F
ör ungefär tio år sedan läste Theodor Kallifatides Ovidius dikter. Och blev djupt berörd. Det är han inte ensam om – denna mästerliga kärleksskald har under alla tider beundrats av diktare och konstnärer runt om i världen. Så mycket klokt och vackert kommer från Ovidius, berättar Kallifatides. Ta bara några av våra mest vanliga ordspråk. Tiden läker alla sår till exempel, eller Kärleken är ett slags krig och Droppen som urholkar stenen, Ovidius har myntat dem allihop. Poeten Ovidius liv blev händelserikt och ödesmättat. Men när han var som lyckligast och mest framgångsrik skickades han i exil. Till en stad vid Svarta Havet, befolkad av människor väldigt olika de eldiga romarna. När Kallifatides läste om detta såg han likheter med sitt eget liv och sin landsflykt från Grekland till Sverige för fyrtioåtta år sedan. Att skriva en självbiografi var dock inte aktuellt, det kändes för begränsat. Kallifatides avsåg att skildra exil inifrån – dels genom Ovidius liv och dels genom sina egna upplevelser. Och han ville skriva fritt. ”Det var som om Ovidius tvingade mig att författa den här boken”, säger Kallifatides. ”Och han fick hålla nivån.” Men vem var då Ovidius? Han föds 43 f. Kr i Sulmo i Italien. Ett klent barn med en märklig egenhet, berättar Kallifatides i sin roman. Han kan inte prata som vanligt folk. Allt blir till vers. Hans stränge far finner honom ytterst irriterande, men Ovidius kan inte hejda sig, speciellt inte när han växer upp och blir förälskad. Då flödar de mest fantastiska kärlekspoem ur hans penna och hans mun. Fler och fler hör talas om hans diktande. Han är snart en berömd man och han lever ett intensivt liv
fyllt av vin, fest, sång och kvinnor i städernas stad. Men Rom är en plats där det dekatenta har tagit över – här finns ingen moral, ingen ordning längre. Kejsar Augustus bestämmer sig för att rensa upp. Ovidius, älskad och beundrad för sina vackra men också mycket erotiska dikter ses nu som ett olämpligt och störande element. Kejsarens dom blir hård. Omedelbar landsförvisning. I Brev till min dotter berättar Kallifatides Ovidius historia från början till slut men väver in svenska traditioner och typiska sedvanor på ett raffinerat och humoristiskt sätt. Här finns till exempel väldigt roliga skildringar av midsommar- och studentfirande, skridskoåkning, kräftkalas och, den för Ovidius obegripliga företeelsen, ”att ha husdjur”. Något som han senare ska omvärdera, då en lurvig byracka flyttar in i hans hus. Tomis (nuvarande Constanza i Rumäninen), staden där Ovidius hamnar, ligger vid Svarta havet. Till en början vantrivs han
theodor kallifatides föddes i Grekland 1938 och flyttade till Sverige 1964. Efter diverse arbeten blev han lärare i praktisk filosofi vid Stockholms Universitet och därefter chefredaktör för Bonniers Litterära Magasin. Förutom sitt författarskap har han medarbetat i tidningar och tidskrifter samt översatt författare som August Strindberg, Ingmar Bergman och Lars Norén till grekiska och Giannis Ritsos och Mikis Theodorakis till svenska. Sina egna böcker har han skrivit om på grekiska. Genom åren har Theodor Kallifatides tilldelats ett stort antal priser och 1992 erhöll han Hans Majestät Konungens medalj, 8:e storleken i Serafimerordens band och år 2000 utnämndes han av svenska regeringen till professor ”för ett storartat författarskap”. Och från och med i år hänger också hans hedersporträtt på Gripsholms slott. Theodor Kallifatides är gift med Gunilla och de har två barn.
5
w w w. g o n d ol . se
något oerhört. Kallifatides berättar inlevelsefullt hur poeten saknar värmen, esprien, galenskapen i Rom. Och han längtar så han kan dö efter sin hustru och styvdotter. Tomis invånare är lågmälda, nästintill tråkiga men, upptäcker Ovidius snart, också beundransvärt respektfulla mot varandra – till och med mot barnen. Bara en sådan sak som att man här bemödar sig att skriva böcker för de små! En berättelse som är populär, handlar om en flicka som lever ensam och som kan lyfta hästar! Vädret i Tomis är oftast bistert och kallt, men en dag blåser varmare vindar och Ovidius får se något häpnadsväckande: ”På torget blir Rådhusets långa stentrappa snabbt uppvärmd och där ser man män och kvinnor sitta med ansiktet vänt mot solen … / … De har en vana här som jag inte har sett förr. Den kallas ’att sola sig.’ Man vill av någon anledning bli brun, helst över hela kroppen. Därför tar man alla chanser som ges. Kvinnorna lyfter sina kjolar och solar sina
böcker av theodor kallifatides i urval Minnet i exil (1969) Bönder och herrar (1973) Ett nytt land utanför mitt fönster (2001) En kvinna att älska (2003) Herakles (2006) Mödrar och söner (2007) Vänner och älskare (2008) Det gångna är inte en dröm (2010)