Daimon är en Cotton Shih Tzu. Matte: Anneka Cewers.
Champis är en Schappendoes, en holländsk fårhund. Matte: Helena Hellström.
Herman är en strävhårig tax. Matte: Lillemor Eriksson.
Felix är en Shetland Sheepdog. Matte:Ingeborg Rehnström.
26
rande sina gamla rundor och har alltid godis i fickan — en synnerligen trevlig vana tycker vi. Det har kommit några nya valpar som livar upp stämningen. Det är charmiga Nancy, Sally uppe vid Grand och färska valpen Felix som Maja ska uppfostra. Vi tycker också att det är kul med våra nyinflyttade kompisar Skrållan och Ronja. Hoppas att dom ska trivas i byn. En gång bjöd vi hem våra vänner Tilda och Champis på tjejmiddag. Deras mattar följde också med. Till vår stora besvikelse fick vi inte sitta med vid bordet, men efterfesten i köket var inte så pjåkig. Vi älskar att diska. Matte säger att vi är miljövänliga. Här i huset är det minsann inget matsvinn och silen i diskmaskinen är skinande blank. Matte är ju lite pjoskig, hon ställer tallrikarna i diskmaskinen efteråt. Men det är nog mest för syns skull. Jag undrar ibland hur många hundar som bor i Mölle. Det känns som ungefär sjuttiofem. Det finns ju bortåt åttahundra människor här. Hälften av dom flyttar söderut när det blir vinter, och dom som bor flera månader utomlands har nog inte hund. Jag tror att många fler skulle vilja ha hund, men tror att vi gör dom för bundna. Så är det är ju inte. Det är ju vi som är bundna för det mesta! Vi har en ständig diskussion med vår granne Schabba. Hennes husse envisas med att bo i Stockholm. Schabba och hennes matte vill flytta till Mölle. Snart blir det väl så att husse får välja: Schabba, matte och Mölle — eller Stockholm. Men det ordnar sig nog så småningom för Schabbas husse kan inte klara sig utan matte. Jag känner igen problemet. Min husse var också svår att flytta på, men matte hade sina knep. Jag vet
inte om det var maten som lockade (det hade funkat för mig i alla fall) eller något annat som jag inte begriper mig på, men till slut gav han i alla fall med sig och nu trivs han också här. Snart är det vår. Då kommer stilige Skarpa som bor med sin husse borta vid berget. På våren kommer också en massa danska hundar på besök för att njuta av naturen. Jag förstår inte alltid vad dom säger, men det gör inte så mycket för det blir blir aldrig nån långvarig bekantskap. Det sägs att hundägare lever längre. Dom får motion och frisk luft och dom har någon att bry sig om. Vi gör en otrolig nytta bara genom att finnas till och det känns ju skönt. Då kan man med gott samvete dra sig tillbaka till sin svit och sova några timmar innan hungern sätter in. Tänk också vilken nytta vi gör mot eventuella inbrott, åtminstone rent teoretiskt. Lilla Nancy missade ju det vid inbrottet i sitt hus, men hon var ju så ung och hon älskar ju tydligen även tjuvar. Men hon lär sig väl med åren. Vi får ligga i sängen. Matte har pratat med veterinären om det här, och han säger att han hittills aldrig har behövt behandla någon hund som blivit sjuk av det. Jag vet att matte tycker mycket bättre om att väckas av en blöt nos och en viftande svans än en ettrig väckarklocka, så det jobbet gör vi också.Vi hårar en del, så matte tror att vi kommer att bli nakenhundar, men det är ingen fara. Vi har massor av hår att ta av. Husse säger att matte kan känna vad vi tänker, men det håller jag inte alls med om. Jag har prövat. Mat tänker jag. Eller godis. Då slår matte dövörat till och är riktigt dum. Hon tror att jag kan bli för tjock. Struntprat! Förutom det har vi ett bra hundliv i Mölle. Möllekuriren 1 • 2014