Kim Jiyoung född 1982 by Daniel Åberg

KIM JIYOUNG, FÖDD 1982

Palsip Yi Nyeon Saeng Kim Jiyeong

CHO NAM-JOO

ÖVERSÄTTNING: JOSEFIN ERLANDSSON

MIUS FÖRLAG

Mius är ett imprint under Akademius förlag. För mer information om våra böcker besök gärna: www.akademius.se | www.instagram.com/akademius

Ursprungligen publicerad i Korea av Minumsa Publishing Co., Ltd., Seoul, 2016

Originalets titel:

ISBN 978-91-990476-8-3

Omslagsillustrationer © Mariko Enomoto

Dessa är skapade under ledning av Naoko Nakui Svensk inlaga och omslag: Daniel Åberg/Åbergs stilus et forma Översättning från koreanska: Josefin Erlandsson

This book is published with the support of the Literature Translation Institute of Korea (LTI Korea) Tryck: Bulls Graphics, Halmstad 2026

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material.

INNEHÅLL

Hösten år 2015

K im J iyoung är trettiotre, trettiofyra år i koreansk ålder. Hon gifte sig för tre år sedan och fick en dotter förra året.

Kim Jiyoung bor tillsammans med sin tre år äldre make

Jeong Daehyeon och sin dotter Jeong Jiwon i en jeonse1hyreslägenhet på åttio kvadratmeter i ett stort lägenhetskomplex i utkanten av Seoul. Jeong Daehyeon arbetar på ett medelstort it-företag och Kim Jiyoung sade upp sig från sitt jobb på en reklambyrå i samband med födseln. Jeong

Daehyeon brukar komma hem från jobbet vid tolvtiden på natten och arbetar åtminstone en dag under helgen.

Eftersom Jeong Daehyeons familj bor i Busan och Kim Jiyoungs föräldrar driver en restaurang, tar Kim Jiyoung ensam hand om dottern. Sommaren det år Jeong Jiwon

1 Jeonse är en större summa pengar som betalas i deposition för ett hyreskontrakt, istället för månadshyra. Depositionen återbetalas vid utflytten. Hyresvärden investerar depositionen för att gå i vinst.

fyllde ett år började hon tillbringa förmiddagarna hos dagmamman som fanns i bottenvåningen av lägenhetskomplexet.

Det var den 8 september som Kim Jiyoung först började påvisa sina avvikande symtom. Jeong Daehyeon minns vilken dag det var eftersom det var baengno just den dagen, det vill säga första höstdagen på året då temperaturen sjönk under daggpunkten. Jeong Daehyeon satt och åt sin frukost bestående av mjölk och rostat bröd, när Kim Jiyoung plötsligt gick ut på den inglasade balkongen och öppnade fönstret. Trots att solen låg på, strömmade kylan in och tog sig snabbt ända fram till köksbordet. Kim Jiyoung kom huttrande tillbaka och satte sig vid köksbordet.

”Nog har jag tyckt att det blåst rejält de senaste dagarna, och mycket riktigt var det baengno idag! Nuuu ska du se att daggen ligger vit och fin på de gyllene riiisfälten!”

Jeong Daehyeon skrattade åt sin fru som inte lät som den unga kvinna hon var.

”Vad är det med dig? Du låter precis som din mamma.”

”Nu är det dags att ta fram vindjackorna, Jeong svääärsonen min. Det är kyligt på morgnarna och kvällarna.”

Jeong Daehyeon trodde fortfarande att hans fru skämtade med honom. Hon liknade precis sin mor som alltid blinkar med höger öga när hon ber om något och drar ut på ä:et i svärson när hon tilltalar Jeong Daehyeon.

Han antog att hon på sista tiden blivit utmattad av att

kim jiyoung, född 1982

ensam ta hand om dottern. Flera gånger hade han funnit henne sitta och stirra ut i tomma intet med musik spelandes i bakgrunden och tårar rinnandes längs kinderna.

Kim Jiyoung var egentligen en mycket munter person som alltid hade ett leende på läpparna och gjorde Jeong

Daehyeon full i skratt med sina imitationer av komikerna på tv. Jeong Daehyeon hade inte lagt någon vikt vid saken, kramat om sin fru och gått till jobbet.

När han kom hem den kvällen låg Kim Jiyoung och

Jeong Jiwon och sov bredvid varandra. De sög båda två på tummen. Jeong Daehyeon tyckte vid en första anblick att synen var gullig, men efter att ha betraktat dem en stund tyckte han att det såg så löjligt ut att han tog tag i sin frus arm och drog tummen ur hennes mun. Kim Jiyoung stack ut tungan som ett barn, smackade ljudligt med läpparna och somnade om.

Ett par dagar senare påstod Kim Jiyoung att hon var Cha

Seungyeon, en väninna från friluftsföreningen hon varit med i under universitetstiden och som gått bort förra året.

Cha Seungyeon hade varit lika gammal som Jeong Daehyeon och gått tre årskurser över Kim Jiyoung. De hade alla tre gått på samma universitet och varit med i samma friluftsförening, men faktum var att Kim Jiyoung och Jeong

Daehyeon inte träffats en enda gång under universitetstiden.

Jeong Daehyeon hade haft för avsikt att fortsätta sina

studier efter sin kandidatexamen, men fick ge upp sina planer på grund av familjeangelägenheter. Efter att ha avslutat sitt tredje år på universitetet slutförde han i senaste laget sin obligatoriska militärtjänstgöring och tog efter det ett studieuppehåll på ungefär ett år för att åka hem till Busan och arbeta deltid. Det var under den tiden Kim Jiyoung började på universitetet och var aktiv inom friluftsföreningen.

Cha Seungyeon välkomnade alltid de nya kvinnliga medlemmarna i föreningen, men hon och Kim Jiyoung hade blivit speciellt goda vänner eftersom de snabbt insåg att de hade en sak gemensamt: ingen av dem tyckte egentligen om bergsvandring. De hade fortsatt hålla kontakten och träffats ofta, även efter att Cha Seungyeon tagit examen.

Jeong Daehyeon och Kim Jiyoung träffades faktiskt för första gången på Cha Seungyeons bröllop. När Cha

Seungyeon vid förlossningen av sitt andra barn gick bort i fostervattenemboli hade Kim Jiyoung, som redan sedan tidigare lidit av förlossningsdepression, haft det så svårt att hon inte fått ihop vardagen.

Nu hade paret för första gången på länge tagit sig tid att sätta sig ner tillsammans med varsin öl, efter att de lagt Jeong Jiwon för natten. När Kim Jiyoung nästan druckit upp sin burk, knackade hon plötsligt sin man på axeln och sade:

”Daehyeon, Jiyoung har haft det riktigt jobbigt på sista tiden. Hon har inte lika ont i kroppen längre, men hon börjar bli rastlös, förstår du. Berätta för henne att hon

kim jiyoung, född 1982

gör ett bra jobb, att du ser att hon har det jobbigt. Tacka henne.”

”Vad är det för utanför-kroppen-upplevelse-prat du har för dig nu igen? Okej, visst. Du gör ett jättebra jobb, Kim Jiyoung. Jag ser att du har det jobbigt. Tack. Jag älskar dig.”

Jeong Daehyeon tyckte att hans fru var så söt att han nöp henne i kinden, men hon slog bort hans hand med ett allvarsamt uttryck.

”Tycker du att jag fortfarande ser ut som samma tjugoåriga tjej, som mitt i sommaren darrandes som ett asplöv bekände sin kärlek för dig?”

Jeong Daehyeon blev som förlamad för ett ögonblick.

För det där hände för nästan tjugo år sedan. Det hade varit mitt på dagen, mitt i sommaren, mitt på universitetets idrottsplats i den gassande solen, utan ens en centimeters skugga att söka skydd i. Han minns inte hur han hamnat där, men oavsett hade han sprungit på Cha Seungyeon som från ingenstans hade berättat att hon gillade honom.

”Jag gillar dig, jag gillar dig säger jag ju”, hade hon stammat fram med darrande läppar och svetten rinnandes i floder.

Han måste sett helt förbryllad ut för Cha Seungyeon hade gett upp direkt.

”Aha, du känner inte likadant, va? Jag fattar. Låtsas bara som om jag inte sagt något. Som om det här aldrig hänt. Jag ska behandla dig precis som förut.”

Sedan hade hon sneddat över idrottsplatsen med långa steg och försvunnit.

Cha Seungyeon hade verkligen hållit sitt ord och behandlat Jeong Daehyeon som om inget hänt. Hon hade behandlat honom så nonchalant att han trott att han kanske fått värmeslag och bara hallucinerat om det hela. Han hade helt förträngt händelsen. Men nu talade hans fru om den dagen. Berättelsen om den soliga eftermiddag för tjugo år sedan, som bara han och Cha Seungyeon vetat om.

”Du, Jiyoung.”

Det var det enda han kunde få fram. Kanske sade han hennes namn ett par gånger till.

”Okej, jag fattar. Du är en bra make. Så sluta kalla mig för hennes namn, din lille skit!”

Det var vad Cha Seungyeon brukade säga när hon var full. Din lille skit. Jeong Daehyeons hår ställde sig på ända, så att det stack som nålar i hårbotten. Han gjorde sitt yttersta för att se oberörd ut och upprepade om och om igen ”driv inte med mig”. Kim Jiyoung lämnade sin tomma burk på köksbordet och utan att borsta tänderna gick hon in i sovrummet och lade sig bredvid dottern. Hon somnade som en klubbad säl. Jeong Daehyeon gick och hämtade en öl till ur kylen, som han halsade i ett svep. Var det någon form av skämt? Var hon bara berusad? Hade hon kanske blivit besatt av en ande eller något, som han sett folk bli på tv?

När Kim Jiyoung nästa morgon vaknade och masserade sina tinningar, var det som om hon inte hade något som helst minne av det som hänt kvällen innan. Jeong Daehyeon tänkte lättat att hon i så fall verkligen bara måste

kim jiyoung, född 1982

varit full, men han rös ändå av obehag vid tanken på hennes skrämmande snedfylla då hon aldrig tidigare haft en av den sorten. Saken var den, att han inte kunde intala sig själv att det varit alkoholen som orsakat hennes blackout. Det var ju bara en öl.

Efter den kvällen fortsatte de egendomliga symtomen visa sig ett i taget. Hon skickade mängder av söta emojier hon annars aldrig använt i sina meddelanden till honom. Till middag började hon laga maträtter som japchaenudelwok och oxbuljong, maträtter som han visste att hon varken tyckte om eller var bra på att laga. Allt oftare började hans fru att kännas som en främling. Hans fru som han haft ett passionerat kärleksförhållande med i två år och sedan bott tillsammans med i tre år, som han haft samtal med, lika otaliga som regndroppar, som han delat smekningar med, lika ömma som snöflingor. Hans fru som fött deras vackra dotter som var så lik dem båda, var inte på något sätt längre lik den fru han hittills känt.

Det var under skördefesten chuseok, när de åkt hem till Jeong Daehyeons familj, som saker och ting fullständigt började gå över styr. Jeong Daehyeon hade tagit ledigt på fredagen och familjen gav sig av vid sjutiden på morgonen och tog sig till Busan på bara fem timmar. Efter att de kommit fram åt de lunch med Jeong Daehyeons föräldrar. Sedan gick Jeong Daehyeon, som var trött efter att ha kört hela vägen, och sov middag. Förr brukade de turas om

att köra vid längre sträckor, men efter att de fått dottern var det enbart Jeong Daehyeon som körde. Jeong Jiwon hatade nämligen att sitta fastspänd i barnstolen. Hon grät, blev kinkig och ilsken så fort hon satt i bilen. Den som var bäst på att leka med henne, ge mellanmål och hålla dottern nöjd och lugn var Kim Jiyoung.

Kim Jiyoung tog hand om disken efter lunchen, satte sig ner en stund och vilade med en kopp kaffe och gick sedan till marknaden med svärmor för att handla mat inför chuseok. På eftermiddagen började de med att koka oxbuljong och marinera revbensspjällen för att göra galbi, de sköljde och förvällde grönsaker att smaksätta till namul-rätter och fryste in resten. De sköljde grönsaker och skaldjur som senare skulle friteras eller användas till att steka jeon. De gjorde middag, åt och städade undan.

Nästa dag spenderade Kim Jiyoung och Jeong Daehyeons mor tiden med att från morgon till kväll steka jeon, fritera diverse rätter, ångkoka galbi och forma songpyeon -riskakor. Detta varvade de med att duka upp mat åt familjen med jämna mellanrum. Alla familjemedlemmar åt av den nylagade högtidsmaten och hade det trevligt tillsammans.

Jeong Jiwon lät sig oblygt omfamnas och överösas med kärlek av farmor och farfar, som hon charmat med sin söthet.

Dagen därpå var det chuseok. Eftersom Jeong Daehyeon bodde i Seoul hade hans äldre kusin alltid hand om minnesceremonin för de döda, så de hade inte speciellt mycket att stå i hemma hos Jeong Daehyeons familj under själva chuseok. Hela familjen tog sovmorgon, åt en enkel frukost

kim jiyoung, född 1982

bestående av maten de lagat dagen innan, och precis när de var klara med disken kom Jeong Daehyeons lillasyster Jeong Suhyeons familj. Jeong Suhyeon som var två år yngre än Jeong Daehyeon och ett år äldre än Kim Jiyoung bodde med sin make och sina två söner i Busan, där makens familj bodde.

Eftersom maken var äldste sonen i sin familj, var högtiden mycket hektisk för dem. De förväntades ordna maten till minnesceremonin hos makens familj, och se till att alla gäster var nöjda och glada. Jeong Suhyeon slocknade så fort de kommit fram, så Kim Jiyoung och Jeong Daehyeons mor gjorde taro-soppa på oxbuljongen de kokat, satte på nytt ris, stekte fisk, smaksatte namul-rätterna och dukade upp för lunch.

Så fort lunchen var undanplockad började Jeong Suhyeon, en sak i sänder, lägga fram en färgglad liten klänning med ballerinakjol, spännen och spetsstrumpor och annat hon köpt åt Jiwon. Jeong Suhyeon satte hårspännet i hennes hår och drog på strumporna på henne och pratade om hur hon önskade att hon också hade en dotter och hur döttrar ju verkligen är bäst, fastän sönerna var så söta att man skulle kunna äta upp dem. Under tiden satt Kim Jiyoung och skalade äpplen och päron, men alla var så mätta att nästan ingen rörde dem. När songpyeon-riskakorna ställdes fram, stoppade Jeong Suhyeon ensam en i munnen och tuggade.

”Mamma, är riskakorna hemmagjorda?”

”Ja, det är de.”

En av Sydkoreas mest omtalade romaner – nu i svensk översättning

När Kim Jiyoung föds hoppas alla på en pojke. Det blir början på ett liv präglat av outtalade regler och vardagliga orättvisor. Hon gör allt rätt – studerar, arbetar, anstränger sig – men hindren hon möter är ständigt desamma. Till slut ger hon upp sin yrkesidentitet för familjens skull.

En dag förändras allt och något i henne brister. Kim Jiyoung börjar bete sig på ett sätt som ingen kan förklara, minst av allt hon själv. Sprickan som uppstår blottlägger inte bara hennes egen kamp, utan också de strukturer som format generationer av kvinnor över hela världen.

KIM JIYOUNG, FÖDD 1982 är en skarp och djupt berörande roman om en till synes vanlig kvinna vars historia speglar miljoner andra. En berättelse om tyst motstånd, normaliserat förtryck och den kraft som uppstår när sanningen till sist sägs högt. Det är en bok som skapat debatt, krossat tystnader och förändrat samtalet om jämställdhet i Sydkorea – och på många andra håll i världen.

En bok som berör, skaver och dröjer sig kvar.