du är bra med Mölle? – Det finns saker att göra året om. På vintern åker jag pulka i backarna vid SCA, och på somrarna finns det många bra badställen. Jag tycker att hamnen är rolig att bada i för där kan man hoppa från piren och det är tillräckligt djupt. Men jag badar i Solviken och i Fågelviken också. – Jag träffar kompisar förstås och vi gör olika saker. Jag har seglat, men inte fastnat för det. Och så spelar jag lite tennis.

Wilma Ivinger Wilma flyttade till Mölle från Jonstorp när hon var fem år. Här bor hon med sin lillebror Albert som är åtta och mamma Luisa och pappa Anders. Mamma är uppväxt i Mölle och här bor också mormor.

Vad gör ni på rasterna i skolan? – Vi hoppar rep och vi spelar King eller Boll i rutan som det också kallas. Det finns en fotbollsplan där man kan spela lite fotboll också.

Du kan väl berätta om dina intressen. – Jag gillar musik och dans och teater. Jag går på danskurs där vi dansar efter till exempel melodifestivallåtar. Kursen är i Kullagymnasiet. Det kallas för street dance. Fast jag säger bara street. – Vi tränar i grupp på lördagar, aldrig individuellt och vi är tolv i gruppen. Jag började där för ett år sen; tidigare dansade jag i Helsingborg. Vi tränar en gång per vecka i en timme. – I slutet av terminen har vi uppvisning tillsammans med andra dansgrupper. Grupperna är indelade efter ålder. Det är tredje året som jag håller på med street. – Jag går på teater på Eric Ruuth och det är också en gång i veckan, direkt efter skolan. Jag har bara hållit på den här terminen. – I december ska vi spela upp en pjäs, och jag ska vara både hermelin och flicka. Pjäsen heter Det lilla odjuret. Jag får träna på mina repliker hemma och sen övar vi tillsammans i Höganäs. – Jag gillar att lyssna på musik och sjunga med. Mina favoriter är 5 Seconds of Summer. Det är ett pojkband från Australien.

Vad har hänt om tio år med dig? – Jag hoppas ha kommit långt med min fotboll och spelar i ett bra lag. Mitt mål är att kunna bli antingen fotbollsproffs, fotograf eller inredare. Jag tror inte att jag kommer att bo kvar i Mölle när jag blir vuxen.

Vad tycker du är bra med Mölle? – Det är kul här. Jag har kompisar. Maja är en av dem. På somrarna badar vi i poolen i vår trädgård eller nere vid hamnen. Det är roligt att bada i Ransvik och Solviken också. I Fågelviken brukar vi fiska krabbor.

Vad är mindre bra med Mölle? – Mölle ligger långt från kompisar och skolan. Mina klasskompisar, som också spelar fotboll, bor i Strandbaden, men dit kan man ju åka buss. – När det gäller skolbussen, så är den jättebra. Vi får ett jojo-kort och kan åka med den vanliga bussen. Vi tar bussen 7.50 och skolan börjar 8.20. – Förut, när vi hade en särskild skolbuss, åkte vi runt i byarna för att lämna av skolbarn. När vi skulle hem åkte vi först till Höganäs och sen till Arild innan vi kom till Mölle. Nu är det mycket bättre. Det bor många barn i Mölle för det ser man när man åker bussen till skolan.

Möllekuriren 4 • 2014

Är det något som är mindre bra med Mölle? – Ja, det saknas en affär, och så är det bara en busshållplats nere i byn. Annars är det mesta bra här. Har du någon förebild eller idol? – Malala som fick Nobels fredspris och Barnens Nobelpris! Hon vill ju att alla, även flickor, ska få gå i skolan i hela världen. Malala är en förebild för mig, men någon idol har jag inte. Vilka är dina favoritämnen? – Det är svenska och engelska. Fast engelska är nog mest favorit. Det är nog för att jag är bra på det, säger Wilma.

FOTNOTER Sergeantens åker kallas även för Sergeantens äng. Men när jag var barn sade vi inget annat än »Schantan«. Barnens Nobelpris delas ut av organisationen World’s Children’s Prize. På webben: worldschildrensprize.org

FRÅGOR OCH SVAR OM TRÄNINGEN MED PILATESBOLL En mejlkorrespondens mellan Agneta Jetzén och Christer Wallentin När började du med den här typen av träning – och varför? – I januari 2013 ville jag komplettera min egen, vanliga gympaträning med lite mer styrketräning. Gå på gym och lyfta »skrot« har aldrig tilltalat mig, så jag plockade fram min Pilatesboll och började träna tillsammans med en god vän hemma två gånger i veckan. – Träningen var rolig, och snart märkte vi att vi blev starkare. När vi berättade på gympan i annexet vad vi höll på med ville andra prova, och därför startade jag en försöksgrupp när vårterminen var slut.

På vilket sätt skiljer sig träningen från den vanliga gympa som du har? – En Pilatesboll är rund, underlaget är därmed ostadigt och man måste använda många muskelgrupper för att stabilisera kroppen för att kunna hålla balansen. – Träningen är något helt annat än vanlig gympa. Teknikmässigt fokuserar den på att träna bålen, magen, ryggen och bäckenet, men även armar och ben tränas. – Dessutom är koncentrationen viktig. Tappar du den rullar du av bollen. Träningen är rolig. Jag tror inte att det finns några nackdelar med den. Pilatesboll används i rehabsammanhang.

Passar Pilatesträning alla? – Ja, alla kan träna med bollen. Om så bara genom att sitta på den, hålla balansen och vicka lite fram och tillbaka, lyfta ett ben eller båda. Gruppen som jag har nu är tuff, och deras program passar inte alla. Då gör man lättare varianter. Hur har deltagarna reagerat på Pilatesträningen? – Dom tycker att det är jätteroligt. Träningen ger en annan effekt än vanlig gympa. Den är ett bra komplement till många andra former av träning. Hur kan du hålla reda på alla instruktioner till deltagarna? – Det är min hjärngympa.

Kommer du att erbjuda Pilates även nästa år? – Nog kommer jag att fortsätta så länge det finns intresse och orken och hälsan står mig bi. – En sak vill jag gärna tillägga och det är att jag älskar att träna med den här stora bollen. Man får tillbaka lite av barndomens lekfullhet när man rullar på bollen eller hystar den i luften med benen.

Jag älskar att träna med den här stora bollen Agneta Jetzén

Vem sa att det är lätt att hålla balansen

Foto Christer Wallentin

på en Pilatesboll?

Foto Birgitta Göransson

Möllekuriren 4 • 2014

Erkänn! Höst är nice! Slippa svinkalla morgondopp. Slippa oroa sig för vädret. Slippa grilla! Slippa försöka bli brun på baksidan av benen också! Ge fan i trädgården. Få lov att vara lite smådeppig. Få lov att grotta in sig med en lagom förkylning. Sluta måla tånaglarna! Låta kroppsbehåringen växa vilt! Titta på TV redan klockan sex. Göra ärtsoppa, viltgrytor eller åtminstone köpa Felix Gulaschsoppa på burk.

Möllekuriren 4 • 2014

sagt »Inga julklappar! Bara till barnen«. Upp med adventsljusstakarna, gräva djupt i jullådan efter gammal dammig mistel. Lägga granris vid ytterdörren, vars stickiga barr hamnar på vardagsrumsmattan. Inköp av doftljus som ska lukta jul, men som framkallar svår huvudvärk. Ute i dimman irrar maken svärande omkring med utebelysningen – som inte fungerar bara för att en lampa har pajat. Och vem ska fira med vem? Och är det verkligen min tur att göra julskinkan? GOD JUL ta mig fan!

Foto Mats Ekberg

Men snart dundrar julen in! Nu börjar den årliga Golgatavandringen mot det optimala julmyset. Svettiga irrfärder på Väla. Mindre svettiga, men helt klart galna, rusningar på Kullagatan. Efter julklapparna trots att vi för tionde året i rad har

Av Tina Rinnert

Patrick Modiano och Mölle Av Christer Elfversson

Att leva är att envist framhärda i att bli färdig med ett minne Citat av poeten René Char, ett motto på försättsbladet till Patrick Modianos roman Familjebok (1977)

Jag samlade mig emellertid och körde vidare mot Mölle. Tacksam. Upprymd. Berusad. Befriad. Men vid vägen mot Vattenmöllan visslade mobilen till och annonserade ett SMS. Det var från min dotter Gerda i Lerum. »Grattis till Nobelpriset!« Det första min hustru Gunvor sade när jag klev in i köket var: »Vad roligt, nu har du äntligen blivit bönhörd av Svenska Akademien!« Hon undrade också om jag var nykter. Därefter fortsatte hon med sitt kanelbullebak. Senare på eftermiddagen strömmade det in ytterligare gratulationer. Gerdas svåger trodde att jag hade försänkningar hos »de aderton«. Jag lät honom tro det. Kanske hade han rätt. Bo Hansson i Mölle facebookade om att Lilla smycket av Modiano fanns på biblioteket i stationshuset, öppet just

på torsdagarna. Jag fick höra att den lånades ut direkt, »enligt obekräftad uppgift till en viss Stina Persson, med senast kända adress Garngränd 1, Mölle«, som Modiano skulle ha tillfogat. Han har en kuriös förkärlek för sådana precisa men mystiska angivelser. Men vem är Patrick Modiano? Den frågan är inte lätt att besvara. Tiotusentals sidor har skrivits om honom. Bara någon vecka före Akademiens tillkännagivande utkom exempelvis Per Arne Tjäders Gare d’Austerlitz – en bok om Patrick Modiano. Ingen har dock lyckats koppla greppet på honom. Han trotsar alla beskrivningar. Och vad har Modiano betytt för mig? Den frågan är ännu svårare att besvara. Låt mig ändå göra ett försök. Paris var det som först förde in mig på Modiano-spåret, för över 40 år sedan. Jag läste då hans första bok La place de l’Étoile. Namnet betyder »Stjärnplatsen« och är dubbeltydigt. Så hette förr den plats i Paris där Triumfbågen ligger och varifrån tolv avenyer strålar ut. Men i romanen syftar namnet också på den

Foto Christer Wallentin

orsdagen den 9 oktober klockan 15.20 satt jag i min Volvo på väg hem till Mölle från Höganäs. När jag hade passerat den nu igenbommade macken i Nyhamnsläge, slog jag på bilradion. Epstein och Nordegren i P1 pratade om filmen Lacombe Lucien från 1974. Jag har sett den flera gånger. Filmen handlar om en fransk tonårspojke på landsbygden som går i tysk Gestapotjänst under ockupationen och blir förälskad i en judisk flicka. Efter någon minuts lyssnande förstod jag att paret Epstein och Nordegren talade om filmens manusförfattare, Patrick Modiano. Och att anledningen till deras samtal var att Modiano hade tilldelats årets Nobelpris i litteratur. Jag blev så chockad att jag blev tvungen att stanna bilen på en busshållplats. Det kändes som om det var jag som fått priset. Äntligen!

Möllekuriren 4 • 2014

Foto The Independent/Getty Images

gula stjärna som judar i ockupationens Paris tvingades bära. Därmed är två viktiga teman anslagna redan i debutboken: Paris och ockupationen. Nästan alla Modianos böcker utspelar sig helt eller delvis i den franska huvudstaden. Där känner även jag mig hemma. Kanske mer hemma än i Mölle. Om det går för lång tid mellan besöken i Paris drabbas jag av en svårartad abstinens. Jag har massor av Paris-litteratur, och på en vägg i »Paris-rummet« hänger en 230 x 190 centimeter stor karta från 1958, en sådan som hängde i franskrummet på min gamla skola, Hvitfeldtska, i Göteborg. Den är tecknad med perspektiv från söder efter ett flygfoto. Varenda fasad är återgiven i detalj. En kvinna som växte upp i Paris för 30 år sedan föll i gråt då hon fick se den och hittade huset där hon hade bott. Min släkting Göran Elfverson har identifierat sin egen Paris-balkong. Möllekuriren 4 • 2014

Ännu mer detaljrik är Modiano i sina Paris-beskrivningar. Även jag har använt någon av hans romaner som guidebok i den stora staden. Någon har liknat hans teknik vid foton där bakgrunden tecknas knivskarp, men personerna i förgrunden ter sig suddiga. Exakt och diffust på samma gång. Andra kallar hans romaner deckare utan en egentlig kriminalgåta, i varje fall utan lösning på gåtan. I början var det också Modianos stilistiska släktskap med Georges Simenon, kommissarie Maigrets författare, som fascinerade mig. Men hos Modiano finns betydligt fler bottnar. »Man vet aldrig vad det hela går ut på«, klagar Gunvor. För mig är det just det som är poängen. Vem vet vad livet går ut på? En sådan ovisshet kan förstås uppfattas som hotfull. En obestämd hotfullhet präglar också stämningen i nästan allt han har skrivit.

De flesta av Modianos romaner har referenser tillbaka till ockupationsåren eller Algeriet-kriget. Men tillbakablickarna blir aldrig nostalgiska. Det var inte bättre förr. Modiano vill bara försöka kartlägga vad som kan ha hänt. Han lyckas lyckligtvis aldrig. Under detta kartläggande infinner sig hos mig som läsare en känsla av vemod. Melankolin kan vara ett angenämt sinnestillstånd. Den uppstår när det förflutna och nuet tränger in i varandra. Tiden både finns och suddas ut. 19

Christer Elfversson har läst nästan alla böcker som Modiano har skrivit. Det går bra att börja med vilken som helst, säger Christer.

Foto Christer Wallentin

»Modiano är ingen svår författare.»

Någon har liknat hans teknik vid foton där bakgrunden tecknas knivskarp, men personerna i förgrunden ter sig suddiga

Erik Lindegren beskriver i dikten Arioso ett liknande stämningsläge: »Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans, någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly/ Någonstans/ o någonstans/ har alla tågen gått och alla klockor stannat:/ någonstans inom oss är vi alltid här och nu,/ är vi alltid du intill förväxling och förblandning,/ är vi plötsligt undrans under och förvandling,/ brytande havsvåg, roseneld och snö.« En av de Modiano-böcker som ännu inte har översatts till svenska är Le café de la jeunesse perdue (Den förlorade ungdomens café). Den titeln skulle kunna sammanfatta Modianos hela författarskap. Andra suggestiva titlar är Villa triste och La rue des boutiques obscures (De dunkla butikernas gata). 20

Jag har läst nästan allt av Modiano. Läst och läst om. En del i min omgivning säger att jag har blivit besatt av honom. Antagligen sant. Men förstås inte helt sunt. Maniskt måste jag läsa varenda bok som kommer från hans penna (han skriver för hand). Modiano är min själsfrände. Min franske tvillingbror, om man så vill. En god vän i Mölle tycker till och med att vi är lite lika. Även till utseendet. Den som har sett Kieslowskis film Veronikas dubbelliv förstår nog vad jag menar. Modiano skriver »mina« böcker. Han är ett sorts pseudonym för mig. Men Modiano är ingen svår författare. Om man kan lite franska går det att läsa hans böcker på originalspråket. Ett tiotal av hans böcker är översatta till svenska. Alla kommer förstås nu i nya upplagor. Vilken bok ska man börja med? Någon har sagt att han skriver samma bok om och om igen. Han instämmer själv i detta påstående. Därför kan man faktiskt börja med vilken som helst av dem. En cirkus drar förbi är kanske den allra mest lättillgängliga. Mystisk och spännande, men samtidigt klar och koncis i språket. Inte ett ord för mycket. Som alla Modianos romaner är den dessutom ganska kort. Aldrig skriver han mer än 200 sidor. Lilla smycket är ett annat mästerverk. Den handlar om en 19-årig flicka

som får syn på sin försvunna mamma i folkvimlet. Men är det verkligen hennes mamma? Även De yttre boulevarderna, Ungdomsår, Bröllopsresa och, inte minst, Dora Bruder är stora läsupplevelser – i det lilla formatet. Man behöver inte älska métron, caféerna och Seine-kajerna för att få behållning av Modiano. Dock har jag förstått att han inte älskas av alla. Det är nog antingen– eller. Passion eller aversion.

Vad har nu Modiano med Mölle att göra? Inte mycket, ärligt talat. En tidigare Nobelpristagare i litteratur – nämligen Selma Lagerlöf som fick priset 1909 – bodde ju här några somrar. Tidigare franska Nobelpristagare, exempelvis den förste pristagaren av alla, Sully Prudhomme 1901, nu saligen glömd, kan naturligtvis ha besökt Mölle, men det finns ingen dokumentation som visar det. Är det någon som vet om Sartre eller Camus eller Le Clézio eller någon av de tretton andra franska litteraturpristagarna har varit här? Hur som helst har jag, som Modianos andlige tvillingbror, skrivit till honom att det är en tradition att franska Nobelpristagare gör ett besök »au pied de la colline« (vid foten av Kullen), när de ändå kommer till Sverige för att hämta priset. I skrivande stund har jag inte fått något svar. Mölle-kopplingar? Ja, Modiano har ett barnbarn som har en svensk pappa. Den pappan har kanske varit i Mölle. Modiano gillar Stig Dagerman, som lär ha besökt Mölle. En tidigare ordförande i Nobelstiftelsen är sommarboende här. Jag kände mig som mottagare av priset. Modianos far och min son har samma förnamn. Albert. Fadern dyker förresten upp i många av Modianos böcker, oftast under andra namn och lätt förklädd, men det är ingen tvekan om att det är kring pappan som mycket av författarskapet kretsar. m

Möllekuriren 4 • 2014

Eftersom Mölle-kopplingarna till Modiano är så långsökta, kommer här en Mölle-novell som Modiano skulle ha kunnat skriva. Om han hade haft en riktigt dålig dag som författare. Eller om han hade varit jag.

Isaac Svenssons efterträdare

Av »Patrick Modiano« alias Christer Elfversson

vanför ingången till en sedan länge stängd affärslokal i ett grönt hus på Isaac Svens väg 7 i Mölle står det skrivet med versaler »ISAAC SVENSSONS EFTR«. Jag upptäckte det när jag stannade med min stulna Crescent på hörnan mitt emot för att ta den första kontrollen i IS Kullens cykelorientering Kullahjul. Kontrollen fanns där på en lyktstolpe. Koden som jag skulle skriva in på mitt kort vållade mig en del huvudbry. Ett rakt lodrätt streck. Var det en etta, ett stort »i« eller ett litet »l«? Detta var mitt första och förmodligen sista besök i Mölle. En onsdagseftermiddag i augusti den sommaren då det var så varmt i flera veckor. Alla talade om »rekordsommaren«. Jag var trött efter att ha cyklat halvannan mil utan avbrott. Skinkorna ömmade. Medan jag funderade över kodens rätta tolkning såg jag mig omkring. Gatan som jag befann mig på hette alltså Isaac Svens väg. Är Isaac Sven och Isaac Svensson samma person? Och vem är efterträdaren? Bor någon i huset? Jag dröjde mig kvar en stund framför huset och hoppades att någon skulle komma förbi. Någon som visste något om dessa förhållanden. Men det var helt folktomt. Jag passerade huvudingången, en dubbeldörr med två små glasgluggar. Där fanns en namnskylt med texten: »Christer Elfversson«. Namnet var bekant. Jag träffade en »Christer Elfverson« (med ett s; jag minns att han var mycket noga med stavningen) i New York en gång för tiotalet år sedan. Diplomat i FN och liksom

jag engagerad i kartläggningen av Iraks kärnvapenprogram. Vår bekantskap upphörde med min utvisning ur landet. Den »Christer« var född av svenska föräldrar i Marocko. Hans mamma var förebild för Ingrid Bergmans roll i filmen Casablanca. Hade han bostad i Mölle? På baksidan av det gröna huset med ingång från tvärgatan Halls väg fanns en smal gång med vedskjul och cykelställ. På husväggen vid den var det uppsatt en gatuskylt, som jag kände igen från Paris. »Rue du chat qui pêche«. »Fiskande kattens gata«. Min farmors mor bodde på den gatan i Paris, som barn på tjugotalet. Den går från Rue de la Huchette ned mot Quai St Michel vid Seine. Det är Paris smalaste gata. Och näst kortaste. Min farmors moster, Jolán Földes, skrev en bok med just titeln La rue du chat-qui-pêche. Boken handlade om en judisk familj som hade emigrerat från Ungern efter första världskriget och hamnat på vänstra stranden i Paris. Men varför fanns det en liten privat gränd i Mölle som var uppkallad efter en Parisgata? Skyltfönstren i Isaac Svenssons eftr täcktes av neddragna rullgardiner, men i ett av dem fanns det mellan rullgardinen och fönsterrutan några pappminiatyrer av en kyrka och några andra byggnader. Vid åsynen av dem påmindes jag om min mors födelseby Saaleck i östra Tyskland. Husen i skyltfönstret såg ut att vara kopior av husen där.

Foto Christer Wallentin

Möllekuriren 4 • 2014

Foto Christer Wallentin

örsjunken i funderingar nåddes jag av en röst från ett fönster som öppnades på andra våningen: »Vem söks?« Det var en kvinna i sextioårsåldern. Vad skulle jag svara på det? Jag bara mumlade att jag tyckte huset var så vackert. »Alltså huset som ni bor i här«, förtydligade jag, då jag såg att hon blev tveksam. Vilket hus menade jag? Bodde hon inte där? Sökte jag någon? »Är det du som är efterträdaren?« tog jag mig ändå samman att fråga. »Nja, både och«, blev svaret. »Vill du komma in och titta hur vi har det? Hur jag har det«, rättade hon. »Grinden står öppen mot gatan! Du kan ta med dig cykeln in på gården. Så att den inte blir stulen.« Jag vet fortfarande inte varför jag gjorde det. Det vet jag sällan. Men jag blev bjuden på kaffe och kanelbullar. Och Calvados, som hennes man hade lämnat kvar »när han försvann«. Själv smakade hon bara Riesling från Mosel. Jag drack lite för mycket av den goda äppelspriten. Jag frågade aldrig vart hennes man hade tagit vägen. Och varför han hade stuckit. Jag hade ju själv lämnat fru och barn utan någon särskild anledning. Hon visade mig runt i huset. Bokhyllorna var fulla med böcker i allehanda ämnen. Björn Larssons Min frihet, Håkan Nessers Levande och döda i Winsford och Leif G.W. Perssons Mellan sommarens väntan och vinterns köld lade jag särskilt märke till, eftersom jag hade dem själv, med dedikationer från författarna. De låg kvar »därhemma«, olästa. Jag läser aldrig skönlitteratur. Numera. Men där fanns också alla årgångar av Kullabygd och Bland tomtar och troll. Allt i en enda röra. På en liten boksnurra låg Fiskande kattens gata, i svensk översättning av Gösta Olzon, tredje upplagan, Bonniers 1937, halvfranskt band. »Ja, den där hittade vi när vi röjde i min svärmors dödsbo 1980. Ingen stor litteratur, direkt. Mer affektionsvärde. För min man, alltså. Min svärmor hade själv bundit in boken.« I boken låg ett gammalt vykort, som bokmärke. Det föreställde fyra dockkatter med

var sitt metspö. Det var ett »Extra prima fotografi« av »Svensk tillverkning«. »Hjärtlig Gratulation på 6-års-dagen från Tant Helga.« Adressaten var »Herr Alf Ohlsson, Gångarebo«. På väggen i hallen innanför dörren med Christer Elfversson-skylten hängde två foton inramade. Det var foton från Rue du chat qui pêche i Paris. Kvinnans nu försvunne man hade satt upp dem. »Det var det sista han gjorde.«

ffärslokalen var orörd, med en inredning som var kvar sedan 1870-talet. Lådor och skåp och glasmontrar. En mycket svag doft av rostat kaffe. Slitna trösklar. Men butiken var nu fullproppad med saker, samlade under 150 år. Gamla reklamskyltar om Pellerins margarin, motböcker som kreditvärdiga kunder hade haft, alabasterherdinnor, buffelhorn från Afrika, stenkakor med Edvard Persson, fotoalbum från fem generationer, pärmar fyllda av urklippta dödsannonser, tågtidtabeller från den tid då järnvägen gick till Mölle, knyppeldynor, tapetprover, damejeanner, knivar att skära upp ost med, gamla glödlampor, kaffekvarnar, utskänkningstillstånd, herbarier, räknemaskiner och krönta vågar. Vid kaffebordet upptäckte jag att några namn var inristade i en fönsterruta. Tre av dem kunde jag tyda: »Frank«, »Ellen« och »Charlotte«. Kvinnan trodde det var Isaac Svenssons barn. Kvinnan ville inte avslöja sitt eget namn. Hon medgav att hon var »en sorts efterträdare till Isaac Svensson«, alias Isaac Svens, men hon ville inte kännas vid släktskapet med »Christer Elfversson«. Hon ville, »innan vi går vidare«, som hon sade, visa mig det finaste rummet i huset. »Salen«, som det kallades. Detta rum var överfullt av en väldig soffgrupp i Chippendale-stil och ett piano som förde tankarna till en likkista. Väggarna var klädda av bokhyllor och några tavlor med marina motiv. »Sjöström«, upplyste värdinnan. Taket var målat på ett sätt som lurade ögat. Det såg ut att vara flerdimensionellt. Öppnade sig uppåt Möllekuriren 4 • 2014

som ett tempeltak. Men det var lite sprucket i hörnen. »Kulturskyddat.« På väggen ovanför en konsol hängde en väldig spegel med förgylld ram. »Mycket värdefull. En antikvitetshandlare har just varit här och värderat allt bohag. Han som är med i TV.« Jag förstod inte vem hon menade. Jag tittar aldrig på TV. Numera.

ag frågade om jag fick ackompanjera mig själv vid pianot i Sången till livet ur Tosca. Jag hade den aktuell efter ett tumultartat men framgångsrikt framträdande på Tivoli i Köpenhamn några veckor tidigare. E lucevan le stelle … Och stjärnorna lyste, jorden doftade, grinden gnisslade, steg hördes på grusgången … »Gärna det, men inte nu«, svarade hon. »Det kan kanske intressera dig att veta att en mycket känd tysk hyrde det här rummet sommaren 1923. Här fanns då en dubbelsäng och en kommod med handfat och vattenkanna. Gustavsberg.« »På den tiden fanns det många rum att hyra i Mölle. Nästan alla husägare hyrde ut till sommargäster. Du har väl hört att det gick direkttåg från Berlin? Vi har kvar gästböckerna. Här har ingenting kastats. Så vi vet vem som bodde här den där sommaren. Tidigare fanns det en liten minnesskylt om saken ovanför sängen. Men den togs bort efter kriget.« Hon trodde att en »känd tysk« kunde »intressera mig«, eftersom min mor var tyska. Hon påstod till och med att jag hade en lätt tysk brytning. »Den avslöjar dig!« Men den brytningen hade ingen annan lagt märke till. Jag var dock inte angelägen om att få veta vem den kände tysken var, jag har aldrig velat titta bakåt – inte framåt heller, för den delen – men hon verkade ivrig att avslöja det. Hon irriterades något av att min nyfikenhet inte kittlades tillräckligt. Så kom det plötsligt: »Hermann Göring. Han bodde i Köpenhamn några år då, och som många danskar åkte han på semester till Mölle. Det var innan han träffade sin svenska fru.«

Möllekuriren 4 • 2014

Jag började må illa. Var det Göring eller Calvadosen som gjorde mig dålig? Sura kaneluppstötningar gjorde sig påminda. Jag fick snabbt i mig ett glas Calvados till, och värdinnan fattade hur det låg till: »Bra mot illamående! Digestif, som fransmännen säger.« Jag ville plötsligt åka därifrån. Men jag hade lite svårt att resa mig ur Chippendale-soffan. Benen hade domnat av cykelturen. Naturligtvis var det inte så lämpligt att cykla från Isaac Svenssons efterträdare med så mycket sprit i kroppen. Och cykelorienteringens återstående trettionio kontroller var det inte så bråttom med. Jag skulle ändå inte hinna med att leta upp så många av dem. Sommaren skulle snart vara slut. Men jag kunde inte stanna just i »salen«. Min värdinna förstod detta. Hon hjälpte mig ut i hallen. Där kom jag på andra tankar: Varför inte stanna kvar i Mölle? Och varför inte i det grönmålade köpmanshuset från 1876? Värdinnan var ju mycket vänlig. »Du får gärna stanna kvar”, sade hon. »Gästrummet är bäddat.« »Det är förresten samma säng som Göring låg i«, tillade hon. Jag tackade ja. Vart skulle jag annars ta vägen? I gästrummet med balkong och utsikt över hamnen i Mölle upptäckte jag ett målat porträtt av min mor. Jag kände igen henne på munnen och ögonen. Men jag hade aldrig sett just det porträttet tidigare. Däremot många andra. Min far hade målat dem. Även detta. Hans signatur är omisskännlig.

Höganäs vs Lyon

Två saluhallar en värld av doft och smak Text Christina Twengström Foto i Höganäs Christer Wallentin • i Lyon Christina Twengström

ag minns min barndoms saluhall i Helsingborg. Trånga prång, myller av människor, doften av Zoëgas kaffe. Och där utanför torghandeln på Sundstorget. Allt detta är borta. Saluhallen i Helsingborg låg ungefär där Dunkers kulturhus nu ligger. På 1960-talet dömdes den ut av Hälsovårdsnämnden, och 1966 revs den till många helsingborgares stora sorg. Så var det i de flesta städer i Sverige. »Det är en ny tid nu«, sade man. Men utomlands levde saluhallarna kvar. I Italien, Spanien och Frankrike kunde vi nordbor lockas av alla frestelser.

Men så hände något här hemma Ord som närodlat och ekologiskt började höras. Gårdsbutiker uppstod. Människor sökte något annat än butikernas plastförpackningar. Matintresset ökade och TV sände matlagningsprogram. Några som verkligen insåg betydelsen av detta var Eva Dahlberg och David Mill på Grand Hôtel i Mölle. De hade under åren samlat på sig ett nätverk av lokala odlare som levererade till hotellet. Varför inte se till att odlarnas varor kunde erbjudas alla? Så ordnade de en gång om året skördefest på Krapperups borggård och startade Fyra vänners matbutik i Mölle. Men tiden var ännu inte mogen. Ur detta föddes så småningom idén att samla lokala producenter från Kullabygden och Bjärehhalvön i en saluhall i Höganäs. Deras vision var upplevelse, och inspirationen fick de från saluhallar utomlands. De presenterade sina planer för kommunen som blev intresserad, men vägen till målet var lång. Outlet-området var den plats som kommunen pekade ut, 24

och en arkitekt fick i uppdrag att rita huset. Det blev dyrt och tjusigt, men inte alls den miljö som Eva och David hade tänkt sig. Höganäs Keramiks gamla lokaler stämde däremot precis med deras idé. Men de var planerade för det nya Keramikcentret. Saker och ting förändras dock, och det slutade med att de fick hyra en del av lokalen som nu hade köpts av Anders Martinsson och Johannes Fridery. Återstod finansieringen. Eva och David började göra i ordning lokalerna för egna pengar, men vände sig också till banken. Som sade nej! Men de gav inte upp. Några privata investerare engagerade sig i projektet och till slut sade också banken ja. − Vi trodde på det vi gjorde, säger David. Och vi lyckades få med oss andra. Detta är framtiden!

Visar sin stolthet över regionen Detta berättar David när vi sitter på Grand och pratar om saluhallen. I bakgrunden finns Eva och jobbar med sitt. Då och då ställer David en fråga till henne, och jag förstår att de fungerar som ett bra team. − Det kostade mer än vi trodde, och det tog längre tid. Men den 3 augusti 2012 var undervåningen klar och fjorton dagar senare övervåningen. − Med Saluhallen vill vi visa vår stolthet över regionen. Möllekuriren 4 • 2014

 Läs om saluhallen i Lyon på nästa sida

På plats i Saluhallen

Inget annat område i Sverige har ett sådant utbud av lokala matproducenter. Här finns allt! − En viktig tanke är att koppla ihop våra verksamheter, Saluhallen, restaurangen där och Grand. Vi har till exempel vårt eget bageri som säljer även till kaféer och restauranger runt om i Kullabygden och på Bjärehalvön. Allt detta tack vare vår personal. Alla är engagerade. − Vi har också vårt eget varumärke, HDO som står för Höganäs Delikatess Original, med marmelader, oljor och annat. Jag sticker emellan med en fråga. − Det är ju alltid mycket folk i trakten under sommaren, men hur är det på vintern? − På sommaren är det verkligen högtryck och under resten av året försöker vi hitta på olika aktiviteter. Vi har till exempel jazzkvällar, matlagningskurser och flera andra arrangemang. − Vår ledstjärna är lokalt och ekologiskt odlat så långt det går. Och det jag tror på, vill jag genomföra. Vi driver detta tillsammans Eva och jag med vår fantastiska personal. Då går det!

Några dagar efter samtalet med David kör jag till Saluhallen. Där dignar borden av fräscha grönsaker och doftande bröd. Det är en välkomnande atmosfär i den gamla fabriksmiljön. Bakom charkdisken hittar jag Lena Calvén, och jag ber henne att beskriva sitt arbete. − Det är viktigt att hitta bra leverantörer. Vi vill ha hög kvalitet och så mycket lokalt producerat som möjligt. − Har ni verkligen bara svenskt kött? − Ja, i stort sett. Men den fantastiska Ibericogrisen från Spanien kan vi inte motstå. − Får ni kommentarer om priset? Man kan ju köpa billigare kött i vanliga affärer. − Visst är det ett högre kilopris hos oss, men kunderna får valuta för pengarna. Köttet är välhängt och innehåller inte så mycket vätska, så inget försvinner när man tillagar det. Oxfilén hänger vi till exempel själva. Och vi har billigare köttdelar som är jättegoda, det tipsar jag kunderna om. − Vilka är det som kommer hit? − Vi har många stamkunder, men varje dag är det något nytt ansikte. − Det är roligt att arbeta här, miljön är fantastisk. Jag går vidare till Eva-Kari Ristarp-Steen som man ser överallt i saluhallen. Hon kom hit som husfru och är liksom de andra som arbetar här restaurang- och matmänniska. Hon har bland annat drivit Farbror Elofs Skafferi i Billeberga, ett ställe som hon tog över efter Rita − som nu ansvarar för grönsakerna här. − Service är viktigt! Saluhallen i Höganäs ska ge det lilla extra, säger Eva-Kari. Vi är ett fint gäng som jobbar här. I början var det en del problem, eftersom ingen hade butiksvana. Det är inspirerande att jobba här. – David är en sann entreprenör, en vildhjärna tycker en del, men Eva står med fötterna på jorden!

På www.hoganassaluhall.se kan man beställa catering, boka bord, beställa take away och boka plats på jazzkvällar och andra evenemang. Möllekuriren 4 • 2014

Les Halles de Paul Bocuse

I matstaden Lyon i matlandet Frankrike är marknader och saluhallar ett viktigt inslag i kulturen

en nya saluhallen i Lyon invigdes 1971. Men den blev snart omodern och för liten och byggdes ut 2005−2006. Staden Lyon, som äger saluhallen, ville ha ett namn som gav glans och prestige, och Frankrikes store matguru, Paul Bocuse, gav sin nådiga tillåtelse. I saluhallen hittar man 56 handlare och restauranger på en yta motsvarande sjuttio tennisbanor, 13 500 kvadratmeter. När man kommer in möts man av ett överdåd av korvar, ostar, skaldjur, fisk, vin och mycket annat. Staden Lyon har satsat för att visa upp det överflöd av läckerheter som finns i regionen. Man hittar också godsaker från resten av Frankrike.

Ett myller av människor Det är liv och rörelse, ett myller av människor, prat och skratt. Människor sitter på serveringarna med ett fat skaldjur, en saftig köttbit och ett glas vin. Det är lätt att tappa bort sig bland alla gångar, men jag lotsar mig fram så gott det går och insuper doften av kryddor och spännande maträtter. Kaninerna ligger där med pälsen kvar, fasanerna med huvud och fjädrar, korvar och skinkor hänger i sina snören och de konstrikt utsmyckade bakverken frestar öga och gom. Jag går för att prata med några av handlarna. Hos Gast Charcuteries Lyonnaises et Alsaciennes blir jag väl mottagen av chefen Gérard Lobietti. Han berättar mångordigt och stolt om företaget som startades av alsassaren François 26

andra. Den populäraste osten är St Marcellin som görs på opastöriserad komjölk. I den lilla staden med samma namn och i dess omland tillverkas årligen trettiofem miljoner ostar. St Marcellin-osten är regionens stolthet och finns på menyn på de flesta restauranger. Andra storsäljare är Comté från Jurabergen och getosten Rigotte du Pilat med mjölk från getter som betar på Centralmassivets sluttningar ned mot Rhône-dalen.

Bästa ostronstället Gast som flyttat till Lyon för att slippa hamna i den tyska armén. Gast bestämde sig för att introducera alsassiska korvar i Lyon.

Klassiska korvar Företaget förvaltar fortfarande sitt arv. Man säljer bland annat femtio ton choucroute (surkål) per år. Men det viktigaste är nog ändå de klassiska Lyon-korvarna. Rosette de Lyon görs på grisbog, skinka, rött vin, peppar och salt. Den stoppas i en gristarm och torkas i två månader. Bara av Rosette-korven säljer man tio ton per år. Min favorit är Saucisson de Lyon som ursprungligen gjordes av åsnekött, men numera används bara ox- och fläskkött. Korven Jésu fick sitt ovanliga namn på den tiden man gjorde sin korv själv på landet. Den stoppas i magsäcken från en gris, och för att den skulle hålla formen lindade man den hårt som ett lindebarn. Man gör också tjocka korvar att koka, cervelas pistaché och den fantastiskt goda cervelas truffé. Den senare måste innehålla 3,5 procent tryffel för att få kallas så. Klassiska franska gäddquenneller hittar man här, liksom boudin noir (blodkorv) och inälvskorven andouillette. Den gjordes tidigare på kalvmage, men efter galna kosjukan gör man den på grismage. Varje fransk middag måste avslutas med ost. Det är en sanning i alla fall i det klassiska köket. Alltså beger jag mig till en av ostbutikerna, Beillevaire. Här saluförs omkring 100 olika franska ostar, både egentillverkade och

Men nu är jag hungrig och beger mig till Chez Léon, Lyons bästa ostronställe. Efter en lunch på Belon-ostron från Bretagne får jag en pratstund med JeanPaul som jag träffar bakom disken. Han berättar gärna om den välrenommerade 100 år gamla firman, som har både butik och restaurang. Det viktigaste för Chez Léon är att upprätthålla traditionen. Endast högsta kvalitet duger, och att välja rätt leverantör är oerhört viktigt. Ostronen kommer från Frankrikes atlantkust, där ostronodlarna har två timmar på sig mellan ebb och flod för att plocka ostronen. Frankrikes finaste skaldjur finns i Bretagne och där har firman sina leverantörer. Ostron är det som säljs mest. På julaftons kväll är ostron lika viktigt här i Frankrike som julskinka för oss i Sverige. Vissa år kan efterfrågan vara så stor att en del kunder blir utan. En annan efterfrågad delikatess är sjöborrar som är det enda som inte är franskt hos Chez Léon. Sjöborrarna hämtas nämligen från Spanien.

Tusentals turister Paul Bocuse är egentligen inte engagerad i saluhallen. Men hans namn har bidragit mycket till saluhallens renommé, inte minst utomlands. Varje vecka kommer det tusentals turister till hallen; visningar för utländska besökare är ett dagligt inslag. Här finns också provsmakningar, matlagningskurser och andra arrangemang. Det går också att hyra saluhallen på kvällstid för den som vill – och har råd. Möllekuriren 4 • 2014

Paul Bocuse föddes i en by utanför Lyon, Collonges-au-Mont-d’Or, och där driver han sin trestjärniga restaurang. Det är en upplevelse att komma dit, och Paul Bocuse går omkring i lokalen i sin kockmössa och låter sig fotograferas med gästerna, helst med en dam. Han anses vara en av 1900-talets främsta kockar och är känd för det nya franska köket, »la nouvelle cuisine«, som är mindre kaloririkt än det klassiska, vilket inte märks när man är där. Utöver sin stjärnkrog har Paul Bocuse fyra brasserier i Lyon, med namn efter

Möllekuriren 4 • 2014

väderstrecken. De serverar god mat till ett betydligt rimligare pris. Det inofficiella världsmästerskapet i matlagning, Bocuse d’Or, är uppkallat efter Paul Bocuse. Där fick den svenske kocken Mathias Dahlgren guldmedalj 1997. Svenska kockar har också fått silver fyra gånger. Saluhallen i Höganäs bärs av en sammanhållen vision, symboliserad av logotypen – fruktbarhetsgudinnan som hittades på Kullaberg. Här finns inte bara delikatesserna, utan även de vardagliga matvarorna

som grönsaker och bröd. Det nybakade brödet doftar förföriskt, och de fräscha grönsakerna är till övervägande del lokalt producerade. Allt presenteras charmfullt i den gamla fabriksmiljön. I Lyon råder överflöd. Mängden av småbutiker, utbudet av varor, känslan av lyx är det omedelbara intrycket. Och här har den enkla lokalen helt trätt tillbaka för innehållet. Det är två helt olika upplevelser, men båda har sin tjusning, och båda vittnar om kärlek till den goda maten. m

Drömlandet

Ett hus proppfullt med härliga leksaker för alla åldrar

Jens Wittström, butikens ägare: »Här hittar kunderna mycket som inte finns någon annan stans.«

Mickset Ord.pris 299 kr

Dockvagn Ord.pris 699 kr

Nu 99 kr

Nu 349 kr Storgatan 19 i Höganäs Telefon 042-33 24 80 Måndag–fredag kl 10–18 Lördagar kl 10–14

• En av butikerna i Sveriges ledande leksakskedja • 250 välfyllda kvadratmeter i två plan • Stort utbud av Lego

Möllekuriren 4 • 2014

Tre sätt att uppleva Kullaberg

Paddla, klättra cykla Av Bengt Nilsson

ölles läge mellan hav och berg ger många möjligheter för friluftsliv. Från hamnen kan man paddla kajak runt Kullen och se berget från sjösidan. Kullaberg har många klippor som lämpar sig för klättring och det finns goda möjligheter att vandra, rida och cykla. Christian Quist kom till Mölle år 2000 och arbetade med ribbåtarna som utgår från hamnen. Hans intresse för klättring och friluftsliv gjorde att han några år senare kunde starta ett eget företag i branschen: Mölle Kajak & Klättercenter. Genom företaget får turisterna uppleva Kullaberg både från havet och längs klippor och stigar. Som bas för verksamheten köpte han huset som ligger alldeles efter vakten på vägen upp mot fyren. Efter en omfattande renovering börjar huset bli färdigt, och det ska också inrymma gästrum.

Foto Christian Quist

Christian bor i Göteborg, men under sommarsäsongen finns han i stort sett på heltid i Mölle och driver verksamheten med hjälp av frilansande instruktörer. Den som vill utforska vattnen kring Kullaberg kan hyra kajaker i hamnarna både i Mölle och Arild. – Våra båtar ligger upplagda på kajakställningar i hamnarna, säger Christian. På båda platserna finns det både havskajaker och sit on top-kajaker att hyra för en hel eller halv dag. Havskajakerna är avsedda för paddling i öppet vatten. De klarar sjögång och kan bära campingutrustning och annan packning. Farkosten liknar en grönlandskajak. Den har vattentäta skott och utrustas ofta med ett roder eller en justerbar skädda. Sitt on top-kajaker är öppna. Jämfört med en

Möllekuriren 4 • 2014

Foto Bengt Nilsson

havskajak har dessa kajaker en fördel om man skulle råka kapsejsa. Då är det bara att dra sig upp och fortsätta att paddla. Den som hyr en kajak har flera rutter att välja på. Den populäraste är runt Kullen. Då kan man se fyren och Nimis för att sen fortsätta till Arild och lämna kajakerna där. Det går också att ta turen i omvänd riktning. Dessutom kan man paddla söderut från Mölle och få kajaken upphämtad längre ned längs kusten. Under en kajakfärd finns det mycket vackert att titta på och möjligheterna till strandhugg är obegränsade. Dessutom kan man träffa på tumlare och sälar. Hallands Väderö är ett annat naturområde som är värt att utforska. Där man kan göra en sälsafari och det går att få kajakerna levererade dit. – Oerfarna paddlare kan få en tvåtimmars introduktionskurs, säger Christian. Kursen börjar på land och därefter följer momenten sjösättning av kajaken, i- och urstigning, de vanligaste manövermomenten samt allmän säkerhet och kamraträddning vid kapsejsning. 29

Foto Bengt Nilsson

Kullaberg har klättring med olika svårighetsgrad. Det går att klättra året runt, men verksamheten ligger nere när berget är belagt med snö eller is. Två begränsningar gäller för klättring i Kullaberg. Man får för det första hålla sig utanför fågelskyddsområdena, och för det andra ska klättringen ske tillsammans med en kvalificerad instruktör. – Den klättring som sker på Kullaberg är så kallad traditionell klättring, säger Christian. Det innebär att man inte får borra in fasta bultar i berget. All säkring sker med egensatta säkringar som till exempel kilar och dessa tas bort när den sista passerar. Bergssidan lämnas på så vis som den var före klättringen. Men det finns en del fasta bultar som har satts dit olovandes, och dom kan man använda. Christians företag erbjuder tre olika klättringsaktiviteter. De genomförs i grupper om minst fyra personer och all utrustning ingår.

Firning. Detta är den kortaste kursen. Deltagarna får känna på hur det är att fira sig nerför klippor från olika höjder.

Prova på-klättring. Inga förkunskaper krävs. Ledaren väljer ut en eller flera klätterplatser som passar gruppens nivå. Deltagarna får både prova på att fira ned sig från klippor och klättra upp på leder med varierande svårighetsgrad. Introduktionskurs. Den här varianten passar både dem som inte har några förkunskaper och dem som provat på klättring tidigare. Målet är att under en dag ge deltagarna en känsla för klättring och nedfirning. De får också lära sig att sätta upp egna ankare till topprepsklättring.

Det senaste inslaget i företagets verksamhet är uthyrning av mountainbikes. Det är både lätt och varierande att cykla på Kullaberg. – Med mountainbikes tar man sig snabbt runt på berget, berättar Christian. – Man får uppleva bokskogen på bästa sätt med jobbiga uppförsbackar, roliga och snabba nedförsbackar och kuperade, trånga passager. – Vi har tio cyklar av det franska toppmärket La Pierre. Cyklarna har dämpad framgaffel och stora hjul. Det gör att dom är snabba. Det går bra att hyra en mountainbike för en hel eller halv dag. Den som vill kan också hyra en guide som visar runt på berget och hjälper en att hitta de bästa cykelstigarna. – Vi har uthyrningen av cyklar vid entrén till naturreservatet. Strax intill ligger busshållplatsen Grindstugan.

Mölle Målarna

Vi önskar er alla en fröjdefull jul & ett gott nytt år Vänd er med förtroende till oss med era uppdrag

Kontakta Per-Johan Holmbeck 042-34 76 31 070-334 74 94 f.d. medlem i Målaremästarnas Riksförening

Möllekuriren 4 • 2014

Visst blir det lättare att hitta om presentbutiken är utmärkt?

Oavsett om du väljer att ge bort någon av våra ost- och vinprovningar, presentkortsvarianter eller presentlådor, kan vi lova en jul- och nyårshelg fylld med massor av smak. Och alla tre är förstås utmärkta bevis på uppskattning för det gångna året, om vi får säga det själva. Till kunder, medarbetare och vänner. Beställ på en gång i butiken eller i lugn och ro på www.oldsbergsost.se Där hittar du också all information. Och säckvis med andra utmärkta julklappstips. God jul – i nytt utmärkt sällskap!

Köpmansgatan 6 a. Höganäs. Tel 042-33 05 05. oldsbergsost.se Öppet alla dagar t o m dan före dopparedan!

Ode om Kullaberg:

Liten lort Inte är du mycket att ha i globalt perspektiv Kullaberg! Mullvadshög passar bra Inget högbergsmassiv Kullaberg! Liten kulle vid Everests rot Minihöjd vid Kebnekajse Kullaberg! En lort vid Ardennernas fot Just bara en liten bajse Kullaberg! Men för oss är du mäktigt Oss slättbor ger du färg för oss är du präktigt Kullaberg! Dikten är skiven av Åke E. Andersson, som porträtteras på sidan 8. Den ingår i ett epos där han skildrar berget från forntid till framtid. Läs det på www.issuu.com; skriv Kullaberg i sökrutan.

Möllekuriren 4 • 2014

Allt inom stensättning trädgårdsanläggning dränering husgrunder

God Jul

Boka ditt julbord på

Telefon 042-34 74 20

Klimatförändringen påverkar Skånes kuster

Geologin ett plus för Mölle Av Birgitta Hansson

n dag i slutet av augusti upptäckte jag ett fartyg alldeles utanför Mölle hamn som gick både väldigt nära och väldigt långsamt. En sökning på Google på fartygets namn Ocean Surveyor gjorde mig nyfiken. Det visade sig vara ett mätningsfartyg i tjänst hos Sveriges Geologiska Undersökning, SGU. Man höll alltså på med något utanför Mölle – men vad? På SGU:s hemsida kom jag snart fram till att det pågick ett projekt kallat Skånestrand. En delrapport har kommit och slutrapporten väntas omkring årsskiftet.

Skånes kust är som alla vet starkt exploaterad av bebyggelse, vägar och diverse anläggningar. Dessutom finns det många fina naturskyddsområden längs kusten, till exempel Mölle fälad. Allt talar för att det pågår en klimatförändring som innebär att havsytan kommer att höjas. Det måste Skånes kustkommuner ta hänsyn till i sin planering. Då är det viktigt att ha kunskap om markförhållandena för att göra riktiga bedömningar om hur utvecklingen ska drivas. Länsstyrelsen rekommenderar numera att nybyggnation inte ska ske på mark som i dag ligger lägre än tre meter över havet. Det finns stora tätbebyggda områden som redan finns under denna nivå, till exempel hela Falsterbonäset. Det Möllekuriren 4 • 2014

Foto Stig Peterson

lär finnas över 23 000 byggnader som kommer att påverkas av en havsnivåhöjning på en meter.

Kraftig vind och stora vågor i kombination med en högre havsyta kan leda till stor påverkan på bebyggelse och infrastruktur även i områden som Mölle.

Under tre år har SGU inventerat geologin och topografin närmast strandlinjen runt hela Skåne, både över och under vattenytan. Undersökningarna på land gjordes huvudsakligen 2012; havsbottnen åren därefter. Det var slutfasen av det arbetet som pågick utanför Mölle. Den sista sträckan från Helsingborg till Hallandsgränsen undersöktes av Ocean Surveyor och Ugglan, ett mindre hjälpfartyg. På land har geologer gått till fots och inventerat, analyserat och karterat bland annat jordart, bergart och växtlighet inom strandområdet upp till 500 meter från strandkanten. På samma sätt har man använt fartygen för att ta reda på topografi, bottenmaterial, vegetation, syreförhållande och förekomst av miljögifter under vattenytan upp till 1 000 meter från land. Vid inventeringarna tog man många fotografier som kompletterar den geologiska informationen både längs stränderna och av havsbotten. För att man ska kunna beräkna hur kustlinjen kommer att förändras måste geologin över och

under vattenytan redovisas tillsammans längs strandlinjen. Så har inte skett tidigare, men i detta projekt använder man så kallad sömlös redovisning i den digitala kartredovisningen, vilket är en ny metod. Kartor och bilder finns, i ett första steg, i en testversion på SGU:s hemsida. Jordens klimat har alltid förändrats över tid. Om man ser till de senaste 20 000 åren – en kort tid i ett geologiskt perspektiv – var det först istid och därefter har det varit både kallare och varmare perioder. Förutom naturliga variationer pågår en uppvärmning orsakad av utsläpp av växthusgaser, som bland annat leder till en stigande havsytenivå. Detta beror enligt SGU:s rapport främst på att vattnet utvidgar sig med stigande temperatur, men också på att glaciärer och havsis smälter. FN:s klimatpanel har tagit fram siffror på att havsytan för närvarande höjs med i genomsnitt 3,2 millimeter per år. Det finns ett flertal beräkningar för vad som kommer att hända i framtiden beroende på olika uppskattningar av hur stora utsläppen av växthusgaser kommer att bli. Svaren varierar mellan en ökning av det normala vattenståndet 33

Allt talar för att det pågår en klimatförändring som innebär att havsytan kommer att höjas. Det måste Skånes kustkommuner ta hänsyn till

med 25 centimeter upp till 1 meter fram till år 2100. Under kraftiga oväder ökar vattennivån ofta betydligt. I rapporten redovisar SGU att under stormen Sven i december 2013 slogs nya vattenståndsrekord i Öresund. I Viken var nivån 1,67 meter över normalvattenståndet och i Barsebäck var motsvarande siffra 1,59 meter. I kombination med mycket höga vågor ledde detta till översvämningar, kraftig erosion och stora materiella skador längs Sundet. Så problemet med påverkan på strandzonen finns redan i dag För större delen av Sveriges kust motverkas den stigande havsnivån av landhöjningen. På en linje från Kullaberg till Kristianstadstrakten går noll-linjen. Norr om den sker en viss landhöjning varje år; högst är den för närvarande i Västerbottens kustland med drygt 9 millimeter per år. Men södra Skåne sjunker med drygt 0,5 millimeter per år. Projektet Skånestrand handlar om att beskriva nuläget för geologi och erosion i hela området. Utan en riktig nulägesbeskrivning kan man inte dra slutsatser om hur en framtida havsnivåhöjning kommer att påverka oss under 2000-talet. Skånes stränder har väldigt skiftande geologi: från brant stupande berg som Kullaberg till flacka, delvis översvämmade stränder som området mellan Höllviken och Bunkeflostrand vid Öresundsbron. 34

Hur stark erosionen blir är ett samspel mellan vind, vågor, havsströmmar och geologiska förhållanden samt topografin över och under havsytan. Dessutom påverkar vegetationen och anläggningar i strandkanten som bryggor och hamnar vad som kommer hända. De åtgärder som vidtas för att minska erosionen har också betydelse. På många kuststräckor har strandområdet ibland krympt genom erosion, medan det ibland har vuxit genom deposition. En högre havsvattennivå ger en ökad risk för erosion som är bestående. Längs Skånes kust sker en tydlig stranderosion vid två olika kusttyper: vid flacka sandstränder och vid klinter som på Ven. I Löderup har man jämfört flygbilder tagna vid olika tidpunkter och kunnat konstatera att stranderosionen har varit dramatisk. Strandlinjen har flyttats cirka 200 meter inåt land sedan 1975. Samtidigt har stranden vid Sandhammaren vuxit sig bredare. Klintkuster påverkas också kraftigt på ett sätt som inte kan repareras. En slutsats som man kan dra är att Mölle och Kullaberg kommer att klara sig förhållandevis bra även efter en klimatförändring som ger höjd havsnivå. En höjning av medelvattenståndet med 1 meter når Mölles bebyggelse endast i mycket ringa omfattning. Vid en höjning av medelvattenståndet med omkring 3 meter – vilket inte förefaller särskilt troligt – skulle husen längs Strandvägen komma att drabbas. Stränderna kommer att översvämmas i synnerhet från hamnen och söderut över fäladen. Risken för en mer påtaglig erosion som i Löderup är på grund av de geologiska förhållandena i Mölle med mycket berg mindre än på andra ställen runt den skånska kusten. Trots det kan vi redan i dag se att kraftiga stormar i kombination med mycket högt vattenstånd, som stormen Sven, gav stora skador både på hamnen i Mölle och några tomter längs Strandvägen.

Ocean Surveyor användes i undersökningen av havsbottnen runt Skåne. Foto ur SGU-rapporten

Även andra större stormar de senaste tio åren som Gudrun och Per möblerade om ordentligt längs stigen från Solviken mot Ransvik. Kraftig vind och stora vågor i kombination med en högre havsyta kan alltså leda till stor påverkan på bebyggelse och infrastruktur även i områden som Mölle. I andra delar av Skåne kommer en havsnivåhöjning att få mer dramatiska konsekvenser, inte minst där erosionen kraftigt och långsiktigt ändrar topografin vid redan befintlig bebyggelse.

OM EROSION Erosion är nednötning och transport av jord, berg eller annat material som sker på grund av en mekanisk eller kemisk påverkan. Erosion orsakas av bland annat vind, rinnande vatten och vågor. Ett känt exempel är Ystads-kusten där Östersjön äter upp meter för meter av sandstranden.

LÄS MER HÄR Det material som finns att ta del av är både informativt och lite skrämmande. Kartor och bilder från såväl land som havsbotten finns på den så kallade Kartvisaren som är under uppbyggnad. Allt material om undersökningarna kan man hitta på SGU:s hemsida: www.sgu. Det finns under rubrikerna Samhällsplanering/Hav och kust. Leta efter Projekt Skånestrand.

Om bilden på framsidan Alexander Mandersson: »Den dagen var det väldigt blåsigt. Jag åkte ner till hamnen för att ta några bilder, och då såg jag vågorna över fyren och tänkte att det skulle bli kanonbilder. Men det var väldigt mulligt och ljuset var inte särskilt fint. Jag tog ungefär tusen bilder, och den här var en av dem som stack ut.« • Alexander porträtterades i sommarnumret. Möllekuriren 4 • 2014

Jul på stationshuset i Mölle, andra advent den 7 december kl 13–16

God Jul och Gott Nytt År!

Konstkeramiker KERSTIN TILLBERG Unikt Handgjort & handmålat Stengods Garngränd 6, 263 77 Mölle tel. 070-160 01 30 För nyheter och information, välkommen in på www.kerstintillberg.se

Möllekuriren 4 • 2014

Här vår rapport från cykelsadeln

Text och foto Staffan Elinder och Gert Svensson

et började som rena motionsturer. Vid niotiden på vardagsmorgnarna rullade vi ut på banvallen. Vi behövde motionen för att förbättra vår allmänna kondition. Cykel var det som gällde – våra knän klarar inte längre av att springa långa sträckor. I somras blev det tjugoen cykelrundor i Mölles omgivningar och varje tur tog mellan en och två timmar. Vi planerade tripperna med hjälp av Cykelvägar i Kullabygden; efter hand byggde vi på bokens förslag med egna val. »Activity started« ljuder det från Staffans mobiltelefon. Cykelturen kan börja. Staffan har appen RunKeeper, och den håller reda på hur långt vi cyklar och hur lång tid det tar. Från att ha varit ren motion har cykelturerna utvecklats till små upptäcktsfärder och morgonsamtal. Vi är lyckligt lottade; cykelvägarna kring Mölle kan kombineras i all oändlighet. Det finns många välkända sträckor, men också små hörn av Kullabygden som inte är så kända, åtminstone inte för oss. Våra cykelturer handlar om möten med landskapet, naturen och bebyggelsen längs vägen. Men då och då träffar vi också människor som vi pratar med. Fast ibland är motvinden så intensiv att det blir mest att kämpa på. Bland alla cykelturer som vi har gjort finns en mycket välkänd rutt längs Sundet och en mindre känd längs Skälderviken och uppe på Kullen. Dessa berättar vi om här. Sommarmorgon längs Sundet. Det börjar redan efter några hundra meter in på banvallen – kroppen fylls av den speciella känsla som kommer med ljuset. Ljuset från Öresunds spegling 36

stäcker sig från fäladen mot Danmarks kustlinje. Över detta en vidsträckt himmel. En himmel som kan växla från att vara intensivt solbelyst, klarblå och molnfri till att vara dramatisk, färgrik och nästan våldsam. En bättre start på morgonens cykeltur är svår att finna. Längs banvallen är det mycket hejande. Vi morsar på andra cyklister, joggare och folk som är ute med hunden. Allén vid Krapperup, en tunnel med skugga och intensiv grönska, därpå ett nytt energiskapande ljus över Sundet innan vi cyklar in bland villorna och trädgårdarna i Nyhamnsläge. Efter Strandbaden cyklar vi längs havet, förbi Margretebergs badplats. När vi rundat hörnet har vi havet direkt nedanför oss, och på andra sidan vattnet ser vi Helsingör och Kronborgs Slott. Båttrafiken är vissa morgnar väldigt intensiv. Det känns fint att samtidigt kunna kolla in fem, sex fartyg från cykelsadeln. Vi trampar förbi Höganäs hamn och Kvickbadet och siktar sedan in oss på Lerberget. En del av cykelturen går längs en sandig stig på Kullaleden, med Sundet närvarande bara några meter bort. Vi känner stor frihet, och tänker att det har att göra med att himlen över vattnet skapar en sådan fri rymd. De små, charmiga husen vid hamnen i Lerberget svischar vi förbi och cyklar längs Segelvägen fram till Snäckvägen. Där vänder vi vid en stor, modern villa – med en spännande tomt som påminner om stranden i Falsterbo. Vår färd tillbaka går via Höganäsvägen som kantas av gamla fina tegelvillor och moderna arkitektskapelser. Upplevelsen av alla fina hus, Möllekuriren 4 • 2014

och blandningen av olika stilar, ger oss mycket att prata om. De gånger vi har medvind flyger vi nästan tillbaka, och det går snabbt att komma till först Höganäs och sedan hem. Vi möter det magiska ljuset på nytt när vi kommer ut från Nyhamnsläge och ser den vidsträckta, lätt böljande kornåkern upp mot Bräcke Mölla. Den vajande säden tillsammans med en klarblå himmel gör att det glimmar, nästan som guld. När vi gör om samma cykeltur dagen efter, kommer Sundet och himlen att ha ändrat färg, och vinden är annorlunda. Turen blir en helt ny upplevelse – med nya intryck och tankar. Kullaberg är spännande genom att det finns så stora variationer. När vi cyklar längs Sundet, genom det böljande jordbrukslandskapet, är höjdskillnaderna små. Vägarna är breda och lättcyklade, så vi kan oftast cykla bredvid varandra och småprata. För att skapa variation, och få större utmaningar, söker vi oss mot berget och väljer stigarna längs med Kullaberg utmed Skälderviken. Vi startar färden med den branta backen upp mot fyren. Svänger åt sydöst vid entrén till naturreservatet och tar den vindlande stigen genom bokskogen mot Björkeröd. Sedan trampar vi vidare över stock och sten mot Himmelstorp. På lägsta växeln balanserar vi längs de slingrande stigarna. Det gäller att hela tiden hålla oss cyklande, att inte behöva sätta ned foten. Efter ett tag fungerar det riktigt bra. Vi behöver bara lämna sadeln när vi ska passera några gärdsgårdar eller ta oss runt en grupp med kor. Högt uppe på berget är utsikten enastående. Omslutna av ängar och åkrar möter vi nya lukter och ljud, surrande insekter, betande boskap och dofter från örter. Strax innan Arild väljer vi oftast att cykla ut mot Skälderviken och försöker ta oss ända fram till kanten. Där finns några hus som klamrar sig fast på stuMöllekuriren 4 • 2014

pet ned mot Skälderviken. De är några av de riktigt spännande hus som vi har upptäckt under våra turer, men som kan vara svåra att hitta för den som kommer med bil. Varje nytt fynd stegrar vår nyfikenhet. Vi letar hela tiden efter nya vägar och utforskar obekanta stigar. Vad finns runt kröken? När vi börjar en tur vet vi sällan var vi kommer att hamna, och vad vi kommer att upptäcka. Det är en stor del av tjusningen med våra cykelturer. Via kapellet i Arild far vi ned för den branta vägen till hamnen. Där möter vi morgonbadare, på väg till eller ifrån Tussans badplats. Vi kommer i samspråk med en och annan, och det ger oss ibland ny information om byn eller tips på saker som vi inte ska missa. Mot Skäret cyklar vi vidare längs Kullaleden, och vi närmar oss den tuffaste delen av dagens tur på våra mountainbikes. Vi balanserar krampaktigt längs stupet. Långt nedanför oss rullar vågorna in mot klipporna. Utmanande, men härligt. Och när den steniga stigen slutligen mynnar ut i en bredare cykelväg känner vi oss pojkaktigt nöjda. Vi fixade det igen! Snart är vi åter uppe på Norra Kustvägen alldeles vid Tranekärrsvägen. Vägen hem går i härlig medvind genom det böljande landskapet, och vi färdas på Tranekärrsvägen, Gamla Södåkravägen och Krapperups kyrkväg. Vi väljer småvägar för att slippa trafiken. Framme vid Krapperup cyklar vi genom slottsparken ned till banvallen, och efter någon kilometer är vi åter vid startpunkten på Möllevångsvägen. Innan vi skiljs åt för dagen lyssnar vi av mobilen och hör den mekaniska rösten summera dagens resultat: »Activity completed; Workout summary: total time 1 timme 55 minuter 19 sekunder; total distance 28,38 km; average pace 14,77 km per timme; 847 kalorier förbrukade«

Vi enas om att sommarens tuffaste – och kortaste – utmaning var när vi cyklade från Mölle Hamnplan direkt upp till fyren utan att sätta en fot i backen. Den morgonen blev det inte mycket sagt. Charmigast var nog när vi mötte storken på en åker i Ingelsträde.

Skriv en haikudikt – och få den tryckt i nästa nummer av Möllekuriren. Läs mer på sidan 5.

Sjökapten Nils Johan Pyks berättelse över den trefligaste Jul han har minne av

et var Julafton 1908 i Newport hamn i Wales, som jag gick en regnig stormig eftermiddag på gatan och reflekterade över de många människor som gjorde sina förberedelser för att fira Julen, och då jag tänkte hur tomt sjömanslivet är på familje samkväm och förståelse för medmänniskor, särskilt då man är främling i ett främmande land. Det var så att vi blevo lastade med en last kol och skulle på kvällen avgå till Spanien. Jag tänkte som så, det är inte många här på gatan som har så dystra tankar om Julhelgen som jag hade, som skulle ut i storm och regn på Bristol kanalen ut i Atlanten, men så i samma ögonblick mötte jag tvenne små barn, en flicka på cirka 10 år med sin bror cirka 7 à 8 år, gå hand i hand på gatan, frusna och igenomvåta. Jag tänkte, dessa små har det nog mycket sämre än vi i kväll. Jag tänkte, här har du ett passande tillfälle att bereda dessa små litet glädje som på samma gång kan glädja dig själf. Jag tilltalade dem och frågade dem om de fruso, och gossen var blyg och ville ingenting säga, men flickan var något mera frimodig. Jag såg att de s.k. skorna de hade på sig voro alldeles genomvåta och söndriga, och så frågade jag dem om de ville hava hvardera ett par nya skor, hvilket de gerna gingo med på.

Vi gingo så in i en skoaffär, och där ordnade jag skor till dem, men jag bad att få skor som voro starka och vattentäta, hvilket jag även fick. Då de skulle taga de gamla av för att prova de nya, så fick vi nästan endast se ett par smutsiga bara fötter, ty strumporna voro alldeles utslitna. I samma ögonblick fick jag av affärsinnehavaren en häpen blick och förfrågan om det var mina barn, ty som jag själv var väl klädd undrade han hur detta hängde ihop, men så förklarade jag att det var ett par småttingar som jag träffat på gatan, och ville giva liten Julglädje. Som det ej passade att sticka dessa bara barna fötter i nya skor bestämde jag att först gå i en annan affär tvärs över gatan och få dem ett par varma strumpor. Då vi hade fått dessa strumpor blevo barnen nog så glada och meddelsamma, men som särskilt gossen var tunt klädd, frågade jag honom om han skulle bliva glad om han fick en ny rock, något svar fick jag ej men en nådig barna blick. Affärsinnehavaren kom fram med flera sorter, men så var där en med två rader stora gula knappar och den passade honom och affären var gjord. Sedan gingo vi tillbaka i skoaffären och fingo skorna på. Affärsinnehavaren frågade mig hur vi skulle göra med de gamla skorna, och då bad jag honom att lägga dem i en gemensam paket, så kunde barnens föräldrar göra med dem som de ville, men Möllekuriren 4 • 2014

då invände affärsinnehavaren mot mitt förslag, och sade att det ej var osannoligt att om barnen komma hem med de gamla skorna, kanske att de (föräldarna) nästa söckendag togo barnens nya skor och gick till pantbanken med dem, och barnen återigän fingo de gamla skorna, men då bad jag affärsinnehavaren att behålla de gamla och kasta dem i soplådan, hvilket även blev gjort. Affärsinnehavaren var nyfiken veta hvem jag var, ty han hörde på dialekten att jag var utländare, och mitt svar blev, »jag är en son av det land som har midsommar natt sol«, kanske att han funderade på det många gånger.

Då vi så voro färdiga med ekiperingen gingo vi ut och så in i en »sötsaksaffär« och fingo de vardera en del sötsaker.Vidare gingo vi ut på gatan, och att se denne lille gosse hur han såg på sina nya skor och de blanka knapparna i rocken, det var för mig en stor Julglädje. Ochså följde jag dem bort mot den gatan där de hade sitt hem, och så tackade de och vi önskade varandra en God Jul. Sedan gick jag ombord på mitt fartyg och senare på kvällen gingo vi till sjöss. Den lilla uppoffringen jag gjorde dessa två små, den gladde mig många många gånger.

NÅGRA ORD OM BREVSKRIVAREN Nils Johan Pyk föddes i Mölle 1876, son till sjökapten Oskar Pyk och Botilda Pyk, född Bökberg. Nils följde i sin fars fotspår och gav sig tidigt ut till sjöss. Han blev också sjökapten och tog hand om många unga Möllepågar. Under hans överinseende fick de lära sig det hårda livet på de sju haven. Han seglade och var ute till havs under långa perioder. När han kom tillbaka till Mölle sade han: »Många vackra ställen har jag sett, men inget går upp mot Mölle och Kullaberg.« Nils donerade pengar till bygget av kapellet, och han var med när man räddade berget från att bli uppköpt av tyskar genom att förvärva aktier i Kullabergs Natur AB. Han stöttade sjömansänkor, så att de kunde få det att gå runt när de hade blivit ensamma med barn och hem.

Av Johanna Pyk-Jargård*

Vid femtio års ålder mönstrade Nils av för gott. Han gifte sig med Meli som hade väntat troget på honom. De fick två söner: Nils Oskar och Johan Bertil. Nils engagerade sig i byn och var framför allt aktiv i hamnföreningen. Han gjorde skisser på hur hamnen skulle byggas om för att bli tryggare, något som fortfarande är aktuellt. Ankaret vid flaggstången, som nästan alla Möllebarn har klättrat på, köpte Nils i Sölvesborg och skänkte till hamnen. Nils satt i i Rederi Hillerströms styrelse och var aktiv i Helsingborgs Sjöfartsförening. I slutet på 1950-talet ville Nils äldste son, Nils Oskar, starta ett eget rederi. Nils hjälpte till med kunskap och kapital. Tillsammans startade de N.O. Pyk och Rederiaktiebolaget Polar. Polar var det sista rederiet som grundades i Kullabygden och byggde sina egna nya båtar.

Ditt lokala flygbolag – nära Mölle!

ILJETT

RÖD B

Nils och Meli bodde på Solbacken vid Brantelid. I det soliga läget på sydsluttningen där kunde Nils odla både vindruvor och aprikoser. Ovanför trädgården hade Nils ett litet lusthus. Där satt han och njöt av utsikten och lyssnade på väderleksrapporten till en god konjak – i väntan på att lugnet skulle lägga sig i Villa Solbacken. Nils var aktiv som styrelsemedlem i N.O. Pyk och Polar till den dagen han gick bort, den 5 augusti 1965. Personalen kunde alltid kontakta honom när hans son Nils Oskar var till sjöss och svår att nå.

* Nils Johan Pyks barnbarn

fr 495:

172 kr* skatter gifter/ inkl. av

Med Kullaflyg får du den bästa resan till och från Skåne. Vi flyger från Ängelholm/Helsingborg till Stockholm/Bromma, Visby (sommar) och Mora (vinter). Dessutom har vi förmodligen världens mest närproducerade flygplansmat och du kan njuta av en kopp färskbryggt Zoégas efter maten. Boka din biljett på kullaflyg.se Vi ses ombord! * Flygplatshållarens avgifter, skatter, utsläppsrätt och bränsletillägg.

Möllekuriren 4 • 2014

NÄRPRODUCERADE FLYGRESOR

Anders Widén – en sentida fyrmästare

Lyckliga bonusår efter allt slitet på fyrskeppen

B Text och foto Britt-Marie Sjögren

ilen rullade i god fart längs E6:an från Ängelholm mot Malmö. Dagen var solig och vacker, det glittrade i Öresund och jag var på bästa tänkbara humör. Jag kunde inte låta bli att le åt mig själv när jag körde: Tänk att man kunde bli så här glatt förväntansfull inför en intervju med en före detta fyrmästare. Men han hade verkligen låtit trevlig i telefonen, Anders Widén, en av Kullens sista fyrmästare. Åttiosex år var han, men lät pigg och intresserad. Han ville gärna återse fyren. Och jag som ju nyligen hade blivit handhavare av Kullens fyr, tillsammans med min man Per, och forskat om både fyren och dess historia, var nyfiken på vad han kunde ha att berätta om gamla tider. Höghuset var lätt att hitta och trapporna upp till sjunde våningen tog jag raskt. Anders hade redan dörren på glänt och stack försiktigt ut sitt huvud och hälsade välkommen in. Han visade mig runt i lägenheten och av fotona förstod jag att han hade tre söner och många barnbarn. Och många minnen från ett långt liv i sjöfartens tjänst. Vi beundrade den vida utsikten från balkongen, en vy väl ägnad en man som har levt större delen av sitt liv på havet. Anders lärde mig konsten att fälla ihop en rul�lator och sen hoppade vi in i bilen och körde iväg. – Nu du Anders, ska vi ut på äventyr! – Ja, det ska vi minsann, svarade Anders glatt, och vi möttes i ett leende samförstånd. Det här skulle bli en rolig dag.

Sjövanan låg i släkten Medan vi körde norrut berättade Anders att han var född på Kullahalvön, närmare bestämt i Arild. Det var fängslande att höra om Kullabygden i gamla tider. Hur hans mormor ibland gav honom en femöring så att han kunde gå och köpa en strut karameller i affären i Möllehässle, eller hur han och hans kamrater lyckades tjäna ihop pengar så att de kunde cykla iväg till Höganäs och se på bio. Kullen med sin vilda natur och närhet till havet var en spännande plats att växa upp på. 40

Sjövanan låg i släkten, för Anders far Edwin hade varit steward, högste chefen för en båts kökspersonal. Anders berättade att fadern egentligen hette Nilsson-Sträng, men att Edwin aldrig hade gillat det namnet, utan ville ta sig ett nytt. Men han kunde inte komma på vilket namn han skulle ta i stället. Så en gång när han var till sjöss diskuterade han detta med skepparen. Denne kom då på att man skulle kunna kasta om bokstäverna i Edwins namn och si, då blev det Widén!

Ensam kabyssansvarig Anders gick i sin fars fotspår och blev även han sjömanskock. Till skillnad mot fadern, som huvudsakligen åkte på England, gjorde Anders flera världsomspännande resor. – Var du kanske med om något sjömansdop på dina långa resor? undrade jag. Nej, men Anders mindes att en del passagerare döptes när man passerade ekvatorn, de fick en spann havsvatten över sig Han hade hört talas om den gamla seden »att hönsa för Kullen«. Den som för första gången passerade Kullen skulle doppas i havet, nedsänkt med bara ett rep under armarna. Men det var förr i tiden. Själv har han aldrig blivit döpt annat än i dopfunten i Brunnby. Merparten av Anders arbetsliv, den senare delen, kom dock att bli förlagd till stationära fyrskepp längs södra Sveriges kust. Där jobbade han som ensam köksansvarig i kabyssen, vilket kunde ha sina sidor i krängande sjö. Det ålderdomliga fyrskeppet Kalkgrundet var en speciell utmaning. Där fanns ingen elektricitet, bara fotogenlampor, vilket troligen var anledningen till att han alltid hade en sådan besvärlig huvudvärk ombord på just det skeppet. Maten tillagades på vedeldad järnspis och diskvattnet fick han själv pumpa upp från havet. Livet var lite lättare på de mer moderna fyrskeppen och Anders trivdes alltid bra med sitt jobb och sina arbetskamrater ombord. Möllekuriren 4 • 2014

Här var han nära havet, men ändå på land, och bodde bra i fyrvaktarbostaden på den vackraste av platser

Anders arbetslivshistoria från början av 1960-talet och trettio år framåt sammanfaller med fyrskeppens, tjänstefartygens och fyrarnas nedläggningsperiod. Han vandrade från skepp till skepp efter hand som de drogs in: Fyrskeppet Kalkgrundet. Fyrskeppet Svinbådan. Tjänstefartyget Malmö. Stolta skepp med en lång historia. Anders följde dem alla till slutet. Hans sista tjänst var den som fyrmästare på Kullens fyr, och även där kom han att vara med om en av de sista bemannade perioderna. Efter Anders, som slutade 1992, har två fyrmästare arbetat där, den siste fram till 2003.

Kärt återseende av fyren Fyren lyser dock fortfarande och fullgör sitt uppdrag, nu som för 114 år sedan. Och det är något som både jag och Anders är glada och stolta över. Efter lunch på en solig uteservering på St Arilds golfrestaurang körde vi vidare mot Anders gamla arbetsplats. Sommarlandskapets bekanta vyer fyllde Anders med glada minnen från gamla tider. När vi rullade över backkrönet, och slätten mot Mölle öppnade sig mot havet och Kullaberg, var vi överens om att just denna vy alltid fyller en med ett särskilt lyckorus. Vackrare väg får man nämligen leta efter, i synnerhet på våren då gula rapsfält möter djupblått hav. Det är något speciellt med att köra på ett långt, havsomslutet näs; det finns bara en väg, och det är framåt. Vi for genom det idylliska Mölle och vidare upp genom bokskogen ända fram till havet – och Kullens fyr. Möllekuriren 4 • 2014

Det blev ett kärt återseende. Visserligen hindrade ett ont ben den tidigare fyrmästaren från att ta sig uppför spiraltrappan till den gamla linsen – som han bra gärna hade velat se. Men att komma in i vaktrummet, maskinrummet och att skåda havsutsikten igen räckte för att sätta ny fart på berättandet.

Fyrvaktare–fyrmästare Anders kom 1983 till Kullens fyr som fyrvaktare och jobbade i tre år under fyrmästare Sundberg. Denne hade ett

rykte om sig att vara en smula oberäknelig och dominant; en del var till och med lite rädda för honom. Anders kryssade dock smidigt bland skären, det var inget problem. Men när Sundberg slutade 1986 blev Anders fyrmästare och fick äntligen fria händer. Då blev det ordning på torpet, det förstod jag. Han passade bland annat på att skrapa bort all täckande grå målarfärg som dolde fyrens vackra schackrutiga golv i vit marmor och svart skiffer. En kulturgärning vi tackar för. 41

– Häxan, Britt-Marie, jag säger bara Häxan!

Anders tyckte att fyrmästarjobbet var ett kanonjobb, lyckliga bonusår efter allt slitet på fyrskeppen. Här var han nära havet, men ändå på land, och bodde bra i fyrvaktarbostaden på den vackraste av platser. Barnen var utflugna, så frun flyttade upp för att de skulle kunna bo tillsammans. Men lägenheten i Malmö hade de kvar i alla år. Anders jobbade som fyrmästare på Kullens fyr från 1986 fram till sin pensionering hösten 1992. Han trivdes så bra att han skrev till Sjöfartsverket och bad att få jobba kvar året ut, vilket beviljades.

Bättre lön för ansvaret Hur såg då fyrarbetet ut på Widéns tid, på 1980-talet? Det var bara två Sjöfartsverksanställda, fyrmästaren och fyrvaktaren. Fyrvaktaren hette Sven-Axel Persson och var bördig från Kullagården, vilken historiskt sett varit kopplad till fyren. Hierarkin från forna dagar var inget som Anders höll på, utan han och Sven-Axel jobbade ihop och gjorde samma arbete. Dock hade fyrmästaren bättre lön, för det var ju ändå ytterst han som hade ansvaret. Fyren och dess anläggningar, allt skulle fungera och hållas snyggt och rent. Häri ingick fyren, den lilla fyren Kullen västra, fyrmästarbostaden och fyrvaktarbostaden inklusive förrådsbyggnader och därtill hörande trädgård samt omgivande staket, vilket allt hölls i bästa skick. Detta var särskilt viktigt, eftersom det var många besökare sommartid. Vidare skulle den sex ton tunga linsen putsas varannan dag. Då stängde man av den mitt på dagen och polerade alla prismorna med rödsprit, vilket tog ett par timmar. Allt enligt rutiner som var fastlagda sedan tidigare. Nuförtiden putsas den på sin höjd två gånger om året av Sjöfartsverkets fyrtekniker. 42

Sist men inte minst skulle alla koppar- och mässingsdetaljer putsas varje lördag. Poleras minutiöst så att de sken ikapp med solen. Jo minsann, det fick jag höra, för visserligen hade jag och Per – när vi övertog fyren – renoverat både golv och väggar, satt upp skyddsräcke och installerat ny belysning, men se den där lätt grönfärgade kopparkranen på elementet, den hade nog inte blivit putsad de senaste tjugo åren. Det lade fyrmästare Widén nogsamt märke till. Något som han påpekade mycket vänligt, men också mycket ihärdigt: – Britt-Marie, Britt-Marie, ni måste börja putsa! Och lite senare (efter att jag trott mig ha avlett hans uppmärksamhet) med viskande röst och skälmsk blick: – Häxan, Britt-Marie, jag säger bara Häxan! Att metallblänk är något djupt rotat och sammanhörande med sjömännens yrkesstolthet, det blev för mig nu uppenbart. – Och järnknopparna i spiraltrappan, när polerade ni dom sist? Tja, där stod man svarslös och blygdes teatraliskt med sänkt huvud över sitt tillkortakommande. Hur i all sin dar hade vi kunnat missa järnknopparna? Med glimten i ögat skojade vi om detta, ty i en fyr likaväl som i ett fartyg ska metallen till varje pris skina.

Turisterna bröt rutinen På Widéns tid skruvades fyrens alla trettiotre trappsteg loss varje vår, renskrapades och lackades om. Stenfasaden av gnejs skulle skuras och hållas ren från lavar och kalkavlagringar. Sommartid strömmade turisterna till, vilket bröt den annars enahanda rutinen, men det medförde också mer arbete. Inträdet på fem kronor stoppades i en träbössa, och där hittade man med årens lopp mynt från världens alla hörn. Vi har höjt inträdet till trettio kronor för vuxna, men så har vi också en spännande utställning att visa. På fyren fanns dessutom en väderobservatör som var anställd av SMHI. På Widéns tid hette han Björn Malm.

Som mest var man alltså tre personer. När Malm var ledig hoppade någon av fyrpersonalen in och tog över rapporteringen. Var tredje timme dygnet runt i ur och skur skulle de meteorologiska instrumenten som barometer och hygrometer avläsas och sedan ringas in till F10 i Ängelholm. Man kan tycka att det hade varit bäst organiserat om man jobbade i par och tog varannan avläsning så att alla fick sova sina sex timmar på natten, men så fungerade det inte. Ett pass varade en hel vecka, dag som natt, och den som hade vakten var fullt ansvarig hela passet. På natten sov man då bara tre timmar i stöten med väckarklockan bredvid sig på en madrass i vaktrummet. Widén blev med tiden så van att han vaknade redan innan väckarklockan skrällde. Fyrmästarens arbete bestod således av mycket putsande, iordninghållande, mätande och rapporterande. Men det var också ett fritt arbete. Anders hade ingen över sig som lade sig i. Han minns i alla fall inga inspektioner från Sjöfartsverket. Det var fridfullt och stilla på Kullen när turisterna hade gått för dagen. Anders njöt av livet här ute vid fyren i fulla drag.

Häftiga stormar ibland – Stormar, råkade ni ut för några häftiga sådana? Jodå, det gjorde man, bränningarna kunde bjuda på skådespel mot klipporna. Som ett litet smakprov berättade Anders hur han en dag stod i fyren och såg ut mot södra udden där en stor schäfer lufsade omkring. Plötsligt tog stormvinden tag i hunden som hjälplöst rullade som ett nystan hela vägen in till fyren. – Det var tur att det inte blåste på andra hållet, för då hade jycken rullat utför det sextio meter höga stupet. Det var intressant att höra hur fyren var möblerad på Anders tid. I vaktrummet, mitt emot den tunga väggtelefonen i svart bakelit, hängde flera mätapparater som skulle avläsas. Däremellan stod fyrmästarens gedigna, fernissade skrivbord. Kanske var det här som fyrmästare Ivar Kyhlberg satt i godan ro en januaridag 1971, då Oslofärjan M/S Margrethe gick på grund på klipporna precis nedanför. Möllekuriren 4 • 2014

Det lär ha varit ett skärande ljud som han sent skulle glömma. Det var också här som Ivars far, fyrmästare Arvid Kyhlberg, under krigsåret 1942 genomlevde sin kanske svåraste arbetsdag, den när han försökte ordna hjälp åt fyrtiotre torskpilkare som drev med isflak rätt ut på öppet hav i minus femton graders kyla. Tragedier och hjältedåd utspelades detta dramatiska dygn. Hela Mölle höll andan, och de anhöriga kunde inget annat göra än att stå på udden och följa dramatiken på isen – i skenet av fyrens rytmiska ljussvep.

blivit nyrenoverad. Anders träffade Edler när denne skulle hedras med en ceremoni ombord på den båt som Anders tjänstgjorde på, tjänstefartyget Malmö. Man hämtade upp Edler vid Kullens fyr

• PS Och nästa gång du kommer, Anders, får du ta på dig solglasögonen. För då kommer kopparkranen på elementet att skina så det svider i ögonen. Det kan du tro! DS

Räddad av sin bror

Dessa historier, som vi nu har utställning om, kände Anders väl till. Han och hans kamrater hade kunnat vara med på isflaket om det hade velat sig illa. Just den förmiddagen hade de nämligen gett sig ut på isen för att pilka långa. De var redan långt ut, men hejdades lyckligtvis av Anders äldre bror som hade anat faran. Han hade klokt nog vänt om, och tog nu med sig pojkarna hem. Några timmar senare bröt isen loss och katastrofen var ett faktum. Den natten var det omöjligt att sova, mindes Anders. Man låg bara och tänkte på dem som drev omkring därute på havet i vinden och kylan. På min fråga om Anders har träffat tidigare fyrmästare, mindes han framför allt fyrmästare Edler, en trevlig och välrespekterad man. Inför sin pensionering 1961 hade Edler sett till att fyren hade

Möllekuriren 4 • 2014

Vi håller kontakt

Vi var båda trötta men nöjda med dagen, när jag omsider lämnade av före detta fyrmästaren hemma i Malmö igen. Den här utflykten till Kullen blev ett kärt minne för oss båda. Ingen av oss fattade väl riktigt hur det gick till, men vi trivdes helt enkelt i varandras sällskap och hade roligt. Så vi håller kontakten. Anders har varit och hälsat på flera gånger på fyren tillsammans med sin son. De är alltid särskilt välkomna.

Den sex ton tunga linsen skulle putsas varannan dag. Då stängde man av den mitt på dagen och polerade alla prismorna med rödsprit, vilket tog ett par timmar och styrde sedan mot Hallands Väderö. Mitt ute på havet tilldelade lotsdirektören fyrmästare Edler medalj för lång och trogen tjänst, mindes Anders. Det måste ha varit en känslosam och högtidlig tilldragelse för fyrmästaren som hade tjänat fyren under nästan trettio år, 1944–1961.

BRITT-MARIE OCH PER SJÖGREN tog över Kullens fyr 2013. Efter renovering kunde de öppna för allmänheten den 1 maj i år. Under fyra sommarmånader hade de över 13 000 besökare. I föregående nummer av Möllekuriren berättar de om detta. Följ deras arbete på www.kullensfyr.se eller Facebook/Kullens fyr. Kontakt: info@kullensfyr.se eller 070-582 23 72

Tångeländet i Fågelviken Vad det beror på – Vad man skulle kunna göra åt det I höstnumret rapporterade Gunilla Larsson om badplatserna. Tången i Fågelviken är ett kapitel för sig, skrev hon. »Två gånger under sommaren har vi fått tången bortkörd. Varje gång till en kostnad av drygt 3 000 kronor.« Men tången finns i vattnet och flyttar sig med strömmar och vågor. »Det går det inte att göra någonting åt. Så fort det börjar blåsa kommer ny tång.«

• Gunilla bad om idéer från läsarna.

Hur skulle man kunna bli av med tången i Fågelviken?

Foto Christer Wallentin

TOMAS SVENSSON SVARADE. Han bor strax ovanför Fågelviken, och i ett mejl till redaktionen förklarade han orsaken till problemet. Han pekade samtidigt på ett par radikala åtgärder som skulle lösa det – men de skulle bli dyra. Detta startade ett meningsutbyte mellan Tomas och några i redaktionen. Läs inläggen i det följande – och blanda dig gärna själv in i diskussionen. Det kan du göra med ett inlägg på byföreningens hemsida, klicka dig till Forum. En annan möjlighet är att du skickar ett mejl till tidningen, så kommer dina synpunkter med i nästa nummer.

Tomas Svensson:

Christer Wallentin:

Riv bryggan – bygg en hög bro till en badö

Använd tången som gödsel

TÅNG SAMLAR SIG på samma sätt som drivsnö eller torra löv för vinden. Om vinden inte är kraftig nog för att driva tången vidare, så samlas den. Samma sak när strömmen i vattnet är svag. Sådana platser är bland annat längst in i Mölle hamn, bakom stora bryggan i Fågelviken och längst in i Fågelviken. Lilla bryggan ger inte tillräckligt lä för vind, vågor och ström, så där finns ingen tång – men heller ingen sand. Detta är grunden till de förhållanden som råder. Vad göra? Som jag ser det finns det knappast något annat än att riva nuvarande brygga. Sedan får man bygga en tillräckligt hög bro ut till en liten, kraftigt byggd ö av betong där badstegar är placerade. På detta sätt kan vattnet föra bort tång och sand. Ja, alla partiklar och föremål utom stora stenar. Någon sandstrand blir det dock knappast tal om. Det här är en lösning som säkerligen skulle fungera, men en mycket dyr sådan. En nästan lika kostsam lösning – men som kanske inte skulle fungera lika väl – är att bygga ännu en betongbrygga kanske 100 meter nordväst om den nuvarande. Då skulle tången ansamlas bakom denna. Men om denna ficka skulle bli full av tång skulle ändå tång ansamlas bakom den nuvarande badbryggan. Det är uppenbart att kostnaderna – utslaget per år – för byggen av det här slaget kraftigt skulle överskrida vad det kostar att forsla bort tången, låt säga var tredje vecka under sommaren. Om den nuvarande Fågelviksbryggan ska vara kvar, får vi nog dessvärre acceptera tången. Den kan forslas bort, men det medför besvär och kostnader.

EN LÖSNING SOM JAG SER går tillbaka på ett minne från somrarna i Ystad när jag var barn. Var och varannan dag kom det bönder ned till stranden med häst och vagn som tog upp tången. Så vitt jag vet lade de tången att torka några dagar och använde den sedan som gödsel på sina åkrar. Jag tänker mig en liten grupp som åtar sig att ta bort tången löpande under sommarmånaderna och erbjuda den som gödsel för dem som har trädgård i Mölle. Häst och vagn kunde man kanske få låna av någon i närheten. Ett alternativ skulle kunna vara en liten traktor med flakvagn; en sådan finns nog att låna eller hyra på nära håll. Låter det vansinnigt?

Tomas Svensson:

Tång bästa gödningen JAG HAR OCKSÅ TÄNKT PÅ att hämta för gödning, men det är tungt. Har faktiskt kört upp skottkärror från Fågelviken och vintertäckt rosor och andra känsliga buskar – med ett mycket gott resultat. Nedbrytningen fortsätter även under vintern, vilket gör att en del värme frigörs som håller undan den värsta frosten, men det ska vara ett tjockt lager tång. Det bästa är att ha ett kraftigt nät eller galler, så att ett luftrum skapas mellan planta och tångtäcke. Enligt rapporter som jag har sett överträffar tång stallgödsel. Tången är således värdefull under hela året. Det kan emellertid se skräpigt ut med tång i trädgården, och det luktar en del när tången bryts ned. För att komma ifrån det får man mylla ned tången, men det kräver mycket arbete. Möllekuriren 4 • 2014

Kanske skulle det gå att sälja tången i säckar. Men jag gissar att det blir svårt att få någon att packa den, om det inte sker mot betalning. En möjlighet vore att byföreningen organiserar packning och försäljning. Om priset är det rätta, borde många vilja köpa den bästa gödningen. Hur försäljningen skulle gå till kan man naturligtvis diskutera. En möjlighet att sälja tångsäckarna på torgdagarna i hamnen. Ett annat alternativ att ha någon form av självbetjäning, där säckarna kunde hämtas i närheten av Fågelvikens informationstavla. Eller varför inte låta ungdomar sommarjobba med att både sköta badplatsen och fylla säckar, som sedan säljs på ett lämpligt sätt.

Birgitta Hansson:

Brukar hämta tång till sparrisen

Möllekuriren 4 • 2014

www.kylvarmepumpservice.se

Jag ska själv hämta tång till sparrisen innan vintern, det har jag gjort tidigare år. Jag håller på detta med säckar med tång som man kan hämta till trädgården. Fast det kanske ändå inte löser problemet med mycket tång efter en storm.

Gunilla Larsson:

Lockande idé, men orealistisk TOMAS FÖRKLARAR BEGRIPLIGT hur problemet med tången uppstår. Tänk om vi en gång för alla kunde lösa vårt ständiga problem genom att samla ihop tången och använda den som gödsel i Mölles trädgårdar. Men tyvärr tror jag inte att det är genomförbart med alla restriktioner som gäller för depositioner på land. Christer verkar leva i det förgångna när han föreslår att vi som förr i tiden ska hämta tången och göda våra odlingar. Att det görs i våra trädgårdar lite varstans vet jag, och det går an. Men att i större omfattning erbjuda tång till bönder är nog inte tänkbart. De får inte gödsla med tången med tanke på de miljögifter som kan finnas i den. Det kan även vara ett skäl till att privatpersoner inte ska använda tången för att göda växterna i den egna trädgården.

tel 070-256 53 30

Birgitta Hansson:

Det här kan vara lösningen JAG TYCKER DU GÅR för hårt åt Christers inlägg om tången, Gunilla. Han är väl lite nostalgisk när han föreslår att vi – som förr i tiden – ska hämta tången för att gödsla våra trädgårdar, till och med med häst och vagn. Men det är möjligen ändå en affärsidé för några driftiga ungdomar under sommarlovet. Christer föreslår ju inte att bönder ska komma och hämta tång i Mölle, utan att det gäller trädgårdarna. Kanske kan tångsäckar säljas under torgdagarna – som Tomas föreslår – inklusive hemforsling på ett miljövänligt sätt. Tång är bra gödsel. Så visst kan det här vara en lösning på ett problem som har verkat olösligt. m

Foto Christer Wallentin

JAG HAR HÖRT INVÄNDNINGAR mot tång som gödsel, att den innehåller miljögifter. Men jag tror inte man ska vara så rädd för det. Vi äter ju fisken från Öresund, och vi har inga fabriker i närheten. Det kan väl vara enstaka utsläpp som kan inverka negativt, särskilt när dagvattenavlopp har svämmat över, eller när utsläpp från Malmö och Köpenhamn förs upp till oss. Men det är inte vanligt. Krav-odlare och eko-odlare är måna om att ha full kontroll på den gödsel som de använder, det kan jag förstå. Och visst, när vi har badförbud så har vi ju utsläpp från avlopp, och då kanske medicinrester eller tungmetaller möjligen också kan finnas med. Vid kraftiga stormar blandas tången med sopor från fritidsbåtar – det såg vi i somras. Bönderna är försiktiga med att använda slam från avloppsreningsverk för att inte ta risken att råka ut för krtik från allmänheten trots att slammet är bra gödsel. Jag har sett en fantastisk trädgård i Ångermanland som enbart var gödslad med tång. Rabatterna prunkade långt utöver det vanliga. Så mer gödsling med tång i blomsterrabatterna i våra trädgårdar!

FÖRSÄLJNING • INSTALLATION • SERVICE

Min fastighet en matnyttig webbplats FÖR ALLA SOM ÄGER en fastighet, och som har ett bank-id eller motsvarande, finns det nu en uppdaterad version av Min fastighet. Du når webbplatsen via Lantmäteriets hemsida, som har adressen www.lantmateriet.se. Här finns information från fastighetsregistret och inskrivningsregistret om din fastighet eller tomträtt, liksom om gemensamhetsanläggningar och samfälligheter. Gå in på Lantmäteriets hemsida och sök efter Min fastighet. Fortsätt på länken Logga in på min fastighet. Följ uppmaningen att ladda ned bildbehandlingsprogrammet DjVu, och klicka sedan på logga in och välj bankid eller motsvarande. En rad flikar leder till kartor och information om till exempel fastighetens areal och vem eller vilka som äger den.

Av Bo Hansson

Här visas också andelar i gemensamhetsanläggningar eller samfälligheter. Om det finns planer och bestämmelser som berör din fastighet, redovisas det under en egen flik. Även en del så kallade historiska kartor för Mölle finns med. Ofta finns hela akten om din fastighet digitalt tillgänglig genom en länk, så att du kan titta på den. Ett exempel är Höganäs Mölle GA:7, som handlar om vägföreningen i Mölle. Där kan man gå in i akterna, som finns vid redovisad anläggningsåtgärd och som rör förrätt-

ningar för vägföreningens område. Det finns grundfakta för föreningen, bland annat en förteckning över alla fastigheter med sina andelstal. Det finns också kartor som visar vilka områden som ingår i gemensamhetsanläggningen GA:7. Mölle 15:96 Plankartan är en del av ett digert material om huset och dess bibyggnader vid infarten till Mölle, söder om Kullabergsvägen.

att Superm

LADY PURE COLOR

VÄGG: LADY 10341 KALK

LADY Pure Color ger starka kulörer ett helt unikt djup. Beställ LADY Pure Color färgkarta gratis på jotun.se

Foto: Siren Lauvdal

OMBYGGNADSREA

LADY Pure Color är vår vackraste väggfärg någonsin. Supermatta ytor ger en jämn, lugn och sinnlig atmosfär. Kulörerna får ett helt unikt uttryck. De upplevs som mjukare och ärligare.

VÄGG: LADY PURE COLOR 5180 OSLO LISTER: LADY SUPREME FINISH MATT 5180 OSLO

God Godsmak smakförtjänar förtjänardet detbästa bästa

Rean gäller tom 13 december, eller så långt lagret räcker.

40% raba

40% 25%

tt på utgå

ende pens

elsortimen

25% rabatt på Jotun Lady vägg 05!

PS, visste du att vi har störst tapetutbud i Höganäs, med bäst service? Välkomna!

HÖGANÄS BRÄNNERIGATAN 19, TEL. 042-34 10 20. VARDAGAR 8–18, LÖRDAGAR 10–14. JONAS.HOGANAS@COLORAMA.SE

Möllekuriren 4 • 2014

FÖRENINGSSIDAN SPF KULLABERG MÖLLE spf.se/kullabergmolle

KAPELLFÖRENINGEN Gudstjänster i Mölle kapell

Under våren 2015 kommer vi att ha månadsmöten med föredragshållare och vi kommer att göra studiebesök. Datum för dessa aktiviteter blir den 28 januari, den 25 februari (årsmöte), den 24 mars, den 21 april och den 19 maj. Margareta Ramsay fortsätter sin föreläsningsserie. I vår kommer hon att berätta om parkens historia och vi avslutar med ett studiebesök på Krapperup. Tillsammans med de övriga SPF-föreningarna i kommunen kommer vi att arrangera en föreläsning med Lundaprofessorn och författaren Bodil Jönsson. Vårens program kommer att delas ut till föreningens medlemmar i början av januari. Programmet kommer också att finnas på byföreningens anslagstavla och i stationshuset. Vi hälsar alla medlemmar och andra intresserade seniorer välkomna till vårens aktiviteter. Vill du veta mer om vår verksamhet, kontakta gärna: Britt Gudmundson 042-34 79 04 eller 070-868 14 81 eller brittgu@gmail.com.

Den 1 januari│Mässa klockan 14 Den 15 februari│Gudstjänst klockan 14 Den 15 mars│Gudstjänst klockan 14 Den 31 mars│Passionsandakt klockan 19 Soppluncher i stationshuset Onsdagen den 4 februari klockan 12 och onsdagen den 4 mars samma tid är det lunch. Efter måltiden följer ett föredrag eller liknande; meddelas senare. Öppet hus i stationshuset Den 19 februari klockan 14.30 och den 19 mars samma tid är det öppet hus. Alla är välkomna. Kaffe serveras. Konserter i Mölle kapell Kapellföreningen ordnar konserter den 24 januari, den 22 februari och den 29 mars; samtliga klockan 18. Program meddelas senare. Alla är välkommna. Årsmöte i stationshuset Kapellföreningens årsmöte hålls den 8 mars klockan 15. Underhållning. Alla är välkomna.

KULLABYGDENS ORNITOLOGISKA FÖRENING www.kof.nu Den 18 januari│Vinterfågelvandring. Vi tittar till fåglarna i området kring Åvarp och Bjuvs reningsverk. Samling vid Bjuvs vattentorn klockan 9. Ledare är Lars Karlsson, 042-782 51; lars.rostsparv@telia.com. Den 4 mars│Föreningens årsmöte hålls klockan 19 på Gunnestorps gård mellan Farhult och Mjöhult; kaffe och hembakt. Efter årsmötet visar Johan Stenlund och Håkan Johansson bilder från sin resa i Azerbadjan. Den 12 mars│Ugglekväll. Följ med ut på Svedberga kulle och lyssna på ugglornas hoande i vinternatten. Kattugglorna brukar vara i full gång vid denna tid på året om vädret är det rätta. Samling vid Svedberga gård klockan 20. Samåk gärna om ni kan. Ledare är Ulrik Alm, 070-465 43 54. Den 19 mars│Föredrag om trollsländor på Ängelholms Bibliotek klockan 18.30. Magnus Billqvist, författare till Svenska Trollsländeguiden, berättar om dessa flygfän. Samarrangemang mellan vår förening och Naturskyddsföreningen.

NATURSKYDDSFÖRENINGEN I KULLABYGDEN snfkullabygden.n.nu Den 7 december│Adventsvandring som avslutas med fika på Himmelstorp för dem som så önskar. Samling klockan 10 på den nedre parkeringen vid Himmelstorp.

Behöver du implantat för att ersätta förlorade tänder? Lång erfarenhet av implantatbehandling www.tandlakarenordstrand.se

Den 18 januari│Vinterfåglar i hemmamarker. Samling klockan 9 på parkeringen nordost om Gruvtorget i Höganäs. Den 5 mars│Ugglekväll i Vegeholm. Samling klockan 20 på parkeringen nordost om Gruvtorget i Höganäs eller cirka klockan 20.20 vid före detta möbelaffären i Varalöv. Den 22 mars│Strandstädning på Mölle fälad. Samling klockan 10 i Vattenmöllan vid banvaktstugan.

Möllekuriren 4 • 2014