26_Kommande Old Masters
09-08-13
15.29
Sida 28
KO M M A N D E O LD M AST E R
David Klöcker Ehrenstrahl, ”Konung Karl XI”, (1655–1697). Konungen som här är i tioårsåldern avbildas med lejonet – en vanlig maktsymbol inom allegorin. I bakgrunden skymtar en byggnad, möjligen drottning Kristinas triumfbåge. Målningen kommer att försäljas på höstens Internationella auktion.
David von Krafft, ”Riksänkedrottningen Hedvig Eleonora”, (1636-1715). Drottningen, här omkring 70 år, med Drottningholms slott i bakgrunden. Det nuvarande slottet uppfördes på hennes initiativ på murarna av Johan III:s äldre slott. Målningen kommer att försäljas på höstens Internationella auktion.
David Klöcker Ehrenstrahl och den Ehrenstrahlska skolan av johan jinnerot
D
en svenska stormakten var självklart tvungen att profilera sig på konstens alla områden, såväl inom arkitektur som i målarkonst. Sverige hade ingen bredare konstnärskår och egentlig konstnärsutbildning saknades. Det gjorde att man såg sig om över gränserna efter skickliga hantverkare, till bland andra David Klöcker Ehrenstrahl (1628-1698) som stammade från Hamburg. Liksom sina nordtyska yrkesbröder sökte sig Ehrenstrahl till de holländska målarskolorna men kallades till Sverige av Carl Gustaf Wrangel som han kommit i kontakt med i Holland. För familjen Wrangel utförde han flera stora arbeten. Ehrenstrahl kom snabbt i gunst hos drottning Hedvig Eleonora som såg till att han kunde göra en studieresa till Frankrike och Italien. Väl hemkommen till Sverige ut-
26 revue hösten 2009
nämndes han till hovmålare vilket gav honom en ansenlig fast lön och stor ryktbarhet inom de högsta kretsarna. Vid den här tiden var det svenska riket mäktigare än någonsin. Den unge kung Karl XI tog i egna händer makten från högadeln. Stormaktens självhärskare behövde dekor värd hans rang och en konstnär som kunde skapa hans officiella image, någon som kände barockens retorik och den visuella propagandans metoder. I David Klöcker fann kungen rätt man. Karl XI uppskattade hovmålarens flit och färdighet så mycket att han år 1674 adlades under namnet David Klöcker Ehrenstrahl och kallas ”den svenska målarkonstens fader”. Ehrenstrahl ledde en stor ateljé, där han tillsammans med många assistenter fyllde ett ständigt växande behov av monumentalmålningar och paradporträtt. Internationellt sett
verkar Ehrenstrahls hovbarock något klumpig, men den motsvarade alldeles uppenbart den avlägsna uppkomlingsstormaktens önskemål. En av Ehrenstrahls många elever var David von Krafft (1655-1724), tillika hans systerson. David von Krafft var som Ehrenstrahl född i Hamburg men kallades till Sverige av Ehrenstrahl. Efter morbroderns frånfälle övertog Krafft titeln som hovmålare. David von Kraffts ateljé blev vaggan för den svenska porträttkonstens blomstring på 1700-talet. Elever hos Krafft var under bland andra Arenius, Lundberg, bröderna Pasch och Scheffel, det vill säga snart sagt alla de begåvade konstnärer, som i början av 1700-talet höjde den svenska porträttkonsten till en hög nivå också allmäneuropeiskt sett. Även Krafft belönades likt Ehrenstrahl med adelskap för sina insatser.