Issuu on Google+

Kunskap i särskolan – och skolan Vilka kunskaper vill vi att våra elever ska ha med sig när de lämnar skolan? På vilket sätt ska vi mäta kunskaper i särskolan och skolan? Å du! Vad är kunskap? All undervisning syftar till att förmedla kunskap. För pedagogen är detta en välbekant och självklar portalformulering av uppdraget. Detta uppdrag gäller för både särskolans elever som elever i den ”vanliga” skolan. I kunskapsdebatten visar det sig att begreppet ”kunskap” används på olika sätt; oftast används begreppet som synonym för en aktivitet hos pedagogen som innebär en förmedling av fakta och information och ibland tolkas det som en aktivitet som utgår från eleven och som innebär en bearbetning av erfarenheter och där reflektionen är tankeverktyget. Syftet med denna artikel är att uppmärksamma vikten av en undervisning som har fokus på basfärdigheter/kognitiva strukturer som är nödvändiga förutsättningar för att tillägna sig kunskap - oavsett vilken definition vi använder. Diskussionen är inte bara en angelägenhet för särskolan utan i högsta grad också för den ”vanliga” skolan. De båda tolkningarna av kunskapsbegreppet är förstås rimliga och synsätten motsvarar de två huvudriktningarna i den kunskapsteoretiska traditionen.

Varifrån kommer kunskapen? Två tanketraditioner En av dem – Empirismen - utgår från att vi föds som ”tomma tavlor” och kunskapen förmedlas genom våra sinnen. Eleverna lär sig genom att läsa, lyssna på läraren, söka information på webben osv. Empirismen blir på detta sätt också ett svar på frågan om hur verkligheten är beskaffad: Verkligheten är beskrivbar med hjälp av fakta som kan kvantifieras. Skolans organisation, klassrumsmöblering och tekniska utrustning är en avspegling av denna verklighetsuppfattning. Den andra traditionen - Rationalismen – utgår från att vi har ”medfödd kunskap”, tankekategorier, kognitiva strukturer. Begreppen är många och avspeglar den tid som fött dem. Exempel på sådana kognitiva strukturer är Generalisering –

Det mesta av vårt vetande bygger på denna kognitiva struktur. Utifrån några observationer och erfarenheter har vi rätt att dra allmänna slutsatser. Även om slutsatsen är felaktig är generaliseringen en fullt accepterad kunskapsgrund.

Analogier -

Att kunna tillämpa/överföra kunskap inom ett område till ett annat.

Logiska slutledningar Språkliga strukturer -

Utifrån ett antal påståenden drar vi en slutsats som är sann (eller falsk). En förutsättning för att ett barn på så kort tid kan tillägna sig ett så komplicerat system som ett språk förutsätter att de


språkliga strukturerna (grammatiken) är genetiskt givna.(den språkliga s k formläran är förstås ett resultat av den språkliga omgivningen Under 16-och 1700-talet gav dessa båda traditioner svar på frågan om varifrån kunskapen härstammar. Men visst, frågan väcktes förstås långt tidigare av det gamla radarparet (Sokrates) Platon och Aristoteles. För skolfolk väcker de minnen från våra tidiga studier i pedagogikens historia. Förblir de bara minnen?

Kunskapsväxt och ”normalitet” De flesta av oss har under vår uppväxttid – från spädbarn till tonåringar – tränat basfärdigheter. Tillsammans med utforskandet av den empiriska världen formas den tysta kunskap, kunskapens struktur som kommer att bli en allt viktigare förutsättning för kunskapsutvecklingen. Många av våra skolor erbjuder våra elever en skoldag med en aktiv, medierande miljö och många sociala relationer. Elevernas förmåga att reflektera, dra slutsatser, se skillnader och likheter, generalisera och abstrahera utvecklas alltmer. De ”rationalistiska, analytiska” tankeverktygen blir alltmer dominerande. Kriterierna för de högre betygen avspeglar och förutsätter denna kognitiva förmåga. På vilket sätt tränar skolan – på ett medvetet sätt – denna förmåga? Lever vi ”på hoppet” om att den kognitiva utvecklingen ska ske ”normalt”? Det gemensamma för eleverna i särskolan är att de har en intellektuell funktionsnedsättning. Detta innebär att förutsättningen för en förväntad kognitiv utveckling hos denna elevgrupp uteblivit. Redan som ny rektor i en skolform som jag inte hade så mycket kunskap om möttes jag av många ”valda sanningar” om särskoleelevernas (o)förmåga; - Eftersom eleverna är utvecklingsstörda, kan de inte generalisera, dra slutsatser eller förstå abstrakta sammanhang! Denna förställning har mycket liten - om ens någon - vetenskaplig grund och motsägs snarast av modern hjärnforskning. För gymnasiesärskolans elever innebär dessa ”sanningar” att flertalet av dem aldrig kommer längre än till låg – och mellanstadiets kunskapsnivå och den fortsatta undervisningen som erbjuds är en livslång kompensatorisk undervisning som följer dem även på särvux.

Elever i behov av särskilda insatser Alltfler elever blir föremål för särskilda insatser i såväl grundskolan som gymnasie-skolan. Antalet elever som i högstadiet ansöker om eller blir anmodade att söka mot-tagande i särskolan ökar. Orsakerna till detta förhållande är sannolikt flera. Arbetsformerna och arbetssätten i grundskolans högre stadier kännetecknas av projekt, temaarbeten och självständigt arbete. För att kunna klara dessa arbetssätt krävs att eleverna behärskar flera kunskapstekniker och har lärt sig vilka tankeverktyg som behövs i den konkreta uppgiften.

Kognitiva strukturer De exempel på ”basfärdigheter” som jag presenterar nedan är kunskaper som våra elever behöver som en förutsättning för lärande. Felaktigt utgår vi från att de flesta elever har dessa grundläggande färdigheter då de


kommer till gymnasiesärskolan. På samma sätt utgår lärare från att elever som börjar sina gymnasiestudier besitter dessa färdigheter. Dessa baskunskaper är inte främst ”kunskaper” utan kognitiva strukturer som är nödvändiga för att vi ska kunna bearbeta de INPUT som omvärlden ger.

Pedagogisk kartläggning En viktig uppgift för pedagogen är att kartlägga och identifiera var eleven befinner sig vad gäller de kognitiva strukturerna. Denna analys är nödvändig för att förstå de svårigheter som eleven ställs inför när de arbetar med skolämnena. De utredningar som görs då vi bedömer om en elev ska tas emot i särskolan består bl a av en psykologisk och en pedagogisk utredning. Dessa utredningar görs oberoende av varandra, men båda måste peka mot samma slutsats: Eleven är i behov av stöd! Svagheten med denna metod är att den är ett osäkert underlag för en pedagogisk plattform för såväl elev som pedagog! För att nå fram till en rättvis bedömning av på vilken kognitiv nivå eleven befinner sig behöver vi verktyg som förenar ett pedagogiskt och ett psykologiskt perspektiv. Vilka kunskaper ska vi lära eleverna? Vilka är de baskunskaper som våra elever måste ha för att tillägna sig kunskap? Schematiskt kan vi beskriva lärandeprocessen i följande steg: INPUT Eleven mottar stimuli/information genom att höra/se/läsa/lukta/känna Skolan har många olika sätt att sända INPUT till eleverna (skolans kurser, socialt umgänge, samtal, Kommunikation, Omvärldskunskap mm)

BEARBETNING AV INPUT (Elaboration) Hjärnans funktion. Bearbetning av info. ”Planning”

OUTPUT (Exploration)

Genom upprepning (ofta återkommande) av moment möter eleven ”ny” INPUT och kan reflektera, känna igen.

Vår elevgrupp har ofta en outvecklad förmåga att meddela sina kunskaper.

Den enskilde eleven visar på ett relevant sätt att den förstått.

Vilka är de kognitiva strukturerna *Känna igen föremål och namnge dem En intensiv träning av elevens förmåga att känna igen och namnge föremål ger snabbt goda resultat. Matchning tränar olika färdigheter som kan vara förutsättning för användbara kunskaper och en väg till ökad självständighet i daglig verksamhet. Det mesta av vårt vetande – på alla utbildningsnivåer och skolformer –är resultat av imitationer. Imitationer och matchningar utgör grundmaterialet för det kunskaps-verktyg som vi kallat” generalisering”.


*Rumsorientering Många av våra elever har svårigheter med rumsorientering. Med enkla metoder kan vi träna höger och vänster, upp och ned. Vi vet också att prepositionsuttryck (på, i, bakom, under, framför mm) är svåra att förstå för våra elever. Enkla pronomen (han, hon, den, vi, vår ) är också svåra för våra elever. Möjligheterna för spännande lektioner som tränar dessa färdigheter är oändliga! *Bildanalys (”Läsa illustrationer) Ibland hamnar vi i specifika situationer som ställer krav på vår förmåga att ”läsa av”. Övningar med bilder av situationer, föremål, händelsekedjor, känslouttryck, orsak-verkan tränar elevernas förmåga till uppmärksamhet, koncentration och särskiljande. *Jämförelser (Sortering) Motsatsorden (stor-liten, smal-tjock, ung-gammal osv) ställer till besvär därför att de är vaga och vi behöver en tänkt skala för att avgöra deras värde. (Hur gammal är en person som är i fyrtioårsåldern?) Med enkla medel kan vi träna eleverna på att se motsatser. En populär sorteringsövning är ”finn fem fel” och ”memory” som många använder. Övningar av detta slag kan också utgöra minnesträning. *Kategorier En av våra basfärdigheter handlar om att kunna gruppera föremålen i kategorier. Växter, djur, verktyg, köksföremål, fordon, kläder osv är exempel på kategorier vi kan träna. *Spatial uppfattning Övningar som tränar elevernas förmåga att känna igen, benämna och särskilja geometriska figurer, trianglar, kvadrater, cirklar m fl är förmågor som kan tränas i skolans alla kurser och aktiviteter. *Slutledningsförmåga Ett av de viktiska verktygen för kunskapen är förmågan att dra slutsatser ur ett givet material. På högskoleprovet är uppgifter av denna typ vanliga. På vilket sätt kan vi träna eleverna i denna förmåga? Den logiska förmågan, förmågan att se likheter och skillnader, förmågan att förstå en formalisering är färdigheter som måste tränas för att behärska matematik. Kanske måste vi hitta andra svar på frågan: Vilken nytta har vi av matematiken? Men detta är en annan historia.

Uppdragen För oss med barn födda på 70 –och 80-talet minns hur Magnus, Brasse och Eva i Fem myror är fler än fyra elefanter på ett lekfullt sätt tränade sina små och kunskapstörst-ande tittare i dessa kognitiva strukturer. Tv-serien inspirerades av den amerikanska förlagan Sesamy Street. Amerikansk skolforskning visade att TV-programmet hade stor betydelse för skolbarnens lärande – men bara så länge som programmet visades! För att kunskapen ska ge resultat krävs intensiv, upprepad och leende träning. Kunskap och tråkighet har inget med varandra att göra! Att träna eleverna i basfärdigheter leder oss också till andra mål som ligger i vårt


uppdrag. Genom att öva basfärdigheter tränar vi också koncentration, uppmärksamhet, särskiljande, planering. Jag tror att vi kommit en bit på den mödosamma vägen fram till ett möjligt svar på våra frågor om vårt kunskapsuppdrag. De verktyg vi använder för att eleverna ska nå målen – våra kurser, vår skolmiljö, våra aktiviteter – är medlen vi använder för vårt uppdrag. Vårt pedagogiska uppdrag – att förmedla kunskap – är gemensamt för skolans personal i alla skolformer och jag tror att vi lättare når våra mål om vi krokar arm! Håll med om att vi - behörig som obehörig - har det roligaste och mest spännande jobbet av alla – LEDSAGARENS! PEDAGOGENS! Conny Lundsten


Om kunskap och kunskapssyn i särskola och skola