...................................
20 Vision Höglandet nr 9 - DECember 2015 förknippats med. Det var ofta politik på vänsterkanten. Punken hade en enorm energi och ett budskap av solidaritet med de svaga som på något sätt tog skruv i tonåringen från Hultsfred. – Punken var en ”gör det själv” rörelse – en entreprenörsskola. Man fick arrangera sina egna konserter och spela in sin musik på bandspelare bäst det gick. Idag är det många entreprenörer och vd:ar som har ett förflutet i punken, säger Håkan.
Roskildefestivalen
Punkintresset öppnade en värld av musik för det avdankade tennisesset. Han upptäckte country, soul och annan musik som han slukade hemma på pojkrummet i Hultsfred. Ett besök på Roskildefestivalen satte igång entreprenörsådran hos den då 19-årige Håkan Waxegård. Med sig hade han ett gäng killar i 13-14 års åldern, det var Biffen, Bananen, Rigge, Sopis, Kärran, Wainis, Leo och Rockys. Håkan menade att kan man ha en festival i Roskilde så kan man ha det i Hultsfred. Föräldrarna backade upp sin son och crewet av tonåringar. Andra menade att detta var kvalificerad dårskap. En inställning som gjorde att Håkan triggades ännu mer till att göra det som andra trodde var omöjligt. – Jag har alltid triggats av att göra det som andra ansåg som omöjligt och sedan arbeta ohejdat för att genomföra det. En inställning som kanske ställde till det i en och annan relation. Kombinationen av envist entreprenörskap, en hejdlös arbetsvilja och möjlighetstänkande var något som jantelagens förespråkare hade svårt att svälja.
Gått över gränsen
– Ibland har jag gått över gränsen i min jakt på bekräftelse och att vara duktig, menar Håkan. Relationer har gått i kras, något jag inte är stolt över och som jag idag ständigt måste hantera. Jag är pappa till tre underbara ungar. Min äldsta dotter uppfostrade jag på egen hand. Mina föräldrar har alltid funnits med på olika sätt och burit förstärkare, kokat kaffe och varit tröstare till en stor del av Sveriges artistelit efter mindre lyckade spelningar. Man startade en lokal festival 1982, fyra år senare hade ungdomarna som nu organiserat sig i föreningen Rockparty i Hultsfred 7 000 besökare ute i skogen. På denna tid fanns nästan inga festivaler i Sverige. Succén var monumental. Året efter floppade man totalt och föreningen var på väg att läggas ner. Man klarade sig och en era inleddes i Hultsfred och kapten på skutan var en drygt 20-årig Håkan Waxegård. Festivalen hade så småningom 30 000 besökare, 20 årsanställda och 5 000 (!) volontärer. Man bokade idel världsstjärnor. Ett år fick Håkan en omstridd idé. Han ville hyra ett helt flygplan, ett Boeing 767 skulle det vara, och det skulle flyga in världsartisterna från London och landa på Hultsfreds potatisåker till flygfält. Den envise festivalgeneralen lyckades få sin vilja igenom i den skeptiska styrelsen. Dagen då planet landade fanns 100 tidningar på plats och fem tv-kanaler och man toppade nyheterna. En mycket lyckad PR-kupp skulle det visa sig. En annan lyckad bokning till Hultsfred var de otippade Sven-Ingvars som gjorde succé bland den allt annat än dansbandsvana publiken. Håkan var kvar på Hultsfredsfestivalen i 13 år sedan ledde
en konflikt till att Håkan lämnade festivalledningen och flyttade till Stockholm. Väl där startade han både skivbolag och festivalen Lollipop som redan första året var större än Hultsfredsfestivalen. 1997 toppade Lollipop med Johnny Cash och David Bowie som huvudakter.
Fikan med Cash och Pops
– Det var Lollipop 1997. Jag sitter i ett lummigt backstage bakom stora scen och dricker kaffe med The Staple Singers. Ja, det är faktiskt sant. Legendariska Mavis, Yvonne och Cleotha Staple samt inte minst deras då 93-åriga pappa Pops. Då hör jag en mörk röst bakom min rygg säga; ”Can I sit down with you guys”. Jag vänder mej om och där står Johnny Cash i svart. Johnny Cash av alla… Inte ens jag var så pratsam den fikan, men det var en underbar känsla att höra legenderna prata med varandra medan lantisen från Småland bara satt och rös, berättar Håkan. På en punkkonsert i Handen hörde Håkan ett då okänt rockband som hette The Ark, han signade dem på sitt skivbolag tillsammans med Weeping Willows och andra svenska nationalskatter. Några år senare, efter fler festivaler och starten av kulturhuset Mondos med 50 anställda som arrangerade 3 000 event på 3 år och som gick i konkurs efter indragna tillstånd från myndigheterna, styrdes kosan mot de småländska rötterna och Eksjö där Håkans pappas släkt kom från. Mondos konkurs var en händelse som Håkan beskriver som hans tuffaste dag på jobbet då han fick se 50 av sina vänner bli arbetslösa.
Tillbaka till Småland
– Jag hade inga större planer på nya festivaler men jag hade oerhört svårt att vara sysslolös och att inte engagera mig i Eksjö som bara sjöd av potential. En av Sveriges vackraste städer som samtidigt led av kollektiv dåligt självförtroende. Många menade att det var omöjligt i Eksjö - en inställning som fungerar som raketbränsle för Waxegård. Året efter höll han den första stadsfesten med 8 000 besökare. Totalt bokade Håkan över 800 artister till stadens olika evenemang de år han var engagerad i Eksjö Stadsfest som idag är en av de största festivalerna av sitt slag i Sverige. Håkan berättar att han hade många andra idéer som han ville genomföra. Som att kombinera underhållning, mat och ekologi på Eksjö julshow med Sveriges största närproducerade julbord med över 10 000 besökare som åt julmat till stor del producerad på höglandet. Andra idéer genomfördes aldrig trots att de var bra, andra var av sämre kvalitet. Man kan nog med fog påstå att Håkan är en enorm entreprenör och idéspruta men kanske en sämre affärsman. – Men Eksjö Stadsfest gick med vinst varje år och har så gjort efter att jag lämnade, något som är ovanligt för festivaler av denna sort. Detta att vara med och skapa stolthet för sin stad var något som jag tyckte var värdefullt i Hultsfred, i Eksjö och senast i Sävsjö, menar Håkan. Håkan fick jobb som turistsamordnare på Öland under en tid, samtidigt började han umgås med några vänner i Sävsjö och såg möjligheter att samla föreningsliv och näringsliv i en egen festival. Det var detta som så småningom blev Sävsjö Celebration. En resa som varit mycket framgångsrik och ifrågasatt på samma gång.
Festivalgeneralen Waxegård i passande mundering. Nu satsar Håkan på ett eventbolag för att kunna hjälpa arrangörerna att skapa bra event i hela Skandinavien. Han brinner också för att hjälpa flyktingar att integreras i Sverige och menar att vi inte bara kan släppa in dem i Sverige utan att ta emot dem på riktigt. Integration helt enkelt. Det kan handlar om att mötas och utbyta erfarenheter, att lyssna, äta god mat och starta företag – att ta vara på de unika möjligheter som det innebär när många, ofta begåvade och välutbildade, människor söker en framtid i Sverige.
Weeping Willows
Hur var det med söndagsskolan då?
Nu har det snart gått 50 år sedan den där dagen en femårig Håkan gjorde sitt livs enda besök på söndagsskolan. – De pratade om Gud och Jesus och den dagen kände jag på ett märkligt sätt att jag dög som jag var. Ett budskap och en känsla som var enorm i sin enkelhet. Den dagen gick jag med rak rygg. En känsla jag skulle glömma men som kom tillbaka för några år sedan när jag mötte en vän som berättade för mig om Jesus. Jag hade faktiskt ingen aning om att detta med Gud var något som berörde mig personligen, att Jesus gav sitt liv för mig. Svaret på en gnagande tomhet jag brottats med sedan barnsben. Detta trotts att jag bott i både Eksjö och Hultsfred som har kyrkor och missionshus i var och varannan buske, berättar Håkan.
Någon håller koll
– Den där kvällen i soffan upplevde jag känslan från söndagsskolan för så många år sedan. Jag tog ett beslut att ta emot Jesus i mitt liv. Nu känner jag att den tomhet som plågat mig hela livet är fylld av en närvaro och av en godhet som jag tror kommer från Gud. Det är långt ifrån att jag varje dag är på topp och nu och då snubblar jag på det grövsta, blir arg eller gör fel. Skillnaden är att nu är jag inte ensam, jag har Gud där och han älskar mig baserat på mitt värde som person oavsett vad jag ställer till med eller gör bra. Jag har även ett lugn som jag inte haft tidigare där jag kan känna att det ordnar sig, någon håller koll och alltid säger att han älskar mig även när jag faller eller gör fel. Detta är inget tankeexperiment utan en faktisk
The Ark
Johnny Cash verklighet i mitt liv, menar Håkan. Jag och min sambo tog ett beslut och en kväll i december döptes vi i en pool i våra vänners trädgård. – Det är underligt att man i vårt samhälle menar att det är något konstigt att vara kristen – det är väl det naturligaste man kan göra, att koppla till den Gud som skapat dig och som faktiskt älskar dig, säger Håkan med en självklarhet som ligger långt från mångas onödigt komplicerade förhållande till dessa frågor. Text: Mikael Torstensson Bilder: Waxegård artist & event