Page 1

HÖSTEN 2014 Nr 53 sedan starten 1989

Jussi Björlingsällskapets Tidning

ussi björling

Från dröm till verklighet

Jussis liv blir opera!


16

Innehåll

3 Ordföranden talar 4 Här blir Jussis liv opera 6 Folkviseljus på Skansen 9 Två tenorer mitt i karriären 10 Tropiskt i Kungsan 12 Sommar, sommar, sommar 13 En riktig operafest 14 Öhmans minnesanteckningar 16 Signerat, Jussis autograf 18 Den försvunna inspelningen 20 Kuppen på kyrkvallen 22 En skatt dök upp på vinden 24 Albanese och Bergonzi 25 Revisorn samlar på Jussi 26 Ny policy för tidningen 27 Kalendarium Omslaget: Jussi i hammocken på Siarö 1952. Foto: Erik Collin

REDAKTION Jussi Björlingsällskapets Tidning Hösten 2014. Från starten 1989 nummer 53. Lösnummer 30 kronor Redaktör Jacob Forsell fotograf.forsell@telia.com 08-646 35 26 Ansvarig utgivare Bengt Krantz visheten@gmail.com 0739-79 17 62 Grafisk form Curt Lundberg curtl@mac.com 0708-840 940 Redaktionskommitté Hans Thunström, sammankallande Göran Forsling Jacob Forsell Tryck: Grafiska Punkten, Växjö 2014 ISSN 1400-5271

2

20 10

18

Jussi Björlingsällskapet stiftat den 7 januari 1989 har till uppgift att främja intresset för och kunskapen om Jussi Björling, hans sångkonst, liv och karriär. www.jussibjorlingsallskapet.com Medlemsavgift För år 2015 är avgiften 250 kronor för enskild medlem och 300 kronor för familj. Plusgiro 462 48 91-0 Ansökan om medlemskap ställs till Stefan Olmårs Hovra Gamla Landsvägen 5 820 42 Korskrogen stefanholzpartner@telia.com eller till Jussi Björlingmuseet Borganäsvägen 25 784 33 Borlänge 0243-742 40 jussibjorlingmuseet@borlange.se För mer information om museet se sidan 27

Jussi Björlingsällskapets styrelse Ordförande Bengt Krantz, 0739-79 17 62 visheten@gmail.com Vice ordförande Hans Thunström, 021-33 41 75 hans.thunstrom@gmail.com Sekreterare Stefan Olmårs, 0651-260 00 stefanholzpartner@telia.com Kassör Per Bäckström, 072-326 26 47 per.o.backstrom@outlook.com Ledamöter Göran Forsling, 0243-22 73 39 verbator@telia.com Harald Henrysson, 0225-501 90 harald.henrysson@tele2.se Kjell Olsson, 08-30 27 47 kjell.olsson55@bredband.net Berit Sjögren, 070-771 22 83 berit.sjogren@outlook.com Hedersordförande Lars Hemmingsson, 08-735 51 54 lars.a.hemmingsson@comhem.se

jussi björlingsällskapets tidning hösten 2014


Ordföranden talar

Resan till dej

R

esan till dej, Jussi, går till din hembygd, till Dalarna med Stora Tuna och Borlänge. Här finns din grav på Stora Tunas kyrkogård. Och här, mitt i din födelsestad Borlänge, finns också ett fint museum, helt ägnat åt ditt liv och verk. Där står du staty och där finns även en byst av dig. Besökaren kan bilda sig och beundra din konst, se dina rollkostymer och massor av bilder från föreställningar, från reklamen och privatlivet. Här kan man också höra din röst klinga i såväl studioinspelningar som upptagningar direkt från scenen. Museet kan verkligen erbjuda det mesta för vänner och beundrare av din konst. Så jag brukar alltid rekommendera en pilgrimsresa till dessa trakter. Då förstår man ännu bättre förutsättningarna för dina inspirerade tolkningar av svenska sånger som Bland skogens höga furustammar, När jag för mig själv i mörka skogen går, Nämner du Sverige och Land, du välsignade. Det var här i hembygden du fann näring till dina lysande tolkningar av fosterländska hymner och naturlyriska motiv. För att rätt förstå var din inspiration kommer ifrån måste man besöka din natursköna hemtrakt. Vi som i dag är styrelsen i det sällskap, som ägnar dig ditt minne, är noga med att poängtera värdet av ett besök i Dalarna och din hembygd. Inte minst i år när museet firar sitt 20-årsjubileum!

Sista sidans krönika är skriven av den omtyckte författaren och Jussivännen Björn Ranelid. Intresset för operakonsten ökar ständigt och senast meddelades att även SF börjar sända opera direkt på sina biografer, på samma sätt som Folkets Hus-biograferna gör på massor av orter i landet. I detta fallet är det fråga om överföringar från Royal Opera House of Covent Garden. Det är då särskilt gott att som svensk veta att vi i Sverige en gång hade en sångare vars enastående rykte består och bara växer år från år. Hans namn var Jussi Björling och hans röst ljuder över världen med oförminskad kraft och skönhet. ”Nämner du Sverige, säg känner du ej då en doft utav gran och fur? Nämner du Sverige, säg hör du ej då en låt från fäbodjäntans lur?” (ur Nämner du Sverige av Ragnar Widestedt). Eder ordförande önskar er alla en vacker höst med många njutbara vokala inslag. B E N GT K R ANTZ

I detta nummer kan du, käre läsare, ta del av en rad intressanta artiklar och sällsynta fotografier. Vidare en intressant artikel om autografer, som Jussi Björling skrivit på foton, program och andra underlag. Autografsamlare finns över hela världen och Jussis autograf är naturligtvis alltid het. (Sid 16-17) I tidningen presenteras också vårt nya ”rättesnöre” i form av en tidningspolicy, som är avsedd att reglera tidningens innehåll. Alltså en sorts etisk handbok. Det underlättar urskiljningen av eventuella kontroversiella artiklar. (Sid 26) jussi björlingsällskapets tidning hösten 2014

3


Här blir Jussis liv opera Ett av de mest spännande svenska operaprojekten på flera decennier är på väg att ta form. Sångarparet Göran Eliasson och Anna Larsson, som driver Konsertladan i Vattnäs strax utanför Mora, har satt igång skapandet av en ny svensk opera med Jussi Björlings liv som tema. – Jag har länge velat göra en ”egen” opera men det gällde att hitta en bra historia. Och det skedde när jag träffade Yrsa Stenius, berättar Anna Larsson. – Yrsa höll föredrag hos oss i ladan den 22 juli 2011, samma dag som Utöya-massakern utspelades i Norge, fortsätter Anna. Stämningen i ladan var laddad, flera personer grät och när Yrsa berättade om Jussi Björling så kom liksom historien av sig själv. Jussis liv har både framgång och svärta och det passar mycket bra för opera. – Operaformen är perfekt för att gestalta både det som är yta och det som är bakom masken, säger regissören Mårten Forslund. Librettot baserar sig på Yrsa Stenius bok Tills vingen brister och namnet på operan, Silverfågeln, alluderar delvis på boktiteln men också på den silverfågel, som Jussi Björling en gång fick i gåva av Gösta Ekman och som var en av hans käraste ägodelar. – Jussi Björlings liv och konstnärsöde innehåller många mytiska drag: Gudagåvan han fick blev också orimligt tung att bära. Därför är Jussis liv ett underbart ämne för en opera, säger Yrsa Stenius. Hur långt har ni kommit? – Operan är en tvåaktare och jag är i stort sett klar med utkasten till båda

4

akterna, säger librettisten Greta Sundberg. Och musiken? – Jag har komponerat ungefär 20 minuter av det som så småningom ska bli cirka två timmar, så det är en bit kvar, berättar komponisten Mats Larsson Gothe. – Greta och jag träffas nu allt oftare för att foga ihop text och musik. Kommer vi att känna igen Jussi även i musiken? – Jag tänker lägga flera melodislingor väldigt nära Jussis mest kända sånger så att publiken känner igen honom. Projektledaren Göran Eliasson är förhoppningsfull efter flera tidigare lyckade operasatsningar. – Det mesta är spikat. Vi har en budget på två miljoner kronor, de flesta rollerna är besatta och premiärdatum är preliminärt satt till den 10 juli. Och ämnet, en opera om vår egen stora operastjärna, är som gjort för en succé! Operan är planerad att visas vid endast sex föreställningar i Vattnäs i juli nästa år och då lär säkert landets Jussi-fans vallfärda till Dalarna. Men visst vore det trevligt om den kunde visas även på andra scener runt om i landet.

Här i en källarlokal på Skeppargatan i Stockholm träffas kärntruppen som skapar den nya operan om Jussi Björling. Fr.v. Yrsa Stenius, författare, Greta Sundblad, libretto, sångarparet Anna Larsson och Göran Eliasson, Mats Larsson Gothe, musik och Mårten Forslund, regi.

JAC O B FO RSE LL

jussi björlingsällskapets tidning hösten 2014


FAKTA SILVERFÅGELN – en opera om Jussi Björling Musik: Mats Larsson Gothe Libretto: Greta Sundberg Regi: Mårten Forslund Dirigent: Fredrik Burstedt I ROLLERNA Jussi som barn: August Eliasson Jussi som ung: Tobias Westman Jussi som medelålders: Göran Eliasson Anna-Lisa Björling: Anne Wik Larssen David Björling: Stefan Dahlberg John Forsell: rollen ännu ej besatt Besökaren ”Jussis samvete”: Anna Larsson Övriga medverkande: Lisa Gustafsson, Ulrik Qvale, Carolina Bengtsdotter-Ljung Premiär i juli 2015 i Konsertladan, Vattnäs i Dalarna.

jussi björlingsällskapets tidning hösten 2014

Far och son sjunger samma roll. August Eliasson, 9, sjunger rollen som barn-Jussi och pappa Göran framträder som den vuxne Jussi.

5


Folkviseljus på Skansen

6

jussi björlingsällskapets tidning hösten 2014


SOMMARE MED JUSSN I

Markus Pettersson och Ingrid Berg sjöng ljuvligt mot varandra i Änkevalsen ur Lehárs Glada Änkan. Till höger tar en glad Daniel Johansson emot årets Jussi Björlingpris av ordföranden Bengt Krantz. I höger hand håller Daniel en kristallvas med Jussis porträtt ingraverat. Vasen gick olyckligt i kras en stund senare. Se det lyckliga slutet på sidan 13.

Solen flödade över Solliden denna augustilördag, liksom den gjort under nästan hela sommaren. Efterhand dök det emellertid upp en del hotfulla moln men Pluvius var också på solskenshumör och något regn släppte han inte ner. Andra orosmoln anades dock över Sollidenscenen; med ny Skansenledning hade förändringens vindar blåst. Borta var det trevliga förprogrammet om Jussi som förgyllt tidigare Jussidagar. Borta var också Stefan Olmårs mysiga programpresentationer. Ersättaren Sixten Nordström är både kunnig och underhållande men har lång stoppsträcka. Och borta var den avslutande allsången i Land du välsignade, till många besökares besvikelse. Musikaliskt var det däremot högsta klass. Med den ypperliga Victoria Power vid flygeln och tre tenorer samt en sopran bjöds det på ett varierat program – huvudsakligen de opera- och sångpärlor publiken förväntat sig. Årets Jussi Björlingpristagare Daniel Johansson visade med all önskvärd tydlighet att han har alla de förtjänster och egenskaper som sällskapets ordförande Bengt Krantz anförde i sin ytterst spirituella prismotivering. Allra bäst var han i Cileas E la solita storia. Tala om glöd! Ramè Lahaj, bördig från Kosovo men på stark frammarsch mot en illuster internationell karriär, uppfyllde förväntningarna med råge. Snabbt klättrar också Markus Pettersson upp mot tenorparnassens övre skikt. Att jussi björlingsällskapets tidning hösten 2014

han har både glans och ett imponerande röstomfång demonstrerade han i Di tu se fedele, den så kallade sjömansvisan ur Maskeradbalen, där han, alldeles som Jussi men få andra, tog språnget från det höga Asset ner till basens låga C. Ingrid Bergs slanka folkviseljusa sopran klingade naturligt och behagligt i några svenska sånger där hon slog ut i full blom i Emil Sjögrens Og jeg vil drage fra sydens blommer. Ramè Lahaj avslutade med slagnumret Nessun dorma, som han tillägnade Ann-Charlotte Björling. Han lyckades till och med kasta sin blomsterbukett till henne. På flera sätt en träffsäker herre! G Ö R A N FORS L I NG

Konsertens konferencier i koncentration. Sixten Nordström väntar på entré.

7


Pristagaren Daniel Johansson sjöng naturligtvis Till Havs (det syns ju!) och intervjuades efteråt av JB-tidningens utsände Göran Forsling. I bakgrunden väntar Daniels hustru med sonen Cornelis.

8

jussi björlingsällskapets tidning hösten 2014


SOMMARE MED JUSSN I

Två tenorer mitt i karriären I det vanliga tumultet efter konserten på Skansen gav pristagaren Daniel Johansson en kort intervju. Någon relation till Jussis röst hade han ursprungligen inte, annat än att han hört O helga natt på radion. Sedan var det hårdrock som gällde för hans del, tills han bestämde sig för att ta sånglektioner för Sylvia Mang Borenberg hemma i Småland. Hon konstaterade omedelbart att han hade en hög röst – hårdrockare befinner sig vokalt sett i den högre stratosfären – och att här fanns ämne till en operatenor. Hon spelade Sången till livet ur Tosca, och sedan var det kört. Frågar man Daniel i dag om hans förhållande till Jussi blir svaret: ”Finns det andra tenorer?” Han studerade vidare för Harald Ek i Växjö, vid Ljungskile Folkhögskola och sedan Operahögskolan. Sedan fick han ett engagemang vid Operan i Oslo och efter det har han frilansat. Hur går det? Hittills har det gått bra, och den närmaste tiden blir det Pinkerton i Madama Butterfly i Stockholm, Rodolfo i La Bohème i Helsingfors, Don José i Carmen i Oslo och Alfredo i La traviata i Stockholm. Just nu går det som på räls. Jussi Björlingpriset lär inte försämra situationen. Ramè Lahaj föddes i Istog i den numera självständiga republiken Kosovo 1983. Först utbildade han sig i datateknik innan han vid 21 års ålder började sin musikutbildning i Tirana i grannlandet Albanien. Hans lärare där var Jussi Björlingfrälst och Jussi blev ganska omgående den stora förebilden. Han tog sin examen som det årets bästa elev. I Albanien finns tyvärr ingen operascen av betydelse och därför arbetade han i

tre år som konstnärlig ledare vid en tv-station i Kosovo. Under den tiden hann han emellertid göra sin internationella operadebut som Alfredo i La traviata vid en operafestival i Dortmund i Tyskland. Samma år, 2010, vann han två internationella sångtävlingar, däribland ”Ritorna vincitore” i Neapel där han också utsågs till den bäste sångaren av neapolitanska sånger. Det stora genombrottet kom året därpå i Budapest och sedan har det rullat på. Nu står scenerna på kontinenten i kö för att engagera honom. Har han några andra förebilder än Jussi? Lite överraskande svarar han Franco Corelli och Mario Del Monaco. Men de var ju högdramatiska sångare, du hör ju hemma i det lyriska facket. Javisst, men deras utstrålning, känsla, intensitet …! Jag kommer naturligtvis inte inom överskådlig framtid att sjunga t ex Calaf i Turandot men jag kan sjunga Nessun dorma på konsert, som jag gjorde idag. Du är ju en utmärkt skådespelare också. Ramè Lahaj Ja, jag känner mig mera hemmastadd på operascenen än på konsertestraden. Då kryper jag in i rollen och gestaltar någon annan. Jag försöker också skapa kontakt med publiken. Att sjunga opera är ju en fråga om kommunikation. Han är bara 31 år och har knappt fyra års operakarriär bakom sig men är redan en fullfjädrad konstnär. Vi lär få höra talas om honom ännu mera i framtiden.

jussi björlingsällskapets tidning hösten 2014

GÖ R A N FO R SLI N G

FOTO GUNNAR LUNDBERG

Jussi Björlingstipendiet 2014 Det stora Jussi Björlingstipendiet, som handhas av Kungliga Teaterns solistklubb, skall vart tredje år tillfalla musiker bördiga från eller med nära anknytning till Dalarna. I år var det vart tredje år och de två stipendiaterna uppfyller statuterna med råge. Sopranen Maria Keohane från Smedjebacken och tenoren Anders J Dahlin från Leksand är båda bosatta på sina respektive födelseorter – trots att de är flitigt verksamma internationellt. Båda har gjort sig mest kända som barockspecialister men deras repertoarer är minst sagt breda. Det fick publiken i Stora Tuna kyrka utanför Borlänge erfara vid den konsert, som arrangerades i samband med utdelningen av stipendierna lördagen den 20 september. Duetter av Händel inledde och avslutade men däremellan blev det både Mozart, Schubert och Peterson-Berger. Ackompanjatör var Anita Agnas på både piano och ackordeon. Anita korades ifjol till Årets dragspelare och här fick publiken uppleva sånger ur Schuberts Die schöne Müllerin med dragspelsackompanjemang. Det fungerade förträffligt! Prissumman, som finansieras av Anders Walls stiftelse, är sedan 2013 dubblerad till 100 000 kronor och det beloppet fick de två lyckliga stipendiaterna dela på. Check och diplom utdelades av solistklubbens ordförande Gunnar Lundberg assisterad av kollegan Magnus Kyhle. Fotnot: Det har ibland visat sig vara förvirrande och det tål att påpekas än en gång att det alltså finns två olika årliga Jussi Björlingpriser. Dels Jussi Björlingsällskapets pris på 30 000 kronor och dels Operasolisternas (solistklubbens) Jussi Björlingstipendium på 100 000 kronor. För att undvika fortsatt förbistring borde man kanske fundera på att slå samman dessa till ett enda stort Jussi Björlingpris? /Red.

9


Tropisk Applådtack. Från vänster Majsan Dahling, Per-Håkan Precht, Hege Gustava Tjøn Ludwig, Hanna Wåhlin, Bengt Krantz, Henrik Kilhamn och Sören Tranberg.

Onsdagen den sjätte augusti hölls lunchkonsert i Kungsträdgården i Stockholm. Solen strålade från en klarblå himmel, värmen var nästan tropisk med en temperatur som rörde sig kring 30-gradersstrecket. Vaktparaden hade just passerat förbi på Kungsträdgårdsgatan (stackars soldater, som är klädda i full uniform med hjälm och allt i den tryckande värmen) och en förväntansfull publik satt bänkad en god tid före konserten. Kungsans scen, med den passande adressen Jussi Björlings allé 5, ligger mellan de två alléerna Jussi Björlings allé och Birgit Nilssons allé. Här uppträdde Jussi endast en gång, den 11 september 1953 i samband med Stockholms 700-årsjubileum. Trots att det lär ha varit en kylig kväll drog han rekordpubliken 70 000 personer!!! Svårslaget! Lunchkonserten denna onsdag drog inte lika stor publik, men entusiasmen var stor och applåderna starka. Så fort vaktparaden passerat hälsade dagens konferencier Sören Tranberg välkommen till operakonserten ”Jussi och Birgit i Kungsan”. Här skulle bjudas på en härlig blandning av nordiska sånger och välkända operaarior framförda av sopranerna Hanna Wåhlin och Hege Gustava Tjøn Ludwig, tenoren Per-Håkan Precht samt vår egen ordförande barytonsångaren Bengt Krantz. Pianisterna Majsan Dahling och Henrik Kilhamn ackompanjerade. Verk av Puccini, Gounod, Verdi, Peterson-Berger, Sibelius, Stenhammar med flera ljöd genom Kungsan och efter en knapp timme kunde en nöjd publik söka sig till närmaste glasskiosk för att få lite svalka. Konserten är ett samarbete mellan Jussi Björling- och Birgit Nilssonsällskapen, ett bra samarbete som manar till fortsättning nästa år.

10

JACO B FO R SEL L

jussi björlingsällskapets tidning hösten 2014


skt i Kungsan

jussi björlingsällskapets tidning hösten 2014

SOMMARE N MED JUSS I

11


Besökarna i Voxna kyrka välkomnades av brunnsmusik framförd av blåsgruppen Helsingeblecket.

Joel Nyman från Gävle gjorde succé.

Sommar, sommar, sommar i Voxna Det var tryckande varmt men härligt i Voxna kyrka då dagens andra dubbelkonsert genomfördes. Voxna-konserterna är sedan många år en välkommen tradition. En del av framgångsreceptet är att artisterna förnyas. Det finns alltid en nyfiken förväntan – vilka skall vi få lyssna på i år, vad skall de sjunga? Men det finns också en grundstruktur – en eller några etablerade sångare, alltid en tenor, en ung lokal förmåga, ackompanjatören Lennart Eng och den eminente presentatören, tillika arrangören, Stefan Olmårs. Innan konserten välkomnades besökarna av blåsgruppen Helsingeblecket, som spelade brunnsmusik på sina tidsenliga instrument. Sommar, sommar, sommar! Den unga sopranen Sanna Gibbs fick äran att inleda konserten och gjorde det med några svenska sånger. Det var avspänt, omtumlande och kärleksfullt. Tenoren Martin Nyvall, med karriär i Tyskland och Schweiz, sjöng sedan Nu är jag pank och fågelfri med säker rytm. Den mest prominente deltagaren, sopranen Anna Eklund Tarantino, inledde med två a cappella stycken, där Vocalise av Bo Nilsson var skriven för hennes röst. Hon gav prov på en imponerande röstkontroll. Den unge artisten, violinisten Joel Nyman från Gävle, fick stort bifall för sitt styva framförande av två stycken. Sedan återkom artis-

12

terna med kända sånger och arior. Sanna Gibbs sjöng bl.a. I feel pretty ur West side story vilken mottogs med stormande applåder. Tonios aria ur Regementets dotter är nästan ett självmordsuppdrag då den innehåller nio korta höga C men Martin Nyvall hade själv valt den. Och som Stefan Olmårs påpekade att med dubblerade föreställningar blir det 18 höga C! Nå, alla gick kanske inte att uppfatta, men imponerande var det! Anna Eklund Tarantino sjöng Morgen av Richard Strauss, samma sång som Jussi exekverat så många gånger, mycket vackert och nyanserat. Som extra nummer hade sångarna gemensamt valt Dryckesvisan ur La Traviata, mycket passande innan buffén på herrgården. Och som alltid avlutades konserten med en unison Land du välsignade. Det kan kallas allsång, det! Förutom musikaliska framföranden har vi också ”business as usual” i Voxna. Det är inte bara artisterna som får arvode och ökar den ekonomiska omsättningen. Många människor och företag är engagerade. Ett trettiotal sponsorer syns med sina logotyper. Fritidsresor har en buss, som kör upp till Hälsingland och stannar bl.a. i Voxna. Herrgården i Voxna vaknar till liv med buffé, lunch, frukost och kaffe för hundratals människor. Många som bevis-

tar konserterna reser långt och passar nog på att turista litet. Annonser sätts in. Kyrkans församling deltar i konserterna och får del av utgångskollekten. Så, Voxnakonserterna ger tillväxt i området! Dagen efter konserterna berättade Erland Hagegård i ett samtal med NilsGöran Olve om sin sångarbana inför ett femtiotal lyssnare. Erland beskrev sin karriär som ”bara nära”. Olika missade möjligheter, som till exempel att han var uppbunden av kontrakt och därmed inte kunde ta ett erbjudande från regissören Göran Gentele om en roll i Operans mycket hyllade uppsättningen av Trollflöjten. Rollen kom i stället att sjungas av Erlands kusin Håkan. Men i de inspelade musikexempel som spelades, fanns inget bara nära utan vi fick höra en förstklassig sångare som behärskade en bred repertoar. Särskilt glänste hans Cujus animam av Rossini med en underbar röst; musikaliskt, rytmiskt och hypnotiskt. En mästerlig framställning! I samtalet med Erland deltog mot slutet hans fru Monique Brynnel, även hon sångare. Hon återvände till Sverige efter många internationella år och träffade då Erland. Igen, skall sägas, då de många år tidigare sjungit tillsammans. Text o c h fo to H A N S T H UNSTR ÖM

jussi björlingsällskapets tidning hösten 2014


En riktig operafest i Strömsbruk Under dagarna två, 7-8 september, arrangerades för nionde året i rad Jussifesten i Strömsbruk. Två mil norr om Hudiksvall ligger den gamla bruksorten vid Harmångeråns brusande forsar. Här var Jussis farfar Lars Johan Björn smed vid järnbruket och här föddes Jussi pappa David 1873 och här har David och hans söner Gösta, Olle och Jussi sjungit i Missionshuset, troligen 1916. Det finns en imponerande kraft i det ideella samarbetet mellan den lokala ideella föreningen ”Strömsfacklan” och Jussi Björlingsällskapet med stöd av alla sponsorer. Sällskapets sekreterare och eldsjäl Stefan Olmårs ser till att publiken bjuds på operasång av allra högsta klass. Förutom operasång bjöds publiken på en italiensk buffé, önskekonsert med Jussiinspelningar, hovsångerskan Kerstin Meyer som berättade om sitt sångarliv och det hölls föredrag om ortens mycket spännande och intressanta historia. Allt detta ägde rum i samlingslokalen Strömshall inför rekordpublik, och lokalen var fylld till sista plats. Efter att Ströms Bruksorkester traditionsenligt värmt upp publiken bjöds på lysande operasång. Sopranen Rebecka Rasmussen fick taket att lyfta på Strömshall med sin vackra och starka röst i Mimis aria. Tenoren Daniel Johansson som i år på Skansen fick ta emot Jussi Björlingsällskapets pris gav trots en förkylning prov på skönsång i klassiska Jussinummer som Trollsjön och Kung Heimer och Aslög och den förföriska Blomsterarian ur Carmen. Den unga tenoren Mikael Onelius, född och uppvuxen i Söderhamn, har bland annat genomgått Masterprogrammet i klassisk sång vid Kungliga Musikhögsko-

Hovsångerskan Kerstin Meyer intervjuades av musikradions Tom Sandberg.

SOMMARE N MED JUSS I

Daniel Johansson, mottagare av årets Jussi Björlingpris, tappade sin glasvas vid utdelningen på Skansen fyra veckor tidigare och den gick i kras. Blixtsnabbt producerades en ny vas med inskription och allt, som delades ut i Strömsbruk. Daniel blev lycklig och denna gång höll han vasen i ett krampaktigt hårt grepp. jussi björlingsällskapets tidning hösten 2014

lan i Stockholm 2012-2014. Mikael fick de längsta och varmaste applåderna när han framförde kärleksserenaden Sommarnatt. Tenoren Christer Bladin bidrog med välklingande Jeg elsker dig av Edvard Grieg. Mattias Olsson framförde med sin djupa och mullrande bas arior av Verdi och Tjajkovskij. Tillsammans med hustrun Rebecca Rasmussen blev det också en duett ur Figaros bröllop. Dagen avslutades med en god italiensk buffé och önskekonsert där hovsångerskan Kerstin Meyer, Jussis dotter Ann-Charlotte Björling samt Christer Bladin spelade upp några av sina favoritinspelningar av Jussi. Dag två inleddes med att Johan Adlercreutz, som driver vandrarhemmet ”Kustleden” i Strömsbruk, berättade Strömsbruks spännande historia. Därefter intog hovsångerskan Kerstin Meyer scenen i ett samtal med Tom Sandberg, känd radioröst från Musikradion Sveriges Radio P2. Kerstin Meyer berättade om sitt framgångsrika sångarliv, som har tagit henne över hela världen och alla stora operahus. Debuterade på Stockholmsoperan 1952 och fick sitt stora genombrott i Göran Genteles uppsättning av Carmen 1954. Gjorde under våren 2013 bejublad comeback på Malmö Opera i rollen som Madame Armfeldt i musikalen Sommarnattens leende. Avslutade annars sin sångarkarriär 1988 efter att ha drabbats av stämbandscancer. Var rektor för Operahögskolan i Stockholm 1984–1994. Kerstin Meyer sjöng flera gånger med Jussi som var underbar att arbeta med och som alltid gav stort stöd. Hon anser att hon gjorde de bästa föreställningarna när hon sjöng med Jussi. Men sångarkarriären har också kantats av privata sorger. Sommaren 1961 omkom båda hennes föräldrar i en bilolycka men Kerstin Meyer var upptagen med föreställningar och fick inte veta vad som hänt förrän efter fyra dagar. Tom Sandbergs samtal med Kerstin Meyer blev en mycket fin avslutning av årets Jussifest i Strömsbruk. K J E L L OL SS ON Fo to : PE L L E JANSS ON

13


I Riksarkivets svala forskarsal råder påtaglig stämning av koncentration. Det är lite som en svenskskrivning i läroverksaulan – minus vånda, tonårssvett och hormoner. Låga röster, man undviker väsande viskningar och rör sig behärskat. Man hämtar sina bomullsvantar, slår sig ned vid det anvisade bordet och snart är man djupt försjunken i boxen med originaldokument som kommit upp ur underjorden. T E XT : T I N A W E ST E R LUN D

”Jussi ville själv visa hur bra han var! Han gav hela sitt hjärta denna pojke! Både Nils och jag hade tårar i ögonen.” Under sökandet efter något helt annat snavar jag över en manusbunt. Den är på gott och väl 400 sidor, maskinskrivna med generöst radavstånd och många ändringar för hand. På försättsbladet står det ”Isobel Ghasal Öhmans minnesanteckningar”. Ett manus som såvitt veterligt aldrig publicerats. Det är skopor ur minnenas brunn, händelser och människor ur ett långt liv. Kända namn, fina titlar rusar förbi som av en tillfällighet. På sidan 281 hittar jag en pusselbit i historien om hur det gick till när Jussi Björling upptäcktes. Nu är det i slutet av sommaren 1928. Knappt tre månader tidigare har Isobel Ghasal Öhman gift sig med den svenske operasångaren Martin Öhman, som är engagerad vid Städtische Oper (det som idag kallas Deutsche Oper Berlin), men han är flitig gästspelare på hemmaplan. Kanske är de i Sverige inför säsongsstarten? De bor, som alltid, i en dubblett med piano på Strand Hotell vid Nybrokajen. Tidigt en morgon, skriver Isobel Ghasal Öhman, ringer telefonen. Isobel är snabb att rycka åt sig luren. I andra ändan av linjen har hon en ung man som ber att få tala med Martin Öhman. Den unge mannen presenterar sig som Jussi Björling och berättar, såsom Isobel minns det, märkligt utförligt om sin bakgrund. Om pappa David, om sjungande bröder och resorna till Amerika, om sin beundran för Martin Öhman vars inspelningar han lyssnat på och lärt av. Den unge mannen vill så gärna till operan. Men dagen innan har han provsjungit för John Forsell – utan framgång. Nu vill han att Martin Öhman ska lyssna och säga vad han tycker. Att väcka den sovande stjärnan är det inte tal om. Jussi får rådet av Isobel att återkomma om ett par timmar. När han gör det har Martin Öhman vaknat och vill gärna ta emot den förhoppningsfulle ynglingen som John Forsell har ratat. I dubletten på Strand, där det också finns ett piano, är hela familjen Öhman församlad: Martin själv, Isobel och hennes son Nils Edwall. ”Jussi kom i korta byxor, det kommer jag ihåg. Martin satte sig och började spela och Jussi frågade om han inte först kunde få sjunga Recondita armonia, den första tenorarian i Tosca.

14

Nils älskade musik, han älskade opera, så naturligtvis fick han vara med. Där satt vi båda och lyssnade och höll varandra i handen. Det var så vackert! Det var så bra! Det var så riktigt! Jussi ville själv visa hur bra han var! Han gav hela sitt hjärta denna pojke! Både Nils och jag hade tårar i ögonen. Vi sprang fram till honom och utbrast: Så vackert, Jussi! Martin var alldeles tagen och full av beundran för denna ungdomliga vackra röst. – Sjöng du verkligen i går och de sa att du inte dög? Jussi Björling nickade. – Nu sitter ni alla tre här, sa Martin. I er närvaro ska jag ringa upp Forsell och fråga om det är sant. Han ringde till Forsell som sa: – Ja, jag kommer ihåg honom, men det var ingenting att ha. – INGENTING ATT HA!! Då säger vi så, sa Martin. Får han i min närvaro sjunga för dig det som han just sjungit för mig? Jag tycker han har en underbar röst, en röst som lovar mycket. Helst skulle jag vilja ha honom till oss i Berlin. – Menar du det, då är det någon annan. – Nej, det är densamme Jussi Björling, som provsjöng i går, svarade Martin nästan argt. – Kom då, så får jag höra honom igen, kom svaret omedelbart. Forsell tog emot oss och redan efter den första arian sa han: – Fantastiskt! Så sjöng du inte igår. – Joo, sa Jussi, jag kan inte plötsligt ändra mig. – Jag har ett förslag, sa Öhman till Forsell. Vill ni nu ha honom och hjälpa honom med mat, pengar, rum, studier och allt så får han stanna här, annars tar jag med mig honom till oss i Berlin. Om fem minuter vill jag ha svar. jussi björlingsällskapets tidning hösten 2014


Paret Öhman besöker familjen Forsell på Stenungsön, sannolikt 1929. Från vänster John Forsell, Isobel Ghasal Öhman, Gurli Forsell, Martin Öhman. Foto: Jacob Forsell Sr

– Jag ska försöka göra mitt bästa, sa Forsell.” Några dagar senare återvände herrskapet Öhman till Berlin. Men John Forsell höll sitt ord, konstaterar Isobel Ghasal Öhman, och tog väl hand om Jussi. De två tenorerna förblev goda vänner. Lite längre fram i ”Isobel Ghasal Öhmans minnesanteckningar” berättar hon om ytterligare ett minne från ett möte med Jussi vid ett betydelsefullt tillfälle i hans liv. Händelsen måste ha inträffat den 15 december 1934. ”På Stureplan mötte jag Jussi Björling arm i arm med en flicka. Vi stannade, hälsade och så sa Jussi: – Isobel, du är den första som får veta den stora nyheten. Det här är AnnaLisa Berg. Vi studerar båda på Akademien och vi förlovar oss i dag. – Så roligt, Jussi, gratulerar hjärtligt! – Ja, vi är på väg att köpa förlovningsblommor och Anna-Lisa vill ha liljekonvaljer. – Oh, eftersom jag är den första som fått veta detta så låt mig ha glädjen att få göra det. Vi gick till närmaste blomsteraffär, fick den vackraste liljekonvaljebukett man kan tänka sig, en stor underbart doftande bukett. — Detta är för er båda, lycka till!” jussi björlingsällskapets tidning hösten 2014

Martin Öhman och Isobel Ghasal Öhman Martin Öhman föddes 1887 i Sörmland. Han debuterade 1917 som Fra Diavolo i operan med samma namn på Storan i Göteborg. Mest känd blev han för sina lyriska Wagnerroller. Hans sångarkarriär kom att bli ganska kort men under några år på 20- och 30-talen var Martin Öhman stor, en av de mest kända och uppburna – för att inte säga den mest kände – svenske tenoren på utländska scener. Från 1925 och fram till de första åren på 30-talet var Städlische Oper i Berlin hans hemmascen. Så småningom återkom han till Sverige och efter de aktiva sångaråren var han verksam som pedagog, med Nicolai Gedda som sin mest kände elev. Martin Öhman avled 1967. Isobel Ghasal Öhman var också hon operasångerska. Hon var född 1896 som Isobel Marguerite Joséphine Gazala Bey i Tripoli, nuvarande Libyen, och studerade i Paris, Berlin och Milano. Sin debut gjorde hon vid operan i Hamburg 1929 som Djamileh i Bizets opera med samma namn. Paret Öhman var gifta 1928-43 och Isobels minnesanteckningar vittnar om svårigheterna att kombinera två sångarkarriärer. Men säsongen 1935-36 gästspelade bägge i Stockholm, bland annat sjöng Isobel Aida med maken Martin som Radamès. Isobel Ghasal Öhman dog 1989 i Stockholm.

15


Signerat! Föremål som signerats av berömda personer har alltid väckt stort intresse. Det är som om personen till en liten del förkroppsligas i autografen, så att den intresserade kan uppleva sig vara närmare denna individ och kan komma i förbindelse med den person de hyser så starka känslor för. Det är givet att artisten själv var där för att signera fotografiet eller programmet eller autografboken och på det sättet är förbindelsen högst verklig. På sitt sätt bidrar också en autograf till att göra det förflutna närvande. Problemet är att hur åtråvärda de än är för oss “jussifiler”, är autografer av Jussi Björling inte billiga! Tre sådana autografer bjöds ut på ebay och såldes för 200–300 pund (2 300-3 500 kronor) styck, men en handlare skulle ta så mycket som 800 pund eller mera för samma autografer. Kanhända objekten på ebay såldes billigt eftersom intresserade köpare var medvetna att de tog en risk när det gäller äktheten av föremålen, medan objekt som köpts från handlare, särskilt välkända sådana, förutsätts ha en äkthetsgaranti. Varför är då Björlings autograf värd så mycket? Hur åtråvärd den är spelar naturligtvis in, och det beror i detta fall på att vi erkänner alla förtjänster hos Björlings röst och därmed beundrar den störste tenor i sin genre som någonsin blivit inspelad.

Det finns också andra skäl, och ett viktigt sådant är raritetsvärdet. Ibland är en stjärnas väg till berömmelsen så meteorlik att de inte känner sig manade att signera så mycket – ja, det kan vara ett skäl att de är ovilliga att signera. En kort karriär och en inbunden, svårtillgänglig personlighet ökar också raritetsfaktorn. Så berömda, åtråvärda, sällsynta autografer är de mest eftersökta och inbringar mest pengar och Jussi Björlings autograf tillhör denna kategori. Vad som signerats är också viktigt. Ett fotografi kommer artisten närmast, sedan ett program och slutligen en autograf i en autografbok, som i verkligheten knappast alls ger samma närhetskänsla. Här är det som problemet verkligen börjar, eftersom det med värdefulla autografer följer en ökad frestelse att förfalska dem, men av några skäl är det svårt att övertygande förfalska en Jussi Björlingautograf. När allt kommer omkring har det nu gått mer än 50 år sedan han signerade någonting. Papperet på vilket autografen är skriven måste vara åtminstone 50 år gammalt och det gäller också bläcket. Men betänk hur många program som inte signerades i förhållande till de som signerades, och det är rätt lätt och billigt att köpa ett osignerat program. Situationen blir inte enklare av att Jussi Björling skrev sin signatur på åtminstone två helt

olika sätt. Och det är mycket möjligt att han från tid till annan också kan ha experimenterat med signaturen. En autograf kan definieras som en persons artistiska namnteckning och i detta ligger skillnaden mellan autograf och namnteckning, och det är mycket möjligt att Jussi Björling insåg denna skillnad, om inte medvetet så dock i praktiken. Jussi Björling sjutton år gammal hade en väl utvecklad namnteckning, som bara kan betecknas som elegant. Låt oss nu betrakta detta i ljuset av vad vi vet om Jussi Björling. Vi vet från många källor, inte minst hans barn, att han hade mindervärdeskomplex beträffande sin utbildning. Han var också en ung stjärna med en potential, som tycktes gränslös. Så det var under dessa omständigheter som han började utveckla sin autograf och han förfinade den namnteckning jag ska kalla hans ”klassiska” och som förblev påtagligt oförändrad genom hela hans liv. Man skulle vänta sig att se en ganska väl utvecklad, individuell namnteckning med en viss estetisk utformning, skriven på ett säkert, prydligt, koordinerat sätt, och jag tycker att det är vad vi får. Det är intressant att notera att Jussi fick fint betyg i välskrivning när han var sju år gammal. De första två autograferna ovan, vilka

16

jussi björlingsällskapets tidning våren 2014


➍ ❺

❼ skrevs före 1940, visar hur Björling utvecklade sin namnteckning. Den första ❶, när Jussi var 17 år gammal, är en fullt utformad, elegant signatur, och då tycks han ha haft en period av experimenterande med namnteckningen. Den andra ❷, daterad 14/3 1930, är en grundtyp, outvecklad. Nedåtstrecket på B:et saknas. Signaturen är mycket tydlig och kommer från ett notblad. Den tredje autografen ➌ i serien är mindre omsorgsfullt gjord. Den är från ett kontrakt som Jussi Björling skrev för 1934 med en impressario, Olof Linder, och är daterad 6/12 1933. Här dras återigen vår uppmärksamhet till nedåtstrecket på B:et. Denna autograf har åtskilliga kännetecken som förblir ganska oförändrade under resten av Björlings liv. Prickarna över ö skrivs aldrig som två prickar utan alltid som en uppåtgående kurva, vars ändar markerar prickarna. J:et framstår i en form som rätt mycket liknar dess klassiska form och autografen är understruken, ännu ett vanligt kännetecken. Några autografer efter 1940: Kontrakt från 10 juni 1946 ➍, program för svensk konsert 29 september 1948 ❺. När vi blir äldre, blir det mindre väsentligt vilket intryck vi gör. Detta var otvi-

velaktigt fallet också med Jussi Björling. Han hade uppnått en obestridd position på världens operascener och fann att det inte var mycket mer han behövde bevisa, i varje fall inte genom sin autograf. Han var inte en särskilt generös autografskrivare och två typer av autograf eller namnteckning utvecklades. En var hans ”klassiska” autograf, som han förmodligen använde när han signerade för vänner eller satt ner vid ett signeringstillfälle – hans genomtänkta, planerade autograf – och en annan namnteckning uppstod som han förmodligen använde ”på språng” och som visar en mycket mera reducerad form av hans autograf. Denna signatur ➏ ska ha skrivits vid vid en konsert i Royal Albert Hall, London, den 15 juni 1952. Autografen ser övertygande äkta ut och likheten med otvivelaktigt autentiska versioner är tillräckligt stor för att den ska kunna betraktas som äkta. Programmet kan ha signerats i början eller slutet av signeringstillfället. Det verkar omöjligt att förneka att eftersom tiden gick, brydde sig Jussi mindre om sin signatur. Mera av den förenklade formen av signatur dök upp och ”Jussi” ersatts ofta av ett enkelt ”J”. När jag först såg Jussis signatur ➐ på fotot med Ann-

jussi björlingsällskapets tidning hösten 2014

❶ Charlotte vid pianot och Jussi som åskådare för ett par år sedan, trodde jag den var en förfalskning. Men i ljuset av alla signaturer här är det klart att den är äkta, även om den nästan hade blivit en karikatyr av sig själv. Dess äkthet understryks ytterligare av Anna-Lisas signatur alldeles nedanför. Hennes signatur varierade mycket litet genom livet. Otvivelaktigt är de mest eftersökta av Jussi Björlings autografer de omsorgsfullt utförda ”klassiska”. Inte bara är autografen mera estetiskt tilltalande, utan man får intrycket att Björling koncentrerade sig mera på att på att åstadkomma en god autograf, vilken samtidigt som den är mindre slarvig kan tyckas återspegla mer av den verklige Björling. En bra signatur på ett fint foto i formatet 8x10 tum är det mest åtråvärda för samlaren och därför det dyraste att köpa. Men ovanligheten kan också spela en roll – ett signerat program från en konsert man själv har bevistat är verkligen ett oskattbart objekt! S T E P HE N CR OWLEY Ö vers ä ttn i n g : H a ra l d H e n rysso n A r ti kel n ä r f ör kor ta d . D e n kan fås i s i n h el h et f r å n red a k ti o n e n e lle r l ä s a s p å s ä l l s k a p ets h e msida.

17


Många människor har genom åren kunnat se Jussi sjunga i tv, på Youtube, på video och dvd. Där kan man beundra inte bara den sköna sången utan även hans naturliga lätthet i framförandet. Frågan är om det finns Jussiinspelningar med ljud och bild bevarade som aldrig gjorts tillgängliga? Om jakten på en sådan inspelning handlar denna artikel.

Den försvunna Jussi-inspelningen

Initiativet till det amerikanska radioprogrammet Voice of Firestone togs av Idabelle Firestone (1874–1954), hustru till däckföretagets grundare Harvey Firestone. Idabelle var själv kompositör och skrev de melodier, som inledde och avslutade varje program, där många av tidens främsta klassiska sångstjärnor framträdde. Voice of Firestone sändes av NBC på måndagskvällar i radio mellan 1928 och 1956, i television mellan 1949 och 1963 (i början samtidigt i radio). Jussi deltog fyra gånger var i radio och tv. Första gången i radio den 19 november 1945, i television den 6 mars 1950, hans första tv-framträdande över huvud taget, och dessutom gemensamt med Anna-Lisa. Det finns anledning påpeka att Jussi på grund av sjukdom tvingades ställa in både när han första resp. sista gången skulle ha sjungit i tv på Voice of Firestone – särskilt som man ännu möter uppgifter om att han framträdde i dessa program. Båda gångerna blev kända barytonsångare hans ersättare: den 12 december 1949 Thomas L Thomas (f.ö. den sångare som förekom allra mest i Voice of Firestone) och den 12 oktober 1953 Igor Gorin. När tv-sändningarna inleddes fanns ännu inte videotekniken, men däremot en teknik att bevara sändningar, som kal�lades kinescope eller telerecording och som innebar att man helt enkelt filmade av tv-rutan. När Voice of Firestones inspelningsarkiv 1969 överlämnades till Idabelle Firestone Library vid New England Con-

18

servatory of Music i Boston ingick kinescope-inspelningar av tv-sändningarna. Därifrån kommer de tre tv-konserter med Jussi, som först gavs ut på video 1990 av Video Artists International. De är numera tillgängliga på dvd (Kultur D2424). Varför utgavs då inte Jussi Björlings sista Voice of Firestone-konsert från den 10 mars 1952, då han bl a sjöng Nessun dorma! tillsammans med de andra? Skälet var att den av okänd anledning saknades i samlingen. Kendall Svengalis, medlem i JBS-USA, medverkade en gång till att Jussi-inspelningarna från Producer’s Showcase 1956 och Ed Sullivan Show 1957 kom fram i ljuset. Han har i ett mångårigt detektivarbete försökt ta reda på vad som hänt med den saknade Voice of Firestone-inspelningen och redogör för detta i en artikel i Newsletter of the Jussi Björling Societies of the USA & UK från juli 2014. Kendall råkade, när biografin Jussi 1997 presenterades i den svenske generalkonsulns residens i New York, träffa en person som själv sett den saknade kinescopeinspelningen. Han hade då varit gäst hos Russell Firestone Jr., barnbarnsbarn till grundaren av däckfirman, i hans hem i Lexington, Kentucky. Russell Firestone hade tydligen själv behållit inspelningen och Kendall försökte kontakta honom, men förgäves. Efter Russell Firestones död 2003 fick Kendall dock kontakt med hans son, Russell Firestone III, som lovade leta efter inspelningen – men utan resultat. År 2011, då 100-årsminnet av Jussis

födelse firades, gjorde Kendall ett nytt försök genom att kontakta Russells Jr:s änka Shirley, som bodde i Dallas. Nu hade han större framgång. Några månader senare ringde en granne till henne, som meddelade att Shirley Firestone legat på sjukhus och inte kunnat svara själv. Hon hade dock gett grannen tillstånd att leta i hennes samling, och han hade hittat två kinescoperullar med etiketter, som bekräftade att det var just den saknade inspelningen. Kendall underrättade styrelsen för JBSUSA om den glädjande nyheten och erbjöd Shirley Firestone 500 dollar för ett tillstånd att kopiera inspelningen på ett laboratorium i Dallas. Men något tillstånd kom inte – kanske för att ersättningen ansågs för liten, kanske för att fru Firestones hälsa försämrats. Hon flyttade tillbaka till ett äldreboende i Lexington och där fick Kendall besöka henne och hennes vårdare, Heather, vars farbror även var hennes advokat. Alla gick nu med på förslaget att kopiera inspelningen för JBS-USA och sedan lämna över den till New England Conservatory, där den hörde hemma. Men sedan kom den stora besvikelsen. I den låda, som lämnades över fanns ett halvdussin andra Firestone-program, men inte det saknade med Jussi! Heather lovade dock leta igenom hela samlingen men uppgav vid en ny kontakt i januari detta år, efter Shirley Firestones död, att hon inte kunna finna programmet från 1952. Så vad har hänt med Jussis sista Firestone-program? Enligt den granne som identifierade det 2011, låg det då i samma

jussi björlingsällskapets tidning hösten 2014


”Är det sannolikt att någon haft ett begrepp om det speciella värdet och att det blev stulet av någon av dem som vårdade Shirley Firestone i Dallas eller av någon annan som haft tillgång till samlingen? Kommer det i så fall kanske att utbjudas till försäljning eller hamna i en privat samling? Eller har det bara slarvats låda som de övriga kinescoperullarna. Är det sannolikt att någon haft ett begrepp om det speciella värdet och att det blev stulet av någon av dem som vårdade Shirley Firestone i Dallas eller av någon annan som haft tillgång till samlingen? Kommer det i så fall kanske att utbjudas till försäljning eller hamna i en privat samling? Eller har det bara slarvats bort? Hur som helst, finns en ljudinspelning kvar (utgiven på cd på Verona 27022). Finns det då någon chans att andra tv-utsändningar med Jussi, som bara är kända som ljudinspelningar, också ska kunna ses med bild? Den utan vidare mest intressanta och värdefulla vore i så fall Metropolitans öppningsföreställning av Verdis Don Carlo, som den 6 november 1950 direktsändes i amerikansk radio och tv. Detta var enda gången en hel opera med Jussi sändes i tv och den mycket uppmärksammade föreställningen, vars publik beräknades ha uppgått till fyra miljoner tittare, inledde också Rudolf Bings era som chef för Met. Det verkar egendomligt att kinescopetekniken inte skulle ha använts för ett sådant evenemang, men trots intensivt letande har aldrig en sådan inspelning hittats. Hoppet verkar därför nu vara litet (men ljudinspelningar finns; på West Hill WHRA-6021 utgavs 2009 utdrag av föreställningen). Inga tecken på att även bilddelen kan ha bevarats finns heller för två andra tv-pro-

Radioprogrammet Voice of Firestone annonserades ofta med posters. Någon affisch med Jussi Björling har inte gått att få fram till denna artikel.

gram: We the People 1951 (med Dorothy Caruso; ljudet på West Hill WHRA-6036) och Sunday Night at the London Palladium 1959 (Jussis sista tv-framträdande; ljudet inte kommersiellt utgivet). Något större möjlighet finns det kanske vad beträffar Stora famnen den 8 februari 1958 då Jussi i samband med lottningen av VM i fotboll sjöng fyra sånger. Dessa har bevarats i de svenska tv- och radioarkiven, men bara som ljudinspelning (tre sånger utgivna på Bluebell ABCD 050). Eventuellt kan dock en inspelning med bild existera i något utländskt arkiv, eftersom lottningen sändes till flera länder. Ett engelskt tv-program har visat en stum filmsekvens med

jussi björlingsällskapets tidning hösten 2014

Jussi, som kan ha kommit från detta tillfälle, men ursprunget har inte gått att spåra. Jussi Björling deltog också i spelfilmen En svensk Tiger (1947) med att sjunga O paradiso. Nästan hela filmen är dock försvunnen (endast 11 minuter finns kvar i Filminstitutets arkiv). Man kan hoppas att den enda spelfilm där Jussi hade en huvudroll, Fram för framgång (inspelad 1937, premiär 1938), någon gång görs tillgänglig för en större publik genom att den ges ut på dvd. Samma förhoppning gäller Ed Sullivan Show (1957) med Jussis två avsnitt ur Rigoletto. H A RA LD H ENR YSSON

19


Björlingkuppen på kyrkb Historien om hur Björlingkvartetten – Jussi och småbröderna – till slut fick sjunga för kungen är en vandringshistoria. Och det vet man ju hur det kan vara med sådana. I bästa fall ligger det någon liten sanning i dem.

Rune Lindström som Mats i Himlaspelet.

20

Den här är det Rune Lindström som berättar, mannen som var så nära ett universalgeni vi kan komma i Sverige. Filmmanus, bygdespel och böcker rann ur hans fingrar, ofta illustrerade han själv sina alster eftersom han dessutom var en skicklig tecknare. Han sågs som skådespelare och regissör på scen och film, producerade flitigt program för såväl radio som tv. På lediga stunder totade han ihop några av våra vackraste och mest älskade visor. Visa vid midsommartid, Balladen om Joe Hill och Då väntar jag vid vägarna är hans alster, för att bara nämna några. En gång tänkte Rune Lindström bli präst men det stupade på att han var alldeles för bra på alldeles för mycket. Under olympiska spelen i Berlin 1936 vann han en guldmedalj för Sverige i stafett. Och till alla

andra talanger kunde han också lägga historieberättandet. Den minnesgode (som har åldern inne) ser för sig bilden av Rune Lindström som Mats i Himlaspelet, halmblond i håret och tvärklippt lugg. Himlaspelet var bygdespelet, som han förstås skrivit själv och där han naturligtvis spelade huvudrollen under 30 år. Det märkliga var att Rune inte ens var dalkarl. Han var född i Fagersta, vilket visserligen är på fel sida landskapsgränsen, men han var ändå ett slags hedersdalkarl med tanke på att han bodde större delen av sitt liv i Leksand och hade, förutom Himlaspelet (som spelas än idag), också skrivit Ingmarsspelet och Skinnarspelet. Historien om när bröderna Björling fick sjunga för kungen hade Rune Lindström hört av fotografen Anders Jones från Leksand, och han kände till för han var med vid tillfället. Så här gick det till. Det var sommaren 1924. Jussi var 13 år, bröderna Olle, Gösta och Kalle mellan 15 och sju. Det här var en period när pojkarna mest flackade land och rike runt på turné med pappa David Björling. Men just den här sommaren, när kung Gustav V och hans drottning Victoria, var jussi björlingsällskapets tidning hösten 2014


Kyrkbacken i Leksand 1924. Längst upp till höger står prosten Lorentz Petersson och talar till kungaparet längst ner till vänster. Och någonstans i folksamlingen står David Björling med sina fyra pojkar beredda att genomföra sin kupp. David Björling med sina fyra pojkar, Gösta, Kalle, Olle och Jussi. Bilden är tagen 1926 två år efter kuppen och kort innan Davids död.

kbacken i Leksand FOTO: ROBERT ÖSTLING, LEKSANDS LOKALHISTORISKA ARKIV

på resa i Västmanland och Dalarna var dock Björlings hemma. Och hemma det låg vid den här tiden i byn Karlsarvet vid Siljans strand, tvärs över viken från Leksand. Och nu skulle kungaparet under stor pompa bevista högmässan i Leksands kyrka. David Björling, som alltid den store pådrivaren av pojkarnas sångkarriär, såg sin chans. Han kunde erbjuda sin gosskvartett. Lokala förmågor med enastående röster. Skulle det inte vara något att ytterligare förgylla dagen med? Nej, det tyckte inte kontraktsprosten Lorentz Petersson, som hade ansvar för programmet under kungaparets besök. Några bonnungar från Karlsarvet var inte alls vad som behövdes för att göra kungagudstjänsten i Leksands kyrka till ett storstilat och högtidligt tillfälle. Men David Björling var inte känd för att ge sig i första taget och medan gudstjänsten pågick inne i kyrkan ställde han upp sina pojkar, säkerligen uppklädda i dräkt, svarta hattar, västar och gula mollskinnsbyxor med knätofsar. De stod på behörigt avstånd, på allmän mark utanför kyrkogårdsmuren, så det kunde prosten inte säga något om, och när kungligheterna efter gudstjänsten steg ut på kyrktrappan stämde Björling-pojkarna med sina änglaröster upp dalapsalmen Om sommaren sköna. Vad skulle prosten Petersson göra? Han kunde pysa av ilska, skicka elaka blickar mot körledaren bäst han ville. Men drottjussi björlingsällskapets tidning hösten 2014

ningen stannade upp och med henne hela följet, från kung och landshövding, prost och hela uppvaktningen. Kyrkbacken var sprängfylld med folk och alla stod stilla medan drottningen lyssnade tills pojkarna sjungit färdigt. Några månader efter besöket anlände ett paket till prästgården med ett fotografi föreställande Hennes Majestät och signerat av henne själv med hälsning till pojkarna Björling. Prosten Petersson tvingades överlämna porträttet med en särskild hälsning till de skönsjungande bröderna och deras far. Det var historien som Rune Lindström hade hört av sin vän fotografen Anders Jones, som själv var med. Och så berättade Rune den vidare för en annan fotograf, Lennart Österlund från Falun. Och så rullade det på… Är historien sann? Är det en vandringsberättelse med inslag av sanning? Eller bara en skröna? Ja, bortsett från att en och annan detalj ändrats efter vägen så äger historien sin riktighet. Det har Jussi själv bekräftat. För en sommardag i Furuvik många år senare, berättar Rune Lindström vidare, åt han lunch med Jussi. Under glansperioden på 50-talet stod världsartisterna som spön i backen på parkens scen. Jussi sjöng där flera gånger. Och vid lunchen bekräftade Jussi: Jo då, historien var alldeles sann. T I N A W E STER LUND

21


Till Havs! Jussi och ett okänt sällskap på segeltur i den bohuslänska skärgården. Foto: Jacob Forsell Sr

En skatt dök upp på vinden Vilka skatter döljer sig inte i våra förråd, garderober, källare och på våra vindar? För en tid sedan hittade jag en kartong på vinden som inte sett dagens ljus på minst 25 år. Den innehöll mest gamla brev och familjedokument av ganska ointressant slag. Men där låg även ett antal kuvert innehållande svart-vita negativ. På ett av kuverten stod skrivet ”Stenungsön 1929” med min pappas handstil. Att pappa, John Forsells äldste son, var road av fotografi och att familjen hade landställe på västkustska Stenungsön var ju välkänt, så det kunde väl inte vara annat än triviala familjebilder. Men vänta, här är en bild utan familj och barn. Ett seglande sällskap, som njuter av vackert väder och smul vind. Och titta, vid babords skarndäck sitter Jussi!! Vad gör han i detta sällskap? Att det handlar om personer som gästar Stenungsön kan man med stor säkerhet utgå ifrån. Ingen är rustad för segling precis utan är i stället uppklädda med hatt, slips

22

och kavaj, utom skepparen, som ser ut som en skeppare ska se ut. Men vad var orsaken till denna sammankomst? Hade John Forsell inbjudit till ett av sina vanliga sångarmöten? Eller handlade det om någon speciell tilldragelse? Vi vet att den blott 18-årige Jussi fick en personlig inbjudan, daterad 26 juni 1929, att vistas en tid på gården Gullebo hos chefen och beskyddaren John Forsell. Själva inbjudan finns bevarad (se intill) och dessutom finns en liten biljett från Jussi där han ber om ursäkt för sitt uppförande under vistelsen. Bildens datering får därmed anses klarlagd. Men vilka är personerna? Frågan har ställts till flera kännare av olika slag men ingen har kunnat namnge gästerna i båten. Nu går frågan till Dig, kära läsare. Känner Du igen någon av personerna i båten? Hör gärna av Dig till redaktionen i så fall. För ”rätt” svar utdelas ett exemplar av jubileumsboken Jussi, sången, människan, bilderna. JAC O B FOR SELL

jussi björlingsällskapets tidning hösten 2014


John Forsells inbjudningsbrev till Stenungsön hittades först för några år sedan tillsammans med en bunt kärleksbrev mellan Jussi och Linnéa Hellström, Rolf Björlings mamma. Brevet är adresserat till Falun där Jussi bodde den sommaren.

jussi björlingsällskapets tidning hösten 2014

23


Albanese och Bergonzi Två av de främsta italienska sångarna under 1900-talet gick bort i somras. Sopranen Licia Albanese, som debuterade redan 1934 uppnådde den nästan gammaltestamentliga åldern 105 år medan hennes något yngre landsman, tenoren Carlo Bergonzi avled knappt två veckor efter sin 90-årsdag. Båda hade långa karriärer, inte minst vid Metropolitanoperan, där Albanese sjöng i 26 säsonger; Bergonzi uppnådde hela 32. Albanese var framför allt den stora Puccinisångerskan medan Bergonzi av många ansågs som efterkrigstidens främste Verdisångare. Men understundom korsades deras vägar på Met i fem Pucciniföreställningar mellan 1958 och 1960, varav en Bohèmeföreställning i februari 1958 finns utgiven på cd. Albanese och Jussi Björling strålade samman på Met vid

24

nio tillfällen mellan 1946 och 1959, även här i Puccinioperor: Bohème, Manon Lescaut och en enda Tosca, i december 1959, en av Jussis allra sista föreställningar på Met. En liveinspelad Manon Lescaut från 1956 finns utgiven samt en studioinspelning av samma opera från 1954. Kopplingen mellan Jussi och Bergonzi är av naturliga skäl mindre betydande, men när studioinspelningen av Maskeradbalen sommaren 1960 avbröts på grund av konflikten mellan Jussi och dirigenten Georg Solti var det Bergonzi, som tog över Jussis roll när inspelningen återupptogs följande år. GÖ R A N FO R SLING

jussi björlingsällskapets tidning hösten 2014


Revisorn – en hängiven samlare De flesta medlemmar i Jussi Björlingsällskapet känner igen Harold Löwing som sällskapets mångårige revisor. Vad många dock inte vet är att han är en hängiven samlare, inte minst av Jussi-skivor. – Jag köpte en Jussi-skiva och två Caruso-skivor på en loppmarknad i slutet av 70-talet och där började det. Jag samlar i första hand på 78-varvsskivor med vokala inspelningar. Totalt har jag omkring 30 000 stenkakor. Utöver cirka 10 000 med operaartister som Jussi, Caruso, John Forsell, Arvid Ödmann och Martin Öhman är även populärsångare som Karl Gerhard, Alice Babs, Harry Brandelius, Povel Ramel och Frank Sinatra representerade. Dessutom finns ett stort antal instrumentala inspelningar inom olika genrer. I ett speciellt Jussi-skåp finns cirka 300 inspelningar med Jussi Björling. Harold visar flera skivor, som är rena rariteter, bland annat flera provskivor. En särskild raritet är en outgiven inspelning av Di’ tu se fedele ur Verdis Maskeradbalen inspelad 1941. – Det är den mest unika Jussi-skivan jag har. Jag vet ingen annan som har den. Varje skiva är noggrant registrerad och katalogiserad. – Förr fick man hålla på med listor och registerkort, som var både tids- och platskrävande. Man får vara tacksam för datorernas intåg i samlarvärlden. jussi björlingsällskapets tidning hösten 2014

Samlandet pågår oavbrutet. Harold åker runt hela Sverige och besöker ständigt loppmarknader och antikvariat. – Jag söker hela tiden efter nya inspelningar. Jag har kontakt med samlare och auktionslistor över hela världen och har hittat flera fynd på auktionssajten eBay. Är det en dyrbar hobby? – Att köpa skivor är vanligen billigt. Ibland kan man få dem för en femma eller en tia. Den stora kostnaden för mig är bensin för alla bilresor. Finns det skivor du saknar i din samling? – Jag har alla Jussis Erik Odde-inspelningar utom en. Den heter Någonstans på vår jord (HMV X4036). Den letar jag efter fortfarande. Till sist: Vad händer med din unika samling efter din tid på jorden? – Jag hoppas nya samlare kan få samma glädje av mina stenkakor som jag har haft! Utöver samlandet är Harold mycket engagerad och road av schack, i vilket han både tävlar och undervisar. Dessutom samlar han frimärken. Sista frågan har inget svar: Hur hinner han med allt? JAC O B FOR SELL

25


ar. apets skriftliga publicering ­­Policy för Jussi Björlingsällsk 10-06 llskapets styrelsemöte 2014Beslutad vid Jussi Björlingsä Sällskapets medlemstidning Tidningens organisation Björlingsällskapets ger per år, vår och höst. Jussi Tidningen utkommer två gån dem som ingår i itté med minst 3 ledamöter. Av mm sko ion akt red en er uts e styrels vid behov redaktör relsen en ansvarig utgivare och redaktionskommittén utser sty a ledamot i Jussi varige utgivaren skall alltid var och sammankallande. Den ans Björlingsällskapets styrelse. medlemstidningen temot styrelsen ansvara för att Redaktionskommittén skall gen lutade tidningspolicy, Jussi Björlingssällskapets bes av för en ram m ino s era duc pro budget och utgivningsplan. r dessa principer och ren skall redigera tidningen efte Redaktören/ansvarige utgiva vad som skall publiceras och eget materiel. Ansvaret för publicera inkommet, beställt ivaren. och i sista hand ansvarige utg har i normalfallet redaktören Tidningens innehåll tidning som sätter Jussi lemstidning är och vill vara en Jussi Björlingsällskapets med ska vara en journalistisk karriär i fokus. Tidningen är och Björlings enastående liv och för Jussi Björlingsällskapet. produkt, ett starkt varumärke ebär alltid att främja llskapets medlemstidning inn Att publicera Jussi Björlingsä Björling-minnet tillvaratas rling samt verka för att Jussi seriös publicitet om Jussi Bjö e som konstnär och . Detta avser Jussi Björling båd på ett lämpligt och värdigt sätt s efterlevande. privatperson inkluderande han gs storslagna karriär ehålla artiklar om Jussi Björlin Innehållet i tidningen bör inn Jussi Björling och hans soner som har anknytning till och/eller om händelser och per pen om Jussi Björling ens uppgift är att sprida kunska karriär. Sällskapets och tidning information om Jussi har inte som uppgift att sprida som sångare och konstnär och En viktig princip som v av kontroversiell karaktär. atli priv iljs fam s han och gs Björlin innehålla personangrepp. i tidningen är att det inte får gäller allt material som införs ändigt besluta om relsens förtroende att självst Redaktionskommittén har sty licerade innehållet. med inför styrelsen för det pub där ar var ans och ll ehå inn tidningens er Övriga skriftliga publikation rlingsällskapets övriga ll ska även omfatta Jussi Bjö Policyn för tidningens innehå dan) och nyhetsbreven. elvis på sociala medier (hemsi skriftliga publikationer exemp

Ny ansvarig utgivare för tidningen Vid ett telefonmöte den 6 oktober i år beslöt en enhällig styrelse att ställa sig bakom en ny policy för Jussi Björlingtidningen och andra publikationer, som ges ut av sällskapet. Policyn syftar till att styrelsen vill ha bättre kontroll över tidningens innehåll och för att undvika schismer med redaktionen i framtiden. Till ny ansvarig utgivare från och med detta nummer har utsetts sällskapets ordförande Bengt Krantz.

26

jussi björlingsällskapets tidning hösten 2014


Kalendarium Kommande Jussi Björling-evenemang Medlemsträff lördagen den 29 november 2014, kl. 13:00 Höstsäsongens sista medlemsträff: Plats: Höstsols lokal ”Stallet” Kaplansbacken 4A, Kungsholmen, Stockholm Portkod: 1426 Entréavgift: 100 kr inkl. kaffe/te, saffransbröd och pepparkakor. Avgiften lämnas på plats i ett namnförsett kuvert. Program: Traditionsenligt ”Lussi med Jussi” med kaffe/te, saffransbröd och pepparkakor, hemlig gäst och naturligtvis O Helga natt. Filmat inslag med Jussi där vi uppmärksammar ”Thanksgiving Day” i USA, i år den 27 november, och Jussis medverkan i amerikansk TV vid firandet av denna dag 1951. Föranmälan senast torsdagen den 27 november till: Lars Hemmingsson tel. 08-735 51 54 e-post: lars.a.hemmingsson@comhem.se eller till: Per Bäckström tel: 072-32 62 647 e-post: per.o.backstrom@outlook.com Hjärtligt välkommen!

Årsmöte på Jussi Björlingmuseet i Borlänge den 31/1 januari 2015. Förutom sedvanliga årsmötesförhandlingar, även underhållning vilken meddelas senare.

Medlemsavgiften för 2015 Årsmötet 2014 beslöt att höja medlemsavgiften för verksamhetsåret 2015 med 50 kr. Detta innebär att den nya medlemsavgiften är: • För enskild medlem som vill ha nyhetsbrev med e-post 250 kr • För enskild medlem som vill ha nyhetsbrev med brevpost 300 kr • För familjemedlem som vill bli medlem och har samma adress som enskild medlem tillkommer 50 kr oavsett hur många i familjen som är anslutna. V.g. inbetala medlemsavgiften senast 31 december 2014. Informationsbrev med inbetalningsavi bifogas denna tidning.

Jussi Björlingmuseet Borganäsvägen 25 784 33 Borlänge 0243-742 40 www.borlange.se/jussibjorling jussibjorlingmuseet@borlange.se Museichef: Jan-Olof Damberg Öppettider Sommarsäsong juni–augusti måndag–fredag 11–18, lördag 10–14, söndag 12–17 Vintersäsong september–maj helgfri tisdag–fredag 12–17

Kära läsare! Uppdraget att förnya Jussi Björlingtidningen är nu inne på sitt fjärde nummer. Målsättningen har varit att bredda det journalistiska utbudet och förbättra tidningens innehåll och form. En härlig utmaning, som varit både stimulerande och rolig. Styrelsen för Jussi Björlingsällskapet och jag är dock oense om tidningens innehåll. Efter flera diskussioner och förhandlingar har styrelsen beslutat utforma en tidningspolicy (se motstående sida) samt utse en ny ansvarig utgivare. Detta begränsar avsevärt min redaktionella och journalistiska frihet, vilket omöjliggör fortsatt arbete med tidningen. Det är min förhoppning att tidningen framledes görs på ett offensivt och professionellt vis och jag önskar den nya redaktionen lycka till med kommande utgåvor. JAC O B FO R SELL

jussi björlingsällskapets tidning hösten 2014

27


Ekonomibrev

Jussi Björlingsällskapets Tidning Pär Bäckström Götgatan 91, 5 tr 116 62 Stockholm

Krönikören i detta nummer behöver egentligen ingen presentation. Att han är en flitigt utgiven författare (33 titlar) och en mycket medial person vet vi ju redan. Och hans kärlek till Jussi Björling går inte att ta miste på. När han för fyra år sedan ombads att skriva en längre litterär betraktelse i jubileumsboken Jussi – sången, människan, bilderna blev svaret nej, han hade absolut inte tid. Men han återkom strax och sade att en sådan frestelse inte gick att motstå. Och att skriva kärleksfullt om Jussi över 35 sidor var inte svårt. Han gjorde det på ett par veckor.

GÄSTKRÖNIKÖR

BJÖRN RANELID

FOTO JAN DÜSING

Jussi Björling en medförfattare

N

anställningsbeviset, men mest av allt var han konstnär. Han lyssär jag var fem år satt jag hemma i köket och andades in nade till Jussi Björlings sång medan han målade i köket. Färgerna dofterna av fransk terpentin och pappas oljefärger på och motiven var inte skilda från mästersångarens höjdtoner. tub. Han stod vid sitt staffli och blundade på ett öga Jussi Björling sjunger för snickare, städerskor, hemmafruar, sjömedan han tog mått på avståndet mellan ett träd och en blomstermän, arbetslösa, läkare, professorer, fångar och döende människor äng, som han målade på en väv. på sjukhus. Han upphäver skolgrammatikens tidsformer och då I denna stund i min barndoms paradis sjöng en människa för blir nu och snart. Sången är klasslös. levande och döda, för änglar och demoner. ”Jussi Björling sjunger Överallt på jorden föds en liten gosse Pappa hade öppnat köksfönstret, som vette från Stora Tuna i denna stund. Hans mot parken på baksidan av det långa huset för snickare, städerskor, där vi bodde. hemmafruar, sjömän, arbets- namn är Jussi Björling, men i kyrkboken står det Johan Jonatan. Tre bröder Sången landade på klöverblommorna i lösa, läkare, professorer, spelar in en sång i New York 1920 innan gräset och den flög över backarna och bort fångar och döende människor de blir konfirmerade och jag lyssnar till över trävarufabrikens höga staplar av ohyvpå sjukhus.” deras gossopranröster just nu, ty nittiolade bräder. Jag hade lärt mig namnet på fyra år räknas inte i musikens värld. sångaren och hans förnamn klingade som en lustig lek och det Jussi sjunger från en skivspelare i mitt hem medan jag skriver doftade av finsk kåda och svensk sjumilaskog. Mina läppar omslöt mina böcker eller i bilen när jag kör flera tusen mil på Sveriges ett av mormors hallon när jag uttalade förnamnet Jussi. vägar. Således är Jussi Björling i en viss mening medförfattare till Ibland hände det att pappa bad mig lyfta armen på grammofomina romaner. nen och sikta med ett öga medan jag släppte ner den lilla, tunna Just nu hör och ser jag när ett högt c flyger i min äppellund nålen på skivans första spår. Då var det högtid hos familjen Ranepå Kivik och snart landar det på en blomma till ett träd, som bär lid i Malmö. Vi hade just suttit till bords och ätit mammas stek frukt av Rubinola. Så samverkar humlor, fjärilar och människans med kokt potatis, inlagd gurka och brun sås. sång i befruktningen av kommande släkten. Pappa var typograf eller rotationstryckare, som det stod i

jussi björlingsällskapets tidning hösten 2014

Jussi host 2014  
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you