Evert Taube

For instruksjon i bruk av lydavspilleren - se side 11.

Innspillingen av musikken til denne boka er utgitt av Universal Music og er dermed tilgjengelig på Spotify, Itunes og Wimp. © 2013 CAPPELEN DAMM AS © 2013 BOKFÖRLAGET MAX STRÖM www.maxstrom.se Visetekst og musikk: Evert Taube Utvalg av viser: Sven-Bertil Taube All tekst utenom visene: Petter Karlsson Originalens tittel: Evert Taube, 50 visor i urval av Sven-Bertil Taube ISBN: 978-82-02-42036-9 1. utgave, 1. opplag 2013 Oversatt av Lars Klevstrand MUSIKK Piano og trekkspill: Martin Östergren Fløyte: Magnus Båge Fiolin: Hanna Helgegren Trompet: Jonas Lindeborg Noter: Andreas Andersson Innspilling og lydmiks: Roger Krieg Electronic Module published by arrangement with becker&mayer! LLC, Bellevue, WA www.beckermayer.com. All rights reserved Håndkolorering av omslagsfoto: Isabelle Alsén Billedredaktør, illustrasjoner og malerier: Maria Taube Billedredaktør, foto: Jacob Forsell Faktagranskning: Sanna Hodell og Göran Gynne Grafisk design: Mikael Engblom Repro: Linjepunkt Trykt i Kina 2013 Alle rettigheter til musikken på lydavspilleren tilhører produsenten og eieren av denne innspillingen. Uten skriftlig tillatelse er kopiering, utleie, utlån og bruk av denne innspillingen til offentlig framføring og radiosending forbudt.

Materialet i denne publikasjonen er omfattet av åndsverklovens bestemmelser. Uten særskilt avtale med Cappelen Damm AS er enhver eksemplarframstilling og tilgjengeliggjøring bare tillatt i den utstrekning det er hjemlet i lov eller tillatt gjennom avtale med Kopinor, interesseorgan for rettighetshavere til åndsverk. Utnyttelse i strid med lov eller avtale kan medføre erstatningsansvar og inndragning, og kan straffes med bøter eller fengsel. www.cappelendamm.no

Evert Taube 5o vise r ut va l g t av

sven-bertil taube

biografi: petter karlsson musikkarrangement: martin östergren biografi og visekommentarer er ov e rsa t t av l a rs k l e v s t r a n d

Innhold

Forord av Sven-Bertil Taube 7 visene 11 Visetekster og noter 12 biografi 175 Vestkysten 177 Syd-Amerika 191 Sjösala 209 Middelhavet 225 Stockholm 243 Kronologi 260 Ordliste 261 Register 262

6

Forord av Sven-Bertil Taube Kjære lesere, lyttere og sangere!

Som svært ung levde jeg i den tro at alle pappaer skrev og sang viser.

Mange viser ble til ved den vakre gamle spinetten som stod i min fars arbeidsrom. Jeg hørte ham ofte prøve ut ord og toner der inne bak stengte dører. I blant kom han ut med lutten mellom hendene og framførte noe nytt han hadde skrevet. Familien var jo hans nærmeste publikum!

«Hva synes du om denne her, lillefar?» kunne han si. Jeg svarte etter beste evne. Disse stundene gjorde at jeg tidlig ble fengslet av visens spesielle kunstform.

Everts sanger er jo ofte befolket av merkverdige gestalter, vakre kvinner, helter, dramatiske eventyr og eksotiske steder. På en skoleavslutning ble jeg bedt om å synge en av pappas viser. Jeg valgte meg den lengste jeg kunne, «Møte i monsunen». Etterpå sa frøken: «Hils pappa og si at han får 'bestått' i geografi.»

Min far Evert ble 86 år og skrev omkring tre hundre viser. Det har ikke alltid vært lett, men likevel har det vært en stor fornøyelse å velge ut femti stykker av dette omfattende repertoaret. Det har hatt overmåte stor betydning at min venn og akkompagnatør Martin Östergren står for den musikalske utformingen. Utvalget har jeg gjort for i størst mulig grad å speile rikdommen og mangfoldet i Everts produksjon. Her hentes mye fra hans poetiske og musikalske landskap: bondevalser og wienervalser, sjømannsviser og skillingstrykk, hyllester til kjærligheten og naturen, italienske madrigaler, episke ballader, argentinsk tango...

Alle disse visene står meg veldig nær. Jeg har selv sunget dem inn på Pappa Taube inkluderte

plate og gestaltet dem på scenen. Da tolket jeg dem på min måte. Nå er

tidlig sønnen i en visever-

det din tur. En vise kan synges på så mange måter. Det finnes ingen ende-

den som savner sidestyk-

lig versjon, ingen fasit. Selv i dag oppdager jeg nye sider ved hans musikk

ke. Siste felles opptreden ble på Göna Lunds scene sommeren 1975. Da var Evert 85 år, Sven-Bertil 40.

Etterfølgende oppslag :

og tekst som påvirker min framføring.

Everts viser er en skatt å glede seg over i dag, og en skatt å føre videre til kommende generasjoner. Jeg siterer min far: «Uten sang som går til hjertet, kan mennesket ikke leve!»

Nasjonalskalden i sitt arbeidsværelse i Grev Turegatan. Legg merke

Sjung av hjärtat, sjung!

til de elegante skoene under spinetten.

Sven-Bertil Taube 7

VISENE

M ED KO M M EN TAR ER

«jeg har skrevet en del viser. Noen av dem er blitt bra,» sa Evert Taube beskjedent. I virkeligheten skapte han en udødelig viseskatt som er blitt den mest elskede av alle. Taubes rim er aldri tilgjort, hans historier er alltid sterke, hans melodier i perfekt samklang med den svenske folkesjelen. Å synge Taube er å oppleve livet litt sterkere, litt tydeligere, litt mer.

Slik bruker du lydavspilleren når du vil synge visene: • Trykk på knappen på midten for å starte lydavspilleren. Da aktiveres også den lille skjermen som viser nummeret til visen som sist ble spilt av.

• Trykk så på midtknappen en gang til for å spille melodien.

• Velg ønsket visenummer ved å trykke på enten knappene bakover < eller framover > til du er på riktig nummer. Trykker du en gang bakover eller framover kommer du til neste nummer. Holder du nede en av knappene spoler du raskt gjennom visenumrene enten framover eller bakover.

• Du kan stoppe avspillingen ved å trykke en gang på midtknappen.

• Du øker eller minsker lydvolumet ved å trykk på + eller - på den øverste knappen. Lydvolumet vises til venstre på displayet.

En gentleman på alle plan.

Evert Taube kunne både

• Lydavspilleren slåes automatisk av etter 30 sekunders inaktivitet.

kysse prinsesser på hån-

Ønsker man å slå av spilleren manuelt holder man midtknappen inne i

den og slå seg i lag med

tre sekunder.

havnearbeidere. Visene avslører en sann humanist som både var folkelig og verdensborger.

• På siden av spilleren er det uttak for hodetelefon.

• Lydavspilleren er alltid innstilt på den siste visen som ble avspilt.

• Lydavspilleren bruker tre vanlige AAA-batterier (som kan skiftes ut).

For å skifte batteriene trykkes batteridekslet ned.

• Ikke utsett lydavspilleren for fuktighet eller støt.

11

1. Balladen om briggen”Blue Bird”av Hull

12

2

5

Han fick Hållö fyrs blänk, fast av saltstänk och snö,

– Sa ni ”Blue Bird”, kapten,

han stod halvblind – han fick den i lo,

briggen ”Blue Bird” av Hull?

och i lä, där låg Smögen, hans hem, där hans mor

Gud i himlen! Var är då min son?

just fått brevet ifrån Middlesbrough.

Var är pojken, kapten? För vår Frälsares skull!

– Nå vad säger du Karl, går hon klar? – Nej, kapten!

Det blev dödstyst bland männen i vrån.

– Vi får blossa, för här är det slut!

(Instrumentalt)

Vi har Hållö om styrbord och brott strax i lä.

– Ut med ankarna! Båtarna ut!

6 Gubben Stranne tog sakta sydvästen utav.

3

– Spara modern, kapten, denna kväll!

Men hon red inte opp. Och hon fick ett par brott,

Nämn ej namnet på briggen, som har gått i kvav –

som tog båten de hade gjort klar.

nämn ej ”Blue Bird” av Hull är Ni snäll!

– Jag tror nog, sa Karl Stranne, att far min har gått

Och kaptenen steg upp. Han var grå, han var tärd –

ut emot oss. Jag litar på far!

stormen tjöt, knappt man hörde hans ord –

Båt i lä! Båt i lä! Det är far – Det är vi!

när han sade med självande röst till sin värd:

Det är far min från Smögen! Hallå!

– Karl stod surrad och glömdes ombord!

Båt i lä! sjöng han ut, di är här! Jumpa i alle man – I blir bärgade då!

4 Det var Stranne den äldre, en viking, en örn, som på julafton sjuttiotvå tog sitt renade brännvin ur vinskåpets hörn till att bjuda de skeppsbrutna på.

– Hur var namnet på skutan, han sporde och slog nio supar i spetsiga glas.

– Briggen ”Blue Bird”! – Det tionde glaset han tog och han slog det mot golvet i kras!

13

14

1. balladen om briggen «blue bird» av hull · 1929 I Smögen traff Taube den gamle østersfiskeren Samuel Frisk. De begynte å snakke om uvær. Frisk fortalte om den verste orkanen i Smögen noensinne. «Det var i 1871, jeg var ute og berget skip hele natten. Ei skute fra Hartlepool hadde gått på grunn. En skipsgutt ble igjen ombord. Ham hadde vi glemt.» Det var altså hverken «själva julafton -72» eller noen brigg fra Hull, men ei skute ved navn «Nymph» fra Hartlepool. Skipperen, G. S. Stone, var blitt skylt over bord i Sotefjorden kl. 04.40. Da briggen gikk på Sandö og ble knust ble en gutt, en liten krabat, igjen på dekk. Han lyktes dog å klatre opp i vantet og sprang i land i samme øyeblikk som revet knuste skroget og masten brakk. Når Taube gjenfortalte historien for sine barn la han dessuten til at mens de skibbrudne karene fikk snaps, fikk gutten en kopp varm melk. Leser man Bohusläns Tidning fra 1871 finnes det ganske riktig en notis om «Nymphs» forlis. Derimot ikke ett ord om den gjenglemte gutten. I samme tekst nevnes også et annet fartøy, «Blueheard» fra USA, som satte seg fast i en bergkløft og ble berget. Var det den som ble til «Blue Bird», kanskje? At familien i visa ble hetende Stranne var heller ikke noe Taube grep i tomme lufta. Hos fiskerparet Eduard og Adeline i Smögen leide han fra tid til annen rom i årene 1917–19. Huset ligger der den dag i dag, men har ny adresse: Evert Taubes väg 12. Da Sven-Bertil Taube fikk en bankkontakt i SEB i Göteborg, som het Margareta Stranne, viste hun seg for øvrig å være oldebarn til Lars Stranne, som var sjøkaptein og gjerne delte en god historie med Evert Taube. Det fantes også en Karl Stranne i slekten, men han var krøpling med klumpfot og hadde aldri vært til sjøs, langt mindre stått surret til rors og gjenglemt ved et skipsforlis. At tragedien utspiller seg nær Hållö er kanskje heller ingen tilfeldighet. Det var der Everts bror druknet i 1906.

Som så ofte var Taube ikke helt fornøyd med sin originalversjon av visa.

Han fortsatte med å finslipe teksten, og andre strofens «saltstänk och snö» måtte etter hvert vike for «snöglopp och stänk». Legg også merke til at den marerittaktige slutten finnes i to versjoner. Den andre lyder: «Och han tog sig åt hjärtat och såg på sin värd: Jesus Christ! There’s a man left on board!» Kanskje innså Taube at publikum ikke behersket det engelske språk så godt som han selv?

15

2. Balladen om Gustaf Blom från Borås

2

4

Men det var inte detta jag skulle tala om,

På nittitalet kom jag till New York som matros

det var om mannen själv och hans namn var Gustaf Blom,

på Clara, sade Blom, det var en brigg från Mönsterås,

jag smugglade åt honom en flaska calvados,

i Nordatlanten fick vi en snöstorm ifrån nord,

han var från Västergötland och uppfödd i Borås,

kaptenen, styrman och vår däckslast, allt gick över bord,

han var från Västergötland och uppfödd i Borås.

kaptenen, styrman och vår däckslast, allt gick över bord.

3

5

Han talte med polisen och flaskan den gick klar,

Som jag var äldst i skansen, så tog jag nu befäl

vi lämnade San Pedro och körde till en bar,

och segla på kompassen till New Foundland, allt gick väl,

det var ett slags speak easy, men Blom han var betrodd

och när vi kom till New York så blev där rättegång,

i Wilmington, Los Angeles och själva Hollywood,

men jag gick klar och seglade som båtsman till Geelong,

i Wilmington, Los Angeles och själva Hollywood.

men jag gick klar och seglade som båtsman till Geelong.

16

6

9

Jag kom i själva rushen och reste för den skull

Där har jag nu min business, jag har ett slakteri,

som digger ut till Narrowmine, jag ville gräva gull.

butiken ville jag att pojken skulle stå uti.

Jag grävde och jag vaska och skötte min affär,

Men han sov alla dagar och söp varenda natt.

och när jag kom till Melbourne, ja, då var jag millionär,

Hans hud var vit, hans ögon blå, men själen, den var svart,

och när jag kom till Melbourne, ja, då var jag millionär.

hans hud var vit, hans ögon blå, men själen, den var svart.

7

10

Jag ville ut och segla, jag ville lukta hav,

Nu sitter han i Sing-Sing utmärglad som ett lik,

jag köpte mig en skonare, till Queensland mej begav.

och själv går jag och sörjer i min blodiga butik,

Jag börja fiska pärlor, jag tappade mitt gull,

men mina svarta pojkar från Fidji, kära bror,

förlorade en halv million blott för en kvinnas skull,

de plöjer Söderhavet blå och hedrar far och mor,

förlorade en halv million blott för en kvinnas skull.

de plöjer Söderhavet blå och hedrar far och mor.

8

11

Hon var från Fidji Island, jag föll i hennes garn,

Jag tänker på den tiden – jag längtar ner till dem,

och tvillingar hon fick, det var två nästan svarta barn.

de är ju nästan svarta, men de har ett lyckligt hem.

Så kom den tredje pojken, men den, månntro, var vit –

En skiftning i kulören, det gör väl ingenting –

jag for till San Francisco och tog pojken med mej dit,

nej, hellre snälla svarta barn än vita i Sing-Sing,

jag for till San Francisco och tog pojken med mej dit.

nej, hellre snälla svarta barn än vita i Sing-Sing!

17

2. balladen om gustav blom från borås · 1936 Han var av baltisk adelig slekt, men Evert Taube var alltid nøye med å omgås alle likt, høy som lav. Sven-Bertil minnes at faren la vekt på at «adelsvelde og arroganse har aldri blitt sett på med sympati i denne familien». Som 16-åring hadde Evert sminket seg svart til Barnas dag i Göteborg og fått sparebøssa full med hundrelapper av en baron Oscar Dickson som sa: «Du forstår, jeg har egentlig ingenting imot fargede».

Reisene jorda rundt skulle gjøre ham selv nærmest fargeblind i rasespørsmålet, som ellers var en het potet både her og der. Å skrive «En skiftning i kulören, det gör väl ingenting. Nej hellre snälla svarta barn, än vita i SingSing», i 1936 var ikke ukontroversielt i det svenske folkhemmet. Som ung sjømann hadde Taube sett hvilken råhet de fargede havnesjauerne ble behandlet med. Hele sitt liv hadde han vondt for å godta virkelig grusomhet. Han var og ble en sann humanist. Gustav Blom skal ha vært «en solid svensk verftsarbeider, grovbygd og sterk», som Taube traff i California.

Selv syntes Taube visa var en av hans viktigste: «En av kardinalvisene i min fortløpende skildring av svenske pionérer beyond the seas. Det er en traver av den gamle harde sorten, den ville og den edle, det dreier seg om.

Handlingen stemmer nesten fullstendig overens med virkeligheten. Derved utnytter jeg mitt gode syns- og hørselsminne. Jeg kan, etter 20–30 år, huske de aller minste detaljer i et hendelsesforløp - personenes utseende, påkledning, ordvalg og tonefall - og jeg kan gjengi nesten alt ordrett i en beretning som har gjort inntrykk på meg, med de vendinger og den rytme som var typisk for fortelleren».

18

19

3. Brevet från Lillan

20

3. brevet från lillan · 1938 Det smått sensasjonelle dokumentet oppbevares i en av de mange brune kartongene i Taubearkivet i Göteborg, og er fra Evert til hustruen, Astri: «San Remo 18. juli 1937. Jeg må ha et diktert brev fra Ellinor om været, blomstene, sjøen, hva de gjør og hva hun driver med m.m.» Og så sluttlinja, som ikke gir rom for diskusjoner: «Ordne det!» Som så ofte i disse årene satt nasjonalskalden under et fikentre ved Rivieraen og skrev viser med sin fyllepenn. Nå var han midlertidig gått tom for ideer. Hva kunne gjøres? Hvorfor ikke sette barna i arbeid, det kunne kanskje føre til noe?

Og Ellinor skrev. Uten tvil med påholden penn. Resultatet ble en tekst med et sterkt anstrøk av vemod, ikke minst nå som sommeren begynte å gå mot slutten, akkurat som i visa: «Åskan har gått, och om kvällen blir det mörkt.» Brevet fra Ellinor ble til «Brevet från Lillan», og allerede samme høst en hit i folkhemmet. Da Evert etterpå fikk spørsmål om hvordan han kom på temaet, løy han freidig: «Det var helt spesielt. En dag jeg satt nede ved Rivieraen, dumpet det ned et brev fra min datter Ellinor som skriver om hvordan hun har det hjemme på Sjösala. Det var en så underlig stemning i det brevet. Jeg kunne simpelthen ikke la være å skrive en vise om det.» Typisk for en mann som alltid hevdet at diktet slett ikke måtte være mindre sant enn virkeligheten.

21